Jag börjar med att skriva det här, så att jag kan koncentrera mig på resten av dagen sedan.
När mamma åkte till jobbet och jag fick nedervåningen för mig själv, passade jag på att se på en film som jag själv väljer. Jag hittade i vår hylla, en film som heter "Mannen under trappan". En typ psykologisk drama/thriller, skulle jag nog placera den som. Det är en film där Jonas Karlsson och Frida Westerdahl har huvudrollerna. Jonas Karsson vet jag ju vem det är, från en del andra filmer... Men Frida... Nej.

Så jag satt som fastklistrad framför den. Såå spännande! Och nu har jag typ en timme att se fram emot imorgon, också. En hemsk film... Men ack så spännande.

Ja, dagen då.
Efter en lång natt inatt, full av oro och paranoija... Inbunden av viljan att bara försvinna... Ja, jag minns inte varför. Men jag tror att livet har blivit lite fööör svårt och ångesten lite fööör intensiv de sista dagarna. Ja, det är hårt att kämpa. Orken finns liksom inte till, att tänka positivt och hålla humöret uppe, ångesten borta. Ja-a. Och det blir ju inte mindre smärtsamt av att man sedan blir orolig och paranoid och bara ser en massa misstag i det man gör!

Men nu ska vi tänka positivt!
Trots att jag imorse när jag vaknade, drog ut på tiden och önskade att jag inte hade behövt kliva upp, så klev jag upp med ett gott humör, när pappa knackade på min sovrumsdörr. "Lunch".

Ja, minnet är ju inte det färskaste idag. Men efter att jag gjort ordning efter lunchen, kom jag upp hit och kollade mailen. Min kontakt på försäkringskassan hade hört av sig. Hon skrev att vi skulle behöva prata och bad om mitt nummer. Då var klockan halv ett. Men hon hörde aldrig av sig idag. Jag kan ju bara hoppas att när jag har pratat med henne, känns allt mer positivt och klart i mitt huvud. Att jag får mer klarhet i hur jag ska lösa allt med aktivitetsersättning och arbete/praktik. Att jag vet mer om vad som kommer att hända den närmaste tiden...
För att nu vet jag INGENTING! Och ovissheten är inte ljus. Den är grumlig och mörk... Men vi får se vad hon säger när hon ringer :)

Annars. Idag har jag kollat lite hundar på blocket. Trots att jag egentligen inte har så stort intresse av det just nu, då jag... Ja, jag har nog bara tröttnat. Jag har klickat mig igenom några bloggar och hemsidor, och samlat poäng till min blogg. Och jag har läst mina vanliga bloggar som jag brukar läsa. Lagt till lite saker i denna bloggens sidomeny...

Ja, vad mer? Jo, jag har läst på lite mer om mina vitaminer, och haft ångest, känt oro för att jag inte riktigt kan komma underfund med vad som är bra och inte. Vad jag bör ta och inte. Hur jag ska prioritera när jag bara kan hitta två alternativ med både bra och dåliga egenskaper, och inte bara ett perfekt.

Ja-a... Det var nog min dag. Och guuud vad jag ser fram emot det ljusa livet! Ett liv med hanterbar ångest. Ett liv i lycka och glädje. Med kärlek och mening. Men det kommer ;) Måste bara hitta vägen hem <3

Skönt att sova. God natt med er <3