Direktlänk till inlägg 26 juni 2014
Nej, det blir god natt nu. Jag är såå trött. Så trött att morgondagen känns jobbig att gå upp till, i skrivandets stund.
Det är både lusten och livsglädjen som brister, just nu. Jag känner saknad, och jag är inte tillräckligt pigg i huvudet, för att kunna förstå vad jag vill. Vad det är jag saknar. Vad jag drömmer om. Ja, vad som betyder någonting för mig. Som jag ser fram emot i framtiden.
Jag är bara så dov...
Men det går bra med ätandet. Jag försöker äta runt 2000kcal om dagen. Men idag kom jag bara upp i ca 1500. Men det är ju bättre än svält iallafall. Känns ändå skönt att känna att jag kan äta utan ångest eller ånger. Utan tvivel.
Dagen idag. Jag började min morgon med att äta för mycket frukost. Känna mig mätt innan jag ätit upp hälften, men ändå ätit upp alltihop. Sedan våttorkade jag golvet i hallen på nedervåningen. Och vidare upp mot badrummet för att städa iordning där. Sagt och gjort.
Sedan kom mamma och pappa hem med mormor. Jag satt vid datorn en stund. Planerade dagens kost. Sökte lite fakta. Kollade blocket, på hundar. Jag läste lite bloggar... Ja. Det var nog det... Kanske.
Efter det, blev det lunch. Även där, åt jag mer än vad jag brukar. För att komma upp i mina kalorier. Och det gick bra. Men jag kom inte riktigt upp ända upp till det jag skulle. Men ingen fara. En förbättring iallafall ;) ...
Ja-a... Lite mer dator kanske. Messande fram och tillbaka med Xsambon. Då jag kände mig ensam och bara ville ha kontakt med någon som jag kände väl och kände mig hemma och trygg med. Någon som vet ALLT om mig, och som jag inte skäms för att berätta hur jag känner och tänker, för. Ja, saknaden efter ett bättre liv, ett mer meningsfullt liv, gnagde lite lätt inom mig. Det var någonting som felades. Jag visste inte riktigt vad det var. Men kärlek var en stor del. Att få uppleva lycka tillsammans med de viktigaste personerna i ens liv. Och just idag, kände jag en dragningskraft till min Xsambo. Jag ville ha barn... Säkert inte med honom. Men känslan fanns ändå där...
Satt i vardagsrumssoffan en stund, tillsammans med mormor och mamma. Halvsov, efter den tunga natten. Gick upp hit och vilade. La mig på sängen en stund och stirrade på ett foto på mig som toddlare. Försökte samla mina tankar och känslor. Förstå mig själv...
Lite mer soffhäng med mormor och mamma. Sedan middag. Även här, åt jag lite för lite. Men svårt att veta vart gränsen går. Detta blir ju enklare när jag har flyttat hemifrån och får kontroll. Annars har tvivlet ifall jag vill fortsätta äta eller inte, knappt stört mig alls idag. Det har bara känts som en ren självklarhet att äta.
Lite spring till datorn för att föra loggbok över vad jag får i mig och vad mer jag borde få i mig. Och några tappra försök att nå enda fram. Men nöjde mig sedan med drygt 400 back. Det får duga ;) ...
Natten som var, sov jag inte alls. Jag låg vaken och kunde inte sluta fundera. Kände mig pigg och klarvaken. Blev tröttare, men kunde fortfarande inte blunda och sluta tänka...
Så vid tre-halvfyra på morgonen, klev jag upp och slog igång datorn. Började fixa och trixa med ett födelsedagskort till pappa som fyller år den 1:a juli. Höll mig sysselsatt i lite mer än en timme, kanske. Kanske till och med två. Tills jag blev klar, stängde av datorn och klev i säng igen.
Somnade inte. Somnade inte. Klev upp och tänkte äta frukost vid halv sex, då jag ville ha någonting att bryta av sängliggandet med. Men ångrade mig när jag märkte att mammas och pappas sovrumsdörr var öppen. Rädd att störa.
Så i säng igen. Och somnade någon gång vid halv sju. För att vakna någon halvtimme senare, av att de gräver och håller på och lägger jord med sina stora maskiner, utanför mitt fönster...
Japp. Det var den natten. Så nu ska det bli skönt att sova =) God natt med er <3
Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...
Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...
Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...
Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera... ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...
Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|