Mörkt i mitt rum just nu. Svårt att se vad jag skriver... Ja, taklampan min, gick sönder idag. Såg att ljuset var dåligt och det småblinkade lite, sist jag var häruppe. Men lämnade rummet och tänkte inte mer på det. Och nu när jag kommer upp, är rummet kolsvart. Ingen lampa. Fixar det imorgon. Sålänge får jag klara mig med sänglampan. Är ju inte kolsvart iallafall :P

Ja, intressant det där :P

Idag hade jag tänkt skriva om hur jobbigt jag har haft det. Hur stor ångesten har varit och hur mitt psyke verkligen har tagit kol på mig. Jag hade tänkt skriva om hur desperat jag kände mig och att jag snart inte orkar mer, om jag inte gör någonting åt det.

Men så för ca 30 minuter sedan, kom jag på att, varför? Varför gnälla ut alla smärtor här på bloggen, när mitt mål är att faktiskt börja må bättre? När mitt mål är att ta mig ifrån mitt dumma sätt att tänka? Ett mål att slappna av? 

Jag menar. Det är ju dags att låta den här bloggen vara vad den var menad att vara. Någonstans där jag skriver av mig den dag som varit. Det är dags att jag släpper all press som får mig att må dåligt, och istället låter bloggen vara den HOBBY som den till en början var tänkt att fylla. Jag menar. Jag startade ju den här bloggen på ett sätt som skulle ge så lite PRESS som möjligt. Jag skulle inte ha några krav på hur BRA jag skriver och inte heller några höga förväntningar på varken besökare eller upplägg...

Men allt har blivit tvärt om. Jag lägger ner så mycket tankemöda och energi på den här bloggen, på att allt ska vara perfekt, att jag inte orkar leva. Inte orkar blogga. Att ALLT jag tänker på, är att det, det eller det inte går ihop i mitt huvud. Jag mår onödigt dåligt över någonting som egentligen inte ens FINNS. För att denna bloggen ÄR en hobby. En hobby som så smygande, blivit en ren tortyr...

Så. Från och med nu, ska jag sänka mina krav. Näst intill, ta bort dem. När det gäller bloggandet, ÄR det och kommer alltid att VARA en HOBBY. Ingenting perfekt och överprestrerat. Utan en hobby där jag skriver om kvällen, vad jag gjort under dagen, och vad mer jag har lust med. Som innan, men utan alla raserande känslor inombords ;) För att min perfektionism är INTE värd att må dåligt för. Må ALDRIG dåligt för någonting som du SJÄLV har kontrollen över. För att det BEHÖVER du inte :)

Nu sätter jag ett leende på mina läppar. Kategoriserar inläggen efter magkänsla, och går sedan med ett glatt humör och lugnet i själen, och... Ja, gör vad jag har lust med :)

Men först. Min dag idag. Lite rutiner får man ju ha. Ett krav, enkelt att behålla. "Skriv om dagen som varit, varje kväll du har tid och möjlighet" :)

Ja. Dagen idag. Hihi. Om jag nu kan komma på något. Jag har iallafall stickat några varv. Går trögt det där. Men nu när jag ska börja LEVA och få LUST till saker igen, kan jag säkert bli klar med första delen, imorgon. Och DET mina vänner. DET ser jag fram, emot :D

Annars har jag mest suttit och glott på "vinterOS". Det kan faktiskt, trots mitt ointresse för sport, vara underhållande att se. Idag blev det tillexempel ett "trippelramlande" med långfärdsskidorna. Först faller en. Sedan en till, och sedan en tredje på den andra... I finalen. Ja, såg kul ut. Men VILKET drama! Och lite synd om killarna som föll.

Annars har jag först in statistiken i sina diagram, fixat till lite i bloggens sidomeny. Finslipat, liksom. Och så har vi nu på kvällen, sett på en "Beck"film.

Japp. Allt jag kunde komma på för idag. God natt med er <3

 

Nisse

11 februari 2014 22:17

Först och främst, väldigt väldigt fin blogg. Sen, det kommer bara du verkligen vill att lätta med din prestationsångest över hur fint de blir och hur många besökare. Jag känner igen mig hur du beskriver, för lite är så jag med, men med lite vilja och vaselin så funkar det tillsut ;)

http://spirituosa.bloggplatsen.se

D

12 februari 2014 00:19

Tack ska du ha :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...