Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 6 november 2016

Av D - 6 november 2016 06:06

... Nej, paranoian slog till igen...

Jag har inte kunnat sova. Och de korta stunder jag "flugit iväg", har jag drömt mardrömmar. Sett jobbiga bilder framför mig. Scenarion...


Och jag kan bara inte koppla av...


I skrivandets stund, vet jag inte hur jag någonsin ska kunna lämna lägenheten igen. Ut i otryggheten... Ut dit där folk kan känna igen mig... Tvinga mig till saker jag inte vill... Ta kontrollen ifrån mig... Och utsätta mig för fara, rädsla och smärta... Fysisk smärta. Den psykiska klarar jag av...


Och det känns som att det lilla att "bli igenkänd" från internet, är mycket(mycket) jobbigare än att ha vandrat i staden hundra gånger och bli igenkänd därför! Det känns som att jag är mer utsatt nu...


... Jag visste ju att jag skulle tycka att det var läskigt. Det är ju därför som jag inte har vågat satsa tidigare...

Jag menar. Internetdejting. Läskigt. Ibland farligt...

Men jag vet ju även med mig att jag inte vågar ha kontakt med folk i den verkliga världen... Därute! Eftersom att jag känner mig så otrygg och inte litar på någon...

... Jag visste bara inte att jag skulle reagera såhär starkt. Att det skulle bli såhär himla jobbigt...


...


Det värsta just nu, är skadan som redan är skedd...

Att några ifrån staden, redan har sett bilder på mig. Att de redan vet min ålder.. Vet att jag finns... Och att jag söker... Kanske till och med att jag är "ett lätt offer"...


Jag har redan pausat mitt konto en gång. Satt igång det igen. Då supporten sa att det skulle gå att radera viss info.. eller "göra den helt anonym"... Vilket jag inte, hur mycket jag än letar, hittar att man faktiskt kan göra..!

Vilket gör att jag känner mig ännu mer otrygg!

De sa att de kunde pausa mitt konto igen, efter att jag har anonymiserat uppgifterna.. om jag vill... Men eftersom att jag inte ens klarar av att varken ta bort dem eller göra dem anonyma.. -Utan det enda alternativet jag hittar, är att ändra dem ifrån det ena till det andra(vilket blir att ljuga, i så fall), vet jag inte hur jag ska bära mig åt... för att känna mig trygg!


... Jag har redan tagit bort och lagt till bilder, några gånger om... Ångrat mig fram och tillbaka.

Vilket förvirrar mig själv... Och då ger mig känslan av att förvirra även andra..! -"Vilket kanske får dem att minnas mig ännu mer!"... De få jag har haft kontakt med... Och kanske också de som varit inne på min profil...


... Jag bryr mig inte om alla andra städer. Bara de närmaste. Och allra helst den här!

För att det här här jag känner mig otrygg. Det är här jag kan bli sedd. Igenkänd... Påhoppad... Eller bara inträngd i ett hörn.. Fysiskt som enbart emotionellt.


...


Jag hoppas ju att de ska hjälpa mig redan imorgon, att få bort den info om mig själv, som får mig att må såå dåligt. Så att jag sedan kan vänta och hoppas på det bästa, tills mitt konto avregistreras och försvinner...


Inte för att jag vet om jag, vare sig det, kommer att våga mig ut och känna mig trygg igen...

Jag tycker inte om vårt samhälle. Och hade jag inte haft mina syskon och föräldrar, hade jag bara velat fly från det nu... Jag har ingenting i mitt eget liv, att egentligen stanna kvar för... Och hur omvärlden ser ut. Vad människor utsätter varandra för... -Det är verkligen inte värt att stanna kvar för!


... Men min familj...

Ja, de finns här. Och jag kan inte lämna dem...

Vilket smärtar mig såå, nu! För att.. Kan jag inte lämna lägenheten... Hur kommer de(eller jag! Skulden..) att känna när jag avvisar dem gång på gång?! ...


... Och hur det blir med praktik...

Ja, jag visste att något skulle hinna ställa sig ivägen..! Visste bara inte att det skulle vara detta!

Jag trodde att det skulle vara det gamla vanliga bara. Det som alltid stoppar mig!


...


Ja, jag vet inte...

"Ta mig från livet och låt mig vila. Sova... Jag vill inte vara med längre.. Orkar inte vara rädd"...


Jag vet att det är paranoia. Att det mesta jag är rädd för och "inte klarar av", bara är hinder som jag inbillar mig och själv sätter upp...

Men om man bortser ifrån min vardagliga kamp i livet.. -Kan den här paranoian om onda människor runt omkring mig, och vad jag nu har utsatt mig själv för.. -Vara helt sann och befogad!


...


Ja, jag ska inte sova något mer nu...

Nu blir det tv...

Så får vi se hur jag överlever eller överkommer detta..! Just nu känns det väldigt omöjligt... Är såå... ängslig...

ANNONS
Av D - 6 november 2016 01:23

... Ja, jag har ju börjat nätdejta. Om man nu kan kalla det så redan nu..

Och jag skulle ljuga om jag påstod att jag mår bra av det...


Ja, jag känner mig bara så rädd...

Den slog mig som en knytnäve i ansiktet, paranojjan... Och jag kände att jag hade gjort ett stort misstag, som "utsatt mig själv för denna jättestora risk!"...

Jag trodde att alla visste vem jag var. Att någon av alla dessa människor skulle vilja mig ont... Och att det, vilken dag som helst nu, skulle knackas på dörren... Kanske till och med bankas och slås!


Och jag behövde bara ta bort all info. Avsluta medlemsskapet -"Nu, nu, nu!"...

För att "nu känner jag mig så paranoid, att jag inte vet om jag vill lämna lägenheten"...


... Idag grät jag. Grät i panik...

Jag hade, sedan imorse, funderat lite fram och tillbaka på det här med att börja dejta. Att våga satsa. Och ifall det skulle vara mig positivt eller inte. Och i vissa andetag, kändes det som om jag borde. Att jag inte kan gå omkring rädd för mina medmänniskor. Jag menar. Alla jag möter. På webben likt ute på stan.. -Alla kan bära på mörka och skadliga sidor... Men vem som helst kan också vara min medicin för resten av livet.


... Men jag kom fram till att jag inte var redo. Ine är redo. Och att jag även om några år, kan ta upp dejtingen igen om jag vill.. "När jag mår bättre. Känner mig tryggare"...


... Dock så gick det enbart att pausa sitt konto. Och infon som jag inte längre vågade visa, kunde fortfarande bli sedd av de medlemmar som på något sätt, varit i kontakt med min profil...


... Och ja-a...

Rädslan. Hjälplösheten... Och att jag inte fann kontroll i situationen...

Jag orkade bara inte mer..!


... Men när timmarna gick, och jag inte fick svar från kundtjänst som sagt att man kan radera den infon innan man avslutar kontot(vilket jag inte kunde hitta att det gick), började jag åter kolla omkring på dejtingsajten...

Ja, efter att jag hade suttit på golvet och störtgråtit i några minuter...


... Och nu...

Ja. Jag känner mig otrygg. Det gör jag...

Allra helst för de killar som kontaktar mig, som bor i samma stad som jag gör...

Där kan vi snacka paranojja!

Jag är orolig och rädd att de ska känna igen mig eller leta upp mig.. -Utan att jag själv vill ha kontakt med dem. Rädd för att de ska vara sådana där kontrollfreaks...


... Och så finns det en kille här i stan, som pushar på väldigt mycket! Och det brer ju på min oro och paranojja ännu mer, såklart!

Jag menar. Han lämnar mig inte ifred. Och han vill redan nu. Efter bara två dagar, träffas imorgon! Och när jag avböjer och uttrycker att jag inte tänker träffa ett spöke. UTan behöver tid att lära känna lite vem han är först.. -Då börjar han använda utropstecken..!


Jag vill inte träffa honom. Och jag tänker inte träffa honom!

Man vinner ingen genom att visa att man inte respekterar dennes känslor och gränser!


... Jag hoppas att han ger sig.

Och kanske bestämmer jag mig för att vänta lite med dejtingen...

Jag vill känna mig trygg och stark...


Det är bara det att... jag även vill vara lycklig...


...


För övrigt, så har jag... ätit idag.

Ja, det är typ det jag har gjort. Ätit och sett på tv.


Däremot så hetsäter jag inte för tillfället.

Just nu äter jag alldeles för lite egentligen. Men jag tänker att det nog inte gör så mycket just nu. Då jag ju hetsätit under så lång period nu...

Det viktigaste är ju att jag inte äter för lite nu på grund av ett svälttänk. Utan på grund av att det är vad jag orkar med och klarar av just nu... Jag orkar helt enkelt inte tänka och planera. Orkar inte laga mat eller fundera över vad jag ska äta...


Och jag orkar inte tycka eller tänka alls om just ätandet, just nu!

Och det här ätandet... -Ja, det fungerar tills jag har slut på just det jag äter av just nu...

Sedan behöver jag(tyvärr) tänka om...


...


Nu ska jag gå och lägga mig...

Får se om de obehagliga känslorna ska ge mig kraftiga stötar hela natten, och hålla mig vaken. Eller ifall jag kan få sova och kanske(kanske) vakna med ett bättre mående imorgon.


... God natt med er <3


Den utlösande faktorn var dejtingsajten som inte gick att ta bort infon från... Men det var såå många misslyckade och meningslösa känslor om det mesta i livet, just då..!

Det första stycket ur texten jag skrev direkt efter gråtattacken..

 


 

ANNONS

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se