Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 28 februari 2016

Jag vill explodera.. En gång för alla...

Av D - 28 februari 2016 20:30

... Jag vet inte hur jag ska klara det här... Och det känns skit att jag gör det ändå... Att jag inte ger upp. Vänder håll...

 

... För att. Varje dag, går jag omkring med känslan av att jag inte orkar längre. Att det snart kommer att spricka... Men att jag måste fortsätta "för att jag inte vill svälta"...

Varje dag, tänker jag för mycket. Övertänker saker. Ältar dem till den grad att ett litet frågetecken sväller sig större och större... Tills det inte längre går att hantera...

 

... Och idag har åter ett av dessa frågetecken. En av dessa fällor gjort att jag bara vill proppa "för att sedan börja svälta"...

Någonting som jag inte längre kan tillåta...

 

... Summan...

Jag orkar inte det ena. Känner inte att jag klarar av det...

Jag vill inte det andra... Känner att jag förstör för mig själv...

 

... Men vad gör jag när jag inte orkar..? ... När jag inte känner att jag klarar..? Inte finner svar..?

... När jag aldrig hittar rätt..? Lägger mig tillrätta..?

 

...

 

Ja, nu vill jag proppa. Och jag vet inte om den känslan beror på ett för strypt näringsintag under dagen. Fel näringsintag...

Eller om den av ett faktum, beror på den ältande oro som jag har burit på de senaste timmarna...

Den oro som har gjort att jag inte kan slappna av. Att jag rullar och rullar, samma dilemma... Om och om igen, i mitt huvud...

Ett frågetecken som inte kan få svar. Ett vägskäl, vars alla vägar leder mig fel...

 

... Jag ältade yoghurt.

Japp. Yoghurt.

 

... Jag vill köpa hem. Men då jag äter som jag gör. Med inga rutiner alls på vad jag äter, tror jag...

Eller jag är bombsäker på att den ska hinna bli dålig innan den tar slut. Då jag inte är säker på att jag kommer att vilja ha varje dag... Och de gånger jag använder, blir det bara till ett glas smoothie. Och då blir det ungefär en och en halv deciliter...

 

... Och om jag köper yoghurt, kommer inte mjölken att hinna ta slut. Då smoothien var mjölkens jobb, tidigare...

 

Grädden blir drabbad...

 

... Nej, jag orkar inte diskutera det...

Har diskuterat det, halva dagen...

 

...

 

... Nu känns det iallafall bara som att...

 

Det är en enda röra i huvudet...

Jag har jättemycket ångest. Och en enda sak som sabbar lugnet, har gjort att hela mitt koncept... Allt jag har hemma, blir en rörig massa frågetecken.

 

... Och jag vill svälta. Det vill jag...

Leva på mjölk och grädde... Det vill jag...

 

För att jag orkar inte tänka...

Jag orkar inte gå på helspänn...

Och jag orkar absolut inte känna ett sådant här behov av att proppa... på grund av hjälplöshet!

 

... Men... Ja-a...

 

... Samtidigt vill jag äta...

Samtidigt vill jag utforska mina alternativ. Testa nya saker. Smaker...

 

... Och samtidigt vill jag inte må dåligt av någonting som jag medvetet gör mot mig själv... Inte igen...

 

... Jag menar.

Jag gör ju det hela extra jobbigt för mig själv, genom att älta en massa onödig oro... Livsnödvändiga dilemman, som utanför mitt eget huvud, egentligen inte betyder mycket alls...

 

Men det är någonting som jag iallafall försöker hantera...

Jag tillåter det att ske. Men jag försöker ständigt finna vägar som lugnar mitt sinne... och själen...

 

Svälten däremot...

Den är ren och skär självskada...

... Och jag kan inte göra så mot min familj igen... Vill inte göra så mot mig själv...

Trots både stor brist på mening i livet. Och hårda kamper mot mig själv, för mig själv... varje dag...

 

... Trots att jag inte orkar...

 

... Jag antar... att orkar jag inte längre, ska jag dö...

Inte gå in i svältperiod efter svältperiod.. och göra hela livet till ett långt och utdraget lidande...

 

...

 

Jag vet inte hur jag ska hantera nästa dag...

För att hela ätandet känns som ett rent kaos... Och jag orkar inte längre välja "vad och hur mycket"...

Orkar inte försöka känna efter. Lita till min hunger eller mättnad...

Orkar inte förbereda... Inte avgöra vad jag borde välja "beroende på hur länge vad har legat"...

 

... Jag orkar inte med att det enda som betyder någonting i mitt liv, för mig.. just nu för tillfället, är ätandet... Att inte bryta ihop helt och hållet, i min kamp om att inte mista kontrollen... Att hålla ihop i en bit...

 

...

 

... Imorgon ska jag egentligen handla mjölk...

Men just nu, känns det bara så tungt. Även om mjölk är något som jag garanterat ska fortsätta med...

 

Tyngden ligger i att jag helst av allt, bara vill bli av med all mat jag har hemma. Få den att försvinna.. "Så att jag kan koppla av sedan"...

Så att jag kan sluta bry mig... Sluta äta...

 

Men när jag sedan väl har slutat bry mig. Är inställd på att sluta äta...

Då kommer allt att kännas lite lugnare... Och en ny plan som innefattar att "äta kravlöst", kommer att poppa upp i mitt huvud...

 

... Och allt börjar om...

 

...

 

... Det är ingenting som fungerar...

Vare sig det är kravlöst eller efter rutiner...

Vare sig jag lutar mig mot stolpar... Eller bara går på känsla...

 

Det är oron... Ångesten som sabbar och förstör...

Och jag kan inte ta mig runt och förbi det...

 

... "Jag vill inte svälta... Jag orkar inte äta...

Jag önskar jag kunde få det att fungera"...

 

... Men framtiden ser mörk ut...

 

...

 

Idag har jag tagit en kort promenad...

Jag har ätit några gånger...

Diskat lite smått...

 

Och annars bara sett på tv...

 

...

 

God natt med er <3

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - Måndag 27 aug 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - Måndag 2 april 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - Lördag 13 jan 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9 10 11
12
13
14
15 16
17
18 19 20 21
22 23 24
25
26
27 28
29
<<< Februari 2016 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se