Direktlänk till inlägg 21 januari 2016
... Jag vet inte ens vad det är jag tänker...
Det är väl "livet", liksom...
Det händer mycket, just nu.
Många förändringar inom mig...
... Och som alltid, när den extrema viljan att fly, försvinner för en stund... Allt blir för viktigt för att lämna min hjärna ifred!
Jag ser bara alla dessa bilder i mitt huvud. Och de stressar upp mig. Gnager...
... Även om det ska vara positivt att vilja saker med livet.
Men när både stora saker, som att uppnå sina drömmar eller skaffa husdjur.. Och små saker som att umgås med familjen.. eller ha på sig ett visst klädesplagg, stressar upp en och gnager...
...
Och nu är det bara såå mycket...
Jag har saker att fixa i lägenheten. Kartonger att packa upp... Retursopor att slänga... Städning och diskning. Tvätta kläder...
Jag har fortfarande halva mitt bohag hos Xsambons bror... Fönster som behöver tätas i llägenheten...
... Det är struktur i min vardag, som behöver byggas upp...
Syskon och föräldrar som behöver umgås med...
... Jag har intressen som behöver väckas liv i...
En mening med livet, som behöver hittas...
... Och så, mitt bland alla dessa saker, virvlar tankar och bilder om sådana småsaker, omkring... Gör mig spänd...
Även om säkert alla dessa småsaker, kan nystas in i någon av punkterna ovan...
Allt handlar ju om "allt eller inget"...
Antingen betyder det mesta "allt"... Eller så betyder ingenting någonting...
Jag måste slappna av. Koppla bort.
...
Nu blir det film på 3an.
På lördag blir det bio med 27åringen.
... Och imorgon... Då börjar min mindre bra plan över ätandet. Om jag nu klarar det.
Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...
Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...
Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...
Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera... ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...
Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|