Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 27 augusti 2015

Gasar utan bränsle

Av D - 27 augusti 2015 18:48

Jag ska blogga lite snabbt nu. Så att jag kan bädda ner mig i soffan, resten av kvällen, sedan...

 

Jag känner mig även IDAG, tung och deppig... Och känslomässigt kan man ju säga att... livet lika gärna skulle kunna ta stopp, här och nu...

Psykiskt däremot, är jag envisare än envisast.. Kör på, utan att egentligen orka... Samtidigt som jag nog faktiskt ORKAR, när det kommer till kritan.. "Annars hade jag ju inte fortsatt köra".. För att det beror nog inte BARA på oviljan att börja gå åt fel håll igen...

 

Det känns bara så tungt.. Alltihop... Och tillvaron känns svart. Jag vill helst ligga trångt och bara avskärma mig ifrån omvärlden...

Men just idag, beror det nog mycket på regnet utanför mitt fönster... Vindens kraftiga smällar...

... Och ja-a.. Den klaustrofobiska luften.. Om man nu kan säga så.

 

... Jag känner mig instängd. I mig själv. Ensam.. Och utan kontroll över mitt eget liv...

Jag VILL framåt.. VILL må bättre... Jag VILL ha ett liv som jag TRIVS med och ÄLSKAR... Vill älska mig SJÄLV...

 

... Men just nu, är jag bara frustrerad.. Jag känner mig deppig... Och hoppet blir bara mindre och mindre... Jag blir tårögd...

... Känner mig ensam... Fastän jag har ett val att träffa folk...

Och jag känner bara att jag vill ha en hjälp som inte går att få...

Och jag vill ha någon att FÖLJA vid min sida, genom LIVET... Jag behöver stöd...

 

Dagen idag.

Nerbäddad i soffan.. hela dagen...

Täcket över huvudet.. Så att bara ansiktet är fritt.. att andas...

Och tårarna som pressar på, genom mina ögonlock... Där jag sitter och känner tyngden över bröstet... Trängseln i skallen... Och tomrummet efter hoppet, växa sig bara större och större. Eka.

 

Men kanske är det bara tillfälligt. Alla dessa känslor. Antagligen...

Men det är SITUATIONEN i SIG... Hur mitt LIV HAR sett ut och ser UT... Hur JAG hanterar det hela... Vart jag BEFINNER mig och vart jag ÖNSKAR att jag befann mig... Hur j*vla HÅRT jag sitter FAST...

Det är DET som är det jobbigaste i mitt liv just nu... Inte känslorna som tynger mig då och då...

 

Jag vaknade klockan nio idag...

Jag märker nämligen att, de dagar som jag åker in till STAN, så kommer jag inte HEM förrän strax innan fem... Och att sedan laga MAT på det, som kanske inte är KLAR förrän tidigast halv sex...

... Ja, det blir för SENT, helt enkelt. Vilket resulterar i att kvällsmålet utgår... Och jag blir hungrig till natten...

 

Igår åt jag godis och sådant, sent på kvällen. Bara för att styrkan inte riktigt finns, till att hålla på rutinerna. Känns liksom inte meningsfullt...

Men om jag försöker vad jag KAN, att finna meningsfulla rutiner som STÄRKER mig... och verkar RIMLIGA...

Ja, kanske funkar det.

 

... Så jag satte fram alla matklockor en timme. 9, 13, 17, 21...

Då kanske tiderna faller lite bättre om dagarna...

Visst. Jag blir fortfarande lite sen med middagen. Men då kvällsmålet ligger en timme senare, så kanske jag hinner bli hungrig fram tills dess, ÄNDÅ.

 

... Dock så har idag varit en väldigt JOBBIG ätardag...

Men det beror kanske på min tunga TRÖTTHET som har legat över mig de senaste dagarna... Vilket jag borde ta mig iväg och kolla upp... Kan ju ligga FYSISKT, likväl som PSYKISKT...

 

... Ja-a... Det har typ bara BLIVIT tv idag...

Jag lyckades bocka av några små punkter på dagens schema.. "Svara 26åringen".. "Laga mat"... En till däremellan... Och nu har jag "diska" kvar...

 

Tungt att bara ta tag i DESSA punkter, idag...

Det var hårt att laga mat... Disken kämpar jag FORTFARANDE med... Men det jobbigaste var nog ändå att svara 26åringen...

Och när JAG väl hade svarat... Ja, då kom det ett TILL sms, som jag behövde svara på! Vilket jag INTE har gjort.. Inte ännu...

Och så ett ifrån 22åringen...

... Får skriva upp dessa på tavlan, sålänge...

 

... Jag lagade iallafall mat, till slut..

Japp. Jag håller igång...

.. Och mår sämre... Iallafall för en stund...

 

... Efter middagen, tyngde mig den mat som låg kvar i ugnsformarna...

Och dessa fick ligga, tills jag orkade ta TAG i dem... Och efter mycket om och men, fick jag även in maten i frysen...

 

Disken betar jag av... Men idag känns såå mycket tyngre än tidigare..!

 

... Jag skrev till Jobbcoach och avsa mig praktiken igen...

Jag känner nämligen inget som HELST HOPP, när det gäller att jag ska lyckas komma ut... Vare sig det gäller att VÅGA, att VILJA... Eller att ORKA...

Jag TROR helt enkelt inte på det.

 

Jag har försökt för många GÅNGER.. Och jag vill inte vända vid tröskeln en gång till...

Då avslutar jag hellre direkt...

.. Måste börja från ett annat håll... Helt enkelt.

 

... BETYDER det någonting för mig att få ett liv. Att få vara lycklig och må bra... Och att göra RÄTT för mig!.. Ja, då borde jag ta TAG i detta nu..

För att, just nu ser saker INTE ljust ut... Och jag lär inte komma ut i arbetslivet nästa år...

 

... Jag behöver ta TAG i det här nu!..

Men JAG är lika uppgiven som alltid...

 

Jag KAN säkert... Men än sålänge har jag inte GJORT det...

 

... God natt med er <3

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22
23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se