Okej. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja... Ta ett djupt andetag nu, kära D.

Idag... Ja, vad ska man skriva? Ska jag börja med hur jag har mått, kanske? Känns så rörigt inombords idag. Och jag har känt mig både rastlös, uttråkad, lite smått deppig... Orolig och nervös. Jag har haft känslan av att det inte HÄNDER någonting... Att jag inte GÖR någonting och att jag inte KOMMER någonstans. Känslan av att uppleva ännu en dag "mittemellan".

Men kanske ÄR det så det KÄNNS, när man faktiskt inte är nöjd med sitt liv(?). Kanske spelar det ingen ROLL vad man gör, vad man uppnår, om man ändå inte spenderar sina dagar med någonting man tycker om(?)...

För att idag HAR jag uppnått saker. Idag HAR jag kommit framåt... Ett steg närmare en praktikplats... Och det HAR hänt saker härhemma...

Jag har bara känt mig så... Ja, jag vet inte. Usch svårt det var att blogga idag... Ingen bra dag, på många sätt idag... och just nu, känns det tomt. Vill bara skrika rakt ut... Men det ska jag inte! För att jag borde känna mig positiv och glad, just nu. TROTS att huvudet känns segt och jag inte riktigt mår som jag önskar, för tillfället...

Men jag borde vara glad. Känna lättnad. För att imorgon ska jag träffa ett personligt ombud klockan 08.15, för att fixa tid hos läkaren för en ny arbetsbedömning. Jag borde känna mig stolt över mig själv, för att jag äntligen gör någonting som jag VET kan ta mig framåt. TROTS att jag egentligen inte alls känner mig trygg med det! Då vården gör mig nervös och förvirrad. Vilsen.

Och att jag har tagit tag i detta helt själv, borde få mig att känna mig tillfreds med mig själv. Glad och framåt. Peppad. Men det gör det inte riktigt. Vet inte vad det beror på. Men mina känslor har tyvärr valt att lägga sig åt det andra hållet idag. Ångest... nervöst pillande... och vad jag än gör och har gjort, känns fel... Saker som inte alls stör mig när jag mår bra!

Idag har 21åringen varit på besök. Då var jag glad. Vi pratade och umgicks lite grann. Tråkigt nog skulle saker härhemma hända och ledsna miner visa sig i huset, medans hon var här. Långa samtal i telefonen och stundvis frånvarande föräldrar... Mycket diskussioner och tröstande hit och dit...

Men annars. Ja, jag har suttit här vid datorn. Läst bloggar. Stirrat ut genom fönstret. Mailväxlat tillsammans med personligt ombud... Ja-a. Och jag har INTE cyklat. Trots att jag bestämt mig för att göra det varannan dag. Kändes bara inte så lockande idag...

Men imorgon tar vi nya tag! Ryck upp dig D! Du har ju ingenting att vara nere för! Ge dig själv ett stort leende på läpparna och se fram emot morgondagen. Dumt att slösa bort ÄNNU en dag av ditt inte alltför långa liv, på att må dåligt och göra ingenting =) Kom igen nu D! Kom igen! =D =D =D

Ja, jag har väl kollat blocket efter hundar och lägenheter, också. Annars vet jag inte om det var så mycket mer. Mer än "Jack the ripper" tillsammans med mamma, pappa och 13åringen, nu på kvällen.

Nu blir det sängen. Ska med 07.35-bussen imorgon.

God natt med er <3

 

Annie

28 mars 2014 16:37

Brukar titta in här hos dig ibland :-)
Ibland kan det kännas som att man inte kommer så långt, att man står kvar och stampar på samma ställe .. Jag kan känna så som sjuk.

Men du kommer framåt, du är på väg nu! Du tog ju tag i det själv, så det är din förtjänst! :-) Du ska vara stolt över dig Själv tycker jag :-)

Kram/

http://Lifebyannie.bloggplatsen.se

D

28 mars 2014 16:41

Ååh. Tack goa du!

Det var verkligen upplyftande att få den kommentaren =)

 

T :)

28 mars 2014 22:08

Käraste D, hejjar på dig med all min kraft!! Och jag har massa kraft ;)) stark ju ;) och det är du med! HEJJA HEJJA :)


Kram finaste!

http://lev-i-nuet.bloggplatsen.se

D

28 mars 2014 22:13

Jo, vi kämpar på vi =) Med all vår kraft =)

Stor kram till dig, min käraste bloggvän!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...