Jag känner att jag skriver mitt inlägg redan nu, idag. För att idag är inte en dag som alla andra dagar. Idag är en dag då jag inte bryr mig. En dag då ingenting kan gå tillräckligt fort. Då jag tittar utan att se. Känner mig förvirrad och kluven. Vilsen.

Ja, idag är en dag då jag inte längre är så säker på vad jag vill. Inte heller så säker på vad jag har framför näsan eller vad som är viktigt för mig. Vilket håll jag ska titta. Vilken väg jag ska välja eller vart jag ska vända mig...

En dag helt utan ångest, men då hjärnan har styrt mig desto mer... Mina känslor har varit snälla... Ooooh, så snälla. Men jag har bara känt att hjärnan har fört mig ett steg tillbaka och viljan att kämpa, har trytit. Jag  har även låtit frågan passera. VILL jag kämpa? För att grejen är den, att jag vill inte se på livet som något att KÄMPA för. För att en kamp, det är ett krig. Och jag vill inte behöva kriga om mitt eget liv. Varken med mig själv eller någon annan.

Nej. Jag vet inte. Kanske borde man inte se det som om man "kämpar"... Kanske borde man inte se det som om man måste vara STARK för att kunna leva sitt eget liv. Men hur ska man se på det, då? Man tycks ju inte få åka snålskjuts iallafall. Nej, allt ligger hos en själv! Och slutar jag kämpa, slutar jag även röra mig?

Ja, som sagt. Jag har inte känt mig helt okej, idag. Känslorna har varit på sin plats. Men hjärnan min har bråkat konstant med mig. Fått mig att undra. Fått mig att tveka och fundera. Jag har dock känt mig lite deppig. Men det mest på grund av att jag inte har tagit mig för att göra någonting. Jag har inte känt någon mening med någonting. Då jag tänkt som jag tänkt...

Jag har skrivit på mina andra bloggar tre gånger... Och jag har även TÄNKT lägga ut en bild här. Men då den kändes negativ, struntat i det.

Ja, jag befinner mig vid ett vägskäl (eller hur det nu stavas). Och därför kan jag varken se framåt eller någon annanstans, just nu. Svårt att veta vad nästa steg ska bli. Svårt att ta sig framåt... När jag inte vet vart...

Så idag har jag typ inte GJORT någonting! Pendlat mellan datorn och tv:n. Knappt haft lust att prata... Ja, jag har lyssnat på musik. Knappt två låtar... Innan jag inte kunde koncentrera mig längre. Då jag försökte fundera samtidigt.

Jag har läst lite bloggar, och blivit glad för min kära bloggväns skull. SOM hon kämpar! Heja T!!! Jag har även kollat blocket en gång, och varit inne i ren desperation, på... Ja, där man söker lägenheter...

Ja, sedan har jag bara längtat mig framåt, bakåt... bort. NÅGONSTANS bara! Trött på att stampa.

Så. Inte mycket positivt att dela med mig av idag. Men gårdagen var ju desto underbarare ;)

Som jag skrev tidigare idag (ej här på bloggen)... "För att hitta min väg här i livet, behöver jag karta, kompass och GPS!"

*Visa mig vägen, och jag skall följa den...* ... Ja, så gott jag kan :)

Nu säger jag god natt. Blir nog snart sängen för min del. Var redo att gå och lägga mig, med ens jag klivit upp.

God natt med er <3

 

T :)

25 mars 2014 11:46

Naaw kämpa på!

Du är så härlig som kan se det roliga, även i livets hårda stunder, karta, kompass och GPS haha :D :D

Nu kämpar vi oss vidare igenom nästa dag!

Kram min bästa bloggvän

http://lev-i-nuet.bloggplatsen.se

D

25 mars 2014 11:51

Ja, men eller hur? Det GÖR vi! Nu kör vi så det ryker, kära kompanjon! =D

Stor kram till dig, som är en stor del i min kamp och framgång! Kära T. Kram D.

 

T :)

25 mars 2014 14:10

Vi kör kompanjon hihihihi!! :))

Kram underbaraste D :)

http://lev-i-nuet.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...