.. Ja, ja vet inte vad jag ska göra... Jag klarar det säkert själv, om jag VERKLIGEN vill..

... Jag menar. Jag behöver nog bara komma in i det.. i min egen takt.. Eller?

JÄTTEtrevlig tant. Ny. Fyra dagar eller vad hon nu sa.. Pratglad. Och FÖRSÖKTE  planera och prata med mig.. Inte så medvillig dock. Då jag i känslan av otrygghet och att det här inte ALLS behövdes "Jag KAN ju!", hade jag i princip redan bestämt mig för att det inte skulle funka..

... Jag har VÄLDIGT svårt(kan inte) göra saker som jag inte litar på. Helt enkelt. Och jag litar inte på min hälsa.. Mitt mående.. Mina behov... Mig själv... Eller andra heller.

Men vi får se. Mer om det ikväll <3

... Min första tanke var, när jag fattade att det ringde, "Å nej.." ... Förstod att det var de. Och det kändes inte riktigt okej att strunta i att svara då. Så det var bara att trycka på luren och svara..

Men det gick bra. Jag tar det där bättre nu än förr. Sålänge som det inte förväntas för mycket av mig...

Fast egentligen har jag nog överlag, enklare för att svara i telefon, än att ringa själv.. Och det handlar nog om svårigheterna att leda ett samtal och få fram sitt budskap.. Vad man vill.

... Min andra tanke var dock.. Eller KÄNSLAN var ångest.. "Är jag redo för boendestöd?" ... "Är det nödvändigt? Eller klarar jag mig bra utan?" ..

Mer om det och resten av dagen, ikväll <3

Ingenting mot min mamma nu(hon skrev ett underbart mail)... Men allt blev just MYCKET jobbigare! Nu finns det en ny möjlighet att fundera över. Älta och ha ångest för... Ett nytt beslut att ta.. "Och drar jag INTE tillbaka köpet.. Är jag då onödigt dum mot mig själv.. Som struntar i det av ren brist på ork(eller att jag inte vågar gå dit)?" ... Det kommer jag ju inte HELLER kunna släppa!

Brast i gråt.. Men det känns bättre nu... Vet dock inte hur länge till jag orkar.. När jag samtidigt har en hjärna som vägrar ta paus...

... Först.

Jag går därifrån och kommer på, efter tio meter, att jag gav henne mitt GAMLA nummer! Det nummer som jag inte ens kunde komma IHÅG igår när jag försökte! ...

Sedan. Jag ser att den kostade MINDRE på internet.. Men då var utan ljuskälla(vilket jag inte vet vad det är. Så hoppas inte DESSA är det!) ... Ångest på det..

... Men smälter det, med tanken att det tillkommer ju kostnaden för ljuskälla också.. Och då kanske det jämnar ut sig någorlunda.. "Men varför inte bara gå därifrån när hon inte hade lampan inne? .. Den finns ju ÖVERALLT på internet!" ...

... OCH. så kommer jag på nu, att det fan tar nästan FYRA VECKOR för lampan att komma in nu när vi beställde den, sa hon! ... Då hade jag ju fått den MYCKET snabbare om jag köpte den på internet tillsammans med fönsterlampan till KÖKET, som jag nyss köpte! ... Och KANSKE till och med billigare!

"VARFÖR?" Vad efterklok man kan vara..

... Jaja. Mer om det ikväll.. KANSKE gör man inte samma misstag mer än EN gång, om man har tur! Tänk, kära D. Tänk.

Ja-a... Vad säger man?

Jag har aldrig arit med om MAKEN på problem och bekymmer. Misstag och missförstånd som staplar sig på varandra.. Och när ska dessa ta slut? Lever jag i en komedi eller tragedi?

... Jag har iallafall ingen lust att fortsätta.. Men jag kommer inte heller att kunna SLUTA.. För att jag VILL ju få det gjort!

.. Japp. Jag pratar inredningen..

Och soprummet kunde inte bli min vän idag heller.. Såå nära.. Men nupp.

Mer om det ikväll. Ska sova eller bara släppa ut tårarna. Få se... Det känns iallafall behövligt just nu..

... Jag fick hem den igår.. Krossar den idag...

Kan inte hitta en likadan...

Hjärtat SKRIKER!

Vad har JAG gjort för fel? NÄR ska jag få jobba i medvind(med det vill jag inte säga att andra FÅR göra det)?!