Jag har bestämt mig för att åka hem på permission om nu läkaren vill släppa mig. Tänkte vara hemma fram till på söndag, i så fall. För att det här orkar jag inte längre. Jag tar inte emot hjälpen. Jag vill inte äta. Har ont i kroppen... Det är ensamt. Jag blir sårad då och då... Och min hjärna gör livet såå svårt härinne!

… Visst är livet tufft hemma. Och jag känner mig att dö av desperation, efter bara ett par timmar i min egen vardag. Jag äter heller inte där. Likt som inte här... Och jag oroar mig en del för utgången...

Men jag måste ju välja. Och nu har jag ju ändå en vårdplanering inplanerad. Så att allt kanske inte behöver se kolsvart ut. En vårdplanering på avdelningen... Efter en permission som jag ska tillbaka ifrån...

Synd bara att läkaren bara kunde träffa mig "innan 15.30" Det är ju jättesent! Och hon träffar alltid mig sist! Det sista hon gör innan hon går hem, i princip...

Nu blir det snart ett krig med lunchen, också... Eller rättare sagt, ett krig med mig själv OM lunchen...

Jaja, jag får väl stå ut. Kommer jag härifrån idag, är ju iallafall det en liten tröst.

Oroar mig dock lite över att kanske behöva dela rum med någon när jag kommer tillbaka på söndag. Det är ju bara över en natt, i så fall. Men jag klarar inte det. Och en natt ute på avdelningen och sedan vårdplanering... Hur ska jag orka?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...