Jag vill inte äta något mer... Jag skiter i ätstörningen just nu...

… Jag vet att man dör om man inte äter. Svälthjärnan verkar tro att jag är odödlig, dock...

… För att allt som betyder något för mig just nu, är att uppnå ett liv som är värt någonting. Och jag orkar inte ta tag i någonting som jag ändå kämpar för att ha kvar, när det finns något så mycket viktigare att ta tag i. Jag behöver svälten som trygghet under kampen...

Och faktun är. Blir livet bra, har jag inte längre någon anledning att svälta. Under mina kortkorta perioder av lyckade rutiner, är ju svälthjärnan helt vilande. Och ätstörningshjärnan mycket tröttare...

…

Jag hade åkt hem nu, om det inte vore för att mamma ska komma imorgon. Vill inte oroa dem genom att göra dem medvetna om att jag gör samma sak en gång till. Åker hem innan vårdplanering...

Vet bara inte hur jag ska orka. Och här får jag inte svälta.

Kravet för att stanna.. "ta emot hjälpen".. Vilket innebär. "Följ matschemat"...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...