Jag åkte in till stan.. Egentligen inte för att handla. Men jag behöver handla...

Nu sitter jag här. Stressad. För att jag har bara knappa två timmar på mig, innan bussen går hem... Och jag vill egentligen bara koppla av. Njuta...

Men beslutsångesten vad gäller handla eller inte, gör mig stressad...

Allt kraschar om jag börjar ge upp nu... Om jag börjar hoppa över att köpa sådant som jag behöver...

För att då finns inte maten hemma när jag ska äta...

... Så varför känns det så svårt?

Jag börjar helt enkelt tröttna.. Eller?

… Är det tvivlet på att orka fortsätta? … Är det ren lathet? … Eller börjar viljan bara vända igen?

… Är det kanske bristen på hopp för framtiden? Eller bara tristheten i livet i nuet?

Jag vill njuta i solen, tills kvällen kommer med sin underbara atmosfär...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...