Idag känns det lite svårt att veta vad jag ska skriva. Då jag känner mig så svävande i sinnet, på något sätt. Vet inte riktigt vad jag tänker och känner. Om jag har mått bra eller dåligt. Vart jag vill eller är påväg. Vet inte vad som väntar mig i slutet av den tunnel som jag nu har valt att kämpa mig igenom...

Ja, ni har ju "hört" allt detta förut... Men idag har alltså varit ännu en sådan dag. En dag då jag har känt mig vilsen... En dag som kan ha varit dåligt, men samtidigt så bra.

Men det ska nog inte vara så krångligt som det verkar, att skriva om dagen som varit. Då jag inte har gjort så himla mycket. Så jag börjar från början... Alltså morgonen. Och fortsätter mig framåt ;) Så ska det nog gå bra =)

Jag klev iallafall upp ur sängen vid  halvtolvtiden "imorse". Satte mig vid matbordet tillsammans med mamma och pappa. Åt en liten sockerkringla till frukost... Jag vet. Ingen nyttig eller särskilt näringsrik frukost. Men jag kände mig stressad. Skulle ju med bussen.

Sedan slängde jag iallafall på mig tjocka vinterjackan och en mössa. Ja, förra gången FRÖS jag ju, när jag gick ut! Och när jag kom till stan, märkte jag att det var närapå SOMMAR ute! Ja, så av med vinterjackan och mössan. Fick alltså gå och släpa på en tjock och tung vinterjacka i sommarvärmen, hela dagen! Ja. Men positivt ändå :) Solen sken, fåglarna kvittrade, och folk var ute och gick i sommarvärmen.

Jag fick en sådan härlig känsla inombords när jag lämnade vårt hus! ... Hmm. Där tog det stopp. Minns inte såpass mycket, att jag kan säga mer om det just nu :P

Men jaja. Jag började iallafall med att gå och titta igenom galleriorna efter ett ställe där man kunde köpa ramar. Mamma behövde en A4 ram till familjefotot som jag gav dem i påskpresent. Men otålig som jag är, och "affärspanik" som jag har... Brukar kalla det så. För att jag är så stressad igenom affärer. Får ont i magen. Känner mig instängd och stressad... Otålig. Ja. Jag orkade iallafall inte leta.

Så jag började istället promenera ner mot hamnen igen. Ångesten... Eller ja. Tankarna att jag inte borde äta någonting. Ingenting alls. Hade redan börjat besöka mig. Men jag hade ändå bestämt mig för att ge mig själv en chans idag. "Jag BORDE klara det här! SKA jag ha en praktiklats, egen lägenhet... Ja, SKA jag ta vitamintabletter för mitt hårs skull, tvinga mig själv från huset, och kämpa mig fram mot ett bättre liv... Ja, då MÅSTE jag ju även kunna tillåta mig själv att ÄTA. Det känns ju såå dubbelt annars! Jag kan ju inte tillåta min hjärna att dra åt två håll samtidigt!

Nej. För jag sa till mig själv idag. Det är ju en sak att känna att man inte vill äta för mycket. Att man vill hålla sig i form och äta hälsosamt och så vidare. Och en HELT annan att inte vilja äta alls! För att, DET är ju vad min hjärna försöker övertala mig till! Hade den fått bestämma, hade jag ju inte tillåtits äta en SMULA per dag!

Nej, Så jag gick iallafall till min standard matbutik. Köpte mig en ost-och skinkfralla, en äppelmunk(som visade sig vara en vaniljmunk) och en liten tetra fruktdryck. Ut därifrån, gick jag med vetskapen om att jag antagligen inte skulle få i mig någonting av det. Men köpt var det. Så kanske skulle ändå "detta onödiga slöseri" få mig att proppa i mig detta(?)...

Och det gjorde det. Med tanken att "jag kan ju svälta närsom helst. Denna gången gjorde jag tabben att köpa något när jag egentligen inget skulle ha. Men nästa gång kanske jag tänker annorlunda"...

Nej, jag menar faktiskt det jag säger... SKA jag kämpa mig framåt mot ett bättre liv och är såpass viljestark till det, fastän jag inte ens kan SE vad jag kämpar emot... Ja, då kan jag ju inte SAMTIDIGT hålla på och svälta mig själv! Jag MÅSTE ju bestämma mig för EN väg. Och just nu är ju detta "ett bättre liv" ;) Så jag får allt kämpa mot dessa "matvägrardemoner" ett tag till ;)

Ja-a. Annars. Jag gick iallafall och satte mig på bänk efter bänk, som jag alltid gör. Solade mig i värmen, och tittade på alla hundar som lekte i hagen. Skorna hade jag tagit av mig och satt upp fötterna på bänken. Ja, det var en underbart härlig atmosfär idag <3 Första riktiga sommardagen som jag har upplevt detta år. Att sitta där med bara tunn tröja på sig, och ÄNDÅ vara varm! Vindarna var varma och att sitta i skuggan, var inte heller fel denna dag ;D

Men det blev inte långvarigt ändå. Tröttnade rätt så fort. Och mina förvirrade, kluvna tankar om liv och död, eller allt vad det var, gjorde att jag till slut bara ville hem. Så jag gick tillbaka till busstationen, märkte att det var över en timme kvar tills bussen skulle gå. Så gick och köpte en ram på Clas Olssons, och sedan till pressbyrån och köpte ett busskort. Vilket ÄNDÅ visade sig vara fel, när jag kom hem! Hade "reserverat" fel resa på mitt kort. Så jag betalar för mycket för den resa som jag nu kommer att åka på det. Men men. Det gnager lite grann när jag tänker på det. För att det känns så ONÖDIGT! Men inte mycket att göra åt. Jag har ju iallafall ett busskort nu. Vilket jag BEHÖVER för att kunna åka såpass ofta som jag planerar ;)

På busstationen mötte jag 13åringen som också skulle hem. Och när vi kom hem, åt vi middag. Sedan såg vi på sista delen av "Den fördömde", mamma, pappa och jag...

Ja, det var väl typ min dag. Undrar om inlägget låter lika rörigt som mitt huvud är idag :P Men i så fall bjuder jag på det :P Eller kanske borde jag ursäkta mig för det =P

God natt med er, iallafall <3

Dagen är som den är. Jag tänker som jag tänker. Känner som jag gör... Så nu får klockan lov att vara halv nio. Dags för mitt kvällsinlägg innan jag lägger mig. Och smilisar hoppar vi idag. Ingen dag för ett smil.

Egentligen har det inte varit så hemskt. ÄR inte så hemskt. Men mitt sinne bestämmer sig för att retas med mig och jag orkar bara tillåta det... Och just nu är jag inne i en av mina perioder då jag inte riktigt kan tyda hur jag mår. Vad jag tänker och känner. Jag vet inte om jag ska säga... "Ja, det är jättebra med mig!" eller "Nej usch, jag mår skit just nu...". För att jag VET inte riktigt!

Någonting säger mig att idag har varit en bra dag. Ingenting att gnälla på. Solen har skinit. Jag tog mig iväg till stan och njöt av värmen. Tittade på hundarna som lekte i hagen. Och matte som tränade lydnad och agility med sina hundar. Jo, det måste ju ha varit en bra dag med härliga känslor. Lugn och harmoni... Eller? Jag vet inte. Inte en aning.

För att en annan del av mig, känner bara att jag har fått nog. Jag har haft lätt huvudvärk hela dagen. Jag har inte riktigt kunnat njuta av stan på samma sätt som igår. Jag har känt mig ful och konstig. Ensam och uttråkad. Jag har inte haft någon upptäckarglädje som jag hade igår... och jag har inte känt någon anledning att vara hemifrån.

Idag gick jag in på fyra olika affärer för att köpa någonting lätt att äta... Men samtliga gånger, gick jag ut igen tomhänt. Ja, jag kunde inte tillåta mig själv att äta NÅGONTING. Ville inte ha i mig en enda SMULA. Inte en enda liten godbit. Nej, idag var näring gift. Ville inte ha NÅGONTING i min kropp, som kunde ge den minsta lilla näring. Ja, för mig har det aldrig varit kalorier eller fett som jag haft svårt med. Inte att jag vill bli smalare eller förbli smal. Utan det är näring som jag vill undvika. Sitter väl kvar sedan jag skulle svälta till döds...

Ja, ska väl berätta om dagen idag. Lite mer vad jag har gjort.

Vaknade vid niotiden och gick ner och tryckte i mig en deciliter youghurt med musly... Ja, det var väl bra det! Sedan åkte jag med mamma, pappa och 13åringen, in till stan. Köpte påskgodis och påskägg till 17åringen och 13åringen, som påskpresent. Och promenerade sedan ensam vidare mot nästa affär. Tänkte kolla upp om det fanns några bättre alternativ än min standardaffär till att köpa "mellis" på... Och då började det. Jag kom in i affären utan "ätstörningshjärnan" på mig... Tittade runt lite. Stod och funderade vid småfikat... och så vände det om! Jag kunde inte välja någonting. Gick vidare till de nyttigare sakerna. Men fick direkt reda på att det var ÄNNU mer omöjligt. För att det var ju nyttigt och näringsrikt! ...

Ja, och så gick jag runt lite i olika affärer. VILLE köpa någonting. Men ändå inte... Det GICK bara inte! Satte mig en stund på torget i solen och sedan i hamnen. Kanske njöt jag lite grann(?). Kan hända. Men huvudvärken är jag iallafall säker på. Den fanns där!

Ja, som sagt. Jag tittade på hundarna... Ja, det var nog det. Det blev inte så mycket mer idag!

Ja, sedan gick jag till busstationen och väntade på bussen. Ville köpa någonting på pressbyrån. Försökte hitta någonting tillräckligt litet... Men något SÅ litet FANNS inte! Så jag gick in och ut därifrån några gånger, innan jag ÅTMINSTONE lyckades ta mig för att köpa ett busskort. Som även DET var en osäkerhet för mig! Då jag inte var säker på att jag skulle orka åka in något mer. Nej, jag tvivlar på det, just idag...

Men då hade de inget sånt busskort som jag ville ha. Irriterande. Så jag sket i att köpa något alls. Var ju ändå inte säker på att jag kommer att fortsätta resa. Så kanske lika bra ändå...

Väl hemma, mådde jag nog ändå rätt så dåligt. Kände mig nere. Hade ont i huvudet. Trött. Uppgiven. Ville bara sova. Och inget intyg har jag fått hem ännu, heller... Sunkigt.

Somnade en stund på sängen. Och gick sedan ner till köket och åt lite mat. En fisk och lite potatismos. Jo, det gjorde nog gott. Men jag gjorde det mer för mammas skull, än för min egen...

Nu har jag spelat lite Bejeweled och ska snart se på "Sveriges yngsta mästerkock".

Bra eller dålig dag(?). Det vet jag inte. Vet inte vem jag är, just nu...

Men nu säger jag god natt. Tidigare än vanligt. Men kanske är jag mer "normal" imorgon :)

(En smilis fick det bli ;) God natt med er <3

Idag har varit en bra dag, där det enda negativa har varit att jag hoppade över middagen och att jag har haft lite lätt huvudvärk sedan imorse... Men ingenting att gnälla på ;)

Jag hade redan igår när jag la mig, bestämt mig för att jag skulle kliva upp tidigt idag, för att hinna duscha och sedan ta bussen till stan. För att. Det känns väldigt viktigt för mig att faktiskt FULLFÖLJA min plan denna gången. Att det inte blir som det alltid blir. Att jag bestämmer mig för att "skaffa mig ett liv", att göra saker om dagarna... men att det sedan inte håller mer än ett par dagar. Som med cyklingen tillexempel. Och även att ta sig ut ur huset varje dag, är något som jag bestämt mig för såå många gånger.

Så. Jag vaknade iallafall tvärt idag, klockan halv tolv. "Tidigt" tänkte jag, och rusade upp ur sängen. Gick ner i källaren och hämtade upp mina rena kläder som mamma hade lagt på hög. Letade fram de kläder jag ville ha. Åt frukost med mamma och pappa. Diskade och hoppade sedan in i duschen.

Sedan var det bara att sätta sig vid datorn och vänta på att håret skulle torka. För att inte ger jag mig ut i halvkylan med rinnande hår!

Jag läste lite bloggar och kollade mailen medans jag väntade på att bussen skulle gå. Spelade nog lite Bejeweled, om jag inte minns fel. För att få tiden att gå. Men jag minns inte. Vet bara inte vad det var jag ANNARS gjorde medans jag väntade :P

Jag gick iväg till bussen, ungefär en halvtimme innan den skulle gå. Då solen sken så underbart utanför mitt fönster. Härliga känslor väcks inombords när man ser våren lura fram sommaren =)

Men ute var det inte särskilt varmt. Solen sken ju underbart... Men den hårda blåsten, gjorde att jag frös, där jag gick med uppknäppt vinterjacka, munkjacka och linne. Det var väl lugnt ett tag. Men desto längre vinden fick tortera mina öron, desto närmre inpå mig, smög sig huvudvärken. Ja, jag fick ont i huvudet. Och där jag stod på vägen och sjöng ut till "Concrete Angel", önskade jag bara att bussen kunde komma och rädda mig. Det dånade lite lätt på insidan av mitt pannben... Men värre än så, var det inte ;)

Väl i stan, hade jag inga planer. Mitt enda krav på mig själv, var ju att ta mig ut, hemifrån en gång per dag. Då till stan. Men vad jag skulle göra där... Ja, det visste jag inte!

Satte mig på en bänk i solen på torget. Tittade på folk, hundar, barnvagnar. Njöt av solen. Spände mig av den kyliga vinden. Kände mig vacker, där jag satt sminkad, med mitt långa blonda hår. Ja, det är inte ofta jag känner mig vacker. Men med kläderna jag hade, som visade min form så himla bra, och mitt idag så perfekta hår, mörka ögonfransar... Ja, jag kände mig kvinnligt fin ;) Det är nyttigt att göra det ibland också. För att det är inte så vanligt för en tidigare flera år mobbad tjej med dåligt självförtroende och minst lika dålig självkänsla. En ljus dag det här =)

Men man behöver ju röra på sig efter en stund. Så jag bestämde mig för att gå ner till mataffären och handla något lätt att äta. Tog en annan väg den här gången... och virrade bort mig ordentligt =P Men jag hittade dit till slut. Jag visste ju ungefär vart jag var, iallafall =D

Gick ner till hamnen och satte mig på en annan bänk och åt och drack. Solade mig. Satt en stund, och gick sedan vidare till den tredje :D Japp. Sitta kan jag allt :P Där satt jag en stund. Den hårda vinden som gjorde att jag fick huvudvärk och har det än, lugnade ner sig efter en stund och tillät solen värma sig med sina harmoniingivande strålar. Jag satt där på bänken, med hakan i händerna och bara njöt av solen i mitt ansikte. Drömde mig bort och lät tankarna föra mig till världen där jag trivs. För att på insidan av mitt huvud, kunde jag göra precis vad jag vill. Ha det precis hur jag ville... Och allt går min väg. ÄLSKAR att promenera, sitta, stå och bara låta tankarna ta mig på en resa. Jag mår så bra av det!

Det är bara så verkligt. Jag drömde om att jag hade min hund med mig. Och det var så starkt för mig, att jag till och med kom på mig själv med att knyta min vänstra hand hårt när jag gick. Jo, jag höll i kopplet :P Jag behöver ingen riktig hund. Mina drömmar är starka nog =P Mindre jobb på det viset ;)

Sedan, efter ungefär två timmar, bestämde jag mig för att börja gå hem. Gick en ny väg, även denna gång. Hamnade vid ett hundcenter. Kollade in omgivningen och började sedan gå mot busstationen. Klockan blev mycket. Missade precis 19.00 bussen. Så. Satt i en timme på busstationen och solade. Och åkte sedan hem.

Ja, jag mådde bra. Kände mig vacker, lugn och harmonisk. Kände att jag LEVDE, för en gångs skull! Jag VAR någon, och jag GJORDE någonting med mitt liv! Utforskade. Ja, det var härligt =)

Väl hemma, satt jag vid tv:n. Huvudvärken gjorde att jag inte orkade någonting annat. Middagen avsade jag mig. Sa att jag åt i stan. Men det gjorde jag inte. Jag har nog lite matproblem kvar ändå. Men jag ska bli bättre på det ;) Måste bara lösa en sak i taget. Nu går det ju ändå rätt så bra ;)

Har även haft kontakt med min bästis. Ska dit på Torsdag och stanna tills på Lördag.

Men nu säger jag god natt. God natt med er <3

13åringen har sovit HELA dagen idag. Från typ tolvtiden någon gång, och han sover än! Blir väl uppe hela natten sedan, skulle jag tro :P Han hade kompisar här över natten. En av dem satt vaken i allsängen(sängen som står i vårt allrum), när jag kom hem idag. De andra två sov. Och sedan åkte den vakne hem. Då han antagligen hade tråkigt där han satt mellan två sovande kompisar. Sedan vaknade den andre kompisen. 13åringen fortsatte sova. Och medans han fortfarande sov, åkte den andra hem. Trött broder idag :P

Jag har precis tagit mig igenom en utmaning som för mig är väldigt tuff. En situation som ger mig ett starkt tryck över bröstet. Ett världans obehag och stelhet i hela kroppen. Vågar knappt andas... Men ändå är det ingen hemsk upplevelse! Inget farligt eller fysiskt smärtsamt... Nej, det borde vara värme och kärlek.

Mamma går bra. Men det är annat med pappa. Båda tillsammans går också bra. Det är ju så det ska vara! ÄLSKAR när de båda är ensamma samtidigt!

Mamma och jag kan sitta i varsin tv:soffa, tysta i timtal. Säga någonting då och då. Skratta till. Kommentera tv:n...

Men med pappa är det inte lika enkelt... Idag har jag iallafall tagit mig igenom en HEL film med bara pappa som sällskap! Jag kände mig stel. Ont i bröstet. Osäker. Visste inte hur jag skulle sitta. Ville inte göra ljud ifrån mig...

Men stelheten försvann efter ett tag. Och trycket över bröstet lättade en aning. Men det var fortfarande obehagligt vid filmens slut... SKÖNT ändå att det är över! Och även DEN utmaningen klarade jag! ;) Yeeey meeee!

Ja. Annars. Dagen idag...

Jag hade ju bestämt mig redan igår, att jag skulle ta bussen in idag. Men osäkerheten kom och jag började tvivla. Vad skulle jag göra i stan(?). Hur skulle jag få tiden att gå(?) Och vad var det för mening(?)... Men jag kunde inte heller stå ut med att svika mig själv. Att känna att jag ÄN en gång backar och tvingar mig själv att känna mig svag... Och ALLRA helst, tvingar mig själv till ÄNNU en tråkig och meningslös dag!

Så klockan 10 slängde jag mig iväg till bussen. Åkte in till stan, som tänkt. Och påbörjade sedan en VÄLDIGT lugn promenad ner till hamnen. Tittade på folket. Kände solen varvas med lite lätt vind och kyla. Vid vindstilla, var vädret underbart och solen brände lite lätt <3

Jag kände mig lite friare än vanligt, men ändå bunden. Som om jag äntligen lyckats med min nagelfil, såga av detta tjocka repet till den grad att det nu bara var en tunn tunn bit kvar att "knäcka". Vilket jag nu BORDE kunna göra, endast med ett litet knyck ;) Osäker på om jag kommer att kunna göra det. Men ändock med en gnutta hopp.

Jag gick iallafall ner till hamnen. Där satte jag mig på en bänk en stund. Solade. Njöt. Kollade på förbigående folk och hundar. Sedan fortsatte jag promenadspåret fram... Och upptäckte att de har en HUNDGÅRD(!) här... LYCKA! Jag har nu funnit mitt ställe att hänga på :D Jag bara satt där och kollade på hundarna som sprang och lekte. Skällde och morrade. Viftade vilt på sina svansar. Lyssnade och iakttog ägarnas ignorerade röster. Vänliga som skrikandes. Satt där och funderade över hur JAG hade hanterat hunden istället. Diskuterade med mig själv, vad jag tyckte att de gjorde fel, och vad hundarnas döva öron kunde bero på...

Ja, jag njöt. ÄLSKAR hundar! Och jag kan ju bara längta ÄNNU mer efter att få börja praktisera bland hundar! Jobba med hundar. DET är vad jag vill göra! Med säkerhet!

Sedan, efter ungefär en halvtimme, fortsatte jag min promenad. Gick in och handlade lite på mataffären och gick sedan till bussarna och åkte hem. Nöjd över vad jag gjort idag...

Väl hemma, har jag suttit här vid datorn. Kollat lite hundar på blocket. Sökt lägenheter. Spelat ännu mer Bejeweled =P Läst lite bloggar... Ja, jag minns inte...

Och så har vi iallafall sett på film, mamma, pappa och jag. Och därefter diskade jag, för att sedan se en ny film, med pappa :)

Och nu blir det sängen. För att klockan är mycket. Och det blir ny dag fortare ifall jag sover ;) Och ju fler nya dagar, desto närmre mitt ack så efterlängtade mål =)

God natt med er <3

Men ack så nöjd jag är över min nya header. Svart och vitt... Inte så dumt ändå :) Tråkiga färger. Men jag trivs helt klart med bloggen som den ser ut nu. För nuet iallafall ;)

Ja-a... Vad kan jag säga om dagen idag?

Jag minns inte riktigt hur det gick till. Men på NÅGOT sätt har jag bara accepterat utmaningen idag. Jag har accepterat att livet ÄR en kamp och att hur mycket jag än vill, kan jag inte göra någonting åt det. Det enda jag kan göra, är att ta mig an kampen och kämpa tills jag vinner... Eller sätta mig på tvären och ge upp. Så. Vad väljer då en tjej som inte ännu haft chansen att testa på livet? ÄR en kamp det enda sättet att äntligen få leva på riktigt, är det klart att jag "springer" tills jag nått mitt mål =) Ingen fråga om saken. Sluta ifrågasätta livets kamp, D. :P

Ja, så jag tog iallafall kontakt med det där stället som alla tipsar mig om... Stället som hjälper till i kontakten med olika myndigheter. Skickade iväg ett mail till dem, och frågade hur jag skulle gå tillväga för att få en ny arbetsbedömning. Då jag inte är inskriven på psykiatrin längre och min handläggare på försäkringskassan därför inte fick hjälpa mig att boka tid hos dem.

Nej, för att det är nämligen såhär. Försäkringskassan vill inte låta mig börja praktisera... Ja, eller rättare sagt, göra en gemensam kartläggning med dem och arbetsförmedlingen, med den arbetsbedömningen som jag redan har. Utan jag måste skaffa en ny först... Och det var ju okej, tyckte jag. Jag kunde ju bara gå till arbetsförmedlingen istället och börja praktisera utan försäkringskassans "deltagande" (eller vad man nu ska kalla det)... Men tyvärr verkar det som om även DE vill ta del av mitt nuvarande läkarintyg. Vilket kommer att göra att även DE anser att jag behöver ett nytt för att de ska våga släppa ut mig på en praktik...

Ja, så idag kontaktade jag iallafall personligt ombud, och såg om de kunde hjälpa till, så att jag fick ett nytt intyg från någon läkare. Känner nämligen inte att jag klarar av att ta kontakten med vården själv. Bara för ett litet intyg.

Jo. Och förutom det, har jag varit ute och cyklat idag. En HEMSK cykeltur! Ja, ärligt talat. Den var en tur av mardrömsstuk! För det första, är min cykel alldeles för kort och väldigt trött, efter sådär 13års användande. Ja, minus fem, då för åren som den bara stått nu. Så jag behöver en ny.

Cykelturen var tung. Det är bara förnamnet! Det var varmt som bara f*n... Pedalerna gjorde rejäla motstånd när jag försökte trampa, och första biten, klev jag av cykeln varannan meter, för att hjärtat försökte pumpa fortare än vad min andning klarade av att ventilera! Benen blev som spaghetti, och halsen började strama från hakan och ner. Till och med tänderna, kände jag av!

Ja, hela turen var en kamp mot vinden som tog i som ALDRIG förr! När vägen var platt, fick jag kliva av cykeln och gå. När jag promenerade med cykeln bredvid mig, var jag tvungen att böja mig över den och verkligen ta i för att kunna gå FRAMÅT. Och andningen saktade inte ner bara för att jag GICK inte!

Och inte ens i nedförsbackarna fick jag vila! Nej. Jag lovar er. Hade jag slutat trampa i nedförsbackarna, hade cykeln börjat glida bakåt UPPFÖR backen istället =P

Det var inte heller det enklaste att hålla sig kvar på vägen! Nej för att när jag väl hade svängt ut på stora vägen från landsvägen, blåste istället vinden ner mot diket. Och här var balansen viktig! För att eftersom att vinden alltför ofta saktar ner ett par sekunder, för att hämta nya tag, så flög jag ju nästan ut på vägen! Eftersom att jag lutade mig ut mot vägen hela tiden, för att inte hamna i diket när det blåste som mest!

Ja, så var det med den cykelturen. Och GISSA om jag var nöjd när jag väl kom hem och knappt kunde gå nerför trapporna utan att benen darrade och vek sig under mig :P Jo, stolt över att ha varit så uthållig och bestämd. Stolt över att inte bara ha slängt cykeln i diket och GÅTT hem =P SKA jag ha ett bättre liv, så SKA jag! Och det fysiska är faktiskt någonting så mycket enklare att kontrollera än det psykiska. Så jag börjar väl där. Ett enkelt steg ;)

Ja-a... Annars. Jag har ju bevisligen gjort en ny header till bloggen. Jag har... Nej, det har jag inte. Jag har INTE kollat blocket, efter hundar och lägenheter. Inte idag. Jag har läst lite bloggar och kommenterat lite med min kära bloggvän T...

Ja, och så har jag suttit vid middagen i över en timme. Säkert två. Jo, vi skulle göra våfflor, familjen och jag. Men det blev inte så mycket AV det. Nej, det slutade med att mamma ställde sig vid spisen och gjorde pannkakor av våffelsmeten istället :P För att järnet ville inte grädda våra våfflor. Det tog över en halvtimme per våffla och då var de fortfarande inte frasiga! Och SOM hon svor över det där järnet, min mamma =P Järnet som de köpt lagom till denna dagen.

Ja-a... Som det kan gå. Men vi skrattade lite över det också. Så ingen gråt, här inte :P Blev en lång familjemiddag, helt enkelt :P

Sedan har vi typ sett på film. Det var nog det enda. Vi såg på "Polisen som vägrade ta semester! Roligt roligt. Ni borde se de filmerna. Det är sådana filmer som man ABSOLUT finner sin favoritkaraktär i! Min är Evald Larsson.

God natt med er <3

Ja, nu kastar jag mig in i bloggvärlden igen =P

Jag kan väl säga som så att jag inte riktigt vet vad som händer just nu. Jag har liksom hamnat i någon slags ond cirkel eller något. Jag har liksom fått såå svårt att skriva. Och anledningen är att jag blir stressad. Jag blir stressad för att jag känner att jag har för dåligt minne för att kunna skriva av mig vad jag har gjort under dagen. Att jag är medveten om hur SEG min hjärna är för tillfället. Att jag inte får fram något ord och inte vet hur jag ska formulera mig eller skriva. ALLT detta gör att jag känner mig stressad! Och samtidigt vet jag också MED mig att det är just stressen som gör att hjärnan stannar!

Så det blir som en ond cirkel. Och jag vet att jag sa att jag mådde såå mycket BÄTTRE, igår. Och det GJORDE jag säkert. För tillfället. Just då... Men precis efter att jag skrivit klart mitt inlägg, låste jag åter in mig i min grumliga, varma och täta bubbla. Kunde inte slappna av. Och den tunga ångesten fick mig att bara vilja lägga mig ner på golvet. Kunde inte komma lågt nog.

Ja, jag minns när jag låg inne och ångesten var som värst. Allt jag ville var att åka därifrån. Jag var arg på alla och vägrade prata med någon. Och pratade jag, så sa jag endast EN mening... "Nej, jag ska åka hem" eller "Jag vill BARA åka härifrån"...

Ja, men den tiden, var ångesten iallafall såpass stark och ohanterlig, att jag bara ville sitta på golvet i hörnet. Helst av allt, hade jag bara velat gömma mig. Men jag satte mig på golvet och så satt jag där i flera timmar i sträck. Stirrade in i väggen eller ner i golvet... Ja, de bokstavligt talat LYFTE upp mig i sängen gång på gång. För att "på golvet får man inte sitta". Men oftast så tilläts det ändå. Jag trivdes ju bäst där.

Jo, men igår natt var iallafall en sådan natt. Ångesten var stark, och jag kände mig otillräcklig... Nej, jag MINNS faktiskt inte så noga vad jag kände! Jag minns bara att jag konstaterade att mitt liv just nu, är en ren berg-och dalbana! Jag vet liksom inte VAD jag ska tro om hur jag mår! ...

Men egentligen. Varför ska jag bry mig? Det tjänar ju ingenting till. Jag får ju helt enkelt stanna på tåget och låta det följa rälset. Något annat går ju inte att göra. Jag tänker ju inte hoppa av! DET är ju inte ens ett alternativ i dagen läge!

Ja, man kan ju säga mycket om mitt minne. Om min sega och osamarbetsvilliga hjärna... Men nöjd är jag då inte. Men det är väl lite mitt fel också. Jag KAN ju liksom ta kontakt med vården och få stöd därifrån. Men jag väljer att klara detta själv. Så... Ja, då får jag klara mig själv också ;) Fajtas mot ångesten :) Men visst ska jag klara detta! Jag har ju kommit såå långt ;)

Jo. Kanske borde ta dagen idag. Nu innan inlägget blir SPÖKlikt långt =P

Trots att natten slutade som den slutade och jag kände att jag gärna kunde ta mig några tabletter och slippa detta livet. Inte för att jag ville dö. Utan för att jag kände att det kvittar om jag lever och kämpar. Eller dör och vilar... Ja, efter den natten, blev dagen såå mycket bättre! Låg kvar och segade i sängen lääänge. Men när jag väl kom upp och hade ätit frukost, började jag föra in all besökstatistik i sina diagram. Vilket tog såå lång tid! Kommer ALDRIG orka gå igenom något sådant VARJE dag! Så får se hur jag löser det.

Jag minns inte så jättemycket om dagen. Men jag har faktiskt kollat hundar på blocket idag. Jag har sökt lite lägenheter och stöttat mina växter. Och så har jag läst lite bloggar...

Ja-a. Minnet. Men jag gick iallafall ut på en promenad idag. Eller gick. Jag RUSADE =D Jag fick bara ett sådant lyckorus! Och efter att i säkert nästan en vecka, spenderat min tid i en obehaglig oinbjudande bubbla, var det såå välkommet :P

När jag kom ut, visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. Solen sken. Det var varmt och vårkänslorna sprudlade. Jag det pirrade i både kropp och själ, till den grad att jag närapå DANSADE där jag gick på vår grusväg med solen i ansiktet! LYCKA.

Jag satte musik i ena örat och lyssnade till naturen med det andra. Jag var på topp! Och när väl lyckoruset la sig, vände jag om och gick hem :)

Hemma har jag sedan sett på tv med mamma och på film med mamma och pappa. Bara vi hemma ikväll. Kan vara skönt, det också. Lugn och ro ;) ...

Ja, det var nog min dag. Så väl jag kan minnas iallafall :P Så man vet ju aldrig =P

God natt med er <3

Jag älskar den första bilden, by the way. Hihi :P Konstigt sätt att börja ett inlägg på =P

Jag mår bara så mycket BÄTTRE nu. Känslan av osäkerhet, press... Ja, och av att vara instängd i en grumlig, smutsig, lufttunn och sådär unket varm bubbla, har äntligen lagt sig. Jag känner mig fri och lätt igen. Inte pressad på NÅGOT sätt. Inte osäker eller otillräcklig. Ångesten har lättat... Och ja-a...

Det känns skönt. På... Ja, jag vet inte hur jag lyckades. Men jag bestämde mig för att jag måste börja ta det lugnare. Att det inte var VÄRT att känna sig såpass orolig, pressad och ångestfylld som jag de senaste dagarna, har gjort...

Minns inte ens vad jag hade tänkt skriva idag... Nackdelen med att vänta till kvällen med att skriva sitt inlägg :P

Men faktum är. Att jag bryr mig inte. Från och med nu, ska jag inte bry mig. Det som blir, det blir. Resten kommer jag inte att ångra att det inte blev :P Om man nu kan säga så =P

Så. Fasten jag inte minns hur jag bestämde mig för att gå vidare, lämna pressen och perfektionismen bakom mig, så känns det som om detta kommer att bli en nystart. Nu ska jag inte tänka så mycket. Inte grubbla och fundera...

Men gud, det känns som om jag babblar utan att ha något att säga :P Hjärnan är nog lite seg fortfarande :P ...

Så vi går vidare till dagen idag istället ;)

Ja-aww. Hmm. Vad kan jag säga om dagen idag? Om jag nu kan minnas vad jag har gjort :P Kanske börjar bli senil, eller något =P

Det jag minns, är iallafall att jag har sett på tv. Suttit med mamma, i en varsin skinnsoffa, och kollat på tv. Inte ens vad det var för programm, kan jag minnas :P ...

Och eftersom att jag inte minns något, går vi vidare till nästa sak :D

Jag har varit ute på en promenad idag. Då solen sken så varmt in genom fönstret. Det var dock ingen överaskning att det inte skulle vara lika varmt när man väl kom ut. Nej för guuud vad det blåste! Och nu när jag säger det. Inatt kändes det som om hela huset skulle blåsa omkull! Började undra om jag skulle vakna på morgonen och märka att övervåningen låg på backen utanför huset :P Ja. Det är sant. Våran stora tiorummare, VIBRERADE av den hårda blåsten!

Ja, nu tappade jag ju ämnet. Jag gick iallafall ut på en promenad. Det blåste som aldrig förr! Jag ville inte gå så långt. Kände bara att jag behövde andas in den friska luften, i hopp om att kunna slappna av och tränga mig ut genom denna täta bubbla som jag befann mig i...

Jag gick ner och ställde mig på bron nere vid ån. Tittade ner i det grå-guldbruna vattnet som forsade hastigt och bildade små vågor. Lutade mig mot räcket och lät blåsten trycka mig mot det i en gungande takt, för vart gång den saktade ner och tog nya tag. Jag bara stod där och stirrade. Kände vinden i ryggen och funderade. Drömde mig bort...

Ja, och eftersom att jag inte kunde stå där föralltid, så vände jag hemåt efter tio minuter sådär. Hemvägen var inte lika skön. Man går ju alltid såpass långt som man har lust med... Men sedan ska man ju gå TILLBAKA också! Tänker jag aldrig på :P

Ja. Och hemma har jag suttit en del vid datorn. Minnet sviker mig även här. Minns inte vad jag har gjort. Kollat mailen några gånger, kanske... Kollat min bloggväns kära blogg. Undrat hur det var med henne. Och så har jag skrivit... Ja, eller FÖRSÖKT skriva av mig en massa skit... YTTERLIGARE ett försök att ta mig ur bubblan! En härlig dusch var ännu ett. Men inget av det, hjälpte ju.

Det var nu till kvällen som jag har börjat må bättre. Känt mig fri och lätt. Nu när vi har sett på film. Några fler avsnitt ur "polisen"serien.

Ja, annars har jag nog mest suttit vid tv:n idag. Vilket liv man har :P Men som sagt. Man får se på det med klara ögon. Jag har det bättre än många andra ;) Och detta är ju ändå något som JAG kan kontrollera och styra ;) Bara att aktivera sig, liksom :)

Nu säger jag godnatt. God natt med er <3

Lika bra jag skriver inlägget direkt också, när jag ändå är igång ;)

Men jag kan väl säga som så, att dagen idag, är suddig. Vet typ inte vad jag har gjort. Vad jag har tänkt och känt. Vet knappt ens ifall jag har LEVT den här dagen =P

Jag minns iallafall att jag skrev ett inlägg på min andra blogg tidigare idag. Att jag åt två portioner mannagrynsgröt till frukost, för att jag vägrade göra en portion i dessa JÄTTEtallrikar som vi har! Det kändes helt enkelt inte bra att göra en pytteportion mannagrynsgröt i en tallrik som gröten bara kommer att knappt fylla botten på! Så det fick bli två portioner. Så kändes det bättre ;)

Jag vet också att jag tog mig en promenad idag. Att jag slet bort skynket framför mina ögon och sandsäcken från mitt hjärta. Tvingade mig själv att se världen med klarare ögon... Hihi :P Ja, det lät bättre när jag sa det till mig själv tidigare idag. Då hade jag en glasklar liknelse framför mig :P Men men...

Promenaden var långt ifrån härlig denna gången. Men det kan ju inte vara underbart harmoniskt VARJE gång :) Jag gick långsamt som en säck potatis. Tittade ner i marken och undvek att "råka" möta någons blickar. Hoppades att ingen skulle se mig. Säga hej, eller börja prata med mig. Kände ångesten i mitt bröst. Men bara lite lätt. Jag kände mig mer nere...

Men jag gick en bit ändå. Gick där jag och min vovve brukade gå. Där jag inte gått sedan jag sist gick där med honom. En lång lina på elva meter. En liten tibbe i sin röda sele. Han trippar lugnt i sin egen lilla värld. Man ser bara hans byxor (pälsen där bak brukar kallas det), springa några meter fram. Men tog jag fram en godis och la den på kluriga platser, var han gärna nära. Hämtade godisen, och trippade sedan i sin egen lilla värld igen.

Jag saknar min lilla vovve. Vovven som mamma och pappa sålde när jag hade flyttat ifrån dem. Saknar att lära honom nya saker. Att prata med honom på promenaderna. Att ha honom trippandes efter sig uppför trappan till mitt rum och ner igen. Att ha honom sovandes i fotänden av min säng varje natt. Jag saknar honom mer än någonsin NU, när jag tar mina ensamma promenader <3 <3 <3

Härhemma vet jag inte vad jag har gjort. Minns inte riktigt. Men jag har iallafall betraktat mina växter. Kollat mailen. Kommenterat lite grann med "Lev i nuet". Men inte så mycket. Och så har jag även idag, kollat lite selar på nätet. Gjort lite fler ritningar till sele. Och så har jag funderat VÄLDIGT mycket kring... Ja, jag har sett bilder framför mig, hur det kan se ut när jag går ut med en hund. Kära E eller någon annan.

Jag har även läst bloggar. Kollat lite infå om botadstillägg, och sökt lite lägenheter...

... Jag försöker komma på om det var något mer... Men jag minns inte...

Jaja, det får vara :) God natt med er <3

*Min största önskan är att komma framåt*