Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Roligt

Av D - 13 januari 2015 21:14

... Okej. Det känns viktigt för mig att jag håller igång bloggningen nu(samtidigt som det känns alldeles för oviktigt för att egentligen orka). Eftersom att jag VET att det kommer att komma tider då jag känner att jag VERKLIGEN vill blogga! ... Och vad tycker jag om glapp i bloggen... Nej tack!

 

... Så. Jag skriver en kortis om dagen, idag också.

 

Jag vaknade imorse... Jag tror det var precis innan klockan skulle ringa... Om jag inte missminner mig. Men jag vaknade, mig minnerligt(om det nu finns något som heter så), flera gånger under min sömn inatt/morse...

Klev iallafall upp där vid strax innan nio. Gjorde mig iordning, och prickade ganska så exakt rätt i tid. Så att jag blev klar tills jag skulle dra iväg till bussen.

 

Stod och väntade en stund... Det kom en efter en, till tjej till busshållsplatsen... Antagligen skolungdomar eller något.

Vi var väl sådär fem-sex stycken där, när en tjej plötsligt säger till oss andra, att vi kan gå för att det kommer ingen buss. "Det är för halt" ...

 

... En av tjejerna gick med den här tjejen. De gick väl hem igen.. Och resten av oss stod kvar på busshållsplatsen som frågetecken... Osäkra på om vi skulle stå kvar och vänta... Eller om vi skulle vända oss och gå...

 

Men en av tjejerna ringde sin kompis, vilken SOV på bussen som skulle in till stan... Och denne TRODDE att bussen skulle gå förbi oss...

Så vi väntade kvar... Och så kommer en till tjej. Säger direkt till oss, att hon hade blivit uppringd av två tjejer som sagt att bussen inte skulle komma. Att den skulle ta en annan väg, eftersom att det var för halt...

 

Men även hon stannade kvar och väntade...

Och så kom bussen. Men från en annan väg... Och äntligen var vi påväg.

 

... När jag sitter där på bussen, får jag mess av min jobbcoach...

Hon frågar om vi kan ha möte nästa tisdag tillsammans med Personligt Ombud...

Hela jag blir ett frågetecken... Och jag undrade om jag kanske tog mig in till stan idag utan att egentligen BEHÖVA det(!) ... "SKULLE vi inte ha möte idag?!" ...

 

Jag skrev tillbaka och frågade om inte vi skulle träffas IDAG...

Och hon svarade att hon hade skickat fel. Att det var klart vi skulle träffas IDAG...

... Och så kommer jag dit. Får en förklaring på att hon hade, TROR jag att det var, tappat bort alla nummer på telfonen under jul, och att hon hade en TILL med samma namn som jag och därför hade trott att det var den ANDRA tjejen som hon hade messat med hela julen fram tills nu!

... Och då när hon skriver att hon var virrig. Och att det var klart att vi skulle träffas IDAG, kan man ju undra om hon FORTFARANDE trodde att jag var den andra tjejen... Eftersom att det var henne som hon trodde att hon hade bokat möte med!

 

... Ja, jag vet inte.. Förvirrande hela grejen...

Men jag hade iallafall mitt möte idag. Och det beslutades att jag skulle börja praktisera i en av FiA:s grupper istället. Testa på ett stall... Eftersom att jag inte var redo för hunddagiset...

De har handledare från FiA, i grupperna, nämligen...

 

Så. på tisdag nästa vecka, ska jag och jobbcoach till stallet på studiebesök.

... Förövrigt så pratade vi lite om samtalskontakt. Som nu min jobbcoach vill fixa till mig... Så antagligen blir det så... Inte för att jag känner mig så JÄTTEPIGG på det! Men hinner jag inte ångra mig och få ångest angående det innan det är fixat och dags... så KANSKE det kommer att fungera denna gången!

... Inte för att JAG tror att det är det bästa för MIG, men... Det kan jag ju EGENTLIGEN inte veta förrän jag har provat.

 

... Efter mötet har jag haft ett litet pågående krig inom mig. Där jag har, som jag alltid gör dagligen, granskat mig själv och mina tankar och känslor. Klankt ner på mig själv... Ja, jag TROR att jag har åter gått in i(om jag någonsin tagit mig ur) en slags personlighetskris...

 

... Jag tog iallafall en promenad i halkan... Jag man GLED på isen... Och långsamt, långsamt. Stel som en pinne, försökte man stappla sig fram på de buckliga isfläckarna. Kollade hela tiden ner i marken, för att försöka gå på de få smågrus-och asfaltsfläckar man kunde hitta...

 

... Satte mig en stund på gallerian och bara glodde. För att få tiden att gå lite innan jag åkte hem. Ville inte vara hemma för tidigt. Då jag riskerade... Eller rättare sagt... SKULLE behöva möta min ätstörning och tampas med den HELA DAGEN! ... Ville inte riskera att börja hetsäta för tidigt på dagen. Då det skulle betyda att jag kommer att ha ångest för att ha ätit ALLDELES för mycket, sedan på kvällen!

 

... Funderade lite på det där busskortet som jag skulle köpa... Men beslutade mig för att inte köpa något idag. Då jag inte var säker på att jag skulle orka utnyttja det. Det vill säga. Åka ut såpass ofta till stan, att det var värt pengarna.

 

Åkte hem.

Och sedan dess, har jag ätit lite grann. Medvetet för lite... Men vet inte vilket jag tycker att känns värst... För mycket eller för lite... Båda gör ont antingen fysiskt eller psykiskt. Säkert båda! ...

... Jag har legat på sängen och lyssnat på radion. Funderat lite grann...

Och sedan gått in i sovrummet för att börja röja i en av mina kartonger. Måste ju beta av dessa, så att jag får ordning i sovrummet...

 

Kollade igenom massa gamla sjukhuspapper och intyg och utredningar av alla dess slag. Sorterade upp lite. Och sedan gick jag på alla gamla brev och födelsedagskort. Intressant att se sådant som man inte ens visste att man hade. Från att man var nyfödd och framåt! ... Kärlek i massor!

 

... Blev dock aldrig klar. Och känner mig nu stressad till att fortsätta imorgon. Mörkret smög sig tyvärr på ALLDELES för tidigt idag... Och jag har ingen lampa i sovrummet...

 

Efter det. Lite att äta. Och sedan lite dator. Kolla på bilder på google och sådär. Läsa lite bloggar. Kolla blocket hundar...

Lite stirrande genom fönstret...

 

Ja, det var nog det... Om jag inte har glömt något...

Nu blir det sängen tror jag...

God natt med er <3

 

 

Av D - 9 november 2014 23:04

Okej.. Såå trött.

 

Så jag tar bara och rabblar dagen "lite kort"..

Ja-a... Det kanske faktiskt BLIR lite kort idag.. För att jag är inte helt säker på att jag kan komma ihåg hela min dag..

Men jag kan allt komma ihåg att den har varit bra. Att jag varken har störts något särskilt av varken tankar eller känslor ;)

 

Klev som vanligt upp till klockan imorse. Klockan kvart i åtta.. Åt min frukost, som vanligt... Och gick sedan som vanligt och la mig igen..

... Jag klev upp igen, runt halv tolv-kvart i tolvtiden.. Då jag trodde att det snart kunde bli lunch.. Möttes av mamma som dammsög, och pappa som jobbade på... med vad han nu jobbade på med... Alltid inför flytten..

 

Ingen lunch ännu, alltså.

Nej. Nu fick jag istället frågan, ifall jag kunde hjälpa honom med att flytta fram trädgårdsmöblerna nu.. Vilket jag såklart skulle göra.

Så. Vi började bära stol efter stol. Skitiga och danna. Efter naturens... Ja, alla träd och sådär. Löv och pollen. Så som det BLIR när man har möblerna står under träd i flera månader i sträck.

 

Jag försökte bära dem så långt ifrån kroppen som möjligt.. Men stora stolar med långa ryggstöd... Ja, det var otympligt..

Efter det, blev det bordet som skulle flyttas. Det var ju inte så svårt... Pappa på den ena sidan. Och jag på den andra...

Och när vi nästan var klara, kom 14åringen ut och skulle hjälpa till..

Så då hjälpte jag HONOM att flytta stora, tunga plank, bort till högen av trä, uppe vid det stora vita godset, några tiotals meter bortför allén..

 

Det var inte det enklaste. Tunnt som självaste f*n... och jag kände bara att sista biten gav mig mjölksyra i både skuldror och axlar..

... Ja. När vi stod där borta vid trähögen, och 14åringen lät mig få den stora äran att lyfta dessa stora träbitar de sista meterarna, mötte vi 23åringen på vägen.. Hon skulle komma och hälsa på idag.. Mest för att ta tillvara på lite saker härhemma. Nu när vi ska flytta härifrån. Både hennes egna grejer och lite saker som mamma och pappa ville bli av med..

 

Det var en annorlunda känsla idag. Att syskonen kom och hälsade på.. När jag först såg 23åringen komma där på vägen, fick jag en känsla av vagt missnöje.. "Ånej..." liksom.. Men det gick fortare än kvickt, över.

Vi började prata och busa. Skratta. Jag, 14åringen och 23åringen.. Började planera fars dags present. En upplevelse, hade vi tänkt oss..

 

Vi gick iallafall hem tillsammans. Den korta biten nerför allén..

Och när vi kom fram, blev jag med ens lite osäker.. Jag visste ju att pappa ville ha hjälp igen... Men inte NÄR.. "Nu på en gång?" ... "Eller vad tänker han?"...

Osäkerheten gjorde att jag inte orkade vänta.. Så jag gick med de andra in, och bestämde mig för att äta lite lunch.. Då jag var hungrig, och jag fick veta att mamma och pappa hade tagit en tidig lunch idag..

 

Syskonen joinade mig. 23åringen, 14åringen, 17åringen... Ja, och så hennes kille..

Jag hann äta en överdel av en franska... Tror jag att de kallas. Antingen DET, eller fralla..

Och sedan fick jag se genom fönstret, att pappa gjorde gester om att han behövde hjälp. Så jag rusade ut. Nu skulle vi tvätta av möblerna ordentligt.. Eller ja. Han duschade av dem med högtryckstvätten, och jag hjälpte till att vända på stolarna och sedan att vika ihop dem.. Eller fälla ihop dem, kanske det heter.

... Och så blev min sista uppgift för dagen, att bära upp två vita platsstolar till garaget.

 

In till syskonen igen.. Och nu blev det till att fixa med den där presenten till pappa, som vi hade pratat om. Så vi invaderade mammas och pappas hobbyrum. Lekte hemliga agenter... Eller ja. Vi var iallafall på hemligt uppdrag.. Vi hade jättekul och alla skrek till, i panik, varje gång som någon närmade sig hobbyrummet :D Detta var ju topphemligt :P

 

Ja. Vi hade kul. Roligare än vad jag haft på länge, när syskonen har kommit över.. Jag som oftast mår dåligt av denna "påtvingade" kontakt... Men idag kanske DET var just vad jag behövde ;)

... Dock så är ju jag, jag. Så jag stod ju där och stampade lite lätt av rastlöshet och längtade tills vi var klara, mellan dessa skrattattacker och busiga ord.

 

Klara. Och jag gick upp på rummet. Stängde dörren om mig och la mig på sängen en stund. Utpumpad. Trött. Seg..

Satte på musik på mobilen och la mig för att vila en stund...

 

Sedan blev det middag..

Och så kom 21åringen, PRECIS när jag skulle börja diska och göra iordning. Tjugo minuter för tidig.

Men jag fortsatte ändå. Gjorde klart..

Och efter det, kollade vi lite grann, på de saker som vi kunde ta ur mammas och pappas köksskåp om vi ville. Jag 21åringen och 23åringen.

 

Jag hittade faktiskt en till skål, som jag ville ha. JÄTTEFIN. Men det fick bli det enda. Då jag vill ha med mig så lite onödigt som möjligt när jag flyttar.. Och så en påse bestick. Eftersom att DET är något som jag behöver.

Funderingarna började snurra. Och jag började försöka reda ut i mitt huvud, vad det egentligen är jag HAR, och vad jag kommer att BEHÖVA. Vad jag vill köpa nytt... Och hur jag vill HA det med allt...

 

Fika. Tårta. Då det var fars dag.. Även här, höll jag mig relativt pigg och glad.. Det var ju inte så att jag bara LÄNGTADE tills jag kunde smita ifrån. Nej inte DENNA gången. Idag kändes det faktiskt helt okej att umgås med familjen.

 

Efter fikat, skulle jag diska. Som vanligt.. Men blir avbruten mitt i. Av att jag ska joina 23åringen när hon kollar igenom gardiner. För att se om det fanns någonting som JAG ville ha.

Och det fanns EN intressant. Bruna, naturfärgade, långa gardiner.., Dem ville vi båda ha. Men det var ju inte så viktigt. Så vi sa bara det att vi får ju låna dem av varandra ;)

 

Fortsätta med disken... För att sedan stänga in mig på rummet igen. Sitta en stund vid datorn...

Minns inte riktigt vad jag gjorde.. Men jag kollade iallafall hundar på blocket...

Ner för att sätta mig vid tv:n, när syskonen lämnade huset. Vila. Avkoppling. SKÖNT.

 

Mamma satt med... och vi pratade om hundar.. Medans vi väntade på att pappa och 14åringen skulle komma hem igen..

Sedan började vi se på filmen på kanal 4(tror jag allt att det var), i vetskapen om att vi skulle bli störda av 20åringen och hans tjej, som skulle komma på besök senare under kvällen..

Ingenting som JAG såg fram emot. Nu fick det vara bra med kontakt för idag.. tyckte jag. Och även mamma, som hellre ville se på filmen, om hon inte hade lovat 20åringen att de fick komma.

 

... Och så slutade det med att de KOM. Försvann upp på övervåningen direkt. Kom ner igen, strax därefter. Varpå 20åringen skulle duscha... Tjejen hans, hamnade i soffan med mamma, pappa och mig... Och när han var klar, gick de båda upp och la sig..

 

Japp. Givande umgänge :P

Men vad som fastnade i MITT huvud, var ångesten för att de skulle SOVA här.. Vilket jag INTE hade räknat med...

 

Men nu blir det iallafall sängen. TRÖTT. God natt med er <3

 

 

Av D - 16 september 2014 21:55

... Jag ska dra dagen idag, nu. För att sedan, om jag orkar, tänkte jag sätta mig ner på sängen och börja sticka lite grann på ett par nya benvärmare... För att jag har bara två par som mormor har stickat. Och jag är väl inte överförtjust i färgerna. Får se om jag har några snygga garner =) Och så pimpar man till dem lite. Precis som man vill ha dem ;D

... Får se om jag fullföljer detta projekt. Eller om det blir som alltid. Flera påbörjde stickningar. En intensiv start... och sedan brist på ork och intresse.

 

Men. Dagen idag.

Jag hade rätt så svårt att somna igår natt. Precis som de flesta nätter. Men vad kan man förvänta sig, när man lever som jag gör...

17åringen hade, även hon, svårt att sova. Överaktiva hjärnor som vi har. Men i hennes fall tror jag ju iochförsig att det snarare berodde på spindeln i hennes rum, att hon höll till i allrummet. Störde mig med det blinkande ljuset från tv:n, i dörrspringan..

 

Men men. Efter ett tag, bestämnde jag mig för att lyssna på lite musik istället. Ja, jag låg ju kvar såklart. Jag har upptäckt att just Gospelmusik är väldigt effektivt för mig när jag ska sova.. Lugnande musik och naturljud gör mig stressad. Och dessa populära låtar som spelas på radion och så vidare, fastnar i skallen. Då jag gärna hänger med och sjunger till dem(på talan om fastna i skallen. Jag har haft samma låt rabblandes i huvudet, i snart en vecka nu... Minst! ... Mer om det, snart.) ...

Men just Gospel. Avslappnande, och enligt mig, vackert =) Jag är ju inte troende. Inte ett dugg. Men jag älskar musiken!

 

Efter ett tag, somnade jag iallafall. Och vaknade av väckarklockan imorse vid halv nio. Jag skulle ta bussen som gick tio över nio..

Så. Klev upp och gjorde mig iordning. Och traskade sedan iväg. Det var dimmigt som f*n. Man kunde väl se ungefär 25 - högst 30 meter fram..

Det var högtrafikerat uppe vid vägen. Stora långtradare. Charterbussar. Traktorer och personbilar. Långa led som kom åkandes i halvfart.

Det är nämligen som så att motorvägen är avstängd. Och alla dessa fordon måste nu åka på... Ja, den mindre vägen. För att ta sig mellan städerna..

 

Så stod jag där. Oroade mig lite grann för att inte bli sedd. Men då jag ändå blivit lite lugnare och mindre rädd för fel och förändringar. Konflikter och så vidare. Så var jag ändå rätt så lugn..

Dimman störde mig. Och likaså alla fordon som kunde skymma bussens sikt eller ta ifrån honom uppmärksamheten från busshållsplatserna..

... Och inte nog med det! ... Sedan ska helt plötsligt denna jättestora långtradare av någon anledning in på denna smala lantväg av grus, som gick in precis vid busshållsplatsen... SAMTIDIGT som våra hyresvärdars son ska UT därifrån med sin pickup-liknande bil! Det blir trafikstockning precis där vägarna delar sig. Och att få in lastbilen och ut pickupen, tog sin lilla tid på tre minuter, kanske. Och sedan när det väl hade löst sig, skulle pickupen stå på busshållsplatsen och skymma sikten, lika länge till. För att det bara fortsatte komma bil efter bil, där han skulle ut på vägen!

 

DÄR blev jag lite stressad!

Men allt löste sig till slut. Bussen åkte en femton meter för långt.. Jag skyndade efter och klev på.

.. Träffade personligt ombud utanför hennes "ställe".. och så gick vi tillsammans in till detta aktivitetshuset som jag kallar det..

Och jag kan väl säga att DETTA var den absolut minst givande gången hittills! Jag kände mig trött, energilös, seg... och inte alls social. Jag ville helst inte SE någon. Inte HÖRA någon... Och än mindre, PRATA med någon!

Varje gång som någon ville hälsa eller tilltalade mig, kände jag bara att jag var färdig där. Redo att gå.. Alla var jättetrevliga. Men det var ju inte människorna i sig, som var problemet. Utan just att orka eller våga vara social.

 

.. Jo, det var många gånger, jag var beredd att gå. Många gånger som jag hade vänt på klacken och gått min väg, för en lugnare runda i hamnen.. Men anledningen till att jag inte gjorde det, var rädslan för att dra till mig uppmärksamhet..

Så jag stod kvar.

 

Dock så fick jag ingenting gjort därborta. Jag stirrade mest rakt ut. Och väntade på att tiden skulle gå. Stirrade på klockan i köket. Där jag stod vid dörröppningen medans personligt ombud diskade.

Ja, meningen hade ju varit att jag SJÄLV skulle medverka idag... Men det blev inte så. Och jag hade helt glömt bort att jag ju skulle ta fram mitt modigare och mer "framåta" jag från och med nu..

 

Men det blir nog inget mer aktivitetshus för mig. Jag behöver bli mer självständig. Slänga mig ut i ett liv där jag MÅSTE bli mer framåt! För att annars kommer aldrig det att hända! Och den enkla vägen, kommer att vara den mest promenerade..

 

Vi satt ute i solen på gården en stund. Stirrade en del medans de övriga pratade..

Och sedan tog personligt ombud och jag, en runda runt huset. Innan vi skildes åt.

Jag bestämde mig, i noll lust att åka hem igen, för att gå en runda i hamnen. Vädret var ju alldeles underbart =)

Satte mig på en bänk och skrev lite dagbok.. Och efter det, bestämde jag mig för att ändå kanske äta en brunch. Hade egentligen tänkt hoppa både frukost och lunch idag. Av ren vilja, bara. För att hungern fanns där..

 

Men så gick jag där, på väg till busstationen, och kom på mig själv med att tänka att jag måste bli mer självständig. Att jag ska ordna upp mitt liv och bli mer vuxen... Att jag måste börja använda mina egna vingar, och därför från och med nu, inte kontakta personligt ombud varje gång som jag blir "rädd" för att ringa dit, dit eller dit. Eller göra det, det eller det". För att det stoppar bara upp min inre styrka. Och gör att jag inte behöver använda den.. och därmed blir ÄNNU svagare.

 

Och då kom jag på. Ja, just det. Vuxen, ansvarsfull... och hälsosam! Alla hänger de ihop, om jag ska klara mig här i livet.

Så. En fralla. En drickkvarg.. och en smoothie, fick jag med mig ut från affären. Åt allt utom smoothien, som blev kvällsmål istället.

 

Sedan. Hem.

Var hemma vid ettiden, och började kolla det vanliga på datorn. Kanske gjorde jag någon av bilderna i föregående inägg, då(?)..

Sedan la jag mig på sängen.. Kände att jag höll på att somna, och satte mig upp med ett panikartat ryck. Men så beslutade jag, att "Skit samma. Jag FÅR sova nu. När jag sedan har kommit igång med livet, kommer jag inte att göra så mer, ändå." ...

 

La mig ner igen.. och somnade om. Drömde skitkonstigt. En gammal klasskamrat(eller flera. Minst två) var med. Jag minns jag bollade med en lite äldre kvinna. Japp. Jag låg på backen utomhus. Min gamla klasskamrat stod bredvid mig. Och så kommer den här kvinnan, som började som hund, och jag började slänga omkring med henne som en trasdocka, med mina ben..

Men det hemska var att detta var en mardröm. Min mobiltelefon hade nämligen lyckats hoppa ut ur min lilla ryggsäck, och hamnat UNDER mig.. och den hade då KROSSATS i flera småbitar!

Panik. Och klasskamraten och jag, försökte komma på hur jag NU skulle ta mig hem(!), utan biljetten!

 

Japp. Skitkonstigt.

Vaknade iallafall efter två timmar ungefär.

Satt vid datorn lite till. Gjorde typ bild nummer två. Inlägget nedan.

Åt middag.. Lite mer dator. Bloggläsning. BubbleShooter. Mailen..

Ja-a. Det kanske var det.

 

Sedan intog jag vardagsrumssoffan tillsammans med mamma, och senare 14åringen.

Hjärtat lättade. Piggheten slog in. Och jag blev mer pratig än vad jag varit på BRA länge!

Jo, jag berättade saker för mamma. Diskuterade. Log, och höll med..

Och jag var på skojarhumör mot både 14åringen och mamma... Ja, jag mådde bättre ;D

 

Gjorde iordning en lunchmacka och en flaska kakaomjölk till imorgon. Då jag ska till arbetsförmedlingen, och då inte hinner äta lunch..

Och nu ska jag sova.

God natt med er <3

 

 

Av D - 15 september 2014 22:09

Tänkte bara visa ett par bilder som jag förde över till datorn idag..

 

De två första är från dagens promenad. Vilket är en historia i sig!

... Japp. Jag tvivlade på ifall jag verkligen orkade bära med mig den stora tunga systemkameran runt min hals. Om jag ändå inte hade lust att fota..

Men jag tog mig i kragen. Har jag köpt kameran, så får jag ju använda den. Riskera att hamna i ännu en "tvångsperiod" där intresset blir ett helvete(dock så hände inte det =)

 

Så. Jag tog kameran med mig. Fick hålla i den hela tiden. Då jag var rätt att displyen skulle repas om jag lät den slängas mot bröstet. För att väskan orkade jag inte släpa på.

 

... Och så kommer jag ner till ett ställe där jag känner att jag nog borde knäppa några foton iallafall. Jag hade promenerat två minuter. Till en av granntomterna. Knäpper dessa två foton + ett till. Vilka alla blev för ljusa. Överexponerade. Testade att "sänka" blixten. Igen. Igen. Och igen. Tills jag kom på att jag inte ens hade blixten uppe. Så den påverkade INTE fotot!

... Och PRECIS när jag kom på vad det var, dog kamerans batteri. Typiskt. Så då fick jag släpa på denna kameran UTAN att kunna ta foton. När inte ens medtagandet av den, hade varit en självklarhet!

 

Jaja. Det var ingenting som störde mitt humör. En extra vikt till min egen, bara, att släpa på ;) Så blir det när man inte kollar batteriet innan man släpar med sig den :P

 

De andra två bilderna är på en gåva till mina föräldrar. Som jag tog för någon vecka sedan.

 

Av D - 30 augusti 2014 09:58

Hmm. Får se om jag hinner skriva innan datorn laddar ur... Om jag nu ens kan KONCENTRERA mig på det! Jag menar. Nu blev det ju inte som väntat. Jag är stressad, lite smått upprörd... Förvirrad... Ja, jag vet inte vad! Och jag skriver i MÖRKRET!

 

Men jag ska ändock försöka. Det blir en sådan här liten rabbling om dagen. Så ska jag sova sedan. Den här dagen kunde inte ta slut snabbt nog, känns det som..

 

Imorse klev jag väl upp runt halv nio tiden. Orkade inte ligga kvar längre än så.
Gick ner på nedervåningen för att äta frukost. Mamma sitter i vardagsrumssoffan, i telefon med pappa. Jag tänker liksom. Ja, men ett god morgon eller hej, kan jag nog sticka in med. Utan att störa.
Så jag tog vardagsrumsvägen till matrummet. Men även fast jag ställde mig i några sekunder och väntade på rätt tillfälle, så gav hon mig inte en enda reaktion. Jag skulle likväl inte kunnat vara där...
Så då struntade jag i det. Och satte mig och åt frukost istället...

 

Sedan gick jag som vanligt upp hit och la mig igen. Men det blev inte heller idag, någon vidare vila. Nej jag började fifla med systemkameran igen. Öva, trixa och joxa. Utforska. Undra och ta reda på. Försöka, misslyckas. Försöka, försöka, försöka...

 

Efter det, blir dagen rätt så grumlig. Jag minns inte riktigt vad jag har gjort. Men det har som vanligt, blivit en del dator. Allt det vanliga. Jag har även försökt redigera typ ett tiotal foton som jag tagit, och lägga in på bloggen. Men fotoprogrammet som jag använder, fungerade inte idag... Typiskt.

 

Så där sprack den planen.
Det har blivit Bejeweled. Blocket. Mailen. Och Lite bloggar.
Sedan ÄNNU mera systemkamera. Massor av bilder som gör det rörigt i skallen att titta på. Jag blir alldeles degig av att endast kunna tänka på foton. Och ju fler dessa blir, desto tröttare och segare i skallen, blir jag. Det börjar bli jobbigt att hålla reda på allt. Alla foton. Alla inställningar. Vad jag vill och inte vill. Vad jag tycker om. Osv. För at inte TALA om, all ny KUNSKAP!

 

Så först idag, börjar jag känna igen mig själv. ÄNNU ett intresse som börjar gräva sig lite FÖÖR djupt i min hjärna!

 

Förutom det, har jag suttit LÄÄÄNGE och pratat med mamma, efter lunchen. Om egentligen allt och ingenting. Jag sa väl inte så mycket själv. Och då och då, blev det lite jobbigt... Till slutet, satt jag även idag, helt tyst och bara väntade på ett tillfälle att avsluta det hela..

 

Jag har skrivit dagbok, och mått allmänt dåsigt. Rent psykiskt och känslomässigt. Kanske på grund av kameran... Eller hela j*vla situationen!
Gick ner till tv:n när mamma åkte in till pappa på sjukhuset för att KANSKE få hem honom ett tag... och annars iallafall lämna över mediciner.
Jag tänkte nämligen att DET kanske kunde få mig att slappna av. Åt lite kakor... "För att det är ju skit samma".. Och så när jag precis började må lite bättre... blev det STRÖMAVBROTT! Klick, och tv:n dör...

 

Mamma, 17åringen, hennes kille... och PAPPA kommer hem! Och glädjen stiger några meter! Men ingen ström. Så inget kaffe... Och mörkt blev det fort!
Visst vi hade trevligt. Men mamma var på halvdant humör, och det var svårt att kunna njuta av varken film eller fika. Eller någonting annat varmt att drcka... när ALLT var icke fungerande!

 

Vi satt hoppackade i vardagsrumssofforna, och bara pratade. Ja, som vanligt, satt jag mest tyst. Skrattade till då och då. Och sa några ord när det kändes rätt.
Pappa var på bra humör och jag var glad att ha honom hemma igen... Men oroliga mamma, var lite neddragande, större delen av kvällen...

 

Men fika iallafall. Kall äppelpaj med vaniljsås, och någon kaka.
Lite mer soffhäng. Fick veta att de beräknades ha fått igång elen igen, vid 23.59 Vilket fick mig att falla i skratt XD Varför inte 00.00? =P

 

Försökte hålla mig vaken. Då jag MÅSTE blogga innan jag lägger mig! Och ingen dator. Ingen bloggning. Kom på att jag hade min resedator. Men inget internet. Ingen bloggning. Så nu gör jag en nödlösning! ... Jag skriver i Works Dokument. Och så för jag över detta imorgon ;D

 

God natt med er <3 Imorgon kanske allt fungerar bättre. En oturens dag, detta.

 

29/8 - 14 kl. 22.45

Av D - 19 augusti 2014 22:18

Jag har gjort någonting som jag aldrig trodde att jag skulle göra! ... Jag har ljugit för att... Ja, det räcker väl med att säga "för min egen skull"...

 

Jag vet inte om jag vill gå in på det mer. Men jag kan ju säga som så, att samvetet tryter och ångesten pressar just nu... Jag känner bara att det är så fel... Jag ska inte behöva komma upp med lögner för att kunna göra egna val i livet. Andra oroliga själar som måste lägga sig i för att skydda mig. Nej, jag vet vem jag är. Och jag vill själv komma fram till vart jag hör hemma och med vem. Göra mina egna misstag och framsteg... Jag vill testa för att märka...

... Och just nu vill jag bara prata med någon opartisk. Någon som egentligen inte bryr sig om vilket. Någon som inte vet så mycket... Som inte varit med från början. För att jag vill tillåtas lita på mig själv. TRO på att även jag kan bli bättre och göra framsteg. Klara vad jag tidigare inte klarat...

...Och tvivlet från min egen sida, är det värsta...

Jag önskar personligt ombud fanns tillgänglig... Men semester, ni vet.

 

Ja. Som ni kanske märker, är jag väldigt kluven just nu. Väldigt vilsen i mig själv. VILL en sak, men sviker.. Samtidigt som jag inte riktigt vågar... Kanske inte ens vill...

 

Men vi tar dagen idag, istället ;)

Jag klev upp imorse klockan sju. Mötte Brorsan i hallen, väntade in att han skulle "nosgrimma" Vovven, och så traskade vi tillsammans iväg till bussen. Japp. Idag skulle jag åka hem.

... Han satt kvar med mig och väntade tills bussen kom, och sedan skildes vi åt. Jag på bussen och han hemåt till sig igen.

 

Resan gick jättebra, och jag var faktiskt inte orolig eller nervös en enda gång. Jag hade väl för mycket annat att tänka på, antar jag. Allt det här med flytten till H*vetets stad, som kommit så plötsligt, och alla oenigheter mellan A-K och mig, har gjort att DET är det enda jag kan tänka på. Ja, det och en massa framtidsdrömmar- och syner om hur det kan komma att se ut OM nu Xsambon och jag skulle flytta ihop igen! Oron över hur jag ska berätta det för mamma och pappa. Vad de ska säga... Ångesten över att svika och göra mina närmaste oroliga... De som betyder allra mest för mig...

 

Men annars gick resan jättebra. Förutom att det regnade oavbrutet. Det blåste och var kallt. Men det var ju bara under väntetiderna som det var någonting som jag kunde lida av.

 

Väl hemma, klockan tre, gick jag direkt upp hit på övervåningen. Gladdes(ett ord?) åt att mina växter fortfarande levde, och blev ännu gladare av att de hade växt som självaste F*N :D

 

Jag har suttit vid datorn. Skrivit av mig på min tredje blogg. Läst bloggar. Kollat blocket. Och så har jag spelat lite Bejeweled. Ja, och jag har gjort en plus-och minuslista över att flytta inom detta området respektive H*vetets stad. H*vetets stad vann konstigt nog. Men det var ju det jag satt och hoppades på. Så det måste väl betyda något.

 

När jag väl tog mod till mig för att prata med mamma, så tog hon det PRECIS som jag hade trott. Hon blev tystlåten och "deppig"... Antagligen av oro. Hon sa att hon tyckte att det var en väldigt dum idé... Och ja... Men det är ju mitt beslut. Samvetet kan dock inte låta bli att värka... Men vem lever jag för? Dem eller mig själv? ...

 

Idag har jag även testat 21åringens systemkamera, för att se om jag ska köpa den... Den låg på min säng när jag kom hem. Men än sålänge, efter en liten "testrunda", fattar jag inte mycket alls. Jag förstår inte hur man får fram bilden på skärmen. Jag kan TA foton, men jag kan inte se bilden på displayen innan jag knäpper av ett foto. Utan jag får kika i "hålet" eller vad man nu ska kalla det...

Ja, men jag lär mig nog ;) Hade bara inte ork att joxa för mycket och för länge idag...

 

Nu till kvällen, såg jag på lite musik på tv:n och åt godis som krymt till hälften så mycket medans jag har varit borta i två veckor. Ja, men jag får skylla mig själv. Lämnar jag det i kylskåpet där vem som helst kan se det, får man räkna med att gottegrisarna norpar :P Ingen skada skedd. Jag har allt råd att köpa nytt om det skulle vara så ;P

 

Nu säger jag god natt. God natt med er <3

 

 

Av D - 3 augusti 2014 21:49

Nej. Nu är det dags att blogga. Sedan blir det sängen.

 

Just nu sitter jag här. Har nyss lagt på telefonen efter att ha pratat en stund med Xsambon. Trygghet. Ett försök till lite lugnande. Tänka på annat. Sådär.

Känner stressen inombords. Nervositeten i bröstet. Nu går allt såå fort!

 

Dagen idag.

Jag klev upp imorse klockan... Ja, strax innan halv nio. För att det minns jag. Då larmet ringde när jag satt och åt frukost.

Jag var lite stressad redan då. För att jag var halvskitig i håret och skulle hinna duscha innan vi skulle åka. Idag var det dags att köpa en minilaptop. En liten bärbar dator som skulle göra det möjligt för mig att åka på en minisemester till min gamla hemstad. Utan att behöva avstå kvällsbloggningen.

 

Efter frukosten, gick jag direkt för att duscha. Och satte mig sedan vid datorn... Vad gjorde jag där? Jo, jag kollade vidare lite grann på alternativ till schampo. Ja, jag tänkte ett ekologiskt schampo. Det kanske vore något. Men vilket?

Kollade lite grann. Läste omdömen... och funderade sedan lite över ifall jag kanske borde köpa ekologisk tvål också. Men varför? Hur viktigt är det? Och hur stor skada tar jag egentligen av det vanliga produkterna som jag har NU?

Fundering, fundering. Fundering. Kunde inte riktigt besluta. Stressen blommade. Och pappa knackade på dörren. Dags att åka.

 

Så jag lämnade sidan uppe och skulle titta på det igen när jag kom hem.

Packade ihop oss i bilen. Pappa, jag och 13åringen. Och iväg vi for.

Åkte först för att köpa min dator. Gick nästan vilse i NetOnNet. STOR butik. Med både genvägar och omvägar! Pappa gick vilse när han letade efter 13åringen och mig, som gick för att få fram rätt dator. Medans pappa letade våffelgärn. Och vi sprang omkring och letade efter pappa, från VÅRT håll :P

 

Vidare till Elgiganten i en annan stad. För att 13åringen skulle köpa headset till sin ps3.

Och sedan vidare till ClasOlsson. Där pappa skulle köpa en ny högtryckstvätt.

 

13åringen och jag, har jättekul nuför tiden. Och har kommit såå mycket närmre varandra, sedan jag flyttade hem! Vi tappade ju kontakten helt, när jag flyttade 35 mil bort. Vilket var synd. Då jag faktiskt hade JÄTTEBRA kontakt med honom när vi var små. Eftersom att han är tio år yngre än mig. Och jag både bytte blöja, matade med flaska, klädde på honom, gick ut på barnvagnspromenader ensam med honom, och cyklade till affären med honom i en stol bak på cykeln, själv, när vi var små =)

Nu busar vi. Driver med varandra. Och man verkligen KÄNNER att han ser tryggheten i mig igen! Liksom 17åringen också gör! Och pappa och jag har ALDRIG haft en sådan här bra kontakt förut! Verkligen ALDRIG! Jag som alltid har känt mig otrygg i hans sällskap! Allra helst ensam med honom!

 

Hem vi for. Åt mat istället för lunch. Klockan var någon gång vid halv tre kanske, när vi kom hem.

Efter maten, hade jag INTE lust att sköta disken! Men vem skulle annars göra det! Så med ögonen nätt och jämt öppna, och stressen i hela kroppen. På grund av snubben och min nya dator, bland annat, tog jag mig an den förb*skade disken.

 

Sedan direkt upp hit för att maila lägenhetsägaren och tala om att snubben som bor i lägenheten, inte svarar. Får till svar att det var väldigt många som hade hört av sig och att hon hör av sig till mig, om det skulle bli aktuellt...

Kunde han inte ha sagt det då, när jag har frågat och frågat... utan svar?!

 

Jaja. Sedan beställde jag hår-och hudvårdsprodukterna. Trots osäkerhet. Vilken skada GÖR det liksom? Hallå. Tänk efter :P

Bloggade om det. Och kollade det vanliga på datorn. Typ bloggar, blocket. Lägenheter. Mailen...

 

Sedan fick jag för mig att ta den där resan till min fd hemstad. Nog för att det var där jag levde den hemskaste och jobbigaste tiden i mitt liv! Och att jag flydde hit för att orka leva. Men nu känner jag att jag behöver en paus HÄRIFRÅN... Och flyr därför DIT igen ;D Det går säkert bra =)

 

Höll på att stressa ihjäl mig av osäkerhet och nervositet, när jag skulle beställa biljett. Och sprang upp och ner för trappan, mellan föräldrar och dator, likt en yr höna, för att finna trygghet.

Pratade ett par gånger i telefon med Xsambon. Messade fram och tillbaka med honom. Och fick höra att jag var efterlängtad hos Brorsan. Xsambons bror ;) Kul att höra. Och ska bli kul att träffa Brorsan, Syrran(Xsambons), och Vovven igen. Även Xsambons Mamma, såklart. Xsambon själv, jobbar. Så vi kan bara ses under en helg. Men ändå...

 

Sedan blev det film. Tillsammans med mamma och pappa.

Och nu är jag stressad. Snart ska jag resa 35 mil med tåg och buss. Sedan ska jag bo i en halvrisig villa tillsammans med Brorsan, Syrran och en hund... Men det blir nog bra ;) Hoppas att jag kan få träffa A-K också. Min älskade gamla socialsekreterare *Tack för allt*...

 

Med det, säger jag god natt. Imorgon blir det packning! Åker på Tisdag.

God natt med er <3

 

 

Av D - 20 juli 2014 22:06

Ibland är man så stressad... Så blockerad av sina egna känslor och tankar, att världen blir grå. Lätt grumlig. Att man inte riktigt SER den...

Ja, det händer allt för ofta. Man stressar och ältar. Man låter ångesten, oron och osäkerheten. Missnöjdheten, ta över och dölja synen av allt det som man egentligen ska njuta av. Man glömmer att le i det tysta. Att se det positiva bakom allt det negativa. Man letar såpass efter allt det dåliga i saker och ting, att man helt glömmer bort att rota lite grann efter det positiva. Det som man egentligen vill hitta... Eller iallafall BORDE vilja hitta!

 

Ja, jag SER inte livet. Jag känner inte efter lite extra när jag upplever någonting postivt och härligt. Jag ältar inte de saker som får mig att skratta och le... Men när ångesten och osäkerheten sätter in(!)... Ja, då BETYDER det något! ...

 

Dit jag vill komma. Jag borde le över morgondagen. Se fram emot den som om den skulle göra livet ännu mer värt att leva! Ja, för varje dag som går, kan livet bli ytterligare lite bättre :)

Men här sitter jag. Bävar mig inför att möta ännu en krävande och jobbig dag. Med ångesten mot bröstet för att jag kanske inte riktigt kommer att orka med det där träningspasset imorgon...

Jag glömmer att le för hur HÄRLIGT det egentligen är att anstränga sig! Hur NYTTIG, duktig och hälsosam jag kommer att känna mig efteråt. När jag sitter där på golvet och stretchar mina muskler. Känner svetten rinna(ursäkta mig :P)... och jag är mer avslappnad än på länge. Jag glömmer bort att sträcka på mig och lägga hakan högt i förväg. Bara för att jag GÖR någonting av mitt liv. Le stort för att jag klarar av vad jag vill klara av... För att jag trots allt HAR ett liv. Även om det är väldigt litet och rätt så isolerat...

Ja, jag har ju er, min kära familj =) Annars vore jag rätt så ensam...

 

Men sträck på dig. Skratta och le, kära D. Allt ÄR inte så illa som ditt sinne vill få dig att tro. Du är bara sluten. Blockerad från verkligheten. Men öppna ögonen för livet som befinner sig omkring dig =) ...

 

... Oj, oj. Jag borde rabbla dagen idag. För att annars blir inlägget för långt för att orka läsa.

Jag minns jag låg och drog mig i sängen imorse. Reagerade på att jag (tydligen) hade stängt av mobillarmet. Då det inte har ringt på några dagar... Kanske är det bara helgen som det inte ringer.

 

Klev iallafall upp till slut. Åt frukost. Minns inte däremellan. Men jag satte mig iallafall i vardagsrumssoffan en stund. Det var för varmt för att vara ute. Usch denna varma sommar. På senare tid, har jag verkligen blivit känslig mot värmen. Kanske för att jag blir stressad när jag blir varm. Och varm när jag blir stressad... En ond cirkel det där :P

 

Men jag... Jo, jag skrev nog lite dagbok. Tankar som snurrade och en orolig, ältande känsla inombords...

Då det var så tråkigt och jag blev orolig av alla föräldrar(alla två) som sprang fram och tillbaka i huset, så tog jag min dagbok och gick upp hit igen. Skickade ner 17åringen och hennes kille, för att äta frukost. Och bäddade sedan ner mig i sängen igen... Nej, nu ljög jag. Jag la mig bara uppepå sängen, och halvsov. Dagdrömde lite grann och bara väntade ut tiden. Njöt av lugnet. Av att inte behöva se "folket" springa som yra hönor på nedervåningen.

 

Sedan blev det lunch. Och efter det, tog jag hand om disken. Inte för att jag behöver skriva det. Eftersom att jag ALLTID(nästan) tar hand om disken! En uppgift som jag trivs med ;)

Och så fick jag ÄNTLIGEN ge mig på den där busken! Ja, jag hade ju bara klippt hälften av den, häromdagen. Och nu fick jag klippa resten ;D

Solen stekte mig praktiskt taget, levande. Den kom fram som en gastande värmefläkt och fräste mig, för att sedan försvinna bakom moln och låta mig återhämta mig... Och så började den om igen! Om och om igen. Njuta, stekas, njuta, stekas... Njuta och stekas! :D Haha.

 

Men busken blev fin. Mycket jämnare och finare än vad den förra busken blev. Men man växer ju och lär sig, sålänge som man "arbetar". Blev dock lite missnöjd, då jag inte nådde bakom busken ordentligt. Och jag ville inte gå IN mellan de två buskarna, där det fanns humlor och andra insekter. Det räcker med alla dessa stackars spindlar som jag förstörde bona för.

 

Efter det, blev det lite vatten och frukt. Jag åt faktiskt både en banan och ett päron. Japp. Kände mig lite mer självsäker idag. Jag skulle helt enkelt äta tills jag blev mätt ;) Trots att det var mellanmål.

 

Lite mer soffhäng... Och så KANSKE datorn åkte på under den här tiden innan middagen, också. Kolla lite bloggar. Blocket. Efter lite allt möjligt denna gången. Inte bara hundar. Jag kollade väl mailen...

Lägenheter och lite Bejeweled, nu på kvällen...

 

13åringen och jag kollade på hans foton från deras(21åringens, 17åringens och 13åringens) spanienresa som de åkte på för några år sedan. Foton som faktriskt var tagna med just den systemkameran som jag kanske ska köpa.

 

Ja. Och så blev det middag. Hamburjare med bröd. Stekt potatis. Och så sallad med vitlökssås. Ett glas Fanta fick det också bli...

 

... Ja, jag satt här vid datorn en stund till. Minns inte vad jag gjorde. Men det kanske inte spelar så stor roll, HELLER.

Ner till tv:n för att glo lite på vad som nu än kunde uppenbara sig på denna elektriska skärm när jag slog på den. Nyheterna fick det bli.

Och så fika och "True Blood" tillsammans med mamma och pappa. Som sedan 13åringen anslöt sg till när han kom hem från stan.

Lite naturgodis fick allt också plats i magen. Så bäst att passa på medans det fortfarande är helg ;D Ja, sådär fyra bitar. Sedan fick det vara bra. Mer behövde jag inte. Och nu blir det sängen. God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards