Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Kunskap

Av D - Söndag 8 jan 22:06

... Min hjärnas räknare går i 120... -Min dators och mobils räknare går i 120... -Och hela dagen idag, har dessa gått varma... -Jag kan inte koppla av... Det tycks ytterst omöjligt just nu...


... Jag blir alldeles trött i huvudet... Trött i kroppen. Tung i själen...

Jag har verkligen fastnat i någonting nu. Ännu en oros-och ångesthärva... Och jag kan inte sluta tänka. Fundera. Undersöka... Och försöka finna svar... -"Bäst och sämst", "bra och mindre bra"... "Passande och mindre passande"... -Och det är bara så svårt att komma fram till någonting alls, när det enda man har att gå på, är olika fakta från olika håll... -och sin egen föreställningsförmåga!

... Jag menar. Jag kan inte utan att testa, veta vilka ljuskällor som passar bättre i min lampa... -Och ändå sitter jag bara hemma och försöker finna det ultimata svaret på den frågan... -utan att kunna testa!


Det känns som att det inte finns något svar på vilken styrka jag behöver på dessa lampor. Inget svar på vilket färgsken de ska ge... -Och hur mycket jag än funderar och spänner min hjärna för att försöka föreställa mig hur många delar ljusare jag vill ha "än i hallen", i mitt vardagsrum.. Hur mycket mindre ljus jag vill ha "än vad jag har nu".. -Kan jag inte komma fram till svar.. Till en slutsats. -Det är inte möjligt, utan att kunna testa...


...


Förutom det.

Förutom att ha låtit räknare på tre håll, gått varma hela dagen, varannan minut(bokstavligt).. -Har jag också(som varje dag) räknat kalorier. Jag har ätit(som varje dag) ungefär 30% av vad jag kanske borde... Och jag har sett på tv. Tv. Massor av tv...


...


Jag börjar känna mig svag.

Jag vet inte om det beror på hur lite jag äter.. Eller ifall det beror på att jag bara sitter... Men mina lungor känns sammanpressade, allra helst när jag ligger ner... -Liksom svaga...


...


Jag har varvat min fixering av lamporna, med min önskan om att bara kunna hetsäta "om så för en gång"...

Jag har verkligen lust att bara få äta tills jag får ont och fortsätta äta.. Bara få släppa allt, för en stund... -Men grejen är ju, om jag gör det, att jag kommer att bli svagsinnad igen. Och jag känner inte att jag orkar med att tappa kontrollen och känna att jag sviker mig själv, en gång till nu... -Så. Hellre fortsätta svälta.. än att tillåta propp.. just nu...


...


24åringen messade. -Frågade hur det var, och önskade ett fortsatt gott år... Men jag har inte svarat ännu... Får göra det sedan...

Pappa messade och frågade om han hade glömt en mössa här... -Kollade, men hittade ingen...


...


Nu blir det nog sängen... -Eller ja. Först soffan...

Egentligen vill jag inte sova igen... -Nätterna är jobbiga. Sömnen konstig... Och jag har bara lust att... varken sova eller vara vaken... -Levande död kanske hade varit något... Bara ligga och stirra... Kanske äta mig fet... Och bara skita i allt...

ANNONS
Av D - Lördag 7 jan 22:55

... Jag tände lampan...

Jag tände lampan, och nu känner jag mig helt stel och slutkörd...


Ja, jag har länge dragit mig för att tända taklampan i vardagsrummet. Då den är nyupphängd, trearmad... och medför osäkerhet i vad jag tycker om de ljuskällor som jag nu har i den... -Jag börjar helt enkelt tänka för mycket. Fundera, och söka svar...

Och idag var inget undantag. -Jag tände den och kände direkt att "Kanske är dessa lampor ändå för starka. För bländande"... Och jag kunde inte sluta fundera på ifall till och med möbler och textilier bländade mig där jag satt och stickade på mitt tidsfördriv... -Stirrade och stirrade på den där lampan... -Störde mig på den...


Så.

Jag började söka svar. Kunskap...

Jag har lärt mig nya saker. Sökt mer och mer, ju mer info jag hittat... -Och även om jag nu känner mig mer säker än innan, på ungefär vart jag ska lägga mig nu när jag ska testa annan ljusstyrka.. -Känner jag mig alldeles spänd inombords... -Jag kan inte riktigt slappna av. Och inte förrän jag har testat någonting nytt, kan jag känna mig lugn... -Och funkar inte de nya, kommer världen rasa samman, bara lite grann.. För att jag då har betalat några hundringar på LED-lampor som sedan inte blev bra.. "ändå..!"...

... Men jag måste ju testa. För att det är ju ingen idé att ha en lampa hemma, som man endast trivs med om den är släckt. -Allra helst inte när det är denna som egentligen ska ge huvudljuset i rummet!


...


Annars.

Förutom detta nervösa och tvångsmässiga sökande efter svar. -Mätning av kvadratmeter i rummen, och uträkningar av lux(lumen/m2) och lumen(ljusflödet).. -Har jag... nog bara suttit vid tv:n... -Det har inte blivit så mycket annat. Jag har ätit och druckit lite grann, också... -Tråkat. Väntat på ingenting... -Ja, och så stickade jag några varv på min stickning. Eftersom att jag kände att taklampan behövde tändas för andra gången sedan den sattes upp för en vecka sedan..!


Ja. Och innan jag började räkna på dessa ljusflöden och läste på om ljuskällor och rumsstorlekar, tror jag mig minnas att jag fortsatte mina tvångsmässiga funderingar på hur jag skulle kunna få tillåta hetsätning samtidigt som jag svälter och går ner i vikt... -Men än sålänge har jag inte köpt hem någonting och svikit mig själv..! -Än sålänge tycks det faktum att det är nytt år, vara ett väldigt starkt argument för ett fortsatt förbud.


...


... Jag kom av mig...


Jag är lite för fixerad vid dessa ljuskällor nu, och dessa lumen-och lumexvärden...

Även om jag tror att jag har mina "mellan "det och det" -värden" när det gäller lumex som lampan ska utstråla, så känner jag mig fortfarande i behov av att "Kolla, kolla, kolla. Läsa, läsa, läsa... Och räkna, räkna, räkna... -Fundera, fundera, fundera"... -Så att det får nog vara allt för idag... -Ska se om jag kan varva ner en stund framför tv:n... Eller om jag blir fast i ytterligare timmar av gnagande funderingar..!

ANNONS
Av D - Söndag 1 jan 21:49

... Lampan hänger i taket. Och den är jättefin när den är släckt. Jag bara älskar den. Helt perfekt... -Kanske inte som jag föreställt mig. Men helt klart någonting att stirra på.. och inte bara på det nervösa, fixerade och ångestladdade sättet...

Att ha den tänd, däremot. Jag stör mig på ljuset. Stör mig på frågetecnet ifall den ska blända... Stör mig på ifall jag skulle ha andra ljuskällor i den... -Att inte veta vad som är bättre.. Vilka alternativ som skulle visa sig hur...

... Men så har den ju bara hängt uppe i några timmar, också... Jag menar. Några fler timmars stirrande och gnagande, får man nog räkna med. Det blev ändå inte lika intensivt(just stirrmässigt) idag, som det har varit tidigare och med andra "nya tillskott"...


...


Igår.

Jag sov ingenting alls(möjligtvis någon timme), natten till igår... -Jag minns inte riktigt vad det var då, som jag gnagde på och funderade över.. -Vad som häll mig vaken...

-Jo, det gör jag visst, det! Jag hade ju gråtit. Gråtit i panik, i omgångar hela kvällen... Så att när jag väl gick och la mig, hade jag ont i huvudet. Sådär så att anledningen kan ha varit att de senaste veckornas spänningar släppte...

Jag hade ont i huvudet. Ont i ögonen. Var alldeles uppsullen i ögonlocken och ögonfransarna skavde...

... Och funderingarna...


Så.. Jag klev upp igen. Där runt tre någon gång. Såg på någon djurkanal på tv:n... -Och åt.. tror jag. Klev jag bara upp en gång under natten, så var det denna gång som jag började äta smörgås.. Utan något egentligt fysiskt behov...


Jag gick och la mig igen, om klockan var runt fem-sex kanske... Eller sju(?).. Jag vet inte...

Och sedan klev jag upp igen när klockan ringde vid nio.. och jag skulle duscha...

... Det känns som att jag skrev att jag duschade, i förrigår.. -Gjorde jag det? För att då kan jag inte ha duschat igår...


... Hmm. Jaja.

Jag klev upp för att duscha, iallafall... Och sedan småplockade jag det värsta i lägenheten, innan pappa skulle komma och hänga upp lampan i mitt vardagsrum... -Disken lämnade jag dock..


...


Pappa kom.


... Åh, gud vad segt det här går... Det är ingen bra skrivardag för mig. Jag vill bara proppa. Proppa ordentligt... Och sedan vill jag sova... *Suck*...


Han kom iallafall...

Han började kolla på lampan. Luska och pilla... -Gjorde mig orolig och nervös... Tror inte att jag visade det, dock.. Men jag var ju redan stressad och spänd över den där lampan, och hur det skulle gå att hänga upp den. Hur det skulle bli. Hur smärtsam resan skulle kännas och målet te sig...


När han hade knåpat en stund och undrat lite grann, visade det sig att han hade tagit med en sladd som inte var kompatibel med uttaget i taket... -Så att vi bestämde oss för att åka hem till dem istället. Och så skjutsar han hem mig "imorgon", och hjälper mig då...


... Lampan fick vänta. Och då även svaret om hur allt skulle gå. Hur det skulle bli...

Men eftersom att det var pappa som tog beslutet. Pappa som bar på kunskapen och erfarenheten... och trots allt pappa som skulle fixa det "nästa dag istället".. -Kände jag mig ändå rätt så lugn... -Allra helst eftersom att jag lämnade problemet hemma, och slapp "umgås med det"!


...


Hos mina föräldrar...

Det var skönt. För att det kom inga andra till föräldrarna för att fira nyår. -Det var bara 16åringen, mamma, pappa och jag.. Så att det blev lugnt och sansat. Inga högljudda och stressade.. -Skrattiga konversationer. Utan bara lugnt och glatt prat. Trevligt.


... När vi kom dit, åt vi lunch.. -Pappa, mamma och jag...

Sedan blev det middag. Trerätters...

Efter det, blev det efterätt framför tv:n... -Film... -Godsaker i mer än vad man kunde äta...


Ja, men bokstavligt!

Det är bara så... sjukt.. -Hur ätstörningen kan förändras eller pausa när man får distans... -Jag menar. Jag hetsäter. Jag har varit inne i en rätt så aggressiv hetsätarperiod i några månader nu. En preiod då jag knappt har svält alls... -Men så kommer jag bort. Och känner inget behov av att äta...

.. Och så går alla andra och lägger sig. Och jag känner direkt av de där cravingens... -Att jag bara måste äta, äta, äta! -Innan, när jag satt där med dem, kände jag mig bara för trött och tillfredställd. Färdig.. -För att ens fundera på att ta en ostbåge, en chokladbit eller ett chips..!


...


Vi gick iallafall ut på baksidan av huset, vid tolvslaget. Tände bara ett par tomtebloss och stod och stirrade på andras avfyrade smällare i några minuter...

Sedan gick vi in igen, och alla utom jag, smög in på sina rum och gick och la sig(eller spelade dataspel)...

... Själv kände jag mig för speedad och behövde varva ner innan jag la mig... -Sitta för mig själv en stund och bara stirra... Annars hade jag haft ännu en sömnlös natt!


... Jag såg på en bit av TheSoundOfMusic...

Och sedan fixerade jag för mycket vid godis, för att orka sitta uppe längre...


... Under natten(eller till senkvällen) kom RödaVeckan igång... Så att det var såå nära att jag kunde slippa den under hela nyår... -Nästan!

Så att natten blev inte den bästa ändå. Jag vill ju kunna springa omkring hela natten, om jag känner mig orolig... -Men inte så gärna om jag stör syskon och föräldrar...


Men jag somnade iallafall.. Och man får ju vara glad för det lilla.


...


När jag vaknade på morgonen. Vid halv nio.. -Åt vi frukost...

Eller jag satt på en avsides stol och bara stirrade, först. Sedan blev det kaffe... Och efter det, åkte mamma, pappa och jag, hem till mig... -Nu skulle lampan upp.


Jag var glad att mamma följde med. Idag, inte av samma anledning som det tidigare skulle ha varit. Utan idag handlade det om att jag tyckte att det var skönt med emotionellt stöd under lampupphängningen. Att jag inte ville behöva ta hela ansvaret för att hjälpa pappa och att veta vad som förväntas hela tiden...

Utan det kändes skönt att hon följde med, för att... det kändes stabilare och tryggare. Lugnare...

... Ja, och den tidigare anledningen... -Den brukade ju vara att jag kände mig otrygg i relationen med pappa. Men vi har kommit närmre varandra nu...


... Väl hemma hos mig...

Mamma placerade sig i soffan.. och satt näst intill okontaktbar hälften av tiden... -Hon höll på att köpa en blomma till sin morbror, tror jag...

Så att. Jag fick ju ändå bistå med det mesta. Både psykiskt och fysiskt... -Jag har ju inget problem att hjälpa till, fysiskt... -Men att veta vad som förväntas och att lita på att man gör tillräckligt... -Att inte få ångest när man blir osäker på hur det går i göromålet...

-Nej, det hade varit skönt med mer ögonontakt med mamma... -Tyckte nog pappa också...


... Men till slutet, var hon med.

Lampan kom upp. Jag blev positivt berörd av hur den hängde. Av hur den såg ut... Och till en början, av hur den lyste..


...


... Mamma och pappa åkte hem... -Och jag satte mig och åt. Satte mig framför tv:n... Stirrade på lampan...

Jag ställde mig i hallen. Stirrade in på lampan.. Kollade i olika vinklar... Från olika håll... -Och när det blev mörkare i rummet, var jag inte sen med att tända den.


Det känns lite tungt att tända lampan. Då jag börjar granska så mycket... -Jag stirrar ut den. Jag stirrar in i "glödlampan"... Jag spänner blicken lite extra mot möblerna, för att se om jag trivs med färgåtergivningen eller inte. Ifall det är för mörkt eller för ljust i rummet...

Och grejen är ju att det inte finns något rätt eller fel. Och eftersom att dessa lampor är de enda som jag har testat, kan jag ju stirra mig galen, då att jag inte har någonting att jämföra med!

... Men det går nog över. Det gör det alltid,, -Förr eller senare...


Men som sagt. -Som släckt, älskar jag lampan! ... Såå rätt!


... Och för att avsluta lampsnacket, kan jag passa på att säga att jag känner mig lite orolig.

Pappa bad mig att känna på lampan om någon vecka "För att se så att den inte har börjat lossna från taket"... -Vilket gör mig spänd i själen.

Men det är nog ingen fara. Det är ju bara för att vara på det säkra.


Och elen.

Egentligen.. -Eftersom att den här lampan är i metall(allra helst), var det tvunget att vara jordat. Men det var inte gjort i taket härhemma där lampan skulle hänga..

Så att nu måste jag vara extra noggrann med släckt lampa när jag ska pilla med den. Typ damma den(som om jag skulle damma) eller... kolla så att den fortfarande hänger.. -Eller något! Vad vet jag, vad jag kan tänkas upp dit och göra..!


...


Hela kvällen sedan dessa, har jag(förutom stirrat upp i taket) suktat efter att äta. Samtidigt som jag har känt mig illamående av bara tanken på ännu mer mat!

Men jag tror att det blir proppande ikväll, ändå. Eftersom att... -Ja, jag är störtfixerad just nu!


Men det känns ändå helt okej(förutom fysiskt). Eftersom att problemet med framtida näring, känns större just nu, än vad problemet med för mycket näring idag, gör.

Jag menar. Det är nytt år. Och min nya regel om mina inköp, kommer nu att sitta som ristad i sten! -Jag kommer giv och med det, att strypa hela min tidigare näringskälla... Ta bort den enda möjlighet jag såg när jag inte var sugen på någonting som jag hade hemma, till att ändå få äta...


... Och eftersom att jag inte heller känner att jag orkar ge mig in i hela den här kaosiga djungeln som det innebär att planera och köpa mat. Att förvara köpt mat. Att planera och laga mat... Att förvara tillagat mat... -Och att sedan göra om det hela tiden, som rinnande vatten.. -Kommer jag inte heller att se så många möjligheter till att äta.

Jag menar. Jag har ingenting hemma just nu, som jag ser tilldragande. Allt som jag har hemma nu, är sådant som jag har hellre ätit ingenting alls, än att äta detta när matklockan ringer... -Tidigare har jag ju, när jag känner att jag ändå vill äta, gått väg och köpt kakor eller godis istället... Men det alternativet fins nu inte längre...


... Och helsvält...

Jag menar. Om jag nu slutar äta för att jag har strypt mitt enda alternativ, skulle det förstöra såå mycket. För att det enda som helsvält leder till, är en matfixerad, speedad och trött hjärna... En långsam matsmältning... Och en väldigt långsam viktnedgång... -Samtidigt som det verkligen triggar ätstörningshjärnan!

... Ska man svälta, så vet jag att man vinner mer på halvsvält. -Man orkar fortätta mycket längre. Och man rasar i vikt.


Men nu är ju inte mitt mål svälten, för tillfället.

Jag menar bara att, om det är någon svält som jag ska tillåta, så är det inte helsvälten! För att den fungerar inte.

.. Så att jag känner mig därför inte så pepp på den närmaste tiden... -Lite villbrådig(heter det så?), faktiskt...


...


Okej. Babbel, babbel...

Jag känner mig seg i huvudet, och som om inlägget har dragits fram som segt gummi ur huvudet på mig... -Så att nu lägger jag ner. Ska nog proppa lite grann...

Av D - 30 december 2016 19:07

De varken hör, förstår, pratar eller förklarar...

Och mina ögon beter sig som en stötande fontän... -Då och då, brister jag ut i panikartad gråt... Och jag får ont i både hjärta, bröst och själ... -Oron och sveket är överrumplande...


... Jag har ju redan såå mycket inombords, som tynger mig och gör mig orolig och osäker...

Såå mycket att nervöst springa omkring och stirra på, eller att låta gnaga i min hjärna... -Orsaka mina fingrar att riva upp mitt ansikte... Maten att smärta min mage...


... Och så kommer det här! -Ett bekymmer som nästan(men bara nästan) hade lagt sig... -Som jag förväntade mig att om bara några få veckor, få stryka från mina "dödsallvarliga tyngder"...

... Jag fick en bekräftelse på mailen, att... min order är skickad..! -Den fåtölj som jag hade kämpat med att ta in i mitt hem.. Som jag sedan hade kämpat med att besluta ifall jag skulle behålla eller inte... Och sedan kämpat med att ändå våga ge den en chans... Kämpat med att acceptera den stå där... -Som jag hade stirrat på. Och nervöst sprungit omkring. Satt mig i och tagit i den. Justerat dess ram... "Bara för att se om den blivit ranglig"... Och som jag sedan till slut bestämde mig för att skicka tillbaka...


Den fåtölj som jag sedan packade noggrannt. Skrev om samma meddelande, tre till fyra gånger... Funderade och funderade för att försöka komma på det bästa stället att lägga meddelandet på "då de aldrig öppnade kartongen mellan mig och den förra kunden(hennes meddelande till dem, låg kvar däri)"... -Som jag sedan tejpade fast meddelandet på kartongen. Skrev i rött, att där fanns ett meddelande... Mailade dem och sa att de måste läsa meddelandet, och öppna kartongen "då fåtöljen är trasig"...


... Jag trodde att jag hade försäkrat mig om att de skulle se mitt meddelande. Att de då skulle förstå att jag inte(!)... Inte! -Är intresserad av att få en ny fåtölj "Utan jag vill ha pengarna tillbaka!"...

Och så får jag ändå detta!


Tårarna började rinna omedelbart. Jag fick panik. Kände mig sviken. Översedd(om det nu heter så)... Och jag kände mig alldeles orkeslös inför vad de nu utsätter mig för...

Jag orkar inte hämta ut det där paketet igen. Orkar inte ta in det i mitt hem. Orkar inte vänta på en retursedel. Låna skrivaren hemma hos mina föräldrar igen. Skriva ett nytt meddelande... Oroa mig ännu mer för att det inte kommer att bli varken sett eller läst... -Skicka tillbaka fåtöljen... igen(!)... Och sedan riskera att än en gång inte bli varken hörd eller förstådd... "Kanske har de bara riktigt dåligt minne? ... Är de bara slarviga? ... Eller skiter de bara fullständigt i sina kunder?"...


Jag menar.

Kundtjänst på olika företag är allt som oftast trevliga. De har ett trevligt bemötande... -Men de är jättedåliga på att svara på frågor. Jättedåliga på att förklara olika saker... Och de tycks ytterst sällan förstå vad man säger...

... Men så kanske det bara är jag, också... För att så tycker jag att det är med de flesta(inte bara kundtjänst). Jag behöver mer förklaringar. -Fler svar än vad de flesta tycks kunna ge... Likt som jag åt det andra hållet, ofta också är extra tydlig när jag själv vill ha någonting sagt(ja, om jag får göra det på mitt sätt, i text)...


Jag behöver tydlighet... Men det tycks vara mer än vad som kan begäras...

Men, om inte tydlighet.. -Kan man inte iallafall kräva att de försöker förstå? Att de lyssnar och inte bara slarvar sig igenom allt? ...

Jag skrev tydligt. All info om min order. Nummer, namn. Datum, ja allt... Jag beskrev om hur jag upplevde min order. Vad som gick fel och hur jag ansåg att det borde gå till... -Och så avslutade jag med "Jag vill ha pengarna tillbaka"...

Kan det bli tydligare än så?

Jag mailade och bad dem läsa mitt meddelande. Bad dem öppna kartongen innan de skickar den vidare till någon annan... -Ja, jag vet inte vad mer jag hade kunnat göra för att motverka vad som ändå hände... -Det som jag oroade mig för...


... Nej, därifrån handlar jag aldrig igen. Och jag har inga som helst planer på att hämta ut paketet. Detta får de lösa!

Jag mailade dem direkt jag fick mailet om att den var skickad... Och när de svarar, kommer jag att referera till alla mina "trygghetsåtgärder".. eller vad jag nu ska kalla det...


...


Idag...

Jag klev upp strax innan elva, kanske.

Satte igång tv:n... och gick sedan och duschade direkt... -Eller, ja. Jag tror att det var direkt. Men jag har ett vagt minne av att jag sprang omkring en del först. Så att något fixade jag kanske med innan...


Efter duschen, blev det tv. Jag väntade på att kunna åka in till stan... -Ville ju handla den där sista gången av godsaker innan mitt löfte om nolltolerans till onyttiga köp, börjar nästa år.


Idag gick jag till en av de större butikerna, som jag inte så ofta besöker... Nästan aldrig, faktiskt...

Testade att scanna mina varor själv i butiken, för första gången... -Fick hjälp av en jättetrevlig ung tjej som vägledde mig igenom köpet... och förklarade hur man skulle göra. -Lugnt och sansat(gillas).

Däremot hade jag problem med att hitta färdiga baguetter. Hade velat ha en ost-och skinkbaguette... -Så jag sprang runt som en stressad höna, bland varohyllorna... -Även stressad av själva scannern. Vilket gjorde att jag tog ett par extra saker, bara för att... Ja, jag var stressad...


Jag struntade till slut i baguetten. Men motvilligt... -Skulle jag inte få köpa det på ett år sedan(minst), ville jag ha den idag. Min sista chans...

Så att... Jag gick till nästa butik... -Men eftersom att jag hade en kasse med varor, och inget kvitto(dum som jag var), snurrade jag bara runt lite utanför kassorna, och gick sedan därifrån...

Men jag ville ha min baguette. Så. Trött som jag var, tvingade jag mig själv att fortsätta gå... Till en tredje butik! -Där visste jag att de hade baguetter att köpa, utan att behöva gå in i affären bland alla varor.


Kämpa, kämpa, kämpa.

Jag fick min baguette. Jag stressade på mig själv såpass att jag hann med den buss som jag hade tänkt mig, trots tre butiker istället för en..! Och promenaden... Den blev rätt så redig.


...


På bussresan hem, kände jag bara att jag behövde naturgodis också... "För att det kanske jag också skulle komma att sakna nästa år"...

Så att. Hela vägen hem, funderade jag över ifall jag skulle orka mig hem och lämna in varorna emellan. Eller ifall jag skulle våga in med varorna på buriken här i byn... -Jag orkade verkligen(verkligen) inte hem och sedan tillbaka igen... Så jag bestämde mig för att försöka... "Jag tar med mig kassen in"...


Det gick bra.


Och sedan jag kom hem...

Ja, jag har ätit kakor, baguette och lite naturgodis(i och för sig, dagens första "måltid")...

Jag har gråtit. Gråtit i massor. Och gråtit mycket därtill... -Och jag har skrivit ett email till Fåtöljnissarna. Argt mail. Besviket mail... Alldeles för kort mail(borde ha förklarat mer, men jag var upprörd i panik)... -Messat mamma och sagt att jag inte vet hur jag ska få dem att förstå...

Och tagit foton på lampan och taket, och skickat till pappa. Så att han kan... Ja, vad han nu ville se.


...


Kanalpaketet har ännu inte svarat. Så att jag kommer inte att kunna betala räkningen i rätt tid. Men så fort som svaret har kommit, så att jag kan betala rätt räkning.. -Kommer jag att betala den.

Det är bara att vänta. Inte så mycket att göra åt... -Om jag inte vill betala ytterligare över tio kronor i samtal.. för att ändå få svaret på mail några dagar senare!


...


Jag vill inte med det här, längre...

Jag är trött. Utmattad... Och jag börjar önska alltför allvarligt, att allt bara skulle avslutas nu... -Ber varje natt innan jag somnar, om att inte behöva vakna igen...

Jag är inte intresserad längre... Jag orkar inte ha det som jag har det, och vilja ha mer "samtidigt som allt redan är för mycket"... -Och jag orkar inte leva i meningslöshet med ångest och osäkerhet i större massa än vad jag mäktar med...


Jag behöver stöd. Jag behöver trygghet... Och jag behöver stabilitet...

Och jag ser inget avslut i det här kaoset...


Jag älskar min familj... Jag tycker om att umgås med dem... -Men är det tillräckligt?

... Jag har så ont...

Av D - 27 december 2016 23:48

Jag har fått ett nytt bekymmer som ett tungt täcke över min själ...

Sådär så att det känns som om marken när som helst, kommer att spricka upp och braka undan under mina fötter...

Sådär så att, när som helst kommer jorden att exlodera. -Jag att slitas i tusen stycken... -Allt förintas...

... -Bara för att...


... Ja, varför?

Det vet jag inte. Men bekymmer föder oro, som föder rädsla...

Och det känns bara så explosivt... -Så skört, alltihop...


...


Idag handlar det om lampor... -Om ljuskällor...


Jag var iväg till affären idag...


...


Eller, ja. Vi tar det ifrån början.


Jag vaknade väl runt tolvtiden imorse.. -Haha, "morse"...

Klev upp och bestämnde mig för att gå till affären... -För att igår kom jag på att jag skulle börja rikta mig åt erbjudandevaror igen. Så att jag begränsar mina köp. Begränsar antalet varor som jag blir sugen på att köpa... Och så att jag kanske, men bara kanske.. -Inte har lika mycket proppbart hemma på en och samma gång... -Och kanske, men bara kanske.. Att jag även börjar köpa hem lite mat igen.. Även om det så innebär hel-och halvfabrikat!


... Så att. Idag skulle jag köpa bröd, smör och ost, som jag hade haft på erbjudande...

Bara det att när jag kom till affären, hade de inte en av de varor som de specifikt hade sänt ut erbjudandet på, till mig! -Och det såg inte ut som om den brukade stå på hyllorna heller!


Jag blev lite frustrerad.

"Varför sänder butiken här i byn, ut ett erbjudande på en vara som de inte ens har i sitt sortiment?!"...

Jag gick hem igen. Skrev av mig lite i min känslobok. Och så tog jag beslutet att, trots att jag behöver betala för resan dit och hem(och därför kanske inte tjänar så mycket på rabatterna), skulle jag åka in till en butik i stan och utnyttja dessa.

Så att. Först skrev jag ner ett par intressanta erbjudanden ifrån den butiken också. Och så åkte jag iväg med nästa buss.


...


Där hade de, de varor som jag skulle ha. Och allt gick nästan som planerat.

Förutom att en av de varor som jag hade fått erbjudande på, inte registrerades som något erbjudande. Vilket kan ha varit av två anledningar. Antingen var beskrivningen av vad som gällde i erbjudandet, för fattig(vilket den ofta är).. Eller så blev det något fel i registreringen(vilket jag inte tror, med tanke på att de andra registrerades)...


... Jag fick iallafall med mig glödlampor också, till min taklampa till vardagsrummet, som pappa ska komma och sätta upp någon dag...

Jag stod och kollade länge. Övervägde noga...


... Mer om det senare.


Det var väldigt blåsigt idag när jag promenerade mellan bussar och affären...

Väldigt blåsigt! Nästan så att man lyfte från marken. Och det blev... kallt!


...


Väl hemma...

Jag satte mig och åt... tror jag...

Eller jag kollade nog lite "glödlampor"(vet inte vad jag ska kalla dem.. -ljuskällor) runt i lägenheten. Försökte komma fram till ifall jag hade köpt för starka lampor...

-Och när jag väl har börjat fixera vid något, sitter jag fast till ångest och oro..! Osäkerhet och nervöst vankande... Stirrande. Sökande efter svar...


... Jag åt nog emellan...

Och sedan började jag söka kunskap.

Lärde mig nya saker. Fick mer och mer förståelse... Och kontaterade faktum... "Det kan inte bli rätt... Jag kan inte göra rätt... Allt jag gör, kommer att bli fel"...


Och det är inte det att jag har gjort fel nu. Det är att det inte finns något rätt... -Att alla sidor jag kan välja, är mer fel än rätt... Eller mer rätt än fel, men kanske inte tillräckligt...


Det handlar om Halogen, Lågenergi eller LED...

Och grejen är den att mitt bekymmer inte ens började med det, utan snarare med oron över att man skulle bli bländad av lamporna för att de lyser för starkt. Varav jag började söka efter...

-Ja, vad jag nu började söka efter. Men jag stötte iallafall in i att det inte var Watt som man skulle gå efter.. -Utan Lumen, för att veta hur starkt lampan kommer att lysa...


Och...

Bekymret landade i... kostnader.

LED är dyrast i inköpspris, men billigare i drift.

Lågenergi är lite billigare i inköp och billigast i snitt(mellan inköp och drift)... Men dessa är såå fula(funkar inte alls i den sortens armatur jag har köpt)!

Och halogenlampan är väldigt dyr i drift och håller inte i närheten av lika länge som de andra två. Men funkar utseendemässigt...

LED funkar också utseendemässigt. Men jag har svårt för att komma fram till ifall jag "kan" lägga ut över fyrahundra spänn(behöver tre) på glödlampor nu...


... Och detta ger mig bitande myror i själen...

Jag kan inte koppla av, och det känns som världens största problem..!


... Så att.

Jag har sprungit nervöst fram och tillbaka härhemma och kollat glödlamporna i lägenheten.. Läst på nätet.. -Ända sedan jag kom hem.


Jag har dock ätit, och emellanåt försökt se på lite tv.. -Också...


...


"Ge mig ett avslut"...

Jag ber om natten.. Vaknar till dagen...

... Men det här är för svårt...

Av D - 24 december 2016 02:18

Klockan är tjugo över två. Men jag måste blogga innan jag lägger mig. -I ångesten för att bloggen ska dö ut eller vara "för" oregelbunden...


... Filmen slutade såå sent. Men jag var ju bara tvungen att se klart den...

Får se om jag kan sova nu, när jag såg en såpass stundvis obehaglig film... -Men jag är ju supertrött. Sådär så att ögonen håller på att slå ihop och jag fick tvinga mig själv att stanna uppe och hålla mig vaken...


...


Så.

Kort om dagen idag.

Ja. Kort denna gången... -Jag brukar ju skriva att jag ska skriva ett kort inlägg om min dag. Men oftast blir det väldigt långt ändå... -Men just nu, när jag har längtat efter sängen såå länge.. -Blir det nog bara något väldigt snabbt. En sammanfattning.


...


Jag vaknade... någon gång imorse.

Hade som vanligt haft en orolig natt med lätt och ostadig sömn... -Och när jag vaknade på morgonen, hade jag ingen som helst lust att kliva upp...

Jag ville inte möta dagen... Hade haft det för jobbigt med oron över returen av fåtöljen. Och idag skulle vara dagen då den skulle släpas på bussen, bäras till postombudet... och antingen gå igenom eller få mig att bryta ihop...


Japp...

Jag hade ingen lust eller ork att ta tag i det. Inte egentligen... -Men det behövde göras...

Så att. När klockan blev strax efter halv tolv och jag hade struntat i att kliva upp tills HemTillGården började, lite halv motvilligt.. -Klev jag ändå upp...


...


När klockan blev cirka halv ett, gick jag iväg till bussen... med kartongen i mina armar...

Den väger ju bara sju kilo. Men den blev ändå tung efter en stund. Trots en promenad på bara fem minuter...

Och att få in den i bussen, var inte det minst bökiga. -Smala dörrar... och ett otympligt paket...


Hela vägen till affären, under promenad och bussresa, oroade jag mig...

Jag oroade mig för att streckkoden inte skulle fungera... -Kunde inte sluta fundera över ifall de då kan skriva in siffrorna som står istället, och om de i så fall skulle göra det...


Promenaden dit, var tung. Och jag gick så fort jag bara orkade, för att slippa bära det så mycket längre...


Väl på affären, lämnar jag in paketet.

Hon blippar det. Lyfter undan det, och ger mig ett kvitto...

Och min oro över att jag kanske skulle behöva betala, bekräftades inte... -Portot var betalt. Vad skönt.


...


Efter att ha lämnat in paketet, kände jag mig fri... -Mer fri än på länge...

En av alla mina bördor hade lyfts från mina axlar... Och det enda som jag nu behövde oroa mig för, vad gäller just fåtöljen.. -Är ifall de denna gången, kommer att öppna kartongen innan de skickar den vidare.. Och ifall de kommer att ta bort mitt meddelande från kartongen och läsa det... -Och inte se till att nästa kund får det!

... Det borde inte bli någon nästa kund... För att fåtöljen var ju trasig...


... Jag tog en långpromenad till busstationen...

Bestämde mig för att proppa idag... -Att jag skulle köpa precis allt jag ville ha "för sista gången"...

Och alltid ska man behöva ångra det...


...


Jag handlade. Åkte hem... -Och så åt jag...

Jag har ätit, ätit och ätit... -Blivit äckligt mätt, och fortsatt äta..

Jag har räknat kalorier... och ätit igen..!

Och jag har sett på tv... -Mycket tv...


Och jag har haft ångest för att jag äter för mycket... -Jag går upp i vikt. Och jag fortsätter proppa...

Egentligen vill jag ju bara svälta... Jag vill känna kontroll... Trygghet... Och jag vill inte känna att jag är elak mot mig själv och inte visar någon självrespekt...


... Förutom det, messade 25åringen idag... -Två gånger...

Hon undrade om jag skulle till mamma och pappa imorgon... -Vi har ju redan firat jul. Så att det är inget planerat julfirande där... Men jag tror att hon ändå vill åka dit...


Jag svarade dock att jag trodde att jag skulle stanna hemma istället. -Att jag behövde vila...

-Men hon messade igen "Snälla kom"...

Jag vet inte... Jag känner bara för att vara hemma. Det har varit jättemycket pågång nu ett tag. Och nu när julledigheten kommer och därför de ärenden jag har hos olika företag, stannar upp för ett tag.. -Vill jag bara passa på att koppla bort... -Så gott det går, iallafall...


Jag vill vila.

Av D - 22 december 2016 22:30

... Så sitter jag och skriver ett mail angående ärendet "retur av fåtölj"... -Och får ett mail.. angående ärende "kanalpaket"..!


...


Det var skönt att få en liten paus ifrån vardagen och all stress, osäkerhet, ångest och oro i den...

Men nu är den tillbaka igen, och det känns som om jag ska explodera inombords, av trötthet och oro... Osäkerhet och rädsla... -Farhågor...


Jag vet inte hur jag ska orka...

Hur orkar man?


...


Igår klev jag upp strax innan klockan ringde.

Jag skulle duscha. Och sedan bara vänta på mamma och pappa...


Jag duschade. Åt. Proppade lite grann...

Jag räknade kalorier. Funderade...

Och jag såg på tv....


... När klockan blev närmare fyra, kom föräldrarna.

Vi åkte bort till slottet.. -Där vi och några syskon med sambos, skulle äta julbord och övernatta en natt...


Julbordet var överraskande trevligt och roligt.

Vi hade kul tillsammans.

Satt länge, länge och bara pratade. Skrattade. Drack och åt... -Och såg stearinljusen sakta försvinna...

Vi hade en sådan tur att hamna ensamma nere i källaren. -Jag, pappa, mamma, 22åringen, 16åringen, 25åringen, 24åringen.. -Och 25åringens och 24åringens sambos.

-Och bättre än så, hade det inte kunnat bli!


... Jag testade en IrishCoffée... Och den var inte god.

Jag drack en del av den ändå. Men den var alldeles för söt. -Och varm alkoholdrink var ingenting för mig...

Långt innan jag blev klar, hade den delat sig både i socker och fett... Och blivit iskall!


...


... Efter julbordet. Middagen.. -Som vi satt vid till sen kväll, tidig natt.. -Gick vi till baren. Satt där en stund. Tills vi blev "utslängda" på grund av "natt"... och gick till våra rum.


Jag, 22åringen och 16åringen sov på B&B i en annan byggnad. Men det var härligt att komma ut lite.

Mamma, pappa, 24-, och 25åringen med sambos, sov i hotellrum.


... Dagen efter, blev det frukost på hotellet.

Men det blev utan 16åringen och 22åringen. Eftersom att de fortfarande låg och sov.


Vi kollade in ett gammalt slott. Och en kyrka...

Och sedan tjeckade(stavning?) vi ut vid tolvtiden.


...


Jag följde med mamma och pappa...


...


Nej.

Måste ju berätta om min natt på rummet, också!


Vi gick väl och la oss vid halv ett - ett någon gång.. -Förutom 22åringen och 16åringen som satt uppe och spelade kort- sen natt, tidig morgon...

Och dum som jag var, var jag bara tvungen att läsa det mail som jag hade fått från FåtöljNissarna. -Min retursedel med info om hur jag skulle gå tillväga för att skicka tillbaka den..!


Jag blev stressad. Orolig... -Hade en massa invändningar och frågetecken på den info jag fick...

Så jag började skriva punkt efter punkt, med frågor och synpunkter, som jag sedan skickade iväg som svar...


Jag var illamående. Dålig i magen... -Visste inte varför...

Antagligen för mycket fett. För många olika småsaker.. och en del alkohol... -Och det, tillsammans med min ätstörningsproblematik!

... -Så jag fick lov att gå på en allmän toalett... -Hade tänkt vänta tills jag kom hem. Inte ovanligt att jag håller mig så länge...


... Så att...

Jag sov nästan ingenting...

Jag bara funderade. Vred och vände på mig...

Oroade mig för returen av fåtöljen. Hur det skulle gå... och på vilket sätt jag skulle skicka den(eftersom att företaget inte har gett mig någon anledning att lita på deras seriositet(är det rätt ord) och noggrannhet..!


...


Men tillbaka.


Jag åkte iallafall med mamma och pappa hem till sig. Eftersom att jag behövde själv skriva ut retursedeln(och jag har ingen skrivare)...

Och så åt vi lunch...

Sedan försökte pappa och jag få ut retursedeln. Men fick lite problem...

För det första, hade de skickat en retursedel där det felades lite av texten på höger sida(vilket vi inte kan göra något åt)... -Typ som om de hade klippt ut den snett... Eller scannat in den fel...

Och för det andra, blev den väldigt stor... Den täckte nästan ett A4...

Men jag hoppas att det går bra ändå...


"Att de inte bara kan skicka en retursedel på posten"... *Suck*...


...


Efter det, och att jag hade skrivit klart mitt meddelande till dem(Vilket jag kom på nu, att jag blandade ihop "fraktsedel" och "följesedel". Jag skrev att jag hade fått med den förre kundens "fraktsedel", fastän det var dennes "följesedel" jag hade fått... Men, men... Vad gör man..?).. -Bestämde jag mig för att åka hem...


Den buss jag annars kunde ha tagit, hade nämligen, om den hade blivit lite sen, orsakat att jag missade nästa buss hem från stan.. -Och då hade fått vänta i två timmar ute i mörkret!

-Nej, tack!


...


När jag kom hem, satte jag mig nog vid tv:n... -Men jag kunde inte koppla av...

Först så åt jag en massa. -Bara vräkte i mig! Och räknade på lite kalorier. Hade dåligt samvete...


Sedan började jag fixa med kartongen till returen av fåtöljen. Då jag har svårt att släppa denna, ens för en stund! -Fastän jag är jättetrött...

Jag klippte ut retursedeln. Tejpade fast den på kartongen... -Kom på att jag aldrig tog bort fraktsedeln under.. -Oroade mig för att de inte skulle kunna scanna streckkoden...

Och även om jag inte hade sparat en fraktsedel under retursedeln, hade jag oroat mig för streckkoden. Eftersom att den är i supersize..!


Jag tejpade igen kartongen.

Tejpade fast mitt kuvert med meddelandet i, på sidan av kartongen... -Då jag inte visste om det var önskvärt med annat än fraktsedeln och tejp, på översidan...

-Fastän jag såg att den förre kundens retursedel fortfarande sitter intakt på ena långsidan av kartongen..! Inte ens den har de tagit bort!


... Efter att ha klistrat fast kuvertet, blev jag orolig för att de inte alls skulle lägga märke till att det fanns där... Och att de bara skulle skicka kartongen vidare till nästa kund, precis som förra gången.. -Med mitt meddelande kvar på!

Så att.. Jag ritade en röd pil uppe på kartongen, som pekade mot den sida som jag satt kuvertet på...

Och efter ännu lite mer nervöst gnagande oro, skrev jag till en text i samma penna.. "Orderinfo"... Och ytterligare ett par minuter senare.. -En till.. "Returinfo"...

... Och så rev jag försiktigt, men stressat och tvångsmässigt.. -Bort min retursedel lite, och pillade bort just den del av fraktsedeln under, där streckkoden var... -Resten fick sitta kvar...


Och efter det, skrev jag ett mail till FåtöljNissarna, där jag skrev att jag hade tejpat fast kuvertet på ena sidan av kartongen, och att jag hoppas på att de tar bort det och läser det. Eftersom att jag inte vill att nästa kund får det...

Och att det känns viktigt att de kollar igenom kartongen denna gången, eftersom att fåtöljen redan var trasig när jag fick den..(Och ingen annan kund borde ju behöva ta emot den)...


...


När jag sitter här och skriver det mailet till FåtöljNissarna, mailar Kanalpaketet... -De svarar på ett mail som jag skrev i måndags..!

Och ändå sa jag när jag ringde dem i tisdags, att jag ville att de markerade alla mina pågående mail som "avklarade.. Eller "avslutade"... -Vilket gjorde mig väldigt nervös, när jag såg att inte ens det budskapet kunde de ta in!


Jag menar.

Jag satt ju där och sa klart och tydligt, att jag vill att de avslutar alla mina pågående mailkonversationer.. Och han sa att han gjorde det..! -Men varför svarar de då idag?!


För att. Grejen är ju den att jag inte vill att flera olika snubbar uppfattar olika om vad jag vill ha. Och att jag därför hellre vill utgå ifrån enbart det samtal som vi hade på telefon i tisdags..!

Men nej. Tydligen inte... -Jag är ju redan nog med orolig för att de inte alls ska fixa så att jag få det minsta paketet i rätt tid efter att min fria period med det stora tar slut!

-Jag är redan orolig att jag ska få en extremt dyr räkning från dem, för att de inte uppfattat vad jag vill ha!


Jag menar.

Jag litar inte på dem...

Jag litar inte på att de förstår vad jag säger. Att de gör vad de lovar... Eller att de ens har koll på vad som händer och ska hända..!

-De verkar inte ha någon koll alls..!


... Jag svarade iallafall till dem, innan jag skrev klart mitt mail till FåtöljNissarna.. -Att jag ville ha alla mina mailkonversationer med dem, markerade som "avslutade". Och att jag ville att de såg till att det blir så "nu", om de inte redan har gjort det.

Och så passade jag på att fråga om den där fakturan som jag har fått för det stora paketet, "-fastän jag kommer att ha bytt till det lilla, vid det laget"


Och jag hoppas...

Jag verkligen hoppas att de har förstått nu, vad jag vill ha och när jag vill ha det. Och att de inte är flera olika människor som uppfattar olika saker om vad jag vill ha...

Och så hoppas jag att jag slipper må såhär länge till nu...


...


Imorgon ska jag försöka skicka iväg den där fåtöljen...

Funkar det inte, så orkar jag verkligen inte mer..! Då bryter jag ihop!

För att det vore en motgång för mycket för att jag ska orka hantera den...


...


Jag borde försöka sova...

Men jag är för uppe i varv...

-Och jag vill bara avsluta. Fly. Vila...


Jag skulle behöva någonting som saktar ner allt lite grann...

Livet är för mycket, just nu... -Kräver för mycket... 

Av D - 20 december 2016 22:13

... Jag har tagit ett stort kliv idag. Ett jobbigt kliv... Ett kliv som kanske förenklade lite.. -Kanske gjorde mig tryggare.. -Kanske inte...

Och förutom utslagen i mitt ansikte... Den lurande ångesten i min själ.. Den knappa stressen inför imorgon. Och bieffekten av att svälta och hetsäta.. -Känner jag mig ändå lite bättre idag...


...


Inatt...

Jag minns inte riktigt...

Jag kan egentligen inte minnas mycket alls... Men jag vet att jag sov oroligt. Och att jag, innan jag somnade, önskade att jag kunde få somna för sista gången "och sväva iväg ut i tomma intet"... "Det hade varit härligt"...

Jag ville somna in. Slippa fortsätta... Och äntligen få vila för gott...


... Sedan vaknade jag till liv igen, vid...

Ja, jag minns inte när det var. Eftersom att jag har halvsovit.. -Sovit så oroligt och lätt, hela natten...

Men jag vaknade av att jag fick ett mess om att jag hade fått en e-faktura...


... Så att. Eftersom att jag blir så förvirrad av Kanalpaketet och att inte känna att kontakten sinsemellan fungerar...

Att ha skrivit såpass många mail som jag inte vet vem som svarar på... Och därmed, vad som blir sagt och gjort.. -Bestämde jag mig för att... "Jag måste ringa och samla ihop alla dessa intryck och försöka få klarhet i vad som händer. Vad de har tolkat och vad jag vill att ska ske"...

Jag menar. För mig funkar text bättre än samtal... -Men det förutsätter ju att även den på andra sidan konversationen, ska kunna kommunicera i text... Och det har verkligen inte funkat! Jag blir bara förvirrad och förstår ingenting...


... Det var hårt... Det kändes tungt...

Jag började skriva ner lite punkter som jag skulle ta upp, begära, och fråga om...

Jag numrerade punkterna i den ordning som jag trodde att skulle falla sig rätt i samtalet...

Och sedan satt jag och stirrade på denna lapp... -Läste den, gång på gång... -Slog numret flera gånger. Då det hann försvinna hela tiden, medans jag satt där och tvekade. Samlade kraft och mod...

Jag rabblade samma meningar, gång på gång på gång... -Den mening som jag trodde att jag skulle öppna samtalet med...


... Jag sänkte ljudet på tv:n. Tog fram mitt kundnummer...

Och satt och gungade nervöst fram och tillbaka en stund, med pappren på bordet framför mig...

Men tog sedan mina papper, anteckningsblocket och pennan, och gick in i sovrummet...

Stängde dörren efter mig. Tände lampan... Och drog bort täcket från sängen, så att jag verkligen skulle kunna se lapparna ordentligt... -Nu var det så lugnt och ensamt det bara kunde bli...


... Och så satt jag en stund till...

Föreställde mig samtalet i huvudet. Hur jag skulle låta. Vad jag skulle säga... -Och att jag skulle vara noga med att komma ihåg varje(varje) punkt på pappret... -Inte glömma en bokstav!


... Och... så tryckte jag på lur.

Det gjorde ju inte det hela lättare och mindre nervöst och stressat.. -Osäkert ifall jag skulle våga(klara det) eller inte.. -När det tar så lång tid för samtalet att nå fram..!

Men jag hade ändå tur. Det var bara tre strycken i kön framför mig. Och även om jag stod på plats ett, rätt så länge.. -Gick det rätt så fort.


Samtalet gick helt okej. Och med okej, menar jag att jag kunde prata, och att jag pratade flytande. -Som en människa.

Killen som svarade på andra sidan, var trevlig och tillmötesgående(om inte det är samma sak)...


... Jag började mitt samtal med att jag hade skickat väldigt många mail det senaste, och att jag vill att han börjar med att markera alla dessa som avklarade "så att ingen annan tar sig an ärendet", och att vi bara skulle utgå ifrån "detta samtalet".

Men så när han skulle börja byta ner mig till det minsta kanalpaketet lagom tills min fria period är slut, bröts samtalet. -Han ringde upp mig igen... Och strax därefter bröts det igen...


Nervöst. Stressad. Orolig...

"Varför, varför, varför?!", hör jag mig själv säga...

Jag blir uppstressad, och tänker att det helt enkelt inte är meningen att mina bekymmer ska lösa sig och försvinna... "Allt är bara emot mig. Det är bara så"...


Pengarna på min mobil, visade sig vara slut.

Jag ringer ju aldrig samtal. Och det där med vad som går åt när man ringer eller hur mycket jag har kvar.. -Det är ingenting som jag har koll på...


Fort, fort.. -Fyller jag på mobilen.

Stressad och med hjärtat pumpandes för fulla muggar..!

Men eftersom att jag inte visste om killen skulle ringa upp mig en gång till.. -Bestämde jag mig för att göra om allt igen. Sitta i kö, rabbla meningarna i mitt huvud.. Ja, jag visste ju inte om samma människa skulle svara igen, eller om jag måste dra allt en gång till...


Och lite smått frustrerad, sitter jag och gungar och läser.. -Medans jag lyssnar till det repeterande meddelandet i luren, och de sakta sjunkande köplatserna...

Ja, jag hamnade ju på plats fyra igen... Men ändå. Nervösa tider, är långa tider...


När en annan snubbe svarade i luren, öppnade jag samtalet med att jag precis hade ringt in, men att det bröts.

-Och han kunde se att det var påbörjat.

Han fixade så att jag byts ner när min fria period tar slut. Och han fixade så att jag inte längre kommer att ha HD-tillvalet...


Jag frågade även om fakturorna... Men då det ju var fel avdelning, känner jag inte att svaren jag fick, gjorde mig särskilt mycket tryggare...

Jag fick ju nämligen en e-faktura idag, för det kanalutbud jag har nu, för enbart en dag. Den sista dagen i den månad där min fria period slutar... -Och jag känner väl att jag inte borde betala för det stora paketet ens för en dag, när det ska försvinna så fort som min fria period är över! ... -Men jag glömde ju fråga om just den grejen... Så att jag får väl ringa in någon dag, till rätt avdelning..! -För att.. Maila detta företag..(!) ... -Nej, man gör sig själv en björntjänst!


... För att grejen är ju den, att jag inte heller vill betala den fakturan.. -Ifall att det skulle göra att det stora paketet fortsätter(av någon anledning!)... Och det har jag inte råd med!


Och så var det autogirot som blivit godkänt hos dem...

Jag har ju även fått hem en faktura... Och nu vet jag inte om jag ska betala den manuellt eller ifall den kommer att dras automatiskt..!

Men eftersom att det brukar komma en faktura emellan att det börjar gälla, bestämde jag mig till slut för att betala den... "Snubben sa ju att pengarna förs tillbaka in på ens konto annars"... -Det frågade jag specifikt.


... Jag måste(måste) lita på dem, och att allt löser sig till slut... Det måste jag. Annars kommer jag aldrig kunna må bra...


...


Efter samtalet, kände jag mig iallafall förvirrad...

En viss lättnad kunde jag ju känna. Eftersom att jag nu(åtminstone tror att jag) har försäkrat mig om att det inte kommer att ske några missförstånd och att budskapet om vad jag vill, har kommit fram.. -Vad gäller kanalpaketsändringen..!

Men det här med fakturorna. Huruvida jag ska betala vilken... Och ifall jag kommer att få någon ny faktura för den där sista dagen i månaden, för det mindre kanalpaketet.. Eller ifall jag förväntas betala för det stora paketet ändå... -Och ifall det kommer att ske något missförstånd om jag betalar för det stora, fastän jag har bytt till det mindre.. -Brist i kommunikationen... "Och så får jag fortsatt betala för det stora!!"..

-Det blir jag inte klok på. Det gör mig orolig och nervös... Så att... Än sålänge känner jag mig inte trygg och säker... Än sålänge litar jag inte på det där företaget!


... Så att det blev en del funderingar. Till den grad att jag trots allt bestämde mig för att åka in till stan en vända "Även fast jag inte känner något godiscraving... Och fastän tejpen kan vänta till en annan dag"...

Jag behövde bara komma hemifrån. Släppa nervositeten och otryggheten som spred sig inombords...

Och jag ville bara att det problem. -Det bekymmer som jag hade haft såå länge nu, kunde åtminstone lägga sig lite grann "nu efter det här stora steget"...

Jag ville inte att det skulle få tynga mig mer nu... -Det orkade jag inte...


...


Jag åkte in till stan.

Promenerade som hastigast till affären... -Och så plockade jag på mig den tejp som jag skulle ha... Och en del kakor och godis.


Japp. Jag ville äta.

Jag var hungrig. Slut... i både kropp och själ...

Och att äta... -Ja, det var värt det.


... Jag väntade på bussen hem.

Blev förvirrad av busskortet. Hur det fungerar nu när jag inte längre har månadskortet...

Och kände att bekymren bara avlöser varandra. Överlappar varandra... -Och att de ibland inte ens väntar på att det första tunga problemet ska lätta lite grann, innan de bestämmer sig för att lägga sin tyngd på min själ..!


...


När jag kom hem...


24åringen frågade hur jag ville betala henne för mammas present som vi(vet inte vilka i familjen) ska köpa tillsammans...

Jag bad henne att skicka sitt kontonummer "Så kan jag göra ett försök att föra över pengarna"...

För att grejen är den, att jag inte känner mig så jättesäker på att fylla i en massa siffror i syftet att föra över pengar...

Jag menar. Mammas konto går bra. För att henne har jag lagt till för länge sedan... Även Xsambons...


... Men det funkade. Hon fick pengarna...


... Förutom det, så kollade jag upp infon som jag undrade över, om busskortet. Så att nu känns även det klart...


Jag har räknat kalorier och ätit en del.

Men faktum är att jag inte har känt ett sådant behov av att äta. Fastän jag har haft diverse kakpaket och godis framför mig!

Så att. Trots möjligheten att äta, har inte kalorierna farit iväg så mycket!


... Jag har letat kläder.

Jag jag har ju fått en liten mage... som jag inte känner mig bekväm med..! -Vilket gjorde klädvalet väldigt svårt... "Jag äger ju inte så mycket kläder!"...

... Men det jag hittade får duga... -Ja. Till julbordet imorgon, alltså. 


...


Imorgon ska jag duscha. Innan kvart i fyra, måste jag vara klar med allt. Redo att åka... -För att då kommer mina föräldrar och hämtar mig...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Sagt av er...

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se