Jag är sådär äckligt mätt. Kan KÄNNA alla sötsaker trängas i magen. Ja, ingen härlig känsla... Och visst. Jag ska börja äta igen, och jag borde utmana min egen rädsla och överdriva mitt kostintag lite... Bara för att visa mig själv att ingenting "farligt" kommer att hända. Så kanske oron, perfektionismen... ångesten och rädslan släpper efter ett tag.

Men såhär vill jag inte må, varken fysiskt eller psykiskt efter en lördag, bara för att det är Lördagen som jag får äta mer fritt på. Så jag måste helt enkelt sätta upp en gräns även för Lördagen...

Ja. Så var det med den saken. Från och med nästa Lördag, ska jag äta lite mer strukturerat ;)

Annars. Dagen idag.

Jag vaknade imorse strax innan nio, och klev upp ungefär kvart över. En kvart innan min larmklocka ringde för att väcka mig. Vilket den sällan får göra. Då jag vaknar ungefär en halvtimme eller så, innan den ringer.

Morgonen började iallafall lite... Ja, jag vet inte vad jag ska kalla det. Min rutin sprack lite grann. Då jag äter samma youghurt varje morgon, och den youghurten var slut idag. Så jag kollade på två andra sorters youghurtar. Stängde igen kylskåpet och tog fram ett glas och litermåttet med apelsinjuice. Satte mig och drack ett glas till min vitamintablett.

Funderade en stund. Och bestämde mig sedan för att testa en av de andra youghurtarna ändå... Och det var inte så pjåkigt. Men imorgon blir det "min" youghurt igen :)

Mitt huvud... Nej. Jag vet inte. Jag kan inte riktigt minnas min dag idag. Inte i rätt ordning iallafall. Så jag rabblar väl upp vad jag minns att jag har gjort istället.

Jag har suttit här vid datorn. Fört loggbok över mitt ätande. Jag har som vanligt läst bloggar, kollat blocket. Kollat lite lägenheter... Jag har bloggat lite. Och så har jag läst min bok, och varit inne och kollat lite på denna bloggen. Vilket jag är varje dag, i och för sig.

Jag har även gjort en plus-och minussak över att äta och inte äta. Då jag hade lite funderingar över hur jag skulle hantera detta med att äta eller svälta efter helgen.

Eftersom att jag mådde rent utav skit igår kväll. Ja egentligen hela gårdagen. Men kvällen och allra helst natten var värst. Ja, så då sket jag i allt. Började proppa i mig Dextro efter Dextro. Ja, två, nästan tre paket proppade jag i mig, medans jag bestämde mig för att jag ALDRIG kan äta igen. Att jag ger upp. "Jag är inte stark nog...". Bestämde mig för att äta på fredagar, lördagar och söndagar. Och klara mig på ytters lite av bara middagen, på vardagarna...

Men mitt ofta använda plus-och minussystem, visade idag att, att äta, vinner med många pluspoäng, mot att svälta. Så. Klart och tydigt. Ät, kära D. Kämpa. Det är det värt ;)

Vid Lunchen eller vilken måltid det nu var, diskuterade mamma, pappa och jag, näringslära. Minnet sviker och jag orkar inte tänka efter. Men vi pratade lite grann och kom fram till att ämnet är väldigt intressant. Pappa gav mig en bok att läsa. Som beskriver och förklarar vad som egentligen finns gömt i råvarorna som vi köper på affären. Kemikalier, kemikalier, kemikalier... I massor! Lite läskigt faktiskt, när man tänker efter. Vad lite jag kan om alla farliga ämnen som jag stoppar i mig, och vad svårt det måste vara att kunna välja ut de varor som... Ja ni förstår vad jag menar. Jag måste helt klart lära mig mer! Ska ju laga mat och allt annat själv... Men varorna jag använder, måste ju också vara fria från olika E-ämnen och skit.

Jag har som sagt ätit för mycket. Och trots att jag FÅR äta hur jag vill idag, så känner jag att jag tappade kontrollen. Det får INTE hända igen. Då jag vill känna mig stark och... Ja-a... Stark.

Annars. Jag har typ bara suttit på rummet. Läst en del och suttit vid datorn. Känt mig lite misslyckad och haft skuldkänslor för att jag inte går ut om dagarna...

Till kvällen, såg vi på film, efter att 22åringen och hennes kille hade åkt hem igen, efter att ha lämnat hem 13åringen och ätit en fika.

Såg på "100åringen"... Och nu blir det läsa bok, och sedan sängen. God natt med er <3

Okej. Man kan ju säga att jag är väldigt splittrad. Dagen idag har varit rätt hemsk. Måendemässigt. Men. Ja-a. Splittrad. Jag är iallafall glad att jag har klippt mina naglar nu. För att det är såå mycket enklare att skriva! Det var ju ett rent handikapp att knappa på tangenterna och få till ett helt ord utan att missa varannan bokstav, med METERlånga fingernaglar :P Men nu så. Frisk ;D

Ja. Dagen idag.

Jag klev upp imorse, till det mörka och unkta vädret. Drog i mig min morgonyoughurt med musly och russin. Och passade även på att svälja min vitamintablett med smoothie istället för vatten. Då jag inte ska äta mellanmål längre, och smoothien som jag köpt, måste ta slut. Japp. Ingen ångest för det. Lite småfunderingar fram och tillbaka, om att jag åt mer till frukost än jag brukar. Men lugnade mig själv genom att konstatera "Men, det blir ju bara tills denna är slut. Inte för alltid"...

Och det var gott ;P

Efter frukosten, satte jag mig som vanligt, häruppe vid datorn, och väntade in tiden tills jag skulle åka till stan. Kollade upp vädret, Japp, det skulle regna. Det skulle inte bara vara trist och grått. Sådär deprimerande och tung luft... Nej, man skulle bli blöt och äckligt fuktig också. Men iväg skulle jag ändå. Måste ju få tiden att gå idag. Då jag har gemensam kartläggning med försäkringskassan och arbetsförmedlingen imorgon. Yes, det ser vi fram emot ;) Har längtat sååå. Snart kan jag se skymten av min praktikplats, av mitt värdefullare liv, i slutet av denna långa mörka tunnel =)

Satt iallafall här en stund. Minns som vanligt inte vad jag gjorde. Men säkert inte så långt ifrån det vanliga. Kollade hundar på blocket. Sökte lite lägenheter. Läste bloggar... Ja, och så spelade jag säkert lite Bejeweled. Var det något mer, så får ni inte veta :P För att det har jag i så fall glömt.

Sedan gick jag iallafall iväg till bussen. Drog på mig en gammal omodern, läckande och lite smått unken regnjacka, och promenerade min väg igenom duggregnet... Var lite tidig till bussen. Så väntade på den i sådär tio minuter. Och så när jag klivit på och ska ladda om mitt busskort för en ny månad, börjar krånglet... och mitt rejält mycket sämre mående. Ja, min psykiska och emotionella hälsa, är extra skör just nu. Sinnet bryts sakta ner till ett grått och torrt pulver på marken. Ja. Och tålamodet mot mig själv och omvärlden, är väldigt litet. Trött, trött, trött...

Ja. Men tillbaka till saken. Så vad var det då som körde ihop sig i min skalle, på bussen? Ja, dessa bussar. Dessa busschaufförer... Skulle ladda om kortet. Säger till snubben att jag ska åka "härifrån och in till stan". Han knappar på sin maskin. Och summan visas på displayen. "Ja, men det där stämmer inte. Det ska kosta "så" mycket"... Han kollar, och jag förtydligar. "Jag ska från det zonnumret till det zonnumret". Så tydligt det bara kan bli i en busschaufförs huvud. Och så skriver han in det. Visar mig att det står rätt... Och gissa vad. Samma summa visar sig ÄN en gång på displayen framför mig!

Ja, jag accepterar ju såklart. Finns ju inte så mycket att göra. Men jag VET summan var fel. Och jag hinner inte mer än sätta mig, och så ropar jag högt och tydligt. "Men nu tog du ju betalt från ---- till ---- ändå!". Och så gick jag fram. Visade kvittot. Och han visade mig än en gång displayen på sin maskin. Och det står rätt där, men fel på mitt kvitto. Jag har betalat fel... ÄNDÅ.

Han kunde inget göra åt saken... och jag gick irriterad och frustrerad, därifrån.

Ja. Och där började jag må skit. Kände mig unken och grå. Ville aldrig mer stoppa en tugga i min mun. Ville bara sluta äta helt och... Ja, jag vet inte. Tankarna bara for genom mitt huvud, och jag kände mig uppgiven och nedstämd. Det berodde nog inte så mycket på bussincidenten. Utan mer på att jag nu fick nog. Var trött på det ständiga inombordsliga kriget, vad gäller mat och ätandet i det stora hela. Trött på att vilja åt två håll, men att bara stå och vingla i mitten... Frustrerad över att vara jag och göra vad jag gör mot mig själv...

Ja, jag vet inte. Minns faktiskt inte så mycket. Jag mådde dåligt. Men resten är deg i mitt huvud. Kan väl konstatera att jag fick nog idag. Och jag kunde inte komma fram till "äta eller svälta". Båda har både negativa och positiva sidor.

Men vidare.

Jag gick iallafall och satte mig i min favvogalleria. Skrev lite dagbok och funderade över ifall jag skulle gå och se om jag kunde rätta till busskortproblemet, på pressbyrån eller något. Men orkade inte. Ville inte. Det var inte värt det. Livet var inte värt någonting.

Satt där en stund och kollade på folk. Väntade på att bussen skulle gå. Och gick sedan tillbaka till busstationen och väntade där istället. Satte mig i bussbåset och bara väntade. Sedan gick jag på bussen, och behövde INTE dra kortet i läsaren(!). För att den var trasig! Vad ÄR det med deras bussar egentligen?

Jaja. Inte mig emot egentligen.

Väl hemma, gick jag direkt upp hit och skrev av mig. Hade lust att bara PROPPA i mig godis och liknande, i ren desperation! Äta till jag dör, typ. Samtidigt som jag ville hålla mig borta från ALLT som man kan stoppa i mun! Dubbelt. Och jag skrev. Skrev igen... Och en gång till. Blev inte mycket klokare för det.

Spelade lite Bejeweled. För att få tiden att gå. Kollade allt det jag nämnde tidigare, en gång till. Åt middag. För mycket, enligt mitt huvud. Ännu mer ångest. Frustrationen kokade. Mer skrivande. Och sedan lite musik och att krypa ner under filten i sängen. Där somnade jag... Och när jag vaknade, blev det tv tillsammans med mamma och 17åringen.

När jag satt där vid tv:n, lättade mitt humör mer och mer. Sakta men säkert. Jag pratade mycket med mamma, om näringslära. Ja vi diskuterade mat, fiber, protein, kolhydrater, fett... Ja, och att laga egen mat, göra eget godis, baka m.m

Det är så intressant. Jag ÄLSKAR näringslära. Och att veta vad jag bör stoppa i mig och inte. Och att göra nyttigare alternativ till det som man köper... Ja, det får mig att känna mig trygg och glad. Kreativiteten får blomstra lite grann ;)

Men detta är svårt. Allt blir bara till en enda röra i huvudet på mig. Varav jag ger upp, då jag inte orkar hålla på. Jag funderar på att träffa en dietist. Så att jag får ett RIKTIGT schema upprättad efter mig. Ett PERSONLIGT schema. DÅ kanske jag kan känna mig trygg! Och så kan jag ställa frågor och sådär ;)

Ja, jag mår bättre nu. Men huvudet är pajk, känns det som. Det känns såå överarbetat, instängt och spänt. Ja, jag känner mig som en trött och deprimerad fånge i min egen kropp.

Ja. Men nog om det. Jag har en morgondag att se fram emot ;D God natt med er <3

Jag vet inte varför jag mår dåligt idag... Varför jag mådde så bra igår... Jag vet inte hur det kommer sig att samma människa kan känna så olika från dag till dag. Tänka så annorlunda... Jag kan inte förstå varför livet just nu är en sådan berg-och dalbana... Och jag har inget svar på ifall det är så livet ska vara och alltid kommer att vara... "That´s life, liksom". Eller om det finns en möjlighet att finna stabilitet. En inre styrka som varar för evigt...

Ja, livet är ett frågetecken. Men man kan ju inte göra så mycket mer än att hålla i sig i svängarna och hoppas på att det snart saktar ner på ett ställe där man trivs och vill vara...

Och det är vad mitt liv handlar om just nu. Jag kämpar med att hålla mig kvar och styra vagnen så gott jag kan... Men det är tungt. Allra helst när jag VET att jag KAN styra precis vart jag vill... Men att det finns någonting som stoppar upp mig. Okunskap? Rädsla? ... Eller bara ren bekvämlighet? ...

Ja. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Dagen idag har varit tråkig. Lång emellanåt. Men jag mådde bra och trodde på ännu en bra dag, fram tills klockan tre. Då jag gjorde iordning mitt mellamål. Märkte att jag inte längre är särskilt bra på att använda en stavmixer. Det kan bero på stressen. När det är folk hemma(allra helst mamma), blir jag stressad och vill bara bli klar. Jag vill inte att hon tittar på mig med sina "dömande" ögon, medans jag står och mixar... Eller ens när jag TAR frukten! ... Det är obehagligt.

Kanske har det med självkänslan och osäkerhet att göra. Ja, antagligen.

Men jag gick iallafall upp på övervåningen, in till min trygghet. Mitt rum. Och drog i mig den där misslyckade, klumpiga, kladdiga smoothien. Den var god. Inte fel alls. Men... Ja, det var ju inte detta lilla misslyckande som fick mig att må dåligt. Börja tvivla. Utan det var EFTER att jag hade druckit upp den. Jag kände mig mätt. Ja, jag blir ALDRIG mätt nuför tiden. Och jag HATAR känslan av mättnad! Tidigare "svältare" som jag är, trivs jag bättre med den smärtan, än med mättnadskänslan...

Ja till saken. Jag kände iallafall att jag hade ätit fööör mycket. Vet inte riktigt vad som hände. Men den psykiska orken tog slut, och jag bestämde mig i all desperation, för att sluta med matschemat... Och det kändes såå rätt! Äntligen skulle jag få slappna av igen. Känna mig fri och... Ja, det var väl "fri".

Jag minns inte riktigt. Men jag tror iallafall att jag skrev av mig dessa tankar, på min tredje blogg, och sedan gjorde jag ett nytt matschema. Ett frihetens schema. Ett schema med frukost, lunch och middag. Men där jag hade friheten att hoppa över mål, men inte att lägga till en enda liten tugga emellan målen. Ja, jag fruktar för att börja småäta... Vilket man INTE mår bra av!

Annars. Ja, vad har jag gjort idag?

Jag har suttit här vid datorn och trixat lite med foton. Vattnat mina växter. Jag har kollat blocket. Läst bloggar. Och så har jag kollat upp lite recept på mellanmålsbars, och läst på lite om kcal(innan jag började må dåligt)... Jag har även kollat upp hur många kcal per dag och hur mycket av vilken form, som jag bör äta... Om inte det var igår.

Ja-a... Något mer här vid datorn? Jag har spelat Bejeweled...U-umm... Och jag har ätit upp resten av mitt helggodis. Japp. Alltihop. Det behövdes, mot min jobbiga känsla inombords.

Annars har jag bara suttit vid tv:n. Stirrat på hockeyn. För mig, ointressant. Men ögonen vilar på det iallafall. Varit jättetrött och sliten. Och nu på kvällen, såg jag, mamma, pappa och 17åringen, på "Howard the duck".

Ja. Tror att detta var hela min dag. Så god natt med er <3

Ja, tur pappa hade en skärm så att jag kunde testa. Jag har suttit och haft halvt ångest. Varit halvt orolig hur min blogg skulle se ut för någon med en mindre skärm. Tänkte inte så mycket på upplösningen, då det borde ha löst sig när jag la fjärillar över hela bakgrunden. Men just storleken. Ifall fjärillarna skulle bli megastora eller så, ifall man hade en väldigt liten skärm...

Men det jag inte tänkte på, var ju att man har ett visst zoomningsläge i sin webbläsare, och ställer alltså in sin skärm, så att allt blir i rätt storlek ;D Så. Problem löst! Iallafall vad jag har förstått ;P

Ser ju såklart inte likadant ut på varje skärm. Jag menar. För att få det att se ut som på min stora och mer breda än höga skärm. Alltså för att få lika mycket plats runt omkring skrivytan, var jag tvungen att ha zooningläge 67%. Vilket innebär att texten blev väldigt liten. Så där finns ju en skillnad. En helt fyrkantig skärm får nästan bara plats med skrivytan... Men på 100%, såg det helt okej ut ;)

Okej. Över till dagen idag.

Klev upp när klockan ringde imorse. Klädde på mig kläderna, och tog med mig glasburken från en köpt smoothie, som jag igår natt låg och pillade bort ettiketten ifrån. Den tänkte jag ha till typ kall kakaodryck. Den som jag brukar göra hemma till lunch, men då brukar den ju vara varm. Kom på att jag ju kan ha med mig kall choklad eller hemmagjod smoothie och så vidare, i den, när jag åker till stan.

Jag åt iallafall frukost. Diskade iordning glasburken och planerade att göra iordning en lunchmacka och chokladdryck, och sedan åka in till stan med 11.20-bussen

Men så gick jag på toaletten... och planerna ändrades. Kanske är jag bara kinkig. Därav det dåliga samvetet iallafall. Men jag varken åker eller går hemifrån längre, under de första dagarna av min mens. Jag tycker bara inte om känslan av oro och stress... Obehaget av att veta att jag kommer att behöva gå på toaletten en gång per en och en halv timme, men inte ha möjlighet att göra det... innan det har läckt igenom på grund att att jag anstränger mig... Rör på mig.

Nej. Så sittandes blev jag. Med dåligt samvete och skuldkänslor. Ja, jag BORDE ta mig ut. Både för mitt busskorts skull, och för att det varken är nyttigt eller något direkt liv, att sitta hemma. Att inte göra någon nytta...

Ja, men att jag mådde dåligt över att ännu en dag, sitta hemma, var mest för att jag känner mig skyldig. Mindre värd... Ja, in min mammas ögon. Hennes blickar bränner hål i nacken på mig. Blickarna som jag inte kan se, men som jag ändå känner att finns... "... Hon tycker nog inte om att jag sitter hemma...".

Ja. Efter att ha suttit vid datorn en stund. Gud vet vad jag gjorde! Gick jag(Jo, jag bloggade på min andra blogg!) ner på nedervåningen och satte mig vid tv:n med mamma. Såg på "Nat Geo Wild". Det var lejon på tv:n denna gången...

Medans jag satt där, fick jag svar från en del hyresvärdar. Några som skickade mig vidare till nuvarande boende, för lägenhetsvisning, och en annan som nekade mig för att jag tydligen har en betalningsanmärkning. Men hon sa också att det säkerligen finns många andra som vill ta emot mig, då jag bara hade en anmärkning. Den är gammal. Men det tar tydligen tre år för dessa att försvinna ur systemet.

Ja. Jag har haft kontakt med personligt ombud. Hon kunde inte följa med mig till aktivitetshuset(eller vad jag nu ska kalla det) förrän den 22:a. Och då har jag ju redan varit på arbetsförmedlingen. Så vi får se hur jag gör.

Efter några timmar vid tv:n, gick jag upp hit igen. Spelade lite Bejeweled. Kollade hundar på blocket... Skickade lite mail tillbaka till hyresvärdar.

Men grejen är den att jag inte vågar... Ja, det är nog "vågar". Jag vågar inte fullfölja mina ansökningar sedan. Jag tycker att det känns för krångligt och svårt... Och när det kommer till kritan, känns varken lägenheten eller en visning, som något bra eller tryggt alternativ...

Jag har iallafall kollat lite lägenheter där jag står på kö. Kollat lite till på blocket. Jag har läst bloggar...

Ja, och så har jag gått igenom en hel dröse teman på "Google Butik". Hittat många intressanta och stannade på ett stort och vackert Lejonhuvud.

Och när jag ändå var inne på teman, bestämde jag mig för att göra någonting åt min blogg. Så att den skulle bli lite gladare att se på. Krånglade lite grann med den... och nu är jag nöjd ;)

Annars har jag nog säkert inte gjort så mycket idag. Såg på en film tillsammans med mamma, pappa och 13åringen, nyss innan mamma åkte iväg till jobbet. Och så har vi pratat, pappa, mamma och jag, om vart jag borde på och sådär...

Ja. Okej. Har jag inte glömt något, så var detta min dag. God natt med er <3

Ibland tänker jag inte... Och då får jag göra om. Stressande värre. Men tror att jag löste problemet.

Jag kom på att jag hade gjort bakgrunden efter MIN skärm. Och alla har vi ju olika upplösning på skärmarna och olika skärmstorlekar. Så fjärillarna hade inte hamnat rätt på kanten av skrivytan, på ALLAS skärmar. Men nu har jag istället gjort fjärillar över HELA bakgrunden. Kanske inte lika snyggt... Men då KANSKE det funkar för alla! ... Om inte bildens storlek gör fjärillarna JÄTTESTORA på en liten dataskärm. Hmmm...

Såhär ser det iallafall ut på min:

Jag börjar med natten. För att usch :P Dessa j*vla nattfjärillar! Jag menar. De får järna vara i mitt rum. Bo här. Sova här... Ja, vara här, helt enkelt. Men behöver de flyga? Och allra helst attackera! Jag sätter hjärtat i halsgropen och flyger upp från stället, varenda gång som de anfaller mig :P

Så. Inatt började de attackera mig. Minst fyra stycken äckliga små nattfjärillar kunde jag hitta i mitt rum, när jag flög upp ur sängen för första gången. De flyger ner på en och sprätter med sina läskiga små vingar. Och sedan bort igen.

Men jag somnade iallafall till sist. Det tycktes även fjärillarna göra. För att det blev lugnt och jag kunde inte höra dem flyga längre. Och idag när jag kom hem från stan, sov de allihopa på fönsterbrädan. Fyra stycken, även denna gången. Så det är vällan antalet =P

Kvällen igår, var inte så rolig annars. Jag var inte vän med mig själv... Och frustrationen över att inte kunna komma överrens med mig själv... Inte riktigt känna att jag kan kontrollera min hjärna... Eller ens VILL göra det, gjorde att jag bestämde mig för att hädanefter bara lyssna på min hjärna. Alltid lyda den, vad den än vill, och sedan bara dö när jag dör, liksom...

Men dagen idag... Ja, jag kan inte heller idag, avgöra vad jag tänker och känner. Om jag har mått bra eller dåligt. Vad jag vill... eller vart jag är påväg...

Ja, jag är helt enkelt inne i en SUPERjobbig period, som jag VET att skulle varit helt underbar och en ren fröjd för livet och mitt välmående, om jag bara hade kunnat tillåta mig själv att sväva på livets bana...

Ja, för att det som händer VARJE dag nu, är att jag stannar upp mitt välmående och börjar tvivla. Hjärnan lägger sig i för mycket och jag FÅR inte må BRA! En av anledningarna är att jag inte kan SE framtiden. Alltså jag kan inte SE mig själv ha ett liv. Ett liv som jag TRIVS med och tycker om. Jag kan inte se mig själv uppnå några drömmar eller klara av de saker som jag borde klara av... Ja, och varför leva och må bra, när det senare kommer att visa sig vara förjäves?

Ja, jag vet inte vad anledningarna kan vara. Men min hjärna ställer sig ivägen för livet just nu, iallafall. Men nog om det.

Idag åkte jag till stan. När jag vaknade imorse... Eller ja. Klockan var halv tolv. Då var jag lite stressad och visste inte riktigt om jag skulle hinna till stan. Skulle ju duscha och sådär också. Och det är ju "Söndag"... Men det har ändå blivit som ett slags beroende att åka in. För att.. Ja, det känns som en drog. Jag BEHÖVER komma ut. Få dagarna att gå, och lugna mitt sinne. Ja, trots min hjärnas oförklarliga spel, njuter jag av sommarvärmen. Den vackra blå himmelen, träden med nya knoppar på. Folk som fikar och äter glass. Cyklar och joggar. Barn som leker i lekparken. Hundar som springer i hagen... Och den helt UNDERBARA solen <3

Ja, det behövs inte mycket. Att bara sitta, gå och stå där och stirra. Det räcker gott och väl för mig. Men trots det, är jag JÄTTEförväntansfull inför en praktikplats! Jag är mer än redo att bli aktiverad och få göra nytta ;)

Idag åkte jag iallafall in med mamma och pappa. Jag satte på mig en svart skjorta, ett par svarta tajta jeans(Ja, svårt att hitta byxor som sitter bra. Men dessa älskar jag!)... Ja, och så min lilla bruna ryggsäck. Kände mig kvinnlig och snygg :P

De släppte av mig någonstans där jag inte visste vart jag var. Men jag gick, med en aning stress i själen, mot vart jag trodde att hamnen låg. Och det var inte alls svårt att hitta =) Sedan satt jag i hamnen en stund. Men tröttnade omgående och gick vidare. Idag gick jag mest. För att jag hade ingen ro i sinnet att sitta stilla. Men stannade till en stund och satt och tittade på antingen kanoter eller kajaker. Korta små båtar som man sitter fast i. De hamnade upp och ner flera gånger, men lyckades vända sig rätt, utan att ramla ur... Kanske vet ni vad jag menar(?)... Men de försökte iallafall ta sig uppför forsen. Och SOM de KÄMPADE! Intressant att se =)

Sedan gick jag vidare. Bestämde mig, efter MYCKET velande fram och tillbaka, att köpa mig en glass. Sista innan jag slutar med godsaker. Men då planen snarare handlar om att sluta äta helt, så försöker jag nu övertala mig själv om att jag VILL leva. Borde TILLÅTA mig själv att äta. Borde VÅGA må BRA. Inte lätt, då jag egentligen inte vet varför jag tänker och känner som jag gör... Det borde väl bara vara att må bra, när det ändå är så verkligheten ser ut...

Men men. Glass åt jag iallafall =D Sedan gick jag och väntade på bussen. VARMT var det då. Så jag tog en promenad. Fläktar ju lite mer ;) Sedan väntade jag igen... Och väl hemma har jag ätit mat. Kebabrulle :P Ja, middagen är inget större problem. Då jag äter tillsammans med familjen. Hur dåligt jag äter eller hur jag känner... Det vet de inte om...

Sedan har jag spelat "Bejeweled", läst bloggar. Slumpat bland bloggar. Och vi har sett på film. Mamma, pappa, 13åringen, 19åringen och jag. "Tekken" såg vi. Rätt så bra. Men kampsport är väl inte riktigt min grej. Inte på film iallafall! Har dock gått på karate själv :) En familjegrej =)

Och med det, säger jag god natt. God natt med er <3

Idag har jag varit väldigt fotoinriktad. Redigerat foton efter foton, och experimenterat lite grann. Man får en sådan inspiration från andras bloggar, och det är så kul att hålla på!

Jag har saknat min hund lite grann. Längtat tills jag kan börja träffa hundar om dagarna. Sett fram emot en praktikplats på något hunddagis...Och jag har bestämt mig för att ta en trip till stan imorgon. Gå lite i hamnen. Utforska lite nya gator och områden, och titta på lite hundar, folk och barnvagnar. Drömma mig bort till framtiden, och bara fantisera lite grann. Jag ska ta det lugnt en stund och bara njuta av solen... Hoppas det blir sol, bara! Sminka mig och framhäva mina ögon... Se om jag kan få en sådan där underbar dag igen! Medans jag får tiden att gå fram tills på tisdag ;)

Oj. Nu blev det visst morgondagen istället :P Men men. Blivet är blivet =P Nu tar vi dagen idag ;)

Hmm... Om jag nu kan minnas :P

Jag minns iallafall att dagen började med att jag satte mig och spelade Bejeweled i brist på annat... Nej förresten. Jag började med en dusch. Sedan satte jag mig och spelade. Funderade och väntade på att 17åringen skulle säga någonting om sin påskpresent... "Hade hon sett den ännu?", "Struntar hon bara i den?", "Blev hon inte glad?", "Bryr hon sig inte?"... "Eller är hon bara otacksam?". "Kan hon ha varit inne i sitt rum så många gånger, men ändå missat den?"... Ja, jag visste inte VAD jag skulle tro. Hon sprang ut och in i sitt rum hela morgonen, men hon hade inte ännu NÄMT sin present! Inte ens när jag gick FÖRBI henne!

Men så efter mycket om och men, när jag satt härinne och tråkade. Åt påskgodis utan att vara sugen... Ja, och bara VAR... Då kommer hon in. Säger tack. Pratar lite och går igen. Inte mer med det. Och det var bara för att mamma frågade henne om påskägget! Så jag vet inte... Har inte HON något intresse, så tappar ju jag lite det också. Nästa år blir det väl bara 13åringen :)

Annars så har jag som sagt pysslat en del med foton idag. Jag har läst lite bloggar. Hittat några nya bloggar att läsa. Jag har bloggat själv...

... Ja-a... Känns som om jag inte har GJORT så mycket idag! Nu till kvällen, såg vi på film. "Den fördömde" med Rolf Lassgård. Ja, den näst sista, tror jag. Och sedan såg jag på liten del av "Let´s dance", innan jag gick upp hit igen.

Jo, just det ja! Nu när jag kommer ihåg det! För det första, dök en nattfjärill ner i vatnet på diskbänken, medans jag höll på och diskade. Hemskt! Då jag är livrädd för alla flygande småkryp! Ja, förutom myggor och flugor. De är bara irriterande. Men jag är störträdd för allra helst fjärillar och trollsländor. Humlor och getingar. Bromsar... Ja, ALLA hemska små bevingade småkryp! Och så dyker den ner i vattenpölen på diskbänken och bestämmer sig för att FASTNA där =P Jag går och hämtar mamma, så att hon får ta bort den åt mig =D Japp, hemska ting =P

Ja, och för det andra, fick jag ett mysterium av mamma i present idag. Påskpresent. Hon hade köpt ett jättekonstigt linne, med typ en slags halskrage(eller något) som hänger under armhålan :P Och HUR jag än försökte sätta den där "kragen" eller vad det nu var, så verkade det HELT fel =P Jag kunde bara inte få på mig det där mystiska linnet RÄTT =D Är man duktig då, så säg :P  Ibland kan kläder vara skumma =P Svåra att få på sig rätt xD

Jag får helt enkelt försöka igen och igen och igen. Klura på det tills det känns rätt ;)

Och med det, säger jag god natt. God natt med er <3

Förklarar lite kort hur man länkar olika webbsidor i sina inlägg, för dem som är intresserade. För att själv ÄLSKAR jag att använda vissa ord i mina inlägg som länkar till andras sidor! Det är såå behändigt!

Så. För dem som inte vet hur man gör, så är det väldigt enkelt här på bloggplatsen. Markera bara ordet eller orden som du vill använda som länk. Och klicka sedan på denna symbolen:

Sedan är det bara att klistra in webbsidans webbadress här:

Och klicka på infoga, så är det klart ;) Så nu kan du det, bästaste vän <3 Nu kan du länka till precis vad som helst, som du vill tipsa dina läsare om ;)