Egentligen har jag ingen lust. Då jag känner mig missnöjd med min systers systemkamera(som jag eventuellt ska köpa), fastän jag varken har testat den eller ens hållit i den ännu!

Ja, jag vet inte varför jag ältar. Då jag inte är TVUNGEN att köpa den! Men nu sitter jag här och mår dåligt för att jag inte känner mig nöjd med vad jag köper! ... Jag i ett nötskal. Samma sak med allt. VÄLDIGT kritisk mot nya saker. Det gamla är alltid bättre tills jag har vant mig vid det nya. Samma inombordsliga konflikt och tvivel, varje gång som jag ska lämna det gamla och gå över till någonting nytt...

Men den här gången, HAR jag faktiskt något av en anledning! Jag har nämligen suttit och kollat på bilder på google, på bilder tagna med just denna kameran. Ja, inte hennes såklart. Och jag är inte riktigt nöjd. Det är ju klart att den måste vara bättre än min digitala "vanliga" kamera. Den som tar år och dar på sig, innan den ens reagerar på att jag tryckt på knappen för att ta foto! ...

Men bildkvaliteten känns ändå inte okej...

Jag vet att jag borde känna mig lugn nu, och inte oroa mig, älta och må dåligt för en kamera som jag inte ens köpt. Med tanke på att jag till och med ska få låna hem den och testa den innan jag betalar för den! Men jag känner ändå att jag "måste" köpa den. Då det känns som om jag har lovat... Men tänk om jag inte blir nöjd...

Jag vill ju egentligen köpa en canon eos 700d... Borde jag vänta tills jag har lust att lägga ut pengar på DEN? Eller ska jag köpa 21åringens gamla kamera(canon eos 450d) för en billigare peng och sedan byta upp mig? Livet alltså... och dess dödsallvarliga dilemman :P

Okej, det där kommer jag att älta mig grå på... Är det inte det ena, så är det f*njemej det andra!

Men dagen idag.

Jag hade ingen, ingen, INGEN lust att träna idag. Vilket gjorde att jag låg kvar i sängen och drog mig, såpass att jag inte hann träna innan lunchen. Och efter frukosten, när jag väl klev upp(klockan nio, i och för sig), bäddade jag ner mig i sängen igen. För att halvsova tills klockan elva.

Sedan blev det lunch.

Och efter det, förberedde jag mig lite ovilligt för träning. Efter att ha skrivit ett peppande inlägg i min dagbok. "Klart jag ska träna!". "Jag är ju VILJA, KÖTT, BEN och MUSKLER!" :D "Det är ju bara en och en halvtimmes fysiskt smärta av 15 vakna timmar!". Och vad är inte det att jämföra med den psykiska smärta som förgyller ens dagar :P

Nej, jag kan allt lägga ner lite tid och energi varannan dag, till att anstränga mig så att jag både darrar och svettas.

Men träningspasset var hyperdypertungt idag. Jag känner allt att styrketräningen ger resultat. Det gör jag faktiskt. Musklerna börjar hjälpa mig alltmer nu ;)

Däremot konditionsträningen är något av det JOBBIGASTE, rent fysiskt, som jag har erfarat! Jag trodde att jag skulle DÖ idag, när jag joggade och powerwalkade om vartannat. Det var SJUKT jobbigt, och när jag kom hem igen, efter att LÄNGE ha hållit ut och önskat att det skulle ta slut, bara tagit i så hårt jag kunde för att "jag kommer ju hem fortare då", kom jag hem med skyhög puls och svetten rinnandes. Det bara DUNKADE i huvudet! Men vem är inte nöjd och bäst, när man har presterat utöver vad man trodde att man skulle klara ;P

Ja, jag är bäst. Jag tog mig an träningen även idag, TROTS en "vill-aldrig-mer-vakna-upp-till-den-här-stressiga, osäkra, oroliga, pressade-vardagen-igen-natt" igår! Bara för att jag VET att det gör mig gott! Det är ju det enda viktiga betydelsefulla jag HAR i mitt liv just nu :)

Efter träningen, tog jag såklart en härlig dusch. Sedan har jag suttit ute på stentrappan på baksidan av huset, en stund. Jag har suttit här vi daton. Kollat mailen, läst bloggar. Kollat blocket.. Ja-a. Det har inte blivit så mycket dator. Jag har mest varit på nedervåningen. Suttit och bara tagit det lugnt i vardagsrumssoffan...

Och efter middagen, gick jag upp hit och la mig på sängen och lyssnade på musik. Medans resten av familjen, tog sig en omgång familjespel. Något frågesportspel tror jag att de spelade. Men min hjärna orkar inte tänka mer. En lugn stund för mig själv... Tills jag började söka info och kolla på bilder från canon eos 450d! ... Men 21åringen verkar ju ha varit nöjd.

Ja-a... Vad har jag mer gjort idag?

Vi såg iallafall på något avsnitt till, av "true blood". Pappa, jag, mamma och 13åringen...

... Och det var nog min dag.

God natt med er <3

Okej, jag får fortsätta försöka lösa bekymret EFTER att jag har bloggat. För att nu vill jag bara krypa ner i sängen...

Jag vaknade imorse och mådde nästan lika dåligt som jag gjorde igår natt. Men det kändes ändå lite bättre. Natten var hemsk, och jag hade fått klart för mig EN sak... Att jag kan bara inte slänga mig in i någon hundrastning nu. Jag varken vågar eller orkar. Det är för mycket pågång samtidigt, och jag har ALLDELES för fullt i mitt huvud. Jag känner bara att jag inte vill pressa in ÄNNU en sak som ska snurra, göra mig orolig, osäker och stressa upp mig... Allra helst inte hundar, som jag vet av erfarenhet, att tar en VÄLDIGT stor plats om jag börjar "intressera" mig av dem igen! ...

Ja, jag vet inte hur jag skulle få plats med en sådant stort intresse i mitt huvud just nu...

... Så det får helt enkelt vänta.. Jag måste jobba med mig själv först. Få ordning på det problemet som jag har just NU... Och SEDAN kan jag nog börja intressera mig av någonting... KANSKE till och med UTAN att det blir outhärdigt stort!

Klev iallafall upp. Åt frukost. Och gick sedan igenom en av alla 50 småkriser i form av osäkerhet, ångest, oro... och krig, som jag går igenom med mig själv om dagarna. Försökte komma med olika lösningar. Diskuterade med mig själv... och ältade fram och tillbaka.

Satt ute på stentrappan på baksidan av huset, en stund. Tyckte att det var för varmt. Gick fram och tillbaka. Nervös på grund av pågående krig...

Sedan blev det lunch.

Datorhäng. Typ kolla mailen. Bloggar som jag har sparat i "bokmärken". Kanske hundar på blocket...

Jag minns inte riktigt om jag har gjort något speciellt här vid datorn. Men glömt är glömt. Och glömt kommer säkert att förbli glömt.

Vid tvåtiden, tog jag iallafall bussen in till stan. Efter att ha trott mig lösa ett av mina bekymmer... Ja, några gånger om. Men alltid slutat med att jag tvivlat. Och behövt börja om diskussionen...

Skrev, vad jag minns, dagbok för första gången, i en buss. Skakigt, och krokigt i min bok. Men då löste jag problemet för femtioelfte gången för dagen! ... Problemet som ännu inte är löst, och som gnager hål i både själ och intellekt...

Hämtade ut mitt paket med mellanmålsbars i. Och även en shaker till proteinshaken.

Åkte sedan med mamma och pappa... Ja och 17åringen, hem igen.

Hjälpte till att packa upp varorna som mamma handlat... Och sedan satte jag mig(kanske) vid datorn en stund... Minns inte nu heller. Men dagen idag, har ju typ gått ut på att lösa just mellanmålskrisen... Japp. Det ÄR en sådan onödig sak som krisar inom mig just nu. MELLANMÅLET. Jag vet inte VAD jag ska äta när. Hur MYCKET jag ska äta, och hur många GÅNGER. Och jag kan bara inte få ihop det. HUR jag än vrider och vänder på det... Hur många FÖRSLAG jag än kommer med. Hur många PLANER jag än gör... så känns det aldrig BRA.

Vill ju hoppa över mellanmål helt. Men samtidigt... Nej, jag vet inte. Men faktum är, att en sådan liten grej kan etsa sig fast i mitt huvud, av ingen anledning alls. Bara för att jag bryr mig. Och att inte bry sig är ytterst omöjligt. Jag vill ju bara göra vad som är ALLRA bäst för mig. Perfekt... Men det kan inte bli RÄTT. Börjar undra om det FINNS något rätt. Eller varför är jag så rädd? Vad händer om jag inte äter PERFEKT? ...

... Kanske borde börja gå ut med hundar... Så att jag kan lämna detta tankekrig, för att fylla huvudet med hundar istället... Men det brukar nästan vara ÄNNU värre(!)... Förutom att då behöver jag inte oroa mig över vad jag utsätter min välhälsa för, hela tiden.

Ja. Tillbaka till dagen.

Jag skrev iallafall till hundägaren som jag skulle ha träffat, och gjorde allt ogjort. Tog bort min annons, och pustade ut. Men samtidigt. Nu har jag backat från någonting som jag egentligen vill göra, i rädslan för att utsätta mig själv för onödiga kriser... Men vill bara inte göra saker värre än vad de är...

Åt middag.

Hittade lösningar på bekymmer... För att sedan tvivla och börja om från början igen. Saker känns bra en stund... För att sedan krascha.

Satte mig vid tv:n och skrev ner en, då fungerande plan. Åt glass istället för bars:en som jag hämtat ut. Lite beslutsångest med det. Lite krig i mitt huvud. För att sedan besluta att när det är något speciellt eller nytt som serveras, kan jag äta det för den gången. Och sedan ta bars igen dagen efter. Det är ju inte hela världen.

Såg på "Strul" tillsammans med mamma och pappa... Och nu sitter jag här och bara LÄNGTAR efter att få lösa det här mellanmålsproblemet så att det känns BRA. Det MÅSTE ju finnas en fungerande lösning. Men svårt när ett krav envisas med att vara "samma mellanmål varje dag" och "extra tillskott när jag tränar"...

Jag får inte ihop alla måltider, när inte alla dagar ser likadana ut...

Vet inte om någon annan än jag, vet hur jag menar. Men det spelar ingen roll. Jag ska iallafall klura vidare. Det känns ju så rörigt, att jag knappt själv vet vad prolemet är... Önskar jag bara kunde släppa det. Nu.

Nu får vi se hur det går med kategoriseringen idag. Om det går problemfritt, eller om jag får sådan beslutsångest över detta inlägg, att jag får somna till ångesten idag också. Men vad gör man inte för sin älskade blogg =)

God natt med er <3 Imorgon hoppas vi på en krigfri dag på Zoo =)

Jag är jättemätt, och trött på dagen. Känner att någonting är fel... Och såhär vill jag bara inte känna. Rent fysiskt. Men också psykiskt och känslomässigt. Då jag har känt mig uttråkad och stressad. Tankspridd och lite smått orolig. Trög i huvudet... Lite smått. Hela dagen...

Men allt hänger nog ihop på ett eller annat sätt.

Jag känner bara inte för en dag till, imorgon. Jag vill inte kliva upp till en stressig dag med träning, mellanmål, dusch... kanske städ och hämtning av paket. Vill inte vara medveten om att jag även har saker att göra dagarna efter det. För att det gör mig stressad...

Jag vill helt enkelt inte ha ett liv där det händer något. Där jag bryr mig om saker... Jag orkar inte. Och kommer nog få svårt att vänja mig vid det och känna mig lugn med den tillvaron...

Men annars. Dagen idag.

Jag har tråkat, tråkat... och tråkat. Gått upp och ner för trappan till övervåningen. Satt mig vid datorn, för att sedan gå ner på nedervåningen igen...

Jag har funderat fram och tillbaka. Känt mig osäker och haft ångest. Inte vågat. Inte kunnat bestämma mig för ditt och datt. Känt mig skyldig om jag skulle göra det, det eller det...

Ja, jag vill inte ens tala om vad det handlar om... Får se om jag skriver det till mig själv i dagboken eller något istället. Bara så att jag har även den infon nedskriven...

Men jag har väl kollat min mail. Läst lite bloggar. Varit inne och tittat på lägenheterna som jag står i kö till.

Jag har legat och halvsovit på sängen. Känt mina ögon, gång på gång, falla ihop. Medans musiken lugnar mig ännu mer. Och jag försöker hålla mig vaken för att kunna se den fina rymden i HDkvalitet, som fyller min dataskärm...

Förutom det, så har jag kollat blocket, efter hundar. Jag har suttit i vardagsrumssoffan och bara glott. Känt mig orolig, osäker... Ja, då mamma var så stressad och lättirriterad tidigare idag. Visste inte riktigt hur jag skulle hantera det... Satte mig med ryggen till, och stirrade ut genom fönstret. Tyst.

Ja. Så kom mellanmålstid. Det var dags för en proteinshake.

Den gick ner. Och jag kände mig helt okej, till en början. Men sedan blev jag såå mätt. Jag kände liksom i hela magen, hur mätt jag var. Men det kom sakta, sakta. Och inte sådär pang bom.

Och lite senare blev det middag. Varmkorv med bröd. Då jag redan var mätt, "beställde" jag bara EN korv... Åt den och lite sallad. Ett halvt glas mjölk och ett halvt med läsk.

Mättnadskänslan har sedan stannat hos mig hela kvällen. Den gör mig orolig och får mig att känna mig... Ja, proppad. För det första, är jag inte särskilt bra kompis med herr Mättnad. Trivs bättre med hungern. Och för det andra, så har jag ju ingen ANING om ifall jag äter för MYCKET, när jag blir så mätt! Eller om det bara är nu i början när jag inte ännu vant mig. ...

Jag tog iallafall åt mig ett par småkakor till kaffet. Men något annat kände jag inte behov av. Trots att jag har naturgodis kvar i kylskåpet, och pappa, mamma och 13åringen satt i sofforna bredvid och åt ett helt rör Pringles-chips!

Men DET är ju bra! Det stortrivs jag med! Att nu känna av när jag inte längre behöver äta. När jag har fått tillräckligt. För att DET känns tryggt ;) ...

Men det som INTE känns tryggt, är ju att inte veta ifall proteinshaken är för mycket för mig de dagar jag inte tränar. Då pappa säger att just denna kan man ta även de dagar man INTE tränar, som mellanmål... Men så känner jag mig bara äckligt mätt. Så hur ska man veta? Men samtidigt vill jag HA dessa mellanmål! En bars(när den har kommit) och en shake. Enkelt och bra. Slipper tänka...

Men men. Jag ger det fler chanser. Idag har jag ju inte rört mig typ ALLS. Då kanske man BLIR lite proppad... För att det var ju ändå bara 80kalorier i shaken som jag drog i mig... Kanske beror det inte ens på den(?)... Vet inte. Men det ordnar sig nog :) ...

Annars så struntar jag bara i allt vad träning och mellanmål heter. Bara frukost, lunch och middag, helt enkelt. För att mellanmål varannan dag, eller olika mellanmål varje dag... Nej, det gör jag inte.

Nu till kvällen, såg vi iallafall på två filmer, pappa, mamma, 13åringen och jag. Först var det "Gremlings" eller vad den nu hette. Såå söta figurer! Så fula och läskiga. Både rolig och äcklig... Ja, helt klart sevärd!

Sedan blev det första avsnittet, första säsongen av "Tru blood"... Eller heter den "true blood"? ...

Och nu blir det sängen. Hoppas på en bättre känsla inombords och mindre stress, oro och ångest, än vad jag befarar, imorgon :) För att vakna... Det kommer jag ju att göra.

... Nej, det är inte så illa som det känns just nu... Jag LEVER ju nu!

God natt med er <3

(Och om jag nu äter MINDRE till resten av måltiderna, efter den här shaken, så HJÄLPER det kanske inte med dessa mellanmål för att gå upp i vikt och bygga muskler när jag tränar? Shaken innehåller ju trots allt bara 80kcal+45kcal för mjölken... Men ska ju börja med Bars också... Men då kanske jag äter ÄNNU mindre till resten av måltiderna! ... Jaja. Tiden får utvisa.) 

Mitt liv just nu... JAG just nu. Jag alltid.

När bekymret i mitt huvud, lättar. Oron försvinner och det hela känns bra... Ja, då finns det alltid någonting annat att fundera över. Att älta... Något annat problem att försöka lösa. Det bara ploppar upp en tanke. En fundering... Ett frågetecken i mitt huvud. Någonting att komma fram till. Ett beslut att ta. Ett dilemma att lösa. En liten sak blir stor. Och något som till en början, bara var en liten tanke, har nu helt plötsligt blivit någonting tvunget att lösas för att jag ska klara av vardagen...

Just nu har det ju mycket med mat och näring att göra. HUR jag ska äta. VAD och hur MYCKET jag borde äta. Vad jag borde äta till det, det och det... Ja, och så löser jag det ena frågetecknet, för att lite senare, stöta på det andra.

Det känns som om min hjärna alltid behöver ha NÅGOT bekymmer att lösa... Alltid NÅGONTING som kan bli mer och mer perfekt. Allting är aldrig tillräckligt perfekt.

Men det känns bra ändå. Att ständigt finna nya krig inombords, är väl jobbigt på SITT sätt. Men nu går ändå allt såpass bra. Trots att jag blir orolig och stressad. Får ångest varje gång som ett nytt krig börjar... Vilket händer några gånger varje dag... Men jag känner mig så uppåt. Så glad. Så framåt. Jag känner att jag är påväg åt rätt håll... och att framtiden har sina armar öppna för mig. Bara jag är stark nog att orka vandra enda fram...

Så det GÖR ingenting. Jag klarar av lite krig. Det är ju inget ovanligt. Livet, liksom. Mitt liv börjar här =)

Ja. Dagen idag. Inlägget blir långt.

Oj. Vad har jag gjort idag? ... Det är frågan det. För att en sak som jag då INTE har(!)... Det är minnet! ...

... Så jag kanske skiter i det här istället. För att visst känner jag ljuset i livet... Men... Ja-a. Jag orkar liksom inte...

Men jag ska ändå rabbla.

Jag har varit iväg till köpcentret idag, och hämtat ut mitt paket. Min rakapparat har kommit. Så nu har jag testat raka benen med rakapprat för första gången! Känns som om det tog nästan lika lång tid som med hyvel... Men det var BRA mycket enklare och mer skonsamt att använda apparaten! Så det kan jag nog vänja mig vid :D

Det är ju en vanesak också. Men jag hade svårt att veta hur jag skulle hålla apparaten. I vilken riktning, och åt vilket håll hårstråna var riktade. Så att det skulle få bästa resultat. Men nu är benen babylena iallafall ;P

Men iallafall. Jag klev av vid busstation. Gick direkt till Clas Olsson, och köpte mig en osthyvel, en visp, två portionsformar, och en rese-eltandborste till 17åringen. Hörde att hon ville ha en eltandborste som hon enkelt kunde ta med när hon åker bort. Och så råkade jag springa på denna. Så överraskning överraskning när hon kommer hem =D

Vidare till köpcentret för att hämta ut paketet, och sedan in för att handla. Jag skulle ha en kvarg till mellanmål och så skulle jag köpa EN portion lördagsgodis! Gick ju inte PRECIS som jag tänkte. Blev lite mer. Men jag kan ju säga som så. Att om jag börjar må FÖÖÖR dåligt och får för mig att äta upp allt DETTA, så är det inga problem! För att det var inte för mycket för att proppa i sig allt på en gång. Då hade jag aldrig köpt det. För att det vill jag inte utsätta mig själv för igen! Kan väl gissa på högst två hekto...

Springa till bussen som jag ser komma därborta i horisonten av vägen. Och sätta mig för att oroa mig lite grann över naturgodiset som kanske låg och smälte i plastkassen.

Kvargen fick jag äta när jag kom hem. För att jag hann ju med en tidigare buss. Och mellanmål skulle jag inte äta förrän vid tretiden, tänkte jag...

Väl hemma, försökte jag läsa mig till hur man använde rakapparaten, i instruktionsboken. Satt länge och fattade ingenting. Men det gick bättre när den var laddad och jag kunde prova den istället.

Satt ute på stentrappan en liten stund. Och satte mig sedan vid tv:n med mamma. Åt mat när det var dags för det...

Ja-a. Och förutom tv, har jag även suttit här... Vet inte hur länge eller med vad. Men jag har väl kollat in på någon blogg. Kollat blocket. Kikat in på kölistorna för lägenhet... Ja-a. Och så har jag gjort en "En vanlig helgdag" och "En vanlig vardag". Hur det kan se ut när jag sedan har flyttat och fått en praktikplats eller annan aktivitet. Bara för att reda ut tankarna i mitt huvud... Eller försöka iallafall!

Emmm.. Ja-a. Något mer?

... Ja-a. Många bekymmer. Såsom jordgubbar eller pålägg, har dykt upp i mitt huvud. Hur, vart och när jag kan pressa in vad i mitt näringsintag... Då jag inte tycker om tanken(blir orolig, osäker, rädd) på att bara random börja äta det för en dag. För att sedan gå tillbaka till det normala...(och vad är nyttigt/onyttigt?)

Ja, jag vet. Men jag vet inte. Min hjärna bråkar med mig... Men som sagt. Någonting att kriga om. Fundera på. Och lösa. Kanske behöver den det(?)...

Vi såg på film. Åt tårta och kanelbulle(pappa firar sin semester) till kvällen. Pappa, mamma, jag, 13åringen och hans kompis... Och så kom 19åringen på snabbesök vid niotiden.

Ja-a. Och nu blir det sängen. God natt med er <3

Kvällen idag, som kvällen igår... Oro, osäkerhet. Rädsla. Jag vågar inte längre nu. Jag vågar inte möta framtiden, när jag inte är säker på vad jag gör. Att hur jag hanterar saker och ting, är det rätta sättet att göra det på. När jag inte kan vara säker på att jag lever på ett sätt som är det allra bästa och hälsosammaste för mig...

Jag blir orolig för att äta för mycket, när jag äter. Orolig för att äta för lite, när jag struntar i den där extra yoghurten som jag egentligen så gärna vill ha... Jag menar. Hur vet man vad som är rätt? När man har ätit det man behöver men inte mer? Hur vet man vad man kan unna sig. Och när man bara ska säga nej? ... Och VAD för sorts mat borde man äta? ... Ja, egentligen VET jag ju. Men grejen är den, att ska jag använda mig av min kunskap om kosten och människokroppen, så kommer jag inte att orka leva DÄRFÖR istället! För att jag orkar inte tänka varje gång innan jag äter. Jag orkar inte hålla på och räkna...

Men det är läskigt. Och osäkerheten gör mig låst. Att vara låst, gör mig stressad...

Jag känner bara att jag inte har någon kontroll över vart min hälsa tar vägen. Det är ju klart att varenda människa vill må så bra som möjligt. Både fysiskt och psykiskt. Men som jag känner och tänker nu, mår jag inte alls bra psykiskt...

Perfektionist. Jo visst. Men det här...! Jag vågar varken äta eller inte äta...

Men vidare. Nu tar vi dagen idag. Om jag nu kan minnas den!

Äsch. Lust. Jag rabblar saker som jag har gjort istället.

Jag har kollat igenom de träningskläder som jag sparade i "bokmärken" på datorn häromdagen. Försökt reducera antalet "items" lite. Men har fortfarande många kvar att ta bort för att komma fram till vilka saker jag vill köpa...

Jag har klippt till en av de vildvuxna buskarna utanför vårt hus, vid stentrappan på baksidan. Det var kul, och jag fick använda min kreativitet. Drog dock på mig en arbetsskada i form av ett skavsår på tummen, från sekratören. Och så var det j*vligt varmt!

Jag har också läst bloggar, kollat blocket. Jag har varit inne och kollat lägenheter...

Och så har jag undersökt lite nutrilett-alternativ. Nej, jag ska använda dem som mellanmål, tänkte jag. Men jag lyckades aldrig köpa något. För att jag är så osäker på hur mycket jag ska äta varje dag. Så jag vet ju inte om jag kommer att klara av att äta någon bars eller liknande ändå...

Annars så har jag nog inte gjort så mycket. Jag har druckit en massa vatten. Vattnat mina växter. Och redigerat och satt ihop bilder på mina växter.

Jag har fått ett supergulligt mail från personligt ombud. Ett mail som visar att hon verkligen bryr sig, och jag blev alldeles varm inombords. Det betyder jättemycket för mig att känna mig viktig... Att jag syns för någon... Och hon är bara så varm. Så trygg och snäll...

Ja, nu låter jag ju mer ensam än vad jag är :) Men det var iallafall uppskattat att få det mailet. Nu har hon semester i några veckor. Så då får jag klara mig själv. Men det ska nog gå bra =)

Ja-a. Annars...

Jag har ätit. Suttit och sett på tv tillsammans med mamma och 13åringen. Och så har jag funderat fram och tillbaka... Ja, om allt skit. Men bara nu till kvällen. Dagen var relativt lugn.

Ja-a. Har jag inte glömt något, så var det det. Så. God natt med er <3

Jag mår skitdåligt. Jag blir alldeles svettig, bara vid tanken på att blogga. Så stressad, orolig, osäker... kluven känner jag mig just nu! ...

Suget efter någonting att äta, är jättestort. Jag vill bara tugga på någonting... Men min rädsla och osäkerhet på ifall jag äter för mycket eller för lite. Okunskapen om vart gränsen egentligen går, gör att jag hellre tippar på att jag har ätit för MYCKET och inte borde äta något mer, än att jag allt kan unna mig en smörgås eller lite yoghurt...

Ja, rädslan och oron inför vad jag gör för eller emot min hälsa, kom som en blixt ner i skallen på mig. Jag trodde att jag äntligen hade lyckats slita mig fri och börja lita på att min kropp kan hantera näringen som jag stoppar i mig, själv. Att jag inte KOMMER att tappa kontrollen över min kropp helt och hållet, bara för att jag släpper på den fulla ohälsosamma kontrollen över maten.

Rädslan hade försvunnit och det kändes tryggt att äta. Ja, jag kände mig TRYGG. Glad. Och framtiden såg ljus ut, ur hälsoperspektiv...

Men nu är jag osäker och otrygg igen. Jag vågar inte äta vad som helst och inte när jag känner för det... Vågar egentligen inte stoppa i mig NÅGONTING som inte någon annan bredvid mig OCKSÅ äter! Onyttigt eller ej. Men äter någon annan, så vågar jag också! Antar att jag litar på andra mer än mig själv, när det gäller näringen... Nytt för att vara jag i så fall. Jag som vill bestämma allt själv, på grund av kontrollbehovet! ...

Ja, jag vet inte hur det ligger till med det där... Jag vet bara att idag hände någonting inom mig, och näring, mat blev återigen läskigt och "farligt", med oförutsägbara följder... Och att just nu är det enda jag har lust med, att ÄTA...

Men. Dagen idag.

Jag klev upp imorse med vetskapen om att dagen idag skulle bli stressig. Upp ur sängen klockan halvåtta. Åt frukost, och kröp sedan ner i sängen igen, för att vila en stund till. Lät frukosten vila i min mage en stund, och började sedan styrketräna mitt lilla pass, vid nio. Tog även denna gången, nio minuter.

Sedan satte jag mig vid datorn en stund. Vad jag gjorde, minns jag inte riktigt. Kollade väl det gamla vanliga. Blocket. Mailen. Någon blogg kanske. Jag kollade väl lägenheter... Jo, vi säger väl att det var allt. Missar jag någonting, så finns det väl värre saker att älta just nu...

Sedan gick jag ut på min powerwalk. Klockan var ungefär halv tio. Jag satte på stoppuret på mobilen och började traska på så fort jag kunde(30 minuter tog det). Denna gången var det såå mycket jobbigare än tidigare! Andningen ökade snabbt, och musklerna stramade från tidigare träning. Ja, till och med en hint av mjölksyra, kände jag av!

Men det gick rätt så bra. Jag kämpade på. Andfådd, svettig och dann. Solen brände i huvudet och värmde mitt redan varma ansikte...

Hemvägen blev jobbig. Jag mådde så dåligt. Kände mig så energilös att jag fick för mig att jag helt enkelt ätit för lite till frukost för att kunna klara av både styrketräning och pw på varandra. Åt ju ändå bara en deciliter naturell lättyoghurt och en halv deciliter nöt-och fröblandning med russin. Och så ett glas apelsinjuice.

Ja. Så iallafall. Jag fick lov att sakta ner en stund. Men jag tillät aldrig andningen att sakta ner. Ökade sedan farten till slutet igen. Och kom hem med ett rinnande ansikte.

Stretchade i säkert 20minuter eller en halvtimme. Och sedan in för en välförtjänt dusch.

Datorn en stund. Kollade rakapparater på nätet. Ville hitta en som åtminstone NÅGON gång blivit bäst i test.

Gjorde iordning kaffe tills pappa, mamma och 13åringen kom hem. Och så blev det lunch. Varav jag åt en smörgås, en crisp(eller vad nu dessa platta små knäckebröden heter) och en skorpa. Vilket kändes mycket. Men ingenting som jag inte hade gjort mig förtjänt av!

Däremot så messade hundägaren som jag skulle träffa idag(angående hundrastning). Hon hade fått sluta jobbet tidigare, och undrade då om jag kunde tänka mig att komma tidigare och träffa henne. Då hon ville cykla iväg och bada med sin son sedan...

Tyvärr gick ju inte det. Då jag precis missade den bussen som jag behövde ta då. Men en liten lättnad ändå... Nu har jag en hel vecka på mig att förbereda mig mentalt ;)

Efter lunchen, satt jag här en stund till. Och tog sedan bussen till köpcentret vid tvåtiden. För att mamma behövde ost och bananer...

Och DÄR började det. Jag tillät mig själv att köpa någonting som jag var osäker på om jag egentligen borde äta. Eller ifall det kanske kunde klassas som godis... Vilket jag INTE ska köpa själv något mer! ... Tankarna började snurra. Kraven ploppade upp i mitt huvud igen. Nya planer som var tvunga att göras, för att kunna fortsätta äta... Och jag började återigen känna mig som en fånge...

Middag på tallriken redan när jag kom hem... Vilket resulterade i att mamma hade lagt upp en ALLDELES för stor portion! Och en redan orolig och pressad jag, kände mig illa tvungen att äta upp den maten. Fastän jag redan var mätt efter hälften. Vilket gav mig ÄNNU mer ångest!

Lite planering i punktlisteboken. Lite dagbokskrivande. Ältande tankar. Begär som växte ju mer jag tänkte... Medans jag satt där och såg på tv tillsammans med mamma och 13åringen. Men två honungsmelonskivor åt jag trots allt på kvällen. Varav jag inte kan tillåta mig själv något mer NU. Visst att jag har tränat. Men småätande är aldrig bra. Och många små saker blir ju tillsammans jättestort!

Nu blir det sängen... Om jag nu klarar det. God natt med er <3 Jag ser INTE fram emot att vakna imorgon!

Tänk om jag hade kunnat hoppa över morgondagen, och gå direkt på onsdagen. Önskar det gick... För att jag ser inte fram emot imorgon på NÅGOT sätt! Jag FRUKTAR närmare bestämt för den!

För att för det första, ska vi på restaurang med pappa då. JAG ska bjuda, så jag måste allt följa med... och äta också! Och så hade jag ju velat följa med ändå. Då jag inte vill svika min pappa... Och så har vi ett "för det andra" till det här, också... Det blir fika på det... Och jag som har såå svårt att äta just nu. Jag har ångest som sjutton. Vill bara kunna fly undan allt ätande. Men jag får stå ut... Det ÄR ju bara imorgon. Sedan är allt FIRANDE slut iallafall. Så slipper jag mäktiga middagar och fikabröd :)

Ja, och förutom det, ska jag även till ätstörningsenheten imorgon. Men då jag inte vet vad jag ska säga, och att jag aldrig har något problem när det väl kommer till att ta emot hjälp, så ser jag INTE fram emot detta möte! Vad ska jag säga, liksom? Och hur ska jag undvika att komma dit och säga "Nej jag behöver ingen hjälp", "Jag har inget problem", "Jag mår inte dåligt"... "Nej, jag vet inte riktigt varför jag är här..."?

... Och begäret av att svälta, är det värsta... Att inte känna att jag klarar det, det jobbigaste... och att tvivla på ifall jag ens har det jobbigt... Ja, det är bara uruselt! ...

Men vi tar dagen idag. Denna mardröm har även den ett slut, en dag ;)

Idag har jag inte gjort mycket alls. Jag blev hemma, efter att ha legat fram till närmare halv tolv tiden, i sängen. Funderat fram och tillbaka. Känt mig tvungen att lämna hemmet för att slippa frukosten. Men samtidigt varken haft lust eller ork. Jag har känt mig misslyckad och svag. Lat för att jag inte längre tar mig för att göra saker...

Ja, just det ja. Jag klev iallafall upp och åt frukost, trots allt. Och efter frukosten har jag suttit och sökt efter olika sätt att styrketräna utan redskap, på. Jag har kollat upp hur mycket jag behöver träna efter en viss måltid. Hittat nya sätt att räkna ut energiförbrukning för olika aktiviteter, själv... och jag har läst ur en styrketräningsbok med bra bilder och enkla instruktioner, som jag fick låna av pappa. Väldigt intressant!

Jag har önskat att jag orkade träna. Men har inte riktigt orkat mig för det. Skjuter motvilligt upp det tills senare. Jag har också känt att jag tillåter mig själv ALLDELES för mycket som egentligen hela min själ säger åt mig att hoppa över... Och jag åt en "förbjuden" smörgås nu på kvällen, innan jag kom upp hit. Vilken jag fick ångest för...

Men. Jag dammsög nedervåningen i brist på annat... Det enda nyttiga JAG har gjort idag!

Jag har suttit vid datorn. Läst en av bloggarna. Kollat blocket. Och kikat in på kölistan för lägenhet, som jag står i.

Sett på tv... Och en film tillsammans med mamma och pappa. Ja, och delvis 13åringen. "Oskyldigt Dömd". Två delar...

Ja-aww... Det var min dag.. Tror jag. Om det inte var något jag glömde..

Men god natt med er<3 Önska mig "lycka till" imorgon =)

Okej. Klockan börjar bli mycket. Kanske bäst att blogga innan jag blir för trött. Just nu sitter jag och ältar. Funderar och försöker lösa problem. Så jag har ju ingen större lust att dra upp min dag idag... EGENTLIGEN. Men det ska jag såklart göra ändå =)

Men jag börjar med bekymret som känns omöjligt att lösa.

Dagen idag har varit relativt bra, men det har stört mig en del, hur mycket jag har ätit. Att jag nu inte längre räknar kalorier... Då DET blev för jobbigt! Och jag därmed nu känner mig väldigt osäker i denna "värld utan kontroll"... Jag vet inte VAD jag stoppar i mig.. Och jag har ingen koll på hur MYCKET. Det känns både läskigt och jobbigt...

För att jag vill VETA. Jag vill ha koll. Och jag vill äta efter någon slags plan eller schema. Men hur många planeringar, hur många scheman jag än gör, känner jag mig aldrig tillräckligt trygg för att kunna fortsätta följa dem. Utan jag gör nya, efter nya, efter nya. Kontrollbehovet ökar varje gång som jag släpper efter på kontrollen. Och rädslan smyger sig på...

Men faktum är att det inte GÅR att äta under sådana kontrollerade förhållanden som JAG just nu har behov av! Det är liksom inte möjligt att använda sig utav den kunskapen om fett, protein och kolhydrater... kilokalorier, som jag har skaffat mig, för att äta till punkt och pricka. För att kostens pussel går inte ihop till varenda lilla procent...

Men samtidigt gör otryggheten och osäkerheten att jag gång på gång vill svälta för att slippa bry mig. Slippa räkna kalorier. Slippa göra alla dessa scheman och planeringar... Ja, för att SLIPPA vara rädd! ... Men schemana GÖR jag för att kunna VÅGA äta! ...

Ja. Men dagen idag. Innan inlägget rinner iväg :P

Jag har ätit en hel del. Men jag har försökt att trots allt hålla det inom olika måltider. Så att det inte bara blir en massa småätande, och så att jag behåller åtminstone en VISS struktur!

Jag har som sagt känt att jag har ätit lite för mycket. Och att jag har tappat kontrollen... Bävat mig inför veckan som kommer. Då jag egentligen ska svälta i veckan. Vilket jag INTE önskar mig själv just nu! Försökt komma upp med en ny plan, så att jag kan känna mig trygg med att äta. En plan som gör att jag har struktur och vet VAD och hur mycket jag bör äta, när...

Jag har sett en del på tv. Satt ihop min egen hamburgare av 21åringens vegoburgare som hon hade med sig igår. Och rågkuse som bröd. Bearnaisesås inuti. Ost och tzaziki(stavning)... Lite potatissallad på sidan om... Ja, lite smått och gott, helt enkelt =P Supermumsigt ;D

Jag har funderat en del på att klippa gräset. Men det har småregnat hela dagen, och gräset kändes för kort för att jag skulle kunna hålla reda på vart jag redan klippt, alleftersom jag klipper... Ja. Så det blev film och tv.

Sedan, när mamma, pappa och 17åringen kom hem från mormors brors tants 50årsskiva, vid åtta på kvällen, åt vi kvällsmål och fika, och såg på ett avsnitt av "Oskyldigt dömd".

Jag har läst lite bloggar. Kollat blocket. Räknat ut vart jag ligger i kölistorna på lägenheter... Ja, och så spelade jag en omgång Bejeweled, nu på kvällen. Diskat har jag såklart också gjort ;)

Så nu säger jag god natt. God natt med er <3 Kanske kommer jag upp med en plan som får mig att känna mig trygg i sådär några dagar till :) Brukar ju tyvärr inte hålla längre än så. Men även JAG når ju en gräns någon gång. Jag måste bara få klart för mig att jag inte klarar det själv, innan jag tar emot hjälp på riktigt.