Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Kunskap

Av D - 13 augusti 2014 22:38

Det är för tråkigt, alltså. Och jag trivs inte med mig själv eller tillvaron... Inte just nu...

Saker går inte direkt som jag vill, och jag får ångest för minsta lilla. TROTS att jag nu är lugnare i den här situationen än på länge!

 

Idag har bara varit en sådan tråkig dag. Och vad som betyder mest för mig, orkar jag inte bry mig om...

Jag har typ bara legat nerbäddad i soffan, suttit och degat... och väntat på att dagen ska ta slut... Minut för minut. Lååånga timmar... Något annat har jag inte orkat med. Inte haft lust med...

 

Jo, jag längtar hem. Bort från denna stökiga villan. Bort från denna bekanta tillvaro där den enda möjligheten till mänsklig kontakt, sitter med näsan fastklistrad vid dataskärmen...

... Bort från omöjligheten att göra någonting alls för att ta mig någonstans i livet...

Tillbaka till den näst intill omöjliga kampen på hemmaplan. Där jag tar små myrsteg i rätt riktning hela tiden... Stället där avsaknaden av hund, får mig att känna mig ofullbordad... Tillbaka hem. Till min kära familj. Mitt eget mysiga sovrum... Och alla vaga blickar framåt... Hoppet. Styrkan.

 

Ja, det är vad jag vill.

Men detta är dagen idag:

Jag vaknade tidigt imorse. Det var kallt och jag frös. Men kände ändå att jag ville ligga kvar i sängen en stund till. Huvudkudden fick mitt öra att värka, åt vilket håll jag än låg. Då den är lite i hårdaste och tjockaste laget...

Men jag var trött. Och jag ville inte kliva upp ur sängen för att sedan bädda ner mig i den trånga soffan på nedervåningen... med Vovven som sällskap.

 

Men klockan typ halv tio, klev jag upp. Bäddade ner mig i soffan en stund... Ingen tv på. Då jag inte vet hur man sätter på den... och inte ville kalla på Brorsan.

Åt frukost vid tiotiden... För att sedan vänta in tiden då jag skulle promenera iväg till socialkontoret, rakt nerför backen... Ja, man skulle kunna rulla dit.

Där skulle jag sedan möta upp A-K. För att ta en promenad tillsammans med henne, och prata lite.

 

När klockan blev nästan lagom att gå, fick Brorsan för sig att han och Vovven kunde göra mig sällskap till kontoret. Vilket resulterade i att jag blev lite stressad. Då han skulle göra SÅÅÅ mycket innan vi kunde gå... Och snacka att dessa bröder(Brorsan och Xsambon) är Bröderna Seg! De tar såå lång tid på sig när man ska iväg någonstans... Och de kommer alltid på allt de ska göra, när man precis ska gå...

 

Men vi kom iväg. Ja, jag kollade aldrig klockan. Men kan tänka mig att det var fem minuter kvar tills vi skulle mötas. "Okej. Vi hinner. Bara vi går med lite tempo"... Så jag hamnade före, men försökte ändå sakta ner lite, så att Brorsan skulle hinna med.

 

Väl där, satte vi oss på bänken utanför och väntade.

A-K kom efter cirka fem minuter, och jag vinkade av(om man kan säga så) Brorsan och Vovven, och gick iväg med A-K.

Vi pratade om allt som tidigare hänt. Hur jag mådde då, och vart jag befinner mig nu, i mående och livssituation.

Hon förstår mig. Och jag känner bara att det är så skönt att prata med henne. För en gångs skull, får jag prata med någon som faktiskt VET och FÖRSTÅR hur dåligt jag kan må ibland, och hur mycket jag kämpar... MED mig själv, MOT mig själv... och FÖR mig själv. Någon som inser och har erfarat hur jag reagerar på den, den och den påfrestningen... 

Ja, det är härligt att få prata med någon som inte tvivlar på mig... i NÄRHETEN av lika mycket som jag själv gör!

 

Nog om det.

Efter vår lilla promenad, undrade A-K om vi kunde ses på Fredag igen och prata lite till. Och det vill jag ju gärna. För att det blir ju vår sista chans att ses på minst ett ÅR! Så, jag ska maila henne imorgon, och fråga om hon fortfarande har tid att ses på fredag ;) Önskar bara att Xsambon kunde ha varit med på den promenaden. Hade varit bra att reflektera över allt som vi varit med om tillsammans, alla tre... Men han kommer tyvärr inte att vara här förräns vid halv sex(tror jag att det var) på fredag...

 

Mötte iallafall upp Brorsan igen, utanför socialkontoret. Där han fortfarande satt och väntade. Sedan satt jag kvar där med Vovven. Medans han gick in och pantade flaskor. Vovven var lugn och snäll. Lite sådär halvmysig =) Och hon fick inte alls den där separationsångesten som hon normalt sätt brukar få ;) Idag, har hon till och med kelat i mitt knä. Japp. Vi kommer allt lite närmare varandra för var dag som går... Om det inte beror på löp eller skendräktighet? Vet inte hur hundar reagerar i dessa tillstånd... Jag har aldrig snappat upp... registrerat någon erfarenhet där :P

 

Hem igen iallafall... Och sedan har jag bara ätit och haft tråkigt. Skrivit lite i min punktlistebok... och längtat efter natten. Bävat inför två lååånga dagar, innan Xsambon kommer... Och reflekterat över samtalet som jag hade idag...

 

Nu till kvällen, kom Syrran hem från en kompis. Lite skratt tillsammans med henne och Brorsan... Tjata ner Vovven ur soffan. Så att jag kunde sno med mig mitt täcke och gå upp hit... Och nu blir det sängen.. med en gnutta ångest i bröstet och störande känslor...

God natt med er <3

Av D - 11 augusti 2014 22:34

Jag är såå redo att åka hem nu. Jag känner bara att, trots att detta livet egentligen inte är jobbigare än vad livet därhemma är. Så trivs jag inte riktigt. Och från pausen här, till pausen hemma. Ja. Jag är redo.

 

Grejen är den att jag spenderar den största delen i soffan. Med huvudet på en kudde, och ett täcke(tecke?) som täcker hela mig. Stirrar jag in i en tv:skärm. Antingen som rör sig eller som är helt svart.

Det är liksom inget liv. Det börjar kännas som om jag har tagit ett steg tillbaka. Samma stad och samma sätt att leva på... Det vill säga... INTE leva!

 

Visst. Livet hemma, är inte heller mycket till liv. Men där har jag min familj OCH möjligheten till att ta mig framåt! Här är bara semester. En vila från vardagen och livet... Och jag har ingen i närheten som jag har särskilt mycket gemensamt med.

Syrran är tyst och tillbakadragen. Säger ingenting, trots att vi är i samma rum i timmar i sträck. Brorsan pratar på. Pratar och pratar. När han inte gömmer sig i sitt rum, timma efter timma...

Vovven är jättesöt och kär... och jag tror att vi gör framsteg i hennes "träning" till att bli en lugnare, tryggare och mer harmonisk hund. Det går framåt och bakåt. Men vi håller lugnet. Jag menar. Så är det ju alltid. Upp och ner. Tills det plötsligt stadgar sig... För ett tag iallafall =)

Men någonting som är nytt, är ju min förmåga att hålla mig lugn, positiv och glad, under dessa små nedgångar. Visst känner jag av ångest. Men den är oavsiktlig(om man nu kan säga så).... Och den blir enklare och enklare att hantera ;)

 

Men poängen är att jag längtar hem. Till lugnet. Bort från hundlivet. Ja, iallafall för en stund. Slappna av, tills jag lägger händerna på en hund som jag faktiskt får chansen att hjälpa fullt ut. Där jag i lugn och ro, för mig själv, kan hjälpa en hund, steg för steg, genom vardagen.

För att här är det Brorsan, Syrran och jag, som TILLSAMMANS lägger oss i denna hunden. Och jag kommer att hinna lämna dem innan vi är klara. Men en positiv sak... Både Brorsan och syrran, tycks ha tagit åt sig av mitt sätt att "arbeta". Vare sig det är rätt eller inte(för att det vet ju inte jag)... Så de kan FÖRHOPPNINGSVIS ta sig enda fram med henne... Om de nu fortsätter när jag har åkt.

 

Men. Till dagen.

Legat i soffan. Stirrat rakt ut. Tagit en promenad med Syrran, Brorsan och Vovven. Sett en hund utanför affären. Varpå Brorsan och jag lugnade Vovven. Vilket slutade i att hon lekte med godis med Brorsan och var JÄTTELUGN, trots att hunden fortfarande befann sig bara tre meter ifrån oss! Ja, Syrran var inne och handlade. Likaså den andra hundens(en Golden) ägare...

 

Mer Tv. Spöregn. Blixtar och dunder. Film, då tv:ns signal stördes av ovädret...

Och när vädret lugnat ner sig. Fäste Brorsan Vovven i linan utanför huset. Och hon tillät en hund gå förbi utan att bry sig :)

Nästa hund var det annat med. Hon slängde sig på sitt vanliga vis i linan, och flåsade högljutt. Varpå jag, som vanligt, halade in henne samtidigt som jag sa kom på ett lugnt vis. När hon nästan var enda hos mig, vände hon sig till mig och sprang till min sida. Och så fick hon sitta och lugna ner sig. Beröm och sedan följde hon med mig in.

 

Ja-a.. Sedan har det nog inte varit så mycket mer. Mer än att jag har haft lust att bara ta tåget härifrån imorgon. Hem till mitt lika tråkiga liv hemma. Tv:n. Datorn. Soffan. Sängen. Filmkvällarna med föräldrarna...

Hem och göra en ny kraftansträngning mot praktikplats. Mot egen lägenhet... Och ja-a... MER TRÄNING! LÄNGTAR.

 

Så. God natt med er <3 

Av D - 3 augusti 2014 21:49

Nej. Nu är det dags att blogga. Sedan blir det sängen.

 

Just nu sitter jag här. Har nyss lagt på telefonen efter att ha pratat en stund med Xsambon. Trygghet. Ett försök till lite lugnande. Tänka på annat. Sådär.

Känner stressen inombords. Nervositeten i bröstet. Nu går allt såå fort!

 

Dagen idag.

Jag klev upp imorse klockan... Ja, strax innan halv nio. För att det minns jag. Då larmet ringde när jag satt och åt frukost.

Jag var lite stressad redan då. För att jag var halvskitig i håret och skulle hinna duscha innan vi skulle åka. Idag var det dags att köpa en minilaptop. En liten bärbar dator som skulle göra det möjligt för mig att åka på en minisemester till min gamla hemstad. Utan att behöva avstå kvällsbloggningen.

 

Efter frukosten, gick jag direkt för att duscha. Och satte mig sedan vid datorn... Vad gjorde jag där? Jo, jag kollade vidare lite grann på alternativ till schampo. Ja, jag tänkte ett ekologiskt schampo. Det kanske vore något. Men vilket?

Kollade lite grann. Läste omdömen... och funderade sedan lite över ifall jag kanske borde köpa ekologisk tvål också. Men varför? Hur viktigt är det? Och hur stor skada tar jag egentligen av det vanliga produkterna som jag har NU?

Fundering, fundering. Fundering. Kunde inte riktigt besluta. Stressen blommade. Och pappa knackade på dörren. Dags att åka.

 

Så jag lämnade sidan uppe och skulle titta på det igen när jag kom hem.

Packade ihop oss i bilen. Pappa, jag och 13åringen. Och iväg vi for.

Åkte först för att köpa min dator. Gick nästan vilse i NetOnNet. STOR butik. Med både genvägar och omvägar! Pappa gick vilse när han letade efter 13åringen och mig, som gick för att få fram rätt dator. Medans pappa letade våffelgärn. Och vi sprang omkring och letade efter pappa, från VÅRT håll :P

 

Vidare till Elgiganten i en annan stad. För att 13åringen skulle köpa headset till sin ps3.

Och sedan vidare till ClasOlsson. Där pappa skulle köpa en ny högtryckstvätt.

 

13åringen och jag, har jättekul nuför tiden. Och har kommit såå mycket närmre varandra, sedan jag flyttade hem! Vi tappade ju kontakten helt, när jag flyttade 35 mil bort. Vilket var synd. Då jag faktiskt hade JÄTTEBRA kontakt med honom när vi var små. Eftersom att han är tio år yngre än mig. Och jag både bytte blöja, matade med flaska, klädde på honom, gick ut på barnvagnspromenader ensam med honom, och cyklade till affären med honom i en stol bak på cykeln, själv, när vi var små =)

Nu busar vi. Driver med varandra. Och man verkligen KÄNNER att han ser tryggheten i mig igen! Liksom 17åringen också gör! Och pappa och jag har ALDRIG haft en sådan här bra kontakt förut! Verkligen ALDRIG! Jag som alltid har känt mig otrygg i hans sällskap! Allra helst ensam med honom!

 

Hem vi for. Åt mat istället för lunch. Klockan var någon gång vid halv tre kanske, när vi kom hem.

Efter maten, hade jag INTE lust att sköta disken! Men vem skulle annars göra det! Så med ögonen nätt och jämt öppna, och stressen i hela kroppen. På grund av snubben och min nya dator, bland annat, tog jag mig an den förb*skade disken.

 

Sedan direkt upp hit för att maila lägenhetsägaren och tala om att snubben som bor i lägenheten, inte svarar. Får till svar att det var väldigt många som hade hört av sig och att hon hör av sig till mig, om det skulle bli aktuellt...

Kunde han inte ha sagt det då, när jag har frågat och frågat... utan svar?!

 

Jaja. Sedan beställde jag hår-och hudvårdsprodukterna. Trots osäkerhet. Vilken skada GÖR det liksom? Hallå. Tänk efter :P

Bloggade om det. Och kollade det vanliga på datorn. Typ bloggar, blocket. Lägenheter. Mailen...

 

Sedan fick jag för mig att ta den där resan till min fd hemstad. Nog för att det var där jag levde den hemskaste och jobbigaste tiden i mitt liv! Och att jag flydde hit för att orka leva. Men nu känner jag att jag behöver en paus HÄRIFRÅN... Och flyr därför DIT igen ;D Det går säkert bra =)

 

Höll på att stressa ihjäl mig av osäkerhet och nervositet, när jag skulle beställa biljett. Och sprang upp och ner för trappan, mellan föräldrar och dator, likt en yr höna, för att finna trygghet.

Pratade ett par gånger i telefon med Xsambon. Messade fram och tillbaka med honom. Och fick höra att jag var efterlängtad hos Brorsan. Xsambons bror ;) Kul att höra. Och ska bli kul att träffa Brorsan, Syrran(Xsambons), och Vovven igen. Även Xsambons Mamma, såklart. Xsambon själv, jobbar. Så vi kan bara ses under en helg. Men ändå...

 

Sedan blev det film. Tillsammans med mamma och pappa.

Och nu är jag stressad. Snart ska jag resa 35 mil med tåg och buss. Sedan ska jag bo i en halvrisig villa tillsammans med Brorsan, Syrran och en hund... Men det blir nog bra ;) Hoppas att jag kan få träffa A-K också. Min älskade gamla socialsekreterare *Tack för allt*...

 

Med det, säger jag god natt. Imorgon blir det packning! Åker på Tisdag.

God natt med er <3

 

 

Av D - 30 juli 2014 21:53

Ja, det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Men det var ju inte HELLER så att jag blev FÖRVÅNAD över att det hände! ...

 

Vi tar dagen ifrån början.

Det var en jobbig kväll/natt igår... Den spenderades liggandes i sängen, medans hjärnan jobbade på, i en ihållande takt. Jag försökte bli vän med mig själv och mitt beslut angående gårkvällens träning. Då jag mådde så dåligt för att jag hoppade över träningspasset...

 

Vet inte om jag någonsin lyckades försonas med mig själv och mitt "skamliga" beslut.. Men jag vaknade iallafall imorse, och började direkt försöka få mitt nya schema att gå ihop. Knepa och knåpa. Ja, ni vet, schemat som innebar "träning minst tre gånger i veckan"...

 

Under dagen, kom jag sedan på att jag nog ville börja träna på gym istället. Antingen gym tre dagar i veckan, och joggning tre dagar i veckan. Och så ledigt en. Eller också. Gym två dagar i veckan. Joggning två dagar i veckan. Och resten ledigt. Sådär träning varannan dag, precis som nu...

 

Jag klev iallafall upp. Åt frukost under hiskerlig(ett ord?) tröttnad. Och gick sedan direkt upp hit och bäddade ner mig igen. Sov fram tills klockan 11.00 Och drömde jättekonstigt. Om Bästisen.

 

Sedan har jag typ bara suttit i soffan och planerat. Skrivit dagbok. Och pratat med mamma, pappa och 13åringen.

Känt mig jättetrött, men ändå tagit mig i kragen och dammsugit trappen och hallen. Och så mitt eget rum. Våttorkat det lite snabbt.

 

Jag har kollat lite på datorn. Det gamla vanliga. Men även kommit in på alternativ till schampo. Och att inte tvätta håret för ofta. Vilket etsade fast sig på insidan av skallen DIREKT. Och fick mig att söka mer och mer kunskap. Kunskap, kunskap.

Fick inte saker att gå ihop. Blev osäker. Kände att det krävde för mycket. Och började se fram emot kvällens träning. Då jag visste det skulle få mig att slappna av och sluta tänka. För att jag orkar inte tänka mer. Vill inte lära mig mer... Inte bry mig.

 

Såg på film tillsammans med mamma, pappa och 13åringen.

Och gick sedan ut för att träna. Trots att ångesten fortfarande vilade i bröstet, för balsammetodens skull...

 

När jag kom ut och skulle börja träna... Ja, jag började som vanligt studsa omkring vilt. Värma upp så gott jag kunde. Ena flugan efter den andra, började hysteriskt surra omkring mig. Jag började vifta mer och mer med armarna. Och det gick ju an sålänge som jag fortfarande värmde upp! Men så skulle jag ju börja styrketräna. Alltså inga hastiga rörelser. Och flugorna FLOCKADES! Japp det nalkades regn... Varför ska just FLUGORNA agera budbärare!?

 

Jag tänkte att jag flyttar mig upp från träden lite grann. Kanske är det färre där...

Men nej. Lika många ändå. Jag försökte hålla ut. Men svor sedan lite lätt panikartat. Beredd att ge upp. Och flyttade mig sedan till framsidan av huset. Grusplan. Var de färre DÄR? Paniken och tålamodet växte sig gigantiska... Och in störtar jag, skrikandes och svärandes. Upp på rummet. Slänger mig i sängen. Skriker rakt ut i några sekunder, och dundrar sedan ner för trappan igen. Ut genom ytterdörren. Plaskar barfota genom det blöta gruset, och sätter mig pladask i bara tajtsen, på grusvägen. Där sitter jag och gråter under ljusgrå himmel. Ser upp mot tallarnas silhuetter mot den nakna himmelen. Och lyssnar till bruset, medans jag låter tårarna väta mina kinder...

Jag gråter högt och gråter mer för vart gång jag önskar och längtar. Minns och saknar...

Men trots smärtan, var det en härlig känsla, där jag satt och "gav upp". Frihet. Lättnad. Allt stod stilla...

 

Och nu sitter jag här. Fortfarande iklädd träningskläderna - och ska kolla flyg, tåg och buss. Semester står först på listan. Inte semester från jobb eller praktik. Nej, semester från vardagen och mina egna krav... Om nu det är möjligt. God natt med er <3


Ska man prioritera den psykiska eller den fysiska hälsan?

 

 

Av D - 27 juli 2014 23:42

Nu sitter jag här vid datorn. Nöjd. Stolt. Och äter en banan...

 

... Varje gång, någon timme innan jag ska träna, känner jag mig lat och vill inte alls vara med. Önskar att jag bara kunde strunta i det. Mår lite dåligt, då jag vet att jag kommer att ångra om jag hoppar träningen... Eller skjuter på den!

 

Men så sätter jag igång... Och gud vad kul jag har! Eller där överdrev jag. Men det är faktiskt rätt så skönt. Jag får för en gångs skulle kämpa med någonting annat än psyket! Jag får koppla bort huvudet för ett tag och det enda jag behöver bry mig om, är att ta mig i mål. Att kämpa tappert dit jag vill nå. Både vad gäller styrka och kondition!

 

... Ja, det är skönt. Och för varje gång som jag tar mig an ett nytt träningspass, gör jag ett litet framsteg. Märker en liten skillnad i styrka. Både vilja, kondition och muskler ;)

Och idag om något, var en sådan dag. Jag kände att jag klarade att göra bättre armhävningar. Mer riktiga situps. Plankan var inte lika tung. Och... Ja, jag klarade mer och längre övningar ;D

... Men det som jag VERKLIGEN gjorde framsteg i idag, var min joggingrunda! Ja, idag kan jag kalla det JOGGINGRUNDA! Jag joggade HELA rundan. Stannade inte upp för att gå, en enda gång ;D Och till slutet när jag kände att jag höll på att spy av andfåddhet... fortsatte jag jogga de sista meterarna!

... Japp. Jag var tvungen att sätta mig ett par sekunder(ja, lite mer) på stentrappan på framsidan av huset, innan jag gick in...

 

Sedan var det stretching ute på baksidan i gräset, utan sällskap av myggorna ;) För att dessa skrämde jag bort med myggroll-on innan jag gick ut ;D

 

En dusch. Och nu sitter jag här =)

 

Men dagen idag.

Jag klev upp imorse klockan halv nio. Precis innan klockan ringde. Åt frukost och... sedan vet jag inte. Jag minns inte riktigt...

Men jag satt nog i vardagsrumssoffan en stund...

 

Vi går vidare. Har nog suttit vid datorn en stund, också. Kollat blocket. Läst lite bloggar...

Ja, och så har jag varit nervös och väntat på att få åka på visning på en lägenhet. Oroat mig för hur jag ska hantera situationen. "Tänk om jag inte säger någonting. Inte verkar intresserad... även fast jag är det". "Tänk om mamma och pappa blir besvikna på hur jag "beter" eller inte beter mig på visningen. Vart jag tittar och hur jag svarar"... Ja, första visningen. Och jag var väldigt osäker. Jag visste ju inte hur det gick till. Vad jag måste kunna... Om det är något speciellt jag förväntas fråga. Vara intresserad av...

 

Det blev lunch. Och sedan åkte vi rätt så direkt iväg för att hitta till adressen där visningen ägde rum.

En jättetrevlig tjej med tjockt oranged lockigt hår, öppnade dörren. En stor Rottweilertik välkomnade oss med viftande svans. Och allt kändes bara så mycket lugnare än vad jag hade förväntat mig.

Hon(kvinnan :P) visade oss runt i lägenheten. Den var stökig då hon höll på att packa för att flytta ut. Vilket gjorde att jag hade svårt att se lägenhetens charm och storlek. Men mina färäldrar var stormförtjusta, och jag ÄLSKADE den stora inglasade balkongen! Ett lagom stort boende... och jag tror att jag skulle trivas där. ÅTMINSTONE tills jag får något som jag VERKLIGEN vill bo i! Och ett förstahandskontrakt!

 

Nu är det bara att vänta spänt på svar. Det var några till som hade varit där på visning... Eller om de SKULLE dit! Och jag har ju en lika stor chans som de. Men säkert inte större. Som sagt. Bara att vänta ;)

Blir det ett nej, så är det ju ingen fara skedd. Jag står ju fortfarande i kö på andra lägenheter. Och kommer så att fortsätta med. Allra helst då detta är ett kontrakt på ett år, till att börja med!

 

Väl hemma igen, blev det ett litet mellanmål. Eller ja. Det beror ju på vad man jämför med. En knäckemacka. Ett smörgåsrån. Och ett halvt tunnbröd med lite räksallad. Ja, aptiten är större nu när jag tränar. Jag märker en STOR skillnad! Vilket är bra ;D Det är ju så det ska vara. Träna mer - Äta mer ;)

 

Sedan började jag riva i mina kartonger häruppe. Och även packa ner de saker som jag inte använder. Då jag vill ha allt klart. Jag vill sortera alla saker i kartongerna och skriva på varje, vad det är i dem. Så att de väger jämnt och allt är i sin ordning. För att. Flyttar inte JAG nu i veckan, så flyttar säkert mamma och pappa snart ändå! Då de går på visningar efter visningar. De själva också.

 

Jag blev LÅNGT ifrån klar! Men jag har ju tid på mig. Och hinner jag inte allt. Om jag nu ska flytta på måndag eller något. Så får jag helt enkelt nöja mig med att flytta med mina osorterade kartonger som Xsambon och jag i all stress, slängde ihop när jag skulle flytta hem hit igen =)

 

Jaoww. Och så blev det film. "Cops". Så superduperrolig. Och nu minns jag inte vad han heter. Men han som överdriver hela tiden, ger mig f*n träningsvärk i både kinder och mage xD Han är BÄST! En RIKTIGT rolig film.

 

20åringen och en tjej som han hade med sig, kom hem hit och "störde". Lät filmen vänta i lite drygt en timme. Sådär mitti. Satt och pratade en stund. Drog upp en massa snacks och godis på vardagsrumsbordet. Och så åkte de igen, för att gå på bio.

 

Vi såg klart på filmen. Och sedan efter att nästan ha bestämt mig för att ta ledigt från träningen på helgerna, gjorde jag en kraftansträngning. Drog på mig träningskläderna. Skakade min proteinshake. In i kylen med den. Och ut och träna.

 

Och nu blir det sängen. Imorgon är jag ledig ifrån träningen. Efter den här superduperbra insatsen. Med en HEL joggingrunda ;D 3.8km räknade jag ut att det var, förresten. Inte jättelångt. Men jag är nöjd =)

God natt med er <3

 

 

Av D - 25 juli 2014 23:05

Nu sitter jag här och skriver med ena handen. Äter en välförtjänt banan. Håret rinner. Och jag bloggar i väntan på sängen...

 

Jag börjar med dagen från början, tror jag. Trots att jag bara vill berätta hur duktig och stark jag känner mig just nu!

 

Inatt var en hemsk natt. Ja, rätt ut sagt.

Jag klev i säng med beslutsångest och prestationsångest uppöver öronen. Osäker som få, och med viljan att bara slippa. Tankarna snurrade och vägrade sakta ner. Vägrade ge svar på min desperata fråga. Frågetecknet som jag såväl visste hur onödigt och dumt det var. Något litet som allt så ofta växer sig för stort för att orka mäkta med... En sådan dum sak som vilken kategori ett visst inlägg bör hamna under!

... Allt känns fel, och jag finner inga rätt. Men hjärnan fortsätter desperat söka. Då svaret måste finnas. Stycket som frågetecknet gäller, läses gång på gång, upp i mitt huvud... Och tankarna snurrar stressat karusell innanför mitt pannben...

 

Men nog om det.

Värmen gjorde inte det hela bättre. Och inte heller det faktum att 17åringen låg och tittade på tv i allrummet, en dörr igenom(om man nu kan säga så)... Och PÅ det, visste jag även med mig att jag skulle kliva upp tidigt idag! Vilket inte gjorde mig MINDRE stressad!

 

Jag klev iallafall upp vid halv sju när klockan ringde. Åt frukost som planerat. Kände mig pigg och redo för träning. Men då det var en timme kvar tills jag kunde träna, så gick jag och la mig en stund igen. Vilade. Vilket har blivit en vana på senare dagar...

Och sedan när klockan ringde igen, kände jag bara att den känsla som jag tidigare känt, som nött lite lätt inombords och gjort mig lite lätt orolig, blev allt påtagligare. Jag var rädd att störa. Jag är alltid rädd att störa. Försiktig och blyg. Osäker. Vill inte bli sedd. Märkt. Ja, det är jag. Har alltid varit jag. Till och med på dagen, är jag rädd för att låta för mycket när jag tränar. Rädd att folk ska undra. Vågar inte riktigt värma upp... Men idag var underbart. En sådan lättnad! ... Kommer tillbaka till det, senare.

 

Så. Jag bestämde mig iallafall för att ligga kvar. Det fick helt enkelt bli "30grader-varmt-träning" idag.

Låg kvar i sängen tills klockan elva ungefär. Kände mig alldeles konstig inombords, efter en natt av orolig sömn och konstiga drömmar där jag smiter. Rymmer. Flyr. Blir jagad. Gömmer mig. Där jag blir upptäckt. Hittad. Rädd... Där jag blir mördad... Ja, verkligen jättekonstig dröm. Jag sprang runt som i en skola. Där var småbarn. Typ dagisbarn. Där var vuxna. Ja, mer vuxna än jag... Och jag tror det var berg... Ja, jag minns inte. Men en jättekonstig dröm, iallafall. Och jag var alldeles blöt när jag klev upp för andra gången!

 

Klev iallafall upp. Skrev dagbok. Led av värmen. Ja, verkligen led. Jag längtade efter hösten. Sommaren förstör för mig och grötar till det extra mycket för mig i mitt huvud, med tanke på träningen. För att det var där alla mina planeringar låg idag. Planering efter planering. Försökte få allt att gå ihop. När skulle jag träna? Äta? Hur skulle jag hinna med och orka både och? Hur skulle tiden mellan måltiderna gå ihop för träning? Skulle jag kunna träna någon gång då det INTE var varm? Och kunde man träna på tom mage?

 

Ja, hela dagen gick åt till att fundera. Ändra i schemat. Planera. Diskutera med mig själv. Och när jag väl hade bestämt mig för NÄR jag skulle träna, så kom bekymret. Mellanmål. IGEN. Jag menar. Osäkerheten för ifall jag fick i mig för mycket protein och hur jag istället skulle lägga upp mellanmål och kvällsmål. Eller ifall jag ens skulle HA något proteintillskott, gjorde mig gråhårig och varm. Jag ältade och ältade. Stressade och stressade. Blev mer och mer frustrerad. Gråtfärdig. Där jag satt tillsammans med pappa, mamma och 13åringen, och såg klart på resten av den sista "Sagan om ringen"filmen.

 

... Och det frågetecknet ligger fortfarande kvar. Jag är bra på att förbruka energi. Men jag kan inte bemästra konsten att veta hur jag ska fylla på med nytt! Där är jag helt maktlös. Hur mycket protein är lagom? Vågar jag äta olika mycket varje dag? Typ varannan dag det ena, och varannan dag det endra? För att två proteintillskott per dag, är lite overkill. Det vet jag. Men att bara ta när jag tränar... Är det bra? Eller bara barsen ena dagen, och proteinshaken den andra?

 

Ja, jag är för orolig helt enkelt. Jag tror att kroppen ska gå sönder om jag inte får i mig samma mängd av alla ämnen varje dag... Eller om jag får i mig för mycket!

 

Men nu till mig. Jag var såå duktig vid tjugo i tio idag, när jag började min träning! Japp, tjugo i tio på kvällen. Och guuud vilken härlig känsla! Det bästa och smartaste jag gjort på länge! Träna utomhus på gräsmattan och kvällsluften ;D Det var helt underbart härligt! Och inga restriktioner. Jag kunde studsa huuur mycket jag ville, utan att störa. Jag kunde ta ut mig själv ordentligt, och göra så bra ifrån mig som bara JAG kan! Och inte nog med det, var himmelen sådär vacker mörkblå och klar. Träden som svarta silhuetter mott skyn. Insekter som fortfarande "sjöng" lite tyst. Och naturens lugna brus... För att inte TALA om den friska luften!

 

Ja, där mådde jag bra. Jag gick på känsla idag. Räknade istället för att låta stoppuret visa mig vägen. Och sedan bar det av för joggning. Och även här, överträffade jag mig själv. Det var underbart att jogga i mitt lugna tempo i tystnaden. Att bara springa där i min egen takt och veta att snart är jag hemma igen. Renduschad och nerbäddad i min säng...

Ja, och jag bara joggade, joggade och joggade. Jag tog i, men den svala luften, gjorde att jag ändock inte höll på att DÖ av andnöd. Nej, det var lugnt. Lagom ansträngande. Och när det väl BLEV för jobbigt, efter lite mer än halva rundan, gick jag en stund. För att sedan, så fort som jag kände möjlighet, tog kampen till mig, att jogga igen. För att, snart. Ja, snart skulle jag vara hemma igen!

 

Nog för att inte denna gången, var joggingturen helt utan promenad. Men det var näst intill. Och jag känner på mig att det inte dröjer länge förräns jag kan springa en hel runda i lugnt tempo. Och DET är inte dåligt! Idag klarade jag det NÄSTAN. För att mycket promenad blev det inte. Till och med den sista långa, branta och kurviga backen i slutet av rundan, som jag alltid GÅR uppför, joggade jag idag ;D STOLT! Jag är STARK nu! VILJA.

 

Stretching under stolthet och utpustande. Ute i mörkret i gräset. Och sedan en dusch. Tankarna är lugnare och problemet med protein, får jag(hoppas) skjuta på tills imorgon. Nu blir det sängen. God natt med er <3

 

 

Av D - 23 juli 2014 21:49

Ja, jag skriver väl mitt inlägg nu på en gång. Då jag har ångest och känner mig orolig(eller något liknande) som bara f*n...

 

Jag vet inte. Jag mår bara jättedåligt på grund av den här rakapparaten. Perfektionismen inom mig, växer sig så tjock och stark... Sådär så det bara vrider sig i själen, varje gång som jag har använt den här apparaten. Jag kan inte sluta känna på mina ben. Sluta leta stubb och hårstrån. Jag söker efter dem, och ältar sedan dess närvaro. Jag tvivlar och grubblar... "Är den bra eller dålig?", "Finns det bättre apparater?"... "Gör jag kanske bara på fel sätt?"... "Vad KRÄVER den av mig för att fungera?"...

 

Men grejen är ju den, att jag blir stressad medans jag använder den, också. Både för att jag vill att det ska gå snabbare och att allt ska bli perfekt, och för att jag är rädd att rakappratens ljud får resten av familjen att undra vad jag håller på med och varför det tar så lång tid...

 

Jag orkar liksom inte använda någonting som får mig att må dåligt... Men samtidigt är jag beroende. Den ger en sådan härlig känsla mot huden, och det finns ju en chans att jag hittar rätt sätt för mig att använda den på... Bara jag ger det tid. Hade bara varit så skönt att bo själv, så att jag kunde utforska det i lugn och ro...

 

Dum sak att må dåligt över... Men that´s who I am :) I brist på annat, så.

 

Dagen idag.

Imorse kev jag upp till klockan, klockan typ... Ja, jag minns inte. Halv nio kanske. Eller inte. Så.. Ja.

Åt iallafall frukost, och bävade inför träningen idag. Jag hade mycket funderingar fram och tillbaka. Störde mig på att det var så varmt ute. Och var orolig för att inte orka träna ordentligt i denna GASTANDE sol!

 

Önskade att jag kunde slippa... Och fortsatte mina funderingar, nerbäddad i sängen.

Medans jag låg där, bestämde jag mig för att från och med nästa träning, kliva upp vid halv sju, så att jag kunde börja träna vid åtta, och vara på joggande fot klockan halv nio på morgonen. För att då skulle inte solen vara så varm, och jag skulle utan problem, kunna fortsätta min träning, även de varmaste av dagar.

Planen kändes bra, och jag log i tanken på den mysfaktor som morgonfukten och de tomma gatorna. Naturens egna musik i det tysta, skulle ge mig. Kärlek i en annan form =)

 

Så jag bestämde mig för att, eftersom att det skulle vara i princip lika gastande ökenvarmt hela dagen, kunde jag lika gärna vänta till efter lunch, med dagens träning. För att nu var jag trött och ville bara vila i sängen en stund till. Fylla på med både vätska och mat innan träningen, kunde jag också göra ;)

 

Jag låg kvar i sängen, fram till klockan elva, kanske. Och klev sedan upp för att göra ingenting. Satte mig här vid datorn ett tag, och skrev upp mitt nya dagsschema. Kollade lite lägenheter. Blocket. Läste bloggar, om och om igen... Ja-a... Något mer?

... Jo. Jag rakade benen... Bara för att jag känner att jag behöver rakapparatens bekräftelse hela tiden. Jag och så vill jag inte vänta för länge mellan rakningarna heller. För att det skulle göra det väldigt tidskrävande vid nästa rakning.

 

Sedan blev det lunch.

Lite till datorhäng. Kollade väl allt, några vändor till... Annars vet jag inte. Då minnet är både dåligt och kort :P

Jag vet jag har kollat en del på mina foton på datorn. Redigerat lite grann. Och tänkt lägga ut något på bloggen...

 

Sedan blev det iallafall träning. Träning som idag gick såå bra! Snacka att jag kände mig stark! Solen var knappt närvarande alls, och jag joggade säkert två tredjedelar av min runda, innan jag powerwalkade för första gången! Jag joggade inte fort. Inte alls. Men jag ökade takten lite då och då. Och på hela rundan, powerwalkade jag ytterst lite. Just för att jag kände att jag KAN jogga ;) Det var inga problem. Jag ORKADE!

 

Glad och slutkörd, kom jag till slut innanför ytterdörren och vek mig dubbel. Så J*VLA NÖJD med mig själv! Och jag kände mig verkligen stark och i toppform. Det var den härligaste känslan på länge, när jag satt där ute i skuggan på gräsmattan, under träden, och stretchade mina muskler, en efter en, efter en. Jag pustade ut gång på gång, av lättnad och stolthet. Att jag klarade det trots tvivel... och att hela passet hade känts bra!

 

En dusch. Och sedan lite till datorhäng, antar jag.

Middag på det. Där jag åt mig lite mer mätt an vad jag brukar göra. Tog hand om disken efter middagen... Och sedan blev det en snabb runda till, till datorn. För att sedan sällskapa med mamma, pappa och 13åringen, framför "Sagan om de två tornen".

Äta nästan en hel mellanmålsbars innan den knappa känslan av mättnad, fick mig att lägga bort den... "för att det är så det ska vara".

Märkte att jag tappat mitt ena örhänge som jag tyckte mycket om :( ... Och började älta stubbiga ben. Då jag råkade känna att apparaten missat en del stubb över båda benen. Därmed kom ångesten... Men annars. En HÄRLIG dag idag! ;D

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 21 juli 2014 22:12

Jag ska se om jag kan minnas dagen. Sedan ska jag sova. För att jag är URTRÖTT.

 

Hmm. Minns jag början, så minns jag fortsättningen...

Jo. Jag minns jag låg och drog mig, imorse som så många andra dagar nu på sistone. Känns som om jag behöver det nu på mornarna. Dagarna kräver alltmer av mig, både tankemässigt och fysiskt. Så den där extra lilla tiden av avkoppling på morgonen, gör mig gott.

 

Jag tvingade mig iallafall upp vid nio och åt frukost. Eftersom att jag skulle träna idag. Och jag ville gärna hinna med det innan lunchen. Då det skulle bli HIMLA varmt att jogga och powerwalka i gastande solsken!

 

... Jag minns inte om jag bäddade ner mig DIREKT sedan, eller om jag satt och hängde i vardagsrumssoffan eller något först. Men det slutade iallafall med att jag bara ville sova en stund till. Njuta av lugnet och min trygga säng. Låta livet vänta på mig en stund till :) ...

 

Klev sedan upp igen klockan kvart i tio. Behövde förbereda mig för träningen. Skaka proteinshake och sådär. Byta om... Och klockan tio började jag värma upp inför styrketräningen. Vilken även idag, gick bra. Det är tungt, men det leder ju förhoppningsvis till något gott!

... Och på talan om gott! ... Något som VERKLIGEN är tungt och nästan lite smärtsamt, men som ändå leder till någonting gott, är konditionsträningen! Det blir bara tyngre och tyngre för varje dag! Men det kommer att göra mig såå uthållig och stark. Både fysiskt och psykiskt. Tänk att JAG gör någonting så JOBBIGT, FRIVILLIGT! DET är styrka ;D

 

Solen gjorde hela konditionspasset nästan... "outhålligt"... Nej, det är inte ordet jag söker... Hmm. Ja, men ni kanske förstår.

Så när jag kom hem, kände jag mig såå duktig, och jag bestämde mig för att köra stretchingen ute på gräsmattan. Den bästa vyn att vila ögonen på, någonsin. Ljudet från naturen. Den friska luften som svalkade mig sådär härligt... och känslan av gräset mot min hud.

Det enda som störde, var de tjugo flugor som skulle surra i mina oron och sätta sig på min hud. Ja, jag luktade nog inte så gott :P

 

Sedan blev det en dusch, och direkt på det, lunch.

... Ja, sedan så... vet jag inte riktigt...

Det blir typ svart efter det. Så från och med nu, rabblar jag bara vad jag har gjort, utan tidsordning.

Jag har suttit vid datorn och lärt mig nya saker om fotografering. Pluggat lite grunder. Och fått lite tips på hur man tar bättre bilder. Jag har fått nya kunskaper och förståelse som får mig att känna mig snarare förväntansfull inför att testa 21åringens systemkamera, än ångest"laddad"... om man nu kan säga så.

Jag längtar bara såå, tills jag kan börja utforska kamerans möjligheter och lära mig ta superfina fotografier på alla möjliga sätt och vis! Saker och ting. Gud vad jag älskar fotografering!

 

Vad har jag mer gjort på datorn? Jag har iallafall läst bloggar. Kollat mailen. Blocket. Jag har sökt en ny lägenhet...

Ja-a. Det kanske var det.

 

Sedan har jag iallafall suttit ute på stentrappan och bara stirrat rakt ut. Njutit av den superfriska kvällsluften. Stirrat på de blåmörka kvällsträden... och iakttagit den stora tomma himmelen. Medans jag lyssnade till naturens sus...

Skrivit lite dagbok... och dagdrömt i min egen tystnad...

 

Och nu till kvällen, har vi sett på film, mamma, pappa, jag, 17åringen och 13åringen. "Sagan om ringen" har vi nu börjat med. Inte någon favorit, då jag inte är så mycket för fantasy. Men det går väl an.

 

Jag har även kollat upp lite grann, och försökt bestämma mig för ifall jag ska köpa hem måltidsbars också. Som jag kan ta istället för mellanmålsbarsen till kvällen, när jag känner mig lite extra hungrig. För att idag tillexempel, blev jag inte särskilt mätt på mellanmålsbarsen.

Men jag kunde bara inte komma fram till vilken jag ska välja att köpa. Finns ju en del att välja på... Så det fick vänta.

 

... Hmmm. Nu vet jag inte om jag har glömt något. Känns nästan så. Men jag tror att det får räcka. För att jag är trött och vill sova.

God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards