... Jag undrar om man kanske ska ta och skriva det där inlägget nu. Så att man kan mysa ner sig i sängen och se på serier sedan. Dock så är det lite tråkigt. För att säsong tre av Small Wonder tycks vara i väldigt dålig kvalitet.. Men men. Det går nog ändå :)

Igår natt var en väldigt jobbig att. Svårt att sova. Och många sådana här små anteckningar på mobilen, som jag bara gör när jag känner mig sådär extra hjälplös och "ber" frustrerat om saker och ting. Tillexempel olika slags tabletter... Att inte behöva vakna igen. Att hoppa si och så långt fram eller tillbaka i tiden...Eller bara att få somna någon gång.

... Korta anteckningar som bara jag kan se. Men som ändå känns viktiga att få "skrika ut".

Såg iallafall som vanligt, på small Wonder. Lyssnade på musik innan jag somnade. Låg vaken en bra stund...

Och vaknade sedan, imorse klockan halv fem. Beredd att kliva upp och äta frukost. Men då jag inte somnade förrän efter tre, kändes det inte som något alternativ.

Låg kvar och drog mig, fram tills klockan var elva, och det var dags att kliva upp och gå till bussen.

Iväg jag for..

.. När jag kom in till stan, var det en halvtimme kvar tills mötet skulle vara. Och rastlös som man blir, när man dessutom är lite orolig, tog jag mig en promenad medans jag väntade.

Chansade på tiden. Då jag inte visste hur lång tid den rundan som jag tänkte ta, skulle ta.. Men kom iallafall dit, till 12.20 En tio minuter tidig.

Trevlig kvinna kom och öppnade dörren...

Men jag kände mig ändå inte särskilt trygg. Inte så mycket på grund av HENNE. Men jag var nog bara osäker på hela situationen. Jag visste inte vem hon var. Hur hon tänkte eller kände. Jag visste inte hur hon var som person... eller riktigt vad som skulle hända. Sägas och kommas fram till..

Och så blir det ju som vanligt, i sådana här situationer... Att jag sitter tyst och inte finner några ord till alla frågor..

Jag svarade dock på en del frågor. Och kände mig rätt så öppen, mot vad jag brukar göra.. Men OJ så spänd jag kände mig! Visste inte vad jag skulle säga. Visste inte vad jag ville... Och kände mig helt enkelt bara pressad mot väggen... Jag tycker INTE om att vara i centrum!

... Kändes rätt så hopplöst när jag lämnade byggnaden.. Chansen att kunna få en praktikplats under sådana "tajta förhållanden".. Nej, den är väldigt liten.. Och jag är rädd att jag ska hinna backa igen. Ge upp, innan jag kommer ut någonstans... Och OM jag sedan SKULLE komma ut, är jag rädd att inte våga ALLS... Och då för DEN sakens skull, backa!

... Men jag mådde bra. Idag har varit en BRA dag! Jag har MÅTT bra. Och varken tankarna eller känslorna har stört mig något nämnvärt idag. Jag har känt mig lätt och glad. Och jag har kunnat "andas fritt", rent psykiskt. Jag har kunnat SE omvärlden... Ja, med lite klarare ögon än vad jag BRUKAR... Och jag har knappt tänkt på framtiden eller situationen alls.. Vilket var välbehövt! För att de senaste veckorna har varit tyndre än Globen!

Efter mötet, tog jag mig iallafall en halvtimmes promenad ner till köpcentret. Då bussen inte skulle gå förrän om en timme..

Köpte godis och bakelse. Drickkvarg och Smoothie. Dextro och tandkräm :P Japp. Behövde tandkräm också :P

Och så FÖRSÖKTE jag köpa ett schampo. Bara ett tillfälligt sådant. Då jag inte vågar använda mitt nuvarande. Är typ rädd att bli flintis till slut. Då håret BOKSTAVLIGT faller som döda flugor!

... Men jag hittade inget. Vågade inte chansa. Och blev lite vilt frustrerad på att det inte står den information som jag vill ha, på flaskorna!

Beslutsångest. Och nervöst promenerande fram och tillbaka. Värme och rodnad i ansiktet, på grund av stressen... Och så ut därifrån UTAN schampo.

... Men fortfarande på bra humör.

Bussen hem. Och sedan direkt en dusch. För att, SOM jag hade oroat mig för hur jag skulle få chansen att duscha idag, utan att jag skulle behöva visa mig för någon först! Skitig i håret.

Utomhus, döljer ju mössan det...

Men det gick bra.

Sedan blev det dator en stund. Lite Colour Chain. Läsa bloggar. Kolla blocket. Lägenheten som jag står i kö till...

Och så en massa sötsaker på sängen.. Japp. SOM jag har ÄTIT idag! Det är ju HELT otroligt! Men jag känner bara att just ätandet bryr jag mig inte om just nu.. Det orkar jag inte. Men från och med imorgon, blir det ändring. Så ska försöka äta upp allt idag.. Annars så lär det spricka.

Ringde Xsambon och pratade med honom en stund. Behövde prata av mig lite, om mötet imorse. Och om situationen i det stora hela. Dock på BRA mycket bättre humör, och med BRA mycket lättare känslor än gångerna innan!

Det var nog bara EN gång under samtalet, som jag kände känslorna svämma över lite lätt.. Men det gick snabbt över ;)

Middag. Dock väldigt lite. Då jag ätit såå mycket, precis innan!

... Lite mer dator. ColourChain. Redigera en bild, bara på skoj. Måla lite i konturerna och sådär..

Och sedan tv, tillsammans med mamma och pappa. Fika.

Nu. Dator igen. Men påväg till sängen, för lite Small Wonder.

En lång och stressig helg framför mig. Händelselös..

Men veckan är inte långt borta ;)

God natt med er <3

.. Ja-a.. Vad ska man säga om dagen idag då?

Det har nog varit en rätt så bra dag. Jag har "levt med" att allt inte ÄR okej. Och inte brytt mig om alla dessa faktum om vart jag står i livet och hur lite allt fungerar. Levt med vetskapen om att jag antagligen aldrig kommer att ta mig framåt.. Men ändå varit på bra humör och känt mig lugn, i stort sätt hela dagen..

Jag har helt enkelt bara tagit en paus från alla pressade tankar och all missnöjdhet... Och accepterat situationen..

Positivt eller ej... Det vet jag inte. För att jag blir så frustrerad när jag märker att jag slutar bry mig... Slutar "reagera"..

Men.

Ja. Jag vaknade imorse, efter en lång natt, vid halv nio - tiden..

Läste ett mess från personligt ombud. Ett svar på mitt gårdagens frustrerade "hjälplöshetsmeddelande" ...

Läste det. La ifrån mig mobilen. Låg och "kved" en stund. Och skickade sedan ett svar tillbaka.

Jag skrev kort och gott, att jag går själv på läkarmötet på tisdag... Och tackade för hjälpen.

... Jo, jag orkar helt enkelt inte hålla på. Jag måste börja ta tag i saker själv. Börja ta ansvar och kontroll över mitt eget liv... Det tycks ju vara den enda vägen. Så jag får FÅ det att fungera!

... Det är ju ändå bara, in på vårdcentralen. Anmäla sig i receptionen, och betala. Vänta på läkaren. Säga att man tappar hår och vill ha ett blodprov för att se så att man inte lider brist på någonting. Och sedan få blodprovet taget och gå hem.

Inte värre än så. Och så ska jag ju ändå själv på möte imorgon också. Jag får lära mig, helt enkelt.. Och allt gick ju bra FÖRE personligt ombud. Så varför skulle det inte göra det nu?

Dock hade matlusten helt försvunnit. Bortblåst.

Så istället för att kliva upp och äta frukost, låg jag kvar och sov några timmar till.

Klockan tolv, tvingade jag upp mig själv för lunch.

Åt en underdel av rågkusen. Och drack en kopp kaffe, gjord på mjölk. Och sedan direkt upp hit för att sitta vid datorn.

Jag kollade nog det vanliga. Läste lite bloggar. Kollade blocket. Kontrollerade min köplats på lägenheten... Och spelade flera omgångar Colour Chain..

Sedan ramlade jag in på att göra om min bakgrund här på bloggen. Jag ville ha en som mer beskrev mina tankar och känslor. Min situation. Livet just nu..

Började fundera och fundera. Kolla bland mina bilder. Och fundera över texter. Den skulle ju förbli svart. Det visste jag ju redan..

Gjorde en bakgrund. Men blev inte nöjd. Gjorde en till. Blev halvnöjd.. Då kom jag på att ta några delar från den andra jag gjorde, och så börja om från början, med dessa delar som...

... Ja, jag vet inte hur jag ska förklara. Men när jag hade kommit fram till en idé som jag gillade, så behövde jag ju trixa med storleken. Så att bakgrunden inte bara skulle passa MIN dataskärm.. Och DET tog sin tid!

Jag blev jättenöjd, iallafall.

Klockan blev strax innan fyra, när jag var helt klar.

Då var det ner för en liten fika tillsammans med mamma och pappa. Då middagen skulle väntas med tills 17åringen kom hem från skolan..

Jag var rätt så inne i mig själv. Lite sådär ångesttyngd. Men inte så att det tog över helt.

Messade lite grann med Xsambon. Om hur det går med allt. Om hur segt det är. Och hur alla tycks motarbeta oss..

Och efter fikat ringde jag honom. Och vi pratade en bra stund..

Det kommer små korta stunder. Som attacker. Orsakade av någonting man hör. Något som man diskuterar. En känsla av tyngd i själen. Man pressas under golvet. Vet inte vad man ska säga. Hur man ska känna...

.. Och så börjar man leta efter anledningen...

Ja, det hände idag. Helt plötsligt när vi satt där i telefon och pratade, kom vi in på ett känsligt ämne... och lusten att prata, försvann med känslan av lugn och (halvt) frid...

Strax därefter, la vi på luren(fortfarande på bra humör). Och jag gick ner för att äta. Tacos.

... Sedan blev det dator igen...

Mer Colour Chain... Kollade kanske allt en gång till...

... Och nu när jag kommer ihåg det! Jag testade att beställa hem dessa schampon och balsam idag. Det som skulle vara väldigt bra vid hårbottensproblem. Som jag råkar ha.

Men fastnade vid min okunskap. Jag fattade inte hur man gjorde för att aktivera det där saken på bankkortet, som gör att man kan handla med det via internet... Då jag inte förstod vad en "hälsningsfras" var... Hälsning till vem, liksom :P

Men hörde efter med mamma och pappa, och gör ett nytt försök imorgon.

Ner till tv:n. Sitta där och messa med Xsambon, tills det var dags för film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen.

... Jag fick för mig att jag skulle försöka åka till Xsambon, så att vi kan prata tillsammans, med A-K, nästnästa vecka. Jag vet ine riktigt när det fungerar. Men det måste ju bli någonstans emellan lägenhetsvisningar, eventuellt kontraktskrivande, och praktikmöten, med mera

.. Så. Jag måste iallafall vänta in mail om visning. Vilket jag borde få. Då jag ligger på tredje plats i kön, och man inte längre kan ansöka om den.

... Ja. Nu blir det sängen för mig. God natt med er <3

Okej. Bloggplatsen krånglar.. Iallafall för mig...
Så jag skriver i ett dokument istället. Och lägger in det så fort som jag kommer in.

Idag har varit en dag av stress. Och inombordsligt obehag. Huvudet har känts mer fullproppat och tjockt än på länge. Och hjärtat har känts så tungt och ihopklämt.. Så pressat, att jag nästan gått genom golvet..
Jag har känt mig instängd i mig själv. Och själen har skrikit gällt efter att få komma ut i frihet...

... Och det var ju såklart PRECIS rätt dag för en familjesammankomst! ...

Serier igår natt. Precis som vanligt. Small Wonder, såklart.
.. Låg kvar länge och drog mig i sängen.. innan jag klev upp för att äta frukost.
Åt min frukost. Plockade undan efter mig. Och gick sedan upp och la mig igen.. Med en GNUTTA dåligt samvete och värdelöshet... för att jag visste att syskonen med de sina, skulle komma idag. Och det fanns säkert saker att förbereda innan! ...

Men ingen ork. Låg dock PÅ täcket, med kläderna på. Bara ifall ATT de skulle ropa på mig och vilja att jag hjälpte till med någonting.

Satte igång datorn, lagom till lunchen. Vad jag gjorde, minns jag dock inte. Säkert det vanliga. Läsa bloggar. Kolla mailen...
Ja-a. Ojojoj. Undrar vad jag hittar PÅ hela dagarna när jag sitter här framför datorn!

... Men även om det inte blir rätt ordning på dagen nu, så kan jag ju berätta vad jag iallafall MINNS att jag gjort på datorn idag! ... Jag har sökt efter skonsammare schampon. För att det jag har nu. Det ekologiska som jag köpte för några veckor sedan, är det sämsta schampot(för mitt hår) som jag någonsin haft! Har alltid haft problem med mjäll och torr hårbotten, sedan jag var liten... Men detta schampot, både förstärkte det problemet och gav mig ett nytt(!!!)... EXEM.

Så. Jag står inte ut längre. Och började då läsa på lite grann. Vad mjäll berodde på. För att kanske på DET sättet kunna hitta ett schampo som faktiskt skulle fungera. Lyckades då lära mig att om man har torr hårbotten(eller annars också?), bör ph-värdet(schampots) ligga på runt 4,5 och 5,5. För att göra hårbotten i bra balans.
Så. Jag började leta schampon med så lågt ph som möjligt. För att jag kontaterade då, att antagligen innehåller mitt ekologiska schampo ALLDELES för högt ph! Eller så TÅL jag det bara inte!

Men jag hittade ett. Ett som hade fått fem av fem möjliga stjärnor från alla kunder som hade kommenterat och bedömt produkten. Att den hade fungerat bra mot just torr hårbotten, sårskorpor, håravfall... mjäll, och så vidare. Ja, hårbottensproblem, helt enkelt.
... Ska beställa det. Men blev bara osäker på ifall jag bör beställa balsamet av samma märke OCKSÅ. Om jag borde beställa bara schampot... Eller om jag borde beställa bara balsamet..
Så jag skickade iväg en fråga. Vad som är bäst.. Och väntar nu på svar.

Lunch. Och sedan dator en stund.
Syskonen med sambo och flickvän, kom runt två-tretiden.
Ner på nedervåningen. Men ack så osocial jag kände mig. Tyckte INTE att det var en bra dag för folk. Och ju längre tiden gick. Desto mer instängd i mig själv och själsligt tung, blev jag.

Så jag hade inte så mycket social kontakt idag. Jag var med en del. Men höll mig gärna på avstånd. Satt tyst under den mesta delen av tiden. Men skrattade, trots känslor, till några gånger. Och sa några ynka ord under dagens gång.

Middag med familjen. Ja, allihopa. Kräftskiva. Jag åt inte så mycket. Knappt någonting alls. Då jag inte hade någon matlust. Hade lätt kunnat strunta i det helt!
Men skulle jag ändå sitta med, fanns det ingen anledning att inte äta.

Fick snabbt lust att lämna bordet. Men ville samtidigt stanna kvar. Så att jag inte lämnade all disk till mamma och pappa..
"Led" mig igenom det. Och hjälpte till att plocka av. Och passade sedan på att sno åt mig soppåsen med kräftskalen, och ta en promenad till soptunnorna, i den friska luften.

Stannade ute en stund. Och drog in luft. Lugnade ner de värsta känslorna... Bara ställde mig mot ett träd och stirrade... Ville inte gå tillbaka in igen. In bland allt folk och stressen. Höga ljud. Skratt och prat över varandra...

Men in igen.
Satte mig i mitt rum vid datorn, och började blogga lite grann. Men blev snabbt avbruten.
Ner på nedervåningen. För att de skulle förklara någonting för oss. Ja. 21åringen skulle det..
Sitta med en stund. Men några meter ifrån "folkgruppen"..
Och sedan smita upp på övervåningen igen. In på mitt rum.
Sitta en stund till, vid datorn.. Och sedan ner för gófika.

Ja. Jag satt och skrattade tillsammans med dem en stund, och kände mig liiite lättare inombords. Men jag kände mig ändå helt död, och behövde bara vara ifred...
Så. Upp igen. Och lägga mig på sängen och titta på några avsnitt av Small Wonder.
Bli "störd" av 21åringen. Säga hejdå till henne och hennes sambo... Och sedan upp igen, för mer serie.

Resten åkte hem. Och jag trappade ner för att berätta för mamma och pappa, att jag nu ligger på plats 2 av 15 på en av lägenheterna. Så det börjar närma sig en förstaplats! ÄNTLIGEN!!!

Tv och lite PARADIS-choklad, tillsammans med mamma. Gunga fram och tillbaka. Och åt sidan. Och när jag inte längre orkade DET, eller kände mig dum, skaka eller gunga med benen istället..
Ja, jag var nog lite stressad. För att det var svårt att låta bli...
Jag skulle haft en gungstol. Perfekt! ... Eller snurrstol! Jag älskade att snurra runt runt runt på stolarna på sjukhuset!

Ja. Och nu har jag kommit upp hit för att blogga. Men kände mig spänd. Så jag spelade lite BubbleShooter först.

God natt med er <3

Jag har skrivit. Och skrivit... Och skrivit.

Punkt efter punkt. Text efter text.

Jag har tänkt, tänkt och tänkt. Funderat. Och bestämt mig för att inte fundera mer.. För att jag tänker för mycket. Det är där problemet ligger. Jag tänker alldeles för mycket. Känner efter. Och reflekterar. Letar inom mig, och undrar.

Jag behöver egentligen bara slappna av. Go with the flow. Och låta livet visa mig vägen. Istället för att förjäves försöka visa det min väg. För att det enda jag gör genom att försöka styra livet såhär, utan att lyckas, är att trycka ner mig själv. Och allt jag skriver, blir negativt...

Jaawww... Dagen idag..

Vet inte hur jag ska lyckas beskriva den, utan negativitet. Så ärligheten går först. Men kanske imorgon, blir ett inlägg HELT utan negativitet ;D

Tung natt. Med svårt att sova. Mer minns jag inte.

Vaknade iallafall vid halv sex tiden första gången. Tror jag. Men klev inte upp. Utan vaknade istället en gång i timmen, fram tills jag klev upp vid kvart över åtta.

Tassade ner på nedervåningen och hämtade min frukost. Åt den på sängen. Då jag inte ville ha någon social interaktion med mamma. Ifall hon skulle vakna.

Satte igång datorn... Minns dock inte varför. För att sedan packa mina saker och gå iväg till bussen.

... Mötte Personligt Ombud utanför Omsorgsenheten eller vad det nu kan ha hetat. Och satt sedan på möte... Ja, såklart.

Kände mig stel och osäker... Men annars vet jag inte om jag har så mycket att dela med mig av därifrån heller. Vi träffade en trevlig socionom. Och personligt ombud svarade så gott hon kunde, på de frågor som kvinnan hade om mig. Då jag själv var stel som en pinne, vad gällde att svara på frågor. HELT tomt.

... Men hon drog sedan ut den förra utredningen som gjordes för ett år sedan. Sist som jag var i kontakt med kommunen av samma anledning. Och där hade hon ju en hel del information. Läkarutlåtanden och sådant också.

Efter mötet, kände jag mig under jord. Jag pressades neråt... Och kände egentligen inte för NÅGONTING. Ville ingenting. Hade inte lust med någonting. Och kände inte heller större hopp än vad jag gjorde innan...

Och i alla dessa tankar. Känslor... Så bestämde jag mig för att jag måste SLUTA göra såhär mot mig själv. Jag måste SLUTA tänka så mycket. För att jag KOMMER ju inte fortare framåt för att jag grubblar och tänker. Gör mig själv rädd och orolig. Missnöjd och känslomässigt tyngd, i onödan...

Jag vet ju inte om min hjärna är kapabel till att sluta tänka. Eller ens sakta ner! Men man kan väl hoppas.

Äsch. Nu blev det en paus i bloggandet. Jag kan helt enkelt inte fortsätta på detta sättet. Då jag inte ens minns VARFÖR jag skulle sluta tänka. Vad jag hade för mening med den uppgörelsen inombords...

Nu är jag HELT lost. Kan inte finna hur jag tänkte och kände vid det ögonblicket(???)..

Men jag går vidare.

Väl hemma, satte jag mig vid datorn en stund. Och stressade sedan ner till nedervåningen, för att hinna ta en dusch innan pappa kom hem och kunde behöva toaletten... Snabb dusch. Lite halvstressad.

Och sedan dator igen. Fram tills middagen var klar..

Ångest och tunga känslor under middagen... Vilket gjorde att jag struntade i disken och bara lämnade bordet när jag ätit klart.

Upp hit för mer dator. Allt det vanliga. BubbleShooter. Bloggar. Kolla lägenheter... Och skulle sedan beställa nytt bankkort. Osäkert. Nytt... Lite smått obehagligt. Och så när jag väl känner mig säker på hur man gör, så hakar jag fast på att jag inte vet min månadsinkomst innan skatt. Vilket man tydligen behövde.

Så. Skriva till försäkringskassan som inte svarar förrän TIDIGAST på måndag. Och fråga.

... Och. Bankkortet får vänta till nästa vecka.

Fika tillsammans med mamma och pappa. Sedan åker de iväg till en kompis. Och 14åringen passar på att komma ner och sätta sig med mig i vardagsrummet.

Jag sträcker på mig, och han frågar direkt om jag tänker gå nu. Varpå jag svarar. "Vadå, ville du sitta här i så fall". "Nej, jag ville sitta här MED dig", svarar han då =)

Ja, förutom DET lilla snälla, kallade han mig även "trög" idag. Men vi hade kul.

Efter det, bäddade vi rent hans säng. Och jag har dragit ur lakanen ur min.

En HEL del punkter i punktlisteboken idag. Då jag kände att det var mycket av både tankar. Att tänka om. Strategier... Och så alla intryck som jag fick från gud alla ställen. Var ju tvungen att skriva ner ALLT som passerade genom mina öron och ögon!

Jo. Jag kanske ska berätta. Vi gjorde iallafall en ansökan om aktivitet genom kommunen, idag. Så. Det blir som förra gången. Men förhoppningsvis får jag en annan kontakt än vad jag hade sist ;D

Med det, säger jag nog god natt. Vet inte hur mycket som stämmer i det här inlägget, nu.. Men men. Jag kommer nog på någonting som kan lätta bördan på både psyke och hjärta, tids nog ;) Just nu är trots allt flytten viktigast.

God natt med er <3

Är egentligen inte på något vidare blogghumör. Då jag känner mig både kluven och "svävande"... Om man nu kan säga så..

Men. Ja..

Natten igår, var inte den bästa. Kände mig orolig och rädd. Paranoid. Och tankar slog mig, en efter en. Jag funderade. Ältade.. Och lät tankarna snurra. Försökte sova, ett tag. Men bestämde mig sedan för att lyssna på en ljudbok eller något. Men då jag inte hittade någon, fick det istället bli film på youtube.

Så. Där låg jag i några timmar, och tittade på en ungdomsserie som jag hade hittat. Bara sådär random.

Klockan strax efter tre, var serien slut. Jag stängde av, och tankarna var inte alls i samma takt eller intensitet som tidigare. Men somnade dock inte direkt...

Låg och stirrade en BRA stund. Tills jag till slut somnade. Och vaknade upp vid halv åtta...

Klev upp och åt frukost direkt. Och klev sedan i säng. För att sova en stund till.

Mer minns jag inte. Utan att jag klev upp igen för lite datorhäng innan lunch, vid elva-halvtolv-tiden.

Hmmm.. Vet inte. Orkar inte tänka efter. Men det blev iallafall lite datorhäng efter lunchen också. Kolla bloggar. Blocket. Spela lite BubbleShooter... Och så dammsugning hall, trapp och nedervåning.

Jaooww.. Minnet är ju inte det bästa.. Och jag orkar inte försöka leta fram det. Men jag började iallafall kolla på en ny serie på youtube, efter mycket om och men. Då mitt ljud på datorn, inte fungerade på NÅGOT sätt. Trixade och felsökte. Försökte komma på varför krysset över ljudikonen inte ville försvinna... Och tog mig sedan för att göra en återställning på datorn. Tillbaka till för ett par dagar sedan.. Vilket(tackar jag vet inte vem) löste detta =)

Sedan blev det middag tllsammans med pappa, mamma, 17åringen, och 20åringen som även idag, var på besök en stund.

Mer serie på datorn.. Och sedan bli nerkallad för en fika.. Och tv resten av kvällen.

När mamma och pappa, övningskörde med 20åringen in till stan, passade 17åringen på att ta en pratstund med mig. Där fick jag lugnt lyssna en stund och svara så gott jag kunde. Påminnas lite lätt om hur väl jag behöver vara ifred för att inte känna ångesten och osäkerheten komma smygandes bakom ryggen på mig...

Ja, jag älskar mina syskon, för all del. Men jag känner mig otrygg. Vet inte vad jag ska svara. Och vill inte behöva känna mig pressad till att titta åt ett spciellt håll. Reagera på ett speciellt vis... Eller att bry mig, om så inte skulle vara fallet.

... Nej, jag tycker inte om att vara social, om det inte är på mitt kommando.

Men kärleken och stödet till sina syskon är viktigt. Så jag gör så gott jag kan, för att visa att jag bryr mig... Och det krävs faktiskt inte så mycket AV mig, för att de ska bli nöjda. Bara ett litet socialt engagemang =)

Sedan kom 14åringen hem från sin aktivitet. Bågskytte. Då blev det mer socialt. Han ville ju prata och berätta. Ja, det är ju klart han vill =)

Och när mamma hade kommit hem igen och satt med oss. Då vi skulle se på "Hela sverige bakar" tillsammans, så var ju inte 14åringen på samma noter :P Nej, då skulle han och jag spela något dataspel tillsammans. Dålig grafik och väldigt enkelt upplagt. Men vad gör man inte för hans skull :) Spelade några omgångar och skrattade lite grann. Gjorde varandra(honom) till åtlöje :P .. och hade lite kul. Halvhjärtat. Då mamma diskuterade Hela Sverige Bakar, med mig samtidigt. Vart lägger man intresset? Hos 14åringens halvtråkiga dataspel, eller mammas mer intressanta program?

Gjorde iordning frukost till morgondagen. Då jag inte vet om jag kommer att orka kliva upp tillräckligt tidigt för att hinna äta frukost imorgon. Ska ju på möte på kommunen..

Annars. Jag har skrivit av mig i min dagbok. Ett rätt så uppgivet inlägg. Frustrerad på mig själv... Ja, och min värdighet i livet... "Vill bara slå mig själv hårt i huvudet", minns jag att jag skrev...

Men inte mer om det nu :)

Nu säger jag god natt.

God natt med er <3

... Men grejen är den, att jag har fått problem med ätandet.. Jag äter säkert rätt så bra. Men det är mina TANKAR om det, som förstör. Det blir bara så svårt att hålla på matrutiner. Det vill säga, att äta regelbundet... När jag tänker som jag gör...

Men dagen idag.

Det är så skönt att kunna säga att idag har varit en relativt bra dag. Efter alla dåliga dagar som varit. Känslorna, tankarna... Själen. Ja, ALLT har känts så mycket enklare och friare! Jag har haft gott om energi. Och jag har känt mig framåt och uppåt... Ja, om man jämför med hur jag BRUKAR känna, iallafall! Då var detta rena HIMMELRIKET ;D

Dock så HAR jag ju som sagt lite intellektuella och emotionella problem med ätandet.. Som för många, är tidigare känt.

Så. Jag vet inte vad som hände igår kväll. Minns inte hur jag tänkte. Men jag var väl bara trött på hur livet såg ut. På hur jag mådde. På vilka känslor jag släpade. Hur stenfast jag sitter på denna obehagliga plats i livet. Trött på att inte bli förstådd. Sedd... Att känna mig ensam..

Så jag bestämde mig för att äta. Bryta på rutinerna... Och de gånger DET sker, äter jag ALDRIG lagom! Då äter jag MYCKET! Och när "mycket" näring tas in, kommer också viljan att svälta "hädanefter"...

Så. Det jag skulle komma till..

Mamma hade jobbat natt. Och då hon sover sig igenom både frukosten och lunchen, såg jag heller ingen anledning att tvinga i mig varken det ena eller det andra.

... Hoppade frukosten. Sov mig igenom den. Vaknade till halv elva tiden, kanske. Klev upp. Klädde på mig morgonrocken. Och gick ner på nedervåningen, för en kopp varm mjölk med snabbkaffepulver i..

Då hungern ändå kändes av, snodde jag med mig en liten pepparkaka också. Och så upp på övervåningen.

Satte mig vid datorn en stund, och kollade det vanliga.. Kanske.

Och sedan ner på nedervåningen, för att ta hand om pappas och syskonens disk, innan mamma vaknade. Ville inte att hon skulle känna sig tvungen att ta den när hon vaknar på eftermiddagen.

... Så. För att vara närmare bestämd. Ville inte missa disken :)

Sedan var jag igång. Fick en sådan energi! Lust att städa badrummet här på övervåningen. Vilket var tur! Eftersom att jag har det som dagens syssla, på min whiteboard =)

... Städade allt, under nöje(om man nu kan säga så). Och kände mig knappt en gnutta stressad ;)

Och när badrummet var rent, satte jag mig vid datorn en stund till.

Spelade lite BubbleShooter. Läste bloggar. Kollade tradera, och blocket entusiastiskt :D Länge sedan sist. Då hoppet känts så långt borta.

Sedan blev det en liten promenad. Musiken i öronen. Systemkameran runt halsen(nacken?)... Och min långärmade tröja runt midjan. Japp, det SÅG ju så varmt ut! Man hänger inte riktigt med.

Men det var kallare än vad jag trodde. På med tröjan. Och så sakta, sakta, fram på grusvägen. Fota en det ena, en det andra.

.. KUL! Jag fick verkligen chansen att utforska inställningarna på kameran! Och jag kände en sådan KONTROLL, när jag bara sådär, kunde kontrollera både ljus och skärpa. Vinklar och så vidare ;D

Gick dock hem, rätt så omgående. Då det blev lite kallt.

På hemvägen var jag nära på att möta, säkert några grannar, med sin hund. Men kollade aldrig åt deras håll, för att se vilka de var...

De var väl ca tio meter ifrån mig, och jag rusar(går snabbt) förbi. Utan att ge en blick. Halvt sjungandes till radion.

Jag hade INGEN lust att prata. Ingen ork att riskera nyfikna eller pratglada människor...

Och jag slapp ;D (slippte?) ...

Hemma, satte jag mig vid datorn igen. Och blev sedan kvar där, fram tills middagen. Idag. Pappa, jag och mamma.

... Och efter middagen, lite dator igen. För att sedan joina mamma framför tv:n.

20åringen hälsade på, i en timme kanske.

... Och sedan blev det film och fika, för mig, pappa, mamma och 14åringen.

Och nu innan jag kom upp hit, såg jag på tv och proppade i mig både nyttigt och onyttigt.

Känner mig bortom all kontroll över mig själv. Och önskar bara att jag kunde vara starkare, vad gäller att äta regelbundet... och inte må så dåligt av att äta för mycket...

Men som sagt. En BRA dag idag! I jämförelse. Ångesten har gjort sig knappa påmind under dagen, och jag känner mig nu till kvällen, "tom på självkontroll".. Men annars så ;D

God natt med er <3

Dagen idag, känns enkel att sammanfatta. Så vi tar det på en gång =)

... Hmm. Okej, jag TRODDE att det skulle vara enkelt. Men att minnas hur dagen började, var tydligen inte det enklaste!

.. Jag minns jag hade svårt att somna igår natt. Låg och kände mig missnöjd, och lite smått sådär bubblande frustrerad. Vred och vände på mig. Funderade. Grubblade.. Mycket över livet och mig själv. Skrev lite dagbok... Och tycks sedan ha somnat till slut.

Vaknade, trött som självaste f*n, vid nio imorse. Klev upp och åt frukost. Tillsammans med mamma och pappa. Helgfrukost denna gången. Vaniljyoghurt med banan och kakao i.

... Tog hand om allas disk. Och gick sedan upp och la mig igen. Japp, det har kommit att bli svårt att undvika. Trots att jag VET att det är vad mina sömnproblem om nätterna, beror på! Men det är bara det att det har blivit en sådan VANA att lägga mig och sova eller vila en gång till. Att när jag inte gör det på morgonen, känner jag ett STORT behov av att göra det på eftermiddagen. På grund av tröttheten!

.. När jag bodde med Xsambon, brukade jag ju dock justera det där allteftersom det hände. 35 timmar vaken tid, för att ställa dygnet tillrätta igen. Och så svårt att sova. Och dygnet blir felvänt. Är lika med - 35timmar vaken igen.

.. Men det orkar jag inte med nu.

Låg iallafall och halvsov. Vilade. Fram tills klockan elva. Då 17åringen kom och knackade på min dörr. Då var det lunch.

På med kläderna. Och en helgmacka till lunch. Det vill säga. En macka som INTE är Rågkuse =D

Jag hade ju räknat med att få vara ensam hemma idag. Då det bara var mamma, pappa och jag hemma. Och mamma och pappa, skulle köra en timme bort och köpa några flyttkartonger... Om jag inte minns fel..

Men så kom 17åringen hem från sin kille... och jag fylldes av en känsla som jag helst skulle slippa. En känsla av social press. En "rädsla" att behöva umgås. Att hon ska vilja prata eller ha hjälp med någonting..

... Och under lunchen kom det. Hon ville ha hjälp med läxorna. I hennes fall, handlar det nog i och för sig, mest om att hon vill ha sällskap. Hon är en person med uppmärksamhetbehov, min syster. Och visst. I vissa fall, kan jag umgås med något syskon eller så, även när jag inte orkar. Bara för att inte tappa deras tillit och kärlek.. Men just idag, var inte en sådan dag. Jag tror att hela livet är för åt h*vete för det just nu.

Flyktkänslan kom. Och jag kände mig redan pressad och missförstådd. Förvirrad av allt prat. Kluven över vem jag är...

Ja. Så jag satt en stund vid datorn. Kollade det vanliga. Och bloggade lite grann. Gjorde iordning inlägget och la över till denna bloggen... Och kom på att mobilen måste laddas innan jag kan ta med den ut på promenad..

Instänga upprörda. Tunga och gråa känslor.. Gick ner en stund på nedervåningen, och satte mig i min ensamhet i vardagsrumssoffan. Skrev lite dagbok. Och gick sedan otåligt, upp hit och kollade mobilen. Var den färdigladdad?

.. Nej. Inte ens hälften. Så. Jag rev fram alla vinterkläder ur kartongen med "Värme" på. Kollade igenom dem, och tog fram de kläder som jag behöver och snart kommer att behöva. Sedan klädde jag på mig lurvfleece-jackan och en mössa. Mest för att jag var orolig att mitt hår skulle se skitigt ut..

Och så gick jag ut utan mobilen. Det vill säga. Utan musik i öronen. "Jaja. Det får gå bra ändå", tänkte jag.

Där gick jag på vägkanten. Sjöng sång efter sång. Och försökte komma fram till en låt som jag både KUNDE OCH trivdes med.

Sjöng faktisk på de flesta låtar som jag brukar sjunga med till på youtube.

Men fastnade sedan på en låt som vi sjöng när vi gick på barnkören. Jag och mina syskon. Det var på ett läger som vi fick lära oss den. "Jag är en sommarens trollslända, jag". Höga toner som man håller ut på. Iallafall som jag minns det.

Jag gick långsamt, långsamt. Och med nästan ingen energi. Blev trött och hungrig. Och när jag slutade sjunga, satte funderingarna igång, som utskjutna ut en kanon.

.. Men väl hemma, var mamma och pappa hemma igen, och jag satte mig återigen vid datorn. Pustade ut.

Lite middag. Diska efter middagen. Datorn en stund till. Mest sitta och stirra på min egen blogg. Läste igenom mina gamla "från min andra blogg"-inlägg.

Spelade lite BubbleShooter och så vidare.

Sedan blev det tv för min del. Och efter det, fika och film, tillsammans med mamma och pappa.

Filmen började krångla efter kanske tio minuter. Ljudet försvann. Och vi blev alla, väldigt missnöjda. Började prata frågandes med varandra. Pappa började trixa med... Ja, vad det nu var för någonting som filmen spelades upp på... Och då börjar filmen spola framåt istället! Det gick inte att playa filmen :O

... Han försökte och försökte och försökte. Men så fort som man startade den från samma ställe som den började krångla, så spolade den i ultraspeed framåt igen(!)..

.. Så. Vi fick se den ifrån början. Vilket gjorde 14åringen nöjd. För att då kunde även han, hoppa in och se den med oss ;)

Filmen hette(heter) "Dangerous minds"... Och detta, ÄNNU en superduperbra film! Jag ÄLSKAR den! Den är såå känslosam. Lär... Ja, den har någonting att ge :) Och HELT OTROLIG! Jag ÄLSKAR det faktum att med rätt tillvägagångssätt och en hel del kärlek och respekt, kan man nå fram till PRECIS vilka slags människor som helst! UNDERBART!

Med det, säger jag god natt.

God natt med er <3

Tänkte bara visa ett par bilder som jag förde över till datorn idag..

De två första är från dagens promenad. Vilket är en historia i sig!

... Japp. Jag tvivlade på ifall jag verkligen orkade bära med mig den stora tunga systemkameran runt min hals. Om jag ändå inte hade lust att fota..

Men jag tog mig i kragen. Har jag köpt kameran, så får jag ju använda den. Riskera att hamna i ännu en "tvångsperiod" där intresset blir ett helvete(dock så hände inte det =)

Så. Jag tog kameran med mig. Fick hålla i den hela tiden. Då jag var rätt att displyen skulle repas om jag lät den slängas mot bröstet. För att väskan orkade jag inte släpa på.

... Och så kommer jag ner till ett ställe där jag känner att jag nog borde knäppa några foton iallafall. Jag hade promenerat två minuter. Till en av granntomterna. Knäpper dessa två foton + ett till. Vilka alla blev för ljusa. Överexponerade. Testade att "sänka" blixten. Igen. Igen. Och igen. Tills jag kom på att jag inte ens hade blixten uppe. Så den påverkade INTE fotot!

... Och PRECIS när jag kom på vad det var, dog kamerans batteri. Typiskt. Så då fick jag släpa på denna kameran UTAN att kunna ta foton. När inte ens medtagandet av den, hade varit en självklarhet!

Jaja. Det var ingenting som störde mitt humör. En extra vikt till min egen, bara, att släpa på ;) Så blir det när man inte kollar batteriet innan man släpar med sig den :P

De andra två bilderna är på en gåva till mina föräldrar. Som jag tog för någon vecka sedan.