... Jag ska ändå ta och skriva lite om dagen, nu...

Jag sov så konstigt inatt.. Jag vet inte om jag riktigt sov djupt, på hela natten. Eller så sov jag djupt men drömde konstigt...

Jaja. Spela roll.

Imorse hade jag iallafall ingen som helst lust att kliva upp. När jag väl vaknade till ordentligt, började jag istället fundera.. Det kändes bara så tungt, det här med att behöva åka in till stan. Fixa med saker som måste göras, men som jag egentligen inte har någon större lust med. Inte orkar med. Behöva besluta mig för ifall jag ska, vill, borde göra de saker som jag än sålänge är osäker på...

... Och att orka sig ut(!)... Ta bussen till stan. Och sedan behöva riskera att ta samma buss som någon av syskonen, hem sedan. För att. Att vara social utan att välja det själv... eller räkna med det... Ja, det kändes inte okej.

Jag låg iallafall kvar i sängen fram till klockan tolv. Då gick jag ner på nedervåningen. Åt min lunch. Plockade(halvt ovilligt, för min mammas skull) ur diskmaskinen på ren disk. Och la i den smutsiga som stod uppradad på diskbänken..

Sedan. Upp och bädda ner mig igen. Låg och halvsov. Blundade. Stirrade. Och funderade...

.. Fram tills jag bestämde mig för att jag nog var tvungen att duscha idag ändå.. Pappa SKULLE ju ändå ha sin kompis över ikväll... Det får man ju ta hänsyn till... Och så blir ju morgondagen för stressad för att orka med att duscha.

Så. Vi halv tre på eftermiddagen. Upp ur sängen och på med kläderna... Välja rena kläder från hyllan... Och sedan ner i källaren, för att komplettera. Då jag saknade kläder. Vilka låg i källaren, efter tvätt.

Efter duschen, satte jag mig på sängen, i skräddarställning. Satte musiken i öronen. Radion. Och bara stirrade ut genom fönstret.

... Satt där i kanske en halvtimme-femtio minuter. Och bara gungade fram och tillbaka. Gungade åt sidan... Och ja. Tråkade.

Jag hade bestämt mig för att jag INTE hade någon större lust med att sätta igång datorn idag... Nej. "Varför då...?", liksom...

... Ner för middag, tillsammans med 17åringen, mamma och pappa... Och efter en utdragen stund vid bordet, efter maten, börja plocka av och diska...

Sedan kom 17åringen in med posten. Mitt schampo och balsam hade kommit. Upp for jag, på övervåningen, och öppnar förpackningen... Allt verkade bra, när jag läste på kartongen. Men det fanns en instruktions"bok" i kartongerna... Och för mig, gör dessa alltid mer onytta än nytta. De stjälper(stavning) mer än de hjälper..(samma sak med bipacksedlar)...

Jag börjar läsa denna lilla "bok". Rad för rad. Schampo efter schampo. Ja, hela deras serie med schampon och balsam, fanns ju med i denna katalog... Och så ser jag någonting som fick det att för en stund, knyta sig lite lätt i magen... KANSKE fanns det ett schampo som var even better för mitt hår(!)..

... Jag hade ju köpt ett schampo för torrt och behandlat hår och hårbotten... Ett schampo som man bara bör använda varannan till var tredje dag... Och så fanns det ett mildare schampo, som även DET, är mot hårbottensproblem... som man kan använda VARJE dag(!)...

Och funderingarna började gå... "Vad var det som gjorde att man bara skulle använda detta var tredje dag?"... "Innehåller det "dåliga" ämnen?" ... "Starka ämnen?" ... "Är det här ett sådant schampo som innehåller ämnen som gör att man ser skitig ut i håret nästan på en gång?"... "Innehåller det silikoner och parabener?" ... Ja, till exempel.

Och... Min oroliga, osäkra perfektionisthjärna satte igång igen. Likaså rädslan för att faktiskt bara "fortsätta göra vad jag har gjort i hela mitt liv" ... Det vill säga.. Använda vanligt schampo i mitt hår..

... Japp, det ÄR ju faktiskt så.. Varför har det blivit såpass viktigt alla dessa saker som att äta så rätt det bara GÅR att äta... Använda så BRA och hälsosamma produkter som det bara går... Undvika tillsatt socker... Ja, allt till den grad att jag mår SUPERDÅLIGT av att inte veta hur jag uppnår det(!) ...

Alla funderingar. Sökningar efter info och kunskap. Förståelse... Att känna att jorden går under... JAG kommer att dö... om jag inte hela tiden finner det ALLRA bästa och mest hälsosamma för mig själv... Ja, det blir ett hinder... Jag får svårt att orka hantera det..

Så. Jag slog iallafall igång datorn. Var ju bara TVUNGEN att kolla upp ifall det andra shampot kanske var mer rätt för mitt hår... För att ISÅFALL vågade jag ju inte använda det jag fick hem IDAG!

... Kollade lite. Men skickade sedan iväg ett mail till dem istället. Ja, till butiken som sålde schampot. Frågade lite om schampot. Om varför det ena rekommenderades att användas dagligen, och det andra bara vart tredje dag, tillexempel...

Sedan satte jag direkt datorn i strömsparläge, och trappade ner till tv:soffan och satte mig och tittade på lite tv.

Kände mig fortfarande lite stressad över alla punkter på min WhiteBoardTavla. Och det faktum att alla utom en av morgondagens punkter KRÄVER att jag åker in till stan och uträttar dem(!)...

... Och även funderingarna kring schampot, och osäkerheten i och med DET, spökade fortfarande inom mig.

Jag funderade även lite över maten, när jag satt där och fikade tillsammans med pappa och hans kompis, och mamma... Jag menar. Jag bobbade i mig en MASSA fikabröd idag! En efter en kaka. Det fanns liksom inget stopp! Antagligen var jag helt enkelt mer hungrig idag än annars... Och min regel ÄR ju "Ät ALLTID tills du blir mätt. Det är ALDRIG för mycket, sålänge som man är hungrig" ... Varpå tanken slog mig. "Här sitter jag och bobbar i mig sötsak efter sötsak. Fett och socker i MASSOR. Utan att lägga en TANKE åt rädslan eller oron. Ingen ångest för vad jag äter. Vad jag gör mot min kropp... Ja, ingenting". För att fikan är rutin. Trygghet... Antagligen.

Och klarar jag DET. Ja, då borde jag ju klara av att äta frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, kvällsmål... också. DET kan ju knappast vara mer farligt för mig, än allt skräp som jag rätt som det är, proppar i mig!

Kruxet är väl att allt bli mer viktigt, dödligt allvar och "livsfarligt", när jag börjar lägga manken till...

Men jag ska försöka igen. Och försöka slappna av denna gång!

Imorgon köper jag kvällsmål! ... Hoppas jag. OM jag orkar försöka...

Okej. Lite osäkert. Men vi får se.. God natt iallafall <3

... Ja. Nu får det nog vara bra..

Jag blir så beroende. Vill veta mer, mer, mer. Suga åt mig kunskap. Och anteckna idéer. Skissa. Och bara komma fram till någonting bra. Det BÄSTA!

... Men NÅGON gång måste man ju ta en paus. Släppa det hela, för en stund. Och bara vila. Tänka på annat... Och i det här fallet... SOVA!

Jo, jag sitter här, och har efter att ha börjat längta EXTRA mycket efter en hund.. Att få börja träna och socialisera med hundar igen... Ramlat in på att sy eget hundsele. Ett ergonomiskt och skönt sele för hunden att bära. Även när den drar i kopplet. Gärna ett sele(eller säger man "en"?) där man har kombinerat drag-och promenadsele.

Jag slipar på olika idéer. Men jag kan ju aldrig veta vad som fungerar och inte. Eller hur den ska sitta på hunden, förrän jag HAR en hund och lägga tyget mot! Ja, och TYG, såklart :P

Paintbilden som jag målade, blev ju bara jätterörig, med en massa olika ideér hit och dit. Frågetecken, och små funderingstexter. Anteckningar med hur jag tänker... Ja, och en massa prickar, streck och ringar, här och där...

Jag vill att den ska vara RÄTT, RÄTT, RÄTT! Min perfektionisthjärna har åter talat :P Och än en gång... Jobbigt att inte kunna testa.

Men men. Till dagen.

Ja. Imorse vaknade jag på ett ytterst konstigt sätt.. Mobilen började larma högt som självaste F*N. Ja, TRODDE jag iallafall!

Så det första jag fick i tanken, var att stänga av larmet. Vilket jag direkt gjorde. Även här... "TRODDE jag!" ... Jag kunde inte förstå vad som hände på mobilen. Nyvaken som jag var. Låg bara och stirrade på den, tills jag upptäckte att det tickade tid på skärmen. Och den röda telefonluren! .. 0.11, 0.12 ..

"Ahaaa".

*Lur*, och så telenfonen till örat.

Min läkare från vårdcentralen, svarade på andra sidan.

Provsvaren hade nu kommit. Han pratade på, enligt mig, lääänge. Lugnt och sansat. Och talade om för mig, hur allt låg till. Och vad han ville att jag nu gjorde...

Värdena såg bra ut. Lite för små vita blodkroppar. Vilket kunde bero på att de tog så mycket blod på en gång, vid förra blodprovet. Och sedan, lite väl lite järn.

... Så. Han skrev ut Duroferon, som jag ska ta en tablett dagligen, i sex veckor. Då jag ska ta ett nytt blodprov.

Och så ville han även att jag tog ett blodprov nu i veckan. För att kontrollera de för små vita blodkropparna...

Ja. Och så ses vi även den 7:e... Om jag nu bestämmer mig för att gå dit. Nu såg ju allt rätt så bra ut. Och något annat har jag ju inte att ta upp med honom =)

Klev upp ur sängen vid tolvtiden. Kanske.

Åt lunch. Och satte mig sedan vid datorn.

Kollade det vanliga. Blocket hundar. Lägenheten. Läste bloggarna som jag alltid läser... Och funderade sedan, i princip resten av dagen. En MASSA framtidsdrömmar. Visioner. Planer. Och föreställningar.

En del funderingar om hur jag borde göra. NÄR jag ska åka till stan... Och VAD jag borde göra och INTE göra, av alla de saker som nu har blivit eller MÖJLIGTVIS ska bli aktuellt!

Skulle jag börja äta mellanmål... Ja, då blir det ju en vända till affären, för att handla keso, kvarg, frysta bär, och så vidare... Skulle jag än en gång åka och ta ett blodprov, bara ifall ATT det faktiskt är någonting med de där blodkropparna(?) ...

Och så var det ju Duroferon. Apoteket. Ja, det SKA jag ju fixa! För att det var ju DÄRFÖR som jag TOG blodprovet till att BÖRJA med!

... Och sedan så var det. Aktivitet. Gym... Skulle jag passa på att ta DET på en gång?

.. Och NÄR skulle allt detta ske?! ...

"Den här veckan", sa läkaren..

Ältande, ältande. Ältande. Frustration åt att inte kunna sätta just det som jag ser fram emot mest, i verket, just nu..

... Men trots alla dessa funderingar, gick jag ut och klippte lite skott, vid halv två.

Även denna gång, en timme.

ÄNNU blötare ute! Regn och rusk. ÄNNU mer småkryp! Och DUBBELT så j*vligt att försöka sprätta bort alla löv som låg i vägen för grenarnas nedre ände!

Men det var skönt. Trots att jag var lite mer stressad idag.

Det är ändå en stund att få koncentrera sig på annat. Få fundera utan att riktigt ha någonting att fundera PÅ. Ett tillfälle att få känna att man inte har NÅGRA som helst tankar i huvudet(!), och att det är okej.

In igen, för lite dator. Efter ETT färdigt träd.

... Samma funderande. Samma funderingar, igen.

... Något annat minns jag inte om jag gjorde vid datorn.

Gick och la mig på sängen, efter en stund. Jag frös och kände mig lite skrumpen... Antagligen av alla funderingarna.

Ner för middag.

Och sedan upp hit...

Det var NU som jag kom in på selar igen! Och SOM jag tänker. Söker info. Funderar. Planerar. Målar och skriver. vårt att slappna av. Och man vill bara, återigen glömma... Släcka intresset och glöden, igen.. Det är lugnare så... Nu när jag ändå inte kan testa. Få utlopp. Mer än inuti mitt huvud...

Ner för film tillsammans med mamma och pappa... När jag ÄNTLIGEN lyckades slita mig loss för en stund!

14åringen var med också. Ett till avsnitt av Rapport till himmelen.

... Lite tv tillsammans med mamma. Och sedan ta hand om disken efter fikat, när mamma åkte till jobbet..

Upp hit för att fortsätta försöka komma fram till ett mönster på min sele...

Och nu när jag ÄNTLIGEN, än en gång, lyckades slita mig...(och hoppas ta minst ett års paus) ska jag bädda ner mig och se om jag kan slappna av...

God natt med er <3

Ja, det är med lite tvivel, men ändå styrka. Som jag kliver i säng idag..

Men vi börjar med en sammanfattning ifrån dagens början.

Gårnatten minns jag inte mycket av. Mer än att jag låg och lyssnade på musik innan jag somnade...

Så jag går vidare till morgonen.

Jag vet inte riktigt när jag vaknade. Men jag klev iallafall inte upp ur sängen förrän vid halv tolv. Då 17åringen knackade på och öppnade min sovrumsdörr. Det var dags för lunch..

Jag ville nämligen inte kliva upp tidigare, idag. Då jag visste att 17åringen skulle komma hem runt halv elva. Och jag ville helst inte höra hennes långa berättelser om alla jobbigheter hon har upplevt både här och där.. Ja. Hon kan gnälla en del. Och det är sådant prat, i hennes höga volym, som lätt ger mig ångest. Och gör mig orolig och missnöjd...

Men här uppifrån sängen, hörde jag inte vad de sa. Jag hörde ATT de pratade... Inte lätt att unvika. Då hon har såå hög volym i rösten.

Klev upp iallafall, och åt lunch, tillsammans med 14åringen, 17åringen, mamma och pappa. En tunnbrödrulle med smör, skinka och ost... Och så någon matsked räksallad på det. Det var alldeles lagom.

Kaffe. Och sedan blev det till att börja diska och plocka ordning efter lunchen.

Upp hit till datorn. Kolla det vanliga. Blocket hundar. Mailen. Läste lite bloggar. Och kollade in på lägenheten, ifall det hade blivit några förändringar i köplats. Men nej. Fortfarande plats 3 av 17(eller om det var 18)...

... Sedan började funderingarna. Det dåliga självförtroendet bubblade upp... Frågetecknet om ifall jag skulle klara det, det eller det. HUR jag i så fall skulle göra det. Om det skulle fungera att göra på det sättet som jag varannan minut, litar fullständigt på... Varannan minut, ser det som en omöjlig lösning...

Fundera, planera. Punkt efter punkt. Argumentera för VARFÖR det skulle fungera...

... Varannan fundering, tro på mig själv.. För att nästa, känna mig liten och misslyckad...

Sitta här och känna med hela mitt hjärta, att jag har ett kall. Någonting som jag vill göra NU, NU, NU! Men varken ha möjlighet eller mod att ta mig dit, för tillfället...

Ja, det var en frustration i sig. Att tro på sig själv, bara för någon minut. Att tvivla för nästa... Och att samtidigt inte kunna testa och se.. Få svar.

.. Ja, jag vet inte om jag vill berätta vad jag pratar om, HÄR...

... Så. Jag tror jag hoppar det.

... Japp. Så få det bli. Det måste ju kännas bra att dela med sig. Av sig själv. Okej, liksom.

La mig på sängen och funderade ytterligare. Försökte finna inre frid. Men det var svårt. Jag kunde inte sluta fundera. Jag behövde svar...

... Men till slut, bestämde jag mig ändå för att gå ut och klippa lite skott på träden i allén. Som jag hade skrivit på min WhiteBoardTavla.

Sagt och gjort.

Blött och fuktigt. Jordigt. Och fullt med bärfisar som vilade under de blöta löven. Gren efter gren. Knopp efter knopp... Ja, små grenar som bara var millimeterlånga, med en liten knopp i toppen... Med denna extra stora sekratör.. Ja, jag använder en större. Då jag förra hösten, hade sönder en sekratör i flera bitar. Då jag klippte för tjocka grenar med den xP

Det var skönt ute idag. Och förutom det faktum att det var en MASSA småkryp som vaknade till liv! Bärfisar, larver, skalbaggar, och maskar... Så var det jättefint väder. Jag satt därute på huk, med bara jeans och munkjacka på kroppen. En perfekt höstdag =)

In igen, efter en timme. Lite ont i handen.

20åringen hade kommit på besök igen. Han kom när jag höll på att klippa skott.

Själv gick jag direkt in på mitt rum. Minns inte vad jag gjorde. Men jag satt iallafall här vid datorn...

Hmmm. Undrar vad jag gjorde...

... Eller så... Jo, det gjorde jag nog!

Jag la mig på sängen en stund till. Väntade på att mamma och pappa skulle komma hem, så att vi kunde äta. Saknade min hund jättemycket. Önskade att hans nya ägare kunde säga att de inte kunde ha honom kvar. Så att jag kunde ta första bästa resa till H*vetets stad och börja ta hand om honom igen. Få en andra chans att ge honom det liv som jag alltid ville ge honom. Få en andra chans till hans ovillkorliga kärlek... Att få ge honom den trygghet som han förtjänar...

Men han har någon annan som gör det nu... :)

Det tog för lång tid för mamma och pappa att komma hem. Och jag var både hungrig, frusen och trött...

Klockan var... Ja, runt halv fem, fem, kanske. Och nu blev det lite tv medans jag väntade...

En timme senare, kom de hem. Och 20åringen och 14åringen intog vardagsrumssoffan, de också, i väntan på maten...

Middag, efter mycket om och men..

Och sedan blev det direkt tv för mig. Mig och mamma.

För att sedan bli joinade av pappa, 14åringen... och även för en stund, 20åringen.

Så såg vi ett avsnitt av "Rapport till himmelen" tillsammans..

Efter det, Fjällbackamorden, tillsammans med mamma. Då jag även blev attckerad av en tanke. Vet inte vart ifrån den kom... "Lev som om du skulle dö imorgon"... Ja, den har man ju hört förut. Men den slog mig först nu. Kan det hjälpa mig, att bara rabbla den meningen varje gång som jag känner att jag vill men inte vågar? "Livet är inte långt. Imorgon kan det vara över... Så vad har jag att förlora på en satsning?" ... Jag vill ju hinna leva och NJUTA av livet! Vad spelar det för roll vart det hela slutar? Det viktiga är ju hur man mår på vägen dit ;)

Med det, säger jag god natt. God natt med er <3

Ja-ha.

Då blir det lite bloggning nu då.

Har svårt att slappna av och ta mig till att blogga. Men sängen kallar..

Jag börjar från natten igår, och tar mig till nuet. Om man säger så.

.. Igår var ju en jobbig kväll, när det gällde min nya matstruktur. Jag tänkte alldeles för mycket. Kände mig pressad. Orolig. Osäker... Det var en enda röra i mitt huvud..

... Okej. Där tog det stopp. Men det finns ju i gårkvällens inlägg.

Men...

Nej, sorry... Jag tycks inte kunna minnas gårnatten så väl...

Får väl hoppas att jag kan minnas denna dagen, iallafall.

Jag vaknade vid kvart i åtta, av larmklockan. Klev direkt upp och började koka gryngröt.

Det gick bättre denna gången. Och det blev lite mer i min smak. Konsistensen och sådär...

Men däremot brände jag mig som f*n på skålen som jag värmde gröten i. Jag har fått en står hård bubbla på pekfingret, som ömmar när jag trycker lite lätt på den.

Aj. Aj. Aj...

Efter gröten, blev det upp och bädda ner sig igen. Halvsov eller sov en stund till. Och så när klockan blev tio, gick jag ner och hämtade mig ett äpple och ett glas juice.

Vid det här laget, hade precis en av bilarna utanför vårt hus, kört iväg längsmed grusvägen. Frågan om det var bara pappa som åkte eller ifall jag nu var ensam hemma, slog mig. Men jag tänkte inte mer på det. Det spelade ju inte så stor roll, när jag ändå tänkte ligga nerbäddad till tolvtiden som alltid.

Så låg jag där en stund.. Funderade kanske lite grann. Antagligen på hur jag borde äta. Att jag inte fick ihop det, det eller det. Inte vågade äta det, det eller det, vid den, den eller den tiden. Inte byta ut det, det eller det. Då jag inte ville missa det, det eller det vid just den tiden. Att byta ut NÅGON näringskälla, kunde ju betyda att kroppen inte får samma näring VARJE dag(!)...

Ja, jag vet inte. Det är svårt att förklara hur jag tänker och känner. Men det är en rädsla för att inte få i mig samma sak varje dag. För att inte kunna äta med samma tids mellanrum varje måltid... Och att inte äta tillräckligt varierat, så att jag får i mig allt jag behöver. Samtidigt som jag har svårt för att byta från en slags måltid, till en annan. "För att då får jag ju inte i mig samma sak som igår". Svårt för att äta samma slags livsmedel(eller sånär samma) två gånger per dag. Då det kanske blir för mycket av någon slags näring då...

Ja. Men jag går vidare.

Tydligen råkade jag somna till, någon gång där efter tio. Och vaknade sedan vid tio i elva och såg att min mobil blinkade. Kollade. Och det var mamma som hade messat "Kaffe sex koppar tack"... Det var fem minuter sedan. Och när som helst kunde de vara påväg in genom ytterdörren och förvänta sig kaffe(!).

... På med morgonrocken. Ner för trappen. In i köket. Och helt nyvaken, under stress, försöka förstå vad jag gjorde när jag spolade vatten i perkylatorn(stavning). Och sedan räknade mått efter mått, i all hast.

... Upp för trappen igen. Och snabbt som jag vet inte vad, börja dra på sig kläderna.

Mamma och pappa kom hem medans jag fortfarande höll på att klä på mig, och sedan blev det lunch tillsammans.

... Efter lunchen, gick jag upp till datorn. Vattnade mina växter... Och sedan läste jag nog lite bloggar. Kollade mailen och blocket... Och spelade kanske lite ColourChain...

.. Jag minns även att jag började kolla upp lite gamla diagram och sådant som jag hade gjort FÖRRA gången som jag gick igenom en sådan här period. Ja, förra gången som jag hade PRECIS det här problemet med ätandet! ... Bara för att se om jag kunde få lite ny förståelse och kunskap om dessa saker som jag är så rädd för. Och därmed våga äta. Våga variera min kost. Våga äta samma sak två gånger under en dag. Inte vara rädd för att äta med liiite varierat tidsmellanrum...

...Jag vet inte... Allt det där kollade jag ju inte upp. Bara typ vad  som är bra och dåligt att äta. Vilka näringsämnen som är mer eller mindre bra... Samtidigt som jag försökte övertyga mig själv om att jag inte behövde VARA så noggrann. Orolig. Då jag egentligen kan äta ALLT. Bara det är i lagom mängd.

... Men allt det sista i förra stycket, är saker som jag VILL kunna lära mig, däremot.

.. Kort därefter, var det dags för mellanmål nummer två. En knäckemacka med någon slags "tubost".. Ja, ost på tub :P och ett par otillagade falukorvskivor på. Har aldrig testat den kombon förut. Men det var väldigt gott =) Och så ett glas juice till det.

... Och det var HÄREFTER som det blev för mycket, och för mig, helt oacceptabelt. Jag insåg att jag inte kunde tillåta mig själv att HA det sådär. Man får nog ta och välja ibland, på den fysiska och psykiska välhälsan. Och jag sitter ju trots allt inte i sjön med min vikt, heller. Och inte heller mår jag dåligt på ANDRA sätt, rent fykiskt, av hur jag äter... Så. Det är inte värt det.

... Jag satt nämligen häruppe på rummet, efter att ha fått för mig att jag måste räkna ut när jag bör äta nästa gång, för att få PRECIS lika långt mellan restrerande dagens måltider. Det vill säga, lika långt mellan lunhen, mellanmål nr2, middagen och kvällsmaten.

Försökte räkna EN gång.. Det blev fel. En gång till. Fel igen. En tredje, fjärde och femte gång. Frustrationen steg. Bubblade. Jag försökte igen, och igen och igen. Beredd att gå på promenad. "Men jag MÅSTE ju räkna ut när jag ska äta resten av måltiderna, först!" .. Och det blev bara FEL, FEL, och FEL! HUR jag än gjorde, blev det olika låg tid mellan alla målen. Eller två av dem. Och jag KUNDE bara inte ACCEPTERA att det var en kvarts skillnad någostans(!)...

... Jag satt väl i någon timme. Och lyckades aldrig få det rätt. Insåg hur befängt det var att hålla på med en sådan sak. Hur onödigt dumt det var att känna ett sådant tvång, "på grund av vad? Rädsla?" ... Men jag KUNDE inte tillåta det SKE. Att jag åt med olika tidsmellanrum(!)...

... Men jag la mig iallafall på sängen. Bestämde mig för att gå tillbaka till "frukost, lunch och middag... och kvällsfika tillsammans med mamma och pappa, varannan vecka" ... För att, så är jag van att äta. Och där kan jag hantera mig själv. Ja, bättre än nu, iallafall! Jag har ju mina "tvång" eller vad man ska kalla det, DÅ också.. Men inte ALLS i samma utstreckning och intensivitet! Och inte heller så att det blir jobbigt på samma sätt.

Tankarna gick dock. Om att jag faktiskt VILLE kunna äta mellanmål. Då det, rent fysiskt och i småätar - och stressätarperspektiv, är BARA positivt... OCH eftersom att DET var vad jag hade planerat! Ställt in mig på, och sett fram emot...

"Men det skulle aldrig gå..."

Det var kallt och jag frös. La mig på sängen och drog morgonrocken likt en filt, över mig. Kurade ihop mig ordentligt, och vilade hjärnan ett tag. Kände hur trött jag blev. Hur stilla och tyst det blev.. Rent känslomässigt...

Sedan blev det ner för middag. Idag skulle det bara bli PanPizza och Pirog. Jag tog en av varje. Lyckades bränna sönder tandköttet lite... Japp. Att bränna sig. Dagens otur.

... Efter det. Upp hit och hämta dagboken, punktlisteboken och mina två pennor. För att sedan sätta sig vid tv:n. Tillsammans med mamma.

Mamma halvsov iochförsig. Men jag var ändå inte så med. Jag funderade fortfarande på kosten. Alla dessa måltider. Hur jag ville äta och vad. Hur jag INTE kunde äta(!)... Och det faktum att tanken hade slagit mig, att jag kunde ju åtminstone äta ett KVÄLLSMÅL utöver det andra! "Men hur skulle jag lägga upp mina måltider DÅ?" "Vad skulle vilken måltid innehålla DÅ?" ... Ja, och så alla dessa återvändsgränder med "kan inte" vågar inte" vill inte" ... borde inte" behöver" behöver inte" Det går inte" ... Ja, och alla frågetecken om de saker som jag inte förstår.

Så. Nej. Inget kvällsmål. Inget annat än det jag är van vid... ÅTMINSTONE inte förrän jag har flyttat till eget, och får FULL kontroll över både mattider och vad jag stoppar i mig! Ja. Inte för att DET kommer att göra av jag vågar mer och inte låser mig!

... Japp. Det känns jobbigt. Men så är det...

Fika tillsammans med mamma och pappa. När han hade kommit hem från jobbet. Och Idol på tv:n...

... Nu blir det sängen. God natt med er <3

Jag tar en liten sammanfattning om vad min dag har innehållit. Orkar nog inte ta det i ordning, som jag brukar göra..

... Eller jo. Det måste jag nog göra. Annars blir det svårt att minnas. Få med allt.

Inatt sov jag bra. När jag väl somnade. Lite funderingar, med ännu en beslutsångestattack angående bloggkategori. Lite stress angående ätandet...

Hmm. Vi hoppar. Jag minns inte riktigt. Så det är bättre jag går vidare..

Jag sov iallafall bra. Och vaknade sedan av klockan vid kvart i åtta. Då jag ska börja äta frukost klockan åtta varje dag.

Klev upp och började koka gryngröt i micron. En halv portion. Vilken flera gånger, höll på att koka över... Kändes det som! Men var ju tvungen att ta en liten skål. Då våra djupa tallrikar är SUPERSTORA! Och vi inte har något mellanting..

Men det gick bra. 

Däremot blev den rätt så smaklös. Och att ta kanel till, var inte heller någon jättesucce. Då jag knappt kände av att den var där. Men den gick helt klart att äta. Och det var gott att jag "hittade tillbaka till" havregrynsgröten tillslut ;P

Lite mjölk till det. Och sedan upp och lägga sig igen. Men funderingarna gick. Och det kändes återigen som en lite smått dålig idé att bli såhär allvarlig vad gäller maten och min egen hälsa. Då hjärnan burrar upp. Och det blir helt omöjligt att sluta tänka. Pilla på såren. Stressa. Och oroa mig. Undra. Älta.

Den här gången(just då) var det inte det ätbara som gjorde mig kluven och osäker. Orolig. Utan det drickbara. Mjölk och juice. Då jag vill ha ALLT i en balans. Varken mer eller mindre av någotdera. Och "är det ens möjligt?". "Hur hanterar jag den, den eller den situationen?"... "Men tänk om jag vill ha det, det eller det, till det, det eller det..." ... Jag kunde inte få ihop det... Och tankarna for. Ville ju bara kunna äta kravlöst... Men då får jag ingen struktur. Äter för lite. För att sedan äta för mycket. Och efter det, sluta(eller vilja sluta) äta helt.

Funderingar. Funderingar. Ältande. Försök att lösa problem. Komma fram till ett godtagligt(för mig) svar...

Bestämde mig sedan för att jag måste slappna av. Kanske inte sluta upp helt med strukturen. Men släppa oron för vad jag stoppar i mig och när. För vad som hör hit eller dit.. Är bra eller dåligt. För vad som gör det, det eller det, med min kropp och själ... Vad som innehåller det, det eller det... Och vad som kan vara "farligt"...

Ja. Just det. Igår natt. Ont i hela högra armen. Värkte som f*n(!)... Och att ligga sömnlös då, var inte det gottaste precis.

... Ville bara säga det. Nu vidare.. Det berodde på blodprovet, förresten.

Kliva upp ur sängen. På med morgonrocken. För att gå ner och hämta en frukt. Dags för mellanmål nummer ett. Klockan var tio.

Valde att ta ett äpple. Då det var ont om små och lätta frukter. Och jag inte var hungrig. Men äpplet var smaklöst och tråkigt. Vilket iockförsig inte stoppade mig. Jag ska allt vänja in mellanmål ;D

Hade bäddat ner mig igen... Och mitti äpplet, kom jag på juicen. Jag skulle ju dricka apelsinjuice till mellanmålen!

... Ner på nedervåningen. Fylla ett LITET glas med juice. Då jag var "rädd" för de stora. "Två glas juice om dagen... Var det bra?" ... Tankarna gick igång... Och jag var fast.

Tog iallafall min B-vitamintablett och drack min juice. Och låg sedan kvar i sängen och drog mig..

Mamma ropar upp vid tjugo över tio-tiden.. De hade blivit erbjudna att äta lunch på stan, med 23åringen, och titta på hennes nya lägenhet som hon hyr av en kille i stan.

Undrade om jag ville följa med...

Klart jag ville! Behöver ju komma ut ur huset. Och att äta lunh själv härhemma... Vad var DET för kul?! ... Och så blev det ju en liten uppmaning och utmaning för mig, att klara av att frångå mitt matschema. Och att må BRA i det! Acceptera.

Klä på sig kläderna. Och packa sin lilla bruna ryggsäck. Och såå iväg vi for. Mot stan, fiket och 23åringen!

... Vi mötte upp 23åringen vi stationen. Där hon har sin lägenhet. Gick in och kollade.

Jag kände mig till en böjan, lite lätt betydelselös och osynlig. Jag hördes inte när jag pratade. Och jag bestämde mig för att vara tyst tills vidare.

Men jag var på bra humör. Och skrattade när de andra gjorde det. Höll med om deras olika påståenden angående lägenheten..

Sedan åkte vi tillsammans, vidare till fiket. Valde en varsin lunch. Eller, ja. 23åringen valde åt mig. Då det var såå mycket text. Rörigt. Och jag kunde inte riktigt förstå vad som där fanns. Och så stressen som blir när man ska stå där och välja!

.. Det blev iallafall en Pasta Carbonara.. Eller hur det nu stavas. God som f*n, och SJUKT mycket mat! Men jag åt upp. Inte F*N skulle jag slänga någon SÅ god mat... Och ALLRA helst inte när syrran min bjuder!

Men jag blev inte så farligt mätt. Det som hände, var ju som bra var, att aptiten försvann efter det. Vilket är meningen ;D

... Nu hade jag kommit in lite grann i gänget. Men ÄNNU bättre blev det, när mamma och pappa lämnade oss för att gå och skriva kontrakt på husköp! Japp. Nu har de hittat sitt drömhus och även vunnit budgivningen ;) Där ser man. Trodde aldrig att de skulle få något innan de hade gett upp. Då det verkade gå åt fanders för dem hela tiden. Men men. Great =)

23åringen och jag satt iallafall kvar därinne på fiket. Pratade. Pratade. Pratade. Skrattade och diskuterade. Skvallrade lite grann.. Visst kände jag av det där med att längta tills man kan dra sig undan igen. Och man tänkte tanken "hoppas att de snart är tillbaka. Så att vi kan åka hem", ibland. Men det va såå trevligt. Och att få prata en stund med någon som man inte har riktigt tagit sig tillfällen att prata med på länge, var ändå tillredställande. Jag var glad. Mådde bra. Och njöt av att orka vara social för en stund =)

De tog tid på sig, föräldrarna våra.. Men när de väl kom, hade vi precis avslutat våran kopp med kaffe(för min del) och te(för 23åringens del). Som även detta, hon bjöd på.

23åringen följde med oss hem. Hon skulle nämligen åka med pappa en bit, hem till sig, när pappa passerade på sin väg till jobbet.

Ner i källaren för att hon skulle hämta några småsaker. Och sedan vinka av pappa. Önska honom lycka till på jobbet. Och säga hejdå för denna gången, till 23åringen.

Sedan blev det upp till datorn en stund, för min del. Sätta mig och ta det lite lugnt. Och börja bocka av lite saker på WhiteBoardTavlan. Nu när jag ändå mådde såpass bra som jag gjorde..

Jag bestämde mig för att börja med att städa badrummet. Då jag samtidigt kunde fundera ut en sådandära "hälsingsfras" till Verified by Mastercard(bluttibluu... Vad det nu kallades)...

Sagt och gjort. Badrummet städat. Kortet aktiverat. Och... ÄNTLIGEN.. Schampo och balsam(vid hårbottensproblem) hemköpt! DET var på tiden!

... Sedan minns jag inte om jag uträttade något mer. För att jag har ju suddat ut dagens punkter från tavlan..

Men det spelar ingen roll.

Lite bloggläsning. Bloggande. Kolla in på blocket djurannonser... LÄNGE sedan sist. Och så ColourChain.

... Lite mer grubbel och oro, såklart. Men ändå inte i NÄRHETEN av lika intensivt och tungt som igår! Lite tvivel ifall jag ens borde hålla på... Ifall det påverkar min PSYKISKA hälsa så negativt(!)... Men ändå varit fast besluten att klara mig igenom denna, vad jag tror är "första jobbiga biten" innan allt lägger sig tillrätta i min skalle ;)

Satte mig på sängen en stund. Hade tråkigt. Och rev upp lite sår i ansiktet. Lite smått stressad och ångesttyngd...

Så kom 17åringen in på mitt rum. Nyss hemkommen från skolan. Lämnade in ett brev från landstinget. Det var en ny tid till läkaren. Han hade skrivit brevet samma dag som jag var där sist. Om tre veckor har jag tid bokat där. För uppföljning efter i tisdags. Vet dock inte om jag känner att det är nödvändigt att gå dit. Men visar provsvaren illa, så är det klart att jag går... Annars så avbokar jag nog.

Middag.

Lite mer dator.

Men ganska snabbt igen, ner mot soffan. För att sätta mig DÄR istället, och må lite halvdant. Trött efter den intensiva dagen. Och lite skrumpen och orolig inombords, av alla ständigt snurrande tankar i rädsla.

Mamma joinade. Men sov mestadels, efter en hel natt och halv dag, vaken.

Sedan kom 14åringen hem. Och satte sig även han, med oss.

Tankarna snurrade fortfarande. Osäkerhet och orosmoment dök upp, ett efter ett... Och det sista var "grädde". Onyttigt, nyttigt? Äta lite varje dag? Bara äta på helgerna? Nödvändigt att äta alls? Och så skillnaden på fett och socker. Socker är inte bra. Jag vet. Men fett i förhållande till socker(?).. Och att äta lite av allt. Även det onyttiga.. Borde man göra SÅ? ...

Ja, onödiga och besatta tankar... Men det jobbigaste är att det inte är VIKTEN som spelar in(!)... För att upp VILL jag! Utan det är ALLTID, vad som är bäst för mig. Mest hälsosamt... Och det jag inte förstår, har kunskap om... Det blir omöjlgt att hantera i vardagen... Just under sådana här kriser.

Jag åt mitt kvällsmål. Och drack en kopp kaffe gjord på mjölk, till.

... Mamma åkte till jobbet. Och jag och 14åringen blev kvar, sittandes vid tv:n i ytterligare en och en halv timme.

Mosade banan och blandade i lite kakao(älskar kakao) i, till gröten imorgon. Kakao i gröt... Ja, man kan ju alltid testa. Orkade inte mixa äpple eller liknande idag nämligen.

Och nu blir det sängen. God natt med er <3

Det känns lägligt.. Behövligt, att blogga just nu..

Jag mår så dåligt. Jag känner mig spänd. Stressad. Hjärnan rullar i 180. Och jag driver mig själv till VANSINNE, här jag sitter och ältar.. Oroar mig för vad jag bör äta när. Och inte kan få ihop ifall jag "tillåts" äta ett visst livsmedel eller inte. Då det kanske inte passar in i någon av måltiderna! Då jag inte heller kan komma fram till om det är nyttigt eller onyttigt... "Vart passar det in, EGENTLIGEN?!" ..

Det hela började ju med att jag ville veta hur ett bra mellanmål kunde se ut. Men jag kunde inte komma fram till vad jag skulle äta, när. Så jag kollade upp olika mellanmål, och skrev ner dem tillsammans med andra saker som jag skulle vilja äta under dagen.. Ja, ungefär. Inte livsmedel efter livsmedel in i minsta delalj, såklart.. Men det som finns i schemat nedan. Måltids"områdena" helt enkelt.

.. Och. Så började jag dela upp dem i måltider. Skrev vilken måltid som skulle passa till vilken tid. "Frukost, lunch och middag, och så vidare" ...

Och efter det, blev allt på allvar. Och jag fick svårt att slappna av... Att äta, som trots allt inte varit något jätteproblem tidigare, kändes nu "dödligt"... Och jag började fundera på att bara gå tillbaka till att slarva mig igenom ätandet...

Men. Till dagen.

Jag vaknade imorse klockan halv nio. Efter en natt av beslutsångest och osäkerhet, återigen angånde en rätt-eller felkategorisering på bloggen. Grubblande. Ältande. Riva upp såren i ansiktet...

Headsetet i öronen... Serien redo att tryckas på play.. Men där låg jag och kunde inte slappna av. Kunde inte sluta älta...

Så. Ur med hörlurarna. Bort med mobilen. Och den vakna tiden spenderades istället med att försöka lugna sig själv.. Övertyga och argumentera för och emot att det blev rätt och fel. Diskussioner i massor...

Klev iallafall upp. Och åt frukost.

Och sedan gick jag som vanligt och la mig igen...

Och låg tills klockan halv tolv.

Upp till datorn...

Dagen är nästan borta(ur mitt minne)... Men jag försöker.

Jag har gjort det vanliga på datorn. Läst bloggar. Kollat mailen.. Spelat lite ColourChain...

... Och så lunch på det. Pappa, mamma och jag.

Upp till datorn igen. Jag skulle försöka städa badrummet. Plocka lite i kartonger. Sortera... Och så skulle jag ta en promenad. Ja, och vattna mina växter...

Det första mellanmålet vid tiotiden, lyckades jag bra med. Jag var ju inte hungrig. Men ville ändå låta magen veta att det kommer energi vid den tiden också från och med nu.. Så jag tog en mandarin.

Men så kom mellanmål nummer två...

... Och DET gick ju inte så bra. Jag mådde redan lit halvdant. Men såg ändå fram emot att börja leva hälsosammare på alla dessa vis.. Men när jag kom ner på nedervåningen och jag inte kunde finna ett mellanmål som passade, sprack ju hela skiten..

Inget mellanmål. Ingen promenad som snor extra energi. SKA jag börja sköta mig, så ska jag göra det på båda håll.

Jag flyttade punkter på WhiteBoardTavlan från dag till dag. En efter en, flyttade de från denna dagen till en senare... Och orken att göra någonting alls, försvann.

Jag kände mig maktlös och svag. Tung över bröstet. Tjock i huvudet.. Helt instängd.

Till slut behövde jag ändå ut. Jag visste inte hur länge. Men jag behövde röra på mig. Xsambon svarade inte på mitt mess, ifall jag kunde ringa. Men musiken i öronen. Och fleecejackan på. Och ut jag for.

Det var kallt om huvudet. Och jag frös lite lätt. Men det var inte så farligt. Jag kände mig en GNUTTA lättare. Men måendet var allt utom bra.

Jag "såg inte" några människor. Tittade bara ner i marken och jäktade förbi dem. Ville inte se eller höra. Inte riskera att någon säger hej.

Promenaden tog väl en timme. Sedan hemma igen.

Mer dator. Minns inte vad jag gjorde. Kanske spelade jag ColourChain. Kanske bloggade jag(?)... Eller kanske skrev jag dagbok... Satt på sängen och bara stirrade(?) ...

Höll på att glömma. Jag har även fått ett möte på omsorgsenheten(eller vad det nu heter) om en månad. Vet inte varför de inte har tid förräns dess. Men det är inte heller någonting som jag bryr mig om. Det enda som kan hända, är väl att jag inte längre är redo för en kontaktperson när jag väl får ansöka om det.. Men då avbokar jag ju bara ;)

Middag.

Och sedan, en MASSA planering fram och tillbaka! Scheman hit och dit. Försöka få det att gå ihop.. Och så ner till soffan, för att plåga mig själv lite till. Då jag fortsatte planera fram och tillbaka. Undra. Ändra. Och grubbla. Ändra tillbaka. Och nästintill stressa ihjäl mig, när det kom nya livsmedel i mitt huvud, med frågetecken om sig själva.

Satt iallafall tillsammans med 14åringen, 17åringen och mamma. Under en av de korta stunder mellan varven, då jag trodde att jag hade löst det hela, gjorde jag iordning mig mitt första riktiga kvällsmål..

Ja. Det var nog allt. Nu blir det sängen. Kanske känns allt bättre imorgon.. Annars slutar jag helt enkelt. Och börjar äta utan krav igen. Kanske går jag inte upp i vikt då. Men jag orkar inte må såhär. Det är det inte värt.

God natt med er <3

Nu vill jag att den här dagen ska ta slut. Så vi tar och bloggar. Så blir det serier sedan. Small Wonder. I väntan på natten.

Jag minns inte så mycket av gårnatten. Vad jag gjorde. Hur jag mådde. Eller ifall att jag hade lätt eller svårt för att sova..

Men jag vet iallafall att jag såg på några avsnitt av Small Wonder innan jag somnade.

Vaknade sedan, imorse klockan halv fem. Men klev inte upp. Kändes lite tidigt för det. Halvsov istället vidare, och klev sedan upp vid halv tio. Då jag åt frukost..

Idag hade jag bestämt mig för att äta gröt till frukost. Strunta i den "gamla yoghurten" och.. Ja. Variera mig, helt enkelt. För en gångs skull..

Men jag var osäker. Där jag låg i sängen och drog mig. VILLE så gärna. Men skulle inte ta mig FÖR det, om det var andra människor som sprang omkring i köket eller som satt ner och åt samtidigt..

Men det var det inte. Inte idag. Jag var själv därinne, och jag konstaterade att jag nog skulle hinna både göra iordning gröten och äta den, ifred.

Det var gott. Något som jag hade LÄNGTAT efter. Men den blev inte om jag ville. Och mängden gröt, "skrämde" mig lite. Jag ville ju äta lika mycket som jag gör med yoghurt på morgonen. Men det var ju svårt att avgöra hur mycket gröt som motsvarade min normala mängd yoghurt..

Ja, det är min hjärna som bråkar med mig. Men att bara få mig FÖR att äta någonting annat än yoghurt, var rätt så stort för mig,  these days ;)

Efter frukosten, blev det upp och lägga sig igen. Bädda ner mig och sova/halvsova, fram tills klockan halv tolv... eller tolv. Minns inte riktigt..

Det blev iallafall lunch tillsammans med mamma, pappa, 17åringen och 14åringen... Efter att jag ÄN en gång fick erfara att min dator lät som en mopedmotor i starten! En nervös känsla sköljde över mig. Liksom känslan av stress och irritation. För att jag då skulle behöva sätta igång med en säkerhetskopiering av alla mina filer... IGEN.

... Och DEN... Ja, DEN är en ren röra! Hela alltet.

Men efter lunchen, började jag direkt kolla igenom alla mina filer. Leta efter "infotexter" som jag tidigare har skrivit. För att på det sättet kunna LÄSA mig till, vad som är kopierat och inte. Vilken mapp vilka saker ska till. Vad som finns vart. Och hur jag tidigare tänkt. Ja, mitt upplägg, helt enkelt..

Sådana saker som HELT lämnat mitt minne!

Blev klar till slut iallafall. Och det kändes HIMLA skönt! Jag kom till slut fram till, hur jag hade lagt upp allt. Och fick lite mer ordning än innan... Dessutom skrev jag noggrannare instruktioner denna gången. För att klarare kunna minnas och förstå, nästa gång ;)

... För övrigt, har jag läst lite bloggar. Kollat upp lägenheten som jag står i kö på. För att se om det var några förändringar i köplats. Jag har gjort några blogginlägg här på bloggen... Justerat lite på WhiteBoardTavlan...

Har jag glömt något?

Det känns som om jag har suttit HÄR mycket idag. Och det känns OCKSÅ som om jag har GLÖMT någonting lite större som hänt idag...

Men jag vet inte. Kanske inte.

Middag. Och sedan lite mer dator..

Och så film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen. "SilverMannen" med Kjell Bergqvist(stavning)... Skruvad serie. Men samtidigt väldigt underhållande ;D

... Och om det inte var något mer idag, så blir det sängen nu. God natt med er <3

.. Nej, jag vet inte. Ska försöka sammanfatta dagen som varit idag. För att jag vet inte om jag har så mycket annat att dela med mig av.. Känslor och sådant stuff.

Igår natt var som vanligt, en rätt så jobbig natt. Innan jag somnade. Men ändå bättre än vad natten innan var!

Men när jag låg där och grubblade, sent inpå natten, kom jag också på en av de största anledningarna till att jag INTE skulle kunna flytta tillbaka till H*vetets stad för att bo tillsammans med Xsambon igen! FÖRUTOM den enkla anledningen att jag faktiskt ständigt blir påmind om allt det som jag vill glömma! Nej, den här anledningen är större, och en del i varför jag hamnade på sjukhus gång på gång, till att BÖRJA med...

... Men jag tänker inte gå in på det. Inte idag.

Så vi går vidare.

Jag var iallafall HELT säker på att H*vetets stad och alla människor därtill, skulle vara historia för mig. Jag skulle inte orka PRATA med någon av dem. Och jag skulle bara vara tvungen att glömma allt. Gå vidare...

Vaknade imorse runt... Ja, jag minns inte. Men det var väldigt tidigt. Och timmar kvar tills någon annan i familjen skulle kliva upp..

Låg kvar i sängen. Sov vidare. Drog mig. Halvvaken. Tittade på klockan då och då... Men ville INTE kliva upp.

Klev sedan upp ur sängen, vid halv tolv. Av den enkla anledningen, att jag inte ville att 17åringen skulle knacka på, öppna dörren och se att jag fortfarande låg nerbäddad, vi tolvtiden, då det var dags för lunch.

.. Jag, slog direkt igång datorn. Hörde att den lät sådär förfärligt rasslande, som den gjorde för första gången igår... Inte med en gång. Men efter några sekunder, drog den igång som F*N... och blev sedan sådär normalt tyst, efter ca tre minuter igen.

"Jahapp. "Säkerhetskopiera alla filer", upp på whiteboardtavlan"... Man kan inte vara nog med försiktig.

Av med datorn igen, och strömmen därtill. Ner för lunch. Och därefter dammsuga av datorn ORDENTLIGT! "Kanske hjälper det?"..

Sagt och gjort. Det låg en sten bakom datorn, in mot väggen. Kan den ha skapat en vibration? Det har jag ingen ANING om. Men faktum är, att efter dammsugningen och "borttagandet" av stenen, varken rasslade eller brummade datorn när jag satte igång den igen ;)

Passade även på att dammsuga och våttorka golvet... Och när jag var klar, var jag såå varm, och fönstret åkte för första gången på länge, upp på halvglänt. Knöt fast ett resårband i en av hasparna och la sedan stenen som jag hittade bakom skrivbordet(antagligen någon gammal "desperat-promenad-hålla-i-och-inte-vilja-släppa-sten". Från när jag allför ofta promenerade mot ingenstans. När jag mådde som sämst) och la ivägen så att fönstret inte skulle blåsa igen..

Sedan andades jag bara den friska luften. Njöt av fåglarnas kvitter, och vilade ögonen på den solupplysta naturen utanför mitt fönster =)

Gjorde några blogginlägg..

Och strax därpå, började jag fundera. Göra mina plus-och minuslistor. För att försöka komma fram till vart jag egentligen vill bo. Varken här i närheten eller H*vetets Stad, har endast positiva sidor. Och faktum är, att även om H*vetets stad är den stad som jag har mått såpass dåligt i, att jag nästan dött(!), och den har en hel DRÖSE negativa sidor... Så vann den i mina plus-och minuslistor!

... Så jag är helt lost. Jag vet inte vart jag vill bo.

Nu blev det middag. Vi skulle göra varma mackor. Sagt och gjort. Åt tillsammans med familjen. Och sedan upp till datorn igen.

Idag har blivit mycket Colour Chain. MASSOR! Det är nästan det enda jag har gjort. Förutom att sitta på sängen och stirra. Nej, men kanske inte så mycket av det, just idag. Det var bara när jag grubblade, precis innan jag började med listorna.

Jag har funderat en del över vad jag ska hinna med under helgen, och känt mig lite stressad... Och jag har skjutit upp på "beställa schamo och balsam"punkten. Får försöka göra det imorgon.

... Ja-a.. Annars?

Det blev film nu till kvällen. Film och fika. Vi såg på Grease. ÄLSKAR DEN FILMEN! ÄLSKAR LÅTARNA! ÄLSKAR PERSONLIGHETERNA!!! Japp. Älska, helt enkelt. Tänk att den är från 1977(har jag för mig)..

En sista notis.

Igår när jag låg där i sängen och bara KÄMPADE för att ta slut på det sista godiset(för att mortverka att äta utan kontroll sedan), så kom jag också fram till att jag från och med nu, ska gå tillbaka till att bara äta onyttigt när jag blir BJUDEN på det. När jag blir bjuden att äta tillsammans med andra.

Det är en sådan bra regel, tycker jag. Man BEHÖVER inte godis och snacks. Kakor, glass och tårtor. Inte egentligen. Och slutar man äta sådär förbaskat mycket, så förstår även sötsuget det snart, och drar sig iväg ;) ... Och det bästa av allt... Man mår BRA av det ;D

Ja. Har jag inte glömt något, så säger jag god natt. Ska se på lite Small Wonder, innan jag somnar.

God natt med er <3