Det känns för tidigt att blogga nu, tycker jag. Men jag vet inte vart jag ska göra av mig själv. Så "sängen" tänker jag...

Dagen idag.

Ja-a. Vad ska man säga. Inte mer "hemma" i mig själv än vad jag var igår. Snarare mer vilsen. Men idag... Ja, det har varit en konstig känsla. Inte sådär frustrerat aktiv som den BRUKAR vara...

Men jag vet inte. Jag har väl typ idag, liksom många(många) dagar innan, försökt komma fram till det ultimata svaret. Frågat mig frågan, gång på gång. "VAD ska jag GÖRA?" ... Det har varit TVÅ frågor i min skalle idag. Vars svar, gör att jag måste gå åt båda hållen för att lyckas. Samtidigt som jag inte kan gå åt NÅGOT för att inte misslyckas!

Jag har känt mig... Ja, svävande. Liksom igår. Men samtidigt slagits av tanken att "Jag LEVER inte. Jag SER inte livet, mer än inifrån en grumlig bubbla utan luft. Min skalle är så mäkta aktiv... Men inte JAG. Och även om jag kanske fixar en del härhemma ibland. Tar mig utanför dörren emellanåt... Ja. Jag KÄNNER ändå inte livet. Jag ÄR i det. Men..." ... Ja. Det är så det är...

Men ska inte babbla mer om DET nu. För att... Ja, jag vet inte vad jag säger... Om det verkar rimligt :P

Men. Dagen idag.

Jag klev upp imorse... Nej, det gjorde jag INTE.

Men däremot klev jag upp inatt igen. Det lät ifrån övervåningen... Sängen luktade ALLDELES för starkt av parfym. Ja, min morfars tant. Det är henne lakanen kommer ifrån..

Och... Ja, jag kunde inte sova.

.. Så. Klev upp. Satte mig och proppade knäckebröd med smör på. Brydde mig inte så mycket. "Äsch. Jag har ju några kilo kvar att gå upp" ... "Äsch. Imorgon ska jag ju ändå börja äta efter min nya struktur. Med tider och allt" ... "Äsch. Skit samma. Kan ju ändå inte sova..."

Ja. Så jag åt en. Efter en. Efter en. Upp till ungefär sådär sju-tio stycken.

... Och sedan gick jag och la mig igen.

Somnade väl någon gång därefter. Konstig känsla att inte känna sig mätt. Men sådan var ju hela gårdagen.

... Vaknade imorse klockan åtta.. Men klev inte upp. Somnade om. Det var såå skönt att sova i VANLIGA lakan för en gångs skull! Nu efter några gånger av sidenlakan.

Klev inte upp. Klev inte upp. Klev inte upp...

Det första larmet ringde klockan åtta. Frukost. "Men nej. Orkar inte. Och jag åt ju ändå inatt"..

Det andra larmet ringde klockan nio. Bussen till stan. Men "Nej, jag tar det imorgon istället. Orkar inte"...

Tredje larmet. Klockan tio. Mellanmål. Men.. "Nej". Låg kvar.

Fjärde larmet. Vid tolv. Lunch. "Nope".

Femte larmet... Ja, det hann aldrig ringa. Jag klev väl upp vid ett. Satte mig vid datorn i väntan på klockan-två-larmet. Då jag skulle ta mitt mellanmål... Ja, tiderna är VÄLDIGT viktiga för mig, om jag ska känna att jag har någon chans ALLS att få ordning på ätandet och min egen vilja att faktiskt hålla FAST vid det. Missar jag ETT mål, måste jag vänta på nästa. Helt enkelt.

Minns inte vad jag GJORDE vid datorn. Men iallafall det vanliga. Kollade bloggarna som jag alltid läser. Blocket husdjur... Ja-a. Och läste mail och sådär.

Fick svar från kommunen. Min handläggare där. Angående mailet jag skrev igår... Läste det redan på morgonen... Har varit inne på det, jag vet inte HUR många gånger idag(!)... Men eftersom att detta... Ja egentligen hela min SITUATION, är det rörigaste i mitt huvud just nu, så hade jag ingen ANING om vad jag skulle svara! Mailet krävde ju det svaret som är och hela tiden har varit det största frågetecknet! Det vill säga. VILJA eller INTE vilja. Behöva. Eller INTE behöva. Chansa eller INTE chansa.

... Ja, jag pratar ju om boendestöd. Det stöd som jag FORTFARANDE inte vet om det kommer att slå mitt liv, mig själv av banan igen... Nu när jag ÄNTLIGEN ändå har KOMMIT så långt med mig själv... Eller om det kan hjälpa mig med de saker som jag känner att håller min själ i ett H*vetiskt vasst gepp just nu! ... Det som drar mig till vansinne och får mig att känna mig desperat nog... Ja, men som...

Ja, jag tar mig ÄNDÅ inte igenom DET!

Rörigt detta. Så jag går vidare. Min hjärna är seg som gummi, ihopvirad som ett garnnystan. Och knycklat till en liten skrynklig pappersboll..

.. Vart var jag nu då?

... Ja, just det. Sedan blev det iallafall mellanmål. Två knäckemackor med smör på. Ja, svårt att hitta på någonting att äta, när man inte har någonting hemma. Men shoppingdagen står på den femte varje månad. Ja, och ett datum till, som jag inte minns. Så förhoppningsvis får jag handlat lite grann då.

Och efter mellanmålet, blev det nog lite mer dator. Något annat kan jag inte tänka mig!

Klockan måste väl ha vart närmare halv tre nu. Vilket innebär att jag satt här en stund. Skrev lite grann på WhiteBoardTavlan. Bland annat en TID till diskningen som jag skulle göra idag. Då jag var rädd att det inte skulle bli gjort annars. Och så, eftersom att jag nöter på det här med dessa SOPTUNNOR och inte TRIVS med att se soporna i sopskåpet och VETA att de egentligen borde UT! Så tog jag mig en liten promenad. "Måste HITTA dessa soptunnor. Om de nu finns" ... Men inga soptunnor. Nej, det känns så KONSTIGT om de har GÖMT soptunnorna! ... Skrattar inombords när jag skriver den meningen :P

Nej, men det kanske är enklare än man tror. Det kanske ÄR dessa här vid huset bredvid. Men känns konstigt om hela GATAN ska slänga soporna vid DET huset. När nästa EFTER det, OCKSÅ har soptunnor!

... Kom tilbaka in. Inte klokare än innan. Och skickade, trots viss motvilja, ett mail till hyresvärden. Motvilja, för att det har gått så lång tid sedan jag flyttade in... "Slänger hon inga sopor förrän NU?" ... Har varit bortrest säger vi ;)

Ja-a...

När jag kom in, blev det lite datorhäng i väntan på att börja diska klockan halv fyra...

Ojojoj. Jobbigt. Mycket disk. Äckligt. Och grisigt. Jag brukar vara noga med att skölja av grejerna innan jag ställer dem i diskhon. Men jag har ju inte bara tappat greppet kring mig själv... Utan även DISKNINGEN, som faktiskt var den grej... Den ENDA grej som jag kände mig bekväm i eftersom att jag gjorde det efter varje måltid HEMMA. Ja, när jag bodde hemma hos mina föräldrar, alltså.

Det blev lite diskat. Men långt ifrån allt. Då matklockan ringde. Middag.

.. Stress. Stress. Stress. Då det är något att komma in i, att synka alla delar av maten med varandra. Och ingenting som bara händer. Det ena blir klart. Det andra görs klart under stress. Och det tredje... Ja, det hade man helt glömt bort och måste börja med NU! Såsen blir för tjock. Och riset behöver mer vatten... Fisken är trögre på att börja koka, än vad man innan trott...

Ja, men det BLEV middag till slut. Om än senare än vad schemat säger. Men det är okej. Ställer jag klockan på den tid jag ska äta, måste man ju räkna med en viss tid för att GÖRA maten också!

... Jag blev mätt. Äckligt mätt. Och motviljan kom till mig, som en kalldusch från ovan. Nej, men typ så. Jag påminns ständigt, varje gång som jag försöker, om att jag inte tycker om Herr Mättnad. Jag tycker om hungern. Trivs med hungern. Mättnaden är obehaglig...

Kanske för att jag har nött in svälten så länge nu. Den har blivit trygg... Och eftersom att allt med svälten och hetsätningen... Eller att inte vilja svälta, vände IGÅR, kan man kanske inte räkna med frid och fröjd.

Efter middagen. Mer dator... Skriva lite i min textsamling. Och försöka komma på vad jag skulle svara på detta mailet... Men inga svar uppenbarade sig i huvudet... Bara SAMMA gamla frågetecken, om och om igen.

Stirrade ut genom fönstret. Satte mig i badrummet. Böt till rum efter rum... Men kände mig bara allmänt grubblande...

"Jag kunde ju FÖRSÖKA, och sedan, ifall det kändes överflödigt... Eller om allt eskalerade... Ja, då kunde jag ju bara dra mig tillbaka och återgå till att kämpa på egen hand. Ensam...?" ...

Men ja. Det var svårt...

Tänker inte gå in på allt en gång till... Om jag inte gjorde det i början av inlägget.. Om VARFÖR beslutet är så svårt. För att det är LIKA rörigt att komma fram till, varje gång som jag ska dra upp det.

... Men vi går vidare.

Vad har jag skrivit? ...

Hmm. Middagen har jag nämnt.. Den var klockan fyra. Men blev senare.

... Jaja. Jag svarade iallafall på mailet till slut. Kan ju åtminstone gå på mötet på torsdag. Och höra vad de har att säga. Det skadar ju inte.

La mig på sängen. Frös. Bäddade ner mig under filten till slut.

Funderade och funderade. Slogs av olika tankar. Vissa som gav mig känslan av att allt var/är okej. Att jag kommer att klara det här... Och att det faktiskt inte FINNS några problem. Andra som gjorde att jag kände att jag bara ville gräva ner mig. Vissa gav mig känslan av att behöva en del hjälp och stöd... Och andra sa till mig att det finns så mycket kul därute... Jag blev glad. Fick en känsla av mening... Och tänkte nästan avsäga mig stödet, bara för att ALLT var möjligt och jag var påväg ut nu!

... Men alla känslor bara byter plats så fort. Så jag hinner inte riktigt med. Vet inte vad som ger mig känslan. Men helt plötsligt bara slår den till... Och lika fort, byter den plats med någon annan.

... Oj. Vad långt detta inlägget blev! En blogg vars uppgift var att berätta om vad jag har gjort under en dag..

Men men.

Emmmh.. Ja-a. Youtube musik, i sängen. Och sedan när klockan skulle till att ringa. Kvällsmål. Ja, då klev jag upp och gjorde mig en kopp te. Något annat orkade jag inte. Efter dagens middag!

... Och det är där jag befinner mig nu.

Ynka trög i skallen. Och MÄKTA förvirrad och svävande! ... Men ändå..

Ja, med det säger jag god natt. Ska släpa mig iväg till stan imorgon. Måste det. För att annars får jag ALDRIG ihop tre dagar denna veckan(för att busskortet ska vara värt pengarna). Utan att behöva åka två dagar i rad.

På lördag ska jag till föräldrarna. Mormor kommer dit för att fira 17åringens 18årsdag. Ska passa på att fira min 25(=stress)års då också.

God natt med er<3

... Jag bloggar nu.. Så att jag kan gå och lägga ig. Göra slut på den här dagen.

Just nu känner jag mig vilsen. Förvirrad. Svävandes i rymden, utan någonting att greppa tag i. Jag vet inte vart jag befinner mig. Och jag har tappat greppet om vem jag är..

Men idag har trots allt varit en bra dag. Jag har känt mig rätt så uppåt. Och jag har ändå varit relativt aktiv. BRA mycket mer än vad jag BRUKAR vara iallafall!

... Men jag börjar från gårnatten. För att den var mindre positiv.

Minns inte riktigt vad jag gjorde efter att jag hade bloggat igår kväll. Eftersom att jag inte minns när jag bloggade eller gick och la mig. Men jag minns iallafall att...

Ja, jag klev i säng. Bäddade ner mig och sådär... Men på NÅGOT sätt ramlade jag in på min budgetapp på mobilen... Stötte på ett problem. Den hade inte satt mina utgifter på rätt dagar varje månad. Utan utspridda från datum till datum. Från månad till månad... Om ni förstår vad jag menar. Och jag har ju hyran att betala samma dag VARJE månad. För enkelhetens skull.

Men det var ett enkelt problem att fixa. När jag väl fattade hur man gjorde. Så inga problem. Flyttade bara mauellt, alla utgifter till sina rätta datum. En efter en.

... Och så samma sak med min inkomst. Flytta till rätta datumen för varje månad.

... Men EFTER det, stötte jag på ett problem som jag INTE kunde få grepp om! Som jag inte fattade ALLS vad det var som var fel. Hur appen "tänkte". Hur den fungererade.

Jag började räkna på olika sätt, för att kunna komma fram till svaret. Sökte på internet... Räknade igen, igen... Och igen!

Men VAD jag än gjorde... HUR jag än räknade... Hur mycket jag än FUNDERADE... Nej, jag KUNDE inte få ihop det!

... Tänkte gång på gång. Att, nej det får vara... La undan mobilen... Men hade JÄTTESVÅRT att acceptera det faktum att appen tänkte på ett sätt som jag inte kunde förstå.

... Jo. Problemet. Jag har ju gjort en budget. Där jag ska ha lika mycket pengar för var sak VARJE månad.. Och den här appen har satt UT lika mycket pengar på varje månad i flera ÅR framåt(!)... Förutom i Mars varje år... Då den har satt typ TJUGO kronor MINDRE!

Och grejen var ju inte den att jag inte skulle ha RÅD utan dessa tjugo kronor, eller att jag inte skulle bara kunna slösa tjugo kronor extra ÄNDÅ... Utan grejen var den att jag inte kunde förstå VARFÖR. Det var DET som störde mig.

Det drev mig till vansinne. Jag kunde inte koppla av. Inte sluta försöka förstå varför. Hur den "tänkte"... Så jag klev upp igen. Klockan var lite över två på natten. Åt några köttbullar från kylen. Drack lite juice direkt ur flaskan... Och skrev av mig i mitt anteckningsblock, med en färgpenna som nästan inte hade någon udd kvar...

Sedan gick jag och la mig igen... Fortfarande frustrerad... Men struntade till slut i det hela och somnade... Klockan var över tre.

Men idag.

Jag klev väl upp runt elva. Efter att ha dragit mig i sängen ett bra tag. Men jag vaknade faktiskt inte förrän närmare tio... Så det var skönt.

Åt frukost. Utan något större problem. Inte så jättemycket kanske. Men ändå lite av varje. Så...

Ja. Sedan började jag skriva upp på mobilen. Fylla i handlingslistan lite mer... För att sedan gå vidare till WhiteBoardTavlan för att skriva upp allt där också. Så att jag kan se det utan att gå in på apparna varje gång.

En dusch efter det. Vad jag minns.

Det var på tiden... Var bara TVUNGET att göras nu. Då det var ALLTFÖR länge sedan! Och jag länge känt mig skitig och seg.

Vattnet i badkaret, blev som vanligt för varmt... Svårt att justera med de "vridsaker" jag har... Ja, jag tog ett bad.

Men då det kändes så ångande därinne, orkade jag inte sitta så länge... Och för säkerhets skull, satt jag ner och duschade också. Visste ju inte hur min fysiska hälsa är just nu... Vill inte riskera något svimscenario denna gången.

Efter duschen, passade jag på att duscha av hela badrummet inklussive handfat och toalett, med hett vatten. Då det var såå ofräscht därinne... Och sedan...

Ja, då bäddade jag rent sängen.. Men då jag inte känner att jag har någon ork att tvätta kläder denna månad och tvättiderna har jag satt i slutet av varje månad(i månadsschemat), så skulle jag alltså inte ha några rena lakan förrän i slutet av FEBRUARI(!)... Och så länge har jag INTE tänkt vänta med renbäddningen av denna ofräscha säng!

Jag hade allt rent, förutom underlakan... Så jag tog ett påslakan... Och så PRESSADE jag in den rätt så tjocka madrassen i ett ALLTFÖR litet påslakan med ett ALLDELES för litet hål!

Men det gick till slut. Skam den som ger sig :P Och får se hur det går att SOVA i det! Då madrassen är längre än påslakanet.. Vilket gör att den ligger VÄLDIGT trångt därinne!

Ja-a... Nu blir det grumligt. Så jag tar dagen hipp som happ.

Jag har suttit här vid datorn... Druckit en del te och kaffe. Ätit pytt i panna... Vilket gjorde mig mer mätt än vad jag önskade. Då det ville komma ner mer i stekpannan än vad jag hade tänkt mig. Men det störde mig inte så mycket...

Läsa lite bloggar. Kolla blocket husdjur... Och se dokumentärer på youtube...

Jag har funderat över mitt största... Eller ETT av de största bekymrena i mitt liv just nu... Det vill säga... Vilka SOPTUNNOR jag ska slänga hushållssopor i! Jag får inte riktigt ihop det. Det finns soptunnor vid nästa husnummer... Och även vid nästa efter det.. Men INGA vid detta nummer...Eller numret INNAN! Och jag drar mig för att slänga sopor vid soptunnor där människorna går och bänger ner i soptunnorna och skakar på huvudet... "Slänger någon i fel soptunna?" ..

Ja, ett väldigt litet problem kanske. Men numrena INNAN 4, borde väl OCKSÅ ha någonstans att slänga? När nummer fem och sex har varsinna? ...

Och så ramlade jag in på bekymret och oron med boendestöd igen.. Minns inte ens VARFÖR längre...

Men det slutade iallafall med ett mail till min kontakt på kommunen...

Nu när jag tänker efter... TROR att det var att jag kände att jag inte riktigt fick grepp om mina listor...

Nej, jag minns inte. Det går inte riktigt ihop...

Men som sagt. Förvirrad. Vilsen. Och flygande just nu. Så jag ska inte ens försöka.

Nu gör vi natt. Ska väl orka mig iväg till stan en vända imorgon. Om jag inte väntar tills på tisdag...

God natt med er <3

... Jag ska försöka mig på en bloggning... Men som vanligt, känns det som om inlägget kommer att bli trögt och superkort, då jag inte har någonting att skriva om. Men får se om jag håller samma mönster idag också... Det vill säga, ett TIO gånger längre inlägg än vad jag trodde!

... Dagen idag.

Jag FÖRSÖKTE ligga kvar och dra mig i sängen imorse. Men som vanligt nuförtiden, är det inte lika enkelt som det en gång var.

Förr var jag van vid att bara ligga i sängen hela dagarna. Och det var inte alls svårt att ligga kvar. Men det berodde nog mycket på min grava blodbrist som jag led av då. Kunde knappt gå upp för backar. Och jag blev svimfärdig för minsta lilla. Förvånad över att jag inte svimmade i duschen. Som jag håller på att göra THESE days när jag har slarvat med mat och vätska!

Men iallafall. Tillbaka till dagen.

Klev väl upp runt... Ja, vid elva tror jag... Och började dagen med en kopp te... Medveten om att detta skulle bli en LÅNG och jobbig dag...

Efter te´t. Lite dator tror jag. Läsa bloggar. Kolla blocket. Och sitta inne på youtube... Minns inte om jag kollade några videos idag... Men jag lyssnade iallafall på lite musik...

Mer te. Framför tända ljus, i köket.

Mycket funderingar under dagens gång. Lite lätt(svår) desperation över mig själv. Över att inte kunna få ordning på saker och ting... Eller kunna, men inte våga? Våga, men inte kunna? ...

Jag vet inte. Men många desperata tankar. Funderingar som skrevs upp på mobilen...

Ja, det var väl just det att jag tillät mig själv att äta så fruktansvärt lite... Samtidigt som jag var hungrig, tom och spänd... Väl medveten om vad jag egentligen vill och borde... Men ändå HELT ointressead av att ändra på detta beteende... Antagligen i rädslan för att börja hetsäta. Tappa greppet... Men även i uppgivenheten över att inte veta HUR jag ska äta. VAD jag ska äta... Och hur jag ska kunna få till det på ett sätt som känns bra. Rätt. Det vill säga, varierat, regelbundet och sunt... Ojoj. Alla dessa råvaror, recept och ingredienser... Varför ska allt vara så stort? ... Känner mig minst sagt svag. Och fasthållen i ett starkt grepp i min egen hand.

Funderade lite lätt desperat över allt detta med stöd och hjälp. Den hjälp som min själ SKREK efter idag. Ropade. Men utan svar. Jag kunde inte höra av mig till någon. För att jag hade ingenting att säga...

... Fick stor lust att åka hem till mamma och pappa. För att där får jag en paus. En paus ifrån mig själv. En paus från oron över vad jag egentligen utsätter mig själv för. Över det liv som jag aldrig kommer att uppnå, om jag fortsätter gå åt detta hållet.

... Jag funderade kring hur lite jag egentligen vågade ta EMOT den här hjälpen som jag nu har sökt. Med boendestödet. Hur jag, fastän jag bara vill få det gjort någon gång, egentligen inte ens kan LITA på att det kommer att gå vägen. Att saker inte ska bli sämre. Eskalera. Bli värre. Bävade inför hur saker och ting kunde sluta. Hur jag kanske även DENNA gången, fick så mycket ENKLARE för att svälta än vad jag hade innan. Hur min hetsätning. Det enda som just nu håller mig vid livet, ska avta, om någon kommer in i mitt liv och ska hjälpa. Hur den nu mer påtagliga bristen på kontroll över mitt eget liv, ska göra att jag... Ja, MER än nu, sätter mig på tvären och STRUNTAR i vad jag gör mot mig själv!

... Men samtidigt. Ja, ni vet. Jag känner att jag BEHÖVER hjälpen. Då tron på mig själv är så dålig, att jag inte ser någon annan möjlig utväg ur detta H*vetet.

Annars.

... Ja. Jag har inte GJORT så mycket mer.

Släpat mig själv med tunga steg, mellan köket och datorn. Suttit och stirrat. Funderat under uppgivenhet och desperation. Tills jag blev alldeles TRÖG i huvudet.

... Jag har sett mig själv i spegeln. Sönderrivna sår.. Svidande. Som sträcker sig över hela ansiktet. Skitigt hår. Och sliten i det stora hela. Lite lätt röd runt ögonen...

Tittat på köket. Inte nöjd över diskbänken. Fylld med disk. Vattenpölar. Och lite plast... Mår bara dåligt av att se den...

... Men jag har ätit idag, iallafall. Efter att ha druckit typ två koppar te, en kopp kakaovatten och en kopp kaffe... Med bara en liten skål yoghurt emellan... Ja, då fick jag för mig att trots allt äta lite grann.

Åt en skål yoghurt med granola. Ja, mina skålar är typ på en decilliter yoghurt... En till skål. Och en tredje. Fjärde och femte.

Det fick mig att må dåligt. Men faktum var, att jag inte ens kände mig mätt efter den sista. Nej. Jag var fortfarande lika tom. Bara med känslan av hunger, borta.

... Kom till att fundera på ifall jag kanske bara skulle köra på yoghurt och granola, både frukost, lunch och middag. Då DET iallafall är en av få saker som jag kan TILLÅTA mig själv att äta. Det går ner, liksom. Och börjar jag då äta tre gånger om dagen, så kanske även hetsätandet avtar.

... Då måste jag helt enkelt lyckas släppa på tanken att jag MÅSTE äta hälsosamt, varierat och strukturerat, för att kunna äta alls. Annars kommer detta INTE att fungera.

Men detta skulle i så fall bara vara en lösning tills jag får stöd i det hela. Så en förutsättning är ju att jag vågar chansa på hjälpen i så fall.

... Med det säger jag god natt.

Och se där. Detta BLEV ett lika långt inlägg igen :)

God natt med er <3

... Jag är trött. Har ont i huvudet... Och nu är det dags att sova. Lång helg med mycket städning hos familjen, väntar imorgon...(vilket jag inte ser fram emot just nu...)...

Hmm. Dagen idag.

Kan ju börja med att säga att jag såg på ÄNNU mer youtube igår natt. Ännu fler sådana hära ovanliga diagnoser... Om jag inte minns fel.

Gick sedan och la mig... Men kunde inte slappna av. Hade listor på hjärnan. Matlistor. Shoppinglistor... Att göra listor...

Och jag skrev. Och skrev. Ändrade och utforskade i den nya appen som jag tagit hem...

Jag la undan mobilen... för att sedan ta fram den igen. Då det var något som jag ville kolla upp. Påminna mig själv om. Lägga till eller ta bort...

Somnade iallafall till slut. Och vaknade igen, vid runt halv elva. Som jag gör VARJE morgon. Eller ja. Jag vaknar tidigare. Men halv elva brukar jag inte orka ligga stilla längre.

... Började morgonen med att maila med min kontakt på kommunen. Vi pratade lite om hur de kunde hjälpa mig. Och kom fram till att det kanske vore bra med boendetöd som kan hjälpa mig med rutiner och variation i ätandet, och sådär.

... Nu, under dagens gång, har jag dock tvivlat en hel del på hela alltet. Då en STOR del i mitt problem med ätandet, ändå är VILJAN. VILJAN att äta. Finns inte den, så kommer det inte heller att funka med någon som ska stötta en och hjälpa en att bygga upp en trygghet kring det hela..

Och att det inte känns som om det är någon större idé att försöka, beror på att när JAG inte vill... Ja, då finns det INGET man kan säga som får mig att ändra mig. Det blir bara värre. Och jag lägger mig ner helt.

Det känns bara som om det HÄR är någonting som JAG måste ta tag i. Lösa. Något som jag själv måste se till att hitta en väg igenom eller förbi. Jag måste hitta någonting i mitt liv, som kan vända på hela pannkakan och få mig att fokusera på rätt sak... VILJA rätt sak!

... Men samtidigt känns det så hopplöst. Jag BEHÖVER stödet. Jag BEHÖVER hjälp att få rutiner. Att få ordning på vad jag ska handla. Vad jag ska laga för mat. När jag ska äta... Hjälp att strukturera upp mina matinhandlingsdagar... Fylla på med nytt när det gamla tar slut. Veta hur jag ska få ihop EN måltid varje dag...

Ja, det känns bara övermäktigt... Allra helst när jag buntar ihop allt SÅDÄR! ... Och att klara det själv... Jo, jag har nog lika stor eller liten chans att klara det själv, som att klara det med stöd...

Men förövrigt.

Klev iallafall upp...

Bara för att gå på toaletten.

... Bäddade sedan ner mig igen. Och så där runt elva, ringer det på dörrklockan. Faan säger jag. Nästan högt. På med byxor. Halvskitig i håret. Går jag och öppnar dörren...

Det var fönsterkillen som kom igen(då fönstret började läcka igår natt... IGEN!). Och han hade "kompis" med sig.

... Bort med sakerna från fönsterbrädan... Och de trixade lite grann. Sedan gick de... Och jag bäddade ner mig en stund till.

... Klev väl upp... Ja, jag minns inte. Men fick iallafall för mig att duscha. Sagt och gjort. Och efter det... Minns jag inte heller.

Har iallafall...

Jo, jag diskade nog då, förresten.

Började...

Nej. Jag satt vid datorn. Läste bloggar. Kollade blocket... Ja, men det vanliga.

SEDAN diskade jag. Ungefär hälften av disken som samlat sig på diskbänken de senaste dagarna...

Japp. Det har blivit mer och mer och mer... Och just nu, i dessa dåliga matvanornas tider, har jag varit såå trött och orkeslös.. Allra helst idag och igår!

... Men hälten orkade jag med.

Åt väl frukost någon gång också. Minns dock inte när. Antagligen innan jag diskade, men efter datorn...

En underdel av ett rågbröd, med lite nutella på... Även en del nutella för sig, efter det...

... Och nästa måltid blev en kopp te med grädde i... Och så det tredje... Ja, det var andra delen av dubbelmackan, med smör och ost. Och en kopp te med grädde i... Säkert så har det blivit någon kopp te med grädde, emellan detta också.. Jodå. SÅDANT kan jag allt få i mig!

Den sista smörgåsen var dock jobbig. Då jag inte en gång idag, varit hungrig när jag ätit... Men den här smörgåsen var dessutom jobbig att få ner!

... Ibland finns lusten men inte viljan. Ibland finns viljan men inte lusten... Det är då INTE ofta som dessa är synkade!

Idag fanns dock viljan... Det är iallafall vad jag TROR. Men jag blir så förvirrad på mig själv. Och att hjärnan hela tiden styr åt minst två olika håll samtidigt, har jag väldigt svårt att veta vart jag varken befinner mig eller är påväg.

Lite sänghäng. Eller vad man nu ska kalla det :P Ligga och lyssna på radion... Och bara vänta ut tiden...

... Jag skrev till Personligt ombud och frågade om hon kunde gå med mig på mötet på omsorgsenheten... Men har inte fått något svar... Men hon är väl upptagen...

Och sedan, till eftermiddagen har jag sett på videos på youtube... IGEN.

... Skrivit en del i min textsamling... Och funderat kring hur jag ska hjälpa mig själv med ätandet... Och OM jag vill göra det!

... Oroat mig över helgen med föräldrarna... Men ändå känt att det kommer att gå bra och att det bara är att ta tjuren vid hornen. "Det känns ju bara jobbigt just NU"...

Ja-a... Det kanske var det.

Jag ska väl fiffla lite på om jag kan lyckas peppa mig själv till att börja med matrutiner tills efter helgen... Om jag kan våga...

God natt med er <3

... Okej. Kort nu då.

... Idag har jag vaknat... Legat och dragit mig LÄNGE...

Sedan klev jag upp. Åt lite frukost. Med betoning på "lite"... Och så började jag NÄSTAN direkt med att fortsätta sortera ur den där kartongen i sovrummet, som jag började med igår...

... Det tog lång tid. Och det var mycket papper och gamla födelsedagskort att gå igenom.. Massa gamla anteckningsblock ifrån sjukhustiden. Slit-och slängpapper(som jag kallar de papper där jag bara har skrivit en massa trams på lösa papper) ... Och som sagt en HEL del födelsedagskort! Och lite diplom från simskola, karategraderingar och liknande. Autografer från... Ja, några som jag inte ens kan tyda vilka de är :P Ja, så alltså inte särkilt betydelsefulla för mig :P

... Jag blev trög i skallen och förvirrad. Fick beslutsångest. Då jag inte visste/kunde komma fram till vilka saker som jag ville lägga undan... och vilka jag kanske skulle vilja ha upp på väggen eller något...

... Jag var trött. Seg... Ja. Hungrig och frusen... Och jag tror trots allt att det mesta berodde på det lilla matintag jag tillåtit mig själv de senaste dagarna...

Men jag kan också lägga ihop ett och ett... Eller två och två... Eller vad det nu blir.

... Jag har, efter den där halvlånga stunden av sorterande, suttit vid datorn och läst bloggar. Kollat bilder på google... Jag har sett på videos på YouTube...

Och ja. Helt enkelt bara stirrat in i en skärm. Stirrat ner i en kartong. Stirrat på en massa virrvarr till papper och kort utspridda över hela golvet... Klart man blir trött! ... DET, PLUS bristen på energi genom maten!

... Och så var jag kissnödig... Men det hör inte hit :P

Efter den... Eller rättare sagt. MITTI den långa stunden vid datorn, ringer... Ja, jag vet inte VEM det var. Men han kommer från de som jag hyr av. Och han skulle kolla mina fönster... Det fönstret som läcker in vatten när det regnar...

Och så kommer han upp. Sätter nya gummilister. Och går igen...

... Och jag sätter mig och fortsätter kolla på videon som jag hade börjat med. En MASSA sådana här videos om mystiska diagnoser och... sådant. Intressant tycker jag.

... Satte mig i köket en stund. Då jag behövde miljöombyte. Jag har känt mig lite sådär gnällig inombords idag. Utan att egentligen TÄNKA så mycket. Seg och lite ängslig, ni vet...

.. Kände bara att jag har ett sådant ONÖDIGT krig inom mig själv hela tiden. Och idag skrev jag av mig till mig själv, och förklarade varför jag tror att det inte riktigt fungerar för mig...

Jag började iallafall kolla lite appar på google store(eller vad det nu heter)... Tänkte hitta någon slags app för matlistor, recept och handlingslista... Då jag känner att jag inte riktigt kan FÅ den kontroll som jag behöver och vill ha för att kunna få ordning på ätandet... Det vill säga, varken svälta eller hetsäta.

... Vilket VERKLIGEN inte funkar just nu!

Det är bristen på kontroll som spökar. Jag känner inte riktigt att jag får GREPP om hur jag ska få ihop middagar till varje dag. Varierande middagar. Och.. Ja-a. Hur jag ska lyckas HANDLA till dem. Få hem allt jag behöver... Och lyckas köpa för mer än EN maträtt per gång. Hur jag ska lyckas hitta något recept som jag orkar tillaga...

... Ja, det är så MYCKET som jag inte känner att jag mäktar med... Jag menar. Hur kan det ens FINNAS så många olika maträtter?!

... Förstår inte hur mamma gör...

Sedan ramlade jag in på andra appar. Spel och sådant... Men hittade aldrig något som jag tyckte om... Så det blev inget med det.

Flyttade mig till datorn. Och kollade lite till...

... Och efter det här, tror jag att det var, började jag vräka. Ja, hetsäta alltså.. Men jag vet egentligen inte om det BLEV så mycket till hetsätning... Men ALLDELES för mycket på en gång, blev det iallafall!

... Bestämde mig för att jag MÅSTE på något sätt få till variation och rutiner på ätandet. Så att jag kan känna mig trygg. För att såhär kan jag INTE hålla på!

... Innan jag började äta sådär mycket nu på kvällen, var jag istället orolig för hur trött och energilös jag skulle vara vid mina föräldrars flyttstädning på lördag och söndag... om jag fortsatte äta som jag gjorde...!

Gick till datorn igen. Under en himla desperation... Ett stort begär till att gå till köket och fortsätta vräka. Trots den inre mättnaden jag kände... Känner.

... Började skriva lite lätt på Word. För att se om jag kunde få till något någorlunda schema över veckans matintag. Fick iallafall till något som kanske kan hjälpa LITE. En bit på vägen. Och det var "fisk, kött, korv och fågel" ... Hur många dagar i veckan. "Pasta, ris, potatis" ... Hur många dagar i veckan... "Grönsaker, rotfrukter och baljväxter" ... Varje dag. Ja. Men typ så. Men känner att jag har mycket att jobba på för att ta mig ända fram till en fungerande ätande... *suck* ...

Sedan beställde jag ett busskort. Då jag känner, med den här mättnaden i kroppen, efter den där hungern jag tidigare kände... att jag VERKLIGEN behövde komma hemifrån. Desperation. *Livet behöver inte vara såhär... Inte när man är jag* ...

... Och nu ska jag väl sova... Om jag inte fortsätter vräka. Men vräka idag, kan betyda svälta imorgon... Så vi får se.

God natt med er <3

Har kommit hem från mina föräldrar för en stund sedan...

Så ska berätta om dagen... och sedan gå och lägga mig. Ny dag imorgon.

Jag klev upp efter en natt av hetsätning och regnläckage i fönstret i vardagsrummet. Mailande till olika... Ja, ställen... 

Klev upp vid ungefär halv nio.

Pappa hämtade...

... Nej, gud vad segt det går! Vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Vi åkte iallafall iväg till huset. Det gamla huset. Där det skulle flyttstädas, pappa och jag.

Jag tog mig direkt an badrummet på övervåningen. Mer ingrott smuts än vad man kunnat ANA! ... Och efter tre "nu har jag gjort så gott jag kan"(ja, svårt att bli nöjd), fick jag ändå lov att nöja mig... Inte för att JAG skulle vilja hyra ett hus med ett badrum som ser ut så! Skulle HELT klart behöva en renovering!

Det blev en paus mitti, för lunch hemma hos föräldrarna. Och så åkte pappa och jag tillbaka till huset för att städa lite till. Avsluta det vi höll på med... Och då vi inte skulle hinna så mycket idag, bestämde vi att vi skulle städa resten på lördag och söndag nästa vecka..

... På vägen TILL städningen, från mig, berättade pappa att han hade fattat det som att den lilla jack russelkillen som jag har passat några gånger åt min mammas kusin, men som sist var så FRUKTANSVÄRT, otroligt AGGRESSIV(!), nu antagligen inte finns längre! Och jag har inte fått veta något. Misstänkte det. Men har inte hört något från mammas kusin, fastän jag messade honom för över en vecka sedan. Men är väl svårt att prata om, kanske...

Känner dock själv lite skuld, då det kanske var tvunget att ske, för att JAG sa att jag inte orkade passa en hund som jag måste JOBBA så mycket med!

Men, men. De hör kanske av sig och berättar tids nog :)

Jag kände mig lite osäker och pressad under städningen idag. Då jag aldrig har flyttstädat förut. Och allt måste ju bli såå rent! Jag menar. Jag ska kunna titta på rummet/huset/lägenheten, och känna att... "Ja, här skulle jag kunna känna mig nöjd... Det här känns fräscht... HIT kan jag flytta in"...

... Och jag kände ALDRIG att jag kunde få det rent nog! ... Men jag höll mig vid gott mod. På bra humör. Och sedan när det var över, fick jag göra vad jag kunde för att känna mig någorlunda nöjd med min insats... Trots att jag kommer att vilja städa det lika många gånger till, NÄSTA gång vi kommer dit!

Hem till föräldrarna igen, för middag. Och sedan blev det lite Harry Potter 2, tillsammans med mamma, pappa och delvis 14åringen och 17åringen.

Jag kände mig lite spänd för att jag egentligen inte ville tvinga ut pappa på vägarna så sent, när han skulle och jobba tidigt dagen efter... Lite ångest och ängslan för det... Nästan så att jag tänkte föreslå att jag kunde STANNA där tills dagen efter, på grund av dåligt samvete!

... Men å andra sidan, hade det ju varit DE som ville ha min flytthjälp... DE som ville bjuda på middag efteråt... Och de som föreslog att jag kunde stanna och se på Harry Potter först! ... Jag tror nog bara att de var tacksamma för min hjälp :) ... Så jag behövde nog inte oroa mig.

Han skjutsade hem mig vid kvart i nio-nio kanske. Kom väl hem hit till halv tio tiden senast... och sedan hade han vägen tillbaka, för att få sova... Men det tycktes inte vara några problem.

Direkt jag kom innanför dörren, kände jag ångesten ta över min kropp och göra mig orolig och tung... Ja-a. Jag mår inte BRA av att komma hem hit igen. Att sätta mina fötter innanför denna tröskel... Och då jag VET hur jag brukar må här hemma. Hur tyngd jag blir av mina egna tankar och ensamheten, så brydde jag mig inte om att vänta på att dessa skulle komma... Utan jag tog ut ångesten i förskott...

Kände direkt ett behov av att börja äta... Och blev än tyngre i själen, av att inse att jag kommer att behöva tampas med ÄTANDET igen!

... När jag var med mina föräldrar idag. Hemifrån och sysslade med annat. Lät min hjärna fokusera på någonting nytt... Ja, då kom jag också PÅ hur onödig jag var! Att jag måste SLUTA vara så dubbel! Tillåta mig själv må dåligt när jag är hemma... och må helt okej när jag befinner mig med familjen... Ja, det känns nästan som om jag lever ett dubbelliv...

Så. Ett nytt försök till ingen svält, tänkte jag.. Det borde väl gå(?)...

Jag bestämde ingenting... Men med ens jag kom hem, insåg jag att det skulle bli en BRA mycket större utmaning än vad jag hade tänkt mig!

Nej, jag har inte svält ännu. Jag har ju varit inne i en vräkarperiod... Men det var igår kväll som jag kände att den enda utvägen var just att sluta äta...

... Sedan jag kom hem, har jag ätit lite yoghurt med granola... och kollat lite bloggar och sådär

... Och nu ska jag sova. God natt med er <3

... Jag känner att jag VERKLIGEN behöver blogga just nu. Så jag fyllde halvt motvilligt på mitt mobila bredband igen.. TROTS att jag inte vet när jag kan få igång adsl!

Jag vet inte ens vart jag ska börja... Med tanke på att jag inte minns vad jag redan har berättat. Vad jag sa sist. Det har ju blivit så konstigt. Nu när jag inte har haft internet och istället har skrivit på Word för att sedan föra över hit... Varför jag tänkte sluta blogga.

Men nu känns det bara som om jag... Ja, jag vill blogga. Men jag tänker däremot INTE lägga ut alla texter som jag tidigare skrivit till denna bloggen. Det orkar jag inte.

Så jag får helt enkelt ha det här glappet i bloggen. Och de som vill läsa, får ta det ifrån nu istället.

Så. Till situationen. Sedan jag flyttade hit, har det varit VÄLDIGT mycket familjesammankomster. Då det har varit jul och nyår och sådär... Och mitt uppi alltihopa... FLYTTEN! Både mina föräldrars och min egen!

... Jag har även diskat, städat och tvättat.. Försökt mig på att handla. Men inte fått det gjort mer än en gång. Då det känns omständigt att konka tunga kassar på bussen. Dock några småhandlingar på denna dyra, pyttelilla butik i byn.

Tvättningen var en stor utmaning. Då hjärnan började rulla rundor och jag inte kunde slappna av för en SEKUND. Inte heller sitta stilla. Hela tiden ville jag kolla upp någonting.. Eller söka fakta... Jag mådde verkligen JÄTTEDÅLIGT. För att jag inte visste så mycket. Blev osäker på hur jag skulle göra. Hur jag BORDE göra... Vad som var det BÄSTA, mest miljövänliga... Hur jag skulle sortera tvätten... OM jag skulle sortera den!

Ja. Det var hårt. Och det var en dag av tårar.

Diskningen har såklart inte varit något problem. Då jag hade med mig DET hemifrån.

Däremot källsorteringen bubblade också upp ordentligt. På grund av perfektionismhjärnan och osäkerheten..

... Men trots att det är stort att flytta, har jag kommit såpass långt med mig själv, att jag nu VILL ta mig framåt. VILL ha ett liv. Och VILL mot framtiden. TROTS att jag inte ännu kan se den!

Jag känner mig stark och rätt så positivt ställd...

Och tråkigt nog, måste jag säga att ätandet fortfarande är mitt största problem. Ätandet och att faktiskt TA mig framåt i livet. Att VÅGA satsa.

Just nu är jag inne, inte i en svältperiod. Utan i en hetsätarperiod. Om man nu kan kalla det så. Jag äter. Och äter... Och äter! HELA tiden! Och det räcker inte med att bli mätt. Illamående... Eller bara inte SUGEN längre! Utan jag blir mätt. Mättare. Ännu mera mätt... Illamående. Spänd i magen. Börjar ångra mig... Men först när det känns som om maten pressas upp för att det är så FULLT, slutar jag äta... OM det jag äter, tagit slut!

Detta får mig att känna mig utom all kontroll. Vilket uppmanar till svält...

Men då jag inte alls är INNE i någon sådan period. Då jag varken "aktivt" vill dö... eller ens vill ge upp för stunden, så har jag inte heller den starka viljan som krävs för att hålla mig borta från ätandet.

Utan det jag VILL, är att komma igång med livet. GÖRA saker. UPPNÅ saker. Och må bra. Träffa folk. Skratta och le... Bara känna mig sådär fantastiskt stark... Som jag vid det här laget, nästan kan LITA på att jag kan vara! ... Om jag bara får lite stöttning på vägen.

Jag kanske inte kan nå ENDA fram dit jag vill. Uppnå alla... eller ens NÅGON av mina drömmar! Men jag kan HELT klart uppnå ett drägligt liv. Ett VÄRDIGT liv.

Men orkar jag inte kämpa, kan jag lika gärna ta dödens utsträckta hand direkt(som jag fortfarande hade valt vid aktiva alternativ).. Dock känner jag mig ju som sagt stark just nu. Så det ska nog gå bra.

Kortkort om dagen idag då.

Dagen har mest bestått av att äta.. Och att i ett desperat försök att få kontroll på ätandet, räkna kalorier. Vilket funkade. Men pressen och mitt eget förstånd, gjorde att jag istället gjorde upp ett schema över både ätandet och över vad som behöver fixas i mitt liv. Att ta emot stöd och hjälp. Ja. Vad jag steg för steg, ska göra för att uppnå ett liv som jag orkar leva med.

... Sedan gick jag tyvärr till affären ändå. Och köpte en massa onyttigheter och nyttigheter... Och FROSSADE. Som F*N! Ont i magen. Spänd. Bubblig...

Ja, och så ångrar man sig.

Skriver en MASSA pepp till sig själv. Sätter upp nya regler och riktlinjer... Och känner faktiskt lite hopp för en stund...

Det är svårt i kontakten med ALLA som man behöver för att få en trivsam vardag just nu, tycker jag... Vilket är lite frustrerande. Likaså att internet inte blir fixat härhemma... Och att det vuxna livet innebär så mycket ansvar och stora beslut hela tiden...

Men jag klarar allt BRA mycket bättre än vad jag hade trott! Så. Det kunde varit värre ;)

Jo. Mina dagar består av att titta ut genom fönstret, kanske ska nämnas också. Jag sitter och stirrar. Dricker en kopp te... och bara stirrar. Tittar någon in, vänder jag bort huvudet eller backar undan stolen som jag sitter på...

Ja. Det får nog räcka. God natt med er <3

... Snabb bloggning nu då..

Jag mår dåligt och vill bara äta tills jag storknar...

Vet inte ens VARFÖR jag mår dåligt, egentligen. Jag känner mig bara tyngd.. Lite smått deppig och uppgiven...

Det är nog bara så mycket som händer just nu. Inte en lugn stund att slappna av... Som jag är van att få göra.. Mitt liv har väldigt fort gått från att inte hända någonting, till att vara upptagen i princip varje dag...

Och visst trivs jag... Men samtidigt inte. Allt var lugnare och mindre kravfyllt när jag "inte hade något liv"...

...Men jag tar dagen idag. Så får vi se hur det ter sig.

Jag klev upp imorse när pappa messade. De skulle hämta mig härhemma, så att jag kunde hjälpa dem att flytta... Japp, ännu en gång.

Klev upp. Klädde på mig och gjorde mig iordning.

Ingen frukost. Men det löste sig ändå.

... Det var bara pappa som kom och hämtade. Och han hade inget släp med sig. Så vi åkte hem till dem. Till deras nya hus. Där de bor nu. Och så åt vi en liten brunch och drack kaffe.

... Och efter det, packade pappa och jag in oss i bilen, och åkte för att hämta det första lasset för dagen.

Första vändan var rätt så svår. Man visste inte riktigt vad man skulle ta... Och jag var nästan tvungen att kolla med pappa, lika många gånger som jag sprang fram och tillbaka mellan släp och hus.

Men det gick nog rätt så effektivt ändå...

Sedan hem igen, med lasset. Plocka ur det. Vilket gick bättre. Då det bara var att ta vad som fanns i släpet. Inga frågetecken.

14åringen hade kommit hem ifrån skolan, när pappa och jag kom tillbaka. Så han hjälpte oss att tömma släpet.

Sedan blev det en paus för fika... Lite vila. Prat. Toalettbesök för pappa..

... Ja, och sedan åkte pappa, jag och 14åringen till gamla huset en vända till.. Den här gången skulle vi bara ÖSA på med kartonger och säckar. Inte bry oss om så mycket vad vi tar. Så det var enkelt. Och allt gick supereffektivt. Nästan fööör effektivt!

Vi fyllde släpet. Mer än väl. Pappa blev nästan lite orolig för vikten :P

Och sedan åkte vi åter hem igen.

Tömde släpet... Och åt sedan middag.

... Och efter det, hjälpte jag 14åringen lite med hans tekninska prylar... Eller ja. Hjälpte och hjälpte :P Han är ju bättre på sådant där än vad JAG är :P Han tyckte bara att jag var korkad xP

Jaoww...

Så skjutsade pappa hem mig igen...

Och sedan dess, har jag testat hastigheten på mitt internet... och märkt att med trådlöst, kommer jag inte upp i NÄRHETEN av den hastighet som är utlovad! ... Vilket innebär att jag ska få bredbandet inkopplat med sladd i datorn.. Och sedan ska jag testa hastigheten igen... Och så byter jag ner mig istället, om jag inte kommer upp till den hastigheten som jag beställde. Dumt att betala för mycket, för en hastighet som jag inte kan uppnå...

Det kan ju vara min dators prestanda som är dålig också... För att jag VET att min dator har sina brister!

... Jag har ätit... Japp. Ätit en hel del...

När jag inte är inne i någon svältperiod och därmed inte äter ALLS, kan man ge sig fan på att jag kommer in i en hetsätarperiod istället! ... Men det är lugnt. Ändå bättre att äta för att man mår dåligt... än att svälta för att man mår dåligt... Jämnar väl iockförsig ut sig då.

... Diskat en hel del, har jag iallafall gjort. Fick mammas och pappas gamla diskställ. Bättre än det som redan fanns här. Så idag tog jag lite ur skåpen också. Som inte ännu blivit diskat efter flytten...

Tjockt i mitt huvud. Ångest och ängslan i bröstet... Och på min tavla kan jag läsa "SE LIVET. HA KUL. GE ALLT ETT VÄRDE. LE. SKRATTA. DU KAN! ;p  KOM IGEN! DU KLARAR DET! DU ÄR STARK!" ... Sedan några dagar tillbaka... Ja, sedan jag tvingade mig själv att börja kämpa och äta igen. Och DET har ju funkat iallafall!

... Men det känns inte som om jag orkar ta till mig det som står...

Men den jobbiga känslan är nog borta imorgon. Då ska jag och mamma till IKEA.

God natt med er <3