... Just NU, känner jag bara att oron och osäkerheten som jag ständigt dribblar i mitt huvud, har blivit för mycket...

Jag är TRÖTT på den här känslan nu! Och att hålla mig till rutiner. Att få saker att gå ihop VARJE dag... Och att sedan fundera på rätt och fel HELA tiden. Undra...

Ja, jag kan säga som så, att när jag TÄNKER på hur mycket mat jag nu har och dräller överallt. I både frys, kyl och skafferi... Tänker på hur lång TID det kommer att ta att ta SLUT på... Hur många FLER DAGAR av rutiner och ständigt tänkande.. PUSSLANDE, det kommer att INNEBÄRA...

... Ja, jag får ångest.. Jag önskar bara att jag kunde trolla BORT det. Få det att försvinna. För att jag ORKAR inte hålla PÅ länge!

Jag vill vara FRI. Kunna känna att jag kan NJUTA av LIVET... Och inte bara fokusera SÅ HÅRT på att vissa saker i VARDAGEN ska FUNGERA...

Jag blir stressad när jag känner.. eller INSER att någonting MER kommer att behöva ta min uppmärksamhet under någon dag.. Eftersom att jag bara ORKAR EN sak. Sedan är jag helt slut. Jag kan möjligtvis, om middagen är lite mindre krävande, mellan alla tankar och funderingar, orka med att ta en snabb vända till stan för att köpa mer matvaror, samma dag som jag lagar mat... Men sedan kolapsar jag bara...

Och idag är jag SUPERTRÖTT. Energin är slut. Ångesten och alla funderingar...

Ja, alla FUNDERINGAR ger mig ÅNGEST, eftersom att jag inte ORKAR fundera. Och all osäkerhet gör att jag vill ge upp.. Eftersom att jag är så TRÖTT.. och nu inte längre orkar LEVA i osäkerhet inför precis ALLT jag GÖR, HELA TIDEN...

... Men dagen idag.

... Om jag nu orkar beskriva den...

Lite sådär någorlunda kanske, iallafall...

Jag klev upp till klockan, vid åtta imorse. Åt frukost. Och klev sedan i säng igen.. Som vanligt.

... Blev väckt av ett mess från 22åringen. Stress och press...

Men jag brydde mig inte OM det just DÅ. Utan somnade bara om...

Alltså jag har inget emot mina syskon. Men jag känner samtidigt, nu när jag försöker så gott jag KAN att få min vardag att gå IHOP, att det är EXTRA jobbigt att planera in ett besök med 22åringen... Eller NÅGON annan, för den delen.

... Jag blir stressad... ALLRA helst när jag samtidigt tänker på att jag har tackat ja till att följa med 14åringen och pappa till IKEA på måndag! ... Och så har jag ju lovat 26åringen för länge SEDAN att hon ska få komma hem till mig på fika och middag!.. Och även 23ÅRINGEN har jag en innestående fika med!..

STRESS...

Klev iallafall upp vid strax efter tio... tror jag. Då jag kom på att jag hade glömt ta fram falukorven ur FRYSEN, som jag skulle göra korvstroganoff av idag. Så DET var jag tvungen att göra...

... Satte mig vid tv:n och väntade in tid för lunch.

Åt lunch...

... Och sedan blev det dags att skritta iväg till bussen. Det regnade ute. Så jag hade länge, medans jag satt där framför tv:n, funderat på om jag bara skulle handla det viktigaste och gå till affären här i byn.

Men jag kunde inte få det att gå ihop i mitt huvud. Det RÄCKTE ju inte med det viktigaste, om jag skulle slippa åka hemifrån.. eller kunna laga mat för flera dagar på en gång sedan... Nej, jag behövde ha hem ALLT från listan, om jag skulle få kommande dagar att gå ihop...

Så jag gav mig iväg...

Men det fick bli att gå till min favoritbutik. Där jag känner mig som tryggast och mest "hemma".. Även om den antagligen är lite dyrare. Men jag tänkte inte ens ÖVERVÄGA(fast det gjorde jag såklart. Flera gånger) att tvinga mig själv att ta mig til en större butik nu när det regnade..

Men eftersom att jag flyger mellan olika butiker, hej vilt. Så blir väl mitt snittpris på varor, helt enkelt snittpriset för alla butiker häromkring. Så, okej ändå.

... När jag kom in till stan, hade det iallafall slutat regna. OCH jag hade kommit på hur jag skulle på enklaste sätt, få min tid att gå ihop.. Så att jag varken behövde VÄNTA OLIDLIGT länge på BUSSEN.. ELLER få det helt omöjligt att hinna TA mig till OCH handla på större butiker...

... Jag kliver helt enkelt av bussen på halva biten. Jag menar. Jag åker FÖRBI köpcentret med bussen VARJE DAG. Jag KAN kliva av EN hållplats därifrån. Vilket gör att jag får ALLDELES för lång tid att VÄNTA... Eller så kan jag kliva av vid busstationen.. och få svårt att hinna ta mig dit OCH handla..

.. Trodde jag. Men idag kom jag på att jag ju kan kliva av mittemellan busstationen och köpcentret.

Klappat och klart.

Jag gick till affären. Röjde bland varorna. Och jämförde priser.

... Och sedan gick jag tillbaka till busstationen och satte mig och väntade. Funderade middagar och matlagning. Hur jag skulle tillaga och HANTERA det som jag hade köpt.. Hur MYCKET jag skulle göra iordning... Och vad som skulle vara trist att tillaga och sedan frysa in i matlådor...

Ältande. Diskussion fram och tillbaka...

Tycker inte ALLS om att jag inte har någon erfarenhet.. och inte heller orkar kolla upp fakta.. och andras erfarenheter..

Hem. Och så direkt börja gråta lite grann över skuren gullök.

... Korvstroganoffen blev god.. Men receptet som jag använde, innehöll inte så mycket vätska. Och jag är ju mycket för såsig korvstroganoff.. Så nästa gång tillsätter jag nog mer av just det. Men annars. Jättegod. Och jag ÄLSKADE riset! Det PERFEKTA tuggmotståndet som jag hade fått till. Ja, förra gången som jag åt ris. Jag tog nämligen riset ur frysen idag. Då jag ändå hade det låg.

.. Sedan blev det lite stressigt. Jag hade redan gått över tiden med tjugo eller trettio minuter. Så jag lät bara resten av stroganoffen stå kvar framme.. och diskbänken fick se ut som ett bombnedslag medans jag åt. Vilket störde lite grann..

Men den fick jag sedan ordning på.. Stroganoffen in i frysen. Och likaså köttfärsen som jag köpte idag. Uppdelat på två... Och ett beslut om vad jag skulle göra med kycklingen, blev taget. Den får ligga i kylskåpet till imorgon...

... Fredagen blir jag hemma, as well.. För att då ska jag laga mat för just fredagen. Så då vill jag inte stressa...

Ja, jag måste ju fortsätta. Iallafall tills allt jag har i skåpen, är slut. Rutinerna måste hållas på, STENHÅRT. Annars så är det givet. Ristat i STEN, att jag kommer att börja VRÄKA i mig och må SKIT. För att... Då ger jag upp... Och vill bara bli AV med allt...

... Och ja-a... Det är ALLDELES för mycket mat för att klara av DET just nu!

... Men jag vill inte ge upp... Det känns som om hela min VÄRLD rasar samman då... Och ska jag ha en chans i...

Nej, jag vet inte. Jag ser min familj framför mig, när jag tänker "ge upp..". Så kan jag inte göra...

Och min ålder... Att tänka på DEN, gör att jag redan NU börjar känna att det är försent... Jag vill UPPNÅ saker..

Men hur då, när jag knappt orkar hantera den lilla vardag som jag har NU?

Annars har det blivit tv och äta..

.. Ja, det var väl det.

God natt med er <3

Jag har ingen lust att BÖRJA inlägget med gnäll, idag. Så jag går direkt på att beskriva min dag. Så bakar jag in gnället i inlägget istället :)

Jag vaknade av klockan imorse. Men tror att jag, liksom igår, sov rätt så oroligt på morgonen.

Klev upp.. Och åt frukost. En frukost som idag gav mig en MASSA jobbiga funderingar och ältanden. Frågetecken och ängslan...

Jag hade nu... HAR nu bytt ut en del av frukosten mot någonting annat. Och gjort en del förändringar. Vilket jag också kände AV när jag åt. Mättnaden blev annorlunda. Och precis som ALLTID när jag gör förändringar, så frågar jag mig om det var bättre eller sämre INNAN... Känner efter lite extra mycket. Och blir stressad när jag inte kommer fram till något bra och rimligt svar. Ett LOGISKT svar... Ett "DÄRFÖR"...

Jag... TROR att jag diskade iordning efter frukosten...

Jo, det gjorde jag. Funderade på att INTE göra det.. Men kom fram till att, slarv föder mera slarv. Till slut brakar allt samman. Det vill säga. Disknedslag på bänken. Med högar av skräp...

... Sedan klev jag i säng igen. Medans jag fortsatte fundera över hur jag skulle äta min frukost. VAD jag skulle äta...

Ja, sådant ältande.. Sådan ängslan och osäkerhet som föder fram tanken "Kanske borde jag sluta äta igen...". Men som stoppas lika snabbt av tanken "Nej, det kan jag inte... Det VILL jag inte... Vilket NEDERLAG".. Så. Alltså. Det är inget alternativ ens när det hela känns som jobbigast.. SÅ långt har jag kommit :)

Vaknade sedan vid tio, tror jag. Minns inte varför eller av vad.. Men jag minns att jag klev upp...

Jag la mig framför tv:n...

... Minns inte så väl...

Men vid tolvtiden började jag iallafall göra iordning lunch...

... Hmmm..

Dagen blir lite grumlig nu. Men jag tar det som jag minns. Och lämnar resten ;)

Jag tror att jag har spenderat hela min dag framför tv:n. Förutom när jag skrev ihop recepten för de dagar som jag vet vad jag ska äta till middag på.. Skrev in de varor som jag behövde KÖPA till dessa middagar... Och rensade lite grann i min app för matinköp...

Men DET var på kvällen...

Nu måste jag hoppa tillbaka lite. Höll ju på att glömma att jag lagade BLOMKÅLSSOPPA idag!

Jag väntade och väntade framför tv:n, på att klockan skulle bli tillräckligt mycket för att jag skulle kunna börja med maten utan att behöva återuppvärma den...

Men jag var rastlös... Kunde inte sluta FUNDERA på hur den skulle bli och vad som skulle GÖRAS... Bråttom med att få se resultatet... Och att få denna "aktiviteten" därframme, ur vägen. Avklarad.

Så eftersom att det snurrade i huvudet och sprätte i fingrarna, så kunde jag inte FÖRMÅ mig att ta fram blomkålen och börja "bukettera" den. Och när jag hade börjat med första steget, kunde jag ju inte VÄNTA med NÄSTA... Så. Fram med löken och börja hacka den... Och sedan...

Ja, maten var ju i full gång. Så jag bestämde mig för att laga den tidigare istället.

... Jag skrev ju i förra inlägget idag, att det jobbigaste med att laga mat, är stressen...

Idag var jag faktiskt inte så stressad, om man jämför med hur jag BRUKAR känna mig. Jag tog det hela med ro. Lite osäkerhet, såklart.. Men det faktum att jag hade TRE kastruller på plattan samtidigt, gjorde mig inte så mycket...

Var nog grejen att alla stod på medelvärme. Och det enda jag behövde göra, var att röra om lite då och då.

.. Dock så var jag lite orolig och nervös för att använda stavmixern... Och väldigt osäker på NÄR det var dags att mixa... Och kryddningen är ju inte HELLER någon lek...

Men jag lyckades. Och jag lyckades FÖR bra för att kunna må sådär PRIMA bra som jag BORDE ha gjort av upplevelsen.

... Jag menar. Den blev så GOD att jag skulle kunnat äta den VARJE dag i flera dagar framåt. Så GOD att jag befarar att jag ska få seperationsångest när den tar slut, i oron för att jag aldrig ska få smaka på den igen...

Ja, ett ynkligt problem :P Men det är så jag fungerar. Stöter jag PÅ någonting BRA, så blir jag orolig för att gå MISTE om det i framtiden.. Att sakna det... Glömma BORT det... Eller bara se FÖRBI det...

Ja-a.. Helt enkelt rädd att inte lyckas igen...

Men den här lilla, lilla känslan av ängslan, dunstade bort ganska fort...

Jag NJÖT till FULLO av soppan, när jag väl hade tagit mig igenom den timme som återstod emellan matlagningens slut och matklockans ringande.

Ja, jag vet jag tänkte att "detta var något av det GODASTE jag NÅGONSIN ätit!".. En enkel soppa. Men...

Ja-a...

... Ja, just det.

Iallafall..

Senare till kvällen, började jag försöka planera för de närmaste dagarnas middagar. Skriva i min inköps-app.. Försöka strukturera upp lite...

Jag kollade recept...

Och ja... Jag fastnade. Körde fast... Och kände inte riktigt att jag kunde HANTERA det här med att pussla ihop fulla middagar till alla dagar som ränner in, en efter en hela tiden... Allt går för snabbt. Och att hela tiden försöka tänka... Vet inte om jag vill säga "logiskt".. och försöka pussla ihop rätt näringskällor med varandra i variation... Och sedan SAMTIDIGT få till någonting GOTT och HEMLAGAT. Känna pressen att allt ska bli PERFEKT. Och oroa mig för vad som händer med maten om jag gör det, det eller det.. Borde jag göra så eller så.. Och passar det eller det... "Men om jag vill ha DET till, istället?.. Nej, det är inte den dagen idag..".

... Min hjärna blir DÖV av att hålla på och tänka efter.. en två.. TUSEN gånger hela tiden. Och att få ångest eller känna ängslan när jag funderar på att tillfälligt.. eller permanent justera i mitt mönster.. I rutinen...

... Och jag funderade bara över.. Gör det lite rätt som det är. Både när jag hakar på känslan i kroppen efter måltid... VAD jag äter... HUR jag ska få tiden att gå ihop till inköp och så vidare, när jag äter vart fjärde timme... Eller om det handlar om hur jag ska orka laga hemgjord mat varje dag...

... Ja, jag ramlar ständigt in på tanken att jag bara vill koppla bort, koppla av... Sluta. Ge upp.. Bara svälta igen. För att jag har för mycket att tänka på, för att orka fortsätta.. För mycket att göra varje dag, för att orka titta framåt..

... Och att nu den sociala pressen börjar bli mer påtaglig... Ja, det gör inte levnadsångesten desto mindre...

.. Men jag ska inte ge upp. Det känns inte som något alternativ.

Nu har jag kommit igång, och jag får hantera ångesten.. och försöka kämpa mig igenom den hårdaste tiden, tills jag kanske har vant mig och växer in i uppgiften som vuxen :)

.. Men jag ser INTE fram emot morgondagen. Shopping ger ångest. Men ska jag kunna laga mat de närmaste dagarna, måste jag KÖPA den först..

Men "Vart?", "Hur hinna?". Och "Varför?..

Ja, det kommer att bli ältande frågetecken och diskussioner imorgon...

.. Och sedan blir det att laga korvstroganoff.

En dusch tryckte jag iallafall in..

Och nu ska jag snart försöka sova...

Men det blir nog lite tv först. Känner mig... Ja, antagligen ängslig INFÖR morgondagen och EFTER idag... Så behöver varva ner först..

.. Men god natt med er <3

... Jag känner bara att det är för SVÅRT att få livet att gå IHOP just nu... För KRÄVANDE att uppnå mina egna förväntningar. Att hålla mig inom de linjer som jag själv ritar...

Mina krav och inre visioner om hur jag vill ha det. Min entusiasm och mitt stora behov av stabilitet och logik...

... Jag vet inte hur länge jag ska orka leva med att känna såhär. Att göra små saker till stora och viktiga, övertänkta ting...

... Jag vet inte.. Men jag ska ta dagen ifrån början.

Imorse vaknade jag till klockan, vid åtta, tror jag. Om jag inte vaknade tidigare än så också.

Åt frukost och klev sedan i säng igen. Som vanligt.

.. Lite senare, fick jag ett mess från min bank. Vaknade till.

Och några minuter senare, messar 22åringen. Undrar om de eller hon får komma över snart, på besök. Undrar när jag har tid.

Vaknar igen.

Men jag svarar inte på messet. Inte än. Utan istället somnar jag om...

Och vaknar av klockan vid TOLV! Lunch.

Det blev lite stressigt. Nu skulle jag göra iordning lunchen. Fixa och trixa.

Och när DEN väl var färdig, åt jag som vanligt framför tv:n. Och när tillfälle kom.. I pauserna av programmet som jag såg, tog jag tillvara...

Nej, det stämmer inte. Jag hann aldrig diska idag efter lunchen, innan jag skulle gå till bussen.. Vilket störde mig en del. Då rutinen är "förbereda mat, äta, diska"...

Men den fick vara tills jag kom hem igen..

Jag svarade på 22åringens mess. Lite lätt motvilligt. Då just NU, i denna stressens tillvaro, inte välkomnar social kontakt i min vardag. Känns inte som om jag har TID med det, nu när jag äter regelbundet...

.. Vilket för mig till dagens STORA fundering...

Jag KUNDE bara inte få ihop dagarna. Tiderna mellan måltiderna. Jag menar. Jag äter vart fjärde timme. Och för att inte bli nervös eller locka fram frågetecken om VARFÖR jag helt plötsligt ska äta en annan tid.. eller NÄR jag nu borde äta NÄSTA gång när jag bröt från mönstret "IDAG".. så vill jag äta just DE tiderna VARJE dag. Ja, så gott det GÅR iallafall..

Men problemet ligger för det FÖRSTA i att jag har för KORT tid mellan måltiderna, för att hinna uträtta ärenden under dagarna, när bussarna går som de gör. Jag hinner antingen knappt TILL affären, HANDLA och sedan TILLBAKA till BUSSEN igen... om jag ska kunna gå till en butik som EKONOMIN tillåter... ELLER så har jag ALLDELES för LÅNG tid på mig i affären... och ingenstans att vänta på BUSSEN i en timme... om jag ska gå till en billigare butik...

... Och om jag åker senare eller tidigare hemifrån.. Senare eller tidigare tillbaka... Ja, då rubbas mina mattider ORDENTLIGT.

... Jag funderade på det faktum att jag ju kan laga maten en dag TIDIGARE varje dag... Men då kom tanken att jag ju faktiskt skulle känna att det var lite TRÅKIGT att äta "avdunstad" och UPPVÄMRD mat VARJE dag...

Men jag vet inte...

Jag har funderat och funderat och funderat...

Jag är bara glad att jag lyckades komma fram till vilken affär jag skulle gå till IDAG. Det var ett HIMLA dribblande fram och tillbaka, innan jag fann ett alternativ som jag orkade chansa på... Ett alternativ som trots det, innebar en HEL del stress. Och en osäkerhet på ifall jag ens skulle nå någon FRAMGÅNG med det. Eller om dagens stolpar skulle rasa samman helt..

Jag klev iallafall av bussen. Och svängde av mot den affär som jag skulle försöka hinna till. Stressa mig igenom de hyllor där mina varor låg.. och sedan jäkta tillbaka till busstationen med en ALLTFÖR tung och i händerna skavande påse.

... Men jag klarade det. Jag blev jättevarm. Äcklig... Och jag blev trött i hela kroppen. Men jag lyckades ta mig tillbaka till busstationen innan jag missade bussen. Den buss som idag var tio minuter sen... Hmm. Stress i onödan...

Grannen här ovanför, pratade lite grann med mig, där jag satt och väntade på bussen... Han brukar GÖRA det ibland. Men själv är jag väl inte så mycket FÖR att prata. Känner mig inte särskilt trygg med honom. Och jag hoppas ALLTID på att han ska ha någon ANNAN att prata med när vi "tvingas" befinna oss på samma ställe..

Men han är schysst...

Åkte hem. In med varorna...

Och så bestämde jag mig för att inte laga mat idag.

Eftersom att jag bara har tjugo minuter PÅ mig när jag kommer innaför dörren, så passar det bättre att laga maten dagen innan, och sedan äta en matlåda istället...

.. Men då kom problemet.. "vad?"...

Jag har ju fastnat i det här med "variation" igen... Det ska vara uppdelat i kategorier om "ris, pasta, potatis och "övrigt", och sedan så ska inte heller köttprodukterna bli bulle på bulle, två dagar i rad... Helst ska det vara jämna mellanrum mellan varje näringkälla...

... Ja-a. Suck. Men nu fick det ÄNDÅ bli "övrigt" två dagar i rad. Då det blev ärtsoppa ur frysen IDAG, och så ska jag laga blomkålssoppa imorgon. Och nya pannkakor. Tog den sista idag.

... Sedan så gick jag bort till min WhiteBoardTavla och började skriva om min matlista. Planera för hur jag ska hantera matlagningen. När jag ska handla VAD, för veckans mat. Och vilken DAG jag ska laga vilken MAT, till vilken DAG.

... Tänkte stanna hemma hela dagen imorgon. Så att jag slipper stressa med matlagning. Då ska jag laga blomkålssoppan och steka pannkakor.

Och sedan på onsdag, ska jag handla mat för så många dagar som jag VET vad jag ska äta på.. Och så även laga onsdagens mat. Då den tydligen ska gå snabbt att göra. Och då kan jag nog känna att jag hinner det när jag kommer hem...

På torsdag sedan, så stannar jag hemma igen. Då ska jag nämligen tvätta kläder och sådär. Och passar då även på att laga torsdagens mat. Och antagligen även fredagens mat. Så att jag slipper det DÅ. För att då kanske jag ska hemifrån igen. Det vet jag ju inte nu...

Hmm.. Ja-a. Vad har jag MER gjort idag?

.. Jag har skrivit en gång i min textsamling. Då jag känner att livet är ALLDELES för mycket av ett pussel just nu... Och så har jag funderat lite grann över det faktum att jag numer får magknip och uppblåst mage varje gång jag äter. Uppblåst mage VAKNAR jag ju med på morgonen OCKSÅ. Den sjunker YTTERST sällan undan HELT nuför tiden. Om den ens gör det ALLS!

... Är säkert överkänslig mot någonting...

Jag har ätit när klockan har ringt... Och annars har det blivit mycket tv... Bara tv...

... Hmm... Jag vet inte om jag har GLÖMT något... Men i så fall... Ja-a..

God natt med er <3

Det har varit en lugn dag idag, vill jag nog påstå..

Den började som vanligt imorse klockan åtta, med att jag klev upp till klockan och åt frukost. Diskade som vanligt efter mig och klev i säng igen...

Jag sov en stund till. Tills jag vaknade vid... Ja, men ungefär när jag brukar. Då det bara är några minuter kvar tills...

Nej, den var nog elva idag, förresten. Och så klev jag upp kvart över. Började skaka ihop min mjölkdryck som jag gör till VARJE lunch... Och gjorde sedan iordning lunchsmörgåsar. Och denna gången, även lite yoghurt. Eller Soyghurt... Eller vad den nu hette. Gjord på soja, iallafall...

... Och så blev det lunch, till mitt program som jag brukar se innan jag drar iväg till bussen...

När jag satt och väntade på bussen, fortsatte jag också mina pågående funderingar kring vilken MAT jag skulle köpa. Hade ju ännu inte kommit på vad jag skulle äta till middag idag. Och jag handlar ju alltid middag för dagen, än sålänge. Då jag fyller skåpen sakta men säkert...

Det kändes inte okej att köpa helfabrikat och inte heller halvfabrikat... EGENTLIGEN. Då jag helst ville laga maten SJÄLV när jag KUNDE.. KAN. 

... Även mycket tankar kring vad jag har RÅD med... Osäkerhet, då jag inte ännu kommit underfund med billigt och dyrt... Vad som kostar vad. Och i vilka fall man bör satsa på det lite dyrare... Vet inte heller vad som är bäst för en tajt ekonomi, när det gäller att laga allt från scratch, respektive att köpa halvfabrikat...

Och då kan jag känna "OM jag bara hade haft mer ork och energi till att försöka kolla UPP allt det där"...

... Och så var det, det sista(tror jag) faktumet... Skulle jag äta någonting med ris, potatis eller pasta? Skulle jag äta fisk, kött, fågel eller korv? ... Och vad skulle jag koka IHOP av det?

... Jag kom iallafall fram till en maträtt som kändes helt rätt att köpa.. Vilket krävs för att jag ska bry mig om att överväga det..

Och så fyllde jag på min inköpslista..

Och där var det bestämt. Idag skulle jag till affären när jag kom till stan.

Klev på bussen... Och promenerade direkt bort till den affär som jag hade lyckats besluta mig för under bussresans gång...

Ja, även BUTIKER borde jag jämföra. När man har en tajt ekonomi så spelar ju även SÅDANT in. Och ju närmre stan, desto dyrare... Eller?..

Jag sprang omkring som en yr höna och försökte leta fram allt som stod på listan. Vilket bara var 6 items.. Men ändå. Tog sin tid. Fastnade lite med beslutssvårigheter vid äggen. Då jag skulle bestämma mig för stort eller litet paket. Och det slutade med att jag köpte ett 6-pack.

... Efter att ha yrat runt TILLRÄCKLIGT länge, bestämde jag mig för att räkna upp de sista varorna för en snubbe som stod och packade upp varor.. Så fick han leda mig till de rätta ställena..

Det enda JAG vet vart det finns, är fikabröd och godis :P

Ut igen... Och en ytterst VARM promenad tillbaka till bussationen. Vilket resulterade i att jag ormade mig ur min fleecejacka i farten, där jag gick.

Oroade mig en smula för varorna. Men det kändes ändå rätt så tryggt. Tryggare än vad det BRUKAR göra. Då jag nu börjar få upp förtroendet för min flaska med is.. Att den håller varorna kalla.

... Ställde mig i skuggan och väntade i fyrtiofem minuter, på bussen...

Och så åkte jag hem.

... Direkt jag kom hem så åt jag den ärtsoppa som jag ändå fick för mig att köpa, trots att den var helfabrikat...

Jag kände bara att det var okej. Det kostade inte mycket. Och det kan vara bra att ha färdigmat hemma, de dagar som jag inte vet vad jag ska laga. Känner mig stressad.. Eller bara inte orkar laga mat.

... Jag bestämde mig för, redan påväg till affären, att jag skulle laga mat imorgon istället. Då fisken jag köpte var fryst. Och jag ville att den skulle hinna tina utan hjälp, under natten.

Imorgon ska jag däremot försöka mig på en Hollandaissås, panerad fisk och ris. Hoppas att jag lyckas.

... Efter middagen... Ja, jag minns inte. Det blev en del tv...

... Och så minns jag att jag satte mig vid datorn...

... Men ja-a... Där tog det stopp...

Så jag hoppar över det..

Någon gång vid sextiden, tog jag mig iallafall en promenad i sommarvärmen. Passade på att slänga retursoporna som fortfarande stod i hallen, och gick sedan ut på landsvägen. Promenaden tar väl ungefär... Lite knappt en timme, kanske...

Under promenadens gång...

Jag funderade lite... Men det känns inte särskilt angeläget att ta upp något av det, just nu... Då jag inte orkar tänka efter...

... Väl hemma igen, satte jag mig vid tv:n och bara lät tiden gå. Så att jag kunde få äta kvällsmat snart. Eller i mitt fall. Kvällsfika.

... När det väl var DAGS för det, så kom jag helt plötsligt på det här med utgångsdatum. "Bäst före", och så vidare. Började älta och fundera. Försöka finna svar. Klura på problemet... Försöka knyta upp mina frågetecken... Hur skulle jag hantera den, den eller den varan? När behövde DEN in i frysen? Och hur länge skulle jag kunna ha den DÄR i skafferiet?

... Till slut lyckades jag få ner en lista på mobilen. Där jag svarade på mina frågor. En plan att rikta sig efter...

Och då.. Då lugnade jag ner mig.

Såg på lite mer tv. IreneHuss, bland annat...

... Och för att avsluta det här idag då.

Jag har mått bra idag. Känt mig lugn och fridfull. Funderingar och ältanden.. SÅKLART. Men det hör ju vardagen till. Jag ÄR ju trots allt en orolig, osäker och överspänd perfektionist, med ofta väldigt orealistiska mål och förväntningar...

Men jag har känt mig glad och framåt, ändå.. Och jag känner att jag nu har fått ett fastare grepp om situationen än vad jag har haft på BRA länge, iallafall ;)

... Även om jag inte "har tid" med någonting annat än att hålla mig till matrutinerna just nu.. Men en sak i taget :)

God natt med er <3

Hmmm..

När jag tänker på min vardag. Ser tillbaka.. Då känns allt väldigt hektiskt. Som om jag lever i en bubbla av stress... Utan utrymme för vila...

Men i själva verket, händer det egentligen inte mycket alls... Och jag har fler lugna och harmoniska stunder än vad jag sammanfattningsvis.. Heldraget, kan se...

... Men det ÄR mycket stress. Det kan jag inte komma ifrån. Neka till.. Se förbi...

Dagarna, timmarna, minuterarna.. De går åt till mycket funderingar på hur, när, vad och varför.. Mycket tvivel och uträkningar. Avvägningar hit och dit... Mycket bollande fram och tillbaka i huvudet, såpass att jag blir stressad från kropp till knopp..

Men, dagen idag.

Jag vaknade till klockan imorse.. Klev upp och försökte vakna, medans jag plockade fram min frukost..

Jag åt... Och sedan gick jag och la mig igen. Jag skulle sova fram till... Ja, när jag vaknade. Vilket brukar vara runt elva, halv tolv.

.. Och så klev jag upp. Satte mig vid tv:n.. Och väntade sedan på att äta lunch. Och när lunchen var uppäten och mitt tv:program slut.. så var det dags att ta tag i tvätten. Bara välja ut vad av ALLT i min jättehög av tvätt som samlats under månaderna som gått, jag skulle tvätta IDAG..

För att tvättiden var inte förrän klockan fem..

Igår trodde jag ju.. BÄVADE jag inför att det skulle bli för mycket att TÄNKA på idag. För stressigt... Och ett sinne utan någon som HELST ro...

Det BLEV inte så illa. Jag funderade och räknade lite grann.. Skrev upp tider och mängd tvättmedel... Oroade mig en SMULA över sorteringen av tvätten.. Vilkens osäkerhet gav mig lite ångest...

... Men det BLEV inte så illa. Inte om man jämför med TIDIGARE tvättningar...

Nej, idag var det mer TRÅKIGT. Långrandigt att vänta. Att bara sitta hemma och försöka få tiden att gå, framför tv:n. Att inte kunna åka iväg en stund på dagen, som jag BRUKAR kunna göra...

Visst hade jag kunnat DET.. Men DÅ däremot... DÅ hade det nog blivit ett rent kaos inombords. Stress.

... Så det blev ett HIMLA väntande. Stirrande på klockan... Och idag på "tvättklockan" mer än matklockan... Som OCKSÅ ringde under dagen, såklart.

... Men jag har suttit vid tv:n. Jag har, trots att jag tycker att det är jobbigt att passera balkongerna påväg till tvättstugan, njutit av det fina vädret under dessa korta sträckor. Bara känt mig en GNUTTA lyckligare av solen, och vuxnare av att tvätta kläder...

... Dock så kände jag mig inte tillräckligt avslappnad för att ta ut soporna som står och väntar i hallen och egentligen stod på schemat idag... Men det kan jag göra när som. Det är bara retursopor..

... Annars så har jag stött på bekymmer och problem, gällande inköp... Gällande val av vad som känns tillräckligt nödvändigt att köpa för mat... och vad jag egentligen har RÅD med.. Hur SNÅL ska jag vara?..Ja. Och så finns ju såklart funderingen kring hur mycket av maten jag ska göra SJÄLV.. Hur HÅRD jag ska vara mot mig själv, vad gäller halvfabrikat och så vidare...

Att hela tiden FUNDERA såhär mycket, gör att jag bara vill "fly" ätandet igen, för att kunna slappna av för en stund.. Allt känns så KAOTISKT.

Jag trivs inte med att ÄTA, helt enkelt. Det ger mig ångest. Och jag känner inte riktigt att jag tillåter mig själv att NJUTA av det, HELLER. Då jag är så självkritisk.. och stressad..

Men iallafall. Efter LÅNG väntan vid tv:n, gick jag ner till tvättstugan. Tog beslut om uppdelning av tvätt eller inte... Doserade maskinerna... Och satte sedan mobilen på larm när maskinerna skulle vara klara...

Och så blev det lite dator.. och en MASSA tv!

... Ner och flytta tvätten till torktumlaren.. Och så mer tv...

Middag. Maten som jag lagade igår... Vilken hade blivit väldigt tjock och avdunstad.. som jag hade förutspått... Men god ändå...

... En LÅÅÅÅNG väntan.. Iväg till affären för att under tvivel, ett rörigt sinne och en hint av ångest.. men ändå ett bra mående... och ljus tillvaro, handla några småsaker och hämta ut ett paket på posten.

... Och sedan var det dags att hämta upp kläderna från tvättstugan.

... Och ÄNTLIGEN rena lakan! Och fler kläder att byta bland ;D ALLTID skönt.

... När jag väl började vika ihop alla kläder, fick jag problem med ett örngott.. Jag vred och vände på det... Men jag KUNDE bara inte fatta hur det var GJORT. Det såg ut och in ut, VAD jag än gjorde...

.. LÄNGE satt jag där och frustrerade mig över det... TILLS jag såg att ETT av dessa "ut och in" inte ALLS var ut och in. Det SKULLE se ut så. *Pust*..

.. Jag tog en promenad vid niotiden, för att få andas in det härliga vädret i lugn och ro...

Men jag funderade väldigt mycket och kunde inte riktigt slappna av... "Behöver mat att äta imorgon"... Och "vad borde jag köpa till pappa i present?"... Och INGENTING kändes rätt.. Vågar inte handla någonting... I matväg får jag bara ångest för VAD som är värt att köpa... och för ekonomin.. Vad jag har RÅD med... Och när det gäller pappa... Ekonomin såklart... Men även... Vad KÖPER man? ... Jag har ingen ANING.. Men att komma TOMHÄNT, känns inte bra...

... Och nu har det varit lite tv...

... Sängen nästa.

God natt med er <3

... It's bugging me.. It's bugging me crazy...

... Och jag känner bara just nu, att jag har lust att fortsätta med dessa rutiner som jag ändå så väl TRIVS med, fram tills allt jag köpt har tagit slut. Så att jag slipper börja hetsa... Och sedan bara...

... Ja, jag vet inte. Jag vill inte ge upp. Backa.. Inte nu... Inte igen..

Men det känns bara så JOBBIGT, på något sätt.. Att ständigt sitta, gå, stå, ligga... och ÄLTA. Småsaker. Och egentligen ingenting ALLS.

Driva mig själv till VANSINNE i mina försök att lösa de problem som inte finns...

... Och idag, när perfektionismen inom mig.. ÅTER har börjat gräva mig alltlängre ner under jorden... Till en plats där paniken snart slår till... När jag ÅTERIGEN har ramlat dit på någonting som jag trodde att var över och förbi...

När jag inte längre känner att jag kan ÄTA FRITT, utan att fundera över om det alls är OKEJ att äta eller dricka det där till frukost istället för middag... Eller liknande...

När ett problem om hur glassen ser ut när den kommer på TALLRIKEN, eller på vilket SÄTT jag får den ur förpackningen, gör mig så NERVÖS att jag känner mig TVUNGEN att ta fram glassen IGEN och försöka en gång TILL, fastän jag inte vill ha mer GLASS... Och därför istället går och gnager, gnager och gnager med ältande och oroligt nervösa tankar i mitt huvud... Medans känslan av uppgivenhet och brist på ork, bubblar upp inombords... I sällskap med de tankar som försöker lösa "det största av problem"...

... Men det här glassproblemet var bara ett EXEMPEL. KVÄLLENS exempel...

Det har även varit en dröse ANDRA problemlösningar idag...

... Och just nu, när jag sitter här och känner mig...trött på hela skiten. På känslan av ångest. På oron, osäkerheten... och rädslan...

Då känns morgonsdagens tvättande av kläder, som jag VERKLIGEN behöver få gjort, som tidigare kändes helt okej, VÄLDIGT jobbigt helt plötsligt. Och jag tvivlar på att jag kommer att orka... Oron och ångesten inombords, som just nu bubblar kraftigt, gör att jag inte kan SE mig själv ta stegen ner till tvättstugan eller ens ägna en TANKE åt HUR jag ska tvätta. Vilka KLÄDER jag ska tvätta.. Hur många MASKINER... "Och hur VAR det nu torktumlaren fungerade?".. "Hur mycket TVÄTTMEDEL ska jag ha?"... "Och NÄR ska jag ha en "lugn" stund till att tänka på alla ANDRA stora bekymmer?"...

... Men jag ska beskriva dagen idag. Så gott jag kan MINNAS den...

Jag klev som vanligt upp till klockan imorse. Klockan åtta. Åt min frukost. Efter att ha löst mitt STORA problem som kom ifatt mig igår kväll. Det problemet som jag trodde att var borta.. Mitt TVÅNG att äta en viss sak vid en viss måltid... Och då BARA den måltiden. För att inte börja fråga mig själv "varför?" och "Varför inte?".. Krig.

Jag funderade och ältade en stund, medans jag åt min frukost... På det bekymmer som jag hade burit under natten... "Fick jag dricka apelsinjuice istället för ProViva till frukosten?" Och "Varför? Varför inte?"...

Jag hade ingen ProViva hemma... Bara juice... Och inte heller den tropiska juicen som jag köpte igår, vågade jag tillåta mig själv. "Dessa var ju inte KÖPTA till frukosten...".

... Men till slut så.. "Jag FÅR inte GÖRA såhär mot mig själv"... Och så tog jag ett glas apelsinjuice.

Gick och la mig igen.. Och sov vidare en stund. Tills jag blev väckt av mobilen vid halv tio någon gång... Det var Personligt Ombud. Har inte haft kontakt med henne på tre månader. Men hon ville bara fråga om jag behövde hjälp med något. Varpå jag svarade att jag inte trodde det...

Somnade inte riktigt om efter det.. Men låg kvar och drog mig. Halvsov, fram tills... Ja, halv tolv någon gång, kanske... Och klev sedan upp.. Började blanda iordning min dryck av mjölk och kakao, bland annat. Och så gjorde jag iordning en lunchmacka...

När jag var klar med det, såg jag att klockan var såpass nära tolvtiden, att jag kunde börja äta direkt istället...

... Satt och drog mig i soffan... Tills jag inte stod ut med mina ältande tankar om drycken som idag inte blev som jag hade räknat med. God, men kunde varit bättre... Och nu kände jag bara att jag behövde ställa det tillrätta. För att inte driva mig själv till VANSINNE.

Så jag skakade ihop en ny.. som jag ska dricka till lunchen IMORGON... Som jag nu TROR att blev mer som jag hade tänkt mig. Men det får morgondagen utvisa.

Iväg till bussen. Jag skulle handla fläsk och grädde bland annat, till maten som jag skulle laga imorgon. För att, eftersom att jag ska TVÄTTA och sådär imorgon, så åker jag ingenstans då... Antagligen. Så då passar det bra att laga mat den dagen, och äta mammas matlåda IDAG...

När jag kom in till stan, gick jag direkt till affären. Plockade på mig det jag skulle ha och bockade av i min "aktuellt"lista som jag skriver i varje gång som jag kommer på någonting som jag ska köpa kommande dag.. Och så tog jag mig en snabbtitt bland hyllorna för att se om någonting extra ville slinka med.. Jag blir glad för allt jag lyckas köpa. Sålänge som jag håller mig inom min ekonomi...

När jag var klar, satte jag mig på busstationen och väntade... och åkte sedan hem..

Väl hemma, blev det mat framför tv:n... Och sedan, efter en hel del ältande på morgondagens middag. Frågetecken och så vidare, bestämde jag mig för att laga den redan idag. För att få.. är det "uppgörelse" jag söker...

Ja, iallafall. Så jag började skära fläsk. Göra sås... Och så koka fläsket i såsen...

JÄTTEGOD sås och med endast TVÅ kryddor. Vitpeppar och svartpeppar. Och så hade jag naturell yoghurt, lite ost, grädde, mjöl och mjölk...

... OCH.. så kom osäkerheten. Det ploppade upp i mitt huvud, från ingenstans... "Var fläsket färdigkokt?" ...

Ältande. Ältande... Frågetecken och osäkerhet...

Jag satt trots det, vid tv:n en stund till.. Jag kände mig äckligt mätt.. Fastän det var två timmar sedan jag åt middag... Och jag gick ständigt in till fläsksåsen med makaroner och kollade på den...

Den doftade UNDERBART. Men allt jag kunde tänka på, var "Skulle den vara lika god efter en dag i kylskåp?.. Eller skulle den vara för tjock och avdunstad?"...

Sedan blev det dags för kvällsmålet, som jag nuför tiden äter godsaker vid. Glass, bulle, kaka... Lite nötter eller godis...

Ja, men bara sådär lite lagom mycket.

Som det ser ut nu, slutar jag alltid äta när jag känner att jag kan vänta fyra timmar(eller över natten) tills nästa mål. DÅ är jag lagom mätt. Varken mer eller mindre.

MEN. Glassen. Igår var det JÄTTESVÅRT att få loss någonting ur byttan. Idag testade jag att VÄRMA skeden... Men det gjorde ingen skillnad. Och jag TROR att det har att göra med att glassen ligger i en pappersförpacknig och därför blir fuktig och hård...

... Och detta "misslyckande" när jag ska lägga upp glass... Det GNAGER inom mig... Och jag vill bara få till det rätt...

... Det är ett STORT begär. Behov jag har... Jättejobbigt. Och när jag säger till mig själv att problemet kan vänta.. för att jag inte vill ÄTA glass imorgon också, så... Nej det GÅR inte... Jag vill bara skopa upp den NU... Egentligen.

... Ska köpa en glasskopa iallafall. I rostfritt stål. Värma den i vatten... Då SKA det funka!

... Jaja. Det blir ett litet försök till att se på tv nu...

Jag ska allt ta det här vidare.. Ska inte ge upp NU... Och i den bästa av världar, ska jag tvätta kläder imorgon ;D

Slipper iallafall matlagningen :)

... God natt med er <3

... Jag har bokat tvättid idag. Jag har slängt sopor, sett över budgeten, och handlat lite grann...

Jag lagade egna hamburgare igår... Och jag håller mig till rutinerna, trots en hel del osäkerhet och ångest...

... Jag är glad. Känner mig stark.. på sätt och vis...

Men jag är trots det, trött. Känner mig slutkörd... och så fort som jag ska göra någonting... VAD det än ÄR... Tänker jag efter.. inte en gång.. Inte två eller tre... Jag tänker efter, fyra, fem eller sex gånger. MINST... Och under de mest osäkra och tvivlande stunderna, känner jag mig för stressad för att förstå vad jag tänker ALLS...

Och jag blir bara så SLUT.

Det är bra dagar nu. Ljusa stunder... Och för första gången på länge, känner jag att det fungerar. Att jag KLARAR det... Och att jag vågar FÖRSÖKA...

... Och ja.. Jag har inga planer på att ge upp...

Men just nu... när ångesten gör ont i bröstet. Ja, det känns nästan som kramp.. Men då den blir VÄRRE när jag ältar och funderar. När jag har en pågående problemlösning i huvudet, så måste jag ändå anta att det är ångest...

Jag tänkte först inte blogga idag. Bloggade inte igår heller... Men samtidigt, om jag befinner mig i en situation då avståndet från bloggandet, bygger PÅ min ångest ytterligare på grund av att jag vill kunna läsa tillbaka utan en massa luckor... Ja, då får jag ta mig ork.

... Men jag vet inte om jag ska skriva om dagen igår, också. Vet inte hur mycket jag orkar leta i mitt huvud efter dessa minnen.

Men jag...

Ja, just det ja. Jag stannade hemma helt igår, iallafall. Då jag hade bestämt mig för att bara gå till affären här i byn och handla lite tillbehör och liknande till hamburgarna. Och så lagade jag dessa hamburgare... Men det har jag ju redan skrivit halvdant om... Så...

Jag vet inte hur mycket jag minns...

Men jag kan börja från dagen idag, istället... Hoppar gårdagen. Var nog inte så märkvärdigt...

Imorse vaknade jag återigen till klockan. Klev upp, yrvaken, och åt frukost... Och gick sedan direkt och la mig igen... Och sov i några timmar till...

... Klev upp runt...

Jag minns inte... Men någon gång innan lunch. Halv tolv kan den nog ha varit..

.. Och satte mig vid tv:n...

Jag gjorde iordning min "drink" på mjölk, kaffe, kakao och lite mjöl, och väntade sedan in att klockan skulle bli lunchtid, så att jag kunde äta...

... Jag satt framför tv:n och åt...

... Grejen är den att jag inte minns så mycket vad jag känt och tänkt, idag. Mer än att jag har ältat och varit osäker. Tänkt om.. Om och om igen... Och att jag varje gång jag SKA äta eller HAR ätit, känner mig lika osäker på mängden... På mättnaden... och på hur SNABBT jag har ätit... Lite smått MISSNÖJD över att jag inte vet om jag har passat på att NJUUTA av maten eller inte...

... Ja, det är helt enkelt väldigt mycket som ställer till det i mitt huvud just nu... Men då jag VET hur jag fungerar, så HOPPAS jag att detta bara är i början. Att jag bara behöver komma IN i det och VÄNJA mig...

Annars så vet jag inte om jag orkar. Då jag, som det ser ut NU, känner mig väldigt låst och isolerad när jag är såhär osäker och stel... Jag menar. Jag vågar knappt lämna lägenheten.. ens när jag VILL! Utan att tankarna snurrar.. Och något som borde vara så ENKELT, blir ett pussel... "Att lyckas ÄTA regelbundet, samtidigt som man ska hinna LEVA emellan"...

ALLRA helst nu när jag vill vara EXAKT med tiderna, för att inte tappa det. För att inte bli stressad och osäker... Jag BEHÖVER dessa ramar.. Trygghet.

... Men iallafall...

När klockan blev strax efter tolv, tog jag bussen in till stan..

Jag hade inga planer på att HANDLA någonting. Även om DET är något som rör sig i mitt huvud KONSTANT. Och när jag INTE tänker handla. När jag inte känner BEHOV av det, så snurrar frågetecknet om "varför"... "Borde jag inte behöva det, det eller det, ändå?"... Och ett krig inom mig, börjar. Ett krig där JAG står för argumenten både "för" och "emot"...

... Men nej. Idag ville jag mest åka in för att komma ut lite. Slippa ligga hemma i soffan och vänta på att matklockan ska ringa... Dagarna blir såå långa.

... Jag åkte in. Tog mig en promenad i den JÄTTEVARMA solen. Ja, det var varmt. Och jag hade fleecejackan på mig... Ville inte ta AV den. Då jag kände mig obekväm utan BH...

.. Jag satte mig i hamnen och stirrade utöver sjön. I kanske tio minuter. Sedan bestämde jag mig för att gå tillbaka. Då jag ville känna den goda doften som jag gick förbi tidigare... Men ingen doft på tillbakavägen... Tyvärr...

Så jag gick vidare...

Jag gick och lät tankarna snurra. Älta.. Och försöka lösa sina egenknutna problem och bekymmer...

Jag ältade och funderade. Funderade och klurade... Kände mig stressad. Osäker...

Ville, men ändå inte... Nödvändigt eller onödigt... Borde eller borde inte...

... Men jag kom på en lösning på problemet. Och vände tillbaka en bit för att köpa en flaska apelsinjuice och lite glass...

Och så tillbaka till busstationen... För att vänta på bussen och åka hem...

Väl hemma, passade jag på att samla ihop alla soppåsar ur mitt sopskåp och ta mig an soprummet igen... Jag tog med mig mobilen, så att jag kunde skriva ner vilka soptunnor som fanns därinne, en gång för alla. Nu räcker det med osäkerhet!

... Jag konstaterade att nu fanns där alla de olika källsorteringarna som BRUKAR finnas.. på andra ställen. Ingen soptunna felades och jag litar på att ingen av dem heller kommer att försvinna hädanefter.

... När jag ändå var i farten, tog jag tag i det här med tvättstugan. Jag har egentligen dragit mig för att boka tvättid, då jag är rädd för att det ska bli för mycket på en gång. Att det ska göra att ätandet åter blir lidande... Eller ja. Vad som helst.. Ännu rörigare i huvudet.. Mer ångest... Och så vidare..

Men samtidigt. Jag förklarade bara för mig själv. Att i så fall så STRUNTAR jag i den tvättiden sedan. Att BOKA den, skadar ju inte.

... Och efter det...

Jag minns inte riktigt. Men jag satte mig nog vid tv:n och väntade på matklockan...

Och när den ringde, blev det att äta framför tv:n..

Idag åt jag en av mammas matlådor, som hon hade med sig när de var här härom dagen.

.. Eftersom att jag inte har kommit på vad för mat jag ska laga ännu. Och jag köper ingenting nytt förrän jag vet vad jag ska använda det till.. Alla köp jag gör, ska vara "pang" självklara köp... Vilket innebär att jag handlar mat för vart dag jag behöver den...

... Men det känns ÄNDÅ bra. Skåpen fylls på, sakta men säkert... Och jag behöver inte stressa upp min hjärna med någon lång veckolista ;)

Ehmm...

Ja, det har blivit en massa tv. En del ätande...

... Och stressigt "svettfunderande" nu på kvällen...

... Livet är en utmaning... Och imorgon tar jag mig an ÄNNU en dag av funderingar. Av styrka och svaghet.. Av tvivel och klarhet... Av ångest och stolthet...

Och förhoppningsvis ännu en dag av framgång. Success.

... God natt med er <3

Okej, jag antar att jag borde blogga nu... För att jag är T-R-Ö-T-T.

... Idag har varit en dag full av stress och ångest för mig. Ingen direkt PRAKTISK stress, då jag typ inte orkar ta TAG i någonting. Men i huvudet.. Ojoj.

Alla dessa förändringar just nu, och att jag har börjat VILJA saker igen. Tar TAG i saker... Och blickar FRAMÅT...

Ja, det är jobbigt. Och skallen blir alldeles tjock.. Huvudet jobbar.. och jobbar... Och jobbar.

... Och idag var jag nära på att bryta ihop... Men jag kämpade emot.. och till slut så la sig känslorna igen... Och nu är det åter bara hjärnan som jobbar. Snurrar... Stör mig och gör mig orolig...

Det är tungt att äta. Då jag måste köpa mat. Planera måltider... Och fokusera på att verkligen ÄTA när jag ska.. Och varken för mycket eller för lite...

Men nu till kvällen kom jag iallafall på att jag ska börja fokusera på att äta LÅNGSAMT. För att när jag mår DÅLIGT och äter, så blir jag med ens osäker och börjar få känslan av att jag HETSÄTER, fastän jag inte alls har BÖRJAT med det ännu.

Och då tänker jag att det kanske hjälper lite grann om jag fokuserar på att äta långsamt... Och därmed blir lugnare(?)...

Ja, jag vet inte.

Men dagen idag.

Inatt gick jag och la mig relativt sent. Då jag var stressad i sinnet. Hade mycket att tänka på. Ältade och funderade... Och kände mig.. helt enkelt, orolig..

Två kanske jag kom i säng... Låg en stund. Vred och vände på mig. Stirrade...

Och klev sedan upp igen. La mig framför tv:n...

Började känna hur det BRÄNDE i ögonen. Men jag var pigg. Hjärnan i full gång...

Det kändes inte heller VÄRT det att gå och lägga sig igen. Då matklockan skulle ringa om ett par timmar. Vid åtta...

Så jag låg kvar...

Men bestämde mig dock för att kliva i säng igen, någon timme innan klockan ringde.

Somnade. Och klev upp för frukost i planerad tid...

Och jag åt MYCKET. ONYTTIGT...

Och att sedan gå och lägga sig för att sova igen... Ja, jag vaknade inte med någon fräsch känsla, precis...

... Satte mig vid tv:n och väntade otåligt in lunchen. Men inte för att jag ville äta. För att jag var fortfarande mätt. Och hade, om jag kunde tillåta mig själv, hoppat över lunchen idag..

Utan, nej. Det berodde på att jag visste att jag snart skulle äta. Och jag ville bara få det överstökat. Passera den punkten för dagen...

Åt lunch... Och väntade sedan lika otåligt på att det skulle bli dags att gå till bussen.

Idag skulle jag handla en almanacka. Det var det enda som stod på listan. Och det enda som jag skulle ta mig FÖR idag. Då jag varje gång som jag funderade på någon mat som jag behövde köpa, fick ångest och blev osäker. Tvekade.

... "Det får köpas när det köps, helt enkelt".

Men. Ja, de hade inte heller HÄR, almanackor. Så idag gav jag upp om det. Iallafall för nu. Jag har istället ritat mig en kalender för nästa månad, på Paint. Och satt den som skrivbordsbakgrund. Kanske också funkar.

... Men då det har känts så MYCKET idag. Att jag har varit ÖVERVÄLDIGAD av allt som händer och ska till att ske. Att jag har känt mig trött, stressad och otillräcklig. Nervös och rörig i sinnet...

Ja, jag orkar ingenting. Och jag tvivlar på mig själv. Det är ju nätt och jämnt att jag orkar hålla ihop såpass mycket att jag fortsätter kämpa för ätandet..

Så det känns tufft. Allra helst eftersom att jag behöver tvätta kläder för att kunna duscha. Jag behöver få fönstret fixat så snart som möjligt. Jag vill bli AV med kartongerna och alla retursopor... Och jag kan inte koppla av och bort, utan att slänga livet åt sidan igen och börja svälta... Vilket böjer mina blickar mot familjen... Ska jag inte svika dem och avböja från alla sammankomster och aktiviteter som komma kan... Ja, då måste jag fortsätta kämpa. Annars ORKAR jag inte...

... Men iallafall. Jag gick tillbaka till busstationen. Väntade på bussen hem.. Och började sedan direkt med maten. För att hinna äta när klockan blev fyra.

... Ja, just det. Det var därför jag var för stressad för att sova, igår natt.. Jag hade fastnat i ett dilemma. En problemlösning, vad gällde MATTIDERNA. Skulle jag kunna äta varje gång som klockan ringde, så skulle det bli väldigt begränsat vilka tider jag skulle kunna vara hemifrån eller på aktivitet. Eftersom att det känns väldigt stressig, omständigt och krångligt att få det att gå ihop om jag ska ha MED mig mat till stan...

Ja, jag vet inte. Jag övertänker nog bara allt. Och det är inte så svårt som jag GÖR det...

Men jag blir som besatt av dessa TIDER. På MINUTEN ska det vara. Helst.

Men det är nog mycket rädslan för att, om jag rucklar på det LITE GRANN, så spricker det helt. Rasar samman...

Jag är bara tacksam att jag(än sålänge iallafall) inte är besatt av att äta samma SAK till frukost, lunch eller middag varje dag. Som jag varvid tidigare tillfälle. Nej, VAD jag äter, är lite friare nu iallafall..

Åt middag. Och sedan...

Ja, det kan ha varit NU som jag la ut en textbild här på bloggen... Och försökte skriva i textsamligen, men konstaterade att huvudet var för rörigt för att kunna bilda ord...

Så jag satte mig vid tv:n... Och någon gång under dagen, gjorde jag den där kalendern för juli månad...

... När klockan blev strax innan åtta, och jag länge haft lust att proppa i mat, av ren... inre stress och ångest tror jag, så tog jag fram kvällsmålet... Och bara åt..

Eftersom att jag mådde dåligt, så åt jag varken av hunger eller sug... Utan det var rent och skärt stressätande. Fort och utan att smaka... Med missnöjet i sinnet, och oron att jag åt för mycket, i själen...

... Svårt att avgöra, när man mår dåligt..

... Ja, jag var inte nöjd. Och jag tvivlade på om jag skulle orka fortsätta. Det var inte KUL att äta. Inte GOTT att äta... Och med ätandet i vardagen igen och blickarna framåt, blev livet i SIG, alldeles för mäktigt att orka med..

Men jag TRIVS inte heller med svälten. Och även om den är LUGNARE, kräver mindre och inte gör mig lika osäker... så kunde jag inte göra så mot min familj.. och inte heller svika mig själv ÄN en gång.

... Nej, det var inget alternativ.

Jag försökte skriva av mig i ett anteckningsblock som råkade ligga nära till hands.

Tog mig igenom ångesten, och började sedan skära pommes av potatis.. och la in i frysen. Kanske ska köpa hem tillbehör till hamburgare och sedan steka upp köttfärsen som jag har i frysen och fritera pommes till, imorgon... Eller någon dag...

... Ja-a... Det kanske var det.

Livet känns som en utmaning, och det går inte många minuter utan tvivel. Utan känslan av otillräcklighet och brist på ork..

Men jag känner mig idag, mer fast besuten än på länge att jag ska göra det här till en POSITIV upplevelse. Imorgon ska jag äta LÅNGSAMT. Försöka NJUTA av det..

På NÅGOT sätt ska jag finna styrka i mig själv, till att bygga tro av hopp. Och utöva glädje :)

Jag vill ju ha en hund. Funderar fortfarande på att ha det som ett mål längre fram. Någonting att sträva efter.

Men tills dess, kanske jag bara ska försöka ha KUL om dagarna. Träna, baka, laga mat. Kanske umgås lite med familjen. Bara skratta och le.

Och OM det skulle vara möjligt, få mig själv att känna mig stolt och stark, genom att få saker gjorda i lägenheten och få tvätten tvättad.

God natt med er <3