Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Kunskap

Av D - 27 september 2015 22:58

Jag har råkat vända på dygnet lite grann.

Jag somnar numera efter tre någon gång. Går typ inte och LÄGGER mig förräns dess...

Och sedan vaknar jag inte förrän efter, eller närmare tolv på förmiddagen/eftermiddagen... Ja, förutom frukost emellan då.. vid nio.

 

Annars.

Idag har varit en lugnare dag. Även om jag vaknade såpass sent att jag inte hann med den enda bra buss som går in till stan. Så jag blev hemma.

 

Dagen började segt.

Jag la mig som vanligt, nerbäddad i soffan, när jag klev upp.

Såg på tv...

Och värmde sedan soppa i mikron och tog en smörgås till det.. när det blev dags för lunch, vid ett...

 

Fortsatte se på tv. Och skrev ett schema för dagen, på vita tavlan...

Fyra punkter blev det.

 

Jag behövde ut en stund. Så promenad stod på schemat.

Jag behövde slänga soporna, då sopskåpet stinker(stank)...Så även det hamnade på schemat..

Att duscha kändes nödvändigt. Då det störde mig och låg mig rätt så tungt att jag hade bäddat rent i sängen... och ÄNDÅ sov i den utan att ha duschat. Både IDAG och igår...

Så.. DET hamnade på schemat.

... Och den sista punkten. Koka soppa. För att lunchsoppan tog slut idag.

 

... Att ha allt uppstaplat sådär. Även om det är ENKLA SAKER.. Gör mig oftast rätt så tyngd och stressad... Sådär orkeslös. För att jag...

Jag tror att jag inte riktigt vet hur jag ska lägga UPP det. NÄR jag ska göra vad...

.. "Och TIDEN som det kommer att TA!".. Ja, den föreställs oftast längre än vad den ÄR...

 

... I dessa fall, brukar jag ofta skriva ner TIDER också, på schemat.

Dock inte idag.

Utan idag bestämde jag mig bara för vilken punkt jag skulle börja med.. och i vilken ordning allt sedan skulle fortlöpa.

... Och så fort som jag hade avklarat den första punkten, kändes allt mycket mindre jobbigt.

 

Duschen.

Det kändes tungt till en början. Ville hellre bara sitta och uggla vid tv:n... Och fortsätta pendla mellan den och datorn...

För att det gjorde jag. Jag pendlade.. För att jag hade tråkigt.

 

Musiken från kanal ett på tv:n. Den stod på i bakgrunden.. medans jag gjorde vad jag inte längre minns, vid datorn...

 

... Ja, just det ja. Det var DET jag skulle säga.

Att kliva in i duschen, kändes inte speciellt lockande.. Utan mer TVUNGET..

TILLS det plötsligt slog mig... "BADA".

Jag kom på att man kunde BADA. Och varför jag inte tänkte på det INNAN. Det VET jag inte.

Men med ENS blev det hela MYCKET enklare.

Nu skulle jag inte kämpa med att orka med en tråkig dusch. Utan nu skulle jag ligga i varmt vatten och bara vara..

MYCKET bättre.

 

... Så det gjorde jag.

 

... Och när jag kom ur duschen..

Ja, men då fortsatte nog allt som innan..

Jag pendlade mellan datorn och tv:n..

Försökte komma fram till vad jag skulle svara på MinKontaktPåKommunens mail. Där jag skulle besvara några frågor, om jag ville ansöka om kontaktperson.

 

.. Att ge det hela en chans, har jag redan bestämt mig för. För att... Jag BEHÖVER ett mer händelserikt liv. Någonting som(förhoppningsvis) ljusar upp tillvaron. Och det kan vara SKÖNT att ha någon.. utomstående att dela tankar och känslor med... Att bara PRATA och umgås med.

 

... Men frågorna var ändå svåra att svara på. Och jag gick mellan datorn och tv:n, lite av den anledningen.

Jag gav mailet en.. kanske fem minuters... Nej, inte ens det..

.. Men lite tankemöda. För att sedan lämna det för en stund.

Och så tillbaka igen..

 

Det svåra var väl dels att kanske våga ansöka. Jag menar. Boendestöd är väl EN sak, kan jag tycka, om jag hoppar på och av några gånger. Men det här känns på något sätt, lite mer personligt. Till den mening att.. det är privatpersoner.. vad jag har fattat.

 

... Och så, också det faktum att det var vissa val...

Min kontakt behöver ju veta vissa saker för att vi ska kunna hitta en passande person...

... Och just nu känner jag mig själv såpass lite, att tidigare kanske ENKLA frågor, nu... inte är särskilt enkla längre...

 

Men någonstans där mitti soppkokandet, som blev nummer två på listan idag, skickade jag ändå iväg det där mailet.

.. Och SKA jag ångra mig, så tänker jag göra det INNAN vi sätter igång.

Så blir det med det.

 

Förutom att äta lunch, duscha, koka soppa och svara på mail, har jag även misslyckats med pulvermos, idag.

Jag DRAR mig alltid för att göra pulvermos. Då jag känner att det är så svårt att få till det rätt. Tycker att det är svårt med värmen på spisen.

.. Och mängden vatten, TROTS att man tar vad som står på paketet, tycks ALLTID bli för LITE... Och det spelar ingen ROLL om jag tar MER vatten än vad som står.

 

... Så idag blev det väldigt konstigt. Och jag tog för mycket mos...

Grejen är väl den att jag blir stressad. Jag tycker om att göra maträtter, där jag kan... göra på mitt eget sätt... och därför dra ut på matlagningen ORDENTLIGT.

Bland annat, soppa.

 

Men. Det blev en stor och mjölig potatisklump.

.. Så jag hällde stressat, på mer vatten. Kallvatten då, såklart. Vispade.

Och mer igen.

Tre gånger, hällde jag på mer vatten.

Och jag tänkte bara. "Jaha. Då måste den på plattan igen.. Eller in i mikron. Vill ju inte äta KALL pulvermos"..

 

Men jag smakade på den. Och den var nu i ät-temperatur.

 

Men jag erkänner.

Jag var lat idag. Orkade inte, efter soppan, börja koka POTATIS också.

Så jag tog därför pulvermos istället...

Men sanningen att säga. Pulvermos tar såå mycket mer energi. Nästa gång blir det åter mos på potatis istället. Eller puré.. eller vad det nu är jag lagar.

 

... Jag satt nog vid tv:n ganska länge, efter detta. Efter att jag hade ätit..

Eller kanske inte.

Jag såg på Husräddarna.. Och när det var slut, tog jag med mig soporna och gick på en promenad. Ja, inte MED soporna, såklart :P

 

... Och efter promenaden. Som blev ungefär.. knappt en halvtimme... Så...

Ja, då blev det nog tv igen, tror jag.

... Eller "tror"...

Det BLEV tv igen. Men säkert också en del springande fram och tillbaka till datorn.. för egentligen ingenting...

.. Precis som RESTEN av dagen.

 

... Nu kunde jag alltså stryka de två sista punkterna för dagen.

 

Det blev som vanligt, gröt till kvällen...

Ungefär en halvtimme stod jag vid spisen och rörde i blandgrynssörjan...

 

... Lite ångest och kapplöpande tankar, efter det målet...

Då jag inte ännu tycks ha kommit fram till en KLAR linje om hur det målet ska gå till...

De andra målen verkar jag ha fastslagit nu.. Och dessa känns till PSYKET, helt okej. Fastän jag fortfarande har problem med känslan i kroppen, efter LUNCHEN... "Kan grönsaker bli för MYCKET?"...

 

... Och sedan är det ju klart att jag fortfarande kan känna att jag har ätit för MYCKET.. Eller att jag blir OSÄKER på min känsla i kroppen, efter ett mål. "Hungrig eller mätt".. "FÖR mätt.. Eller LAGOM mätt"...

 

... Men just kvällsmålet.. Nej, det känns inte ännu HELT rätt...

Jag har inte riktigt fått till MÄNGDEN gröt ännu..

Och jag har inte heller fastställt vilka olika saker, förutom gröten, som målet ska.. får... eller inte BORDE innehålla.

 

... Men TROTS detta, börjar det nu kännas mer okej igen, att äta...

Ja, eller det kanske är för tidigt att säga. Minns inte ens vad jag kände och tänkte om ätandet IGÅR.

 

... Men nu blir det mer tv... Eller kanske lite musik. Och sedan blir det sängen.

God natt med er <3

 

 

Av D - 26 september 2015 21:34

... Jag har svårt att mäkta MED kaoset...

Tröttnar på att känna oro och rädsla. Alltid känna att jag gör fel. Är otillräcklig... Eller att hur jag hanterar en viss sak, påverkar.. till MINA känslor, liv och död...

 

Jag orkar inte längre SE till nästa dag. För att... jag vill inte "göra fel"... Och samtidigt kan jag inte "göra rätt"...

Jag har en såå liten "plats" att förhålla mig till.. som skulle kunna anses RÄTT... Och att råka röra sig UTANFÖR den, är nästan oundvikligt..

Som att stå och krampa sig fast mot en vägg, med ett stup framför tårna.. Rör jag mig lite fel, så faller jag garanterat...

 

...

 

... Inatt...

Ja, inatt tror jag att jag somnade. Och sov bättre...

Jag klev upp och åt frukost vid nio, som vanligt..

Men så gick jag och la mig igen.. Och klev då inte upp förrän närmare ett på eftermiddagen.

Såpass trött.

 

När jag väl klev upp, blev det lunch framför tv:n...

Och sedan MINNS jag inte riktigt...

 

... Det har nog VARIT mycket tv idag.. Vilket det är VARJE dag, i och för sig.

Men jag har också... försökt STÄDA lite. Det stod på schemat. Och det kändes TVUNGET att göras. Då 26åringen eventuellt kommer på besök och ska sova, nästa helg.

 

... Så.. jag var tvungen.

Flugorna på golvet. Damm och hår...

Ja, det behövde bort.

 

Men jag orkade inte dammsuga. Jag kände mig helt SLUT.

Så jag tog bara fram moppen.. och torrmoppade alla golv. Vilket EGENTLIGEN var MYCKET mer invecklat och TIDSKRÄVANDE!

 

... Och jag var INTE... glad åt att behöva STÄDA.

Jag GJORDE det. Men jag var egentligen WAY TOO tired för att orka hålla på.

Allra helst när jag visste att jag hade FLER punkter på listan idag!

 

... Har inte ännu tagit ut soporna.. Och det SKITER jag i för dagen.

Däremot lyckades jag, efter mycket om och men, att samla ihop tvätt.. och luska fram vad jag ska tvätta idag.. och varför.. Vad jag INTE behöver tvätta.. Och varför inte.

... Och DET... var inte lätt.

 

Jag funderade på att strunta i det. Vilket gav mig beslutsångest.

Frågor som "varför behöver jag tvätta idag?.. Vad händer om jag väntar?.. Vad är det som blir BÄTTRE om jag tvättar INNAN 26åringen har varit här?", kom upp i mitt huvud...

 

... Men jag tvättade.

Väl i tvättstugan, såg jag att någon fortfarande använde torktumlaren. Vilket de FÅR göra, en halvtimme utöver deras tvättid..

.. Så jag tänkte inte mer på DET.

Satte bara igång min tvätt. Och lämnade sedan tvättstugan.

 

När jag kom tillbaka ner igen, torkumlade de FORTFARANDE sina kläder!..

Och jag blev lite stressad. Försökte fundera lite.. För att "om tre minuter BEHÖVER jag torktumlaren"..

Och det var ju klart.. Jag skulle ju plocka UR den lilla tvätt som VAR däri. Och lägga in min EGEN...

Men det kändes ju samtidigt inte särskilt bra..

 

Torktumlaren hade stannat och var klar... "Men att ta i DERAS tvätt.."... Nej, det kändes lite jobbigt...

 

Men det var MIN tvättid. Och mina kläder behövde in. Så det var ändå det jag gjorde.

... Och så gick jag upp till mig igen. Satte mig vid tv:n.. och otåligt väntade på att min tvätt skulle bli klar.. Lite smått störd av att folk inte respekterar tvättider...

 

... Jag har inte diskat efter dagens måltider ännu... Men det måste jag göra innan jag lägger mig...

Inte för att jag vet hur länge jag kommer att orka krampa fast vid matstrukturen ÄNDÅ, just nu...

Jag menar... Jag mår inte ens FYSISKT bra av att äta, för tillfället. Vet inte VARFÖR.. Om det är för mycket fullkorn och fiber.. eller något..

 

... Och att inte må bra FYSISKT av någonting som borde vara BRA för en.. Det gör ju att jag mår ÄNNU sämre PSYKISKT, av det hela.

 

... Och så är jag inte riktigt kompis med mig själv, vad gäller mina beslut hit och dit... Och jag kan inte komma fram till "rätt och fel".. Och det som BORDE vara rätt, är inte alltid det som jag vill göra.. Äta... Och det som jag anser är FEL... Behöver inte alltid VARA det, HELLER...

 

... Men i det stora hela, är jag inte nöjd.

Snarare rädd.. Fallfärdig... Svävande i tomma intet... Och jag önskar det fanns något att greppa TAG i...

... Och det gäller inte bara ÄTANDET.. Hela TILLVARON känns... som luft.. Tom luft.

 

... Jag behöver stabilitet... Någonting att greppa tag i... Så att jag inte flyger iväg...

Annars vet jag inte om jag orkar.. sträcka mig efter tryggheten längre...

 

... Jag har funderingar på att ansöka om kontaktperson. Det är ju ingen hjälp på DET sättet.. Men jag tänker mer att det skulle vara bra för mig att komma ut i LIVET lite. Uppleva mer saker.. än att bara sitta hemma och "överleva vardagen"... Och så får jag någon att.. förhoppningsvis, AVSLAPPNAT prata med... om ingenting...

 

... De senaste dagarna har jag även funderat medicin.. Vilket jag ytterst sällan GÖR.. Om man bortser ifrån de gånger som jag inombords ROPAR efter tabletter, för att jag bara vill BORT...

Men nu när jag ligger där på natten...

Jag brukar bara UNDRA... om det skulle hjälpa.. Mediciner. Om jag skulle känna någon skillnad... Eller om det faktum att "jag inte mår dåligt", också skulle göra att jag "inte mår BÄTTRE" AV dem...

 

Jag har ju TAGIT mediciner förut. Oftast med tvång. Men jag HAR även, EFTER en period med tvång, gått med på att ta dem i tablettform SJÄLV istället..

Och jag vet inte riktigt om jag kunde känna någon SKILLNAD. Tror att det var som om ingenting hänt...

Men personalen däremot, påstod att jag blev lugnare och mjukare i min framtoning.. Just DÅ...

 

... Men nu har jag ju i och för sig inga problem med "hård framtoning" längre..

Det var väl situationen i SIG, som utlöste DET...

 

Ja.. Livet är svårt. Ibland outhärdigt... Och VÄLDIGT förvirrande..

Och jag har.. INGET grepp ALLS..

 

... Men det är en NY dag imorgon..

Och jag ska väl ta hand om disken.. Bädda rent sängen...

... Vilket påminner mig om att jag borde duscha... Men det ORKAR jag inte!

 

Soffan hela natten? Bädda rent och duscha imorgon?

 

.. Vet inte.

Men god natt med er <3

 

 

Av D - 22 september 2015 21:05

... OM allt bara inte hade varit så osäkert.. Så mycket... Så rörigt...

OM det bara inte hade funnits så många vägar att gå. Så många val att göra... Så många frågor att besvara...

... DÅ hade allt varit så mycket enklare... DÅ hade jag köpt hem ny mat på en gång...

 

... För att. Grejen är den att, just nu i skrivandets stund, har jag EGENTLIGEN inte så mycket emot att ha maten HEMMA... Och jag litar RÄTT så bra på att jag kommer att KLARA att äta efter rutiner... Och inte tappa kontrollen på ett TAG iallafall.

 

... Det svåra är ju dock att komma på VAD man ska äta varje dag. Vad man ska TILLAGA... Och vad man vill ha TILL "det, det och det"...

... Och det SVÅRA är också att kunna ta beslutet att KÖPA den, den eller den varan. Att prioritera... Och att VETA ifall man kommer att vilja äta, "det, det eller det"... Så att det inte bara ligger i skåpen och blir gammalt...

 

... OCH.. Det svåra är...

Jag har inte körkort.

Jag BOR i en liten stad. En miniliten butik som enda mat...butik... Vilken tar säkert fyra kronor mer, på vissa varor...

 

Och jag är väldigt spänd. Orolig... och känner ofta brist på kontroll...

Vilket gör att.. TROTS att jag för budget efter minsta lilla köp... och brukar ha pengar över i slutet av månaden, så vågar jag inte lita på att pengarna räcker... Inte ens som det är NU, när jag handlar i en butik en bit utanför stan.. med BRA priser!

 

... Och att känna att jag inte riktigt har grepp om vad jag har råd med och inte...

Ja, jag vågar inte handla på någon mindre butik... Någon närbutik...

 

... Och det jobbiga DÅ, är ju stressen.

Att stressa med tunga kassar, i en halvtimmes promenad.. För att hinna med bussen... som inte går ALLTFÖR ofta...

... Och att då antingen köpa rätt så mycket på en gång.. och få det VÄLDIGT tungt... Eller att handla flera gånger varje vecka... Och därmed STRESSA... flera gånger i veckan...

.. Vilket VÄLJER man?..

 

... Men det är ju klart.

Ätandet är ju inte HELLER helt problemfritt... ännu...

Jag har ju FORTFARANDE inte fått kläm på det. Blir FORTFARANDE orolig och tung. Stressad och missnöjd... När jag (tror att jag) har fortsatt ätit utöver mättnad... Och jag blir FORTFARANDE hungrig jättefort(ibland).. och mätt efter första tuggan(ibland)...

.. Och jag är FORTFARANDE lika osäker på när jag är mätt... Och känner därför efter för mycket...

 

... Men.

Dagen idag.

 

... Inatt drömde jag att jag köpte en trisslott av en gammal tant som gick omkring på gatan och försökte bli AV med några stycken...

Jag frågade hur mycket de KOSTADE... Varpå hon svarade "Lika mycket som ett tuggummi"... Det sa mig INGENTING.. "Hur mycket är det?".. "Fyra kronor", säger hon då.. Och jag ger henne n femkrona.. och gå därifrån...

 

JÄTTEKONSTIG dröm... Och jag hann inte ens SKRAPA lotten, innan jag vaknade :P

 

... Imorse...

Jag MINNS inte riktigt...

 

... Jag MINNS verkligen inte riktigt...

Men jag klev iallafall upp så att jag hann se på MalouEfterTio...

.. Men det KÄNNS som om jag var uppe tidigar än så...

 

... Jag såg på alla programmen som jag brukar se på... FÖRUTOM GoodWife... För att.. DEN hade SLUTAT!.. Snopet...

 

Så. Istället för att sitta kvar hemma, åkte rastlösa jag iväg till stan.. För en promenad...

 

... Det började regna när jag satt på bussen...

Och min oro la sig DIREKT på min fleecejacka... Och ångern, på att jag inte tog REGNJACKAN på mig...

... Jag tror att...

Eller rättare sagt. Jag ÄLSKAR min fleecejacka så mycket. Så att jag är rädd att fleecen ska bli sträv om den får regnvatten på sig...

 

... Men jag promenerade ändå... Inte FULLT lika långt. Men ändock.

 

... När jag kom tillbaka till busstationen... Efter att ha suttit i stensalen utanför biblioteket i... kanske fem minuter... Så tog jag första bästa buss hem...

.. Även om jag kände att det var för TIDIGT att åka hem(hungrig) vid två på eftermiddagen... Då det skulle innebära att jag i rastlöshet och hunger, skulle riskera att bryta matrutinerna... Och ja-a...

Jag skulle ha det bättre i stan... Rastlös.. I regnet.

 

... Men ja. Rastlös var det ja.

Så jag åkte hem ändå...

 

... Jag var hungrig. Jättehungrig...

Eller ja.. Inte "jätte..". Men lite hungrig...

... Men jag satt mig vid tv:n.. och såg på programmen som jag brukar följa...

Och så värmde jag middag ur frysen, när klockan blev fyra...

 

... Men jag åt väldigt lite... Eftersom att jag tyckte att det kändes lagom... Och jag TRODDE att jag var mätt...

Men faktum är... Allt jag VET, är att jag inte längre var HUNGRIG...

 

... Strax därefter, var jag dock hungrig igen... Och tiden fram till kvällsmålet, var VÄLDIGT lång...

Jag höll mig "sysselsatt" med att stirra in i tv:n...

.. Iallafall vad jag MINNS.. Men det KÄNNS verkligen som om jag MISSAR någonting idag.

 

... Och när klockan blev kvart över sju, orkade jag inte vänta längre.. Och jag gjorde iordning mitt kvällsmål...

Jag åt EN omgång... Jag blev inte mätt... Jag åt en omgång TILL... Jag blev inte mätt... Jag gick och hämtade något litet TILL...

... Men ingen MÄTTNADSKÄNSLA..!

Så.. Då gick jag och hämtade påsen med naturella fröer och nötter, ur skafferiet... Och så åt jag en efter en...

 

.. Och det tog LÅNG tid.. att känna av någon mättnadskänsla alls...

... Så. Efter ett tag, stoppade jag mig själv ändå...

Och märkte, när jag ställde mig upp.. att jag faktiskt VAR mätt nu... "Men var det för MYCKET?"...

 

Det blev lite osäkert... Men...

Ja-a... Först har man svårt att känna AV någon mättnad... Och sedan blir man osäker på om mättnaden man KÄNNER, är stark eller svag...

... Och... Jag VET inte...

Men kanske ska man inte känna EFTER så mycket...

 

... Jag har förövrigt diskat idag... Och har nu en kastrull kvar att diska.. innan jag lägger mig...

 

... Och eftermiddagen.. Kvällen... Ja i stort sätt hela DAGEN... Har gått åt till att försöka planera inför morgondagens(tvungna) inköpsrunda på mataffären...

.. Jag har skrivit listan... Raderat den... Och jag har skrivit den igen...

Jag har delat upp den på två... Och sedan satt ihop den igen...

 

... Jag har FUNDERAT över VAD jag ska handla... Vad som är nödvändigt... och vad som är onödigt...

Jag har funderat över vad jag VILL ha... Och vad som jag bara TROR att jag kommer vilja ha...

... Vad som är "onödig lyx"... Och vad jag skulle kunna unna mig... "Men om jag unnar mig... Är det ens någonting som jag vill HA?"...

... "Och hur ska jag lägga upp matlagning... matlista... Måltiderna?"

 

... "Hur många GÅNGER ska jag handla i veckan?.. Och hur mycket varje GÅNG?".. "När blir STRESSEN som minst jobbig?.. Osäkerheten och ångesten.. Röran i huvudet, som minst påtagande?"...

... "Och hur ska jag orka fortsätta?.. Orka börja om?.."...

"Är det VÄRT det?"...

 

... "Men.. jag vill inte svälta... Så det BORDE vara värt det".

... "Sålänge som jag fortfarande lever"...

 

... Ja-a... Det var nog min dag...

God natt med er <3

 

 

Av D - 15 september 2015 22:02

... Jag ska nog skriva ett kvällsinlägg trots allt...

Kände inte att det var någon mening, tidigare ikväll... Och kanske ÄR det inte det heller...

"Men varför inte?"...

 

...

Dock så vet jag inte hur mycket jag MINNS... Eller hur mycket jag orkar tänka EFTER för att minnas...

... Typ ingenting, känns det som...

 

När jag kollar mitt sista inlägg på bloggen, minns jag dock att jag hade väldigt svårt att orka imorse. I förmiddags... Eller eftermiddags...

Jag hade ett stort krig med mig själv, för att jag visste att jag behövde handla. Men samtidigt inte... VILLE...

 

Jag menar. Jag har redan lite mat och sådant hemma...

Och eftersom att jag har så svårt att ens vilja äta det jag HAR, just nu.. Så var det också VÄLDIGT ångestbetingat att bestämma sig för att stressa iväg och köpa MER...

När ångesten över att låta mat ligga och bli gammalt i kylen, redan stör mig...

 

... Det blev ingen frukost imorse. För att alla matklockorna är fortfarande avstängda... Och fastän jag vaknade strax efter nio, hade jag ingen lust att äta någonting...

 

Vid lunchtid... Eller så... Blev det iallafall lite yoghurt och Granola. Och ett litet glas ProViva...

Och när klockan blev två, rusade jag iväg till bussen... Jag behövde VERKLIGEN hemifrån en stund!.. Fastän det tyngde mig en smula, att jag nu åkte iväg till STAN... och ÄNDÅ inte skulle handla någon MAT!

 

... Väl i stan, gick jag en kort promenad...

Satt en stund nere vid glassbodarna... Fast på andra sidan kanalen...

 

... Ja, just det. Höll på att glömma...

Idag var en RIKTIGT grå dag för mig. Jag kände mig rätt så nere... Och inbunden i mig själv... Vilket jag ganska ofta är, i och för sig...

Och när jag sitter där.. nere vid forsen. Vilket jag först GJORDE. Så kommer det fram en tant och frågar om hon får sätta sig och vila bredvid mig...

 

"Ja, det är klart".

 

... Hon var trevlig. Glad... Och varm...

Började lite lätt, prata med mig. Om vädret...

Och jag svarar kort. En- eller högst-tvåordsmeningar... Samtidigt som jag bara fortsatte stirra rakt ut i tomma intet...

 

Eller ja. Jag tittade ju på henne och log, de korta sekunder som min mun fortfarande pratade... Men vände sedan direkt, huvudet åt det andra hållet...

 

Hon märkte ju såklart att jag inte var så pratglad... Och sa "Jag behöver inte prata med dig. Jag ska vara tyst", med ett leende på läpparna...

"Det är LUGNT", säger jag och ler...

Och sedan blir det tyst... Tills hon ställer sig upp... "Nu har jag vilat klart :) Hejdå"...

 

Jag kände mig så... OTREVLIG... SKYLDIG, på något vis...

Trevlig tant... Men kanske inte den bästa dagen, rent socialt...

 

Satt iallafall en stund vid kanalen... Tittade på gubbarna som fiskade...

Och så kommer det fram en gammal gubbe, när jag sitter och lyssnar på musik...

En gubbe som jag inte kunde förstå vad han sa... Tror även att jag har "träffat" honom förut... Och inte heller DÅ, kunde förstå honom...

 

Jag har VÄLDIGT svårt för språk(och brytningar). Jag kan FÖRSTÅ engelska... Men jag kan BARA PRATA SVENSKA.

.. Därför blir det så svårt när någon kommer fram till mig och frågar om bussarna, på engelska... Och JAG bara kan svara på svenska...

DE fortsätter fråga på engelska... Och JAG fortsätter försöka visa... på SVENSKA!

... Ibland helt meningslöst... Men de brukar nog hitta till sist.

 

Men iallafall. Den här gubben...

Jag förstod aldrig vad han ville. Utan han fortsatte bara sin väg vidare, efter ett "hejdå"...

 

Sedan gick jag tillbaka till busstationen... Och väntade på bussen hem...

 

Väl hemma...

Jag MINNS inte riktigt...

Men det blev nog läsa lite bloggar... Kolla tv... Och dricka lite kaffe med grädde i...

 

Jag har skrivit i min textsamling...

 

Jag har ätit jordnötssmör och nutella, rakt ur burkarna...

Konstigt nog, är det lättare att äta onyttigheter än mat just nu... Vilket...

Ja, det beror nog på näringen... Jag vill inte... vara hälsosam, just nu... Försöker göra slut på alla godsaker... Och sedan ge mig på all mat...

Och jag har inga planer just NU, på att fylla på några skåp...

Börjar nog ge upp lite grann... Tröttna.

 

... Och nu på kvällen, har jag gjort lite styrkeövningar i några minuter... Vilket det kanske inte HELLER är rätt period för, just nu... i och för sig...

 

... Jag hade en ljus stund, då jag försökte hitta en tavla.. eller fler, att ha över tv:n, också...

 

Med det, säger jag nog god natt.

God natt med er <3

 

 

Av D - 14 september 2015 21:01

... Det blev(väl) ungefär tre decilliter glass.. och en halv kopp kaffe med grädde idag...

Men dagen är ju inte slut ÄN. Inte med tanke på MINA långa nätter..!

... Så det hinner kanske bli någonting mer... Men hoppas INTE på ännu en upprepning av proppande!

 

... Och faktum är att jag har kommit underfund med en sak idag... Någonting som jag nog redan var medveten om... Men som jag samtidigt har sett förbi...

 

... Jag skyller väldigt gärna på "disken i hoarna".. Att jag inte har orkar diska... och därför inte vill fylla på med ÄNNU mer disk(varför nu DET skulle vara en "bättre" anledning)...

Men faktum är att idag när jag funderade på att ta tag i den där disken... För att bli AV med det där bombnedslaget som gör att jag, trots att jag blir stressad av det, bara är TVUNGEN att gå in dit och bli ytterligare lite tyngre inombords...

 

... Men vid tanken på att då "tag tag i det. Vänta med kaffet tills efteråt.. Och sedan äta smörgås och kanske yoghurt till kaffet"...

Ja, då kände jag bara att... "Nej, jag vill inte HA..."...

.. Jag vill liksom inte ÄTA. Det är DET som är grejen... Och mitt konstaterande blev "... Okej. Nu beror det åter på ätstörningshjärnan... Mer än på att jag har svårt att orka med vardagssysslorna(diskningen)"...

 

Och ja-a...

Kan ju alltid skylla på situationen. Att vardagarna blir hårdare i perioder... Och att jag då kommer IN i dessa perioder av att vilja svälta... Eller rättare sagt... Att INTE vilja ÄTA...

För att "svälta, det vill jag ju inte. Inte egentligen"...

 

... Och varför jag inte vill svälta...

... Mitt hår.

 

Ja, jag vet jag brukar NÄMNA det ibland. Men det kommer samtidigt inte upp lika ofta som alla mina ANDRA bekymmer gör...

 

... Men faktum är...

... Att jag blir både ledsen och orolig... Känner mig dum och onödig... "Jag vet MED mig det är jag som förstört... Och ÄNDÅ fortsätter jag".. -När jag TÄNKER på... När jag MÄRKER hur mycket hår jag tappar... Och HAR tappat!

 

... Jag hade tjockt hår, som barn...

Föddes med mycket hår... Och tappade ytterst, ytterst lite när jag växte upp...

 

.. Minns att Bästisen tappade JÄTTEMYCKET hår när hon var liten. Hon hade två föräldrar som nog inte var så bra... Mamman var ju alltid hemma. Iallafall när JAG var där... Men pappan däremot, som hade ett hus han aldrig VAR i...

Där bodde Bästisen och jag. Och jag vet att vi var där helt ensamma, dagar i streck... Och IBLAND kunde han komma hem dit i någon timme och titta till oss. För att sedan försvinna bort igen...

 

... Och hon tappade nog såpass mycket hår, på grund av näringsbrist... Eller.. Ja, någon slags blodbrist, skulle jag tro...

Och jag VET ju att det är därför jag tappar...

... Det började när jag... Något ÅR efter att jag hade flyttat hemifrån, till Xsambon...

Tappade ungefär två tredjedelar av mitt hår, under den period i mitt liv, då jag pendlade mellan att bo på sjukhus och att bo med Xsambon...

Och det håret kommer nog aldrig tillbaka... Jag kan ju bara försöka få det hår jag fortfarande HAR, att sitta kvar på huvudet...

Vilket inte fungerar särskilt bra just nu!

 

... Dagen idag...

Det BLEV lite styrkeövningar igår natt.. Eller kväll.. igen...

Jag proppade i mer än vad som skulle kunna få plats i min mage... Och till slut så började, förutom skuldkänslorna, sveket mot mig själv... och känslan av brist på kontroll, jag även må illa av allt socker...

 

Jag kom att tänka på att jag på något sätt, måste hitta någonting som jag blir mer MÄTT på, till kvällsmålet..

"Gröt", tänkte jag... Men eftersom att min hjärna... är just MIN hjärna... Så blir ett litet bekymmer... En liten UTMANING... Väldigt jobbig att hantera...

 

Jag visste inte hur jag skulle hantera "att äta gröt"... "Vad skulle jag ha till?"... "Vad är bäst?".. "Vilka alternativ finns?"... "Och hur ska jag orka verkställa det hela?"... "Hur vet jag vad jag ska köpa i affären? Vad jag ska VÄLJA?" ... "Och hur vet jag att det jag VÄLJER, verkligen är det som jag vill HA?"...

 

Nej, det kändes verkligen övermäktigt att börja med någonting nytt... "Skulle jag ens ORKA?"...

... Samtidigt som jag såg FRAM emot att börja koka gröt till kvällarna... "Det var TILLBEHÖREN som var svårt"...

 

... Jag sov oroligt inatt...

Och fastän jag hade stängt av alla matklockor, så vaknade jag strax innan nio... bland annat. Även en hel del gånger innan dess...

Men när klockan var halv nio, var jag klarvaken...

 

Klev dock inte upp... utan låg istället kvar och drog mig... Tills jag sedan klev upp runt halv elva.. kanske...

 

När jag vaknade på morgonen... Så hade jag fått svar ifrån min kontakt på kommunen...

Hon ville ringa psykiatrin och boka tid till oss...

Och man kan ju säga att det TOG ett tag för mig att skicka iväg ett "okej"... För att jag kände bara.. "Är det nödvändigt?"..."Är det VÄRT det?"... Och ".. Kommer det att sluta på något ANNAT sätt denna gången?"...

 

... Nej, det KÄNNS verkligen fel... Men jag kan ju(som vanligt) försöka ge det ett första möte och se hur det känns...

Men grejen är ju...

Min kontakt på kommunen, tyckte att jag skulle ge det fyra gånger. Ett första möte, med henne där... Och sedan tre gånger till, ensam...

... Och sanningen att säga... Sannolikheten för att DET ska hända(som jag känner NU), är lika med tre procent... Typ.

 

... Det känns helt enkelt för oöverkomligt. För stort... Och samtidigt... väldigt ONÖDIGT...

... Säger JAG... och önskar ett avslut...

 

... Jag klev iallafall upp, några timmar därefter.

La mig framför tv:n.. och såg sista halvan av MalouEfterTio... Och sedan HemTillGården och halvt som halvt, GoodWife...

 

Jag har läst lite bloggar... Och jag har gjort ett par inlägg på bloggen...

 

Förmiddagen spenderades dock med att försöka orka mig iväg för att handla... Men att samtidigt kriga med mig själv som F*N.. För att jag inte kände att jag orkade stressa mellan affären och busstationen idag...

Och jag kände bara att jag förstörde för mig själv, när jag valde att INTE handla. Eftersom att jag tvingar mig själv att leva näringsfattigt. Då jag hellre äter skitsaker.. Sötsaker.. Istället för riktig mat... "Och snart tar MJÖLKEN slut också"...

 

... Men jag tycks ju ha svårt att äta... och att äta ordentligt.. ÄVEN om jag har mat hemma, så...

 

... Jag kände mig VÄLDIGT tung och grå... Som om jag trycktes in i ett trångt svart hål...

Huvudet var tjockt... Och jag hade ont i magen, efter gårkvällens ostoppbara proppande...

 

... Eftersom att jag inte hade ätit varken frukost eller lunch idag... Och inte ville äta någonting ordentligt.. Så tog jag fram glass ur frysen... Och åt upp den.. För att sedan gå in och bädda ner mig med kläderna på, i sängen...

 

... Och där SOMNADE jag nästan, för en stund. Tror att jag åtminstone nickade till några gånger...

Och vaknade sedan, piggare och lite mer "lätt i sinnet", en timme senare...

 

Det blev ett kort blogginlägg. Och sedan att lägga sig framför tv:n en stund till...

Jag tog en halv kopp kaffe med grädde i... Och sedan tvingade jag mig själv att ta tag i disken... Dock i omgångar...

Och det kan jag säga... Det var SKÖNT att få det gjort!

 

... Nu är det rent(renare) därinne. Och istället för att gå och "titta på smutsen", gick jag istället in dit gång på gång, för att kolla "hur rent det har blivit"...

 

... Sedan har det bara varit mer tv... Titta på humörhöjaren "Vänner"...

 

Och som hela dagen, haft dåligt samvete för att jag inte hör av mig till 26åringen.. och Bästisen...

.. För att jag sviker... och VERKLIGEN inte visar att de är önskade!

 

... Visst för Bästisen... Vi har ingen särskilt bra kontakt... Och inte heller en egentlig ANLEDNING att ha det!..

Men 26åringen. Blodsband... Och ett visst ansvar att "visa att hon BETYDER någoning för mig"... Att jag FINNS här...

 

... Och fönstret är fortfarande en återkommande "skuldbild" i mitt huvud... Rädsla för fuktskador och mögel... Men ingen som HELST ork att ta TAG i det. Kontakta någon som kommer hit och FIXAR det...

 

... Det var nog DET...

Imorgon är min sista ärliga chans att handla... Ja, för att ha allt som jag BEHÖVER, hemma...

... Men jag vet inte hur det kommer att bli... Och får jag inte till ÄTANDET, vet jag inte hur VIKTIGT det kommer att kännas, HELLER...

 

... Det är ju bara håret... Och är det "bara håret"... Det hår som ÄNDÅ faller av huvudet...

Ja-a...

 

Det funderade jag OCKSÅ över idag. "Vem kan jag fråga om denne vill följa med mig och ta blodprov?"... OCKSÅ en sådan sak som känns oöverkomlig, just nu.. Att ta BLODPROV.

... Men faktum är... Jag känner INGEN som jag känner mig bekväm med att fråga.. Alternativt att ha MED mig...

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 12 september 2015 20:30

.. Det känns som om det blir VÄRRE varje gång som jag tvättar... Och jag förstår inte ens VARFÖR. Det är det som är grejen... Jag VET inte om det är någonting som jag själv GÖR.. Eller ifall det bara... HÄNDER...

Men faktum ÄR... Att varje gång som jag tvättar, går NÅGONTING fel... Eller INTE fel! Jag VET ju inte. För att jag FÖRSTÅR det inte!

 

... Är det inte det ena.. Så är det det andra, tredje eller fjärde...

Och visst. Det är inte en sådan big deal... Tvätten blev inte torr... Inte ens nära på. Fastän jag ställde in tumlaren på "65grader extra torrt"... Hur nu någonting kan vara "extra torrt". Är det torrt. Så är det väl torrt. Och annars är det "lite fuktigt"...

 

... Och det är ju klart. Jag skulle ju ha kollat fitret först. Ifall att den innan mig, inte rengjort det... Men det är ingenting som jag TÄNKER på. Då det känns som en självklarhet att dra bort allt damm när man är klar...

 

... Och det är ju DET som är så jobbigt.

Jag KOLLADE inte filtret först. Så jag kommer inte att få något SVAR på ifall det var därför tvätten fortfarande var fuktig när jag hämtade den...

Och därmed kan jag inte heller veta om det finns en ANNAN anledning. Till exempel för mycket tvätt... Eller en... dålig torktumlare...

 

... Men nog om det. Jag fick hänga all tvätt i mitt alltför lilla badrum... EFTER att tvätten hade torktumlats och blivit "extra torr"...

Så nu har jag gjort ett konstverk på den lilla plats som ändå FINNS. Och de få linor som hänger över badkaret... Med kläder som hänger i varandra :P Har hängt strumpor och underkläder i byxbenen på alla byxor...

 

Det är vackert, vill jag säga ;D Men extra jobbigt när dessa ska NER igen sedan... Men jag får väl sluta vara lat..

De får hänga tills imorgon, iallafall... För att nu är jag både hungrig och trött.

 

... Ja. Hungrig.

Egentligen hade jag tänkt hoppa bloggningen. Då jag egentligen inte hade några direkta känslor att dela med mig av. En lugn dag... Och...

Ja, det har inte hänt särskilt mycket HELLER. Mest tv.

 

... Men så blev jag frustrerad på tvätten... och ovissheten om "VARFÖR"... Så då fick hungern vänta. Så att fingrarna fick vibrera i en rasande takt mot tangenterna...

Vilket påminner mig. Behöver klippa naglana. Dessa hamnar ALLTID UNDER tangenterna när de blir för långa.

 

Men... Nu när jag ändå skriver, kan jag lika gärna rabbla min dag som varit.

 

... Det blev några lätta styrkeövningar igår också... Och jag TROR att dessa kan få mig att må bättre.. Om jag gör det till en rutin. Men uppenbarligen inte VARJE dag... Eftersom att idag kommer nog inte att bli...

.. Så vi får väl se hur det blir med DEN saken. Behöver nog komma ut på gym, om DET ska fungera...

 

Jag såg på en film, sent inpå natten...

Och vaknade sedan, imorse till klockan...

 

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen...

Jag minns jag drömde väldigt... jobbigt.

Jag drömde om Brorsan(Xsambons bror)... Vi var i deras hus. Eller rättare sagt. Deras pappas hus, som Xsambon och Brorsan bor i just nu...

Och det var i drömmen, stort och konstigt. Med en MASSA små rum, och okända människor som sov i sängarna i varje rum...

Jag minns jag diskade.. i fel ho...

 

... Och ja-a... Egentligen var det nog bara Brorsan och några av de okända personerna, som jag pratade med...

Ja.. och så såg jag Syrran... och även Brosans och Xsambons bästa kompis...

 

Drömmen var jobbig... Och jag mådde inte särskilt bra av den...

 

Men vid halv tolv-tiden.. När jag fortfarande låg i sängen...

Nu har jag återgått till verkligheten..

Då ringde det på dörren härhemma...

 

... Min första reaktion...

Borra ner ansiktet i kudden. Sucka... Och så vända mig om och fortsätta halvsova...

 

... Så.. Jag vet inte vem det var.

 

Sedan har det blivit lunch...

Tv...

 

... Eller jag åt nog lunch EFTER att jag hade duschat..

Ja, jag tvingade mig själv in i duschen idag. Eftersom att jag skulle tvätta kläder. Och ville få ALLT smutsigt, tvättat...

 

Jag kollade dagens schema, flera gånger under dagen...

... Och ja..

Jag orkade INTE städa. Fastän det ligger TRE döda flugor(Varför dör de på GOLVET.. och inte på fönsterbrädan?)... och EN levande spindel på mitt golv...

 

Men jag duschade.

Jag har ätit tre mål mat. Frukost, lunch och middag... Och kvällsmålet är, trots en del brist på lust på grund av ångest, på intåg efter detta inlägg..

Så, DET går ju bra.

Och middagen lagade jag efter mycket om och men, innan jag började tvätta...

 

Jag var nämligen stressad. För att när jag kollade på schemat, var det uppstakat NÅGOT som skulle göras i princip VARENDA timtal!..

Och "laga mat"... "Ja, visst... Men ÄTA den då?.. När ska jag hinna DET?"...

 

Jag hann laga mat...

Jag hann äta den...

Och jag HANN glömma resterna framme. Så att maten hade torkat ut till en grötig KLUMP.. som sedan hamnade i frysen..

... Japp. Inte så kul...

 

... Det har blivit mycket tv, annars...

 

... Och när jag skulle samla tvätt till att tvätta, märkte jag att det var MYCKET mer än vad jag TRODDE att det skulle bli.

Så jag fick inte MED mig sängkläderna som jag hade PLANERAT för...

Vilket gjorde att jag sprang runt i lägenheten och bara grubblade...

"Tvätta mer kläder, bara IDAG?".. "Eller byta ut lite av KLÄDERNA, mot sängkläder?"... "Eller ska jag bara byta lakan i sängen ÄNDÅ..? Och sedan tvätta dessa NÄSTA gång?"...

 

Men det kändes inte bra...

Det ENDA jag hade PLANERAT.. Förutom handdukarna som jag också TVÄTTADE, var lakanen...

 

.. Och så kom ANDRA saker upp, som borde tvättas. Men som jag inte tvättade idag...

 

... Ja, jag skrev helt enkelt upp på vita tavlan, vilka saker som jag behöver tvätta... Och så får jag ta dessa som de kommer..

Idag blev det kläder och handdukar...

 

... Annars har dagen idag, varit långtråkig...

 

... Och förutom att disken fortfarande ligger i hoarna, sedan frukosten... Så har jag känt mig rätt så lugn och harmonisk idag...

 

.. Ja, och så tvätten som svek... Och det faktum att mamma skickade ett mess ikväll, som jag inte orkar svara på...

... Men det hamnar på vita tavlan "svara mamma"...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 3 september 2015 20:27

... Jag beskriver dagen. Så ser vi hur det blir...

 

När jag vaknade imorse, kollade jag som vanligt mobilen... Och såg att jag hade fått mail...

Ett från min kontakt på kommunen. Eftersom att jag mailade henne igår...

Och så ett ifrån Personligt Ombud...

 

... Jag har ju inte HAFT särskilt mycket KONTAKT med henne, de senaste månaderna... Men det hon skrev, verkade ändå tas rätt så hårt...

Jag fick som en klump i... Vet inte om det var magen eller bröstet...

Och när jag kom in i köket och precis hade plockat fram skål, sked, glas och sådär...

 

... Ja, jag satte mig bara pladask på stolen. Färdigdukat... Men ingenting att äta, framme...

... Lusten att äta försvann... Luften drogs ur mig...

... Och jag bestämde mig för att gå och lägga mig istället...

 

... Jag tror att det har att göra med...

 

Nej, jag VET faktiskt inte...

Jag tänkte ju en del IMORSE... Men NU minns jag inte riktigt...

 

... Hon ska iallafall byta jobb...

Vilket inte BORDE göra så mycket för mig. Eftersom att jag...

Ja, men som jag sa.. inte har haft kontakt med henne på länge...

 

... Jag går vidare.

Idag kunde jag inte heller somna om...

Så efter ett tag. När klockan blev tio, tror jag.. Så klev jag upp och la mig framför tv:n istället...

 

Eftersom att jag hoppade ÖVER frukosten idag, så blev lunchen lite tidigare...

Hjärnan sa mig...

Nej, förresten. Jag tror att KÄNSLORNA sa mig att jag inte ville äta längre. Att det inte var VÄRT det... Då jag ÄNDÅ står stilla och har så gjort i flera ÅR...

 

... Men jag har kommit FÖRBI det där nu. Jag SVÄLTER inte längre så fort som det händer någonting... Jag tar inte längre TILL det när jag känner att jag behöver trygghet eller känner behov av att protestera mot mig själv...

... "Det finns fler NEGATIVA faktum i svälten, än positiva..".

 

Så...

Ja-a... Jag är vänd åt ätandets håll nu. Viljemässigt. Lusten är ju en helt annan sak, såklart... Och även så, mina problem med "en överkänslighet för mättnad"... Alltså, en motvilja... En obehaglig känsla... En OSÄKERHET när jag blir mätt("FÖR mätt")...

 

Men.. oj vad lätt det är att komma ifrån ämnet..

Vart var jag?..

...Jo. Lunchen blev tidigare idag. Och eftersom att jag kände mig hungrig. Hungrigare än vanligt. Så tog jag lite yoghurt till också...

 

Och.. jag fick magknip. Inte sådär JÄTTEmycket. Eller JÄTTEjobbig. Men den kändes. Och jag VISSTE inte om det var att mjölken hade börjat surna... Att jag hoppade över FRUKOSTEN för första gången på LÄNGE...

... Eller VAD det var..

 

Men jag fick magknip. Och ...

Ja-a. Jag kan väl säga att jag tar varje chans jag FÅR, till att bli missnöjd, när det gäller ätandet.. Saker ska vara och bli EXAKT som jag har tänkt mig... EXAKT efter min inre boks regler... Annars så kommer osäkerhet.. Det kommer ångest... Och ett stort gangande missnöje i släptåg...

 

Det handlar nog om att jag inte FÖRSTÅR. Jag behöver veta VARFÖR jag känner på ett visst sätt.. Varför jag BORDE känna på det sättet... Och jag behöver veta vad det är som leder till vad...

 

Rätt så onödigt.. EGENTLIGEN... Men annars kan jag ju inte... förutspå mina känslor... Kan det VARA så jag känner?

... Inte så säker. Men ATT jag känner det... Missnöjdhet... Ja, DET vet jag.

 

Tillbaka till dagen.

Efter lunchen... Ja, då såg jag på tv... Medans jag mailade lite med min kontakt på kommunen...

Eller det kanske var på morgonen. Jag minns inte riktigt...

 

... Jag vet jag kände mig nere... Antagligen på grund av PersonligtOmbud. Men också på grund av att jag idag, ÄN en gång, kände att jag inte har några vägar att gå... Och idag kände jag även att jag kanske inte ens VILLE gå.. "Var det VÄRT det?".. "VARFÖR?"... Och "Hur?".. "I vilket universum?"..

 

... Nej, jag klarar mig nog.. Det har jag ju gjort HITTILLS...

Än sedan... Nej, GUD vad fel det lät.. "Än sen" säger vi istället... Kanske är så man skriver?

... Iallafall... Än sen, om jag inte kommer vidare. Aldrig riktigt kan känna mig "hemma"...

... Jag kanske bara mår lite BÄTTRE av att "ge upp" och sluta BRY mig. För att, att BRY mig, mår jag iallafall INTE bra av.. Förväntningar.. Drömmar och önskemål... Höga berg att bestiga, utan några bra redskap i min hand... Att klättra på rullande stenar...

 

... Nej. Kanske... Kanske tar jag mig framåt lättare.. om jag slutar KONCENTRERA mig på det...

Om inte annat, så blir jag ju TVUNGEN att börja klättra, inom några månader...

ANNARS så kan jag ju säga att jag sviker mig själv.. OCH min familj!.. För att.. utan ekonomi, blir mitt liv ett helvete.. Om det nu ens skulle finnas något liv KVAR!.. "Hur KLARAR man sig?", liksom..

 

... Ja...

Jag bestämde mig för att dra iväg till stan... Hoppa över det sista programmet för dagen, som jag följer... Och bara ta en LÅNGSAM promenad i stan...

"Och LÅNG fick den bli". För att.. "En timme tidigare dit, innebar INTE en timme tidigare hem!".. Jag ville nämligen inte åka den proppfulla bussen hem... Men behövde samtidigt åka iväg på en gång, kände jag...

 

Väl i stan...

Musiken sedan "avstart", i mina öron...

Hög volym... Inte om man jämför med andra.. Men för att vara jag...

Ville överrösta trafiken... bussens buller.. och alla människor...

Inte för att DET gick så bra..

 

Men där gick jag. Långsamt. Långsamt. Och bara stirrade rakt ut...

Kände mig deppig... Men trivdes samtidigt i min distans till livet(musiken)...

 

... Efter halva promenaden, började jag känna mig trött.. Fysiskt.. Rent psykiskt och emotionellt, ville jag ALDRIG sluta promenera.. En evighetspromenad... Ja...

 

Men jag gick tillbaka till busstationen. Lite omvägar. Då jag undvek övergångställen där det var för mycket bilar på en gång.. Hade ingen lust att stanna och vänta... Eller att stå stilla för många sekunder, så att andra människor kunde ge mig en längre blick...

 

Väl på busstationen... hade jag nu fått ont i huvudet. Bara lite grann.. Jag brukar få en lättare huvudvärk... Spänningsvärk kanske.. när jag lyssnar på musik för länge... Kanske träningsvärk för att mina egna tankar försöker överrösta musiken :P

 

Jag struntade i den första bussen hem. Då jag såg hur många skolungdomar som klev på.. Och jag hade ingen lust att åka en full och kanske högljudd buss. Trångt... Och kanske behöva ha någon BREDVID mig.. bakom mig.. Eller ja.

 

...Jag satte mig i ett bussbås och fortsatte vänta. Det var en halvtimme kvar tills nästa buss gick...

Och nu fick jag nog av musiken... Jag hade ingen lust att höra omgivningen... Men spänningen i huvudet, gjorde att jag behövde en paus...

 

Det var obehagligt där jag satt... Socialt obehagligt... Och jag hade inte riktigt koncentrationen till att "hålla uppe min svarta mantel över huvudet"... Ja, den som jag föreställer mig att jag har över mig, för att inte känna mig "attackerad" av omgivningen... Av deras blickar...

 

Jag orkade inte föreställa mig den... Utan försökte istället bara stirra åt ett håll där jag inte behövde känna mig sedd.. Övervakad... Vilket var svårt...

Folk överallt... Och jag vågade aldrig titta ifall någon tittade på mig... Men de gånger jag råkade(svårt att låta bli.. Nyfiken som jag ändå är), så mötte jag nästan ALLTID någon annans blick.

 

Bussen blev full ändå... Jag behövde aldrig ha någon BREDVID mig. Men jag TROR nog allt att alla dubbelsäten, hade åtminstone EN rumpa på sig :P

... Och det tjattrades. Mycket. Precis runt mig...

 

.. Och den där FLUGAN.. Det var en halvt handikappad FLUGA vid mitt fönster... Och jag som är DÖRÄDD för insekter som beter sig konstigt. Flyger hackigt, snurrigt eller avvikande. Saknar ett ben... Eller håller på att dö nästan PÅ mig!

 

... Och den här såg ut att skulla dö eller något.. Ena bakbenet var snett och användes inte alls. Flugan var ILLGRÖN! Och den haltade uppför fönstret... För att sedan FALLA ner med ett surr... Flera gånger om!

 

... Usch, vad obehagligt. Och jag trodde nästan att den skulle falla ner i mitt knä.. Ligga där och surra... Skrämma vettet ur mig... Och sedan DÖ!

 

Men som TUR var, lämnade den mitt fönster innan jag bytte plats till sätet BREVID mig... Tänkte det hade sätt konstigt ut... om jag glider över på rund av en fluga :P

 

... Normala flugor har jag inget problem med. Växte upp med dem. Gjorde dem tama. Så att de stannade kvar i mina händer, även när jag rörde på mig :P

 

Men skadade.. med konstigt beteende... Usch.

 

Skit samma. Vidare.

 

Väl hemma... Då gjorde jag iordning en påse med snabbnudlar...

Skulle ha ätit ur frysen idag... Men känns inte värt, när varje dag hittills, har blivit halva middagar. Då det ena inte blir gjort... På grund av brist på ork... Eller på grund av att "pusslet" helt plötsligt inte går ihop... av någon anledning...

 

.. Så jag tog vad jag hade lust med istället.

 

Tv... Läsa bloggar och sådär...

Och sedan fick jag för mig att äntligen slänga mig in i duschen... Och eftersom att jag var deppig, fick det bli ett bad. Bara ligga.. och inbilla mig att jag aldrig behövde kliva upp igen...

.. Härligt.

 

... Precis när jag skulle börja, försvann dock lusten. Orken...

Men jag BEHÖVDE duscha..

Så, i ändå ;)

 

... Och efter badet, tvingade jag mig upp... För att jag ville klippa håret istället...

Jag klippte det. Det blev snett... Jag struntade i det.. Klädde på mig...

Men ville nog ändå jämna till lite...

 

"Fortfarande lite snett.. Men MYCKET bättre..".. Det fick duga...

Men nej... Efter lite tv.. ville jag ÄNDÅ jämna till, lite till...

 

.. Nu fick det duga. "Det ser bra ut"...

 

Men nej.. "Inte riktigt"...

Så, efter ännu lite tv.. utan koncentration, klippte jag lite till... Och konstaterade att det nu ser helt okej ut... Visst, lite halvsnett.. "Men nu ser jag ut som människa".. "Hade jag velat ha snygg frisyr, hade jag gått till frisör... Nej, jag vill bara att håret ser lite tjockare ut"..

 

Kvälls"fika"...

En rätt så bra sådan...

Men i samma veva som jag skulle HÄMTA det, såg jag också chocken på diskbänken.. Båda hoarna var överfulla!..

Och ja-a... Jag hade helt glömt BORT att jag inte hade diskat alls idag...

 

En glad överraskning :P

 

Jag åt...

Och så var det ju bara att ta tag i den där översvämningen av disk... "Fanns ju inget annat alternativ.."...

 

... Och nu sitter jag här...

Ska väl se på lite tv, innan jag lägger mig...

 

.. God natt med er <3

 

 

Av D - 31 augusti 2015 21:58

... Jag ältar frukostflingor...

... Och i sådana här stunder, längtar man bara efter "lugnet efter stormen"... Längtar efter känslan av av vara död.. Borta. Fri.

 

Men jag börjar med att försöka beskriva dagen som varit...

Inte för att det känns särskilt intressant på NÅGOT sätt...

 

Jag vaknade klockan halv nio i morse. Åt frukost och diskade efter mig... Och så kom jag på att klockan var över nio och att matklockan inte hade ringt... Så det var ju tur att jag vaknade av mig själv!

... Stängde av det när jag var hos mina föräldrar.

 

... Gick och la mig och sov igen... Och vaknade vid elvatiden...

Tv.. Och lunch...

Och en HEL del springande fram och tillbaka mellan soffan och tv:n.. Köket.

 

... Jag hade fastnat vid ett dilemma gällande matinköpen.

För att, nu när jag har blivit medlem på butiken som jag oftast handlar på, så är ju inte allt detsamma längre. Nya funderingar har dykt upp. Fler saker att avväga.. Fler beslut att ta...

... Ja-a... Fler frågetecken...

 

För att då öppnar sig ju en helt ny värld för mig. Tidigare har jag BARA förlitat mig på jämförelseprisen... Valt det billigare märket "när det inte spelar någon roll".. Och ett dyrare "när det känns rätt"...

 

... Men nu ändrades hela alltet...

Det MÅSTE ju inte göra det. Det väljer jag ju själv..

Jag menar. Jag kan ju fortsätta som vanligt. Och inte bry mig OM vilka förmåner jag får...

Men det är bara min perfektionisthjärna... och det faktum att jag vill ha svar på allt, allt.. allt. Som gör att jag spänner upp...

 

Jag menar. Jag vill veta hur jag ska hantera mina inköp på bästa sätt.. Hur jag ska tänka.. Och när jag ska prioritera hur...

För att, om EN vara har rabatt för tillfället, så behöver ju inte DET betyda att jag sparar pengar, i jämförelse med ifall jag skulle köpa något av de billigare MÄRKENA.. Utan bara att just DET märket var billigare än vad det BRUKAR vara...

 

Men hur ska jag prioritera? Satsa på det dyrare märket som nu är prissänkt.. men som fortfarande är dyrare än vad det som jag BRUKAR köpa är.. -Vilken jag brukar vara NÖJD med?.. Eller "gå miste om" den rabatten som bara gäller för ett litet tag, för en vara som KANSKE kan vara lite bättre.. Godare än de billigare?..

 

Det är sådant strunt, egentligen...

Jag tycker bara inte om det här med prissänkningar och erbjudanden hit och dit. Jag blir stressad och osäker när allt inte bara kan ha en fast punkt.. Så att jag slipper tänka.. Tänka om... Fundera...

 

... Men samtidigt.

Jag kanske bara kan köra på som vanligt.

Hittills har jag ju gått ganska mycket på känsla, när jag handlar. Prioriterar. Ibland blir det dyrare varor... Och ibland känner jag mer för det billigare...

Och det är väl SÅ det får vara ;)

 

Jag sprang iallafall fram och tillbaka mellan tv:n och datorn. Skrev upp lite rabatt-varor i min inköpslista. Så att jag, om jag VILLE, kunde hitta dem sedan, när jag kom till butiken...

 

... Och när klockan blev två, gick jag iväg till bussen..

Stressade som F*N till affären. Verkligen JÄTTESNABBT gick jag..

Jag tror att...

 

Ja, jag blev lite smått andfådd idag.. Vilket jag inte har upplevt på flera, flera VECKOR!

... Men faktum är att jag är så stressad inombords just nu, av allt som händer och inte händer. Alla listor här och var, som inte blir avklarade fort nog... Allt som jag borde ta tag i...

 

Ja, men...

Och inköpslistan idag, kändes bara såå lång.. Fastän den inte var längre än vad den BRUKAR vara... Den blir UNGEFÄR lika lång VARJE "inköpsdag"... Och så, även idag...

Men ja-a... "Skulle jag hinna dit, handla, och sedan till bussen innan den går förbi mot busstationen.. så MÅSTE jag skynda mig!"...

 

Jag kom dit till slut iallafall.. Ungefär tjugo minuter tog det.. även idag. Det är vad det BRUKAR ta. Så det kanske var själva STRESSEN som gjorde att det var lite jobbigare idag än annars. För att TIDEN var densamma.

 

... Jag handlade det jag skulle ha... Och fick inget sådär stort JÄTTEPROBLEM med beslutsångest vid "rabatt eller billigare vara?", som jag TRODDE att jag skulle få...

Och så betalade jag allt och gick till bussen...

 

... Jag väntade på nästa buss, från busstationen...

Och när jag kom hem, började jag koka ris...

 

Jag köpte fullkornsris idag. TÄNKTE först inte göra det. För att jag mindes(minns) ett fullkornsris från barndomen, som MAMMA brukade köpa... Och det tyckte jag aldrig om..

Men så blev det så ändå..

Och jag kan ju säga att det HÄR riset var såå GOTT! Jag vet inte om det var hur jag kokade det. Men det blev sådär lite halvhårt och det var bara ett helt UNDERBART tuggmotstånd ;D

 

Riset åt jag by the way till en "kyckling i ostsås" som jag gjorde för någon vecka sedan...

 

Sedan diskade jag direkt efter maten. Relativt direkt iallafall..

 

... Ja-a... Vad har jag MER gjort idag?

Suttit vid tv:n, såklart...

... Jag har läst bloggar...

 

... Och så blev det kvällsmål.. Fastän jag fortfarande var lite halvmätt...

Så det blev typ en decilliter vaniljyoghurt... Och så ett smakprov av dessa nya flingor som jag testade, med lite mjölk..

Det var CheeriosHoney... De var VÄLDIGT söta.. Och blev blöta(i mjölken) alldeles för fort, för min smak.. Jag tyckte inte ALLS om dem.. Brukar köpa ChokoPops till min mjölk... Men ville prova någonting nytt... Och chokoPops ÄGER! :P

 

... Det blev iallafall ett ältningsmoment för mig... "Vad ska jag göra med flingorna?".. "De var INTE goda att ha i mjölk... Och inte heller särskilt goda att äta rakt av...".. "Men jag vill ju inte köpa NYA förrän dessa är slut.."...

 

Jag köpte dem för fullkornen. Jag ville ha GODA flingor till mjölken på kvällen.. Utan att de BARA var onyttiga...

.. Men även, hur jag ska förhålla mig till sockerhalten(vilken jag inte har koll på) och ifall jag verkligen ska äta dem VARJE dag(vilket jag antagligen inte gör)...

 

... Ja, men funderingar...

Nu VET jag iallafall att ChokoPops är de enda flingor(som jag än sålänge testat) som både SMAKAR gott... innehåller mycket fullkorn... OCH inte smälter i mjölken särskilt fort... Det är dessa jag får köra på... Helt enkelt.

 

... Så. Sluta älta.

Jag får ta slut på dessa "mindre goda" flingor...

Och så får jag släppa "oron" att flingorna jag köper, kanske är mer onyttiga än nyttiga...

Det FINNS nämligen inte många flingor(enligt mig) som är goda(acceptabla) att ha i mjölk...

 

... Ja-a... Jag vet inte om det VAR någonting mer idag...

Dagen BÖRJADE med ett relativt onödigt bekymmer... Och avslutades med ett ÄNNU onödigare.

 

God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards