Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Härliga stunder & känslor

Av D - 4 augusti 2015 23:10

Trött...

Jag blir ALTID trött runt nio på kvällen, nuför tiden.

Vet inte vad det beror på... Men.

 

... Ehhmm... Om jag ska försöka sammanfatta min dag då.

Börjar med den HEMSKA drömmen jag drömde i natt..

Minns den inte så väl. Men ungefär.

 

... Det var ren tortyr. Och för första gången... Jag vet inte... NÅGONSIN!.. Så blev jag lättad och GLAD av att vakna!

... För att denna drömmen var inte som mina andra drömmar. Mina drömmar brukar vara konstiga. Jobbiga... Och ALLTID handla, mer eller mindre, om flykt.. eller konflikter..

 

... Men denna drömmen. Den var obehaglig. Mörk. Elak. Och jag fruktade för mitt liv... Eller iallafall för att bli misshandlad..

Uppe i luften, på en planka mot en vägg, stod vi. Jag och flera andra. Rörde vi oss. Börjde på huvudet... eller krökte med ryggen(eller heter det så?)... Ja, då... HEMSKT!

 

Det var ELAKA snubbar. Och på något sätt, kändes det som ett koncentrationsläger... Eller något..

Men när jag vaknade och drömmen slutade, tog misshandeln slut... Och jag pustade ut. Kastade mig upp ur sängen... och LOG...

 

Jag åt frukost. Diskade efter mig... Och la mig sedan framför tv:n. Ingen extra sömn idag. För att snart skulle mina föräldrar komma, och jag skulle kanske behöva småfixa lite innan.. Eller åtminstone vara vaken och redo!

 

Ju närmre tio, klockan blev. Desto mer otålig och nervös BLEV jag.

Jag hade ju ÖNSKAT att tv-bänksnissarna skulle ringa eller messa om en lite mer EXAKT TID, INNAN mina föräldrar hade behövt lämna hemmet. Och jag kan ju säga att jag hade lite dåligt samvete när jag tvngades inse att detta inte skulle bli fallet...

 

Mina föräldrar kom där vid tio någon gång. Pappa började med att hjälpa mig få upp min fönsterlampa i köket. Borrade och sådär...

Och sedan kom vi fram till att det nog vore klokt om jag försökte RINGA tv-bänksnissarna för att se om jag kunde få veta ungefär när de skulle komma..

 

Så jag tog fram block och penna. Ringde numret som stod i sms:et, som man skulle ringa ifall man hade portkod... Och så frågade jag om min leverans...

... Men sändningsnummer behövdes för att knunna finna beställningen...

Och jag blev stressad... VÄLDIGT stressad...

 

Där satt kvinnan i luren. Väntade medans jag sökte förjäves efter rätt mail, under en stress som gjorde att jag knappt kunde SE...

Men då tanten säkert inte hade TID att sitta i luren och vänta, la vi på sålänge. Och så ringde jag upp igen, när jag hade hittat numret..

 

Hon kunde inte säga när leveransen skulle ske. Men hon kunde fixa så att chauffören skulle ringa en kvart innan han kom...

"NU kunde vi lämna huset för en promenad och handla lite fika. Skönt".

 

Vi gick först upp till mammas kusin och tittade på deras nybyggda altan. Dock ringde vi aldrig på. Då vi inte var säkra på om han hade jobbat natt.. och då sov...

... På vägen dit, var jag lite smått stressad. Spänd... Orolig. Men inte sådär så att det gjorde ONT..

Nej, jag kände bara att... "En KVART ifrån huset, får vi gå... Hur långt är detta?".. Lite orolig att de skulle komma när vi inte var hemma...

 

Efter det, gick vi till affären. Pappa och mamma köpte lite fika. Och så gick vi hem till mig och drack kaffe. Pratade.. Och åt bulle och kaka...

 

... Och så ÄNTLIGEN ringer Nissen.

Jag svarar.

"Han kommer om två till tre minuter"...

"En kort kvart, detta :P"

Men det gjorde ingenting. Vi var ju hemma.

 

Vi gick ut. Mötte upp Nissen. Som för den delen, inte var ALLS lika trevlig och gó som de ibland kan vara..

Rätt så tystlåten och med korta svar.. Typ.

Men jag fick min tv-bänk. Fick skriva under två gånger...

Och sedan bar pappa och jag in bänken.

 

Den var inte så jättetung. Den skulle enligt kartongen, väga 40kilo...

Och GUD vad stor den var när den kom ur kartongen! Så J*VLA STOR!

... Men inget fel med det. Snygg färg. Underbart utseende... Men OJ vad stor. Hög.. och kraftig...

 

Mamma och pappa lämnade mig direkt. Och då klockan var halv ett redan, kunde jag inte VARA mer tacksam för deras tid. Och förstod att de ville lämna mig och fara hem till sitt eget projekt så fort som möjligt.

 

... Själv började jag diska efter fikat... Och bestämde mig sedan för att dra iväg till stan..

Fast först var jag tvungen att städa bort kartongresterna från vardagsrummet... Och därmed röra till lite extra i sovrummet igen... Det kommer då ALDRIG bli klart därinne, om jag hela tiden fyller PÅ vartefter jag har fått bort lite grann :P

 

... Iväg till bussen. Och då jag var sen, blev det busshållsplatsen här uppe på gatan idag...

 

Planen var att jag bara skulle åka till stan för att njuta. Göra ingenting... Bara STRUNTA i rutiner och sådant. Lära mig att det finns annat BORTOM dessa strikta regler. Och att, att bryta dessa ibland, inte kommer att göra att allting spricker. Går åt helvete... Jag är STARKARE än så, nu.. Eller?

Jag måste ju utgå ifrån det iallafall. Spricker det, så spricker det. Men jag måste ju våga FÖRSÖKA :)

 

... Så jag åkte in till stan. Gick sedan ifrån busstationen... till köpcentret där jag brukar handla. Förbi det, och vidare till köpcentret ännu ett steg bort..

Jag gick långsamt. Långsamt. Och nu fick jag chansen att se hur lång tid det tar att gå DIT..

 

Jag...

Ja, jag kände bara för att kolla runt lite idag. Kolla växter. Kolla i lite olika butiker... Bara vara.. UTAN att känna mig tvungen att handla MAT för det..

 

Dock så var jag hungrig. Jag hade inte ätit lunch än. Och klockan var, efter ett par timmars långsam promenad, redan runt halv tre-tre, när jag kom fram till mitt mål..

 

Jag kollade lite i de olika butikerna. Och gick sedan in på affären. Jag fick med mig en smoothie att dricka. Och så även lite städartiklar och naturgodis... Ja, och hushållspapper. Vilket jag ALDRIG förut har köpt.

Vad jag minns, hade aldrig jag och Xsambon det hemma, heller..

Men jag tänkte, mamma och pappa vill ju ha det... Lika bra att ha hemma. Iallafall till de gånger det kommer gäster :)

 

Sedan åt jag lite ute i solen. På busshållsplatsen... Men bestämde mig efter det, för att chansa på en PROMENAD därifrån. Då jag kanske hade en CHANS att hinna med kvart över fyra-bussen hem..

Jag gick raskt. VÄLDIGT raskt.

Och till första bästa busshållsplats, tog det ungefär... mellan en kvart och tjugo minuter...

 

Sedan blev det tio minuters väntan i HETTAN. SOL. Japp.

.. Och så hem.

 

... Väl hemma...

Ja-a...

Förutom att ha känt ett tryck över bröstet... Ja, iochförsig hela dagen... så har jag funderat en del över ifall tv-bänken och de övriga möblerna verkligen passar ihop. Stirrat mig blind... Men samtidigt varit nöjd. "Det är snyggt".

Jag flyttade dock soffan och bordet lite längre ifrån väggen. Närmare tv-bänken...

 

... Jag har även haft ont i ansiktet. Ältat medlet som jag använder... Och funderat på om det kommer att FÖRVÄRRA symtomen.. Eller ifall jag använder det fel... "Eller kanske har det inte hunnit göra verkan ännu?"...

 

... Men förutom det, har jag mått bra idag. Faktiskt. Jag har känt mig levande. Fått en paus ifrån de värsta och mest intensiva funderingarna i min vardag... Och det absolut ENDA som stört, har varit en nätt ängslan. Ett litet tryck över bröstet... Och en KÄNSLA av att jag har funderingar påväg.

 

... Så det har varit skönt.

 

Nu, efter att ha tvingat mig själv att vara vaken i ett par timmar extra, på grund av en serie, så ska jag gå och lägga mig...

 

..Jag måste fundera på ifall jag måste handla mat imorgon, också...

 

... Men god natt med er sålänge <3

 

 

 

ANNONS
Av D - 27 juli 2015 23:27

Jag har, sedan några dagar tillbaka, börjat känna att jag har tröttnat på kvällsfikat. Att varje kväll, äta sött och onyttigt. Fastän jag knappt smakar på det. Utan bara äter det för att ett kvällsmål ska ätas.

Jag har börjat längta efter frukt och grönt. Att få äta någonting friskt och saftigt. Men jag har aldrig riktigt känt att jag kan få det att FUNKA...

 

Jag menar. Att ÄTA det, kan jag ju såklart få till. Det är ju inte annat än att äta kakor och godis...

Men det är just att KÖPA det. Att veta hur MYCKET jag ska köpa... Och att kunna dela UPP frukten... SKÄRA den.. Utan att för DEN sakens skull, behöva äta upp allt på en gång...

 

Det är det här med hållbarheten som är kruxet...

Godis och kakor... Inga problem. Jag kan ta en liten bit här och var, från både godis, glass och kakor...

Men med frukt... Inte lika enkelt...

Då blir det svårt att veta hur mycket man ska köpa... Och att variera sig blir svårt... Om man inte köper kanske en av varje frukt och grönsak... Men de större frukterna blir ju ÄNDÅ för mycket frukt för att kanske hinna göra AV med, då...

 

Men nu har jag tänkt... Att om jag vågar testa, så ska jag chansa på en mängd frukt och grönt, och sedan göra smoothies.. Men då hoppas på att den HÅLLER i åtminstone ett par, tre dagar i kylskåp...

Då får jag i mig lite olika frukter och sådant under en kväll...

.. För att, att BARA äta en eller två frukter rakt av... Det känns lite tråkigt...

 

Men iallafall..

Till min dag...

Idag har jag haft en dag i smärta... Inte BARA på grund av att tv:bänksnissarna ger mig en massa bekymmer och ovisshet att bära på... Otrygghet..

Utan mest på grund av att jag nu ÄTER bättre. ÄTER BRA... Vilket innebär att nu RödaVeckan blir mer smärtsam... Iallafall TROR jag att det beror på det. För att jag har inte upplevt denna smärtan på flera, flera MÅNADER...

 

... Den gjorde inte JÄTTEont... Men det var ändå såpass att den sänkte mitt humör. Gjorde mig trött... Och fick mig att GUNGA i soffan. Där jag låg och kände mig för stressad och tankemässigt blockerad för att orka någonting ALLS...

 

Jag kunde inte få fram en TANKE... Och att lämna hemmet, eller få någonting ALLS gjort.. Som att skriva ett mail.. Gå till affären... Eller skriva ner mina känslor på ett sådant där kort som jag brukar lägga ut på bloggen...

 

.. Nej.. INGENTING orkade jag.

 

Morgonen började som vanligt.

Klev upp till klockan. Åt frukost... Och klev i säng igen...

Klev upp och satte mig vid tv:n, vid halv elva...

Åt lunch vid tolv... Ja, strax därinnan. Som vanligt...

 

... Och funderade fram och tillbaka, på ifall jag skulle pallra mig iväg till stan eller inte, för att handla mat.

Det var TRE varor... och jag kände oro inför det samtal jag väntade på. Kände inte att jag hade RON till att åka iväg. Lämna hemmet... Och började då istället fundera över.. ÖVERVÄGA att för första gången sedan jag började äta ordentligt, ta handlingen på butiken här i BYN istället..

... Det var det värt, när det var så lite som skulle inhandlas...

 

... I takt med att jag började få allt intensivare värk i magen, blev mitt beslut också mer självklart...

Jag ville inte lämna hemmet... Inte känna onödigt obehag i stan. Inte känna mig stressad för att jag ville tillbaka hem, snabbare än vad det var möjligt...

... Inte för någonting som jag kunde få gjort här... och sedan bara vila bort värken, i soffan...

 

... När klockan blev två, och mina program på tv:n, var slut.. Så gick jag en snabb promenad till affären. Vilket lättade på värken en aning. Så att jag slapp gå dubbelvikt iallafall..

... En kort omväg tillbaka hem. Bara för att slippa möta grannen igen, som jag mötte på vägen ut. Ja. Promenaden till affären, är såpass kort, att jag inte var SÄKER på om hon ens hade hunnit lämna OMRÅDET.. Och idag hade jag ÄNNU mindre lust att möta någons blick eller öppna min mun, än annars!

 

Hem.

Och ligga och krampaktigt gunga i soffan. Då jag inte hade någon alvedon hemma. Har aldrig köpt.. och vet inte hur man köper. Apotek eller affär..

Men jag ska kolla upp det... Visst klarar man värken.. Men onödigt, om man kan slippa.

 

Jag...

När jag kom hem, hade jag så ont.. Så att då STRUNTADE jag i mina regler kring rutiner. Jag kunde inte hålla mig till schemat och vänta in middagen. Inte idag. Idag då jag kände en smärta utan dess like.. Och varken kunde känna hunger eller mättnad... Kunde inte urskilja dessa. Och när jag INTE åt, var jag hungrig.. När jag åt, blev jag vid första tuggan, mätt..

 

... Så.. Jag tog mig en glass. Klockan var snart halv tre.. Och trots att det smärtade en del, psykiskt. På grund av att jag kände att jag svek mig själv. Misslyckades. Att jag var OROLIG att inte lyckas hålla på rutinerna och därmed känna mig besegrad och åter sluta äta..

.. Så BEHÖVDE jag den där glassen...

 

... Smärtan fortsatte..

Fortsatte utöver middagen.. Fortsatte... Fortsatte och fortsatte...

Jag blödde inte rikligt... Jag blödde ALLTID rikligt förr... De första åren... Ja, faktiskt enda fram till jag blev 25...

 

.. Jag VET inte om det beror på mina problem med ätandet... Eller om det beror på att det har ändrats med tiden... Men jag HOPPAS ju såklart på det sistnämda... För att GUD vilken jobbig tid jag hade i skolan!

 

... Nej. Utan nu var den bara SMÄRTSAM.

... Såpass smärtsam att jag gick och la mig. Jag FRÖS... Bäddade ner mig under täcket, med kläderna på...

... Jag skickade iväg ett mail till Tv-bänksnissarna, efter mycket om och men.. FASTÄN jag egentligen inte orkade...

Men oron gnagde inombords.. och jag kunde inte sluta undra... "Varför kan jag inte se vart min beställning befinner sig?".. "VARFÖR står fortfarande min orderstatus på "beställd", när jag fick mess om att den hade skickats, för flera DAGAR sedan?".. Och "VARFÖR ringer inte leveranssnubbarna?"..

 

Så jag mailade...

Och somnade sedan bort i en timme...

HIMLA skönt.. Och när jag vaknade, hade jag inte längre ont..

Det kändes som en ren lättnad. Och jag log för en sekund..

Innan jag klev upp. Satte på tv:n igen... Och kände hur värken la på sig lite igen... Men inte ALLS så att jag led av det..

 

Och jag kände mig bara så UTVILAD. Jag kunde TÄNKA igen! Jag kunde KONCENTRERA mig på saker...

 

... Och ja-a...

Det blev tv...

Kvällsmål.. Fika...

... Och så blev det lite tid framför datorn...

Nu till kvällen, mest för att läsa på om smoothies.. och försöka komma fram till VAD och hur MYCKET frukt och grönt jag skulle behöva.

 

... Och så råkade jag precis nu, innan jag började skriva, hitta "min hund" igen... UNDERBARA valpar. Och jag kände DIREKT att någon av DESSA, var rätt...

Men samma igen då... Det går inte riktigt ihop med mig och mitt liv just nu... Och ekonomin tillåter det antagligen inte heller... Vet dessutom inte om jag är redo.. eller ifall pressen skulle bli för stor.. på grund av en aldrig stilla perfektionisthjärna.. så att jag närapå drar mig själv ner i graven igen...

 

... Nej... Tror jag måste vänta med hund...

Jag håller ju PÅ att bli starkare nu..

.. Så liksom med praktiken, måste jag jobba mig långsamt mot målet...

Men NÅGON gång... NÅGON gång vill jag ha hund igen... DET är ett som är säkert ;D

 

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 26 juli 2015 21:28

... Imorgon kanske de ringer.. Kanske. Kanske inte...

Och jag tycker inte om att inte veta.. Tycker inte OM att ha det framför mig. Att veta ATT det kommer att ske, men inte NÄR. Att inte veta hur det kommer att GÅ... Och att tvivla på mig själv i den situation som jag oundvikligt har framför mig..

 

Jag är trött. Idag är jag OLIDLIGT trött. Samtidigt som jag, hela dagen, har känt att jag måste GÖRA någonting för att orka med.

Livet är tråkigt, och jag börjar känna ett behov utav den där praktikplatsen igen... Kanske är det dags nu, då? Kanske är jag REDO när jag börjar känna att de nya rutinerna med inköp och matlagning. Matrutiner.. börjar bli för LITE för att hålla mig aktiverad? KANSKE skulle allting hålla samman, FASTÄN jag låter någonting på sidan om, ta tid från min vardag?..

 

... Frågan är om jag vågar chansa. Vågar jag HOPPAS på att jag klarar av att hålla samman mitt liv.. Min vardag.. Om jag ska börja fokusera på praktik OCKSÅ? Vågar jag hoppas på att jag kan få ihop det med att lyckas fortsätta ÄTA regelbundet, om jag samtidigt ska kunna vara HEMIFRÅN mer än tre timmar under en dag?

 

... Andra klarar det ju... Så varför inte jag?

... Funderar vilket fall, på att kontakta Jobbcoach. Men innan jag GÖR det, måste jag ha någon slags plan. Jag kan inte höra AV mig och sedan bara... Ja, få lika svårt som INNAN, att ge praktiken en chans...

 

Det smärtar dock en del att riskera allt, nu när jag precis, för första gången på ÅR, har lyckats få till det.

Men NÅGON gång, MÅSTE det ju SKE... Och NU kanske är lägligt. Då jag börjar må dåligt av RASTLÖSHET igen.

 

Dagen... 

Jag minns inte när jag skrev sist... Men jag TROR inte att det blev något kvällsinlägg i fredags kväll... Inte igår heller...

Fredagen kommer jag inte ihåg ALLS, utan att försöka tänka efter. Inte en GREJ.

 

... Men igår var jag iallafall...

Morgonen började som vanligt.

Jag klev upp till klockan, vid åtta. Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen... Men den här gången...

Nej, förresten. Det var i FREDAGS som jag inte vågade somna OM när jag hade lagt mig. Ifall att de skulle ringa.. och jag skulle missa det...

 

Men iallafall.

Jag klev upp igen sedan... någon gång.. Halv elva, kanske..

Satt väl vid tv:n eller något. Väntade på att mamma och pappa skulle höra av sig. Jag visste inte NÄR de skulle komma. Bara att det var "runt tolv"... Så jag väntade. Struntade i lunchen. Eftersom att jag inte visste när jag skulle behöva avbryta den. Eller om jag ens skulle hinna BÖRJA.

 

Klockan tolv, messade de och sa att de stod utanför..

Och nu bar det av till hamnen för att äta glass. 14åringen, mamma, pappa och jag, skulle möta 22åringen i hamnen.. Vi skulle äta glass. och sedan skulle vi vidare till en marknad...

 

Trippen BÖRJADE med en promenad, i sökandet efter den glass vi alla saknade... Vilken inte längre fanns NÅGONSTANS. VART vi än frågade, skickade de oss vidare... Alla glassbarer trodde den andra hade...

Det började småregna lite, och när de flesta av oss blev hungriga, bestämde vi oss för att "nöja oss med glassen som fanns"..

 

Vi satte oss och åt glass under tak, medans regnet började ösa allt kraftigare...

Sedan for vi vidare..

22åringen och 14åringen lockade med mig i 22åringens bil... så att jag fick joina DEM i deras OMTUMLANDE ride.. Istället för att åka i pappas trygga bil :P

 

... Det var MINST sagt skakigt. Och min syster som ännu inte känner sig HELT bekväm i situationer i bilen, som hon inte är VAN vid, blev vissa stunder, väldigt stressad och nervös..

Men förutom det, fick vi lite tid att prata skit, bara hon och jag... Ja, 14åringen vaknade upp ifrån sin mobilskärm ibland också :)

 

När vi kom fram till marknaden, regnade det inte desto mindre...

Och mamma fick sig en och annan kalldusch i nacken, av dessa plasttak som stånden har :P

... Vi gick runt lite. Jag hängde mest efter som en svans. Orolig för att tappa bort alla. Inte vandrar vuxna JAG iväg ensam inte :P

 

Jag gick mest tillsammans med 22åringen och pratade. Tittade på saker... Men utan att ha någon större lust att KÖPA något. Jobbigt när man bara har kort att betala med...

Och så regnade det ju... Att handla, blir det FLER tillfällen till ;).. Även om det såklart var BILLIGARE igår.

 

23åringen gick runt och provsmakade ost på hela marknaden. 14åringen skulle ha både varmkorv, munk, sockervadd och brända mandlar... JAG blev bjuden på en munk av 22åringen... Och så stod vi(de andra) och pratade med 23åringen(som nu ska börja kallas 24åringen) som stod som försäljare av tv:abonnemang där igår...

 

... Ja-a... Och när alla var blöta, trötta och frusna, satte vi oss i bilen för att åka hem igen. 22åringen åt sitt håll... och vi andra, åt det andra..

 

... När 14åringen fick höra att vi måste åka en OMVÄG för att kunna skjutsa hem mig, fick han mig att åka med DEM hem istället...

Egentligen hade jag ju hellre velat åka hem. Jag var blöt. Trött... Och jag visste inte när röda veckan skulle sätta in... Och det faktum att jag har MAT hemma, som blir dålig...

 

... Ja-a... Men jag gjorde det ändå. En natt skadar ju inte... Och så blir det ju film med mamma och pappa(och i det här fallet, 14åringen) på kvällen ;P

 

Förutom film, blev det även hämtmat från pizzeria :D

 

... När vi hade fikat och sett på film, la sig alla för att sova. Även jag... Men jag kände mig så spänd hela natten, att jag inte fick en BLUND, förutom den lilla oroliga sömn som jag fick på morgonen..

Klev sedan upp klockan halv nio, då mamma kom in i köket och pappa klev upp...

 

Vi åt frukost... Och sedan var det bara att vänta på att mamma och pappa var redo att åka. Jag skulle nämligen få skjuts till stan. Och sedan skulle jag ta bussen därifrån vi halv elva...

 

... När jag kom hem... Ja, det var skönt.

Jag började småplocka lite. Slänga sopor...

Och sedan blev det lunch vid tolvtiden, som vanligt...

 

Jag har sett på lite tv...

Jag har haft tråkigt. Haft ångest... Antagligen till viss del på grund av det...

Och så har jag(också på grund av det) börjat röja i sovrummet. Vikt ihop kartonger. Rivit och klippt SÖNDER kartonger... Och helt enkelt strukturerat upp den röra som var, till en strukturerad röra...

 

... Jag har varit stressad... ÄR stressad. Orolig inför morgondagen. Då jag helst vill åka IVÄG då, för att handla.. Men samtidigt VET att de eventuellt kommer att RINGA imorgon, tv-bänksnissarna..

Jag BEHÖVER ju svara på det, för att kunna få hem min tv:bänk. Men samtidigt är det ingenting som jag ser FRAM emot. Och att då riskera att de ringer när jag befinner mig i en otrygg eller STRESSAD miljö...

 ... Ja, det gör ju inte saken lättare.

 

Jag är orolig att glömma tid och datum, direkt de säger det. Att inte se tillfälle till att skriva NER det...

Att TRO att jag kommer ihåg det, men att det sedan när jag lägger på, ska vara borta...

Eller att jag minns det. Skriver ner det efter att jag har lagt på... Och sedan börjar tvivla på att jag kommit ihåg rätt...

 

Jag vill bara ha det överstökat.. Men jag BÄVAR inför när de ringer...

 

Min syster, 26åringen, messade mig igår, förresten. Igår kväll. Jag svarade efter en timme ungefär... Ja, klockan kvart i nio...

Och nu, efter mer än ett dygn, har hon inte svarat..

Det är ju SKÖNT på sätt och VIS. Då jag faktiskt känner mig PRESSAD av alla sociala situationer som uppstår framför mig hela tiden...

Men jag måste ändå undra... VARFÖR?

 

... Jag kan inte låta bli att undra om hon har fått reda på att jag inte hållit vad jag lovade genom att berätta för våra föräldrar om att hon och jag har TRÄFFATS... Och att hon därför är SUR... Eller om hon bara har missat messet...

 

... Men jag väntar.

Hör hon av sig, så hör hon av sig.

 

... Jaja. God natt <3

 

 

Av D - 19 juli 2015 23:19

.. Okej. Jag var så himla trött igår. Så därför blev det ingen bloggning..

Jag är så himla trött idag också. Men nu får det bli bloggning ändå. Så att jag inte kommer av mig helt...

 

Sist jag bloggade var, om jag inte missminner mig, i torsdags.. Så jag kommer inte att kunna beskriva alla dagar. Men jag ska sammanfatta dem iallafall..

 

... I fredags morse, visste jag inte riktigt NÄR jag skulle åka till mina föräldrar. Eller om jag ens skulle åka samma DAG... Så jag funderade mycket på det, fram och tillbaka. Jag visste inte riktigt vad mina FÖRÄLDRAR ville. Och det kändes som om jag trängde mig på...

En obehaglig känsla som hade uppkommit av något intryck jag fått när vi pratat sist. Något tonfall eller deras röst i sammanhanget...

 

... Så, jag ville inte komma för TIDIGT. Och jag kände bara att jag kanske borde håll mig borta tills på LÖRDAG MORGON iallafall. Så att jag inte stör...

 

Men samtidigt ville jag bara ha en PAUS ifrån VARDAGEN ett tag. Komma bort, och slippa tänka på rutiner.. Inköp.. och matlagning... Vardagssysslor och så vidare..

 

Så jag bestämde mig för att åka in till stan med samma buss som jag BRUKAR göra. Där runt ettiden. Promenera lite.. Och bara ta det lugnt. Då jag inte behövde HANDLA någonting "idag"...

"Det skulle bli härligt"..

 

Sagt och gjort. Och hela tiden, funderade jag över ifall jag skulle ta bussen HEM igen.. Eller hoppa på den buss som kör åt det ANDRA hållet ungefär samma tid..

... Bestämde mig till slut för att åka till föräldrarna. Kände mig värd en paus "nu när det går så bra".. "Och jag VET ju att jag alltid är välkommen där. Annat är ju en jobbig känsla"..

 

Messade mamma när bussen lämnade stationen...

... Och ja-a. Sedan var jag där..

Mamma höll på att förbereda morgondagens mat. Lite halvt upptagen. Men samtidigt välkomnande och på gott humör. Pappa, han dammsög köksolvet när jag kom, och gjorde det ansträngande för mamma och mig att prata. Men det funkade :P

 

... Vi pratade lite i köket, mamma och jag, medans hon plockade med mat och gjorde olika röror. Och sedan blev det att sätta sig vid tv:n.. Ja, för mig iallafall. Mamma och pappa var upptagna ett tag till..

Men det dröjde inte länge, så joinade de mig...

 

Vi slöade en stund.. Och sedan blev det middag framför tv:n. Gårdagens chipsgratäng. Men inget fel på den. Riktigt gott, faktiskt ;D

 

...Eehmm...

Film och fika.. Och så ringer 14åringen och frågar om mamma kan hämta honom på busstationen...

... Pappa och jag sitter kvar vid tv:n och fortsätter titta klart på filmen... För att när mamma och 14åringen kom tillbaka, skulle vi se på annan film...

 

Det var lite smått obehagligt.. Och jag kände mig spänd... och vågade till en början, knappt andas...

... Ingen av oss SA något... Och det kändes som om ingen av oss egentligen visste "om man skulle göra det"...

... Men efter en stund, slappnade jag ändå av lite mer.. Inte mycket... Det kändes hela tiden lite...

Ja, men jag kände mig som en spänd sträng, orolig att råka klirra... eller vad man nu säger...

 

... Men när mamma och 14åringen kom hem igen, försvann känslan helt... Och jag blev med ens, mer avslappnad i både kropp och själ...

 

Vi såg på nästa film tillsammans.. och efter det...

Jo, jag satt uppe i några minuter till... Men då jag var(och har varit de senaste dagrna) väldigt trött den dagen, klev jag i säng, rätt så omgående...

 

Och visst för att det var svårt att somna. Men den natten sov jag bättre än vad jag hittills gjort hemma hos mina föräldrar. Jag somnade... Och jag vaknade inte förrän halv nio, då mamma började klirra i köket..

 

Det blev frukost...

Och sedan en del förberedelser inför grillningen. Innan 22åringen med sambo, 23åringen, och 21åringen med tjej, skulle komma.. Ja, jag tror inte att jag glömde någon nu..

 

De kom. Vi pratade.. JA, mest DE. Jag SA faktiskt inte så mycket. Och varför jag säger "faktiskt", vet jag inte. För att det är ju typ "jag" att inte säga så mycket..

Nej, jag satt mest tyst. Skrattade lite då och då.. och svarade på tilltal...

Kunde ju såklart sticka in med några ord när situationen var mer avslappnad. Alltså när alla var utspridda. Och man befann sig i en lugn situation och var sysselsatt med något...

Men annars... Nej.

 

... Det kom vissa STUNDER, då jag kände mig lite, lite... lite ivägen. Eller överflödig... Där jag kände att JAG var den enda som inte var med i samtalet(och så VAR det ju också)... Och att jag samtidigt som det var SJÄLVVALT, kände att jag borde vara lika MED som alla andra. Eftersom att jag är lika mycket FAMILJ med dem, som alla andra...

 

Men jag tror inte att jag brydde mig så mycket om det SOCIALA, EGENTLIGEN. Jag ÄR ju en ensamvarg och jag HAR inget direkt behov av att umgås och prata HELA TIDEN...

Utan det var nog mer det faktum att jag inte ville att någon ANNAN skulle reagera på hur ensam jag är... RÄDD att någon skulle tycka SYND om mig, eller PÅPEKA faktumet att jag "blir förbisedd i samtalet"..

 

... Men vi hade trevligt. Fastän jag var trött och har på det senaste, haft mer LYCKADE sociala dagar...

 

... Efter grillningen, plockade vi av och städade iordning efter maten...

Klockan var halv åtta, och alla åkte hem till sig, åt olika håll...

Själv valde jag att stanna kvar tills nästa buss gick. Så att jag kunde få njuta av den osociala bussresan in till stan... Och sedan, en SUPERHÄRLIG lugn promenad i stadsmörkret.

 

Det var RELATIVT mörkt iallafall, när jag kom in till stan...

Ja, och nu minns jag inte vad jag tänkte och kände då. Så jag hoppar lite..

 

Jag kom hem iallafall. Började småplocka lite i lägenheten. Och såg FRAM emot att få fortsätta med.. Komma TILLBAKA till mina rutiner igen...

För att trots att dessa tynger mig en del, så har jag en slags förkärlek till dem... De är trygghet. Och de känns som ett slags projekt.. "Vart kommer det att leda?" "Vart finns målet?"... "VAD kommer jag att lyckas uppnå?"... "Vad händer om jag gör så, så eller så?"...

... Och det bästa.. Trots att dessa är uppstressande och jag tvivlar dagligen, flera gånger om, så FUNGERAR det äntligen!

 

... Jag la mig, trots trötthet, i soffan en stund, och tittade på tv..

Och gav sedan upp, efter en halvtimme kanske, och kröp ner i min trygga säng. Redo att sova av mig tröttheten.

Såå SKÖNT.

 

... Vaknade imorse till klockan, som jag hade kommit ihåg att aktivera igen.. Åt frukost. Diskade efter mig... Och glömde ständigt bort att det var "söndag idag. Och inte måndag".. Bra att veta, när man planerar att åka till stan.

 

Klev upp... Minns inte när...

Men...

Ja, nu minns jag inte vad jag GJORDE, HELLER...

Men det blev att förbereda lunch. Och sedan blev det lite tv, innan jag tog bussen till stan...

 

Jag skulle gå till affären och handla mejeriprodukter och sådant. Hade en och en halv timme på mig. Och det betydde att jag inte skulle behöva stressa. Eftersom att jag hade en LISTA på vad jag skulle ha. Och därför inte skulle behöva LETA i affären...

 

Handlade. Och började min promenad tillbaka till busstationen...

Och blev en halvtimme... Eller om det var tjugo minter tidig. Perfekt.

 

... Hem igen..

Och när jag hade kommit hem, hade jag en del tid PÅ mig, innan jag skulle äta. Men idag skulle det bli matlåda. Så ingen stress.

 

Istället tog jag tag i tvätten. Jag behövde dela upp och sortera smutstvätten tills imorgon. Så att jag slipper det på den "officiella" tvättdagen. För att DET hade blivit stressigt.

 

... Jag fick problem med tvätten. Att sortera den. Och det hela kändes som ett tusenbitars pussel..

Det hjälpte ju inte att jag var TRÖTT och hade gått omkring och bävat inför kommande sociala aktiviteter hela dagen..

 

... Men jag tog en paus, i tvivlat humör...

Och tog sedan tag i det igen.

Japp, jag är envis. Men grejen är väl att jag VILL. Att jag är INTRESSERAD... ÄLSKAR att sortera och strukturera. Att ta en "aktivitet" från planering, till genomförande, och vidare till "mål"... Intressant att följa hur loppet löper...

 

Ja, men jag är intresserad, helt enkelt. Och nu när jag har kommit IN i dessa rutiner, då jag LYCKAS hålla rent.. Åtminstone med de saker jag har börjat ta mig AN. Såsom tvätt, disk och inköp...

.. Ja, jag tycker om att gå med framgång :)

 

... Och den här gången, kom jag fram till en lösning. Ett upplägg. Tvätten blev någorlunda strukturerad på ett sätt som jag trivdes med. Och tvättmedlet kunde nu doseras rätt...

 

Förutom det, har jag även skrivit rent lite grann på min WhiteBoard.. Och planerat för morgondagen och någorlunda för dagen efter det...

 

... Jag har ätit.

Varit inne på datorn och läst lite bloggar...

Och så har jag sett på tv...

 

Vet inte om jag har glömt något nu. Men annars...

God natt med er <3

 

 

Av D - 12 juli 2015 20:59

... Snart gråter jag... Jag ORKAR verkligen inte. Orkar inte hålla på...

 

Just nu känns det som om ALLT har brakat samman... Jag känner ett STORT begär att bli AV med all mat jag har i skåpen. Då denna gör mig stressad... Och jag kan inte låta BLI att se FRAM emot den lugna och fria känslan som kommer när jag åter kan leva mina dagar av ingenting. Inga rutiner. Inga krav och måsten... Inga egna förväntningar på mig själv...

 

Jag vill inte känna mig DUKTIG och VUXEN på bekostnad av mitt lite mer utav inre lugn...

Visst. Jag tänker ALLTID mycket. Ältar och funderar. Gör uträkningar hit och dit. Vänder och vrider på saker och ting, tills jag finner någonting som verkar vettigt. Mer rätt...

 

... Men det här... Det KRÄVER för mycket... och jag kan inte ens känna mig NÖJD efter att jag har ätit. Får ALLTID en slags jobbig känsla... Dov eller mer intensiv...

Och jag längtar efter att kunna vara i STAN hur länge jag vill... Att inte känna att jag behöver PLANERA och FUNDERA dagarna i ända... Även om jag har ett stort INTRESSE av alla dessa avväganden hit och dit. Planeringar.. Och att slänga omkring med idéer i mitt huvud...

Och jag ÄLSKAR att handla mat. Att fylla frysen med matlådor fyllda med mat som jag SJÄLV har gjort...

 

Och nu känner jag mig bara BEROENDE av att FORTSÄTTA. Då annat vore att svika mig själv och att backa från någonting som jag ändå klarar av...

Känns såå ONÖDIGT.

 

... Och så har jag ju för MYCKET mat hemma just nu, för att kunna hetsa allt på en gång och börja med "dagens mat"...

 

... Dessutom gör min FAMILJ i mitt huvud, mig väldigt... UPPGIVEN.. Då DE är en stor faktor till att jag INTE kan ge upp om mig själv nu... Jag kan inte ge upp... Isolera mig ÄNNU mer... Och sedan bära på det TUNGA samvetet att jag "önskar att de kunde hålla sig på avstånd"...

Jag menar. Jag känner så NU OCKSÅ.. Men nu har jag iallafall ENERGIN till att tvinga ut mig själv på roliga(som jag vet att de blir) träffar med dem...

 

... Men jag bröt rutinen idag... Jag mådde dåligt. Ville ge upp... Och så åt jag en gång till... Bara för stressens och ätandets skull...

Och nu känner jag bara att... Det var okej för den här gången. Ingen skada skedd... Men gör jag det för många gånger, får jag bestämma mig för att sluta äta igen. För att jag har inte RÅD att hetsa för många gånger och SAMTIDIGT äta enligt mina rutiner...

 

Nu hetsade jag ju aldrig idag. Eftersom att jag endast åt en extra skål med mjölk och flingor. Så det kan man ju inte kalla att "hetsäta"... Men det är ju själva GREJEN. Att frångå sina rutiner och äta på grund av FEL ANLEDNING...

 

... Vet inte hur jag ska orka, bara...

Hade jag INTE haft så förjordans MYCKET mat hemma just nu, hade jag nästan GARANTERAT proppat i mig det och sedan börjat med "dagen mat" igen..

Det är sommar, och jag vill göra ANNAT. Ha ANNAT i tankarna, än äta, planera för mat, och LAGA mat...

 

... Jag vet inte om jag har lust att SKRIVA om min dag idag. Den har varit lugn och bra, tror jag.

Jag handlade mat utanför stan. Åkte vid lunchtid, som vanligt.

Sedan kom jag hem och lagade mat. Jobbade länge med att få till det rätt. Efter eget huvud. Utan recept. Bara fiffla lite grann.

 

Åt. Och diskade iordning. För att sedan sätta mig vid tv:n...

Det blev ett bad och dusch. Då jag ska åka till IKEA med pappa och 14årigen imorgon...

 

... Och sedan...

Jag fick för mig att försöka mig på att steka köttbullarna som låg i frysen. Då frysen börjar bli full... Och...

Ja-a... Dessa hamnade i soporna. En HÖG med disk i slasken. Och ett rent KAOS i huvudet. Ångest i bröstet... Och jag orkar inte ta tag i disken... Inte EN GÅNG TILL, IDAG...

Jag orkar inte... Är slut.

 

... Jag har lust att proppa. Men bara för att lindra min stressade hjärna. Och för att eliminera den sak i mitt liv som just nu ger mig den värsta stressen. Maten. Ätandet.

... Men samtidigt så får jag en på något vis, BRA känsla inombords när jag planerar för middagar. Skriver inköpslistor... Går i affären och plockar mina medvetet valda varor.. Varor av syfte...

Att jag har en PLAN... På något sätt.. ett LIV...

 

... Men att ständigt jobba... Aldrig vara ledig... förutom när jag sover(åh, den bästa tiden på dygnet)... DET kunde jag vara utan...

 

.. Så. Ska jag erkänna mig besegrad?.. Vara svag?

... Eller ska jag se denna kvällen som ett mindre nederlag? En stund av svaghet?.. Och ta nya tag imorgon?

 

Jag VET att det sistnämda är både smartare och mer rätt... Och jag KÄNNER mig ju trots allt starkare och mer vuxen... Önskar bara att jag kunde KOMBINERA detta framsteg(med tvätten och matrutinerna) med ett LIV. En VARDAG där det HÄNDER någonting... UTAN att jag ska älta mina rutiner och blir orolig och spänd. Fundera i TIMMAR på hur jag ska lösa det, det och det.. Vad som kommer att hända med det och det...

OROA mig för att ALLT kommer att braka samman för att jag inte kan, får, hinner göra just DEN saken, just DEN tiden.. Fråga mig VARFÖR...

 

... Ja-a. Jag vet inte.

Men att ge upp, känns inte rätt. Inte nu när det ändå GÅR så bra.

Jag får helt enkel ta nya tag. Försöka...

Och INTE tänka på kvällens avvikande från rutinen!.. Det gör mig svag...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 7 juli 2015 22:36

Jag har ingen lust att BÖRJA inlägget med gnäll, idag. Så jag går direkt på att beskriva min dag. Så bakar jag in gnället i inlägget istället :)

 

Jag vaknade av klockan imorse. Men tror att jag, liksom igår, sov rätt så oroligt på morgonen.

Klev upp.. Och åt frukost. En frukost som idag gav mig en MASSA jobbiga funderingar och ältanden. Frågetecken och ängslan...

Jag hade nu... HAR nu bytt ut en del av frukosten mot någonting annat. Och gjort en del förändringar. Vilket jag också kände AV när jag åt. Mättnaden blev annorlunda. Och precis som ALLTID när jag gör förändringar, så frågar jag mig om det var bättre eller sämre INNAN... Känner efter lite extra mycket. Och blir stressad när jag inte kommer fram till något bra och rimligt svar. Ett LOGISKT svar... Ett "DÄRFÖR"...

 

Jag... TROR att jag diskade iordning efter frukosten...

Jo, det gjorde jag. Funderade på att INTE göra det.. Men kom fram till att, slarv föder mera slarv. Till slut brakar allt samman. Det vill säga. Disknedslag på bänken. Med högar av skräp...

 

... Sedan klev jag i säng igen. Medans jag fortsatte fundera över hur jag skulle äta min frukost. VAD jag skulle äta...

Ja, sådant ältande.. Sådan ängslan och osäkerhet som föder fram tanken "Kanske borde jag sluta äta igen...". Men som stoppas lika snabbt av tanken "Nej, det kan jag inte... Det VILL jag inte... Vilket NEDERLAG".. Så. Alltså. Det är inget alternativ ens när det hela känns som jobbigast.. SÅ långt har jag kommit :)

 

Vaknade sedan vid tio, tror jag. Minns inte varför eller av vad.. Men jag minns att jag klev upp...

Jag la mig framför tv:n...

 

... Minns inte så väl...

Men vid tolvtiden började jag iallafall göra iordning lunch...

 

... Hmmm..

 

Dagen blir lite grumlig nu. Men jag tar det som jag minns. Och lämnar resten ;)

 

Jag tror att jag har spenderat hela min dag framför tv:n. Förutom när jag skrev ihop recepten för de dagar som jag vet vad jag ska äta till middag på.. Skrev in de varor som jag behövde KÖPA till dessa middagar... Och rensade lite grann i min app för matinköp...

 

Men DET var på kvällen...

Nu måste jag hoppa tillbaka lite. Höll ju på att glömma att jag lagade BLOMKÅLSSOPPA idag!

Jag väntade och väntade framför tv:n, på att klockan skulle bli tillräckligt mycket för att jag skulle kunna börja med maten utan att behöva återuppvärma den...

Men jag var rastlös... Kunde inte sluta FUNDERA på hur den skulle bli och vad som skulle GÖRAS... Bråttom med att få se resultatet... Och att få denna "aktiviteten" därframme, ur vägen. Avklarad.

 

Så eftersom att det snurrade i huvudet och sprätte i fingrarna, så kunde jag inte FÖRMÅ mig att ta fram blomkålen och börja "bukettera" den. Och när jag hade börjat med första steget, kunde jag ju inte VÄNTA med NÄSTA... Så. Fram med löken och börja hacka den... Och sedan...

Ja, maten var ju i full gång. Så jag bestämde mig för att laga den tidigare istället.

 

... Jag skrev ju i förra inlägget idag, att det jobbigaste med att laga mat, är stressen...

Idag var jag faktiskt inte så stressad, om man jämför med hur jag BRUKAR känna mig. Jag tog det hela med ro. Lite osäkerhet, såklart.. Men det faktum att jag hade TRE kastruller på plattan samtidigt, gjorde mig inte så mycket...

Var nog grejen att alla stod på medelvärme. Och det enda jag behövde göra, var att röra om lite då och då.

 

.. Dock så var jag lite orolig och nervös för att använda stavmixern... Och väldigt osäker på NÄR det var dags att mixa... Och kryddningen är ju inte HELLER någon lek...

Men jag lyckades. Och jag lyckades FÖR bra för att kunna må sådär PRIMA bra som jag BORDE ha gjort av upplevelsen.

 

... Jag menar. Den blev så GOD att jag skulle kunnat äta den VARJE dag i flera dagar framåt. Så GOD att jag befarar att jag ska få seperationsångest när den tar slut, i oron för att jag aldrig ska få smaka på den igen...

 

Ja, ett ynkligt problem :P Men det är så jag fungerar. Stöter jag PÅ någonting BRA, så blir jag orolig för att gå MISTE om det i framtiden.. Att sakna det... Glömma BORT det... Eller bara se FÖRBI det...

Ja-a.. Helt enkelt rädd att inte lyckas igen...

 

Men den här lilla, lilla känslan av ängslan, dunstade bort ganska fort...

Jag NJÖT till FULLO av soppan, när jag väl hade tagit mig igenom den timme som återstod emellan matlagningens slut och matklockans ringande.

Ja, jag vet jag tänkte att "detta var något av det GODASTE jag NÅGONSIN ätit!".. En enkel soppa. Men...

Ja-a...

 

... Ja, just det.

Iallafall..

Senare till kvällen, började jag försöka planera för de närmaste dagarnas middagar. Skriva i min inköps-app.. Försöka strukturera upp lite...

Jag kollade recept...

 

Och ja... Jag fastnade. Körde fast... Och kände inte riktigt att jag kunde HANTERA det här med att pussla ihop fulla middagar till alla dagar som ränner in, en efter en hela tiden... Allt går för snabbt. Och att hela tiden försöka tänka... Vet inte om jag vill säga "logiskt".. och försöka pussla ihop rätt näringskällor med varandra i variation... Och sedan SAMTIDIGT få till någonting GOTT och HEMLAGAT. Känna pressen att allt ska bli PERFEKT. Och oroa mig för vad som händer med maten om jag gör det, det eller det.. Borde jag göra så eller så.. Och passar det eller det... "Men om jag vill ha DET till, istället?.. Nej, det är inte den dagen idag..".

 

... Min hjärna blir DÖV av att hålla på och tänka efter.. en två.. TUSEN gånger hela tiden. Och att få ångest eller känna ängslan när jag funderar på att tillfälligt.. eller permanent justera i mitt mönster.. I rutinen...

 

... Och jag funderade bara över.. Gör det lite rätt som det är. Både när jag hakar på känslan i kroppen efter måltid... VAD jag äter... HUR jag ska få tiden att gå ihop till inköp och så vidare, när jag äter vart fjärde timme... Eller om det handlar om hur jag ska orka laga hemgjord mat varje dag...

... Ja, jag ramlar ständigt in på tanken att jag bara vill koppla bort, koppla av... Sluta. Ge upp.. Bara svälta igen. För att jag har för mycket att tänka på, för att orka fortsätta.. För mycket att göra varje dag, för att orka titta framåt..

 

... Och att nu den sociala pressen börjar bli mer påtaglig... Ja, det gör inte levnadsångesten desto mindre...

 

.. Men jag ska inte ge upp. Det känns inte som något alternativ.

Nu har jag kommit igång, och jag får hantera ångesten.. och försöka kämpa mig igenom den hårdaste tiden, tills jag kanske har vant mig och växer in i uppgiften som vuxen :)

 

.. Men jag ser INTE fram emot morgondagen. Shopping ger ångest. Men ska jag kunna laga mat de närmaste dagarna, måste jag KÖPA den först..

Men "Vart?", "Hur hinna?". Och "Varför?..

Ja, det kommer att bli ältande frågetecken och diskussioner imorgon...

.. Och sedan blir det att laga korvstroganoff.

 

En dusch tryckte jag iallafall in..

Och nu ska jag snart försöka sova...

Men det blir nog lite tv först. Känner mig... Ja, antagligen ängslig INFÖR morgondagen och EFTER idag... Så behöver varva ner först..

 

.. Men god natt med er <3

 

 

Av D - 1 juli 2015 23:58

Det har varit en lugn dag idag, vill jag nog påstå..

Den började som vanligt imorse klockan åtta, med att jag klev upp till klockan och åt frukost. Diskade som vanligt efter mig och klev i säng igen...

Jag sov en stund till. Tills jag vaknade vid... Ja, men ungefär när jag brukar. Då det bara är några minuter kvar tills...

 

Nej, den var nog elva idag, förresten. Och så klev jag upp kvart över. Började skaka ihop min mjölkdryck som jag gör till VARJE lunch... Och gjorde sedan iordning lunchsmörgåsar. Och denna gången, även lite yoghurt. Eller Soyghurt... Eller vad den nu hette. Gjord på soja, iallafall...

 

... Och så blev det lunch, till mitt program som jag brukar se innan jag drar iväg till bussen...

När jag satt och väntade på bussen, fortsatte jag också mina pågående funderingar kring vilken MAT jag skulle köpa. Hade ju ännu inte kommit på vad jag skulle äta till middag idag. Och jag handlar ju alltid middag för dagen, än sålänge. Då jag fyller skåpen sakta men säkert...

 

Det kändes inte okej att köpa helfabrikat och inte heller halvfabrikat... EGENTLIGEN. Då jag helst ville laga maten SJÄLV när jag KUNDE.. KAN. 

... Även mycket tankar kring vad jag har RÅD med... Osäkerhet, då jag inte ännu kommit underfund med billigt och dyrt... Vad som kostar vad. Och i vilka fall man bör satsa på det lite dyrare... Vet inte heller vad som är bäst för en tajt ekonomi, när det gäller att laga allt från scratch, respektive att köpa halvfabrikat...

Och då kan jag känna "OM jag bara hade haft mer ork och energi till att försöka kolla UPP allt det där"...

 

... Och så var det, det sista(tror jag) faktumet... Skulle jag äta någonting med ris, potatis eller pasta? Skulle jag äta fisk, kött, fågel eller korv? ... Och vad skulle jag koka IHOP av det?

 

... Jag kom iallafall fram till en maträtt som kändes helt rätt att köpa.. Vilket krävs för att jag ska bry mig om att överväga det..

Och så fyllde jag på min inköpslista..

Och där var det bestämt. Idag skulle jag till affären när jag kom till stan.

 

Klev på bussen... Och promenerade direkt bort till den affär som jag hade lyckats besluta mig för under bussresans gång...

Ja, även BUTIKER borde jag jämföra. När man har en tajt ekonomi så spelar ju även SÅDANT in. Och ju närmre stan, desto dyrare... Eller?..

 

Jag sprang omkring som en yr höna och försökte leta fram allt som stod på listan. Vilket bara var 6 items.. Men ändå. Tog sin tid. Fastnade lite med beslutssvårigheter vid äggen. Då jag skulle bestämma mig för stort eller litet paket. Och det slutade med att jag köpte ett 6-pack.

 

... Efter att ha yrat runt TILLRÄCKLIGT länge, bestämde jag mig för att räkna upp de sista varorna för en snubbe som stod och packade upp varor.. Så fick han leda mig till de rätta ställena..

Det enda JAG vet vart det finns, är fikabröd och godis :P

 

Ut igen... Och en ytterst VARM promenad tillbaka till bussationen. Vilket resulterade i att jag ormade mig ur min fleecejacka i farten, där jag gick.

Oroade mig en smula för varorna. Men det kändes ändå rätt så tryggt. Tryggare än vad det BRUKAR göra. Då jag nu börjar få upp förtroendet för min flaska med is.. Att den håller varorna kalla.

 

... Ställde mig i skuggan och väntade i fyrtiofem minuter, på bussen...

Och så åkte jag hem.

 

... Direkt jag kom hem så åt jag den ärtsoppa som jag ändå fick för mig att köpa, trots att den var helfabrikat...

Jag kände bara att det var okej. Det kostade inte mycket. Och det kan vara bra att ha färdigmat hemma, de dagar som jag inte vet vad jag ska laga. Känner mig stressad.. Eller bara inte orkar laga mat.

 

... Jag bestämde mig för, redan påväg till affären, att jag skulle laga mat imorgon istället. Då fisken jag köpte var fryst. Och jag ville att den skulle hinna tina utan hjälp, under natten.

 

Imorgon ska jag däremot försöka mig på en Hollandaissås, panerad fisk och ris. Hoppas att jag lyckas.

 

... Efter middagen... Ja, jag minns inte. Det blev en del tv...

... Och så minns jag att jag satte mig vid datorn...

 

... Men ja-a... Där tog det stopp...

Så jag hoppar över det..

Någon gång vid sextiden, tog jag mig iallafall en promenad i sommarvärmen. Passade på att slänga retursoporna som fortfarande stod i hallen, och gick sedan ut på landsvägen. Promenaden tar väl ungefär... Lite knappt en timme, kanske...

 

Under promenadens gång...

Jag funderade lite... Men det känns inte särskilt angeläget att ta upp något av det, just nu... Då jag inte orkar tänka efter...

 

... Väl hemma igen, satte jag mig vid tv:n och bara lät tiden gå. Så att jag kunde få äta kvällsmat snart. Eller i mitt fall. Kvällsfika.

... När det väl var DAGS för det, så kom jag helt plötsligt på det här med utgångsdatum. "Bäst före", och så vidare. Började älta och fundera. Försöka finna svar. Klura på problemet... Försöka knyta upp mina frågetecken... Hur skulle jag hantera den, den eller den varan? När behövde DEN in i frysen? Och hur länge skulle jag kunna ha den DÄR i skafferiet?

 

... Till slut lyckades jag få ner en lista på mobilen. Där jag svarade på mina frågor. En plan att rikta sig efter...

Och då.. Då lugnade jag ner mig.

Såg på lite mer tv. IreneHuss, bland annat...

 

... Och för att avsluta det här idag då.

Jag har mått bra idag. Känt mig lugn och fridfull. Funderingar och ältanden.. SÅKLART. Men det hör ju vardagen till. Jag ÄR ju trots allt en orolig, osäker och överspänd perfektionist, med ofta väldigt orealistiska mål och förväntningar...

Men jag har känt mig glad och framåt, ändå.. Och jag känner att jag nu har fått ett fastare grepp om situationen än vad jag har haft på BRA länge, iallafall ;)

... Även om jag inte "har tid" med någonting annat än att hålla mig till matrutinerna just nu.. Men en sak i taget :)

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 28 juni 2015 23:36

... Jag har bokat tvättid idag. Jag har slängt sopor, sett över budgeten, och handlat lite grann...

Jag lagade egna hamburgare igår... Och jag håller mig till rutinerna, trots en hel del osäkerhet och ångest...

 

... Jag är glad. Känner mig stark.. på sätt och vis...

Men jag är trots det, trött. Känner mig slutkörd... och så fort som jag ska göra någonting... VAD det än ÄR... Tänker jag efter.. inte en gång.. Inte två eller tre... Jag tänker efter, fyra, fem eller sex gånger. MINST... Och under de mest osäkra och tvivlande stunderna, känner jag mig för stressad för att förstå vad jag tänker ALLS...

 

Och jag blir bara så SLUT.

Det är bra dagar nu. Ljusa stunder... Och för första gången på länge, känner jag att det fungerar. Att jag KLARAR det... Och att jag vågar FÖRSÖKA...

... Och ja.. Jag har inga planer på att ge upp...

 

Men just nu... när ångesten gör ont i bröstet. Ja, det känns nästan som kramp.. Men då den blir VÄRRE när jag ältar och funderar. När jag har en pågående problemlösning i huvudet, så måste jag ändå anta att det är ångest...

 

Jag tänkte först inte blogga idag. Bloggade inte igår heller... Men samtidigt, om jag befinner mig i en situation då avståndet från bloggandet, bygger PÅ min ångest ytterligare på grund av att jag vill kunna läsa tillbaka utan en massa luckor... Ja, då får jag ta mig ork.

 

... Men jag vet inte om jag ska skriva om dagen igår, också. Vet inte hur mycket jag orkar leta i mitt huvud efter dessa minnen.

Men jag...

Ja, just det ja. Jag stannade hemma helt igår, iallafall. Då jag hade bestämt mig för att bara gå till affären här i byn och handla lite tillbehör och liknande till hamburgarna. Och så lagade jag dessa hamburgare... Men det har jag ju redan skrivit halvdant om... Så...

 

Jag vet inte hur mycket jag minns...

Men jag kan börja från dagen idag, istället... Hoppar gårdagen. Var nog inte så märkvärdigt...

 

Imorse vaknade jag återigen till klockan. Klev upp, yrvaken, och åt frukost... Och gick sedan direkt och la mig igen... Och sov i några timmar till...

... Klev upp runt...

Jag minns inte... Men någon gång innan lunch. Halv tolv kan den nog ha varit..

.. Och satte mig vid tv:n...

 

Jag gjorde iordning min "drink" på mjölk, kaffe, kakao och lite mjöl, och väntade sedan in att klockan skulle bli lunchtid, så att jag kunde äta...

... Jag satt framför tv:n och åt...

 

... Grejen är den att jag inte minns så mycket vad jag känt och tänkt, idag. Mer än att jag har ältat och varit osäker. Tänkt om.. Om och om igen... Och att jag varje gång jag SKA äta eller HAR ätit, känner mig lika osäker på mängden... På mättnaden... och på hur SNABBT jag har ätit... Lite smått MISSNÖJD över att jag inte vet om jag har passat på att NJUUTA av maten eller inte...

 

... Ja, det är helt enkelt väldigt mycket som ställer till det i mitt huvud just nu... Men då jag VET hur jag fungerar, så HOPPAS jag att detta bara är i början. Att jag bara behöver komma IN i det och VÄNJA mig...

Annars så vet jag inte om jag orkar. Då jag, som det ser ut NU, känner mig väldigt låst och isolerad när jag är såhär osäker och stel... Jag menar. Jag vågar knappt lämna lägenheten.. ens när jag VILL! Utan att tankarna snurrar.. Och något som borde vara så ENKELT, blir ett pussel... "Att lyckas ÄTA regelbundet, samtidigt som man ska hinna LEVA emellan"...

ALLRA helst nu när jag vill vara EXAKT med tiderna, för att inte tappa det. För att inte bli stressad och osäker... Jag BEHÖVER dessa ramar.. Trygghet.

 

... Men iallafall...

När klockan blev strax efter tolv, tog jag bussen in till stan..

Jag hade inga planer på att HANDLA någonting. Även om DET är något som rör sig i mitt huvud KONSTANT. Och när jag INTE tänker handla. När jag inte känner BEHOV av det, så snurrar frågetecknet om "varför"... "Borde jag inte behöva det, det eller det, ändå?"... Och ett krig inom mig, börjar. Ett krig där JAG står för argumenten både "för" och "emot"...

 

... Men nej. Idag ville jag mest åka in för att komma ut lite. Slippa ligga hemma i soffan och vänta på att matklockan ska ringa... Dagarna blir såå långa.

 

... Jag åkte in. Tog mig en promenad i den JÄTTEVARMA solen. Ja, det var varmt. Och jag hade fleecejackan på mig... Ville inte ta AV den. Då jag kände mig obekväm utan BH...

.. Jag satte mig i hamnen och stirrade utöver sjön. I kanske tio minuter. Sedan bestämde jag mig för att gå tillbaka. Då jag ville känna den goda doften som jag gick förbi tidigare... Men ingen doft på tillbakavägen... Tyvärr...

 

Så jag gick vidare...

Jag gick och lät tankarna snurra. Älta.. Och försöka lösa sina egenknutna problem och bekymmer...

Jag ältade och funderade. Funderade och klurade... Kände mig stressad. Osäker...

Ville, men ändå inte... Nödvändigt eller onödigt... Borde eller borde inte...

 

... Men jag kom på en lösning på problemet. Och vände tillbaka en bit för att köpa en flaska apelsinjuice och lite glass...

Och så tillbaka till busstationen... För att vänta på bussen och åka hem...

 

Väl hemma, passade jag på att samla ihop alla soppåsar ur mitt sopskåp och ta mig an soprummet igen... Jag tog med mig mobilen, så att jag kunde skriva ner vilka soptunnor som fanns därinne, en gång för alla. Nu räcker det med osäkerhet!

 

... Jag konstaterade att nu fanns där alla de olika källsorteringarna som BRUKAR finnas.. på andra ställen. Ingen soptunna felades och jag litar på att ingen av dem heller kommer att försvinna hädanefter.

 

... När jag ändå var i farten, tog jag tag i det här med tvättstugan. Jag har egentligen dragit mig för att boka tvättid, då jag är rädd för att det ska bli för mycket på en gång. Att det ska göra att ätandet åter blir lidande... Eller ja. Vad som helst.. Ännu rörigare i huvudet.. Mer ångest... Och så vidare..

Men samtidigt. Jag förklarade bara för mig själv. Att i så fall så STRUNTAR jag i den tvättiden sedan. Att BOKA den, skadar ju inte.

 

... Och efter det...

Jag minns inte riktigt. Men jag satte mig nog vid tv:n och väntade på matklockan...

Och när den ringde, blev det att äta framför tv:n..

Idag åt jag en av mammas matlådor, som hon hade med sig när de var här härom dagen.

.. Eftersom att jag inte har kommit på vad för mat jag ska laga ännu. Och jag köper ingenting nytt förrän jag vet vad jag ska använda det till.. Alla köp jag gör, ska vara "pang" självklara köp... Vilket innebär att jag handlar mat för vart dag jag behöver den...

... Men det känns ÄNDÅ bra. Skåpen fylls på, sakta men säkert... Och jag behöver inte stressa upp min hjärna med någon lång veckolista ;)

 

Ehmm...

Ja, det har blivit en massa tv. En del ätande...

... Och stressigt "svettfunderande" nu på kvällen...

 

... Livet är en utmaning... Och imorgon tar jag mig an ÄNNU en dag av funderingar. Av styrka och svaghet.. Av tvivel och klarhet... Av ångest och stolthet...

Och förhoppningsvis ännu en dag av framgång. Success.

 

... God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se