Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Härliga stunder & känslor

Av D - 24 oktober 2015 21:01

... Jag vet inte vad jag ska ta MED i mina inlägg, numera...

Jag SKRIVER mycket. Mest hela dagarna. ALLRA helst de dagar som är som denna...

.. Ångest. Sådär så att det både trycker, pressar och ilar. Smärtar...

Sådär så att man trycks ner mot golvet. Sätter sig ner i ett mörkt hörn... Eller bäddar ner sig så att bara ansiktet syns...

 

... Tung i huvudet. Sådär så att det nästan dånar... Sådär så att man får svårt att avgöra ifall man har HUVUDVÄRK eller inte...

När tankarna snurrar. Man känner av ett visst tvivel angående någonting som man inte riktigt kan greppa vad det ÄR...

Samtidigt som allt står stilla. Och tankarna beter sig som segdragen gummi...

 

Men jag vet inte vad jag sa skriva...

För att allt känns så MÖRKT just nu... Och de saker som jag VILL skriva. Har LUST till att skriva...

Ja, det är sådana saker som får betynga(betunga?) min textsamling med istället...

 

Men jag kan ju säga som så...

Att det mesta jag tänker på idag, blir ältningsmoment som leder till oro, i mitt sinne...

Och det känns som om INGENTING kan bli rätt. Kan lösas... Som om VAD jag än GÖR, kommer att bli en undergång på ett aller annat sätt...

 

.. Och för att kanske göra det hela lite KLARARE...

En av sakerna jag har ältat... har varit.. och ÄR!.. Grädden i kylen... "Vad ska jag göra med DEN?.. "INGENTING går!"...

 

... Att skriva såpass mycket som jag GÖR...

Jag tror att det stressar upp mig en aning. Tynger ner...

Men jag vet inte. Det är rörigt...

Och kanske gör alla dessa BOKSTÄVER som jag hela tiden ser, i långa texter.. I många stycken...

Kanske gör DESSA det ÄNNU rörigare i skallen... Det KÄNNS så, iallafall.

 

Imorse klev jag upp vid tolv. Närmare exakt 12.04

Jag kommer ihåg det, för att jag kollade klockan, och undrade varför den inte ringde som VANLIGT vid halv tolv..

Men den klockan var tydligen bara inställd på vardagar. Eftersom att det är DÅ HemTillGården går.

 

Jag satte mig vid tv:n. Gjorde iordning lite lunch...

Skrev upp vad jag hade ätit...

Ja, jag mådde DÅLIGT då. Ätstörningshjärnan är som sagt lite mer vaken och aktiv nu...

 

Och så har jag sett på tv. Sett på tv.. Sett på tv... Sett på TV...

 

Jag har skrivit en hel del i textsamlingen. Och vad jag minns, lagt ut EN av texterna HÄR...

 

... Och så har jag tagit tag i TVÄTTEN. Och jag såg faktiskt FRAM emot att få tvätta, idag...

Det är så mycket(typ ALLT!) i vardagen, just nu, som jag inte orkar hantera. Som jag inte lyckas få GREPP om... Ja men.. Som jag bara har släppt taget om.. och inte tycks finna vilja och styrka tillräckligt, för att ta mig FÖR att GÖRA...

 

Men just tvättningen...

Visst. Det var en hel del beslutsångest. Stress i att försöka bestämma vad som skulle tvättas och tillsammans med VAD...

Men det kändes ändå överkomligt. Och det är alltid trevligt med de saker som gör STOR skillnad mellan före och efter.

Doften av nytvättade kläder =} Värmen när dessa kommer ur torktumlaren :}

 

... Och så var det SKÖNT att äntligen UTFÖRA någonting.

 

Jag åt en gång till, efter lunchen, också...

Klockan... strax efter sex någon gång, tyckte jag, TROTS brist på hungerkänsla, att det nog var dags att ÄTA någonting...

Vilket väckte den STORA ångesten och PROBLEMLÖSNINGEN med GRÄDDEN i KYLEN!..

 

Men iallafall. Så jag åt ett par smörgåsar... Vilket typ är min basföda, just nu...

 

... Och så gick jag ner för sista gången, och hämtade in resten av tvätten...

Tvättandet gick rätt så smärtfritt. Förutom en del grubblanden och ältanden, på grund av det VAL jag behövde göra(och gjorde FEL!), när det gällde vad jag skulle TORKTUMLA och inte.

 

Vek den härligt doftande tvätten... La den, nu nytvättade filten, tillbaka på sin plats i soffan...

 

... Och skrev det här inlägget.

 

Nu blir det väl mer tv...

Ska försöka koppla AV ett tag...

Kanske försöka att INTE skriva något mer idag... Om det inte skulle vara ett inlägg av pepp...

För att... Jag vill inte BLI tyngre nu. Då SPRICKER jag väl. Blir till en lite blöt pöl på golvet.

 

God natt med er <3

 

Jag behöver bara hantera min VARDAG annorlunda.. Egentligen.

Det är så enkelt...

 

 

ANNONS
Av D - 22 oktober 2015 19:07

Det BLEV ingen middag idag..

Eller ja. Jag åt precis ett par smörgåsar och lite smoothie. Och drack ett glas juice. Så nu är jag mätt.

... Annars har jag bara ätit två smörgåsar, lite smoothie och en kopp kaffe med lite grädde i, tidigare idag...

 

Men nog om det.

 

... Jag funderade lite grann på, ifall jag ens skulle SKRIVA något kvällsinlägg idag. Då jag känner mig tung och nere... Och det inte tycks kännas BÄTTRE av att skriva... Snarare tvärtom. ÄN mer rörigt... Och ÄN mer tyngd över både huvud och hjärta...

 

... Att jag har ont i tandköttet runt en tand, gör ju inte saken BÄTTRE..

Igår mådde jag illa och hade ont i huvudet, där till kvällen. Antog att det var ömheten i munnen...

 

Ja-a...

Jag fick några lugna dagar, där ett tag...

Dagar där jag TRODDE att allt kanske hade lugnat NER sig för en stund. Samma problem. Samma bekymmer... Och SAMMA brist på hopp om framtiden...

Men allt kändes så mycket ENKLARE, på något sätt...

Och det var NÄSTAN så att jag för en stund, trodde att det hade vänt nu... Och inte bara för ett TAG... "Kanske skulle det inte BLI någon drastisk känslomässig vändning denna gången?"...

 

Men nu har jag hamnat i en svacka...

Och kanske ÄR det inte så konstigt...

 

.. Först så fick jag ju brev ifrån Försäkringskassan.. för några...

Ja, men kanske ett par-tre månader sedan..

Där hon informerade mig om att det är dags att söka ny aktivitetsersättning om jag inte planerade att börja söka jobb eller arbeta...

 

... Och så får jag en massa mail och mess.. Samtal ifrån arbetsförmedlingen, som undrar om jag fortfarande vill vara inskriven...

 

Jag börjar FUNDERA väldigt mycket. Fram och tillbaka.. Men utan framgång...

"Det FINNS inga vägar för mig... DET går inte... Det, det eller DET går inte"...

 

... Men med tiden, så BLEKNADE allt det där. Och jag slutade TÄNKA på det ALLTFÖR mycket...

Det blev lite lugnare inombords. Och trots faktumet om "min domedag", så kunde jag...

.. Ja, men inte må sämre än vad jag BRUKAR iallafall...

 

... Och så... tas det hela upp igen...

Och det är ju klart. Även om det INTE hade gjort det, så hade jag ju till slut krockat med problemet...

Men det sänkte mig... Omöjligheten... Insikten om att ett beslut måste tas. Jag måste säkra min ekonomi inför nästa år...

 

Och OM det då BARA hade varit det!

Det är ju mitt STÖRSTA problem, såklart. Eftersom att... Hur ÖVERLEVER jag om jag inte får in några pengar? Hur ska jag kunna bo KVAR? Betala RÄKNINGAR?

... Äta?

 

... Det var ju EN sak, i H*vetets Stad. Dumt.. men ändå en helt annan SAK...

Jag hade Xsambon. De månader som jag INTE tog emot några pengar, gjorde ändå HAN det.. Även om vi knappt åt... Och även om vi fick en hel del skulder...

Men man överlevde... Och vi hade någonstans att bo...

TROTS min dåvarande dumhet.

 

Men skulle det återupprepa sig NU.. För att jag inte ÄNNU har tagit tag i mig själv... Inte ÄNNU har hittat någon utväg...

 

... Ja, jag är EGENTLIGEN mest orolig för min familj. Eller, för att känna att jag SVIKER dem... Eller bara är ONÖDIGT DUM inför dem...

"BETYDER inte mitt liv mer för mig, än så?!"...

 

... Ja, men...

Jag har gått in i någon slags bubbla... Och jag vet inte om det beror på brist på vilja... Om det är STYRKAN som sviker...

Eller om den förvirring jag känner, bara gör det väldigt tungt att "promenera framåt" ALLS... Vare sig det blir på RÄTT eller FEL väg...

 

... Men faktum ÄR...

Jag står nu stilla.

... Jag VET vad jag måste, borde och BEHÖVER göra. Vad gäller allt som måste fixas i hemmet.. Eller rent praktiskt, för att få vardagen att fungera igen..

 

Men under missnöje och växande skuldkänslor emot mig själv och mitt liv.. Likaså, min FAMILJ... Fortsätter jag att göra INGENTING.

... Jag orkar inte lyfta ett HANDTAG.

 

Annars.

Dagen idag.

Ingen frukost. Då jag för det första, inte har HANDLAT frukost ännu... Och för det ANDRA, fortfarande har för mycket DISK i hoar och på diskbänk, för att känna att det är VÄRT det...

 

Så jag stannade kvar i sängen. Sov vidare.

... Klev sedan upp vid halv tolv.. när klockan ringde igen...

Såg på HemTillGården, som jag BRUKAR göra...

Och blev sedan kvar framför tv:n. Nerbäddad... I princip resten av dagen...

 

Jag har kommit underfund med att jag inte har lämnat byn på typ två VECKOR!

Jag som brukar behöva åka iväg typ VARJE dag, för att ORKA!

 

... Har inte lämnat LÄGENHETEN på... Sedan i SÖNDAGS, när 27åringen och jag tog en promenad...

Det är FYRA dagar innanför dessa unkna väggar!

... Jag har bara haft för mycket att tänka på... och har varit för TRÖTT för att ens ÖVERVÄGA att gå ut...

 

... Annars har jag skrivit lite i min textsamling, idag...

Jag har lagt ut någon bild här på bloggen...

... Och jag har legat i soffan och sett på tv...

 

Jag fick även en påminnelse.. Eller två stycken, rättare sagt. På de här blanketterna som kommunen ville att jag fyllde i, om det boendestöd och den SYSSELSÄTTNING... som jag inte har!

... Vet inte varför. Men de tycks tro att jag utnyttjar dessa saker, ändå.

 

... Inget jag bryr mig om, i och för sig. Jag slänger bara papperen.

 

... Hmmm. Ja-a...

Jag har försökt övertala mig själv. Övertyga, hit och dit. Försökt komma ÖVERENS med mig själv...

 

... Det var nog allt jag hade för idag.

Så.. God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 18 oktober 2015 20:59

... Jag är fortfarande för mätt egentligen, för att orka blogga..

Och för trött, efter en knackig sömn...

 

Hmmm..

När kvällsbloggade jag sist?..

Torsdags kväll, va?

 

Så.

I fredags städade jag ju iallafall... Så mycket MER minns jag inte av den dagen...

Jag tog liksom det sista..

En dusch. Disken...

Ja, men det var väl typ det...

 

... Och när klockan blev halv åtta, kom 27åringen...

Vi gick direkt till affären, fem minuter bort, och handlade frukost till morgondagen och något gott till kvällen...

Hade nämligen bara MIN frukost hemma...

Och nu när jag hade besök över en hel helg, märkte jag också hur "fattigt" jag egentligen äter(inte bara till frukosten)..

Jag menar. Jag äter i princip samma saker varje dag. Så jag hade egentligen inte så mycket att välja på, hemma.. När vi nu skulle vara TVÅ stycken...

 

... Det blev prat.. med en film i bakgrunden, hela kvällen...

Men när 27åringen och jag ser på film, skulle vi nog behöva se den minst tio gånger, för att kunna uppfatta filmen alls :P

 

... Hon pratar ju väldigt mycket hela tiden... Och JAG är ju inte helt oskyldig, jag HELLER.. Även om jag då kanske pratar en TIONDEL så mycket som hon... Men jag hade allt mina stunder av hejdlöst babbel, jag också...

 

Lite jobbigt annars, att se på film med henne... Allra helst under de stunder då PRATET emellan oss inte är så AKTIVT...

För att då sitter hon istället där och hela tiden BERÄTTAR vad som kommer att hända NÄR på FILMEN...

Precis som MORMOR gör..

Bara att 27åringen VET... Och mormor mer sitter och GISSAR.. och sedan "Nehe, okej. Men då är det "så"... "Jaha.. Okej..."...

 

Men det var ingen FARA, så... Eftersom att jag hade SETT filmerna förut...

Och det var ju trots allt SÄLLSKAPET som var det viktiga, denna helgen. Tv ser jag så mycket på ändå.

 

... Fredagsnatten SOV jag iallafall bra.

När det kom till att vi skulle gå och lägga oss, trotsade jag min egen ångest och oro.. vad gällde att låta syster ligga i SOFFAN... Och att jag själv skulle sova i sovrummet...

Jag har ju en viss oro över mina möbler... Tror att dessa ska ta skada för minsta lilla...

Så. För kontrollens skull, ville jag egentligen ta soffan...

 

Men som sagt så tog jag inte ens UPP det med henne. Utan jag fick LITA på att ingenting skulle hända av att någon LÅG i min soffa i två nätter...

 

Natten till fredagen, sov jag bara i kanske...

Ja, men i några timmar på morgonen och förmiddagen...

Vilket gjorde att jag istället hade rätt så LÄTT att somna... Eller iallafall att FORTSÄTTA sova sedan, när jag väl hade somnat...

 

... Annat var ju natten som var...

Men tillbaka till det, senare.

 

... När vi vaknade igår, blev det iallafall frukost...

Det blev lite film-eller tv-tittande... Prat, såklart... Och för min del, en hel del toalettbesök...

Men trots mensen som precis dragit igång, blev det inte så jobbigt, tungt och hektiskt... Inte så OROLIGT inombords, som jag TRODDE att det skulle bli.

 

När klockan blev runt lunchtid, tog vi en kort promenad till affären... Vi skulle handla det som vi behövde till middagen som vi skulle laga...

 

Minns inte så mycket mer...

Spralliga syster, och relativt lika spralliga jag, var rätt så stojjiga i vissa ögonblick... Medans vi satt och med halv koncentration, tittade på den film som då ändå måste vara på i bakgrunden... Och knappt bli uppmärksammad... "Man HINNER ju liksom inte, med en syster som min" :P

Inget negativt med det. Den intensiviteten ORKAR man i ett par dagar.

 

Dock så KÄNDES det inte lika JOBBIGT, socialt, denna gången...

Det känns nästan som om jag börjar ta LÄTTARE på sociala situationer.. Iallafall vad gäller 27åringen...

Jag LÄNGTADE inte efter att hon skulle åka hem... Jag blev inte sådär JÄTTETRÖTT...

... Och jag kan ibland komma på mig själv med att se FRAM emot att få träffa henne "igen"...

 

Och så...

Vi satte oss vid datorn en stund, och kollade på lite sängar och inspiration till hur jag kunde göra det konstruktivt och fint i min lilla gästhörna som jag ska ha i vardagsrummet när jag väl kommer så långt...

 

Och så blev klockan... runt sex-sju, kanske...

Och då började vi med maten.. Samtidigt som jag, med min dåliga koncentration, skulle försöka(förgäves) dela den på två. Koncentrationen, alltså...

Jag skulle diska.. Samtidigt som 27åringen fortsatte vara social och PRATA med mig...

Allt gick MYCKET långsammare och ibland var jag bara tvungen att stanna upp helt.. "två saker samtidigt", ni vet :P

 

... Men det KÄNDES däremot som om det gick snabbare. Eftersom att man inte bara stod i sina egna tankar(och ofta ångest) och diskade för sig själv.. Under utmatting och tre-fyra pauser...

 

Det blev middag... Vilken 27åringen hade kryddat och pepprat.. och jag, saltat... vad som kändes som, HUUUR mycket som helst... Men den smakade nästan ingenting sedan, ändå...

 

Det blev en promenad... Eller två. Under dagens gång...

 

Tv, tv.. Tv...

Och prat, prat, prat..

En del bus...

 

Och så blev klockan.. natt...

Och vi gick åt varsitt håll...

 

... NU hade jag svårt att sova.

... Jag somnade inte igår natt.. Natten som var...

Och i vaket tillstånd, är man också MEDVETEN om minsta lilla LJUD man gör... Vilket gjorde att jag knappt vågade röra mig...

Ville inte verka STÖRANDE när 27åringen skulle försöka sova...

 

... Så jag vågade knappt låta MOBILEN lysa, när jag skulle kolla klockan... ÄN mindre, hämta hörlurarna ute i hallen. Så att jag kunde lyssna på radion...

.. Eller stoppa in laddaren i kontaktuttaget, så att inte batteriet skulle dö...

 

Men jag gick ändå och hämtade hörlurarna. Stack in kontakten... Lät mobilen lysa i några sekunder... Och lyssnade på radion...

 

Jag var orolig över att kanske snart behöva gå på toaletten... "Då kanske jag stör..".

Ville undvika det...

 

Låg vaken. Stirrade. Vred och vände på mig... Så TYST jag bara hade ork till att försöka...

Funderade. Tänkte... Stirrade...

 

... Och ja-a...

Jag somnade väl efter fem på morgonen, någon gång... Och vaknade sedan vid halv nio... Väntade in att klockan skulle ringa för "frukost"... Och klev sedan upp...

Då hade jag även varit på toaletten en gång, under natten...

 

Syrran verkade väldigt trött under morgonen. Vilket gjorde mig osäker... Jag visste inte riktigt vad hon tänkte eller kände... Vad hon tyckte om vart jag höll min blick... Om hon ville att jag skulle säga någonting... Eller ifall hon tyckte att det var JOBBIGT att jag "inte kunde vara tyst en stund"... Inte för att jag pratade mycket... Osäkerheten höll mig lite sådär halvt stel i tystnad...

Inväntade att hon SJÄLV skulle visa vad som förväntades.. Börja prata avslappnad och "entusiastiskt"... Eller ja. Vad som.

 

Vi satte oss vid tv:n en stund...

Och sedan, när klockan blev runt lunchtid.. Lite tidigare, kanske.. Gick vi ut på en timmes promenad...

 

... När vi kommer in igen, messar hennes sambo ganska per omgående. "Han kommer och hämtar vid halv två"...

Vilket får oss att börja med lite lunch. "Så att vi hinner äta någonting innan han KOMMER om en timme"...

 

Sedan hjälper jag 27åringen att plocka ihop alla GODSAKER som jag hade köpt när vi var på affären i fredags. Jag ville nämligen inte ha KVAR någonting härhemma. Utan SKULLE jag köpa sådant till vårat kvällsmys, så skulle HON släpa med sig det hem till SIG sedan.. Om det blev något över.

 

... Och jag kände mig väldigt lättad, lugn och nöjd med det.

Jag skulle inte ha något onödigt "skräp" att proppa på, när jag väl fick ångest eller kände mig stressad.. (eller kanske till och med UTTRÅKAD) sedan...

 

... MEN.. så erbjuder 27åringen mig att behålla KAKORNA som hon hade med sig hit.,.. Hennes hembakade kakor.. som var såå goda...

... Och jag KUNDE ju inte säga nej...

 

Alltså. Inte på grund av något sötsug. Inte heller på grund av att jag verkligen ville ha KAKOR... För att... det ville jag inte...

Det är avskräckande i SIG, att ha sådant HEMMA, när jag sitter ensam.. I risk för ångestproppande... Och att då FÖRVARA sådant i lägenheten utan någon som helst BEHOVKÄNNING av onyttigheter...

Nej...

 

... Men DÄREMOT så VET jag hur känslig 27åringen är... Och jag var rädd att hon skulle tro att jag inte ville HA hennes hembakade kakor... Som för DEN delen, var underbart goda... Och någonting som jag SJÄLV aldrig tror mig kunna uppnå...

 

... Så. Jag behöll dem. Tackade och behöll dem..

Resten av godsakerna, packade jag i påsar till henne... Och bjöd på.. som en god gärning till mig SJÄLV.. Mer än till henne...

Men ändå :)

 

... Jag gick MED syrran ut och mötte hennes Sambo... Och direkt hon stängde bildörren och jag vände ryggen till... attackerade ångesten...

Jag förstod ingenting... "Hur FUNGERAR ångest egentligen?"...

 

Jag kanske helt enkelt inte fungerar ensam längre...

Jag kanske BEHÖVER någon vid min sida...

 

Eller så var det bara så att jag nu åter blev ensam med mina tankar... Jag skulle ÅTER in i vardagen... Saker skulle bli viktigare igen... Och pausen ifrån verkligheten, var över...

... OCH... Jag hade kakor hemma... Kakor att proppa... Kakor intill oro över hur länge dessa skulle ligga i skåpet och gnaga mig sönder och samman... I den bemärkelsen att jag hela tiden riskerade att börja proppa.. "Sålänge som de FINNS därinne"...

 

... Jag började iallafall proppa per omgående...

Skrev i textsamlingen... La ut en känslobild här på bloggen... Och skrev igen...

 

Jag målade ett par FLER sådana där bilder som jag eventuellt ska hänga upp som tavlor härhemma...

 

... Och så proppade jag lite till...

 

Jag mådde illa... Jag fick mer och mer ångest...

Och jag fick ont i magen...

Men tvånget gnagde mig alldeles nervös... "Kakorna måste bort. Ätas upp".. Även om det kändes som om jag "skadade" dessa goda kakor, som nu mest TVINGADES ner "för att försvinna ur min åsyn"...

 

... Disken har jag inte orkat diska... Inte sedan middagen igår...

Så jag HAR en del att göra imorgon...

Vilket nog innebär att det inte blir någon handling i stan imorgon. Matinköp...

Och inte heller någon frukost.. Eftersom att diskhoarna är smockfulla. Likaså diskbänk.. Med både disk och skräp...

 

Jag har FÖRSÖKT att vila lite, nu till kvällen. Men har haft VÄLDIGT svårt att koppla av. Dock bättre nu den senaste timmen...

 

Längtat efter att blogga... Och nu ska jag väl snart försöka sova...

Men blir nog lite tv, för säkerhets skull... Så att jag slipper kliva upp igen efter att ha lagt mig.

 

... Ja, just det ja...

Jag känner mig så FÖRVIRRAD... VÄLDIGT förvirrad...

Och under kvällens hetta... och det faktum att saker verkar på vissa håll och kanter, lätta lite grann...

Så har jag nu "tagit bort" en av de saker som hänger i luften och dinglar längre fram...

... Och det kändes VÄLDIGT skönt.

 

... "Jag klarar mig nog själv. Det BORDE jag göra"... "Annars... får jag lösa det"...

Däremot så måste jag svara på arbetsförmedlingens mail snart... Men vad SVARAR man?.. Jag har ju INGEN aning..

Men faktum är.. "Ingen kontakt med psykiatrin.. Ingen aktivitetsersättning".. Så valet borde ju stå ganska klart.

 

... Men då är ju frågan hur jag går vidare..

Men det är en annan dags fråga. För att nu vill jag vila.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 13 oktober 2015 21:31

Hmmm...

Jag TRODDE att jag hade en bra startmening till det här inlägget.. Men jag körde fast efter bara tre rader...

 

... Vad ska jag skriva? Vad ska jag skriva?.. Vad ska jag skriva?..

 

Jag får väl börja med att beskriva dagen.

Igår gick jag inte och la mig förrän vid tretiden någonting...

Jag funderade för mycket hund... Och jag saknade min och Xsambons vovve, JÄTTEMYCKET...

 

... Men när jag väl gick och la mig, somnade jag iallafall rätt så direkt, tror jag...

Men lägenheten har börjat bli väldigt kall om nätterna, så man får frysa lite grann innan man somnar... Men VÄRRE är morgonarna! När jag har lagt mig igen efter frukosten... ISKALLT!

 

Jag klev upp och åt frukost vid nio. Som jag brukar...

Och gick sedan och la mig igen...

 

Idag skulle jag ha en vilodag. Då jag träffade 27åringen(tidigare 26åringen) igår... Och ska träffa henne även på fredag, lördag och söndag... LÖPANDE tid!

Och imorgon och på torsdag ska jag STÄDA inför dessa dagar!

 

... Men ändå så hade jag FUNDERINGARNA till ifall jag kanske ändå borde åka in till stan och HANDLA idag. Fylla på kylskåpet med sådant som kan komma att ta SLUT snart...

 

... Men jag orkade inte...

För det första så orkade jag inte hålla på och försöka räkna ut vad jag behövde köpa MER av. Vad som skulle ta SLUT inom vilken TIDSRAM... Ja... Hur länge VAD skulle räcka...

 

Och för det andra, så kunde jag inte heller komma fram till hur jag skulle hantera det faktum att jag kanske bara egentligen behöver köpa EN sak eller så... Och att då gå till en större butik bara för DET... Och hur skulle jag prioritera vilka saker som jag skulle passa på att ta på en gång "när jag ändå handlar"..? Och vilka som istället får vänta?..

 

... OCH... Jag ville ha min vilodag emellan det sociala umgänget med 27åringen...

Det är ju fullt prat, all vaken tid... Stoj och flams... Och ibland ganska tunga familjediskussioner... Ja, diskussioner om tidigare händelser i familjen...

 

Dessa kommer ofta upp när vi umgås(dock inte igår.. Skönt).. Eftersom att hon känner att hon behöver prata av sig... Eller jag ANTAR att det är därför iallafall...

... JAG å andra sidan... Inte så mycket. Brukar mest känna mig tung och grå. Lite smått frustrerad... när man pratar om sådant... *Man håller ju sällan med varandra* :}

 

... Så. Det blev iallafall ingen handling idag... Och jag HOPPAS att det jag har hemma... Att jag KLARAR mig på det tills på måndag nästa vecka. Då har 27åringen åkt hem... Och jag får ta mig i kragen och ta fram min mentala ork och styrka. PLANERA för handling ;)

 

... Arbetsförmedlingen hade ringt och messat mig, igår igen...

Det var så konstigt. Jag har ju(dumt jag vet) ignorerat arbetsförmedlingens samtal och mail, sedan i maj förra året...

Och härom dagen fick jag ett brev på posten.. En ny handlingsplan. Där det stod att jag skulle kontakta dem senast första november, för att meddela om jag fortfarande vill vara inskriven som arbetssökande eller inte...

 

... Och så messar han IGÅR, och behöver min tillåtelse att skriva ut mig ifrån arbetsförmedlingen!

... Ångrade han sig på några dagar? Eller är han väldigt glömsk? Virrig?

 

... Så jag kände iallafall. I gårdagens ändå relativt lugna och glada sinne, att jag nog borde maila min handläggare.

Jag mailade honom och sa att jag behövde några veckor, till att fundera. "Då min aktivitetsersättning går ut efter januari 2016", och att jag kanske BEHÖVER dem igen då.

 

Han hade svarat imorse. Tackat för att jag hörde av mig. Och skrivit "Du behöver framför allt ansöka om ny aktivitetsersättning"... Och att han kunde ordna ett möte med min handläggare på försäkringskassan, honom och mig...

 

Jag har dock inte svarat på det...

Jag vill liksom VETA vart jag befinner mig. Vilken väg som är rätt att gå... Och grejen att lita på någon som inte vet vem jag ÄR. Hur jag tänker och känner...

... Ja, men... Vart jag BEFINNER mig just nu. I livet... I hälsan och måendet...

 

... Nej, jag behöver fundera. Fundera och ta ett beslut...

Och när jag vet vad jag ska göra. Då vänder jag mig till arbetsförmedlingen och säger hur jag vill gå vidare...

 

... Men ärligt talat...

Att förnya aktivitetsersättningen, känns bara som att påbörja ett nytt varv i en cirkel av ingenting...

... Men... att svänga UT ur rondellen... Det känns som att köra utför ett stup...

 

... Men kanske måste jag köra utför stupet, för att kunna ta mig dit där jag egentligen vill vara... För att bli starkare...

VÅGA.

 

... Jag åkte ändå in till stan en vända...

Bara för att promenera...

För att.. Att åka in till stan i SIG, är ingen större ansträngning. Så det kan jag göra på en vilodag. Bättre än att sitta hemma och känna sig tung och nere... Om man inte är supertrött, det vill säga!

 

Jag promenerade.. En väldigt KORT promenad. Och sedan gick jag, och väntade en halvtimme på busstationen.

 

När min buss skulle gå om fem minuter, träffade jag på 15åringen. Han skule också åka hem. Men till sig, såklart.

Vi hann ju inte SÄGA så mycket till varandra. Det blev mest hej och hejdå..

Vilket i och för sig var SKÖNT.

 

Väl hemma...

Jag värmde mat ur frysen... En, två, tre och FYRA gånger...

Den vägrade bli varm. Potatisgratängen.

 

Sedan höll jag på att somna framför tv:n. Flera gånger om..

Jag kände mig HELT SLUT.

 

... Jag befinner mig på en främmande plats, just nu. I måendet... Lite grann, även i LIVET...

Saker har förändrats. Inte så mycket... Och säkert mest inombords...

Och jag har en mix av förvirrade och glada känslor inombords. Nästan, sådär om jag inte inser verkligheten... att jag kan se FRAM emot komande dagar i livet...

 

Men jag KÄNNER mig förvirrad. Och jag vågar inte tro att en förändring har skett, till hundra procent, förrän det har gått mer än ett par dagar...

För att jag har känt mig starkare FÖRUT... Och sedan mörknat och bleknat i sinnet, efter... Ja, innan jag hinner REAGERA.

 

... Jag har inte diskat idag ännu...

Och för att inte göra städningen imorgon, jobbigare än vad den behöver BLI, ska jag tvinga mig själv att diska all disk IDAG.. innan jag LÄGGER mig..

För MIN skull. För MORGONDAGENS "jags" skull.

 

Mamma har messat tre gånger idag. Om olika saker...

Men... Ja, ALLT är ju inte perfekt och rosenrött...

Jag får se om jag orkar svara henne imorgon.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 25 september 2015 23:10

Jag har valt min klara favorit. Sådär så det pirrar i kroppen, av glädje, när jag ser honom.

... Jag tycker om Simon. Men min klara favorit är HELT klart Martin. ÄLSKAR honom!

 

.. Pratar såklart om Idol.

 

... Men nog om det...

Egentligen borde jag ställa mig mot diskbänken och diska nu...

För att annars kan jag inte äta frukost imorgon. Och äter jag inte frukost...

Ja, bara TANKEN på det scenariot!.. Det kommer att bli KAOS inom mig, när jag ställer mig själv i den situationen igen.

Bristen på kontrollkänsla. Sveket mot mig själv, för att jag inte FÖRSÖKER tillräckligt hårt... Och ORON för att... Ja, tappa kontrollen och börja MEDVETET förstöra för mig själv igen!

 

... Ja, ett hopp över frukosten, kan leda till HEMSKA scenarion :P

 

... Men sanningen är...

... Jag orkar inte diska. Jag känner mig lat... Och det är först när jag har "orkat" strukturera UPP disken, som jag kommer att orka ta TAG i den. Utan att bli stressad och tung av röran...

 

... Och det ÄR just den här TYNGDEN som jag känner, som gör att jag hellre skjuter det hela FRAMFÖR mig och ligger på latsidan.. Än att bara ta TAG i det, så att jag får det GJORT...

 

Men samtidigt har jag haft en BRA dag idag... Kan jag nog säga...

 

Jag tar det ifrån början. För att.. rakt av, minns jag inte vad jag menar.

 

... Dagen idag.

Igår natt. Natten som var.. hade jag PRECIS lika svårt att somna, IGEN.. som jag hade natten innan...

 

Efter att ha legat i sängen. Sett på videos på YouTube, för att jag inte kunde koppla av.. Lyssnat på musik.. om jag inte minns fel...

Ja, då klev jag upp igen, och la mig i soffan.. Tittade på tv..

.. Klockan var kvart i fyra.. Har jag för mig..

 

När klockan blev runt fem, gjorde jag ett nytt försök att somna i sovrummet...

Men minns jag låg vaken ett ganska BRA tag. Innan jag somnade.. och sov oroligt. Sådär halvt medveten... Och vaknade till, då och då.

 

... Jag klev upp vid nio, när klockan ringde...

Eller så klev jag upp innan det. Typ HALV nio... Jag minns inte riktigt...

 

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen...

Och eftersom att jag var HIMLA trött efter natten, så låg jag och halvsov. Drog mig, fram till klockan blev halv tolv. DÅ klev jag upp för att inte missa HemTillGården, som jag följer.

 

... Jag stressade med att göra iordning lunch.. Vilket innebar att mikra en macka ur frysen. Just DEN smörgåsen, just för att jag redan var såå mätt.. Och brödet som jag har framme, kändes alldeles för mäktigt. "Skulle ju ha SOPPA också"...

 

Egentligen ville jag inte HA någon lunch idag.. Eller jag önskade att jag kunde äta den senare...

Men eftersom att jag skulle HANDLA idag också, så var jag tidsbegränsad...

Och stressen låg i att värma soppa, mikra smörgås och göra IORDNING smörgåsen.. Utan att missa någonting av SERIEN..!

 

... Vilket jag inte lyckades med... Men ändå.

 

Trots att jag redan var mätt, gick både smörgåshalvan och soppan ner... Och jag lugnade mig själv med att "Jag ska ju stressa med en halvtimmes promenad senare idag...".. Och "Man SKA känna av en liten mättnad"...

 

.. För att grejen är... Att jag blir nervös.. Orolig.. varje gång som jag bara känner AV den.. och sedan tar en tugga till, efter det...

Jag tror att jag kommer tappa kontrollen.. helt enkelt.

 

... När klockan blev ett, drog jag mig till bussen...

... Och sedan stressade jag min väg till affären...

 

Jag handlade det jag skulle ha.. och fick även med mig lite annat. Trots en del beslutsångest. Och en YNKA liten känsla av att jag tappar greppet... Börjar GLÖMMA hur jag brukar TÄNKA när jag handlar...

 

Idag blev det inte så tungt att bära. För att... Ja, det blev inte så mycket varor... Och inte heller så mycket tetror och sådant..

 

Väntade på bussen. Väntade på nästa buss. Och åkte hem.

 

... Väl hemma, stressade jag in varorna i skafferi, kyl och frys...

Och så började jag med maten.. Och "börja med maten" den HÄR gången, innebar "lägga ris i vatten och låta det sjuda".

Enkelt och bra.

 

... Jag var hungrig och kände mig svag...

Men just den HÄR tiden på dagen, har jag inte så mycket minne AV...

Jag minns dock att jag sprang runt, runt, som en yr höna.. Eller stressad höna.. och inte riktigt kunde koppla av...

 

Jag hade nog en del ångest..

Men jag kan inte minnas för VAD det var i så fall..

 

Så, jag går vidare.

 

Jag åt middag framför tv:n...

Och jag har suttit lite grann vid datorn. Lagt ut någon textbild här på bloggen...

 

Jag MINNS också att jag öppnade upp mitt dokument med min textsamling, för att jag tänkte skriva av mig... Men jag fann aldrig möjlighet till ro, att skriva något inlägg.

Så.. det fick vara.

 

... Hmm..

Vad har jag GJORT idag?

HAR det BARA varit tv?

 

Nej, just det ja.

Jag var trött. Såklart. Efter natten som var.

Två nätter i rad, med sömn enbart på morgonen.. och orolig sådan...

Ja, men inatt blir nog bättre. Hoppas.

 

Jo. Så jag tog med mig mitt täcke och kudden som jag hade i soffan, in i sovrummet igen.. Och så bäddade jag ner mig.. Klockan var kvart...

Nej, jag minns inte. Men vi säger, mellan fem och sex...

 

... Och jag somnade..

Vaknade igen när klockan blivit.. en timme senare..

Och då blev det tv igen.

 

Nu var jag piggare...

Men jag hade.. och har även NU, en jobbig känsla i kroppen...

Förutom ångesten, som mer sitter i själen, hade jag en jobbig känsla i magen... Som om min kropp inte tycker OM min nya kost...

Och jag känner mig bara så... TRÖTT.. Utmattad..

Kroppsligt...

 

... Jag har känt mig, och känner mig.. flygande. Svävande.. Till intet..

Och samtidigt.. Tung. Grå.. och ilande grumlig...

 

När det blev kvällsmål...

Ja, det var nog efter DET, som jag kände att jag...

Det var nog DÅ som jag upplevde den där dagligen bekanta rädslan.. ORON för att tappa kontrollen... Och KLUVENHETEN inombords, för att jag inte kunde finna ett SÄKERT svar på hur jag ska hantera det hela. Tänka och.. KÄNNA.

... Att aldrig något skulle kunna kännas OKEJ.. Utan alltid bara "bra" eller "dåligt"... "JÄVLIGT BRA".. eller "HELVETES DÅLIGT".. Rättare sagt.

 

... Det blir liksom kaos inombords... Och det känns som om jag ska falla.. Ramla.. STUPA.. om jag inte krampar mig fast... vid situationen...

 

... Men till kvällen, har jag släppt det hela lite grann. Slutat använda den delen av hjärnan.. Eller BÖRJAT använda hjärnan till andra slags tankar..

Jag fick för mig att kolla lite olika namn, på datorn. Och samla alla mina favoriter, i ett dokument.

Men då namnen var för många, blev sinnet rörigt.. och själen lite tyngre.

Så jag orkade aldrig MED några pojknamn. Men inte så viktigt.

 

... Och jag KÄNNER att det där om att jag har haft en BRA dag idag, verkar ha försvunnit lite grann.

Men jag kan ju avsluta inlägget med att..

Jag kände mig relativt FRI under förmiddagen.. och frampå eftermiddagen, idag.

Lätt och...

Ja, men jag kan nog inte BESKRIVA det bättre än "fri"...

Jag bara VAR i situationen, liksom. Utan att, för en stund, känna något direkt missnöje.

... Så, det var ju skönt...

 

God natt med er <3

Av D - 25 september 2015 00:21

... Idag har varit en MINST sagt kaotisk dag. Inombords.

Men kvällen slutade lugnare. Och med ett mer "luftigt" sinne. Inte fullt lika tungt :)

 

Inatt...

Ja, det var en sömnlös natt.

... Jag gick och la mig efter mitt inlägg här på bloggen, tror jag... Och...

Ja, jag somnade inte.

Satte på musik och bara låg och stirrade en stund...

 

När klockan blev kvart över fyra, hade jag fortfarande inte somnat...

Och sedan så vaknade jag igen, vid kvart över fem...

Så, där kan inte ha varit mycket sömn...

 

Efter det. Orolig och lätt sömn...

Och så klev jag upp vid kvart över tio...

Såg på MalouEfterTio, som vanligt...

 

... Ja, just det. Jag åt frukost vid nio, också...

 

... Det blev lunch vid ett...

Eller nej. Det var idag som jag inte hade gjort iordning någon ny soppa ännu...

Och eftersom att lunch ska innebära soppa och smörgås, så blev lunchen väldigt sen idag...

Klockan tjugo i två, var soppan färdig.. Och jag satt framför datorn. Stressad.. Och bara åt en skål soppa. Jag kände inte riktigt att jag kunde "klämma in" att göra iordning smörgås också... När jag hade en skål med soppa framför mig. Redo för att ätas...

 

Så jag blev inte särskilt mätt av lunchen. Med tanke på att jag inte fyllde skålen särskilt heller...

 

... Men direkt efter lunchen, packade jag ihop mig själv och gick iväg till bussen...

"Jag orkade INTE sitta hemma hela dagen idag"...

 

... Jag hade lite mailkontakt med min kontakt på kommunen, i eftermiddags.. Och förmiddags, om jag inte minns fel...

... Och jag har bara haft VÄLDIGT svårt med att känna mig tillfreds med tillvaron. Med mitt val... Oavsett vilket håll jag skulle välja att gå...

Vanligt för att vara jag, i och för sig. Men man kan ju säga att ÅNGESTEN och känslan av uppgivenhet... Tjockheten i skallen... och grumligheten framför ögonen... BUBBLAN som man är instängd i...

 

... Ja, ni kanske förstår...

DEN kan vara mer eller mindre påtagande...

Och idag var den "mer"...

Helt enkelt.

 

Ja. Det rörde beslutet om huruvida jag skulle klara av att ta emot stöd av en samtalskontakt eller inte... Huruvida det var VÄRT det... Och ifall jag kanske skulle VINNA på att dra mig undan igen...

Och det hade att göra med ifall jag ens VILLE... ORKADE ... Om det var VÄRT att ta tag i allt...

 

Jag blev lite ovän med mig själv...

 

... Ja men.

Väl i stan, tog jag en kort promenad. Och satte mig sedan nere vid glassbodarna. Kanalen...

Lyssnade på musik. Stirrade rakt ut...

Jag var... TRÖTT...

 

Sedan gick jag till busstationen.. och väntade på bussen hem...

Varpå jag nästan kunde somna, kändes det som...

Ögonen ville blunda... Men jag nickade iallafall inte till, som jag brukade göra när jag gick i gymnasiet och knappt SOV om nätterna...

 

Väl hemma...

Jag var trött. Seg. Så jag klev av här uppe vid gatan. Istället för där jag BRUKAR kliva av och på.

 

Det blev lite kaos med ätandet, när det var dags för middag.

Jag var slut. Hade ångest... Alla dessa pågående tankar i huvudet...

Och jag orkade INTE börja med mat. Laga den mat som stod på schemat. Fastän det bara var att koka ris och steka schnizel...

 

Men det var nog mer TIDEN som riset skulle KOKA, som gjorde att jag höll på att bryta ihop...

Jag kände att det faktum att jag inte orkade laga mat och därför "gav upp" med att äta middag idag...

Ja, det skulle göra att jag tappade all min kontroll... och inte skulle kunna fortsätta äta enligt rutiner...

Jag skulle "svika mig själv"...

.. "Och jag som HANDLADE igår.."... Det skulle jag behöva ångra...

 

Men jag justerade lite på vita tavlan. Satte pastan idag, till schnizeln. Och så skulle det bli ris till korven IMORGON, istället...

Då kunde jag äta korvgrytan som jag har i FRYSEN, IMORGON... Och så blev det tio-minuters-pasta IDAG, istället :)

 

... Eftersom att jag inte åt någon smörgås till soppan, vid lunchen.. Så valde jag att äta det till den LILLA mat som jag gjorde iordning idag... "Lilla", för att jag hade dålig matlust... Men samtidigt kunde tänka mig att äta någon smörgås till...

 

Jag åt. Brände sönder gommen, på schnizeln...

Och jag minns inte. Men jag minns jag stressåt min mat, för att jag hade ångest. Tunga känslor... Och var helt enkelt inte tillfreds..

Men PRECIS hur tankarna gick just då, minns jag dock inte...

 

Efter middagen, blev jag supermätt...

Disken som överöste diskhoarna, gjorde mig än mer stressad...

 

Och ja. Vad jag har mått dåligt över, är nog enklare att läsa i tidigare inlägg från dagen... För att.. jag har svårt att minnas...

 

Det har blivit mycket tv... Och jag har legat och halvsovit i soffan. Nerbäddad under täcket...

Försökt finna svar inom mig. Ältat... Och ja... Känt mig uppgiven...

Försökt komma fram till... "livet eller döden?"...

 

Jag menar. Jag VET att jag inte är ALLS intresserad av livet längre... OM det hade funnits ett annat bra alternativ...

.. Men, kära familj..

För er... För att inte såra eller svika... Då lever jag, om så ett händelselöst och fortsatt meningslöst liv, med mig själv som bov och syndabock... tills livet tas ifrån mig...

.. ALDRIG lämnar jag er efter mig... Fastän det kanske skulle vara skönast... Enklast... Och PRECIS rätt plats för mig..

... Men kanske kan jag hitta rätt, även i LIVET, en dag... Även om jag inte tror... Även om jag inte SER, för allt grummel därframme...

 

Nu under kvällen, har jag trots brist på ork... och en himla stress vid bara anblicken, ändå diskat all disk. Sak efter sak... Rengjort diskbänken. Och plockat bort alla torra pappersförpackningar från bänken...

 

... Och jag messade 26åringen, på måfå, nu till kvällen. Ja, klockan var väl halv tio, eller något.

Skrev bara att det skulle bli så kul när vi ses.

Ja, jag kände mig gladare för en stund...

Minuterarna innan, "skyggade" jag inför att "behöva" träffa henne snart. Vara social...

Ja, men det vanliga...

Men för en stund, kändes det ändå helt okej...

 

Och när jag stod och diskade det sista, var humöret också BRA.

Sålänge som jag inte tänker, såklart... För att då påminns jag ju.

 

Förövrigt så bestod kvällsmaten idag, av en kopp kaffe med lite grädde i...

Vilket återigen störde mitt lugn... Ja, om jag nu kände något lugn vid den tidpunkten...

Men "allt spricker... Jag kommer inte att orka FORTSÄTTA äta efter rutiner.."...

Jag kände mig flygande. Kunde inte greppa situationen... *KAN inte..*.

 

Men ångesten lättade ju till senkvällen. Tankarna likaså ;)

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 7 september 2015 21:01

... En smörgås med Lördagskorv. Ett päron... Och en kopp kaffe med grädde i...

DET är vad jag har ätit idag. Allt som allt...

 

Men nu tror jag nog att jag ska kunna komma igång ordentligt imorgon... Med matrutinerna...

Idag har det typ varit väldigt låst... Och jag har inte haft någon lust till egentligen någon mat ALLS... ELLER godis, kakor.. What so ever...

 

Men det har mest haft att göra med att...

Eller ja. Bristen på MATLUST har nog inte haft att göra med det. Men att jag inte TVINGAT mig själv att äta ÄNDÅ, har haft mycket att göra med diskningen..

All disk i hoarna, som har legat där i flera dagar nu, har gjort att jag inte har velat börja med matrutinerna. Eftersom att jag inte vill börja mitt i en dag..

Jag vill liksom börja från FRUKOST. Då jag känner mig starkare på det sättet. Lättare att känna kontroll i det hela...

 

... Vilket hade behövt innebära att kliva upp tidigt imorse.. Börja diska... Och sedan, trött, börja tvinga mig själv till att "våga" ge mig in i matrutinerna igen...

 

... Så. Efter att jag gick och la mig hungrig igår, vaknade jag till klockan imorse...

Låg kvar och drog mig... tills jag inte längre orkade det...

Och satte mig sedan vid tv:n...

 

... Jag har lite dåligt minne, känner jag...

Men jag kan säga så mycket som att jag har känt mig.. till intet... Om man nu kan kalla det så... Och förvirrad, idag...

 

... Det är ju EN sak när man mår skit från alla håll och kanter. Jag menar.. KÄNNER sig skit... Mår skit PSYKISKT... OCH inte ser någon framtid. Trivs med situationen. Livet..

Men när man plötsligt FÖRLORAR något av dessa... Vilket jag ofta OROAR mig för. På grund av den förvirring jag då känner... Och det KRIG som då uppstår inom mig.. På grund av.. KLUVENHET...

... Ja, men då blir det jobbigt.. Helt enkelt.

 

... Då mår man dåligt PSYKISKT för att man inte riktigt vet vad som HÄNDE... Och så mår man BRA EMOTIONELLT... Helt plötsligt...

 

Det hände idag.

Jag har på något vis känt mig lättare om hjärtat idag. Ingen hårt knuten, kramande näve som sliter mitt hjärta nedåt, IDAG inte!

 

... Nej, jag har känt mig gladare. Klarare i skallen...

Och samtidigt undrandes. Lite smått missnöjd... Vilsen och förvirrad...

"Det är inte lika jobbigt att vilja dö... om känslorna säger mig samma sak"... För att, nu är det bara FAKTUMET som gör att jag... Ja, jag kan nog nästan säga "VÄGRAR" bli 26!..

Och mina känslor kan ÅTER.. nästan TRIVAS i vardagen... Ja. Ta den som den kommer, helt enkelt.

 

... Men.. Vidare.

 

Till slut, tillät jag iallafall mig själv att äta. En smörgås fick det bli. Och lite kaffe med grädde i, till det...

 

... Jag kollade väl datorn lite då och då... Läste bloggar...

 

... Och när tiden blev inne, gick jag iväg till bussen...

Jag kunde inte HANDLA idag..

Jag skrev ny matlista på vita tavlan. Det gjorde jag igår kväll innan jag la mig...

Och jag har på sätt och vis, varit SUGEN på att åka och handla...

 

Problemet är väl att jag inte var SUGEN på det av rätt ANLEDNING.

Jag vet inte VARFÖR. Men det var själva GREJEN att köpa VAROR, som lockade... Och inte så mycket... Inte ALLS, att få HEM dem sedan!

 

.. För att, det är ju där problemet ligger...

För det första, har jag redan en del mat hemma... Och för det andra, så VÅGAR jag inte köpa hem något.. Inte förrän jag vet att jag kommer att få ordning på ÄTANDET...

Jag måste veta att jag kommer att klara av att äta det jag köper...

Annars kommer jag att må DÅLIGT av att ha det hemma sedan.

 

... Så, det fick inte BLI någon shopping idag(om man nu kan säga så om matinköp)...

Utan, istället åkte jag in till stan för en kort promenad...

Jag behövde bara hemifrån.. Hade ingen lust med rastlöshet idag... Inte när jag mådde bättre rent känslomässigt, för övrigt.

 

Väl i stan... Jag var såå orkeslös...

Såå orkeslös.. efter några dagar av knappt någon näring...

Och det KÄNDES, vill jag lova.. när jag GICK!

 

... Magen kunde nästan EKA... Och jag kände att jag, om jag inte spände mig lite, nästan vek mig DUBBEL där jag gick...

Kände mig som en planka... En tom och svag planka...

 

Jag satte mig en stund på en bänk... Tittade utöver till andra sidan kanalen...

Och så fortsatte jag sedan min väg mot busstationen...

 

... Åkte hem.. I en nästan tom buss...

Härligt...

 

... Väl hemma...

Ja, just det. Det glömde jag att skriva...

Glömde jag att jag hade GJORT.

... Jag drack ett glas JUICE idag, också.

 

... När jag kom hem, tog jag mig ett glas juice.. till middag...

Medans jag satt vid datorn och läste bloggarna. Igen.. Igen... Och igen... Under dagens gång.

 

... Tv...

Mycket tv...

 

... Och så har jag tvingat mig själv till att ta hand om disken... TROTS den svaghet jag just nu känner kroppsligt...

 

Ja, det var tungt.. Jag tog lite i taget. Och var sedan tvungen att gå och lägga mig på soffan en stund...

Lite till... Och sedan, soffan igen...

... Och ja. Jag kan ju SÄGA att jag nog just i DET ögonblicket... Eller lite halvt, hela dagen.. i och för sig.. Med tanke på problemet med mina tankar...

Men kanske lite MER just DÅ, kände mig lite tung, missnöjd och nere...

 

Men det var inte så farligt. Nära till skratt...

Ja, det enda jag HAR att skratta åt just NU, är ju i och för sig tv:n..

Men ändå.

... Och trots allt, en HELT klart ljusare dag. Mot vad de senaste dagarna.

 

... Disken blev klar, till sist...

Och jag fick i mig resten av kaffet, som jag hade ställt in i kylen...

Brukar inte kunna dricka upp påbörjade koppar med kaffe... Eller ÄTA påbörjade matlådor...

Bakterier, liksom...

 

Men idag spelade inte det någon roll..

Jag värmde det bara igen...

Antagligen var det hungern som tog överhand... Och kaffet hade ju grädde i sig...

 

Men trots det, så hade jag svårt... En ren UTMANING, när jag skulle ta någonting att äta, nu till kvällen...

VAD jag än föreställde mig i mitt huvud, av de saker jag har hemma.. så var det för stort.. för mäktigt... Och helt enkelt, någonting som jag inte ville ha in i min mun...

 

TILLS.. jag kom på att jag hade ett päron i kylen...

DET kunde jag nog tänka mig.

 

Så. Så fick det bli...

Det var visserligen rätt stort... Men det var inte alls mäktigt ;)

 

Tv...

Och en överenskommelse med mig själv, som jag hoppas kunna hålla...

För att kanske öka mina chanser LITE, att klara av att vara snäll mot min hälsa... Tillåta mig själv att må BRA... Och att KÄMPA för att må bra!

 

... För att, EGENTLIGEN vill jag åt det andra hållet..

Jag vill vara överens med mig själv... MÅ skit.. Vilja dö... Och inte MÅ bra... Vilja dö...

För att, just det där med att "vilja dö"... Det är inte så lätt att ändra på, vid det här laget...

Det har liksom blivit en ren motvilja, att bli äldre när jag jag inte kan se en framtid, mer värdig än den HÄR...

 

Men ja.

Nu bestämmer jag ju inte över mina egna känslor... Så ibland får man "stå ut" med att känna sig dubbel och förvirrad... I ett stort krig...

 

... Och faktum är...

Att jag ska IALLAFALL inte SVÄLTA. DET är ett som är säkert!

Tappa hår... Lida av trötthet, stramande mage, och svaghet...

Vakna mitt i natten.. av att jag mår illa.. Sätta mig på golvet, i panik. Och hasa mig till badrummet för att dricka vatten...

Nästan svimma...

 

... OCH.. svika min familj..

 

Nej, tack.

 

... Och vad tjänar det till?

... Jag vill inte dö av svält...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 1 september 2015 20:14

... Jag känner ändå för att blogga...

Jag hade inte TÄNKT blogga idag, ifrån början. För att jag... helt enkelt inte orkar. Bär på för tunga känslor... Käner mig för negativ... Och vardagen för... tom.

... Så jag skrev bara i min textsamling. För dokumentationen av vardagens skull...

 

Men jag försöker mig väl på ett inlägg ändå... Det kan ju inte BLI mer än tungt och negativt.. Kanske till och med lite inslag av positivitet, om jag har tur ;)

 

... Jag minns inte igår natt.. Vilket jag kanske borde göra...

Men jag börjar väl ifrån imorse...

... Det KÄNNS verkligen som om jag har någonting att minnas ifrån igår...

 

Men skit samma.

Dagen idag...

Inatt/tidig morgon, drömde jag jättejobbigt. Det var verkligen HEMSKT. Och jag kände mig så utsatt.. Anklagad.. Och ja, jag kunde aldrig göra NÅGONTING rätt.. i mina föräldrars(mest pappas) ögon...

Ja, det var hemskt. Stress. Bråk... Nedtryckt till marken...

Det handlade om städning. Och jag vet inte. Minns inte riktigt... Men det var tyligen inte tillräckligt bra... Eller inte ALLS gjort, fastän jag städat och städat och städat...

 

Ja, skit samma. Jag vaknade iallafall med en lättnadens suck.. I sällskap av den ständigt, nuför tiden, återkommande tanken "Gud vad skönt det hade varit att vara död nu.."... Inte någon större negativitet i själen. Ingen direkt tyngd över bröstet eller mörker framför ögonen...

Men bara "Skönt", liksom.

 

... Det handlar väl mest om att jag känner mig klar här. Jag är väl inte riktigt säker på att jag har någonting mer att hämta... Eller att ge... Och att mina dagar som dessa. Hur livet hittills varit... Och hur jag tror att det kommer att fortsätta...

Nej, jag ser nog inte anledningen, helt enkelt... Tjusningen med att fortsätta...

 

... Men, bara en känsla...

Det HÄR är verkligheten. Min vardag...

 

Jag klev upp när klockan ringde. Eftersom att det var då jag vaknade...

Åt frukost. Och klev sedan i säng igen. Vilket jag tog med en pust... En lättnadens suck...

Jag ÄLSKAR att gå och lägga mig. Och varje gång jag ska somna, ber jag om att få fortsätta sova...

För att, trots drömmar som ibland kan vara jobbiga, kan inte så mycket gå fel i sovande tillstånd. Inte så mycket att kämpa för eller att uppnå... Ingen social kontakt... förutom det man drömmer :P

 

... Och ja-a... Livet hålls på vänt, på något sätt...

Och faktum är, att i vaket tillstånd, är jag livrädd för att vakna upp en dag och inse att jag har slängt bort hela mitt liv... Aldrig riktigt tagit tillvara på det... Aldrig kämpat för att bli lycklig och finna mening... "TROTS att jag har tjatat på mig själv som F*N!"...

Rädd för att vakna upp och bli missnöjd. Besviken på mig själv... Dö och inte kunna förlåta... Inte få en andra chans...

 

... I vaket tillstånd, har jag kontroll... Men tar inte tag... 

... I vaket tillstånd, lever jag livet i medvetenhet... Utan att riktigt LEVA...

... I vaket tillstånd... Ja, då krigar jag med mig själv... Är aldrig riktigt nöjd...

... Där vet jag inte vem jag ÄR... Vad om är viktigt...

Samtidigt som jag vill och inte vill... Kan och inte kan... Orkar... Orkar inte...

 

... I sovande tillstånd...

Ja, en paus. Stopp... Ett avstånd från medvetenhet och logik...

 

Jag klev väl upp igen... Jag MINNS inte riktigt NÄR... Men jag la mig framför tv:n. Kände mig tung och grå... Antar det var på grund av VÄDRET...

Låg och funderade på allt som skulle GÖRAS idag... Utan att riktigt orka TÄNKA...

 

Jag kände mig bara STRESSAD. Idag skulle vara en HEMMADAG.. Jag skulle röja lite i sovrummet. Pyssla lite med saker som behövde fixas på datorn...

Jag skulle maila fönsternissarna(hyresvärdarna).. och säga till dem att fixa mitt fönster som läcker för TREDJE gången sedan jag flyttade in. Det fönster som för tredje gången, började läcka när... Ja, för några MÅNADER sedan. Men som jag inte har orkat meddela om ännu(har dock kollat då och då, så att det inte börjar mögla av fukten)...

 

Grejen är väl att jag inte vill ha IN någon hit. Jag har ingen ORK att hålla mig borta en hel dag.. Bara för att jag inte VET när de kommer...

... Och jag DRAR mig också för att lyfta ner gardinerna igen. Då jag VET hur jag mår av att det inte ser LIKADANT ut sedan, när jag har hängt UPP dem igen.. Att de inte HÄNGER på samma sätt.. LIGGER på samma sätt mot golvet(har långa gardiner)... Och att de tjocka gardinerna framför de tunna, in har rätt avstånd ifrån varandra...

 

... Jag som inte ens vågar RÖRA vid mina gardiner!

 

... Det blev lunch...

Och den här gången testade jag att mixa en Smoothie med morot, apelsin och banan...

Rätt så smaklös. Vilket förde mig till tanken att jag borde köpa hem KRYDDOR också...

Men att börja med för MÅNGA nya saker samtidigt... Kan väl säga att det blev rörigt i skallen. Osäkerhet.. Vilket ledde till ångest... Som så mycket annat, just nu...

 

... Eftersom att jag kände mig så nere. Stressad... Obekväm med tillvaron...

Eftersom att atmosfären utanför mitt fönster, var kall, blöt och grå...

Eftersom att det faktum att vintern(hösten) är påväg, gör mig dyster i förväg... Orolig för hur jag ska klara nästa årstid...

 

... Så ORKADE jag inte sitta hemma idag... Jag ORKADE inte göra dessa saker som stod på schemat... Rädd för att bli för deppig. För tung... Bära på för mycket ångest... Eller erfara en ALLDELES för lång dag...

 

Så jag bestämde mig för att flytta över dagens punkter, till morgondagen.. Och stanna hemma DÅ istället...

Det passade nästan BÄTTRE. Imorgon var det en dag med matlagning.. Vilket det inte var idag. Då jag hade i frysen...

Imorgon var också min duschdag.. Japp. FÖRSÖKER få till ett PAR duschar i veckan, åtminstone... Men det bukar inte funka så...

... Och på en duschdag, är det ÄNDÅ bra om jag är hemma... Så ökar chanserna att jag känner att jag "hinner" duscha.. Får RO till det... Beroende på hur stressad eller tung jag känner mig, såklart...

 

... Så nu gav jag mig ut i det knappa regnet.. Den gråa, tunga atmosfär, som inomhus bidrog till att göra mig tung och grå, likaså...

 

På bussen, lyssnade jag på musik.. Liksom HELA min raska promenad i regnet, i stan...

Musiklyssnandet fortsatte sedan, halva vägen hem med bussen...

 

... Ja, jag.. kände mig väldigt osocial... Osocial är jag väl till det mesta... Men idag ville jag inte ta av mig lurarna, i känsla för att jag inte ville "veta av" omvärlden. Jag ville inte HÖRA runtomkring mig... Helst inte SE, heller...

Och med musiken i mina öron, kändes det som på film... Där man får se människor promenera och röra på sig. Socialisera...

Men det enda man själv HÖR, är musik... Som nästan SAMSPELAR med vyens(vyns?) rörelse...

 

.. Det ger på något sätt, en LUGN och... lite SORGSEN känsla...

Men jag tycker OM den... Och allt känns lite mindre verkligt. Lite längre bort... Och jag får känslan av att jag inte DELTAR i livet... Utan bara INSPEKTERAR det från håll...

 

Hem igen, efter en kort promenad...

Äta middag ur frysen.. Bli PROPPMÄTT...

Jobbigt...

Och sedan, inte känna att jag orkar kvällsmålet... "ÄVEN om det gått fyra timmar!"..

 

... Jag antar att jag antingen äter för MYCKET till middagen... Eller så BEHÖVER jag inget kvällsmål, helt enkelt. Men GREJEN om jag hoppar ÖVER det, är ju att jag blir HUNGRIG igen, till natten... Och eftersom att jag känner mig svag i alla HÅLL och kanter just nu.. och det inte FINNS något som "nattmål" på schemat... Så skulle det innebära en hel del skräpätande för mig... Vilket leder till ångest... Osäkerhet... Och en känsla av kontrollbrist... Och i VÄRSTA fall, hetsätande!

 

... Nej, jag vet inte. Men det fick iallafall bli en deciliter(kanske) vaniljyoghurt... en halv näve av de där honungsflingorna... Och en liten chokladtopp ur godispåsen... Bara för att ändå äta NÅGONTING... Då KANSKE jag klarar mig utan att falla dit, tills frukosten imorgon!

 

Nu blir det mer tv, resten av kvällen...

Ska väl försöka hinna kategorisera detta inlägg(vilket tar längre tid än att skriva det), innan EttJobbFörBerg börjar...

 

Och imorgon räknar jag med en TUNG dag.. Men hoppas att jag mr bättre då.. Så kanske jag både får FIXAT lite.. OCH duschat ;D

 

God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se