Ja, nu kastar jag mig in i bloggvärlden igen =P

Jag kan väl säga som så att jag inte riktigt vet vad som händer just nu. Jag har liksom hamnat i någon slags ond cirkel eller något. Jag har liksom fått såå svårt att skriva. Och anledningen är att jag blir stressad. Jag blir stressad för att jag känner att jag har för dåligt minne för att kunna skriva av mig vad jag har gjort under dagen. Att jag är medveten om hur SEG min hjärna är för tillfället. Att jag inte får fram något ord och inte vet hur jag ska formulera mig eller skriva. ALLT detta gör att jag känner mig stressad! Och samtidigt vet jag också MED mig att det är just stressen som gör att hjärnan stannar!

Så det blir som en ond cirkel. Och jag vet att jag sa att jag mådde såå mycket BÄTTRE, igår. Och det GJORDE jag säkert. För tillfället. Just då... Men precis efter att jag skrivit klart mitt inlägg, låste jag åter in mig i min grumliga, varma och täta bubbla. Kunde inte slappna av. Och den tunga ångesten fick mig att bara vilja lägga mig ner på golvet. Kunde inte komma lågt nog.

Ja, jag minns när jag låg inne och ångesten var som värst. Allt jag ville var att åka därifrån. Jag var arg på alla och vägrade prata med någon. Och pratade jag, så sa jag endast EN mening... "Nej, jag ska åka hem" eller "Jag vill BARA åka härifrån"...

Ja, men den tiden, var ångesten iallafall såpass stark och ohanterlig, att jag bara ville sitta på golvet i hörnet. Helst av allt, hade jag bara velat gömma mig. Men jag satte mig på golvet och så satt jag där i flera timmar i sträck. Stirrade in i väggen eller ner i golvet... Ja, de bokstavligt talat LYFTE upp mig i sängen gång på gång. För att "på golvet får man inte sitta". Men oftast så tilläts det ändå. Jag trivdes ju bäst där.

Jo, men igår natt var iallafall en sådan natt. Ångesten var stark, och jag kände mig otillräcklig... Nej, jag MINNS faktiskt inte så noga vad jag kände! Jag minns bara att jag konstaterade att mitt liv just nu, är en ren berg-och dalbana! Jag vet liksom inte VAD jag ska tro om hur jag mår! ...

Men egentligen. Varför ska jag bry mig? Det tjänar ju ingenting till. Jag får ju helt enkelt stanna på tåget och låta det följa rälset. Något annat går ju inte att göra. Jag tänker ju inte hoppa av! DET är ju inte ens ett alternativ i dagen läge!

Ja, man kan ju säga mycket om mitt minne. Om min sega och osamarbetsvilliga hjärna... Men nöjd är jag då inte. Men det är väl lite mitt fel också. Jag KAN ju liksom ta kontakt med vården och få stöd därifrån. Men jag väljer att klara detta själv. Så... Ja, då får jag klara mig själv också ;) Fajtas mot ångesten :) Men visst ska jag klara detta! Jag har ju kommit såå långt ;)

Jo. Kanske borde ta dagen idag. Nu innan inlägget blir SPÖKlikt långt =P

Trots att natten slutade som den slutade och jag kände att jag gärna kunde ta mig några tabletter och slippa detta livet. Inte för att jag ville dö. Utan för att jag kände att det kvittar om jag lever och kämpar. Eller dör och vilar... Ja, efter den natten, blev dagen såå mycket bättre! Låg kvar och segade i sängen lääänge. Men när jag väl kom upp och hade ätit frukost, började jag föra in all besökstatistik i sina diagram. Vilket tog såå lång tid! Kommer ALDRIG orka gå igenom något sådant VARJE dag! Så får se hur jag löser det.

Jag minns inte så jättemycket om dagen. Men jag har faktiskt kollat hundar på blocket idag. Jag har sökt lite lägenheter och stöttat mina växter. Och så har jag läst lite bloggar...

Ja-a. Minnet. Men jag gick iallafall ut på en promenad idag. Eller gick. Jag RUSADE =D Jag fick bara ett sådant lyckorus! Och efter att i säkert nästan en vecka, spenderat min tid i en obehaglig oinbjudande bubbla, var det såå välkommet :P

När jag kom ut, visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. Solen sken. Det var varmt och vårkänslorna sprudlade. Jag det pirrade i både kropp och själ, till den grad att jag närapå DANSADE där jag gick på vår grusväg med solen i ansiktet! LYCKA.

Jag satte musik i ena örat och lyssnade till naturen med det andra. Jag var på topp! Och när väl lyckoruset la sig, vände jag om och gick hem :)

Hemma har jag sedan sett på tv med mamma och på film med mamma och pappa. Bara vi hemma ikväll. Kan vara skönt, det också. Lugn och ro ;) ...

Ja, det var nog min dag. Så väl jag kan minnas iallafall :P Så man vet ju aldrig =P

God natt med er <3

Jag älskar den första bilden, by the way. Hihi :P Konstigt sätt att börja ett inlägg på =P

Jag mår bara så mycket BÄTTRE nu. Känslan av osäkerhet, press... Ja, och av att vara instängd i en grumlig, smutsig, lufttunn och sådär unket varm bubbla, har äntligen lagt sig. Jag känner mig fri och lätt igen. Inte pressad på NÅGOT sätt. Inte osäker eller otillräcklig. Ångesten har lättat... Och ja-a...

Det känns skönt. På... Ja, jag vet inte hur jag lyckades. Men jag bestämde mig för att jag måste börja ta det lugnare. Att det inte var VÄRT att känna sig såpass orolig, pressad och ångestfylld som jag de senaste dagarna, har gjort...

Minns inte ens vad jag hade tänkt skriva idag... Nackdelen med att vänta till kvällen med att skriva sitt inlägg :P

Men faktum är. Att jag bryr mig inte. Från och med nu, ska jag inte bry mig. Det som blir, det blir. Resten kommer jag inte att ångra att det inte blev :P Om man nu kan säga så =P

Så. Fasten jag inte minns hur jag bestämde mig för att gå vidare, lämna pressen och perfektionismen bakom mig, så känns det som om detta kommer att bli en nystart. Nu ska jag inte tänka så mycket. Inte grubbla och fundera...

Men gud, det känns som om jag babblar utan att ha något att säga :P Hjärnan är nog lite seg fortfarande :P ...

Så vi går vidare till dagen idag istället ;)

Ja-aww. Hmm. Vad kan jag säga om dagen idag? Om jag nu kan minnas vad jag har gjort :P Kanske börjar bli senil, eller något =P

Det jag minns, är iallafall att jag har sett på tv. Suttit med mamma, i en varsin skinnsoffa, och kollat på tv. Inte ens vad det var för programm, kan jag minnas :P ...

Och eftersom att jag inte minns något, går vi vidare till nästa sak :D

Jag har varit ute på en promenad idag. Då solen sken så varmt in genom fönstret. Det var dock ingen överaskning att det inte skulle vara lika varmt när man väl kom ut. Nej för guuud vad det blåste! Och nu när jag säger det. Inatt kändes det som om hela huset skulle blåsa omkull! Började undra om jag skulle vakna på morgonen och märka att övervåningen låg på backen utanför huset :P Ja. Det är sant. Våran stora tiorummare, VIBRERADE av den hårda blåsten!

Ja, nu tappade jag ju ämnet. Jag gick iallafall ut på en promenad. Det blåste som aldrig förr! Jag ville inte gå så långt. Kände bara att jag behövde andas in den friska luften, i hopp om att kunna slappna av och tränga mig ut genom denna täta bubbla som jag befann mig i...

Jag gick ner och ställde mig på bron nere vid ån. Tittade ner i det grå-guldbruna vattnet som forsade hastigt och bildade små vågor. Lutade mig mot räcket och lät blåsten trycka mig mot det i en gungande takt, för vart gång den saktade ner och tog nya tag. Jag bara stod där och stirrade. Kände vinden i ryggen och funderade. Drömde mig bort...

Ja, och eftersom att jag inte kunde stå där föralltid, så vände jag hemåt efter tio minuter sådär. Hemvägen var inte lika skön. Man går ju alltid såpass långt som man har lust med... Men sedan ska man ju gå TILLBAKA också! Tänker jag aldrig på :P

Ja. Och hemma har jag suttit en del vid datorn. Minnet sviker mig även här. Minns inte vad jag har gjort. Kollat mailen några gånger, kanske... Kollat min bloggväns kära blogg. Undrat hur det var med henne. Och så har jag skrivit... Ja, eller FÖRSÖKT skriva av mig en massa skit... YTTERLIGARE ett försök att ta mig ur bubblan! En härlig dusch var ännu ett. Men inget av det, hjälpte ju.

Det var nu till kvällen som jag har börjat må bättre. Känt mig fri och lätt. Nu när vi har sett på film. Några fler avsnitt ur "polisen"serien.

Ja, annars har jag nog mest suttit vid tv:n idag. Vilket liv man har :P Men som sagt. Man får se på det med klara ögon. Jag har det bättre än många andra ;) Och detta är ju ändå något som JAG kan kontrollera och styra ;) Bara att aktivera sig, liksom :)

Nu säger jag godnatt. God natt med er <3

Jahapp. Vet ni vad? Vi slänger ihop ett inlägg nu, och ser om det blir något av det. För att, varje dag känns det som om jag inte har NÅGONTING att dela med mig av, och varje dag blir det ändå nästan ett helt A4 med text :P Så kanske HAR jag ändå något att förmedla :P

Känns bara som om det inte HÄNDER någonting om dagarna... Och idag har jag dessutom knappt tänkt eller känt något. Förutom nu till kvällen. Då jag har känt av en hel del prestationsångest över just min blogg. Jag VET ju hur onödigt det är. Att det är en väldigt dum sak att få ångest över. Men ibland kommer det bara stunder då jag känner att... Ja, jag VET egentligen inte ens. Men jag känner mig kanske lite otillräcklig och ointressant. Jag menar. Idag är en dag då jag känner att det jag skriver, kanske inte alls kommer att vara av samma nivå som annars... Dagen har flugit förbi i en väldans fart... Och jag har knappt hunnit med att varken tänka eller känna. Inga intryck. Ingenting.

Men klargnällt :) Jag VET att jag ofta är onödigt hård mot mig själv. Att jag inte ens borde BRY mig om vad jag skriver. För att denna bloggen är min dag, helt enkelt. Och den ska inte vara annat än just det. Min dag. Och HAR det då varit en dag där det inte hänt så mycket. Där jag varken tänkt eller känt... En dag då jag egentligen inte HAR någonting att dela med mig av... Ja, då ÄR det så. Och då ska min blogg spegla just det :)

Så hädanefter. Upp med hakan, kära överspända D. Dra lite på mungiporna. Och låt herr Ångest hitta någon annanstans att bo. För att här är vi glada :D Här är vi positivt inställda till livet och tar saker som de kommer ;) Ler man stort, försvinner bekymrena. Iallafall för en stund :) Det är min erfarenhet. Det finns inget bekymmer viktigt nog att tillåtas dra ner en i sanden och förstöra ens liv och tillvaro ÄNNU mer, när livet är så kort :) Så. Bort med onödiga bekymmer!

Ja. Om jag nu går vidare, från onödiga bekymmer och pepp, till min dag idag :) För att dagen idag, har innan denna lilla skjunkning i sanden, varit lugn som få. Jag har mått bra, känt mig positiv (ja, det lilla jag hunnit känna), och dagen har flutit (heter det flytit?) på utan bekymmer eller ångest. Vet faktiskt inte riktigt vart den har tagit vägen! Fastän jag har spenderat min dag härinne på rummet, som vanligt, har dagen inte alls känts lång, som den brukar göra! Den har bara flygit förbi, utan att hälsa :P

Jag har vattnat mina växter. Suttit någon timme och fyllt i nästan ALLA siffrorna för nästan ALLA dagarna fram till idag, i sina diagram. Så snart är jag ÄNTLIGEN klar med min besökarstatistik för "Dagen Min"! Sedan får jag bara se till att hålla igång det varje dag. Men jag har ett LITET bekymmer vad gäller det... För att, ju större bloggen blir, desto fler siffror måste jag föra in i diagram. Det känns som om det kommer att bli mycket jobb med denna bloggen, om jag ska hålla på med DET varje dag! Allra helst om jag samtidigt ska praktisera!

Men men. Får se hur det blir med det. För att det vore ju samtidigt kul att kunna kolla tillbaka på hur bloggen har växt och krymt med tiden :) Får se hur envis jag känner mig :P

Annars. Jag har läst lite bloggar. Kommenterat lite med T. Min kära bloggvän som jag känner att jag kommer alltnärmre :) Jag har som vanligt, kollat hundar på blocket... ... ...

Ja. Och så har jag gjort en banner till min blogg. Har inte fått den godkänd ännu. Men jag hoppas att det ska gå igenom. Kanske kommer lite fler intressenter in hit då :) Inte så viktigt egentligen. Men vore kul att få dela mitt liv och mina erfarenheter med er alla ;) Och så tycker jag ju att det är så kul att göra olika kort. Och bannern var jätterolig att pyssla ihop :)

Ja-a... Som sagt. En bra dag. Men väldigt förbipasserande. Om man kan säga så :P Nu till kvällen, åt vi vattenmelon och såg på "Farmen" och "Bygglov", mamma, 13åringen och jag.

Har jag inte glömt någonting "JÄTTEviktigt" nu, så var det allt av min dag idag :) Så. God natt med er <3

Jag har ingenting att göra nu. Så jag slänger ihop ett inlägg redan nu.

Inte för att jag vet vad jag ska skriva. Dagen känns ganska tom och händelselös idag. Och inte har jag varit utanför dörren, heller. Känner mig för oavslappnad... Hmmm... Spänd för det.

Nätterna känns så konstiga nuför tiden. För det första, har jag JÄTTESVÅRT att somna om nätterna. Ett levande exempel på att, aktiverar man sig inte på dagarna, blir det svårt att få ro om kvällarna. För att när Xsambon var här, sov jag som en stock, mindre än tio minuter efter jag lagt mig. FASTÄN jag la mig samma tid som jag gör nu!

Och för det andra, sover jag oroligt och drömmer konstigt. Vrider och vänder mig hela natten, och vaknar trött och seg. Vill inte kliva upp när jag vaknar, och känner mig själsligt tung... Ja... Men det blir nog bättre med det, när jag får börja praktisera ;)

När jag klev upp idag, var det iallafall strömavbrott. Hade varit det i typ sju timmar. Ja, när den då äntligen kom tillbaka. Strömavbrott är mysigt, men det gör mig samtidigt stressad. Inget vatten tillgängligt. Inga lampor möjliga att tända, om det skulle behövas. Kylskåpen fungerar inte. Likaså frysar och spisar... Ja-a... Man blir rätt så låst. Kan inte heller köra tvättmaskinen, om det skulle vara nödvändigt.

Men det mysiga med strömavbrott... Åtminstone i den här famljen! Är att man UMGÅS. Med alla dessa elektroniska prylar, händer det lätt att man sätter sig framför en skärm. Har för mycket annat att fästa blicken på. Eller att kommunicera med. Men så går strömmen. Det blir mörkt och mysigt (vintertid). Man tänder lite värmeljus eller andra stearinljus. Och så sätter man sig och pratar eller spelar spel. Ja, det är mysigt <3 DÅ mår man bra!

Men efter sju timmar, kom iallafall strömmen tillbaka, och som vanligt (i denna tekniska tid vi lever), tjoar alla i högan röst och applåderar till detta under. "Strömmen är tillbaka!"...

Annars. Jag har inte gjort mycket alls idag. Jag har "pratat" lite med min nyfunna vän "lev-i-nuet" här på bloggplatsen. En underbart trevlig tjej, som jag älskar att prata med. Som jag känner mig trygg med och har mycket gemensamt med. Gillar att läsa hennes texter. Då jag känner igen mig såå i vad hon skriver. Känns som om jag har hittat någon att klara det här tillsammans med :)

Jag har även vattnat mina växter. Fotat mina växter... Försökt RÄDDA en av mina växter :P Och så har jag tänkt bädda rent sängen. Vilket inte blev av, då strömmen envisades med att stängas av igen, PRECIS när jag rotat fram sängkläder :P Och det blev kolsvart i hela huset =P

Jag har suttit en del vid datorn. Men inte mycket. Jag har kollat blocket, efter hundar och lägenheter. Gett mig på mina besökardiagram igen. Men då det blivit så mycket siffror som har samlats på hög, känns det tufft att orka med. Men jag ska nöta på ;) Jag känner att jag vill ha alla diagram i sin ordning. Innan det blir ÄNNU fler att räkna ut och föra in! Och nu känns det som om det REDAN är lite mycket besökarsiffror och sidvisningar. Har blivit mycket kommentarer... Ja, bara positivt. Men bra att ta tag i det, innan det blir för mycket för att orka med :P

Jag har läst en del bloggar. Tagit bort en del bloggar som jag inte längre känner mig intresserad av...

Ja-a... Minnet.

Men mamma, pappa och jag, har iallafall sett på en film. Vi har börjat följa en serie filmer som heter "Polisen". Idag började vi med "Polisen och pyromanen". Tydligen är det i slutet av serien. Men det gör ju ingenting :) Det är iallafall en serie med många kända personer. Och guud vad spännande det är att se alla dessa skådisar som man såväl känner igen idag, som unga! Jag ÄLSKAR det!

Annars har jag bara tråkat idag. Har typ inte gjort NÅGONTING. Funderat en del. Segat och bara väntat på måndagen... Men ingenting annat. Vad jag minns! Så jag kanske ljuger :P

God natt med er <3

Nu sitter man här och bara stirrar på datorn... Som såå många gånger tidigare idag. Ja. Jag har väl inte så mycket annat att göra. Datorn inte så mycket att ge, den heller. När man har kollat mailen, kollat blocket efter hundar och lägenheter. När man har läst alla bloggar och forskat för mycket i hundselen och koppel... Ja, då finns det inte längre så mycket kvar att göra. Så då sitter man och stirrar. Hoppas att det snart ska ploppa upp något intressant på denna elektroniska lysande skärm framför min näsa :P Men det gör det ju såklart inte :P

Nej. Jag kunde inte se fram emot MER, att mitt liv kunde börja gå framåt nu. Att saker börjar hända, och att det äntligen blir kul och meningsfullt att leva. Kunde inte vänta länge nog på att jag kan börja MÄRKA att jag går. Att jag KÄNNER att jag kommer ett steg närmre mina drömmar...

Jag ser såå fram emot att få den där lägenheten som jag väntar på. Få tvätta min egen tvätt, laga min egen mat, diska min egen disk(ja, det gör jag ju redan :P), och ja-a... Sköta mitt eget hem. Längtar såå till jag får börja praktisera, tills folk börjar lita på mig och ser att jag KAN. Ser såå fram emot när jag själv kan se att jag klarar det. Tills jag kan börja ängna mig åt alla de saker som jag tycker om... ... Tills livet är ett liv.

För att jag är redo nu. Såå redo. Men det tar så mycket längre tid än vad mitt tålamod tillåter. Men jag får stå ut. Snart har jag mitt liv mitt framför näsan och det är bara att gå fram och greppa det. Snart är det slut på dessa tråkiga, meningslösa dagar. Dagarna av luft... Jag vill ta mig framåt... och jag VET att jag kan. ALLA kan. Det är bara en fråga hur hårt man är beredd att kämpa ;) Hur stark vilja man har :)

Ja. Dagen idag då. Idag lika suddig som igår. Minns inte mycket. Börjar jag bli gammal, kanske :D

Jag har iallafall som vanligt, suttit vid datorn och kollat alla dessa saker, om och om igen :P Jag har vattnat mina växter och betraktat dess skönhet. Dagdrömt om hundar... Ja-a. Längtan är stor.

Jag har även... Ja, det var lite kul :D Eller tråkigt, kanske. Jag gick in på klart.se och kollade vädret. Upptäcke då att just den tiden jag kollade, var den timmen som det skulle vara som allra varmast. Upp ur stolen, studsar jag, med ett stort leende på läpparna och väldigt förväntansfull. "Här ska cyklas!". Jo, jag hade bara en sådan HIMLA lust att cykla denna långa runda som jag annars brukar gå. Se hur lång tid den tar, liksom. Och det verkade som en sådan HIMLA chans att göra det nu när det var som varmast. Eftersom att vinterkylan kommer snart. Sista chansen, liksom.

Så jag tar på mig skinnjackan och min limegröna cykelhjälm. Går ut till garaget och börjar rota ut min cykel. Rena hinderbanan bland allt bråte! Och när jag väl får ut den där cykeln, så märker jag att den är fallfärdig! Näst intill. Den ville jag ju inte cykla på. Så in gick jag igen. Inombordsligt upprörd. Men inte utåt sätt. Rusar upp på övervåningen och slänger av mig både hjälm och jacka... Ja. Sätter mig vid datorn igen, och skriver av mig skiten :)

Så var det med den cykelturen och den stora chansen. Lugnade mig själv med att det snart blir sommar. Så då blir det nya chanser =)

Annars har jag suttit vid tv:n lite grann, också. Nu på kvällen, såg mamma, pappa och jag på "Snabba Cash". Och tidigare idag, var det "Hem till gården" och kälkhockey... eller vad det nu hette.

Men jag tog en promenad ändå. Efter att ha lugnat ner mig och peppat mig själv genom att läsa min skrivbordsbakgrund, slängde jag på mig jackan och gick ut i det nu lite kallare vädret. Ingen sådan där jättehärlig känsla. Men jag mådde bra. Humöret var bra och vädret var helt okej. Jag gick i min egna lilla värld. Nynnade på en sång som fastnat i huvudet, och dagdrömde. Ingen ångest och jag kände mig inte deppig. Kunde gå hur länge som helst, kändes det som.

På hemvägen blev blåsten kall och öronen värkte lite lätt. Det blåste rätt så rejält i motvind. Inte särskilt skönt. Och när jag kom hem, var jag trött och nöjd. Började plocka ur diskamaskinen...

Ja, sedan har det nog bara varit datorn, typ. SOM jag har sett fram emot och längtat efter mitt liv efter detta! Det bättre livet. Det fyller min hjärna, dagarna långa, just nu. "Kom igen D! Du klarar det här! "På torsdag är det möte på arbetsförmedlingen. Du är närmre en lägenhet på kölistan. Det är BARA att hålla ut ;)". LE. Le stort =D Livet leker :D

Ja. Det var nog allt från mig. God natt med er <3

Jag rullar hundar i mitt huvud. Kan inte låta bli. Jag har bara fastnat. Vilket jag ofta gör när någonting kommer mig nära. Jag saknar att ha hund, såå mycket. Att få umgås och spendera tid med kära E (mammas kusins vovve), fick mig att minnas känslan av att ha någon. Att känna kärlek och gemenskap. Jag påmindes om hur mycket det egentligen GER att ha hund. Att känna av utmaningen i att anpassa dessa varelser till livet. Att få ge så mycket kärlek som bara en hund kan ta emot. Att själv få suga in såpass mycket av denna varma kärlek och trofasthet som bara hundarna är kapabla att ge.

Ja, jag ÄLSKAR hundar. Och lilla underbara, busiga, varma och kärleksfulla E, tog mig tillbaka till hundlivet. Och jag vill ha honom. Jag vill ta till mig uppgiften att lära honom rätt och fel. Att ge honom en trygg hand genom livet... och att skydda honom genom vått och torrt. Jag vill "prata" med honom och återigen påminnas om hur smarta dessa djur är. Det är så kul att kommunicera med hundar. För att de förstår. De lyssnar och tar in... Och de VILL vara till lags. Underbara varelser <3

Idag har jag iallafall forskat lite mer i det här med hundselen. Luskat i hur dessa borde se ut för att hunden ska må som bäst och störas som minst i den. Och jag har funderat lite över vad för sele och koppel jag ska köpa till E. Ja. Jag har även gjort en ny ritning på en sele. Blir säkert ingen av dem, i slutänden :P Men kul att luska lite i det. Och så har jag sökt lite efter tyger. Jag vill att det ska vara slittåligt, kanske lite stretchigt... Luftigt, men ändå vatteavvisande. Ja-a. Svårt det där. Allra helt när man inte kan NÅGONTING om tyg!

Jo. Min dag idag. Dagen började tråkigt. Solen sken och himmelen var underbart ljusblå. Men jag mådde inte så bra. Jag kände mig vilsen i mig själv. Kände att någonting felades. Fastän osäkerheten fanns att det kanske inte alls felades något. Kanske har jag det mitt framför näsan på mig, men att jag bara inte vet hur jag ska få tag i det(?). Eller tar jag kanske redan del av det(?).

Ja-a. Jag var förvirrad. Hade inte ro i sinnet till att göra någonting. Men jag mådde inte särskilt dåligt egentligen. Jag var på gott humör. Visste bara inte HUR jag skulle ta mig ut. Kände mig låst.

Men jag tog mig en promenad iallafall. Jag skrev av mig skiten. Slet mig från min hjärnas fasta grepp och gjorde vad jag visste att var bäst för mig. Jag BEHÖVER ett liv. Vädret var fint, och då finns ju alla möjligheter till ett gott mående ;) Så kom igen nu kära D.

Direkt jag kom ut, drog jag på mungiporna. Andades in den HÄRLIGA luften. Riktade ansiktet mot solen och betraktade den ljusblå klara himmelen. Jag tog fram min mobil och gick in på Youtube. Satte igång min spellista och gjorde något av det BÄSTA med att bo på landet. Jag sjäng. Högt och ludligt. Utan en enda tanke på att grannarna skulle höra. Jag sjäng med i texterna. De höga tonerna kan nog ha sträckt sig långa vägar över det öppna landskapet.

Jag mådde BÄST. Jag var på topp. Och jag BRYDDE mig inte ens när jag gick förbi den gamla gubben med gåstavar. Jag sjöng på, och vinkade till honom när vi gick om varandra på den smala grusvägen. Duktiga blyga jag ;) 14 grader ute och en lätt lätt vind som fläktade lite lagom <3

Mitt i promenaden, stördes min lugna och harmoniska känsla. Jag fick ångest av ett bekymmer som uppstod. Tänker inte gå in närmare på det. Men jag ältade en stund, och lyckades sedan vända på det igen. Tänkte inte låta ett egentligen obetydligt bekymmer, förstöra det underbara som naturen bjuder på.

Så började jag må bra. En liten obehaglig känsla inombords, men ett STORT leende på läpparna, följde mig hemåt :D

Ja. Börjar bli långt, detta inlägg. Men annars har jag skött mina blommor. Jag har gluttat igenom bloggarna. Kommenterat lite fram och tillbaka med en underbar och trevlig tjej... Och så har vi sett på en film, pappa, mamma, 19åringen, 13åringen och jag. "Riddick"(stavning) hette den. Helt okej. Störtälskade hunden <3 Ni borde se den :)

God natt med er <3

Nu har jag suttit och kollat hundselar och koppel, sedan... Ja, halva dagen idag, i princip. Jag tror att jag har kommit in i en period av intresse för hundar och hundtillbehör. Enklare att dagdrömma då, kanske :P Om man kan se både koppel, sele och vovve framför sig :) Intresset finns väl alltid. Men jag har allt mina perioder, då jag tänker extra mycket på det. Och nu är en sådan period.

Jag vill köpa ett (en?) sele till min mammas kusins hund, för de gånger då jag kommer att vara hundvakt. För att han har inget sele (mig vetligt) och han drar så mycket i kopplet. Inte skönt för hundnacken :( Så tänkte om jag skulle köpa ett relativt bra och prisvärt sele, och så ett expanderkoppel till det. Då expander även DET, är bra för hundens nacke och rygg. Minskar stötar från när hunden drar i kopplet. Det tillsammans med ett bra och ergonomiskt sele som fördelar trycket jämnt över bröst och axlar (tror jag att det är), istället för hals och nacke, blir ju en bra mycket hälsosammare kombination... Än ett halsband som egentligen bara stressar upp och ger obehag till en redan stressad och dragande hund :)

Ja. Nog om det. Jag har iallafall hittat en hel del olika koppel, långlinor, midjeband och expander till hund, på denna sidan... Men hittade inte direkt något sele som jag direkt velat köpa till honom.

Annars. Idag började dagen segt. Jag har typ bara ältat och mått dåligt. Känt mig nere och deprimerad. Jag har spenderat min tid på sängen. Lyssnat på musik. Känt ångesten bubbla och inte vetat vart jag ska ta vägen. Jag har VETAT att jag skulle må bättre av att gå ut. Lämna huset. Men har samtidigt inte haft någon lust. Inte fått någon ro i sinnet för att orka ta mig utanför dörren.

Jag har bara suttit inne. Instängd på mitt rum... och ältat, känt att livet var värdelöst och tråkigt, och bara ÖNSKAT att Xsambon skulle komma tillbaka igen. Vi GJORDE saker. Hade ett liv. Dagarna var fullbokade och vi var utanför huset VARJE dag. Men så åkte han, och min värld förändrades drastiskt. Nu sitter jag ÅTER härinne. Instängd och med lust/ ork till ingenting. Jag VET jag måste ut. Jag VET att jag måste ta tag i mitt liv , min vardag. För att jag VET att jag kan! Men har bara svårt att komma igång när jag är för mig själv. Men ska ta och köpa mig ett busskort. Ett månadskort att åka hur många gånger som helst på. För att nu får det vara nog! Jag KAN ju! Så varför må dåligt?

Jag har iallafall kollat mailen idag. Jag har säkert(?) kollat hundar på blocket. Jag har läst lite i min noskalgibok om leksaker. Vilken gjorde mig tårögd till den grad att jag nästan började gråta. Jag blev såå känslosam av att läsa den! Vet inte ens VARFÖR! Men det var kärlek, värme och lycka. Det var minnen, empati, gemenskap. Jag mådde såå bra bara av att läsa i den. Några sidor, och ångest blev till harmoni. Depp blev till glädje... Tack ÄLSKADE syster, för denna fina gåva <3

Annars. Ja-a. Vi har sett på en film tillsammans, pappa, mamma och jag. En jättekonstig film. VERKLIGEN! Hade typ ingen handling och hoppade fram och tillbaka. Mer skräck än... Ja, jag vet inte ens vad det SKULLE vara! En superunderlig film. Men på något sätt tyckte jag ändå om den. Den var ändå lite spännande ;) Se den. Och håll med oss om att den är konstig :P "Storm" hette den.

Ja. Annars har jag läst bloggar. Bara gluttat lite. Har tappat suget, efter att inte ha läst på nästan en vecka. Får se om jag kan fånga upp intresset igen med tiden ;)

Nu blir det sängen. God natt med er <3

Oj. Nu ser jag fram emot att sova. Kvällen har varit fylld av stress, frustration... Ångest och uppgivenhet. Dagen använd väl. Skönt att få bädda ner sig och koppla av en stund. Tills dagen börjar imorgon igen.

Imorse vaknade jag klockan nio. Såg solen skina in genom mitt fönster, och kände mig med ens mer glad och positiv. Så jag klev upp och började klä på mig. Åt frukost tillsammans med Xsambon och pappa. Sedan gick vi upp på mitt rum, Xsambon och jag, för att sitta och ta det lugnt en stund framför datorn, innan vi skulle ta bussen in till stan. Vattnade mina kära växter, lyssnade på lite musik, och sjöng rakt ut. Ja, jag älskar att sjunga. Det gör mig glad :) Allra helst höga toner, då man verkligen får ta i från magen, tycker jag om. Då njuter jag ordentligt ;) Känner mig lugn och... Ja, jag vet inte :) Glömmer allt runt omkring mig...

När vi klev på bussen, såg jag att chauffören tänkte ta betalt tio kronor mer än vad som vi EGENTLIGEN skulle betala. Men jag sa inget. Nej, jag kände mig osäker i mig själv och vågade inte säga ifrån. Inte kontrontera honom. Så jag lät honom ta betalt för mer än vad resan var värd. Men under resans gång, samlde jag mod till mig. Ville konfrontera honom. Så att han åtminstone visste OM sitt misstag. Så det gjorde jag. Jag gick fram till chauffören, vid resans slut, och sa att han borde bli noggrannare när det gäller vart man kliver på och vart man kliver av. Så att man får betala rätt pris. Han ursäktade sig. Erkände sitt misstag och tog på sig skulden. Trots tio kronor fattigare, kände jag mig tillfreds över mig själv. Men tänk vad rädslan kan kosta... Jag KAN ju! Och jag VÅGAR ju! Så låt inte onödig rädsla stoppa dig, sålänge som inte risken att du dör, finns ;)

Väl i stan, gick vi och satte oss på en bänk i gallerian. Ingen av oss, särskilt intresserade av att gå i affärer denna dag. Vi satt där och pratade en stund, och sedan bestämde vi oss för att gå och handla lunch, innan vi skulle gå vidare till arbetsförmedlingen.

Vi plockade ihop våran egen sallad. En varsin. Vilket man tydligen kan göra på vissa matbutiker. Det var typ som en buffé som man betalade för i hektopris. Visste inte att det fanns. Men det var såå behändigt! Man fick PRECIS vad man tyckte om, och hur mycket man ville! Tio kronor hektot. Inte särskilt dyrt, heller ;)

Sedan gick vi tillbaka till gallerian och åt vår sallad. Gick vidare till arbetsförmedlingen, med nervositeten i hela kroppen. Mådde inte särskilt bra av det... Väl där, fick jag med ens prata med en arbetsförmedlare. Skrevs in och har nu fått en tid till min nya handläggare. Vilken jag ska prata vidare med, om vad jag förväntar mig av dem, eller vad jag behöver för stöd. Jag menar. Jag går ju på aktivitetsersättning och kommer att göra så i typ två år till. Det jag är ute efter, är ju i nuläget inte något arbete. Utan en praktik. Att få komma ut och GÖRA någonting om dagarna. Att få se vad jag klarar av och vem jag egentligen är. Då jag förvirrat och lurat mig själv, under såpass lång tid, fram tills nyligen...

Efter arbetsförmedlingen, gick vi till bussen. Jag nöjd över mig själv och min insats. Mitt mod att ta tag i saker som legat djupt begravda. Och förväntansfull över vad som komma skall.

Väl hemma, sätter vi oss och lyssnar på musik en stund. Xsambon letar fram en massa låtar som han tycker att är bra och jag känner harmoni i luften när jag återupptäcker låtar som jag tidigare älskat, men numer glömt att fanns...

Ja-a... Vad har vi mer gjort? Minnet, minnet... Minnet...

Vi har sett på film tillsammans med mamma och pappa. "Monkey king". Tror jag att den hette. Med Jet Lee och Jackie Chan. Och så har vi bråkat med min mobil. Jag har blivit nervös och frustrerad på mobilen som jag inte förstått mig på. Behövt förklaringar som han inte kunnat ge. Blivit stressad för att jag inte får svar. Känt mig varm och överanstränd i huvudet. Hittat en lösning. Ett svar. Lugnat ner sig och sett på en film tillsammans med Xsambon. "Johny English".

Och så har jag pratat med mammas kusin, som kommer och hämtar Xsambon och mig klockan fem imorgon kväll. För att själv åka på kalas medans vi är hundvakter...

Nu sova. God natt med er <3