Vi tar och skriver det där inlägget, nu då. Jag och min icke så samlade hjärna :P

Det var en såå härlig start på dagen idag! När jag satt där i bussen, med solen i fönstret, och bara kände mig så glad. Jag kände mig fri och lättad. Levande på något sätt. Det har nu gått upp för mig... ÄNTLIGEN, kan man väl säga! Att det går att öppna upp en helt ny värld, bara genom att få saker att hända om dagarna.

Jag menar. Det har väckt underbara känslor till liv, nu när jag tar mig tiden och orken att lämna hemmet och trakterna, lite då och då. För att, vad är det egentligen för ett liv, att bara sitta ensam ihoptryckt mot en vägg hela dagarna?

Jag visste det inte då... Men idag gick det upp för mig, hur mycket bättre jag mår av att komma ut bland folk. Även om jag inte så uttrycker ett ORD till andra människor! Men jag SER annat. HÖR annat. Jag UPPLEVER saker!

Ja, jag mådde bra, där jag satt i bussen. Kände mig fri och lycklig. Idag hade jag bara klätt på mig en brun och lila fleecejacka, och min bruna lilla ryggsäck. Och det var alldeles lagom klätt ;) På huvudet hade jag satt en svart keps... Och jag kände mig än en gång, snygg. Jag trivdes med hur jag såg ut och hur jag var klädd. Och det var inte ALLTFÖR obehagligt att se andra människor i ögonen. Liite skiner ju den dåliga självkänslan igenom. Sådär så man slutar andas för några sekunder och inte vet riktigt vart man ska titta, när man upplever att någon stirrar eller så... Men i det stora hela, kändes det helt okej idag ;)

Idag var jag relativt stressad under mitt stadsbesök. Först lämnade jag mammas och pappas hyrfilmer på filmbutiken. Sedan promenerade jag som vanligt, ner mot hamnen. En annan väg än vad jag brukar gå. Men att testa på nya vägar är aldrig fel. Det är någonting som jag mår bra av =)

Jag kände mig orkeslös och tom i magen. Men någon tanke på mat eller annat att äta, fanns inte. Jag satte mig som vanligt på en bänk i hamnen och kollade på hundarna i hagen. Betraktade dem när de lekte... Satt där en stund, med endast strumporna på fötterna, och bara stirrade. Ja, jag är inte rädd för att sitta och bara stirra på ägarna och dess hundar, längre. De får se mig om de vill. För att, vad spelar det för roll om jag iakttar dem? Det är ju hundarna jag är intresserad av! Nej, det är inte jobbigt längre. Jag trivs med att glo =P

Efter en stund, började jag känna mig stressad. Så jag bestämde mig för att gå en lång omväg och komma till bussen lagom tills den skulle gå... Men efter halva omvägen blev jag rädd att jag kanske hade missbedömt tiden. Så stressad och med snabba steg, gick jag på tom mage, tillbaka mot busstationen.

Funderade på att gå in på matbutiken och köpa en glass, men hoppade det och fortsatte gå. För att jag var inte säker på att jag skulle hinna. Men väl på busstationen, var jag 50 minuter tidig! Så jag köpte mig min glass på pressbyrån istället.

Idag har jag tänkt en del på framtiden. Hundar, egna barn... sambo... Ja, mest det. Kommit fram till att jag antagligen aldrig kommer att våga skaffa egna barn. Då jag inte litar tillräckligt på mig själv och min hjärna. Att jag ska klara av att tänka rätt och förtå vad som är viktigast i livet. Att jag inte ska kunna ta hand om det här barnet på bästa sätt. Inte skulle BRY mig om det, när jag kommer in i sådana perioder. Perioder då hjärnan styr mig och jag inte har någon större kontroll...

Men jag har ändå drömt. Det mår jag bara bra av. För att, trots att tilliten till mig själv, är mer än förstörd, är allt möjligt i drömmarnas värld. Där kan jag leva och må bra. Klara allt och lite till. Utan att hjärnan förstör för mig =)

Nej... Livet är underbart. Nu när sommaren är påväg och solen skiner. Folk är glada. Barn som jollrar, leker och tjoar. Hundar som skäller och bugar i lekinviter. Och folk som sitter och dricker kaffe på trästolarna utanför fiken... Ja, det är UNDERBART <3 Och nu när även JAG lever, kan även jag ta del av det ;)

Så. Trots en del tvivel(som jag inte ens tänker NÄMNA idag), har dagen idag, öppnat mina ögon för de dörrar jag nu ställt på glänt :) Kanske klarar jag detta livet. Kanske kan min hjärna börja samarbeta med mig. Eller varför inte lägga sig lite i bakgrunden :P Hur allt ter sig, lär vi få märka. Nu är det iallafall bara två dagar kvar till Tisdagen. Då jag förhoppningsvis får mitt läkarintygintyg ;)

Annars. Jag har spelat Bejeweled. Kollat hundar på blocket. Läst lite bloggar... Och så såg vi på "Candyman", mamma, pappa, 13åringen och jag. Vilket tar mig tillbaka... Mer än så, säger jag inte =)

Det är en jätteläskig nattfjärill härinne, som stör min koncentration. Så jag hoppas att inlägget blev någorlunda läsbart iallafall :P

God natt med er <3

Idag känns det lite svårt att veta vad jag ska skriva. Då jag känner mig så svävande i sinnet, på något sätt. Vet inte riktigt vad jag tänker och känner. Om jag har mått bra eller dåligt. Vart jag vill eller är påväg. Vet inte vad som väntar mig i slutet av den tunnel som jag nu har valt att kämpa mig igenom...

Ja, ni har ju "hört" allt detta förut... Men idag har alltså varit ännu en sådan dag. En dag då jag har känt mig vilsen... En dag som kan ha varit dåligt, men samtidigt så bra.

Men det ska nog inte vara så krångligt som det verkar, att skriva om dagen som varit. Då jag inte har gjort så himla mycket. Så jag börjar från början... Alltså morgonen. Och fortsätter mig framåt ;) Så ska det nog gå bra =)

Jag klev iallafall upp ur sängen vid  halvtolvtiden "imorse". Satte mig vid matbordet tillsammans med mamma och pappa. Åt en liten sockerkringla till frukost... Jag vet. Ingen nyttig eller särskilt näringsrik frukost. Men jag kände mig stressad. Skulle ju med bussen.

Sedan slängde jag iallafall på mig tjocka vinterjackan och en mössa. Ja, förra gången FRÖS jag ju, när jag gick ut! Och när jag kom till stan, märkte jag att det var närapå SOMMAR ute! Ja, så av med vinterjackan och mössan. Fick alltså gå och släpa på en tjock och tung vinterjacka i sommarvärmen, hela dagen! Ja. Men positivt ändå :) Solen sken, fåglarna kvittrade, och folk var ute och gick i sommarvärmen.

Jag fick en sådan härlig känsla inombords när jag lämnade vårt hus! ... Hmm. Där tog det stopp. Minns inte såpass mycket, att jag kan säga mer om det just nu :P

Men jaja. Jag började iallafall med att gå och titta igenom galleriorna efter ett ställe där man kunde köpa ramar. Mamma behövde en A4 ram till familjefotot som jag gav dem i påskpresent. Men otålig som jag är, och "affärspanik" som jag har... Brukar kalla det så. För att jag är så stressad igenom affärer. Får ont i magen. Känner mig instängd och stressad... Otålig. Ja. Jag orkade iallafall inte leta.

Så jag började istället promenera ner mot hamnen igen. Ångesten... Eller ja. Tankarna att jag inte borde äta någonting. Ingenting alls. Hade redan börjat besöka mig. Men jag hade ändå bestämt mig för att ge mig själv en chans idag. "Jag BORDE klara det här! SKA jag ha en praktiklats, egen lägenhet... Ja, SKA jag ta vitamintabletter för mitt hårs skull, tvinga mig själv från huset, och kämpa mig fram mot ett bättre liv... Ja, då MÅSTE jag ju även kunna tillåta mig själv att ÄTA. Det känns ju såå dubbelt annars! Jag kan ju inte tillåta min hjärna att dra åt två håll samtidigt!

Nej. För jag sa till mig själv idag. Det är ju en sak att känna att man inte vill äta för mycket. Att man vill hålla sig i form och äta hälsosamt och så vidare. Och en HELT annan att inte vilja äta alls! För att, DET är ju vad min hjärna försöker övertala mig till! Hade den fått bestämma, hade jag ju inte tillåtits äta en SMULA per dag!

Nej, Så jag gick iallafall till min standard matbutik. Köpte mig en ost-och skinkfralla, en äppelmunk(som visade sig vara en vaniljmunk) och en liten tetra fruktdryck. Ut därifrån, gick jag med vetskapen om att jag antagligen inte skulle få i mig någonting av det. Men köpt var det. Så kanske skulle ändå "detta onödiga slöseri" få mig att proppa i mig detta(?)...

Och det gjorde det. Med tanken att "jag kan ju svälta närsom helst. Denna gången gjorde jag tabben att köpa något när jag egentligen inget skulle ha. Men nästa gång kanske jag tänker annorlunda"...

Nej, jag menar faktiskt det jag säger... SKA jag kämpa mig framåt mot ett bättre liv och är såpass viljestark till det, fastän jag inte ens kan SE vad jag kämpar emot... Ja, då kan jag ju inte SAMTIDIGT hålla på och svälta mig själv! Jag MÅSTE ju bestämma mig för EN väg. Och just nu är ju detta "ett bättre liv" ;) Så jag får allt kämpa mot dessa "matvägrardemoner" ett tag till ;)

Ja-a. Annars. Jag gick iallafall och satte mig på bänk efter bänk, som jag alltid gör. Solade mig i värmen, och tittade på alla hundar som lekte i hagen. Skorna hade jag tagit av mig och satt upp fötterna på bänken. Ja, det var en underbart härlig atmosfär idag <3 Första riktiga sommardagen som jag har upplevt detta år. Att sitta där med bara tunn tröja på sig, och ÄNDÅ vara varm! Vindarna var varma och att sitta i skuggan, var inte heller fel denna dag ;D

Men det blev inte långvarigt ändå. Tröttnade rätt så fort. Och mina förvirrade, kluvna tankar om liv och död, eller allt vad det var, gjorde att jag till slut bara ville hem. Så jag gick tillbaka till busstationen, märkte att det var över en timme kvar tills bussen skulle gå. Så gick och köpte en ram på Clas Olssons, och sedan till pressbyrån och köpte ett busskort. Vilket ÄNDÅ visade sig vara fel, när jag kom hem! Hade "reserverat" fel resa på mitt kort. Så jag betalar för mycket för den resa som jag nu kommer att åka på det. Men men. Det gnager lite grann när jag tänker på det. För att det känns så ONÖDIGT! Men inte mycket att göra åt. Jag har ju iallafall ett busskort nu. Vilket jag BEHÖVER för att kunna åka såpass ofta som jag planerar ;)

På busstationen mötte jag 13åringen som också skulle hem. Och när vi kom hem, åt vi middag. Sedan såg vi på sista delen av "Den fördömde", mamma, pappa och jag...

Ja, det var väl typ min dag. Undrar om inlägget låter lika rörigt som mitt huvud är idag :P Men i så fall bjuder jag på det :P Eller kanske borde jag ursäkta mig för det =P

God natt med er, iallafall <3

Idag har jag varit väldigt fotoinriktad. Redigerat foton efter foton, och experimenterat lite grann. Man får en sådan inspiration från andras bloggar, och det är så kul att hålla på!

Jag har saknat min hund lite grann. Längtat tills jag kan börja träffa hundar om dagarna. Sett fram emot en praktikplats på något hunddagis...Och jag har bestämt mig för att ta en trip till stan imorgon. Gå lite i hamnen. Utforska lite nya gator och områden, och titta på lite hundar, folk och barnvagnar. Drömma mig bort till framtiden, och bara fantisera lite grann. Jag ska ta det lugnt en stund och bara njuta av solen... Hoppas det blir sol, bara! Sminka mig och framhäva mina ögon... Se om jag kan få en sådan där underbar dag igen! Medans jag får tiden att gå fram tills på tisdag ;)

Oj. Nu blev det visst morgondagen istället :P Men men. Blivet är blivet =P Nu tar vi dagen idag ;)

Hmm... Om jag nu kan minnas :P

Jag minns iallafall att dagen började med att jag satte mig och spelade Bejeweled i brist på annat... Nej förresten. Jag började med en dusch. Sedan satte jag mig och spelade. Funderade och väntade på att 17åringen skulle säga någonting om sin påskpresent... "Hade hon sett den ännu?", "Struntar hon bara i den?", "Blev hon inte glad?", "Bryr hon sig inte?"... "Eller är hon bara otacksam?". "Kan hon ha varit inne i sitt rum så många gånger, men ändå missat den?"... Ja, jag visste inte VAD jag skulle tro. Hon sprang ut och in i sitt rum hela morgonen, men hon hade inte ännu NÄMT sin present! Inte ens när jag gick FÖRBI henne!

Men så efter mycket om och men, när jag satt härinne och tråkade. Åt påskgodis utan att vara sugen... Ja, och bara VAR... Då kommer hon in. Säger tack. Pratar lite och går igen. Inte mer med det. Och det var bara för att mamma frågade henne om påskägget! Så jag vet inte... Har inte HON något intresse, så tappar ju jag lite det också. Nästa år blir det väl bara 13åringen :)

Annars så har jag som sagt pysslat en del med foton idag. Jag har läst lite bloggar. Hittat några nya bloggar att läsa. Jag har bloggat själv...

... Ja-a... Känns som om jag inte har GJORT så mycket idag! Nu till kvällen, såg vi på film. "Den fördömde" med Rolf Lassgård. Ja, den näst sista, tror jag. Och sedan såg jag på liten del av "Let´s dance", innan jag gick upp hit igen.

Jo, just det ja! Nu när jag kommer ihåg det! För det första, dök en nattfjärill ner i vatnet på diskbänken, medans jag höll på och diskade. Hemskt! Då jag är livrädd för alla flygande småkryp! Ja, förutom myggor och flugor. De är bara irriterande. Men jag är störträdd för allra helst fjärillar och trollsländor. Humlor och getingar. Bromsar... Ja, ALLA hemska små bevingade småkryp! Och så dyker den ner i vattenpölen på diskbänken och bestämmer sig för att FASTNA där =P Jag går och hämtar mamma, så att hon får ta bort den åt mig =D Japp, hemska ting =P

Ja, och för det andra, fick jag ett mysterium av mamma i present idag. Påskpresent. Hon hade köpt ett jättekonstigt linne, med typ en slags halskrage(eller något) som hänger under armhålan :P Och HUR jag än försökte sätta den där "kragen" eller vad det nu var, så verkade det HELT fel =P Jag kunde bara inte få på mig det där mystiska linnet RÄTT =D Är man duktig då, så säg :P  Ibland kan kläder vara skumma =P Svåra att få på sig rätt xD

Jag får helt enkelt försöka igen och igen och igen. Klura på det tills det känns rätt ;)

Och med det, säger jag god natt. God natt med er <3

Idag har varit en bra dag, där det enda negativa har varit att jag hoppade över middagen och att jag har haft lite lätt huvudvärk sedan imorse... Men ingenting att gnälla på ;)

Jag hade redan igår när jag la mig, bestämt mig för att jag skulle kliva upp tidigt idag, för att hinna duscha och sedan ta bussen till stan. För att. Det känns väldigt viktigt för mig att faktiskt FULLFÖLJA min plan denna gången. Att det inte blir som det alltid blir. Att jag bestämmer mig för att "skaffa mig ett liv", att göra saker om dagarna... men att det sedan inte håller mer än ett par dagar. Som med cyklingen tillexempel. Och även att ta sig ut ur huset varje dag, är något som jag bestämt mig för såå många gånger.

Så. Jag vaknade iallafall tvärt idag, klockan halv tolv. "Tidigt" tänkte jag, och rusade upp ur sängen. Gick ner i källaren och hämtade upp mina rena kläder som mamma hade lagt på hög. Letade fram de kläder jag ville ha. Åt frukost med mamma och pappa. Diskade och hoppade sedan in i duschen.

Sedan var det bara att sätta sig vid datorn och vänta på att håret skulle torka. För att inte ger jag mig ut i halvkylan med rinnande hår!

Jag läste lite bloggar och kollade mailen medans jag väntade på att bussen skulle gå. Spelade nog lite Bejeweled, om jag inte minns fel. För att få tiden att gå. Men jag minns inte. Vet bara inte vad det var jag ANNARS gjorde medans jag väntade :P

Jag gick iväg till bussen, ungefär en halvtimme innan den skulle gå. Då solen sken så underbart utanför mitt fönster. Härliga känslor väcks inombords när man ser våren lura fram sommaren =)

Men ute var det inte särskilt varmt. Solen sken ju underbart... Men den hårda blåsten, gjorde att jag frös, där jag gick med uppknäppt vinterjacka, munkjacka och linne. Det var väl lugnt ett tag. Men desto längre vinden fick tortera mina öron, desto närmre inpå mig, smög sig huvudvärken. Ja, jag fick ont i huvudet. Och där jag stod på vägen och sjöng ut till "Concrete Angel", önskade jag bara att bussen kunde komma och rädda mig. Det dånade lite lätt på insidan av mitt pannben... Men värre än så, var det inte ;)

Väl i stan, hade jag inga planer. Mitt enda krav på mig själv, var ju att ta mig ut, hemifrån en gång per dag. Då till stan. Men vad jag skulle göra där... Ja, det visste jag inte!

Satte mig på en bänk i solen på torget. Tittade på folk, hundar, barnvagnar. Njöt av solen. Spände mig av den kyliga vinden. Kände mig vacker, där jag satt sminkad, med mitt långa blonda hår. Ja, det är inte ofta jag känner mig vacker. Men med kläderna jag hade, som visade min form så himla bra, och mitt idag så perfekta hår, mörka ögonfransar... Ja, jag kände mig kvinnligt fin ;) Det är nyttigt att göra det ibland också. För att det är inte så vanligt för en tidigare flera år mobbad tjej med dåligt självförtroende och minst lika dålig självkänsla. En ljus dag det här =)

Men man behöver ju röra på sig efter en stund. Så jag bestämde mig för att gå ner till mataffären och handla något lätt att äta. Tog en annan väg den här gången... och virrade bort mig ordentligt =P Men jag hittade dit till slut. Jag visste ju ungefär vart jag var, iallafall =D

Gick ner till hamnen och satte mig på en annan bänk och åt och drack. Solade mig. Satt en stund, och gick sedan vidare till den tredje :D Japp. Sitta kan jag allt :P Där satt jag en stund. Den hårda vinden som gjorde att jag fick huvudvärk och har det än, lugnade ner sig efter en stund och tillät solen värma sig med sina harmoniingivande strålar. Jag satt där på bänken, med hakan i händerna och bara njöt av solen i mitt ansikte. Drömde mig bort och lät tankarna föra mig till världen där jag trivs. För att på insidan av mitt huvud, kunde jag göra precis vad jag vill. Ha det precis hur jag ville... Och allt går min väg. ÄLSKAR att promenera, sitta, stå och bara låta tankarna ta mig på en resa. Jag mår så bra av det!

Det är bara så verkligt. Jag drömde om att jag hade min hund med mig. Och det var så starkt för mig, att jag till och med kom på mig själv med att knyta min vänstra hand hårt när jag gick. Jo, jag höll i kopplet :P Jag behöver ingen riktig hund. Mina drömmar är starka nog =P Mindre jobb på det viset ;)

Sedan, efter ungefär två timmar, bestämde jag mig för att börja gå hem. Gick en ny väg, även denna gång. Hamnade vid ett hundcenter. Kollade in omgivningen och började sedan gå mot busstationen. Klockan blev mycket. Missade precis 19.00 bussen. Så. Satt i en timme på busstationen och solade. Och åkte sedan hem.

Ja, jag mådde bra. Kände mig vacker, lugn och harmonisk. Kände att jag LEVDE, för en gångs skull! Jag VAR någon, och jag GJORDE någonting med mitt liv! Utforskade. Ja, det var härligt =)

Väl hemma, satt jag vid tv:n. Huvudvärken gjorde att jag inte orkade någonting annat. Middagen avsade jag mig. Sa att jag åt i stan. Men det gjorde jag inte. Jag har nog lite matproblem kvar ändå. Men jag ska bli bättre på det ;) Måste bara lösa en sak i taget. Nu går det ju ändå rätt så bra ;)

Har även haft kontakt med min bästis. Ska dit på Torsdag och stanna tills på Lördag.

Men nu säger jag god natt. God natt med er <3

13åringen har sovit HELA dagen idag. Från typ tolvtiden någon gång, och han sover än! Blir väl uppe hela natten sedan, skulle jag tro :P Han hade kompisar här över natten. En av dem satt vaken i allsängen(sängen som står i vårt allrum), när jag kom hem idag. De andra två sov. Och sedan åkte den vakne hem. Då han antagligen hade tråkigt där han satt mellan två sovande kompisar. Sedan vaknade den andre kompisen. 13åringen fortsatte sova. Och medans han fortfarande sov, åkte den andra hem. Trött broder idag :P

Jag har precis tagit mig igenom en utmaning som för mig är väldigt tuff. En situation som ger mig ett starkt tryck över bröstet. Ett världans obehag och stelhet i hela kroppen. Vågar knappt andas... Men ändå är det ingen hemsk upplevelse! Inget farligt eller fysiskt smärtsamt... Nej, det borde vara värme och kärlek.

Mamma går bra. Men det är annat med pappa. Båda tillsammans går också bra. Det är ju så det ska vara! ÄLSKAR när de båda är ensamma samtidigt!

Mamma och jag kan sitta i varsin tv:soffa, tysta i timtal. Säga någonting då och då. Skratta till. Kommentera tv:n...

Men med pappa är det inte lika enkelt... Idag har jag iallafall tagit mig igenom en HEL film med bara pappa som sällskap! Jag kände mig stel. Ont i bröstet. Osäker. Visste inte hur jag skulle sitta. Ville inte göra ljud ifrån mig...

Men stelheten försvann efter ett tag. Och trycket över bröstet lättade en aning. Men det var fortfarande obehagligt vid filmens slut... SKÖNT ändå att det är över! Och även DEN utmaningen klarade jag! ;) Yeeey meeee!

Ja. Annars. Dagen idag...

Jag hade ju bestämt mig redan igår, att jag skulle ta bussen in idag. Men osäkerheten kom och jag började tvivla. Vad skulle jag göra i stan(?). Hur skulle jag få tiden att gå(?) Och vad var det för mening(?)... Men jag kunde inte heller stå ut med att svika mig själv. Att känna att jag ÄN en gång backar och tvingar mig själv att känna mig svag... Och ALLRA helst, tvingar mig själv till ÄNNU en tråkig och meningslös dag!

Så klockan 10 slängde jag mig iväg till bussen. Åkte in till stan, som tänkt. Och påbörjade sedan en VÄLDIGT lugn promenad ner till hamnen. Tittade på folket. Kände solen varvas med lite lätt vind och kyla. Vid vindstilla, var vädret underbart och solen brände lite lätt <3

Jag kände mig lite friare än vanligt, men ändå bunden. Som om jag äntligen lyckats med min nagelfil, såga av detta tjocka repet till den grad att det nu bara var en tunn tunn bit kvar att "knäcka". Vilket jag nu BORDE kunna göra, endast med ett litet knyck ;) Osäker på om jag kommer att kunna göra det. Men ändock med en gnutta hopp.

Jag gick iallafall ner till hamnen. Där satte jag mig på en bänk en stund. Solade. Njöt. Kollade på förbigående folk och hundar. Sedan fortsatte jag promenadspåret fram... Och upptäckte att de har en HUNDGÅRD(!) här... LYCKA! Jag har nu funnit mitt ställe att hänga på :D Jag bara satt där och kollade på hundarna som sprang och lekte. Skällde och morrade. Viftade vilt på sina svansar. Lyssnade och iakttog ägarnas ignorerade röster. Vänliga som skrikandes. Satt där och funderade över hur JAG hade hanterat hunden istället. Diskuterade med mig själv, vad jag tyckte att de gjorde fel, och vad hundarnas döva öron kunde bero på...

Ja, jag njöt. ÄLSKAR hundar! Och jag kan ju bara längta ÄNNU mer efter att få börja praktisera bland hundar! Jobba med hundar. DET är vad jag vill göra! Med säkerhet!

Sedan, efter ungefär en halvtimme, fortsatte jag min promenad. Gick in och handlade lite på mataffären och gick sedan till bussarna och åkte hem. Nöjd över vad jag gjort idag...

Väl hemma, har jag suttit här vid datorn. Kollat lite hundar på blocket. Sökt lägenheter. Spelat ännu mer Bejeweled =P Läst lite bloggar... Ja, jag minns inte...

Och så har vi iallafall sett på film, mamma, pappa och jag. Och därefter diskade jag, för att sedan se en ny film, med pappa :)

Och nu blir det sängen. För att klockan är mycket. Och det blir ny dag fortare ifall jag sover ;) Och ju fler nya dagar, desto närmre mitt ack så efterlängtade mål =)

God natt med er <3

Hmm. Okej, dagen idag...

Jag vaknade tidigt imorse. Ja, ungefär klockan... Hihi, jag minns inte :P Så vi går vidare. Jag låg iallafall kvar och drog mig lääänge. Hörde mamma och pappa påbörja frukosten, 19åringen prata från matrummet på nedervåningen. Jag hade om jag ville, chansen att hinna ner innan de gjorde kaffe, så att jag själv kunde få mig en kopp. Men humöret mitt, var inte det bästa. Och jag kände att det inte var någon större mening att kliva upp... För att, till vadå? ...

Jag minns inte hur jag mådde annars. Men jag tror att... Nej, jag vet inte. Lite deppig och orolig... Lite förberedande emotionellt inför en tråkig dag, kanske. VILLE så gärna åka bort idag. Hitta på någonting extra kul... Och att veta att det inte skulle bli av, då jag inte har någonstans att åka, någon aktivitet att utföra... Gjorde mig rädd för att få uppleva ännu en tråkig dag...

Men till saken nu, D. Det var ju inte det du skulle slösa bort ditt inlägg på idag.

Jag bestämde mig iallafall helt plötsligt, för att börja LE. Låta mina läppar träna lite gymnastik. För att, ler man, blir allt så mycket roligare. Och med tiden, kommer man även att börja känna sig mer nöjd och stolt. Att sätta hakan högt, att stretcha på kinderna, och kanske till och med att DANSA fram när man går... Ja, det höjde bevisligen mitt humör idag! =D Ja, jag kände mig faktiskt gladare, började se mer positivt på livet och för första gången på LÄNGE, började jag VILJA saker! Vilja saker som INTE bara har med praktik eller ett bättre LIV att göra! Jag började drömma om saker, planera och längta efter de saker som jag för länge SEDAN har lagt bakom mig och glömt bort! Mitt i denna kampen om ett bättre liv och mående. För att dessa småsaker är ju också viktiga att minnas =) Sina SMÅ drömmar som piffar upp vardagen. Drömmar ej svåra att uppnå.

Ja, idag var det bakning, matlagning och att experimentera med råvaror, som har rört sig i min skalle. Jag bara längtar SÅÅ, tills jag kan flytta till eget och börja utforska livets små glädjeämnen <3

Idag har inte varit en dag HELT utan ångest! Det vill jag inte påstå. Men ångesten har varit så LITEN och den har inte stört mitt humör ett DYFT ;) Jag har bara viftat bort den som en fluga, när den närmade sig med lätta smygande steg :)

Men jag har inte GJORT mycket idag. Tog en liten promenad i vårsolen och övade på mina leenden. Utforskade dess effekt. Funderade på att ta bussen till stan, men struntade i det, och tillät mig själv att ha en TRÅKIG dag idag. Så tar jag bussen imorgon istället. Jo, jag ska bli mer aktiv. Jag ska göra det BÄSTA av mitt liv, medans jag VÄNTAR på en praktik, en flytt... och ett eget liv ;) Och på måndag tänkte jag testa gå på det där "arbetet"/"aktiviteten" som är frivillig och man får komma och gå som man vill. Ja, det som personligt ombud pratade om. Tänkte se vad det är och se om det kan vara någonting för mig, bara medans praktikplatsen sakterligen närmar sig ;)

Annars har jag spelat Zudoku (eller hur det nu stavas). Jag har spelat "Bejeweled". Läst lite bloggar. Tagit farväl av min kära bloggkompis. Kollat djur på blocket. Ja-a. Och så har jag sett på tv en del. Bland annat någon "mastechef" (stavning), "En svensk Talkshow", "Äntligen hemma", och så något program med Babben.

Ja-a. Har jag inte glömt någonting, så var detta min dag :) God natt med er<3

Hmmmm...

Hur ska jag lägga upp det här inlägget? Börjar med det lite mindre positiva kanske(?). Så att vi avslutar bra med ett leende på läpparna :D För att ett leende har jag allt haft! =D

Just nu känner jag mig dock pressad. Jag tror att jag har lite prestationsångest... Men det är nog mest av beslutsångest... Det är nog bara att inse det, att ångesten. Pressen och alla jobbigt oroliga känslor KOMMER att komma. De KOMMER att besöka mig lite då och då. Det är liksom ingenting som jag kan göra så mycket åt. Det enda jag kan göra är att acceptera det och samtidigt försöka intala mig själv att det inte ÄR hela världen ifall allt inte blir perfekt! Ifall jag inte tar beslut som är så bra de bara KAN bli. Om jag inte har klart i huvudet PRECIS hur jag vill ha någonting! "Det ÄR inte hela världen, kära D.", "Slappna nu av och ta saker som de kommer. Acceptera osäkerheten och ångesten, och gå sedan vidare"... Och visst. Det är ju enkelt att SÄGA... Enkelt att TÄNKA. Men LÅNGT ifrån lika enkelt att KÄNNA.

Och det jobbigaste är ju att besluten som jag pratar om... Ja iallafall det som jag har känt ångest och oro för, osäkerhet, är någonting såå himla onödigt! Och så ÄR det ju oftast. Jag hakar upp mig på det MINSTA. Saker som inte KAN vara perfekta. Beslut som inte KAN vara RÄTT, då jag faktiskt själv väljer PRECIS hur de ska vara och se ut! Men det hjälper liksom inte. Det ÄR bara sådan jag är! Jag vill att allt blir PRECIS som det till en början var tänkt... Och om det då blir som det blev idag, att jag blir osäker på vad jag hade tänkt... Ja, då knyter det sig i skallen på mig, och vilket håll jag än sätter mig åt, blir fel...

Oj, ja. Färdiggnällt. Det blev ett LÅNGT gnällande, det där =P Men då ska jag vara desto gladare nu =) Nu sätter jag på mig mina leende läppar =)

Dagen idag är rätt suddig. Ja, iallafall innan jag gjorde den sak som VERKLIGEN gjorde mig STOLT! Så jag tror att vi hoppar direkt till den saken :) Egentligen vet jag inte om det ÄR så himla mycket att vara stolt över, och den största stoltheten la sig efter bara en liten stund. Men SOM jag var stolt alltså! Jag kände mig såå NÖJD och duktig. Så envis och stark. Det kändes som om jag tagit klivet uppför ett trappsteg ALLDELES för högt för mig att klara av. OCH jag KLARADE det! 

Det kändes bara som att. "Klarar jag detta, klarar jag allt!". Eftersom att jag kände hur fysiskt jobbigt det var, men ÄNDÅ kämpade på för att nå mitt mål. Jag tog i som sjuttsingen HELA vägen fram! Och TROTS viljan att stanna FLERA gånger, var jag FAST besluten att nå mitt eget uppsatta mål! Det slutade med att jag svor och skrek på denna LÅNGA väg, till slutet. Mellan de hastiga andningarna och med hjärtat ljudligt pumpandes, tjatade jag på vägen att den bara MÅSTE ta slut nu. Och till slut, lyssnade den! Och mitt leende blev skinande stort...

Ja, jag tog en PowerWalk. Jag låg hela natten och funderade på vad jag skulle hitta på idag för att undvika ännu en gårdag... Kunde inte komma på någonting. Jag kan liksom inte komma mig FÖR att göra någonting alls. Jag får inte ro i sinnet till att hitta på någon aktivitet... Eller ALLRA helst inte utföra den!

Men funderingarna fortsatte idag. Jag VILLE verkligen göra NÅGONTING med denna dag! Så jag tog på mig kämparglöden och började gå så fort jag bara kunde! Jag skulle gå så fort jag kunde en bit, och sedan skulle jag gå i lugnt tempo tillbaka. Det tog väl ungefär en halvtimme PowerWalk och kanske 45 minuter tillbaka. Helt okej promenad ;) Och jag mådde såå bra av det!

Detta visade ju bara mig att jag klarar av ALLT jag vill, bara jag är VILJESTARK! För att jag ÄR envis. Har jag alltid varit. Men jag har nog bara inte orken att försöka med någonting som jag inte tror att jag kommer att klara av. Men jag är starkare än vad jag tror ;) Det är SÅDÄR jag vill springa livets Marathon :D Med en isfast blick framåt och en gröthet kämparglöd ända tills jag nått mitt mål. För att jag KAN =)

Ja. Dagen idag då. Innan inlägget drar iväg för mig :P

Jag har tagit en härlig dusch, efter denna varma kamp. Jag har kollat blocket efter hundar. Sökt en lägenhet (vet inte om jag ljuger). Läst lite bloggar. Hittat en eller ett par nya bloggar att ge en chans. Kommenterat lite inlägg... Ja-a. och så har jag suttit och räknat ut hur länge det är kvar tills jag får en lägenhet. Men det kan man ju aldrig veta säkert :) Och nu till kvällen satt jag nere i tv:soffan och gluttade lite på tv:n.

Kanske var det. Så god natt med er <3 Ska försöka glädjas åt mina framteg och annat som jag har. Istället för att haka upp mig på småsaker, nu ;)

Förutom det faktum att jag har haft ca två-tre meningar ur en viss låt, rabblandes i huvudet sedan i FÖRRIGÅR(!!!), så har idag varit en näst intill FANTASTISK dag! Jag känner för att gnälla först och ta allt positivt efter det. Känns mest rätt åt det hållet ;)

Så. Varsågod gnäll, D.

Ja, det är väl typ det enda som stört mig idag. Jag har blivit alldeles TRÖTT i huvudet av att ha nynnat, rabblat och småsjungit på denna sång. Jag menar. Det blir ju så TJATIGT! Det hade ju varit EN sak om jag hade kunnat HELA låten! Men jag kan typ bara melodin och så högst fyra meningar... Utspritt på flera ställen. Så snacka jobbigt. Jag rabblar och rabblar... Suck. Det har ju hållit på i flera dagar nu. Och inte hjälper det att lyssna på annan musik eller försöka sjunga en annan låt, HELLER. Nej, det ÄR just DEN sången...

Okej. Så jobbigt(?). Jo, visst kan man kalla det DET! Men om DET hade varit det enda man led av här i livet, hade jag dansat lyckodansen :P Jo, det har varit en bra dag idag ;) En dag utan ångest. Utan oro, osäkerhet och press. Jag... Ja, det har känts bra.

Natten var trög. Kunde inte sova...(Ja, lite till gnäll :) Det får vi tåla =P Somnade säkert efter klockan tre på morgonen, och vaknade sedan, utan att vilja kliva upp. Låg lääänge och drog mig... Kände ingen större glädje i att kliva upp ur sängen...

Men nu till det positiva! För att. När jag väl hade gjort det, vattnade jag mina växter och upptäckte att min ledsna växt som nästan dött, nu står starkt på sitt skaft igen. Japp. Kanske har jag lyckats rädda den! Men bara kanske :P

Sedan medans jag väntade på att jag skulle börja med lunchen som mamma "beställt" tills de skulle komma hem från sin shopping, gick jag ut på gården och satte på youtube i mobilen. Här skulle sjungas! Vädret var fint och glädjen... Ja, den var närvarande :) Så. En kvart hade jag på mig att sjunga högljutt, mina favoritlåtar. Och jag SJÖNG! SOM jag SJÖNG! Högt och ljudligt. Både falskt och ..."sant(?)"... Hihi =P Jo, det var härligt. ÄLSKAR att sjunga. Jag blir bara så glad av det. Och att ta i enda från magen, får mig att tänka på annat... Eller rättare sagt, ingenting, för ett tag ;)

Sedan har jag suttit lite vid datorn. Kommenterat lite med min bästaste bloggkompis. Ja, jag kan ju bara säga EN sak! ... Jag har hittat min dubbelgångare! En själsfrände. För att idag skrev hon en text som lika gärna skulle kunnat komma från min egen mun, rakt ur mitt eget hjärta, för ett år sedan. Jag slår vad om att jag har skrivit minst FEM nästan PRECIS likadana texter, för sådär... Ja, jättemånga månader sedan. När jag hade det som jobbigast. Och att stötta henne genom vad jag en gång tidigare, gått igenom, känns som... Ja, det känns helt overkligt. Jag vet faktiskt inte. Men hon är helt klart en av de närmaste och... Nu glömde jag vad jag skulle skriva. Men hon känns verkligen nära. Och är den jag känner mig som absolut närmast just nu. Häftig känsla. Då jag inte ens träffat henne =)

Men jag har iallafall kollat hundar på blocket, idag. Ja, lusten har lite smått kommit tillbaka. Nu då jag verkar börja må bättre igen. Och nu när jag kommer ihåg det. Jag har kommit fram till, att om allt fortsätter i samma takt som tidigare, kommer jag att ha en lägenhet till sommaren. Senast till hösten! UNDERBART! DÅ kan äntligen mitt liv börja!

Jag har även läst lite bloggar... Ja, det kanske var allt. Ja, förutom filmen som vi såg på ikväll, mamma, pappa, jag, 13åringen, 17åringen och 19åringen :) Minns tyvärr inte vad den hette. Men känner inte för att tipsa om den ändå. Satt nämligen bara och LÄNGTADE efter att den skulle ta slut!

Jo, och så till sista grejen (vad jag minns =P)... Jag har CYKLAT! Ja, jag STRUNTADE blankt i att jag behöver en ny cykel och att min är närapå att falla ihop! Jag mådde bra och jag fick lust att CYKLA =) Och det var UNDERBART. Underbart tungt =P Nej men. Man märkte ju verkligen att man inte har cyklat på över fem år! VILKEN avsaknad av kondition! Jag trodde att jag skulle DÖ, vissa stunder. Minsta lilla uppförsbacke, och andningen blev helt överansträngd. Det blåste i rejäl motvind och musiken i mitt öra, kunde inte vara mer frånvarande. Kunde höra en HINT av den när jag vred huvudet från blåsten.

Jag blev andfådd, varm, det stramade ordentligt under tungan... Ja, som det alltid gör... Brukar även få ont i tänderna :P Och att cykla på treans växel, var BRA mycket tyngre än vad jag mindes det! Orkade KNAPPATS cykla i samma takt som under mina aktiva år :P Och på en väg, var det stenar stora som tennisbollar, utspridda och tjockt lager över hela vägbredden... SNACKA om att jag STUDSADE fram! Blev såpass orolig över cykeln, att jag var tvungen att GÅ den vägen!

VARMT, varmt, varmt. Ja, det var vad det var. Andfådd som få och tanken att kanske vända om.... slog mig några gånger. MEN jag var uthållig och TRIVDES trots allt med vad jag gjorde. Kände mig nöjd och ville göra samma sak VARJE dag! Få upp min kondition igen och känna mig mer hälsosam och nyttig. En ny god vana?

Kände mig iallafall ÄNNU gladare när jag kom hem igen, och har haft humöret på lagom nivå HELA dagen =) En LYCKAD dag!

God natt med er <3 Ursäkta min oförmåga att skriva korta inlägg =P