Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Härliga stunder & känslor

Av D - 30 maj 2014 21:56

Jag slänger in ett inlägg nu på en gång. Så att jag kan krypa ner och läsa min bok sedan... Vilket typ hela dagen idag, har bestått av.

 

Vet egentligen inte hur jag ska börja. Dagen har varit händelselös, grå och tråkig. Jag har känt mig unken, och jag har haft ångest utan anledning. Eller iallafall har mitt huvud varit så trött och segt av alla snurrande tankar, att jag inte har orkat fundera på anledningen. Jag har bara accepterat Herr Ångests närvaro... Tillåtit mig själv att känna mig deppig en dag som denna, och gottat ner mig i någon annans värld. Just Torey Haydens. "Vackra Barn" är boken jag läser.

 

Dagen har bestått av att jag har pendlat mellan sängen och datorn, här i mitt lilla lagom stora rum. Nedervåningen brydde jag mig inte om. Det var bara mamma hemma, och jag kände inget intresse för att vara social med en mamma som jobbade natten igår.

 

Jag satt här vid datorn. Bloggade. Läste bloggar. Kollade vovvar på blocket... Jag spelade Bejeweled i ren uttråkning... Ja-a... Och så läste jag min bok. Bara för att få någonting och göra, och bli av med alla tankar för en stund. Jag har HELT klart insett tjusningen... Hmm. Upptäckt tjusningen med att läsa böcker. Livet känns mycket enklare, med en bok under näsan. Att bara "stå bredvid" och se andra tampas med sina egna liv. Inget ansvar på mig, och ingen anledning till rädsla eller ångest. Oro. Det är avslappnande, helt enkelt. Fly verkligheten, och bara ta en paus...

 

När jag suttit här vid datorn och bara stirrat, har jag även funderat. Min trötta hjärna vet inte riktigt på vad, just nu. Den känns ärligt talat som ett russin under press. Tung som betong.

Men det har iallafall handlat mycket om maten. Ätandet. Om vad jag vill och inte vill. Vad som händer och inte händer i mitt liv... Jag har tittat ut genom fönstret. Sett regnet ösa ner, och inspekterat den gråa, näst intill vita himmelen. Hört fåglarna kvittra, men inte kunnat glädjas av det. Eller finna inre ro.

 

Tankarna har snurrat, och att fånga dem, har varit och är en ren kamp. Har inte energin till att försöka. En grå dag. En deppig, och tung dag att bära.

Men jag har även känt mig positiv. Jag känner mig bara så mycket STARKARE nu när jag har börjat äta efter schema igen och dessutom för loggbok över det. Det har gett mig ny styrka och jag mår bara bra av att känna att jag har struktur och lyckas följa de regler som jag har satt upp. Det höjer självförtroendet lite, att märka att jag har självkontroll.

 

När klockan blev ungefär... Ja, strax innan sju, gick jag för första gången ner på nedervåningen(förutom vid måltiderna) och satte mig vid tv:n. Det var tråkigt och inget program som jag tyckte om. Men jag orkade inte läsa mer just då. Fick ingen ro till det. Då pappa ändå snart skulle komma hem. Och då skulle det bli film.

Och det blev det. Vi fikade lite och såg på film. Jag smakade Baylies(stavning) för första gången. Är inte så mycket för alkohol. Rätt så feg när det gäller, faktiskt. Varav jag alltid tackar nej när de frågar mig härhemma. Men idag övertalades jag att testa. Rätt så gott. Men jag tog bara kanske en halv tesked sammanlagt. Verkligen pyttelite. En ny sak. Både gott och äckligt. Lite läskigt.

 

Och nu ska jag läsa lite i min bok och bli av med den konstiga ångesten och vila min "träningsvärkhjärna"... Eller kanske bara spända hjärna... lite.

God natt med er <3

 

 

Av D - 29 maj 2014 21:35

Nej. Mitt huvud är fullt av skit, känns det som. Det segar och snurrar tankar. Men jag orkar inte ens hålla koll på vilka tankarna är... Jag får inte ro till någonting. Lusten säger "promenad i kvällsatmosfären. Den friska luften, och naturens musik"... Men den störande känslan står ivägen för min dörr...

... Vad är det som är fel(?)... Ingen aning.

 

Så vi går vidare och försöker sammanfatta dagen.

Idag klev jag upp vid strax efter halv nio. Hade ställt om larmklockan till klockan nio istället för halvtio. Förbereda mig lite mer för att kliva upp till arbete sedan. Men vaknade som sagt innan. Och klev upp. Vägde mig och upptäckte att jag hade gått ner ungefär ett kilo de senaste dagarna.

Åt frukost, och gick sedan upp hit och klädde på mig lite kläder(hade morgonrock innan. Så gick inte naken :P). Sedan minns jag inte så väl. Kollade säkert allt det vanliga på datorn. Bloggar, blocket. Lägenheter...

Ja, sedan tog jag min bok och satte mig på stentrappan ute på gården. Läste. Stördes av surrande humlor, kvittrande fåglar, folk som pratade, och naturens egna brus. Fick läsa om meningarna några gånger. Men det var det värt. För att vädret var HELT underbart! Solen precis sådär lagom varm, vinden perfekt fläktande... Och naturens musik. Ja, den är lugnframkallande...

 

Jag läste ut boken, med en paus för lunch.

Sedan vet jag inte VAD jag gjorde. För att snart var det dags för middag. Åt, och funderade sedan på att börja läsa en ny bok... "Vackra Barn" av Torey Hayden. Har läst den förut. Tyckte att den var bra DÅ, men när jag började läsa, fastnade jag aldrig riktigt för den, där här gången.

 

Gick upp på övervåningen och skrev min recension av boken... Och satte mig sedan vid tv:n. Såg film med mamma och pappa. Ja-a. Diskade och gick sedan upp hit igen...

 

Hmm. Blev kort idag. Men det har nog mycket att göra med min nya kategori här på bloggen "Loggbok-Matkampen". Där jag skriver om hur det går med att äta. Vilket mina senaste inlägg mycket har handlat om.

 

Så. Med det säger jag god natt. God natt med er <3

 

 

Av D - 26 maj 2014 22:00

Det är iallafall härligt att få in lite frisk luft i rummet nu. Äntligen kan jag ha föntret lite öppet. Och desto underbarare är ju att fåglarna fortfarande kvittrar i träden utanför vårt hus <3 Friskt.

 

Jaowww. Annars så... Ja, jag börjar från natten som var. Anledningen till att jag nu känner mig mer död än levande.

Först var det ju en del beslutsångest efter gårkvällens inlägg här på bloggen. Snurrande, osäkra tankar fram och tillbaka. Frågor utan svar... Ett beslut som man skulle kunna tro att vore på liv och död... när man tänker på känsloreaktionen.

 

Men jag bäddade ner mig i sängen till slut. Fortsatte fundera lite fram och tillbaka, tills jag lyckades släppa på bekymret. Acceptera och gå vidare.

Men funderingarna slutade inte. Minns inte riktigt vad jag tänkte på. Men antagligen något med matlagning, mat, ätandet, jobb, praktik, boende... framtid... Ja, det mesta som jag allt som oftast tänker på nuför tiden.

 

Skrev några gånger i min "Min tankar-snurrandes-i-skallen-bok", där jag gör punkter med tankar allt eftersom. Drack vatten några gånger. Och låg och bara lät tiden gå. Som jag alltid gör. Klev upp och flyttade på mina växter lite grann, då det verkar som om den ena av dem, lider av det starka solljuset eller värmen.

Fick för mig att börja läsa en bok. Jag som ALDRIG läser böcker frivilligt! Har inte läst sedan jag gick i grundskolan! Men nu när jag ändå inte somnade, fick jag lust att testa mig på att läsa lite. Klockan var strax efter två på natten.

Jag var trött och okoncentrerad. Men då boken var såå fängslande, kunde jag ändå inte sluta läsa. Fick läsa om samma meningar flera gånger... Men det var ingenting jag led av. Då boken var så spännande. En sann historia. Och sådant går alltid hem hos mig. Har bara längtat hela dagen, efter att få läsa mer, mer, mer =D

 

La undan boken efter kanske 40 minuter eller en timme. Men tog fram den igen, klockan 04.12 Läste ett kapitel till. Önskade jag hade mer ork och koncentration. Men fick kapitulera, och la mig sedan för att sova, och somnade runt sextiden.

 

Jo. Frukost blev det idag. Lite sådär motvilligt. Tog så lite det bara var möjligt, och döljde den lilla färgglada plastskålen diskret när mamma råkade gå förbi. Det var för lite i den för att vara säker på att inte bli konfronterad.

 

Sedan satte jag mig en stund vid datorn och väntade på att få gå till bussen. Jag läste lite bloggar. Hittade några nya intressanta bloggar som jag nu lagt till i bokmärken. Får se hur länge dessa får hänga kvar. Kollade mailen. Blocket. Lägenheter... Minns inte om jag gjorde någonting annat...

 

Packade min lilla ryggsäck och knatade iväg till bussen.

Men i stan var tråkigt. Jag gick bara från bänk till bänk och brände armarna av solen. Eller egentligen var det bara exem. Satt och... Ja, promenerade för att få lite svalka. Trivdes i skuggan. Jag funderade en del över det här med maten. Var hungrig och energilös. Skrev några punkter då och då, i mitt lilla häfte... Och ville sedan bara hem. Ingen större njutning idag... Om jag inte minns fel.

 

När jag kom hem, satte jag mig vid datorn en stund till. Och min trötta hjärna, vet inte heller nu, vad jag hade för mig vid datorn. Men jag vet iallafall att jag bestämde mig efter mycket om och men, mycket funderingar fram och tillbaka. Osäkerhet. Oro... Rädsla. Ja, att chansa. Jag övertygade mig själv med tanken "Ska jag verkligen ha det SÅHÄR hela mitt liv?". Och så skickade jag iväg ett beskrivande mail till personligt ombud så att hon kan kontakta dietist eller liknande till mig. Efter att ha känt att jag ätit för mycket idag... När jag bara har ätit lite potatismos och en skiva kassler, på hela dagen! "Nej, såhär kan jag ju inte ha det... Livet då?!"

 

Jag har sett på tv, och "Maria Wern" nu på kvällen. Och jag har säkert glömt halva dagen... Men spelar roll :P Trött ju =P

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 25 maj 2014 23:32

Ja, det svåraste är att börja... Sedan flyter allt på bra.

 

... Men vi gör på det enklaste sättet. Börjar med morgonen och betar oss uppåt... Hmmm. Framåt ;D

Som jag oftast gör nuför tiden, vaknade jag strax innan klockan ringde. Stängde av klockan med lite mindre problematik än förra gången, när den väl ringde... och låg sedan kvar och drog mig en stund... Funderade över hur jag skulle kunna hoppa över frukosten utan att någon av alla miljoner familjemedlemmar skulle märka det och ifrågasätta.

 

Men så bestämde jag mig för att trots allt äta frukost... Men då mitt minne inte är det bästa, har jag svårt att minnas hur just den tankegången gick. Jag tror att jag bestämde mig för att... Ja, jag minns inte. Skrev iallafall på min tredje blogg, efter att ha låtit ca en halv deciliter naturell youghurt och några... Ja, kanske tjugo russin och lite musly, slinka ner... frånskild från resten av familjen. Ja, jag valde att sätta mig i köket istället för matrummet med mamma, pappa och 22åringen. För att undvika att visa hur larvigt lite jag åt denna gången.

 

Men dessvärre minns jag inte heller vad jag skrev på min tredje blogg. Men tror att det var något liknande vid att "visst ska jag väl klara detta. Jag har ju aldrig varit tjock i hela mitt liv... TROTS att jag har ätit precis vad jag känner för, NÄR jag känner för det! Så. Visst jag kommer ju inte att förbli lika smal som jag är nu. Men jag kommer inte att bli TJOCK..." Ja, något åt det hållet, kanske =)

 

Men det är ju lättare sagt än gjort. Mitt mest dominanta... om man kan kalla det så. Tankesätt idag, har varit att "Ja, jag äter som jag vill idag, och så kan jag svälta på vardagarna. Undvika alla måltider som jag får chansen till, utan att verka misstänkt... Jag kan ju hålla mig i stan så mycket det går...". Men också "När jag har flyttat hemifrån... DÅ kan jag svälta om jag vill..."...

 

Ja, det är väl egentligen bra sålänge som jag kan skjuta upp problemet såhär...

Men vidare med dagen.

Dagen idag har varit bra. Jag har varit glad och framåt. Haft ett oundvikligt leende på mina läppar... Och det bästa av ALLT! Jag har varit SOCIAL =D Jag har umgåtts med syskonen. Skrattat och pratat. Ja, JAG har pratat! Frivilligt! Och jag har inte ens LÄNGTAT efter att de ska lämna mig ifred. Tröttna =D Så himla skönt! En lyckans dag. En glädjens dag... En dag då jag har känt mig duktig, och har kunnat äta obegränsat =D Leende, leende, leende =) =) =)

 

Ja. Efter frukosten och efter att ha suttit vid datorn en liten stund. Vad jag har gjort vid datorn, är nog ungefär samma som alltid. Det enda som sticker ut, är väl att jag tittat lite lätt efter rakapparat eller liknande... Annars så vet jag inte.

 

Gick och tog en dusch. Sedan ville 22åringen ha hjälp att spola av alla utemöbler med högtryckstvätten. Krångel och pussel att få den att ens spruta vatten. Och efter lite silvertejp och med en fortfarande läckande högtryckstvätt, satte vi sedan igång. Armarna mina fylldes med solexem, men lika glad var jag ändå ;) Syskonen led mer av dessa än vad JAG gjorde =P Så jag smörjde armarna för deras skull ;P

 

Sedan blev det tårta. Ja den där tårtan som jag de senaste två dagarna, haft sådan ångest för. Men det gick bra. Jag dör ju inte av en liten tårtbit. Den förändrar ju ingenting. Inte heller allt det andra som jag har pressat i mig idag. Ja, idag slog jag på stort. Har man en dag då man struntar i det hela och tänker att man ju kan börja om igen... Ja, då kan man lika gärna gotta sig ordentligt ;D ... Och nu är jag såå mätt!

 

Ja-a... Vad mer? När 21åringen åkte hem igen, och 22åringen och 19åringen, även DE, lämnade oss, så var dagen i princip slut. Jag satt här vid datorn en stund till... Och sedan blev det film tillsammans med mamma, pappa och 17åringen. "Roger Rabbit", resten av den. Den del vi inte hann med igår. VÄRLDENS bästa film! Nej, kanske inte. Men bra var den!

Såg sedan på Notting Hill. JÄTTEBRA. RÖRANDE, och leendet på mina läppar, spände ut mina kinder, medans mina händer kramade varandra hårt <3 UNDERBAR FILM <3

 

Så. Jag tror att detta var hela min dag. Men jag reserverar mig för att ha glömt något :P Inga garantier =D God natt med er <3

 

 

Av D - 22 maj 2014 22:36

Jag orkar inte ens skriva om min dag idag... Då det känns som om det har varit så mycket, och jag har annat i mitt huvud just nu. Går och bär på tunga känslor. Angående kost, onyttigheter... Ja, kalorier, fett, proteiner. Mängden jag äter... Och det stora hela med missnöjdheten och rädslan när det gäller vad jag tuggar i mig...

Ja, jag vet. Jag har blivit som besatt. Och det har ju inte BARA med vikten att göra! Jag är smal. Kanske för smal. Det ser jag. Och jag skulle gärna vilja säga som jag för några månader kunde göra "Jag vill gå upp i vikt. Tycker att det är gulligt med lite hull"... Ja, jag kunde säga det, med handen på hjärtat, när jag låg inne och de trodde att jag hade någon slags anorexia eller något.

Så var inte fallet, då. Men jag tror inte att jag kan säga samma sak nu. För att ska jag hålla handen på hjärtat, blir jag tvungen att säga att jag är livrädd, orolig... får ångest i blotta TANKEN på att gå upp minsta lilla kilo... trots att jag är underviktig.

 

Men det jag skulle säga. Det är inte BARA vikten som spelar in i min oro och ångest för ätandet. Utan det har även med min perfektionism att göra. Nu när jag har gått in för ett matschema(till en början för att gå upp i vikt), så vill jag att allt blir perfekt. Nyttigt ska det vara. Exakt samma mängd varje dag. Den perfekta mängden... Superhälsosamt eller ingenting alls...

Och ja-a... Varje gång som jag mår dåligt eller känner mig misslyckad. Uppgiven. Så sätter min självsvältarhjärna igång... Självskadebeteendet.

 

Men till dagen. Ska väl rabbla den kort, iallafall.

Vid nio imorse, gick jag hemifrån, efter att ha ätit frukost. Mötte personligt ombud utanför hennes kontor och kämpade mig sedan in innanför "aktivitetshusets" dörrar. Kändes tungt och otryggt. Jag klev in i som ett skal av osäkerhet. Sa inte mycket. Svarade kortfattat på frågor. Varenda rum vi beträdde(är det ett ord?), kändes läskigt och otryggt. Människors blickar, ville jag inte möta. Ville helst undvika all social kontakt och bara komma därifrån.

Men grejen är den att det VAR inte så läskigt. Jag kände mig rätt så lugn. Bara sådär extra osocial och otrygg i situationen. Där jag var på ett ställe där jag inte riktigt kände att jag passade in...

Men killen som visade mig/oss runt var jättetrevlig. Charmig och trygg i sig. Ja, jag skulle vilja säga underbar ;)

 

Jag hade säkert kunnat börja trivas där ordentligt. Då man hamnar som i en slags gemenskap där alla sitter i samma båt och där alla är supermysiga och trevliga. Omhändertagande och mottagande. Men känner jag mig inte trygg i situationen och "hemma" på stället, så känns det inte så lockande. Så vi får se hur jag gör. Kanske går jag dit någon dag och ser om jag kan våga vara lite social. Vore ju skönt.

 

Ja. Efter mötet, gick jag och satte mig vid forsen och åt min lunchmacka och drack min kakaomjölk. Skrev lite dagbok för att räta ut mina tankar. Ja eller försöka iallafall!

Solade lite grann, och gick sedan vidare upp mot stan. Satte mig på en bänk på torget och bara stirrade. Funderade säkert lite fram och tillbaka. Sedan bestämde jag mig för att gå och köpa någon dricka på affären. Tänkt och gjort. Och därefter iväg till busstationen för att åka hem.

 

Jag hade en himla tur. PRECIS när jag kom till stationen, kom min buss! Och jag kunde med glädje, sätta mig på bussen direkt, och åka hem.

Satte mig vid datorn en stund. Kollade typ hundar och lägenheter på blocket. Läste bloggar... och skickade iväg ett mail till förskolechefen här i området. Jo, ju närmre det där aktivitetshuset jag kommer, desto viktigare blir det för mig att komma ut på en riktig praktik. En plats där jag känner att jag inte underprestrerar... Eller vad man nu ska kalla det. Jag vill jobba. Visa mig själv och andra att jag kan. Att jag är stark och kan ta emot livets utmaningar med öppna armar. Något som jag VET att jag klarar av! Bara jag ger mig F*N på det ;D

 

Så nu hoppas jag på en praktikplats där =)

Ja. Oron och osäkerheten. Min dåliga självkänsla och självförtroendet... Ja, jag gick och la mig på sängen och halvsov en stund. Det behövdes!

Sedan åkte pappa, jag och 17åringen, för att äta mat på ett kebabställe. Ångest. Japp ångest. Oro... Lite smått stress. Men jag ville äta för pappas skull. Ville han vara snäll och bjuda på utemat... Ja, då SKA jag äta!

Ville köpa sallad. Men det blev kebabrulle. Och när jag kände att jag åt för mycket, pressade jag bara i mig den andra halvan nu på kvällen, för att slippa äta den imorgon. Den här dagen var ju ändå redan förstörd. Från och med imorgon, blir det hårda, strikta tag.

 

Ja. Efter maten, åkte vi hem och hämtade mamma, för att sedan åka iväg och titta på 13åringen och hans klass, framträda med sång och musik. Alltid trevligt. Och jag njuter och längtar tillbaka till när jag själv sjöng i kör. Jag blir så glad av sång och musik. Allra helst levande... Får liksom ett leende på läpparna. Harmoniskt på något vis. Och vissa i hans klass, sjäng himla bra också. Applåder i massor! Och en helt UNDERBART trevlig och rolig, scenvan musiklärare hade de med sig. Ja, han gjorde mycket med föreställningen.

 

Jo. Och sedan vi kom hem igen, har jag deckat(däckat?) framför tv:n. Hockey(okej. Den stavningen såg fel ut) tyvärr. Men trött som jag var, brydde jag mig inte riktigt. Smällde i mig en kokosboll(eller något liknande) för lite mer ångest skull :P

 

Och nu blir det sängen. Japp, långt detta, för att inte ha någon lust att skriva alls =P God natt med er <3

 

 

Av D - 21 maj 2014 21:56

Hmmm... Första gången på ett tag, som det känns tomt i huvudet. Ingenting att skriva liksom. Lugnt i sinnet, och ingenting egentligen som händer... Ja, det är iallafall vad det känns som.

 

Kan väl säga som så, att idag har jag haft någonting som ligger och trycker i bakhuvudet. Någon tanke. Kanske någon känsla. Ja, jag har gått omkring och känt att någonting vill ut. Känt mig lite smått irriterad... Kanske inte... Jaww. Kluven kanske. Ett frågetecken...

 

Ja, jag vet inte. Svårt som sagt.

Så därför går vi direkt på dagen idag, istället, och lämnar detta inombordsliga frågetecken till någon annan gång. Kanske kommer svaret fram under detta inläggs gång =)

 

Jag klev upp och åt frukost klockan halv tio... Youghurt med musly, som vanligt. Satte min vitamintablett på tvären i halsen och kunde inte svälja vattnet... Fasiken vad ont det gjorde!

Sedan satte jag mig nog här vid datorn, och bara väntade ut tiden... som jag BRUKAR göra. Gick ner och förberedde min lunchmacka och min glasflaska med kakaomjölk... Och ja-a... Jag spelade lite Bejeweled. Kollade lite hundar på blocket. Läste säkert lite bloggar... och kollade mailen... Ja-aww... Mer minns jag inte. Det är ju bara det där vanliga, som man gör varje dag, som fastnar i huvudet.

 

... Men så får det vara ;)

Sedan tog jag iallafall på mig min teddyfleecejacka och lilla bruna ryggsäck, och gick iväg till bussen. Bara HOPPADES på att jag denna gången skulle slippa sällskap. Ja-a. För att trots att jag igår, fick en styrkekick i sinnet, så KÄNNER jag mig fortfarande orolig och rädd för precis samma saker som jag gjorde innan. Svårt att undvika liksom...

 

Väl i stan, gick jag direkt till forsen och satte mig för att äta min lunch. Satte mig på en så avskild plats jag kunde hitta... men kände mig trots allt stressad då jag åt... i rädslan för att bli iakttagen. Obehagligt det där. Osäkerheten över att äta bland folk, där ingen annan tuggar...

 

Ja-a... Efter att jag ätit, satt jag kvar en liten stund. Hade kavlat upp mina ärmar, och för länge sedan ångrat att jag tog med mig fleecejackan som med ens, hamnade på min ryggsäck istället. Det var såå varmt och en t-shirt hade räckt.

 

Jag gick som sagt omkring och kände mig sådär konstigt tom. Som om jag hade någonting som jag behövde diskutera med mig själv... men inte kunde komma på vad det var. Ja, det har ju med min situation att göra. Att kämpa, men ändå inte. Att vilja framåt, men samtidigt bakåt. Att ständigt kriga med sig själv... och inte veta vilken sida som ska vinna... Ja, och hur jag hanterar livet. Det sociala samspelet med människor. Vilken situation jag har försatt mig i. Osäkerheten. Rädslan... Det dåliga självförtroendet... Men den samtidigt så ständigt återkommande "nyfunna styrkan"... Ja, listan kan bli lång... Och även om jag inte vet SÄKERT, så tror jag att någon av dessa saker, kan ha varit det som lurade i bakhuvudet idag...

 

Men som sagt. Jag vet inte. Jag mådde iallafall bra. Lite smått förvirrad... Men ett gott humör, och vädret var en ren njutning =)

 

Jag satt i hamnen en stund och bara stirrade. Njöt egentligen inte något speciellt. Men hade det inte heller "otrevligt"... Om man nu kan säga så.

Jag menar. Jag ville ju åka hem, bara på grund av att den tidigare bussen inte skulle vara i närheten av lika fullproppad som halv tre - och trebussen... och inte alls för att jag hade tråkigt eller ville hem. Nej, jag ville sitta kvar. Njuta lite till. Såg ingen anledning att åka hem och bara vara. Tråka. Vänta. Vilket bara skulle göra dagen onödigt seg... Och ÄNNU längre innan jag skulle på möte med personligt ombud på "aktivitetshuset"... Ja, stället där jag kan få jobba... Komma och gå som jag vill =) Ska dit imorgon ;)

 

Men. Där kunde jag ju inte sitta hela dagen. Så jag gick till busstationen så att jag precis missade den tidigare bussen. Hade ju inte bråttom där jag gick. Men hade jag hunnit med den tidigare, hade jag helt klart övervägt att ta den.

Så jag satt där på bänken och väntade i ungefär en timme. Såg stationen långsamt fyllas med folk. Människa efter människa, små grupper efter grupper, kom och anslöt sig till resten av resenärerna. Usch, kände jag bara. Ville inte åka denna fulla buss. Bävade mig lite grann. Kände mig lite missnöjd. Men inte värre än så :)

 

Ojojoj. Full buss. Fler hade inte gått in. Men väl hemma, drack jag upp min smoothie. Japp den sista jag hade. Så nu blir det inget mer mellanmål förräns jag har flyttat. Jag har kommit fram till att det nog är bäst ändå. Då jag fick ångest idag, när jag hade en FUNDERING på att göra iordning smoothie tills imorgon. Klarade det inte. Då jag inte kunde få ihop det, att jag skulle äta smoothie imorgon, men kanske inte i övermorgon... Nej, det måste vara varje dag eller aldrig. Så vi börjar med aldrig. Tills jag har flyttat hemifrån och kan ha full kontroll ;)

 

Jag har iallafall suttit lite mer vid datorn. Kollat lite lägenheter... och ja-a. Gjort det vanliga. Antagligen :) Och så har jag förberett morgondagens lunch. Funderat lite grann över budget, pengar, inhandling, matlagning och bakning... J-a. Flytta, jobba, sötsaker... Ja. Allt det vanliga. Rotat fram ett häfte som jag kan skriva upp små punkter i när jag har för mycket i huvudet. Ville inte göra punktlistor i dagboken...

 

Och så har jag sett på tv... och en film tillsammans med mamma och pappa, nu på kvällen...

 

Jaww. Rörig dag detta. Iallafall i mitt huvud. Men jag tror att jag kanske möjligtvis fått med det mesta. Ja, jag har väl ett hum till minne i denna texten iallafall :P

God natt med er <3

 

 

Av D - 20 maj 2014 21:17

En pånyttfödelse...

 

Ville bara säga det. Nu tar vi dagen idag =)

Ja. Idag ringde klockan vid 08.15 på morgonen. Ja, för att vid tio över nio skulle min buss gå. Det var ju gemensam kartläggning på arbetsförmedlingen idag!

Klev iallafall upp. Som vanligt, direkt när klockan ringde. Ja, jag är väldigt duktig på det, nuför tiden. Pigg som en... Ja, jag vet inte vad :P studdsar jag upp ur sängen =)

Sedan åt jag frukost. Ja, frukost och frukost. Jag drack upp det sista ur min flaska med smoothie. Ett och ett halvt glas, pressade jag i mig! Mätt. Kanske inte en sådan bra frukost, men ville ju bli av med den. Så att jag kunde sluta med mellanmål sedan. Och frukost ville jag egentligen inte ha... Egentligen inget mål alls... Ja, ni kanske läste gårdagens inlägg(?)...

 

Efter frukosten, gick jag iallafall upp hit och satte mig vid datorn en stund. Gjorde mig iordning och sådär. Kollade lite grann på datorn... VAD, minns jag då inte :P

Ja, och när tiden var inne, packade jag ner mitt paraply och drog på mig fleecejackan och en keps(var rädd att håret var skitigt)... och så gick jag min väg mot bussen. Fåglarnas kvitter, gav mig ett lugn inombords och ett leende på läpparna =)

 

Och så när jag står där och väntar, så kommer min granne och hennes fem veckor gamla son, och ställer sig på busshållsplatsen. Jag säger "hej", och hon hälsar tillbaka. Jag har träffat henne en gång förut, men aldrig fört ett samtal med henne. Knappt öppnat min mun.

Men så börjar hon prata. Spänd som jag blir, hoppas jag på att hon snart ska tystna och "dra sig tillbaka"... Men hon fortsätter prata. Jag svarar så gott jag kan, och hon hittar ämne efter ämne, att prata om...

Jag fortsätter svara, men ser hela tiden fram emot henne att finna mig ointressant. Med ett leende på läpparna och ett intresse för henne, i blicken, gör jag så gott jag kan för att inte avvisa henne. Gör så gott jag kan för att föra ett vuxet, vänskapligt samtal.

 

Bussen kommer. Och vi stiger på. "Jag kommer snart. Jag går på här bak" säger hon... Och sedan satte hon sig bredvid mig, och jag bara tar det som det kommer. Hon fortsätter prata och jag fortsätter svara intresserat.  "Jahapp. Det tar inte slut", tänker jag, och... Ja-a. Jag hade ändå trevligt. Det var läskigt, spänt och obehagligt(för mig. Inte mellan oss)... Men en del av mig, trivdes ändå med situationen. Första gången på länge, som någon visar intresse för att prata med MIG.

 

Ja. När vi sedan klev av bussen, så utan att tänka, följde jag henne åt det hållet som hon gick. Kanske för att jag inte ville avvisa henne... Eller kanske för att det faktiskt var just "trevligt".

Följde vid hennes sida. Hon pratade och jag lyssnade och svarade kortfattat. Vi(hon) var tidiga till vårdcentralen. Så vi gick ner till forsen och satte oss på bryggan en stund. Pratade lite till. Och sedan följde jag med henne tillbaka till vårdcentralen, och vi skildes åt där utanför, med mig sägandes orden "Ja, jag kommer över någon gång snart. Hejdå!"

 

Ja. Sedan var jag bara glad att vara ensam igen. Tillbaka i tryggheten. Varför jag sedan tog en så tidigt buss som möjligt efter att ha ätit lunch. För att slippa vara social på hemvägen också.

Ja. Själv gick jag vidare och satte mig på en bänk. Väntade ut tiden en stund, tills mitt möte skulle börja. Tog sedan en liten promenad, och kom till arbetsförmedlingen tio minuter innan start.

 

Jo. Mötet gick väl rätt så bra... TROR jag. Jag förstod inte så mycket. Och jag vet fortfarande inte vad en gemensam kartläggning är för något! Nej, vi pratade lite. De frågade vad jag kunde tänka mig att jobba med, och hur jag hade tänkt mig det. Vi diskuterade lite fram och tillbaka, och kom fram till att det kunde bli svårt att hitta någonting, och att det skulle ta TID innan vi ens kunde börja SÖKA någonting(!)... Då de ville träffa mig några gånger först. Arbetsförmedlingen alltså.

 

Ja-a... Jag var ju inte HELT nöjd efter mötet. Långdraget, långdraget... Fööör långdraget i en otålig tjejs själ... MEN jag fick någon slags STYRKA inombords. Jag kände mig starkare än på LÄNGE! Och jag ville både börja stå på egna ben OCH ta nya tag med mitt matschema! MEN med tillåtelse till små förändringar då och då! Och DET är stort för mig!

 

Jag bestämde mig för att jag SKA börja söka egna praktikplatser. Slita mig loss från alla de som jag hittils tillåtit tro att jag inte klarar det, det och det. Sluta luta mig mot andra... och bara köra på! Nu, starkare än någonsin!

Så. Söka praktikplats. Söka lägenhet. Äta bra. Tillåta mig själv att göra förändringar... Ja-a... Bli stark, självständig och VUXEN ;)

 

Ja, jag köpte mig till och med en stor Baghuette med brieost och typ salami idag! Japp. "Bara idag", tänkte jag. Och en jätteäcklig sötare än sötast, kall kaffe, på Lidl. INTE god! Föööör söt och sliskig. Hade lika gärna kunnat dricka sockervatten eller något :P Och så köpte jag en ny sorts smoothie. Bara för att testa. För vet fortfarande inte hur det blir med mellanmål. Det var ju bara för jobbigt.

 

Ja. Efter att ha proppat i mig den STORA lunchen, åkte jag hem. Tog en dusch. Och satt vid datorn en stund. Kollade hundar på blocket. Lite lägenheter. Läste bloggar... Ja, och så har jag skickat iväg ett mail till hunddagiset här i stan. Nervöst och oroligt. Osäkert... Men jag tryckte på "skicka". Japp, jag GJORDE det! =D

 

Sedan har det blivit en del tv. Film med mamma och pappa... Och så har jag känt att jag har gjort en riktig fuskdag, vad gäller ätandet... Är osäker på hur jag ska hantera sötsaker... Men det löser sig nog :) FÖRSÖKER tänka "Var inte en sådan perfektionist. Tillåta sig, var det ju" =) Det dör jag inte av ;) Bara det inte blir för ofta.

 

Japp. Pånyttfödelse. Igen. Det var min dag. God natt med er <3 Ja, ni som tog er igenom alla dessa bokstäver :P

 

 

 

Av D - 17 maj 2014 22:46

Härliga stunder när man kan gå i skjorta ute klockan elva på kvällen... och det bara är LIIITE kallt ;D

Jag tog precis en promenad med soporna... och det var såå underbart härligt! Frisk luft. Sådär harmoniskt mörkt... Alldeles lagom svalt... och ja, träden var såå vackra mot den mörka blå himmelen <3

Jag fördes tillbaka en bit i tiden, där jag gick i min egen takt och lät den friskaste av luft, rena mina lungor. Med lugnet i både kropp och själ, kände jag mig för första gången på länge(känns det som), fri från mig själv...

Ja, så vad togs jag tillbaka till? Jo, jag påmindes om känslan som jag hade när jag var i de jobbigaste av tider. Mitti alla sjukhusinläggningar... Alla oförstående... Alla åsikter som gick isär. Kluvenheten. Förvirringen... Den starka flyktkänslan, och ensamheten... Ångesten. Känslan av att vara fången. Hjälplösheten.

Ja. Så kvällens korta promenad. Denna härliga känslan av frihet. Det var PRECIS denna känslan jag hade på en av mina härligaste promenader. Den natten då jag kände mig friare än friast. På min promenad iväg från sjukhuset <3 Naturens härliga musik. Trädens brus. Syrsorna. Fåglarnas knappa kvitter. Trädens silhuett(stavning) mot den nästan svarta himmelen...

 

Oj. Detta blev långt. Nu tar vi dagen idag ;)

Dagen började rätt jobbigt. Jag kände mig bortstött mina käraste. Kände mig ensam och oönskad... och jag BÄVADE inför vad dagen hade att komma med. BESÖK(!). Jag ORKADE inte! Jag ville inte ha spring och stoj, onödigt höga röster. Folk i desperata försök att överrösta varandra. Högljudda skratt och diskussioner... Nej, jag ville inte behöva vara social alls...

 

Jag åt iallafall min frukost. Musly och russin till min naturella youghurt, denna gången. Allt i sin ordning. Men jag visste också att måltiderna skulle bli väldigt vridna idag. Då vi skulle äta middag vid två. Så jag fick strukturera om lite för dagen bara. Blev lite orolig men jag lyckades, och kände mig sedan helt okej. Det blev alltså frukost, mellanmål, middag, mellanmål, lunch. Istället för frukost, lunch, mellanmål, middag, mellanmål. Som jag BRUKAR äta.

Men det gick bra ändå. Min hjärna kunde snällt acceptera ;) Och gissa vad! Min hjärna har varit VÄLDIGT snäll idag! HÄRLIGT! Jag har kunnat äta vad som enligt mig, är ALLDELES för mycket idag, och jag har inte behövt må dåligt av det ;D Jag har ju funderat lite och känt en tvist av misslyckande... Men det har inte varit jobbigt! Tjohoooo!

 

Jag hade jättetråkigt den första delen av dagen. Satt på min datastol och bara stirrade. Ut genom fönstret, och på klockan. Vattnade mina växter. Och stirrade på den elektroniska skärmen. Samtidigt som jag oroade mig för när alla skulle komma. Satt även ute på stentrappan och njöt av solen, och bäddade rent min säng. Tog en härlig dusch med nya uppfräschande dofter <3

 

21åringen och hennes kille, och 22åringen kom vid tvåtiden. Sedan satt vi länge i vardagsrumssofforna och pratade, innan vi ÄNTLIGEN(enligt min mening), bestämde oss för att börja äta. Trerätters idag. Och GISSA då varför jag blev paff när min hjärna utan vidare TILLÄT det =O =D ;D

Jag åt ju såklart så lite som jag ville tillåta mig själv när det var såå gott. Men lite av varje rätt. Först var det scones med skagenröra. Sedan var det lax och potatissallad. Och efter det, var det tårta och kakor. Japp. Jag åt. En rätt så stor tårtbit, en "blöt hund", och en syltkaka. Sedan till kvällen, åt jag ju såklart min lunchmacka OCH lite lördagsgodis och en klick glass på det(!!!). Och ÄNDÅ kunde jag känna mig L-U-G-N ! ! ! Det enda var väl att nu känner jag att jag måste vara ÄNNU mer strikt på mitt matschema hädanefter. Men den kampen börjar imorgon. Nu njuter vi =)

 

Förutom att sitta tillsammans med allihopa och mot alla förväntningar, känna mig lugn och glad, tog vi en härlig promenad, alla "barnen" härhemma. Ja, det blev ju lite högljutt och jobbigt, i typ en timme eller något. Men ingenting att gnälla över. Jag mådde bra, och det var kul att träffa allihopa igen.

 

Nu till kvällen, såg mamma, pappa och jag, på en film. "Robocop" den första filmen. Bra, men brutal... Nu blir det sängen. God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards