Blogga, blogga, blogga. Innan jag går och lägger mig.

Oj, vilken dag, säger jag bara!

Det hela började igår natt innan jag la mig. Eller kanske egentligen efter att jag gått och lagt mig. Svårt att sova. Känslomässigt tyngd. Tvivlande kluven. Jag minns inte riktigt. Men jag vet att jag kände att det var för jobbigt och slitigt. Att det krävde för mycket av mig att äta på det sättet som jag gjorde. Att göra på det enda sättet som jag hade märkt att fungerade. Så att jag kunde tillåta mig själv att äta alls.

Ja, det var för mycket som pågick i huvudet samtidigt, och jag insåg efter gårdagens "slit", att jag inte skulle orka med det en dag till...

Det enda alternativet jag kunde se, var då att börja svälta igen. Svälta varje vardag, så att jag under helgen, kunde äta fritt utan att räkna kalorier. Och med svälta menar jag då att äta endast middagen, i den mån det är möjligt. Då jag bor hemma nu.

Och med ens, kändes allt bättre. Jag blev gladare och ångesten som tryckte lite lätt och gjorde sig så illa påmind i mitt bröst, lättade och försvann.

Jag skrev upp min nya plan, och försökte sedan sova. Försökte. Japp. Men det slutade med att jag klev upp för att hämta fram den sista delen av min typ 85(?)% choklad, för att äta i sängen innan jag somnade. För att nu visste jag ju att jag endast skulle ha helgen på mig att äta ordentligt. Och kroppen ställde in sig på det direkt, och ville därmed äta upp sig. Ladda batterierna inför veckan.

Och så visste jag, att när den här chokladen är slut, så kan jag ÄNTLIGEN sluta ta godsaker, och endast unna mig när det bjuds på. För att, köpa ska jag inte göra igen. 

Så jag proppade i mig resten, fastän jag började må illa efter bara tre bitar. Mäktiga de där mörka chokladerna.

Ja. Och planen fungerade iallafall till den grad att jag INTE har räknat kalorier idag! Inte ens TITTAT åt eller TÄNKT på hur mycket det, det och det, innehåller, innan jag stoppar det i munnen! Och jag har ätit MASSOR!!! Och då menar jag MASSOR! Det är helt otroligt. Och trots illamående, gaser i magen, och känslan av att all näring STUDSAR i magen på mig, har jag fortsatt äta! ... Vilket får mig att känna att jag har tappat kontrollen, som ger mig en känsla av att vilja svälta ÄNNU striktare! Kanske även under helgen! .. Men nej. Det ska jag inte göra... Det är bara en känsla. Helgens energi behöver jag VERKLIGEN!

Det är bara det, att den här gången var jag såå säker på att jag hade hittat hem. Jag var såå säker på att denna gången skulle jag inte falla tillbaka. För att det hela KÄNDES så bra. Så rätt. Och jag hade äntligen börjat se en gnutta hopp. Kunnat se lite ljusare på mig själv och tillvaron. Börjat se framåt, och känna mig stark..

Men så vänder det. Och jag förstår ingenting. Hänger inte med. Vet inte vad jag vill, hur stark jag är. Vad jag klarar av... Vilket håll jag ska gå..

Ja, så avbokade jag mitt och personligt ombuds möte på ätstörningsenheten, för att jag kände mig så säker.. Hmm. Får se om jag kontaktar henne igen. Men då försvinner väl problemet.. Igen.

Annars.

Ja, vi har haft det supertrevligt idag. Jag hann duscha utan problem.. och matproblemet. Mat-oron som jag hade, "tog jag ju itu med" igår. Så det gick ju också bra.

Jag har typ ätit, ätit och ätit. Skrattat, och pratat lite grann. Ätit tårta som 21åringen bakat..

Ja-a. Något mer. Det tog typ stopp.

Nej, men så har jag ju läst bloggar. Kollat på lite foton som jag har på datorn.. Kollat blocket, efter hundar.. Jag har sett på tv.. Och nu på kvällen, såg vi på film, pappa, jag, mamma och mormor. Ja, och så satt 20åringen med också.

Ja. Jag har kollat lite lägenheter..

Det var nog min dag. God natt med er. Ny dag imorgon. Kanske en mer balanserad dag, rent kostmässigt. Så att jag slipper få svältlängtan på grund av kontrollbehov som inte blir tillgodosedda.

Jag ska hämta nya tag. Nu har bara viljan att gå ner och rädslan att gå upp i vikt, kommit igen... Även om inte det var anledningen till att jag ville svälta igen.. Men personligt ombud finns ju fortfarande kvar.. Om det inte vänder igen själv.. God natt, än en gång <3

Okej. Jag tror att jag borde blogga nu. Innan jag blir för trött för att stanna uppe.

Idag har varit en bra dag. Jag har vaknat upp för 54:e gången. Typ. Och jag känner att jag nu är påväg åt rätt håll. Jag har en plan som denna gången är BRA för mig, vad gäller ätandet. Och jag har inte någon alltför stor motvilja inombords. Lite sådär halvt, såklart. Men så är det ju alltid när man vill åt två håll samtidigt. Men annars känns det helt okej, faktiskt. Att tvärvända hastigt. Byta håll mot någonting som GER mig en framtid, istället för att ta den ifrån mig ;)

Ja. Dagen idag.

Imorse som så många dagar tidigare, drog jag ut på tiden innan jag klev upp ur sängen. Klockan... Ja, cirka halv tio, klev jag upp. Tog med mig min vitamintablett(som jag glömt de senaste dagarna) ner på nedervåningen. Ifall jag skulle tillåta mig själv att äta frukost eller inte, var jag inte helt säker på. Men efter en del grubblande. Ja, rätt så förståndigt grubblande, om huruvida jag faktiskt borde äta åtminstone något LITET innan jag tog en cykeltur på dryga tjugo kilometer, bestämde jag mig för att dra i mig runt 100kcal iallafall. Så har jag LITE energi att cykla på.

Men så sprack den planen rätt så snabbt. Smöret var slut hemma, och jag fick ta mig en rejäl funderare på ett alternativ. Och just när jag tänkte missnöjt, strunta i frukosten, beslutade jag mig för att ta en knäckemacka med lite brieost på. Kom upp i 65kcal, och cyklade rätt så nöjt, till stan.

Cykelturen var jobbigare än i förrigår. Jag hade fortfarande ont i ändan efter förra cykelturen på sadeln. Och början av cykelturen var rena pinan. Jag cyklade nästan hela ditvägen i lättare motvind. Tog i för kung och fosterland, och min dåliga uthållighet, fick mig att kliva av cykeln i de längsta uppförsbackarna. I nedförsbackarna, fick jag vissa gånger, även där, trampa på för att öka farten. Ja, det blåste såpass iallafall. Och hemvägen var inget annat.

Jag både väger för lite och har blivit av med minsta lilla muskel i kroppen, på detta svältande självskadebeteende som nu har pågått allför länge. Och nu när jag idag upptäckte att mina lår ser ut som spaghetti, insåg jag också hur jag egentligen vill se ut.

Ja, jag såg en kvinna. Med pösiga jeansbyxor och lagom mullig... Ja, sådär gulligt mullig kropp. Inte tjock. Men bara perfekt. Ja, då mindes jag hur jag alltid velat se ut. Som min gamla klasskamrat. Jag ville alltid ha en lite småmullig mage, och se sådär lite kort och knubbig ut, när jag var liten... Och mitt mål ska bli att se normal ut. Det gör ingenting om jag blir lite mullig. Bara jag inte blir ohälsosamt fet.

Så. Jag satt där på stenen. Drack min ramlösa med citrussmak. Det enda jag kunde tillåta mig själv. Och funderade. "Hur ville jag ha det?". Försökte intala mig själv att jag ville gå upp i vikt och bli normal. För att det började bli läskigt att se mig själv försvinna. Jag har ju aldrig velat bli smal, egentligen. Och den senaste tiden, har egentligen allt handlat om rädslan att tappa kontrollen och bli fet utan att hinna förhindra det. Varav jag har avstått från att äta...

Jag kom på att badrummet på övervåningen skulle städas innan mormor kommer imorgon. En tjattant som alltid går husesyn när hon hälsar på. Så jag bestämde mig för att cykla hem igen.

Väl hemma, hade jag bestämt mig för... Eller så satt jag vid datorn och bestämde mig för det. Minns inte hur det tedde sig. Hur jag kom fram till att börja äta. Men det gjorde jag iallafall. Jag skulle äta 2000 kcal om dagen. För att gå upp ungefär 0.5kilo i veckan... och det skulle börja NU.

Gick ner på nedrvåningen igen, och åt lunch. En smörgås med philladelfia(stavning), ett kokt ägg och en kopp varm kakaomjölk med lite grädde i. På det tog jag en gräddtårtbit som 22åringen, 20åringen och 22åringens kille hade varit över med, när de firade pappa i förmiddags. Och efter det, passade jag på att äta upp resten av mitt egenköpta naturgodis som jag ville bli av med för att nu börja om från början. Det vill säga. Endast äta sötsaker och andra onyttigheter när jag blir bjuden på det. Vid högtider och familjesammankomster. Ja, när tillfället känns speciellt, helt enkelt =)

Till kvällen, har jag suttit vid tv:n tillsammans med mamma. Jag har ätit pannkaka och fått i mig lagom med kalorier, utan större ånger eller tvivel. Och jag har planerat min kost, i ett word dokument. Ja, och så har jag läst lite bloggar. Kollat blocket. Varit inne på mina kölistor för lägenhet...

Ja. Och jag dammsög nedervåningen i eftermiddags. Mamma undrade om inte jag kunde göra det tills mormor kommer. Och det var ju klart att jag kunde :) Så badrummet på övervåningen, blir morgondagens uppgift ;)

Så. Då säger jag god natt. Får se ifall jag behöver gå på mötet på ätstörningsenheten på tisdag. Kanske ordnar sig detta ändå =) God natt med er <3

Jag vill bara finna mig själv... Men när jag tänker efter, vill jag bara sova. Den härligaste, lugnaste stunden på dygnet. När jag sover. Då funderar jag inte. Jag krigar inte. Och jag är inte missnöjd...

Ja, man börjar ju bli lite urtrött på att aldrig vara nöjd, åt vilket håll man än går. Att den saken som för några sekunder sedan, kändes rätt, nu helt plötsligt känns fel... Gång på gång på gång.

Jag känner mig vilsen. Kluven. Borttappad... Ja, svävande i denna världen. Utan någonting att greppa tag i. Eller så är jag bara för långsam för att kunna hinna fatt de chanser jag får, innan dessa svischat förbi...

Ja. Men nog om det. Nej, jag sitter inte i sjön. Inte på något sätt. Det finna många som mår skit här i världen. Och jag är tack och lov, inte en av dem som har det värst. Nej, jag pratar med folk(mamma). Jag ler och skrattar. Och jag kliver upp ur sängen... Ja, det var nog det.

Kan vi ta dagen idag, då kanske. Så att jag kan krypa i säng och ta en vapenvila under några timmar. Tills nästa utmaning imorgon :)

Jag låg även idag, kvar i sängen några timmar, innan jag klev upp. För att idag VISSTE jag att mamma och pappa skulle iväg på morgonen. Så det var bara en tidsfråga. Men vad jag inte var helt säker på, var ifall mamma skulle åka med eller stanna hemma. Man vet ju aldrig med henne. Hon ångrar sig ganska snabbt.

Så jag lyssnade skarpt. Och försökte höra ifall två bildörrar stängdes, eller en. Och ifall jag kunde höra några ljud i hemmet efter att bilen brummat iväg.

Sedan klev jag upp. Funderade lite fram och tillbaka. Krigade med mig själv. Och lät en av sidorna vinna, innan jag bestämde mig för att ge mig iväg till bussen och åka till stan. Planen var att åka dit och gå hem.

Jag satte mig på gallerian en stund. Sådär en och en halv timme. Sedan började jag långsamt, långsamt, gå hemåt. Ja, snigeltakt nummer ett.

Jag hade ju inte bråttom. Ville ju bara göra av med lite extra energi. Men jag gick bara halva vägen hem. Sedan var energin slut, och jag fick banka lite vett i skallen på mig själv. Har jag inte ätit NÅGONTING under dagen, kan jag ju inte tvinga mig själv att promenera 10km. Det är ju inte rimligt. Jag skadar ju mig själv tillräckligt ändå...

Så jag tog bussen hem därifrån. När jag satt där på trottoarkanten i solen, och väntade, fick jag bara små unsar av saknad och längtan. En påminnelse om glädje och lycka. Mening. Men det var inte mer än så. Jag kunde inte riktigt hålla kvar känslan i kroppen såpass länge att det skulle hinna betyda någonting. Hunden som lekte på gräsmattan. Barnet som hoppade in och ut ur bilen. Och solen som la den extra lilla toutchen. När detta var borta, var känslan likaså...

Väl hemma, åt jag middag. Räknade sedan lite kalorier och förde in resultaten i sin tabell. Jag har läst en blogg som jag följer... Ja, vad mer? Jag har säkert glömt någonting. Verkade lite väl kort annars.

Men jag går vidare. Sedan har jag iallafall suttit nere vid tv:n... Och jag har lyckats äta lite youghurt som inte var inplanerad. Då jag befinner mig på kanten nu. Vet inte ifall jag ska svälta eller äta. Och hur mycket jag riskerar åt respektive håll. Jag kan inte komma underfund med vad jag vinner på att inte äta... och vad jag förlorar på att börja... Men trots det, är det är stort hinder att bara våga...

Så. Nu tror jag att jag säger god natt, och gör ett slut på den här dagen. Ny dag imorgon... Igen. God natt med er <3

Okej. Ska jag försöka blogga då da :)

... Jag kommer nog i princip bara rabbla dagen. Då jag har annat i huvudet just nu, som jag vill fundera mer på.

Jag klev upp efter en god nattsömn. Frisk och kry. Såå skönt!

Åt frukost... Hmmm.. Vad gjorde jag sedan? ... Ja-a. Jag minns inte. Jag gjorde kanske inte så mycket innan lunchen. Jag minns att jag satt här en stund, vid min dator...

Jo. Jag satte mig ju och gjorde ett schema över övervåningsstädningen. Alltså. Vi är ju tre stycken som bor här på övervåningen. Och då städningen inte blir gjord alls, av olika anledningar... För mig är det för att jag behöver veta vad jag ska göra och när. Vad som är min uppgift liksom. Och antagligen är det något liknande för syskonen.

Så jag gjorde ihop ett schema över allt som ska göras i varje rum. Och var väldigt generös med hur långt tid varje område skulle ta. Så att man hellre gör det snabbare än den utsatta tiden, än långsammare. Sedan är det bara för oss att bestämma vem som tar vilket rum och städområde. En gång i veckan, satsar vi nog på ;)

Sedan hängde jag tvätten till mamma... Eller oss alla, egentligen. Det är ju inte bara mammas kläder :P

Åt lunch, som idag smakade gott igen ;D

Sedan gick jag tillbaka hit och gjorde klart schemat. Vilket jag inte kommer ihåg varför jag inte hann klart med innan lunchen...

..Okej, jag tror att jag tar det mesta i fel ordning nu.. Men det struntar jag i.

Annars har jag iallafall klippt gräset idag. Japp, det har ju växt under de här veckorna sedan jag klippte det sist. Härligt att ha någonting att göra, och göra av med lite energi. Nyttigt och tidsfördrivande ;) ... Blev klar med allt på ca en timme och 45 minuter.

Ja-a. Sedan har jag glömt att hänga nästa maskin med tvätt, och så har jag ätit middag. Suttit och spelat Bejeweled. Gjort uträkningar på datorn. Kollat information.. Läst en av alla sparade bloggar i bokmärken. Kollat hundar på blocket...

Ja-a. Annars kanske det inte var så mycket mer. Nu till kvällen, såg vi på en film. En väldigt dålig film. Den var jätteäcklig, men konstigt nog inte den sämsta jag har sett. Nej, tro det eller ej... Pappa KAN välja sämre filmer än så =P

Så. Nu säger jag god natt. Har varit en bra dag, trots allt. Även om jag fortfarande tycks ha problem med ätandet, och vara som besatt av att räkna kalorier och äta way too little. Men annars har jag varit pigg och glad. Har mått väldigt bra av att känna mig nyttig, och jag har känt mig lugn inombords. Ingen smärta i magen, ingen tyngd i skallen.. Inga fysiska besvär alls ;)

Så. God natt med er <3

Okej. Tänkte jag skulle slänga in ett inlägg om gårdagen nu.. Så att jag slipper skriva två långa inlägg ikväll..

Jag vet. Jag vet, kära D. Jag ska ju skriva ett varje kväll. Men som du säkert kommer att minnas, hade jag en bra anledning till att INTE skriva igår kväll :)

Så.

Jag vaknade till igår morse vid kvart över sju, när 13åringen dundrade iväg till skolan. Fick direkt sendrag i foten, till den grad att någon av mittentårna typ krampade. Vickade iallafall. Panik av smärtan. Nervöst och desperat gnidandes om foten, samtidigt som jag vred mig i sängen..

Ja, och efter bara någon minut, började magen göra ont och jag var tvungen att springa på toaletten... Och vilken ränna! ...

Ja, det börhöver jag ju inte gå in på närmare detaljer om :P

Gick och la mig för att sova igen.. Somnade till, men behövde snart på toaletten igen. Typ fem toalettbesök senare, var det fortfarande inte över. Spänd i magen... och äggrapar.. Först då förstod jag att det inte bara var vanlig obalans i magen, som jag brukar kunna få någon gång sådär. Om jag har ätit dåligt, bra, dåligt, bra, onyttigt en längre tid, osv. Nej, det här var onda bakterier och någon slags magsjuka. Men jag var ändå rätt så nöjd sålänge som jag slapp kräkas. HATAR att kräkas, med stort H! Min värsta farhåga.

Men äggraparna, de ständiga toalettbesöken, den tomma stramande magen, och hela tröttheten, var illa nog.

Jag spenderade stor del av dagen, halvsovandes eller sovandes i och på sängen. En rätt så stor del på vardagsrumssoffan, och resten på toaletten.. Och det enda jag vågade äta på hela dagen, var det jag åt innan jag insåg att det var magsjuka. Frukost och en banan.

Jag klev i säng klockan halv nio igår kväll. Trött och sliten, och ville bara sova bort... Ja, jag kan väl nämna att jag bara fick en spark av illamående, den där spykänslan, i ca fem minuter på hela dagen igår. Så, tack för det :)

Men klev iallafall i säng. Efter att ha tagit min andra "dos" av vitpepparkorn. Klev upp ungefär en gång i halvtimmen till en gång i timmen, för att springa på toaletten och rinna... Hur mycket HAR man i sig egentligen?!

Och någon av de sista gånger jag klev upp, vid halv åtta imorse, mådde jag bra. Magen bubblade inte så fort som jag ställde mig upp, och inte rann det heller. Äggsmaken som ständigt pyste upp i min mun, var även den borta. Iallafall så närapå, att jag inte kunde hitta den =)

Så. Nöjd klev jag ner i sängen igen. Och ett litet leende uppenbarade sig på mina läppar. Jag kände NÄSTAN att jag kunde pusta ut. Men jag var försiktig med det. För att bakterierna härjar säkert fortfarande i min kropp. Och mitt eget immunförsvar tillsammans med vitpepparkornens dödande kraft, arbetar säkert fortfarande för fullt...

Men vid kvart över nio klev jag upp igen. Kokade iordning mina nudlar som jag aldrig vågade äta igår, och trots att det rann lite grann vid halv tio igen, så tänkte jag inte låta mig stoppas. Måste ju äta liksom. Och äggraparna var ju inte tillbaka... Inte heller den vilt bubblande magen. Så det KANSKE... Bara KANSKE är över snart.

Tog mig min tredje dos av vitpepparkorn, och åt mina nudlar.

Energin är så gott som slut, men jag har uträttat(stavningen ser fel ut) några saker idag iallafall, och känner mig piggare och gladare än igår.. Mer om det, i kvällens inlägg ;)

Jag fick mig iallafall en tankeställare igår. Att detta kan likväl bero på hur jag äter. Eller rättare sagt, INTE äter! Jag menar. Kan inte immunförsvaret ta skada om inte kroppen får vad den behöver? Och att ständigt tvinga kroppen att gå på noll energi, noll näring... Ja, det kanske ställer till det en del... Och om inte. Så fick det kanske iallafall mig att vilja bli hälsosammare vad gäller vad jag gör mot mig själv, hädanefter =)

Det blir nog ett sista släng av vitpepparkorn ikväll också. För att försökra mig om att bakterierna inte växer sig större eller blir fler. Vägra spy! =D

Ja, jag skriver väl God natt med er, då :P God natt med er <3

Ja, jag är trött.. Har inte orkat läsa bloggar på flera dagar. Nu när jag gav mig in bland mina bokmärken av sparade bloggar. Bloggarna som jag brukar följa. Så orkade jag helt enkelt inte. Jag började läsa på en. Orkade inte. Gick in på nästa. Orkade inte ens tyda de första bokstäverna. In på den mest intressanta bloggen, och läste de senaste inlägget..

Ja. Det var det.

Nej, energin tar väl slut när man behandlar sig själv som jag behandlar mig själv. Mitt eget fel, liksom. Så ingenting att gnälla över. Blir bara tungt att läsa ikapp när väl energin kommer tillbaka..

Dagen idag. Känns tom. Men texten brukar ju sluta meterlång ändå :P

Hmm. Om jag nu kan minnas..

Jo. Jag klev upp vid kvart över åtta imorse. Var bråttom att äta det lilla som jag faktiskt kan tillåta mig själv att äta.. Bråttom efter den minst sagt snåla dagen igår..

Sedan låg jag kvar i sängen en stund. Klev upp och (säkert) satte mig vid datorn den stund som var kvar tills klockan tio i nio, då jag skulle gå till bussen..

Tror att jag spelade lite Bejeweled.. Ja, och så läste jag den intressantaste bloggen. Läste ikapp mig lite.

Kollade min mail.. Och ordnade säkerligen lite grann med alla mina ätarscheman, som jag är som besatt av.. Räknade kanske lite kalorier.. Ja, och så vidare.

Sedan gick jag iallafall iväg till bussen. Magen kändes såpass full, att jag var mätt på det i närmare två timmar.

Orkade dock inte promenera alls när jag kom in till stan. Energin var HELT slut, och jag brydde mig inte ens om att FÖRSÖKA röra på mig och "utforska omgivningen" idag..

Jag satte mig bara på ett par bänkar, under hela dagen. Gick dock och köpte mig en flaska kolsyrat vatten, och gick sedan tillbaka och satte mig på bänken bredvid den jag nyss suttit på..

Ja. Jag väntade ut tiden tills jag skulle få åka hem igen. Idag var planen "efter lunchtid".

Satt och funderade lite. Ja, som alltid. Men har man ett problem att lösa, så har man. Jag behöver finna mig själv och finna en väg som gör mig nöjd och får mig att må bra.. Och ÖVERLEVA!

Ja. Sedan åkte jag hem. Bussen var ångande het.. Ungdomarna sprang fram och tillbaka i ren desperation i hettan.. Annars inget att anmärka på :P

Väl hemma, slängde jag mig på sängen och somnade till en stund. Minns inte om... Jo förresten. Jag spelade Bejeweled EFTER att jag sovit. Sedan ropade mamma att det var mat. "Yes ÄNTLIGEN". Den var efterlängtad..

Åt. Så lite som möjligt, men som ändå skulle vara "normalt".. Sedan gick jag upp hit. Antecknade och räknade. Sökte information... Och ja-a.. Jag kände mig helt okej ändå.

Men jag var trött. Gick ner och satte mig vid tv:n. Mamma kom och joinade mig. Sedan även 17åringen... och 13åringen.

Jag blev tröttare och tröttare, ju längre tiden gick. Mådde dåligt över hur jag hanterade mitt liv nuför tiden.. Men fick sedan upp humöret, efter en kopp kaffe.. Och kom på att detta går att lösa, men att jag nog behöver hjälp. Just i det ögonblicket, kändes faktiskt tanken på hjälp från vården, helt okej. Det fick mig att känna hopp. Bara TANKEN på att jag inte längre skulle vara ensam i detta. Bara TANKEN på att jag snart skulle slippa känna mig såhär låst och pressad.. Fången i mig själv.

Så. Jag gick och duschade. Hade funderat länge på hur jag skulle lösa detta med duschen(och hur jag skulle få till ätandet imorgon). När jag skulle klämma in den... Men när jag mådde bättre, var det ingen frågan om saken ;) ...

Och det var såå värt det! Såå skönt att ta en uppfriskande dusch! Jag kände mig som en ny, lättare människa. Och MYCKET gladare!

Efter det, blev det film. Eller rättare sagt, en serie i tre delar. "Den skyldige", om jag inte minns fel.. Lite nyheter på det.. Och nu blir det sängen.. Hoppas jag kan sova :)

God natt med er <3

"Ååh... Jag vill också ha en sån där", tänker jag i förbifarten i trappan påväg till mitt rum. Där hänger ett litet foto i vykortsstorlek, med mig liggandes i en babysitter... Kanske någon månad gammal...

Ja, och jag vaknade. Men det med lite vemod. Jag tänkte till och slogs som av blixten och inom loppet av ett par sekunder, undrade jag plötsligt vad jag håller på med. Varför jag skadar mig själv på det här viset. När jag egentligen mer än allt, vill uppleva lyckan i det här livet som jag nu vägrar lämna utan en ärlig chans.

Men det enda jag gör just nu, är att hålla mig själv på vänt. Låta det lyckliga och värdefulla livet. Alla mina drömmar och visioner... De saker som gör mig till människa och livet värdigt... Stå och vänta i slutet av den tunnel jag aldrig vågar gå igenom...

Men jag har många gånger vaknat såhär. Många gånger som en blixt från ovan, slagits med tanken att jag VILL ta mig framåt. VILL göra saker som är BRA för mig... VILL vara LYCKLIG. Att jag nu ska kämpa och sluta skada mig själv och mitt liv på det viset som jag gör just nu. Alltför många gånger, öppnat mina ögon... för att stänga dem igen...

Ja. Vi tar dagen idag. Så återkommer jag säkert lite grann till det där, under inläggets gång.

Jag klev som vanligt upp till klockan imorse. Drog på mig min fleecemorgonrock och studsade upp på vågen. Den visade 50.2 denna gången. Åt sedan lite frukost. Så lite som jag kunde förmå mig, utan att känna att jag missade någonting gott.

Tröttheten, segheten, och den olustiga känslan inombords, gjorde att jag sedan bäddade ner mig sängen igen. Jag visste inte ifall jag ville åka in till stan idag eller inte. Så det låg jag och funderade på. Jag kunde inte komma fram till ifall jag skulle köpa naturella nötter till helgens kladdkaka som jag tänkte baka... Eller om jag skulle köpa någon bakelse som skulle hålla tills på lördag istället. Och så funderade jag på att köpa någon enkel mat som jag kunde ha som middag. Något lite godare.

Men jag visste inte om jag ville ha NÅGONTING. Beslutsångesten gjorde att jag funderade på att bara strunta i allt och ta vad som fanns hemma istället...

Men samtidigt ville jag till stan. Då min röda vecka skulle sätta igång när som helst. Och då blir jag hemma de närmaste dagarna. Många långa dagar hemma, om jag inte passar på idag..

Så jag sov en timme till. Klev sedan upp till klockan som jag tillfälligt ställt in. Och packade sedan min lilla ryggsäck och gick.

Jag brydde mig inte om att göra så mycket när jag kom in till stan. Då jag var helt fysiskt slutkörd av denna näringsbrist som jag ger mig själv. Promenerade dock direkt till coop, och kollade ifall beslutsångesten kunde retirera när jag väl såg vad som fanns.

Köpte mig lite jordnötter, hasselnötter... Ja-a. Och så en fryspizza, inbakad. Tänkte testa den. Det blir nog bra :)

Sedan tog jag bästa buss hem. Och slog igång datorn. Kollade mailen. Såg att jag hade fått svar från killen på "Aktivitetshuset" som jag brukar kalla det... Men har inte svarat på det än. Då jag inte riktigt vet vilken dag som passar mig att komma ännu.

Mailade även personligt ombud och sa att jag nog behöver hjälp med detta ätarproblemet ändå(Vilket jag inte är så säker på längre. Såhär är det alltid)... Och så spelade jag lite Bejeweled.

Efter en stund, gick jag ner och satte mig framför tv:n med mamma och 19åringen(som jag nu ska försöka börja kalla 20åringen). Sedan var det middag. Varav jag mådde rätt så dåligt av. Jag ansåg mig äta ALLDELES för mycket! Och alla de saker som jag hade ätit under dagen, la sig som en jättelik frustrerande hög, på mina axlar... Det var en deciliter youghurt-och-muslyblandning. Tre dextrotabletter... Ja, och så middagen. Inte särskilt mycket. Men mitt inre säger annat...

Ja-a... Sedan minns jag inte riktigt. Kanske satt jag här en stund till... Eller inte. Det blev iallafall en kopp kaffe. Utan fikabröd för min del.. Och så bar det av till 13åringens skolkonsert. Mycket klapp i händerna, och en del riktigt bra låtar. Sångare, sångerskor och musikanter. Och så humoristiska musiklärare såklart :D

Där på konserten, stod det klart för mig. "Jag ska börja äta igen". Och med tvivlet i sinnet, visste jag att det skulle bli hårt och antagligen spricka igen... Då jag faktiskt inte är mer säker denna gången, än vad jag har varit de miljoner andra gånger som jag har fått blixten i huvudet och öppnat mina ögon... Snarare mindre!

Men jag ska försöka. Livet är roligt. Och jag vill sjunga och vara glad. Laga mat, baka och äta. Jag vill njuta av livet, uppnå saker, och vara lycklig och stolt. Träffa kärleken, skaffa husdjur, egna barn... Och viktigast av allt... ORKA LEVA. Jag vill vara pigg och glad. Fri från ångest och pressade känslor. Bli av med kriget inom mig... Och känna mig kärleksfull, modig, stark och social... Med ett LEENDE på läpparna och med sång sprutandes ur munnen på mig, vill jag dansa genom livet...

Väl hemma, diskade jag iordning disken efter vårt kvällskaffe, och tog mig sedan, efter en del tvivel, en mellanmålsbars(godiskaka) och gick upp på mitt rum... Lite ånger och tvivel inombords.."Vad har jag nuuu förstört".. Men samtidigt rätt så säker..

Jag får inte glömma EN sak.. Mina drömmar. Vad jag vill med livet. Och alla de små och stora glädjeämnen som gör det värt att leva. Och INTE svälta. Det gör INTE livet värt att leva. Det gör inte livet värt ett skvatt! Tänk på det, kära D.

Nu säger jag god natt. Hoppas detta löser sig nu... Eller snart. Ska nog inte ha för stora förhoppningar ;)

God natt med er <3

Jag vet inte vad jag ska skriva... Det känns som om mitt liv kretsar kring maten. Att äta. Att vilja äta. Att svälta... Funderingar över vad som är rätt och fel. Känslan av oro och ångest. Perfektionism och brist på kunskap. Mat, mat, mat. Godis och kakor. Det är ALLT mitt liv handlar om! Och ändå är det just det som gör mitt liv så mycket mer komplicerat än vad det egentligen är just nu. Och det är det som jag egentligen bara behöver slita mig fri ifrån... Jag är som besatt... Och jag behöver HELT klart annat att tänka på! Hade jag bott själv, hade jag nog skaffat mig en hund...

Jo. Rabblar väl dagen idag... ändå da. Trots att det känns rätt så meningslöst. Då mina största funderingar, tankar och bekymmer handlar och vad jag stoppar i mig...

Orkar inte ta allt steg för steg. Känns inte så meningsfullt. Så jag rabblar väl.

Idag har jag klippt gräsmattan härhemma. Och kul, nyttigt... bra var väl det. Min själ SKREK efter någonting vettigt att göra. Jag behövde verkligen bara aktivera mig. Antränga mig fysiskt och få lite annat att tänka på.

Så jag gick där i min egen lilla värld. Knuffade på den där gamla gräsklipparen och strosade fram och tillbaka, i cirklar och sträckor, på den vildvuxna stora gräsmattan. Plockade grenar som fallit från träden, och drog upp mina alltför stora byxor, med jämna mellanrum.

Jag mådde bra. Jag kände mig duktig, och jag såg fram emot att bli trött av rätt anledning. Jag var stolt över vad jag gjorde. Jag växte inombords, och jag hade kul =D En sådan enkel sak som att klippa gräset.

Vet inte hur länge jag höll på. Men pausade för lunch, vid tolvtiden. Och sedan ut igen.

Efter att jag hade klippt klart, tog jag fram min bok och satte mig ute i solen på en vit plaststol på stentrappan, och läste.

Sedan har jag nog mest varit. Jag har ju kollat det vanliga på datorn. Blocket, bloggar, bloggat själv... och så vidare.

Annars vet jag inte om jag har gjort någonting mer...

Satte mig vid tv:n efter middagen, och blev kvar där tills nu. Vi såg på "Kick ass 2". Inte alls min sorts film. Jag tittade bara på klockan stup i ett. För sjuk humor. För larvig, helt enkelt. Skrattade till några gånger, gjorde jag dock. Lite småkul emellanåt.

Ja. Det var min dag. Hoppas på en givande dag med så lite funderingar om ätandet, som möjligt(Jag är en människa. Inte en perfekt robot) imorgon. Då blir det stan.

God natt med er <3