Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Härliga stunder & känslor

Av D - 23 september 2014 21:45

... Men grejen är den, att jag har fått problem med ätandet.. Jag äter säkert rätt så bra. Men det är mina TANKAR om det, som förstör. Det blir bara så svårt att hålla på matrutiner. Det vill säga, att äta regelbundet... När jag tänker som jag gör...

 

Men dagen idag.

Det är så skönt att kunna säga att idag har varit en relativt bra dag. Efter alla dåliga dagar som varit. Känslorna, tankarna... Själen. Ja, ALLT har känts så mycket enklare och friare! Jag har haft gott om energi. Och jag har känt mig framåt och uppåt... Ja, om man jämför med hur jag BRUKAR känna, iallafall! Då var detta rena HIMMELRIKET ;D

 

Dock så HAR jag ju som sagt lite intellektuella och emotionella problem med ätandet.. Som för många, är tidigare känt.

Så. Jag vet inte vad som hände igår kväll. Minns inte hur jag tänkte. Men jag var väl bara trött på hur livet såg ut. På hur jag mådde. På vilka känslor jag släpade. Hur stenfast jag sitter på denna obehagliga plats i livet. Trött på att inte bli förstådd. Sedd... Att känna mig ensam..

Så jag bestämde mig för att äta. Bryta på rutinerna... Och de gånger DET sker, äter jag ALDRIG lagom! Då äter jag MYCKET! Och när "mycket" näring tas in, kommer också viljan att svälta "hädanefter"...

 

Så. Det jag skulle komma till..

Mamma hade jobbat natt. Och då hon sover sig igenom både frukosten och lunchen, såg jag heller ingen anledning att tvinga i mig varken det ena eller det andra.

... Hoppade frukosten. Sov mig igenom den. Vaknade till halv elva tiden, kanske. Klev upp. Klädde på mig morgonrocken. Och gick ner på nedervåningen, för en kopp varm mjölk med snabbkaffepulver i..

Då hungern ändå kändes av, snodde jag med mig en liten pepparkaka också. Och så upp på övervåningen.

 

Satte mig vid datorn en stund, och kollade det vanliga.. Kanske.

Och sedan ner på nedervåningen, för att ta hand om pappas och syskonens disk, innan mamma vaknade. Ville inte att hon skulle känna sig tvungen att ta den när hon vaknar på eftermiddagen.

... Så. För att vara närmare bestämd. Ville inte missa disken :)

 

Sedan var jag igång. Fick en sådan energi! Lust att städa badrummet här på övervåningen. Vilket var tur! Eftersom att jag har det som dagens syssla, på min whiteboard =)

... Städade allt, under nöje(om man nu kan säga så). Och kände mig knappt en gnutta stressad ;)

 

Och när badrummet var rent, satte jag mig vid datorn en stund till.

Spelade lite BubbleShooter. Läste bloggar. Kollade tradera, och blocket entusiastiskt :D Länge sedan sist. Då hoppet känts så långt borta.

 

Sedan blev det en liten promenad. Musiken i öronen. Systemkameran runt halsen(nacken?)... Och min långärmade tröja runt midjan. Japp, det SÅG ju så varmt ut! Man hänger inte riktigt med.

Men det var kallare än vad jag trodde. På med tröjan. Och så sakta, sakta, fram på grusvägen. Fota en det ena, en det andra.

.. KUL! Jag fick verkligen chansen att utforska inställningarna på kameran! Och jag kände en sådan KONTROLL, när jag bara sådär, kunde kontrollera både ljus och skärpa. Vinklar och så vidare ;D

 

Gick dock hem, rätt så omgående. Då det blev lite kallt.

På hemvägen var jag nära på att möta, säkert några grannar, med sin hund. Men kollade aldrig åt deras håll, för att se vilka de var...

De var väl ca tio meter ifrån mig, och jag rusar(går snabbt) förbi. Utan att ge en blick. Halvt sjungandes till radion.

Jag hade INGEN lust att prata. Ingen ork att riskera nyfikna eller pratglada människor...

Och jag slapp ;D (slippte?) ...

 

Hemma, satte jag mig vid datorn igen. Och blev sedan kvar där, fram tills middagen. Idag. Pappa, jag och mamma.

... Och efter middagen, lite dator igen. För att sedan joina mamma framför tv:n.

20åringen hälsade på, i en timme kanske.

... Och sedan blev det film och fika, för mig, pappa, mamma och 14åringen.

 

Och nu innan jag kom upp hit, såg jag på tv och proppade i mig både nyttigt och onyttigt.

Känner mig bortom all kontroll över mig själv. Och önskar bara att jag kunde vara starkare, vad gäller att äta regelbundet... och inte må så dåligt av att äta för mycket...

 

Men som sagt. En BRA dag idag! I jämförelse. Ångesten har gjort sig knappa påmind under dagen, och jag känner mig nu till kvällen, "tom på självkontroll".. Men annars så ;D

 

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 16 september 2014 21:55

... Jag ska dra dagen idag, nu. För att sedan, om jag orkar, tänkte jag sätta mig ner på sängen och börja sticka lite grann på ett par nya benvärmare... För att jag har bara två par som mormor har stickat. Och jag är väl inte överförtjust i färgerna. Får se om jag har några snygga garner =) Och så pimpar man till dem lite. Precis som man vill ha dem ;D

... Får se om jag fullföljer detta projekt. Eller om det blir som alltid. Flera påbörjde stickningar. En intensiv start... och sedan brist på ork och intresse.

 

Men. Dagen idag.

Jag hade rätt så svårt att somna igår natt. Precis som de flesta nätter. Men vad kan man förvänta sig, när man lever som jag gör...

17åringen hade, även hon, svårt att sova. Överaktiva hjärnor som vi har. Men i hennes fall tror jag ju iochförsig att det snarare berodde på spindeln i hennes rum, att hon höll till i allrummet. Störde mig med det blinkande ljuset från tv:n, i dörrspringan..

 

Men men. Efter ett tag, bestämnde jag mig för att lyssna på lite musik istället. Ja, jag låg ju kvar såklart. Jag har upptäckt att just Gospelmusik är väldigt effektivt för mig när jag ska sova.. Lugnande musik och naturljud gör mig stressad. Och dessa populära låtar som spelas på radion och så vidare, fastnar i skallen. Då jag gärna hänger med och sjunger till dem(på talan om fastna i skallen. Jag har haft samma låt rabblandes i huvudet, i snart en vecka nu... Minst! ... Mer om det, snart.) ...

Men just Gospel. Avslappnande, och enligt mig, vackert =) Jag är ju inte troende. Inte ett dugg. Men jag älskar musiken!

 

Efter ett tag, somnade jag iallafall. Och vaknade av väckarklockan imorse vid halv nio. Jag skulle ta bussen som gick tio över nio..

Så. Klev upp och gjorde mig iordning. Och traskade sedan iväg. Det var dimmigt som f*n. Man kunde väl se ungefär 25 - högst 30 meter fram..

Det var högtrafikerat uppe vid vägen. Stora långtradare. Charterbussar. Traktorer och personbilar. Långa led som kom åkandes i halvfart.

Det är nämligen som så att motorvägen är avstängd. Och alla dessa fordon måste nu åka på... Ja, den mindre vägen. För att ta sig mellan städerna..

 

Så stod jag där. Oroade mig lite grann för att inte bli sedd. Men då jag ändå blivit lite lugnare och mindre rädd för fel och förändringar. Konflikter och så vidare. Så var jag ändå rätt så lugn..

Dimman störde mig. Och likaså alla fordon som kunde skymma bussens sikt eller ta ifrån honom uppmärksamheten från busshållsplatserna..

... Och inte nog med det! ... Sedan ska helt plötsligt denna jättestora långtradare av någon anledning in på denna smala lantväg av grus, som gick in precis vid busshållsplatsen... SAMTIDIGT som våra hyresvärdars son ska UT därifrån med sin pickup-liknande bil! Det blir trafikstockning precis där vägarna delar sig. Och att få in lastbilen och ut pickupen, tog sin lilla tid på tre minuter, kanske. Och sedan när det väl hade löst sig, skulle pickupen stå på busshållsplatsen och skymma sikten, lika länge till. För att det bara fortsatte komma bil efter bil, där han skulle ut på vägen!

 

DÄR blev jag lite stressad!

Men allt löste sig till slut. Bussen åkte en femton meter för långt.. Jag skyndade efter och klev på.

.. Träffade personligt ombud utanför hennes "ställe".. och så gick vi tillsammans in till detta aktivitetshuset som jag kallar det..

Och jag kan väl säga att DETTA var den absolut minst givande gången hittills! Jag kände mig trött, energilös, seg... och inte alls social. Jag ville helst inte SE någon. Inte HÖRA någon... Och än mindre, PRATA med någon!

Varje gång som någon ville hälsa eller tilltalade mig, kände jag bara att jag var färdig där. Redo att gå.. Alla var jättetrevliga. Men det var ju inte människorna i sig, som var problemet. Utan just att orka eller våga vara social.

 

.. Jo, det var många gånger, jag var beredd att gå. Många gånger som jag hade vänt på klacken och gått min väg, för en lugnare runda i hamnen.. Men anledningen till att jag inte gjorde det, var rädslan för att dra till mig uppmärksamhet..

Så jag stod kvar.

 

Dock så fick jag ingenting gjort därborta. Jag stirrade mest rakt ut. Och väntade på att tiden skulle gå. Stirrade på klockan i köket. Där jag stod vid dörröppningen medans personligt ombud diskade.

Ja, meningen hade ju varit att jag SJÄLV skulle medverka idag... Men det blev inte så. Och jag hade helt glömt bort att jag ju skulle ta fram mitt modigare och mer "framåta" jag från och med nu..

 

Men det blir nog inget mer aktivitetshus för mig. Jag behöver bli mer självständig. Slänga mig ut i ett liv där jag MÅSTE bli mer framåt! För att annars kommer aldrig det att hända! Och den enkla vägen, kommer att vara den mest promenerade..

 

Vi satt ute i solen på gården en stund. Stirrade en del medans de övriga pratade..

Och sedan tog personligt ombud och jag, en runda runt huset. Innan vi skildes åt.

Jag bestämde mig, i noll lust att åka hem igen, för att gå en runda i hamnen. Vädret var ju alldeles underbart =)

Satte mig på en bänk och skrev lite dagbok.. Och efter det, bestämde jag mig för att ändå kanske äta en brunch. Hade egentligen tänkt hoppa både frukost och lunch idag. Av ren vilja, bara. För att hungern fanns där..

 

Men så gick jag där, på väg till busstationen, och kom på mig själv med att tänka att jag måste bli mer självständig. Att jag ska ordna upp mitt liv och bli mer vuxen... Att jag måste börja använda mina egna vingar, och därför från och med nu, inte kontakta personligt ombud varje gång som jag blir "rädd" för att ringa dit, dit eller dit. Eller göra det, det eller det". För att det stoppar bara upp min inre styrka. Och gör att jag inte behöver använda den.. och därmed blir ÄNNU svagare.

 

Och då kom jag på. Ja, just det. Vuxen, ansvarsfull... och hälsosam! Alla hänger de ihop, om jag ska klara mig här i livet.

Så. En fralla. En drickkvarg.. och en smoothie, fick jag med mig ut från affären. Åt allt utom smoothien, som blev kvällsmål istället.

 

Sedan. Hem.

Var hemma vid ettiden, och började kolla det vanliga på datorn. Kanske gjorde jag någon av bilderna i föregående inägg, då(?)..

Sedan la jag mig på sängen.. Kände att jag höll på att somna, och satte mig upp med ett panikartat ryck. Men så beslutade jag, att "Skit samma. Jag FÅR sova nu. När jag sedan har kommit igång med livet, kommer jag inte att göra så mer, ändå." ...

 

La mig ner igen.. och somnade om. Drömde skitkonstigt. En gammal klasskamrat(eller flera. Minst två) var med. Jag minns jag bollade med en lite äldre kvinna. Japp. Jag låg på backen utomhus. Min gamla klasskamrat stod bredvid mig. Och så kommer den här kvinnan, som började som hund, och jag började slänga omkring med henne som en trasdocka, med mina ben..

Men det hemska var att detta var en mardröm. Min mobiltelefon hade nämligen lyckats hoppa ut ur min lilla ryggsäck, och hamnat UNDER mig.. och den hade då KROSSATS i flera småbitar!

Panik. Och klasskamraten och jag, försökte komma på hur jag NU skulle ta mig hem(!), utan biljetten!

 

Japp. Skitkonstigt.

Vaknade iallafall efter två timmar ungefär.

Satt vid datorn lite till. Gjorde typ bild nummer två. Inlägget nedan.

Åt middag.. Lite mer dator. Bloggläsning. BubbleShooter. Mailen..

Ja-a. Det kanske var det.

 

Sedan intog jag vardagsrumssoffan tillsammans med mamma, och senare 14åringen.

Hjärtat lättade. Piggheten slog in. Och jag blev mer pratig än vad jag varit på BRA länge!

Jo, jag berättade saker för mamma. Diskuterade. Log, och höll med..

Och jag var på skojarhumör mot både 14åringen och mamma... Ja, jag mådde bättre ;D

 

Gjorde iordning en lunchmacka och en flaska kakaomjölk till imorgon. Då jag ska till arbetsförmedlingen, och då inte hinner äta lunch..

Och nu ska jag sova.

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 11 september 2014 20:29

Idag kan jag säga att har varit en vändning, rent känslomässigt och psykiskt ;D

Det har varit lugnt inombords och det har inte varit mycket som har gått emot mig. Oväsentligt med ångest och snurrande tankar. Ytterst lite presskänslor. Och det har inte känts HELT hopplöst... Nästan lite hoppfullt faktiskt, hela alltet =)

 

Jag menar. Att ta mig framåt. Att komma dit jag vill, och att åter finna mitt starka jag. Ja. Allt det, verkar ha kommit tillbaka till mig nu. På sätt och vis. Lite tidigt att säga kanske, efter EN bra dag. Men jag blir glad för den lilla glimten hopp jag kan få ;)

 

Jag börjar som vanligt med... Ja, jag börjar väl med dagen. För att natten minns jag inte om jag har något speciellt att säga om..

 

Jag drömde iallafall väldigt konstigt inatt, minns jag. Mamma var med. Och vi var i ett stort sjukhus. Jag flydde. Men väldigt långsamt. Jag gick bara omkring där. I vetskapen om att jag när som helst kunde bli hittad. Rädd att gå tillbaka till rummet där vi satt. Då jag visse vad mamma skulle tycka om min dumma och onödiga flykt.

Och trots att folk såg mig hela tiden, gick jag bara där och brydde mig inte om alla som letade. Jag var i princip osynlig. Ett okänt ansikte för alla som passerade mig.

Men sedan hittade jag en utväg från gården som sjukhuset låg på. Och började då min promenad därifrån...

 

Japp. Annars brukar jag springa. Hoppa upp på berg och över grenar. Springa fort. Nästan så att jag flyger. Men inatt flydde jag lugnt och långsamt. Precis som "skit samma"...

 

Okej. Det blev lite natten ändå.

Men nu tar vi dagen idag.

Jag vaknade iallafall imorse klockan halv sex. Men det kändes lite tidigt att kliva upp. Så jag låg kvar. Somnade om, och vaknade vid sjutiden. Men då 14åringen var uppe och skulle gå till skolan, och jag inte hade lust att riskera att behöva kommunicera. Så väntade jag kvar en kvart till.

Gick sedan ner och åt frukost. Lagom mycket. Ja, jag ANTAR det iallafall! För ingen ångest ;D

 

Efter frukosten, gick jag som vanligt upp hit och la mig och sov igen. Efter att ha funderat en hel del över hur jag ska utforma ett fullständigt schema. En planering som täckte hela min vardag, varje dag. Som skulle göra mig trygg. Så att jag fortsättningsvis slipper fundera över det, det och det...

Men jag konstaterade att det inte var möjligt. Att det inte skulle gå att FÅ ett såpass utförligt schema, som inte skulle behöva ändras, tas bort och läggas till på, stup i kvarten.

 

Ja. Jag sov iallafall fram tills klockan kvart över elva, ungefär. Drömde konstigt. Så jag var nog mäkta trött imorse. Blir väl så när den värsta pressen inombords, lägger sig..

 

Efter det, blir det grumligt. Men jag ska ändå rabbla vad som hänt under dagen.

Jag fick svar från min handläggare på försäkringskassan, idag. Och för första gången sedan jag tilldelades henne, svarade hon med ett svar som SA mig någonting! Ett utförligt svar som inte bara innehöll en mening som jag skulle klarat mig ÄNNU bättre utan!

Hon förklarade PRECIS hur jag skulle göra för att ta mig dit jag vill, i gym"perspektiv". Ja, min fråga hade ju varit... Eller rättare sagt, mitt BEGÄR hade ju varit att hon skulle ge en UTFÖRLIG beskrivning av hur jag skulle göra för att ansöka om ersättning för gymkort... Ja, den här gången fick jag ge en TYDLIG fråga och be om ett TYDLIGT svar. För att annars svarar hon knappt alls. Har ju försökt såå många gånger tidigare... Och ÄNTLIGEN fick jag ett svar som jag förstod! Det tackar vi för ;D

 

Så. Nu var det första jag skulle göra, att kolla upp olika alternativ till gym. Sedan skulle jag kontakta henne.

Lättare sagt än gjort. Hur ska JAG veta vart som är bäst att börja gymma? Jag bryr mig inte så mycket. Det är väl snarare DE som har krav på pris och så vidare...(?) ..

 

Men men. Ett steg på vägen iallafall =)

Annars har det blivit en del dator. BubbleShooter..

... Minnet alltså.

Jag har läst lite bloggar. Kollat blocket. Mailen, såklart. Kollat upp alla dessa gym. Utan att bli särskilt mycket klokare. Skrivit ett svar till handläggaren på försäkringskassan, som jag hoppas att duger för att gå vidare på... Och fått reda på att hon skulle prata med min handläggare på arbetsförmedlingen idag, angående praktik. Vilket jag hoppas att hon gjorde..

 

Ja, jag gick ut på en promenad, tidigare idag. Efter att ha tagit mig över steget att det känns jobbigt att lämna hemmet..

Gick och sjöng, på grusvägen i det härliga vädret...

Mer dator...

 

Minns inte så mycket mer. Men det blev lite tv. Medans jag väntade på att pappa, mamma och 17åringen skulle komma hem från ett möte. Så att vi kunde äta middag..

 

Åt middag. Och sedan GISSAR jag på att det blev lite mer dator. Men ingenting som jag kan garantera :P

Och efter det, en film tillsammans med mamma och pappa.

Rutinerna känns återställda, vad gäller ätandet. Och jag fick åter den härliga känslan av hälsosam kontroll. Inga onyttigheter nödvändiga, heller ;P

 

Nu på kvällen, tog jag även en HÄRLIG promenad ner med soporna. Och jag kan ALDRIG sluta förundras(förundas?) över hur VACKRA trädens svarta silhuetter(stavning) är mot den blågrå himmelen, en kväll i mörkret. Och hur fullbordad denna UNDERBARA känsla blir, när luften är sådär upplyftande kvällsfrisk!

Det är så HARMONISKT! Och jag fick bara den där JÄTTESTARKA känslan av att vilja ta mig en joggingrunda eller en lång promenad!

Kanske ska jag ge joggingen en ny chans snart =)

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 8 september 2014 20:23

Idag har varit en... Ja, det har varit en dag..

Jag vet inte hur mycket jag vill skriva om mående, EGENTLIGEN. Då jag känner att det mer kan dra ner än lyfta upp...

För att ett faktum ÄR ju, att det känns som om jag GÖR det mot mig själv. Jag drar ner mig själv i skiten. "Skapar" ångest som jag likväl skulle kunnat slippa. Och grubblar över de saker som ständigt får mig att svikta..

Jag gör ingenting för att ta mig framåt... Och tar inte heller till mig, att göra saker som får mig att må bra.. Jag tvivlar gång på gång, på åt vilket håll jag vill gå. Och får en återkommande lust att bara isolera mig från allt...

... Men varför(???)...

Jag KAN ju liksom må bra. Ha ett liv. Jag är fullt kapabel till att skratta. Det är fullt möjligt för mig att göra de saker som får leendet att uppenbara sig på mina läppar... Fullt möjligt att ta mig ut bland folk. Att finna kärleken.. Jag menar. Killar finns det gott om!

 

Ja, jag vet inte. Jag är inte särskilt intresserad av livet... Inte särskilt intresserad av vad som finns omkring mig. Av alla möjligheter... Av mina medmänniskor...

 

Men vi tar dagen idag.

Igår slutade natten med att jag bestämde mig för att bli ÄNNU noggrannare på att äta ordentligt. Att jag skulle äta mig YTTERLIGARE lite mättare. Och att jag skulle se till att köra ÄNNU hårdare på rutinerna. Så att jag kan gå upp till den vikten jag ska vara i. Och så att jag är SÄKER på att jag får i mig den näring som jag behöver...

 

Tassade ner i källaren. Och hämtade upp min kartong med mellanmålsbars. Åt en. Skrev lite dagbok. Då jag mådde som jag mådde...

Övertalade mig själv om att det får vara nog nu. Ska jag kämpa på egna ben från och med nu, ska jag även klara av att ÄTA som jag ska! EJ lyssna till min oro och ångest!

Så. Ner på nedervåningen, för en halvstor skål med vaniljyoghurt med kakao och banan i.

Åt den, och skrev sedan lite mer i, om det var punktlisteboken(?) eller dagboken(?)...

 

Lystande på lite musik. Blev tröttare och tröttare. Men kunde inte sova..

Jag vaknade iallafall idag, klockan runt kvart över nio - halv tio...

 

Klev upp och åt frukost. SKULLE äta lite mer än normalt, var det meningen. Men mättnaden sa stopp. Så, det blev väl ungefär samma mängd. Men mer av müslin och mindre av yoghurten..

 

Upp och lägga mig i sängen igen. SUPERTRÖTT. Tror dock inte att jag somnade..

Men jag låg kvar i sängen, fram tills klockan var tolv. Då jag klev upp... för att "jag måste ju äta lunch"...

 

Vattnade mina växter. Och satte igång datorn. Minns inte vad jag gjorde på den sedan. Men det var säkert inte viktigt. Bara det gamla vanliga.

Ner för lunch... Vilket inte heller DEN, gick bättre. En överdel av Rågkusen, med en skinkbit och en ostbit... Ja, det var vad jag fick i mig. Fortfarande mätt efter frukosten.

 

Efter lunchen, blev det till att börja städa badrummet här på övervåningen. Lovat är lovat. Och det är min uppgift. Hur liten ork jag än må ha. 17åringen och 14åringen har allrummet. Då jag aldrig vistas där. På grund av att rummet känns kallt och tungt...

 

Det gick iallafall bra. Och humöret, liksom psyket, skötte sig utmärkt. Den egentliga bristen på ork, störde mig inte särskilt :)

Jag städade i min egen takt, och trivdes faktiskt rätt så bra med att "leka med vattnet" och flyga i mina egna tankar. Samtidigt som jag halvt som, fick koncentrera mig på annat för en stund.

... Och så är det ju alltid trevligt att se att man gör skillnad. Få känna sig lite vuxen och sådär =)

 

Efter badrummet, gick jag direkt på hallen och trappan ner. Torka av trappräcket och tavlorna i trappen. Och sedan dammsuga nedervåningen.

När dammsugaren var igång, var min mun i full fart. Jag sjöng högt och tydligt, på låten "Concrete Angel" av Martina McBride. Om och om igen... Jag KAN ju den låten utantill. Så det var den enda låten jag kunde sjunga utan musik i öronen.

Vissa gånger lät det mer falskt. Andra gånger lät det jättebra. Men man märkte ju till slutet, att orken började ta slut... Så då slutade jag sjunga =)

 

Japp. Det var EFTER dammsugningen. Då jag blev trött. Som jag började känna av alla dessa tunga känslor...

Jag satte mig vid datorn, för att ta upp "arbetet" där jag slutade igår. Fortsätta med rasgrupp 2. Hann bara kolla upp NÅGRA hundar... och så var jag tvungen att sluta igen. Huvudet var tjockt av tankar(?). Tungt. Och jag orkade inte SE alla dessa bilder. Och all denna text. ÄN mindre, SKRIVA om dem!

 

Lämnade sidan. Men sparade det lilla jag faktiskt skrivit, framme. Då jag kanske orkade senare(men raderade sedan allt, istället)..

Tog istället fram en ny omgång av spelet BubbleShooter. Sköt några bubblor... och sedan stängde jag ner även det...

Jag var väldigt känslig för både bild och ljud, just nu... Och jag orkade inte med några intryck, i och över huvud taget..

 

Jag gick och la mig på sängen istället. Lyssnade på lite musik... Youtube. Bara låg och stirrade rakt ut. Kände mig ledsen och ensam. Ville bara blir ÄNNU mer ensam. Minns jag skrev i min punktlistebok, att jag ville sätta mi... Nej, det var nog dagboken, förresten.. Eller så var det min tredje blogg. Minns faktiskt inte... Men jag skrev iallafall att jag bara ville sätta mig i en mörk och trång garderob, och ta avstånd ifrån livet... Ville inte träffa människor...

Ja. Och så vidare.

 

Ner för att äta lite middag. Skulle ju ha ätit mer. BORDE ha ätit ner. Men jag var inte heller nu, särskilt hungrig. Matlusten har varit puts veck, de senaste dagarna..

 

Men jag åt.

Sedan BÖRJADE jag diska. Men det kändes för jobbigt. Jag var för trött. Hjärtat för tungt. Och skallen för full...

Så mamma tog över, efter hälften..

 

Själv gick jag upp och la mig på sängen. Sänkte volymen rejält på min mobil, och satte RixFM i örat. Och så bara låg jag där och lät tiden gå. Kände vad jag kände. Och tänkte vad jag tänkte..

Vetskapen om att saker hade kunnat vara annorlunda om jag bara... Ja, var annorlunda.. Fick mig att känna, som vanligt, att jag bara ville isolera mig. Jag menar. Vad är det för mening att tänka att man ska kämpa sig framåt, när det ändå inte tycks betyda någonting för en? När det ÄNDÅ inte tycks vara menat att hända(?)...

 

Ner för att dricka kaffe. Äta en kola... Ja, inte heller en kaka, kunde gå ner. Då jag redan kände mig för mätt... Och så en till WallanderFilm. Tillsammans med pappa och mamma.

 

Ja. Så nu blir det väl sängen. Får se vad jag hittar på imorgon. Hoppas ju på att finna styrkan då ;)

God natt med er <3

 

 

Av D - 6 september 2014 23:21

Ja. Nu bloggar vi. Jag har varit stressad såå länge. För att jag har suttit fastklistrad och upptagen med annat, den senaste timmen. Och jag vill ju inte blogga efter MIDNATT!

 

Idag har jag tänkt mycket. Åt många olika håll och kanter. Det har hänt mycket inom mig. Många omfunderingar. Ny styrka. Och mycket. "Kanske så, så eller så"...

 

Men jag ska börja med gårnatten och jobba mig till "skrivandets stund".

Igår kväll när jag gick och la mig, mådde jag som vanligt, lite halvdant. Men jag tänker inte säga att jag mådde dåligt. För att det låter så tråkigt. Och det är ju trots allt bara vanliga känslor.

 

När jag kröp i säng, kände jag mig rätt så uppgiven. Jag minns inte RIKTIGT hur jag tänkte och kände. Men jag minns jag skrev i dagboken några gånger. Och att det kunde låta såhär: "Jag vill bara säga upp all kontakt med alla. Dra mig undan och inte BRY mig om någonting eller någon. Jag vill bara skaffa mig mitt eget boende och leva mitt eget liv. Utan någon som bryr sig om mig. Utan någon att bry mig om.. Svälta om jag vill. Försvinna om det behövs..". Ja, jag minns inte varför. Och inte heller mer ingående..

 

Så vi lämnar det och går vidare.

Något annat som störde mig inatt, var det faktum att jag inte visste hur jag skulle hantera morgonens frukost. Och inte heller dagens dusch.

Frukosten är det gamla vanliga bekanta problemet. Med att jag har svårt att våga frångå det normala. Är det yoghurt som gäller. Så är det yoghurt som gäller. Fastän jag gärna skulle vilja variera med gröt eller något. Men då sätter funderingarna och osäkerheten igång. Det går inte ihop.

Duschen var bara en oro för att jag inte visste när jag skulle klämma in den. Och att det kändes som om det skulle springa folk omkring ivägen hela tiden..

 

Vidare.

Jag vaknade iallafall imorse. Efter att ha somnat någorlunda sent.

Klev upp vid kvart över nio. Om jag inte missminner mig. Och åt frukost. Yoghurt med musli, som vanligt.

Sedan direkt upp och vila en stund till. Nerbäddad i sängen..

 

Jag minns inte hur ofta eller när jag skrev dagbok. Men det blev en del av det idag. Det och punktlisteboken. Några planeringar över framtiden. Lite intressen och andra tankar som behövde skrivas ner..

 

Jag klev iallafall upp någon gång mellan elva och halv tolv. För att tvinga in mig själv i duschen. Letade lite smått efter någon mamma eller pappa. Men mamma vilade efter att ha jobbat natt. Och pappa var "spårlöst försvunnen". Vilket gjorde att jag blev osäker. Ville ju säga till att jag gick in och duschade. Ifall att någon skulle behöva in dit.

... Men trots att detta gjorde mig stressad, snodde jag duschen. Och fick det avklarat. Lite mindre behagligt än annars. Men sedan var det ju gjort iallafall ;)

 

Vattna mina växter i vanlig ordning. Sedan lite datorhäng. En hel del BubbleShooter.. Läste lite bloggar. Kollade hundar på blocket...

 

Sedan bestämde jag mig för typ hundrafemtioelfte gången, för att ta tag i mitt liv. Jag ska bli självständig och stå på egna ben! Jag ska ta mig dit jag vill, med vad jag har. Använda min styrka, och pressa undan min rädsla och yttre svaghet.

För att jag BEHÖVER framåt. Jag är inte ung föralltid. Och den gamla starka, envisa D. Som aldrig lystnade till fel känslor, utan bara körde på. Likt en bulldozer.. Ja, den D FINNS nog någonstans därinne. Visst det var jobbigt. Men jag klarade det då. Och jag borde klara det nu också. Trots att vuxenvärlden är både större och mer krävande.

 

Så. Det första steget blir att ta mig an en praktikplats. Sedan blir det flytt så fort som möjligt. En fritidsaktivitet. Träning. Och så såsmåningom något husdjur. Det, efter att jag klarar allt "viktigt" utan problem.

 

Jag har suttit MYCKET vid datorn idag. Minns knappt vad jag har gjort.

.. Vänta. Tar en snabbkik i punktlisteboken. Kanske hjälper mig ;)

... ... Nej, inte mycket..

 

Men vi går vidare. Det jag minns, kan jag ju iallafall säga.

Jag var ute på gården och hämtade en pinne till mina tomater. Att binda upp dem med. Trixade och joxade. För att allt skulle stå stadigt. Satt och ältade det faktum att de inte verkade bli gödslade rätt. Då de är både långa och spinkiga. Men undrade samtidigt om det kanske var för tidigt att avgöra. Då jag precis börjat gödsla dem ordentligt.

Ältade att de borde planteras om. Men att jag varken vågar eller orkar...

 

Ja-a..

Jag har legat en del på sängen. Bara tråkat. Och så har jag varit ute och gått en snabbis. Bara dragit in luften, och funderat över min nya plan..

 

Vi gjorde varma mackor i ugnen. Och... Ja. Mer hade jag tydligen inte att säga om det!

 

Sedan till kvällen, ramlade jag in på spets-och urhundsraserna. De är ju verkligen något av de FINASTE hundar man kan ha! Kollade upp lite olika raser. Läste på om dem. Och skrev en lista med kort info om de mest intressanta av dem...

Ja, jag fick för mig, att en sådan ville jag ha någon gång i framtiden. Att vara aktiv med. Cykla och springa tillsammans med. Vara ute i skogen och pulsa(heter det så).. Typ. Kanske åka rollerblades eller något. Ja, möjligheterna är ju enorma ;D

 

Liten paus för film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen. En godis och en småkaka, och kaffe. Till Wallander.

Började fundera över ifall jag kanske ändå ville flytta till H*vetets stad. Då jag började längta efter den samhörigheten som jag ändå känner när jag spenderar tid med Xsambon. Ut i naturen. Fiska. Åka båt. Sitta på berget och titta neröver vattnet. Gå runt i de få affärer som faktiskt ändå finns. Och nu när vi är hundfria och mindre fattiga, även åka bort och hitta på saker tillsammans.

... Det faktum att jag då redan har ett boende och det vuxna livet redo för mig, är ju inte mindre lockande, det heller. Och så slipper jag oroa mig för det faktum att mina föräldrar ska "övervaka" mig för mycket sedan.

 

Jo. En sista notis nu innan jag avslutar. Morgonens STÖRSTA ångest, låg i mina syskon. Alla helst i 23åringen. Hon som föreslog att vi kunde bo tillsammans när jag fått lägenhet. För att hon själv snart inte har någonstans att bo... Ja, ångesten låg i skuldkänslor..

Varför skulle JAG just vara den som får möjligheten att flytta hem när jag behöver... och mina syskon inte får plats när DE behöver? Och kan jag vara så elak att jag bara tänker på mig själv, när jag väl får lägenhet? ...

 

Ja. Med den funderingen, säger jag God natt. God natt med er <3

 

 

Av D - 17 augusti 2014 00:27

Okej, nu har jag väntat hela dagen, på att få skriva av mig om vad jag har inom mig idag...

 

Det har varit en lång kväll, med en del ångest i mitt trötta sinne, nu de senaste timmarna...

Och nu ska jag ÄNTLIGEN sova, inför en stressad morgondag.

 

Men jag tror att jag börjar med dagen från början, idag..

Jag klev upp imorse. Tog med mig täcke och kudde och så vidare, ner på nedervåningen, och la mig och myste på soffan intill den där Xsambon låg och sov.

När Brorsan vaknade, sattes tv:n på, och jag jagade liv i Xsambon. Killen som alltid är för trött för att orka sätta sig upp...

 

Jag åt lite frukost. Vi såg på film, åt en munk, och sedan promenerade Xsambon och jag iväg till stan... Ja, om man nu vågar kalla det "stan" i den här lilla byhålan :P

Vi skulle äta på fik och sedan kolla i lite affärer. Efter det, var det meningen att vi skulle gå på restaurang innan vi gick hem igen. Då Xsambon åker hem igen, imorgon...

Men efter fiket, var vi båda mätta, och bestämde oss för att BARA gå i affärer och sedan gå hem emellan...

 

Sagt och gjort.

Men då vi gick där i affärerna, kom... Eller så var det på fiket som vi kom på det(?).. Ja, men då började vi iallafall att prata om hur det hade varit om vi båda flyttade hit igen istället. Tillbaka till staden där vi båda hade det skit. Ja, hur det skulle vara om vi kanske gav oss själva en andra chans. Liksom denna staden. Vi diskuterade om ifall vi skulle flytta ihop igen... Och GUD vad bra det kändes!

 

Ja, jag trodde ALDRIG att jag skulle få tänka denna tanken själv... Om ÄN mindre, höra den av Xsambon. Han som ALLTID har velat härifrån! Och nu när han har tagit sig härifrån... Ja, då funderar vi båda på att flytta TILLBAKA hit!

 

Det som tar emot lite grann, är väl mina föräldrar då. Att kunna erkänna för dem, att jag vill flytta TILLBAKA hit(35mil bort) och ÅTERIGEN gå in i samma liv som skjutsade mig rakt in på psykakuten för långa inspärrningar gång på gång!

Ja, hur säger man DET till sin förut alltför oroliga mamma?!

 

Men mitt hjärta säger "Gör det!"... Det känns verkligen som det rätta. Och jag ÄLSKAR Xsambon! Det gör jag verkligen. Jag vet inte om det är kärlek. Men han är varm och gó... Han är trygg, och den person som jag känner mig allra närmast. Han gör ALLT för mig, när det verkligen gäller! Han VET allt om mig!

...Ja, och så suger jag efter någonting eget...

Jag bara LÄNGTAR såå ;D

 

Vi gick iallafall hem igen. Var ute en stund på gården. Bröderna lekte av sig med fotbollen. Och jag dagdrömde om framtiden. Längtade. Såg framåt...

 

Jag har saknat att ha hund, idag. Trots att jag vet att det inte är vad jag egentligen vill. Jag vill vara fri, och inte proppa mitt huvud med mer besvär än vad jag mäktar med.. Men önska. Drömma, kan man ju göra ;) ... För mig, är hundvakt bättre =)

Vi diskuterade det lite granna. Drog upp gamla minnen, och drömde tillbaka. Tillbaka till när vi var hundvakter. Gav våra gamla hundar, några kärlekens ord, medans vi gick på vår väg tillbaka till hemmet...

 

Ja, det blev iallafall lite mer film. Ja, vad gör man inte med Bröderna Slö :P

 

Sedan gick vi iallafall iväg igen, Xsambon och jag. Vi skulle nu gå på restaurang. Det var väl trevligt i sig. Men vad som var RIKTIGT kul, var när vi var påväg hem. Vi gick nere vid sjön och busade med varandra. Vi kramades och skrattade tillsammans. Och jag kände mig bara så lycklig och fri. Äckligt mätt, men fri. Och det kändes närapå som när vi var nykära(förutom saknaden av parkärlek). Samma glada och varma känsla... och inga krav i världen. Vi drömde båda om samma sak. Ville samma sak... Och två hade återigen blivit en =) ...

 

Mer häng på gården när vi kom hem, och sedan film på det. Film igen. Och tvinga i sig lite av tårtan som vi köpte igår. Det var ju idag eller aldrig... För att imorgon åker han.

 

Ja och nu till kvällen, har huvudet varit tjockt, och jag har känt saknad och ångest.. Det har dånat lite lätt i bröstet på mig, och tröttheten har gjort mig otålig och tyst...

 

Så nu blir det sängen. Ny dag imorgon...

God natt med er <3

Av D - 30 juli 2014 21:53

Ja, det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Men det var ju inte HELLER så att jag blev FÖRVÅNAD över att det hände! ...

 

Vi tar dagen ifrån början.

Det var en jobbig kväll/natt igår... Den spenderades liggandes i sängen, medans hjärnan jobbade på, i en ihållande takt. Jag försökte bli vän med mig själv och mitt beslut angående gårkvällens träning. Då jag mådde så dåligt för att jag hoppade över träningspasset...

 

Vet inte om jag någonsin lyckades försonas med mig själv och mitt "skamliga" beslut.. Men jag vaknade iallafall imorse, och började direkt försöka få mitt nya schema att gå ihop. Knepa och knåpa. Ja, ni vet, schemat som innebar "träning minst tre gånger i veckan"...

 

Under dagen, kom jag sedan på att jag nog ville börja träna på gym istället. Antingen gym tre dagar i veckan, och joggning tre dagar i veckan. Och så ledigt en. Eller också. Gym två dagar i veckan. Joggning två dagar i veckan. Och resten ledigt. Sådär träning varannan dag, precis som nu...

 

Jag klev iallafall upp. Åt frukost under hiskerlig(ett ord?) tröttnad. Och gick sedan direkt upp hit och bäddade ner mig igen. Sov fram tills klockan 11.00 Och drömde jättekonstigt. Om Bästisen.

 

Sedan har jag typ bara suttit i soffan och planerat. Skrivit dagbok. Och pratat med mamma, pappa och 13åringen.

Känt mig jättetrött, men ändå tagit mig i kragen och dammsugit trappen och hallen. Och så mitt eget rum. Våttorkat det lite snabbt.

 

Jag har kollat lite på datorn. Det gamla vanliga. Men även kommit in på alternativ till schampo. Och att inte tvätta håret för ofta. Vilket etsade fast sig på insidan av skallen DIREKT. Och fick mig att söka mer och mer kunskap. Kunskap, kunskap.

Fick inte saker att gå ihop. Blev osäker. Kände att det krävde för mycket. Och började se fram emot kvällens träning. Då jag visste det skulle få mig att slappna av och sluta tänka. För att jag orkar inte tänka mer. Vill inte lära mig mer... Inte bry mig.

 

Såg på film tillsammans med mamma, pappa och 13åringen.

Och gick sedan ut för att träna. Trots att ångesten fortfarande vilade i bröstet, för balsammetodens skull...

 

När jag kom ut och skulle börja träna... Ja, jag började som vanligt studsa omkring vilt. Värma upp så gott jag kunde. Ena flugan efter den andra, började hysteriskt surra omkring mig. Jag började vifta mer och mer med armarna. Och det gick ju an sålänge som jag fortfarande värmde upp! Men så skulle jag ju börja styrketräna. Alltså inga hastiga rörelser. Och flugorna FLOCKADES! Japp det nalkades regn... Varför ska just FLUGORNA agera budbärare!?

 

Jag tänkte att jag flyttar mig upp från träden lite grann. Kanske är det färre där...

Men nej. Lika många ändå. Jag försökte hålla ut. Men svor sedan lite lätt panikartat. Beredd att ge upp. Och flyttade mig sedan till framsidan av huset. Grusplan. Var de färre DÄR? Paniken och tålamodet växte sig gigantiska... Och in störtar jag, skrikandes och svärandes. Upp på rummet. Slänger mig i sängen. Skriker rakt ut i några sekunder, och dundrar sedan ner för trappan igen. Ut genom ytterdörren. Plaskar barfota genom det blöta gruset, och sätter mig pladask i bara tajtsen, på grusvägen. Där sitter jag och gråter under ljusgrå himmel. Ser upp mot tallarnas silhuetter mot den nakna himmelen. Och lyssnar till bruset, medans jag låter tårarna väta mina kinder...

Jag gråter högt och gråter mer för vart gång jag önskar och längtar. Minns och saknar...

Men trots smärtan, var det en härlig känsla, där jag satt och "gav upp". Frihet. Lättnad. Allt stod stilla...

 

Och nu sitter jag här. Fortfarande iklädd träningskläderna - och ska kolla flyg, tåg och buss. Semester står först på listan. Inte semester från jobb eller praktik. Nej, semester från vardagen och mina egna krav... Om nu det är möjligt. God natt med er <3


Ska man prioritera den psykiska eller den fysiska hälsan?

 

 

Av D - 27 juli 2014 23:42

Nu sitter jag här vid datorn. Nöjd. Stolt. Och äter en banan...

 

... Varje gång, någon timme innan jag ska träna, känner jag mig lat och vill inte alls vara med. Önskar att jag bara kunde strunta i det. Mår lite dåligt, då jag vet att jag kommer att ångra om jag hoppar träningen... Eller skjuter på den!

 

Men så sätter jag igång... Och gud vad kul jag har! Eller där överdrev jag. Men det är faktiskt rätt så skönt. Jag får för en gångs skulle kämpa med någonting annat än psyket! Jag får koppla bort huvudet för ett tag och det enda jag behöver bry mig om, är att ta mig i mål. Att kämpa tappert dit jag vill nå. Både vad gäller styrka och kondition!

 

... Ja, det är skönt. Och för varje gång som jag tar mig an ett nytt träningspass, gör jag ett litet framsteg. Märker en liten skillnad i styrka. Både vilja, kondition och muskler ;)

Och idag om något, var en sådan dag. Jag kände att jag klarade att göra bättre armhävningar. Mer riktiga situps. Plankan var inte lika tung. Och... Ja, jag klarade mer och längre övningar ;D

... Men det som jag VERKLIGEN gjorde framsteg i idag, var min joggingrunda! Ja, idag kan jag kalla det JOGGINGRUNDA! Jag joggade HELA rundan. Stannade inte upp för att gå, en enda gång ;D Och till slutet när jag kände att jag höll på att spy av andfåddhet... fortsatte jag jogga de sista meterarna!

... Japp. Jag var tvungen att sätta mig ett par sekunder(ja, lite mer) på stentrappan på framsidan av huset, innan jag gick in...

 

Sedan var det stretching ute på baksidan i gräset, utan sällskap av myggorna ;) För att dessa skrämde jag bort med myggroll-on innan jag gick ut ;D

 

En dusch. Och nu sitter jag här =)

 

Men dagen idag.

Jag klev upp imorse klockan halv nio. Precis innan klockan ringde. Åt frukost och... sedan vet jag inte. Jag minns inte riktigt...

Men jag satt nog i vardagsrumssoffan en stund...

 

Vi går vidare. Har nog suttit vid datorn en stund, också. Kollat blocket. Läst lite bloggar...

Ja, och så har jag varit nervös och väntat på att få åka på visning på en lägenhet. Oroat mig för hur jag ska hantera situationen. "Tänk om jag inte säger någonting. Inte verkar intresserad... även fast jag är det". "Tänk om mamma och pappa blir besvikna på hur jag "beter" eller inte beter mig på visningen. Vart jag tittar och hur jag svarar"... Ja, första visningen. Och jag var väldigt osäker. Jag visste ju inte hur det gick till. Vad jag måste kunna... Om det är något speciellt jag förväntas fråga. Vara intresserad av...

 

Det blev lunch. Och sedan åkte vi rätt så direkt iväg för att hitta till adressen där visningen ägde rum.

En jättetrevlig tjej med tjockt oranged lockigt hår, öppnade dörren. En stor Rottweilertik välkomnade oss med viftande svans. Och allt kändes bara så mycket lugnare än vad jag hade förväntat mig.

Hon(kvinnan :P) visade oss runt i lägenheten. Den var stökig då hon höll på att packa för att flytta ut. Vilket gjorde att jag hade svårt att se lägenhetens charm och storlek. Men mina färäldrar var stormförtjusta, och jag ÄLSKADE den stora inglasade balkongen! Ett lagom stort boende... och jag tror att jag skulle trivas där. ÅTMINSTONE tills jag får något som jag VERKLIGEN vill bo i! Och ett förstahandskontrakt!

 

Nu är det bara att vänta spänt på svar. Det var några till som hade varit där på visning... Eller om de SKULLE dit! Och jag har ju en lika stor chans som de. Men säkert inte större. Som sagt. Bara att vänta ;)

Blir det ett nej, så är det ju ingen fara skedd. Jag står ju fortfarande i kö på andra lägenheter. Och kommer så att fortsätta med. Allra helst då detta är ett kontrakt på ett år, till att börja med!

 

Väl hemma igen, blev det ett litet mellanmål. Eller ja. Det beror ju på vad man jämför med. En knäckemacka. Ett smörgåsrån. Och ett halvt tunnbröd med lite räksallad. Ja, aptiten är större nu när jag tränar. Jag märker en STOR skillnad! Vilket är bra ;D Det är ju så det ska vara. Träna mer - Äta mer ;)

 

Sedan började jag riva i mina kartonger häruppe. Och även packa ner de saker som jag inte använder. Då jag vill ha allt klart. Jag vill sortera alla saker i kartongerna och skriva på varje, vad det är i dem. Så att de väger jämnt och allt är i sin ordning. För att. Flyttar inte JAG nu i veckan, så flyttar säkert mamma och pappa snart ändå! Då de går på visningar efter visningar. De själva också.

 

Jag blev LÅNGT ifrån klar! Men jag har ju tid på mig. Och hinner jag inte allt. Om jag nu ska flytta på måndag eller något. Så får jag helt enkelt nöja mig med att flytta med mina osorterade kartonger som Xsambon och jag i all stress, slängde ihop när jag skulle flytta hem hit igen =)

 

Jaoww. Och så blev det film. "Cops". Så superduperrolig. Och nu minns jag inte vad han heter. Men han som överdriver hela tiden, ger mig f*n träningsvärk i både kinder och mage xD Han är BÄST! En RIKTIGT rolig film.

 

20åringen och en tjej som han hade med sig, kom hem hit och "störde". Lät filmen vänta i lite drygt en timme. Sådär mitti. Satt och pratade en stund. Drog upp en massa snacks och godis på vardagsrumsbordet. Och så åkte de igen, för att gå på bio.

 

Vi såg klart på filmen. Och sedan efter att nästan ha bestämt mig för att ta ledigt från träningen på helgerna, gjorde jag en kraftansträngning. Drog på mig träningskläderna. Skakade min proteinshake. In i kylen med den. Och ut och träna.

 

Och nu blir det sängen. Imorgon är jag ledig ifrån träningen. Efter den här superduperbra insatsen. Med en HEL joggingrunda ;D 3.8km räknade jag ut att det var, förresten. Inte jättelångt. Men jag är nöjd =)

God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se