Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Härliga stunder & känslor

Av D - 28 oktober 2014 22:27

Svårt att slappna av.. På grund av, mycket i tankarna... Att vilja framåt. Göra saker bättre... och allt det där.. Lite smått exalterad av att börja LEVA... Att börja göra de saker som är bra för MIG...

 

Ja. Men annars har varit en bra dag. En lugnare dag än igår. Och jag har känt mig både uppåt och framåt. Kriget har inte känts lika påtagligt... Och jag har inte känt mig i NÄRHETEN av lika stressad inför allt som ska göras innan flytten ;D

 

Igår natt, innan jag somnade, låg jag och tittade på lite StandUpKomedi på mobilen. YouTube..

... Och sedan försökte jag sova..

Minns inte hur svårt det var eller hur jag mådde... Men det var igår :) Nu har varit en ny dag.

 

Vaknade imorse när klockan ringde. Klev upp och åt frukost. Tillsammans med pappa. Men vi pratade inte. Det råkade bara bli så att vi åt frukost på samma tid, idag... Och båda var väl antagligen halvt yrvakna.

 

... Efter frukosten, gick jag som vanligt, upp hit och bäddade ner mig igen... Låg vaken en stund. Då det lät så mycket om 17åringen och hennes kille. Men "råkade" sedan somna om.. Och vakna vid kanske elvatiden...

 

Då klev jag upp... Satte jag på datorn då(?)... Det minns jag inte... Minns inte alls vad jag gjorde.. Men datorn skulle ju inte vara någon ovanlighet :P

.. Jag minns iallafall att jag gick ner på nedervåningen, vid tjugo i tolv. Då jag var beredd att äta lunch. Men mamma låg och sov på vardagsrumssoffan.. Efter att ha jobbat natt... Alltså, inte redo. Och pappa var fortfarande nere i källaren och höll på att packa ner saker i kartonger... Inte heller han redo, alltså.

 

... Jag stod och bara stirrade och funderade en stund, i serveringsrummet. SKULLE jag börja duka bordet? ... Eller var det att vara pushig(stavning) och verka stressad?

... Så. Jag bestämde mig för att gå upp på rummet en stund till. Jag började istället riva ner sakerna från skrivbordet och övriga ytor i rummet. Och lägga allt i en enda röra på sängen... Japp. Nu skulle ALLT som jag inte använder eller KOMMER att använda, bort.

 

Men jag höll mina öron vinklade mot nedervåningen =P För att när jag hörde sakerna skramla nerifrån köket, var jag redo att trappa ner på nedervåningen för att hjälpa till med att duka iordning för lunch.

Japp. Tänkt och gjort.

 

Åt lunch tillsammans med pappa, mamma, 17årngen och hennes kille, och så 14åringen.

Jag började med en rågkuse som vanligt. Men när jag hade ätit den, var jag för mätt för att äta den andra delen av rågkusen... Men ändå fortfarande lite småhungrig... Så då tog jag en liten hörnkant av det bröd som jag var såå sugen på.. Skogaholmslimpa med smör och ost =P JÄTTEgott. Och det var det värt. Visst. Sockrat/sötat bröd.. Men det var ju bara en liten bit.. Inte så farligt =)

 

Efter lunchen, skulle jag fortsätta packa i kartonger. Sakerna som låg på sängen, behövde ner i någon form av kartong.. Och även de saker som fortfarande låg osorterade i garderoben, behövde packas ner... Då kunde jag vara nöjd tills vidare, sedan. För att då blir nästa steg att packa ner allt som ligger i byrålådor och liknande, i kartonger... Men ett steg är iallafall avslutat, liksom :) Och det sista steget, blir ju precis innan flyttlasset går. Då jag kommer att behöva de sakerna, fram tills vi flyttar.

 

... Men iallafall. Tillbaka till dagen.

Jag gick upp hit igen, och satte mig vid datorn. Kollade det vanliga. Kikade in på lägenheten.. Ingen förändring. Det ser rätt så svart ut, med den lägenheten.. Synd. Men snart är det min tur ;)

Kollade blocket. Och... Ja. Jag läste inga bloggar idag heller..

 

... Eehm.. Jag MINNS inte om jag har GJORT något mer vid datorn idag.. Minns inte ens om jag har gjort några sådana här tankebilder... eller planeringar som jag brukar göra.. Men jag TROR inte det.. Då som sagt, dagen har varit "ovanligt" lugn idag.

 

Jag började iallafall sortera mina grejer och packa ner i de kartonger som jag tyckte att de passade i. Skrev till de saker på kartongen, som tillkom och som inte redan stod där.. Rev fram saker ur garderoben. Allt jag kunde hitta. Och allt slängdes över golv och säng..

När jag kände att jag ville ge upp för dagen. Så var det vad jag gjorde. Jag tillät mig själv att känna mig nöjd med min insats. Och slängde ner allt som inte heller idag, blev sorterat, i min kartong för osorterade prylar.. Den kartong som vid varje packningstillfälle, åker fram för att sedan ställas undan med utbytta och ibland, färre saker..

 

Och så tog jag mina arbetshandskar och gick ut i det SUPERHÄRLIGA vädret. Det var NÄSTAN som sommar! Eller sen vår, iallafall =) Man behövde ingen jacka, och luften var såå frisk.  Ja... Man kunde ju inte annat än njuta. Och ett mer perfekt väder för att sitta på huk med grenar i ändan, och klippa skott :P kunde man bara inte få ;)

Insekter fanns det inte mycket av. Och löven var torra. Jorden under löven, inte heller överdrivet våt... Och grenarna som lätt blir sega av fukt, var inte så värst farliga, heller..

 

Solen sken... Och det var bara pricken över i:t =) Det blåste inte heller. Så jag fick inte håret ivägen för sikten på grenarna...

Ja. Ni kanske förstår.. POSITIVT ;D

 

Men jag är ju inte energin eller uthålligheten själv. Jag behövde frihet en stund. Så efter att ha klippt färdigt ett träd, bestämde jag mig för att avsluta.. Jag gick istället in. Lämnade sekretören i den röda plastlådan i hallen. Gick upp och lämnade handskarna på mitt rum.. Och gick sedan hemifrån en stund.

 

Jag kände bara att jag behövde ta en avkopplande och kravlös promenad. Nu när det var såå fint väder och jag äntligen MÅR såpass bra som jag gör.

... Så jag gick ner till bron nere vid ån... Eller vad det nu är för något vatten. Ställde mig där och bara stirrade rakt ut. På de utbredda åkrarna. Den "pyttelilla" kyrkan därborta i horisonten, precis bredvid den lilla skogsplätten...

 

Det var så vackert. Och det påminde mig om kärlek och harmoni. Jag ville inte lämna stället som jag stod på. Inte glömma känslan som jag då kände. Inte vända den ryggen. För att då riskera att inte kunna hitta den igen...

... Ja, den påminde mig om en underbar känsla... En känsla som jag inte tror att jag själv kan ta fram... Uta den bara kommer... Och tänk om den aldrig kommer igen... Och jag inte kan hämta den...

 

Ja. Lite jobbigt. Men det var ändå mest positivt och härligt att stå där...

Men jag behövde gå hem. Fortsatte dock att titta på samma fina "plätt" av naturen. Av landskapet. Där jag gick på den långa, lite smått krokiga grusvägen... Där solen var påväg ner..

 

När jag kom hem, var det inte RIKTIGT dags för mat ännu. Så jag gick upp hit och satte mig vid datorn. Började skriva ner lite punkter om hur jag kunde äta. Vad jag behöver få i mig varje dag... Och kom sedan fram till någonting som jag TROR att kan fungera att äta utefter. Men jag vet inte om jag ska våga börja eller ej.. För att visst känns det bra NU... Men när jag väl ska börja, kommer osäkerheten och knackar på... Och tankarna börjar snurra. JAG börjar tvivla...

... Och DET vet jag inte om jag orkar med en gång till..

 

Men kanske. Jag funderar på att iallafall försöka. Ge det en chans..

Detta innebär bara.. Yoghurt med russin, nötter och frön, till frukost. En frukt till första mellanmål. Smörgås med pålägg, till lunch.. Ja, tills jag har flyttat. Då det blir matlåda till det också.. En smoothie. Hemlagad eller köpt, till andra mellanmål. Tillagad mat till middag.. Och så kvarg, keso, bär, frön och nötter.. Och kanske en del av smoothien, om jag inte dricker hela till mellanmålet... Till kvällsmål.

Ett glas juice om dagen. Ett glas mjölk...

... Knäckebröd som utfyllnad, till vilket mål som helst..

En liten burk med godis, till lördagen..

Onyttig dricka, till helgen.

Fika istället för kvällsmål, lördagen..

Och kanske byta ut kvällsmålet till bars, på fredagen och söndagen... Eller något.

Ja, och såklart inga regler alls, vid speciella tillfällen =)

 

Det kanske låter bra. Men det känns ändå tryggast att prata med någon på ätstörningskliniken först. Bara för att finna trygghet och bli av med dessa bekymmer och rädslor som jag känner hela tiden... Jag menar. Jag har ju försökt så många gånger... Men på grund av psyket, aldrig lyckats få det att hålla..

 

Ja. Jag har trots allt funderat en hel del på det här med maten... och även känt att det funnits annat som jag behövt fundera på och ta tag i.. Men dagen har ändå varit övervägande bra och lugn.. Även om jag har varit på såren i ansikten, som en jag vet inte vad, under dagens gång.

 

Efter middagen, satte jag mig vid tv:n. Och det var väl här som de flesta funderingarna ägde rum.. 

... Hungern kom till mig, och jag bestämde mig för att ta en äppelpajbit med vaniljsås, och en liten muffins som 17åringen och hennes kille hade bakat.. Ja. Och till det, en kopp kaffe på mjölk.

 

Jag blev inte mätt. Men visste inte heller vad jag skull äta för att fylla ut. Klockan blev efter åtta, och chansen att äta något mer, försvann. Hade ju ÄNDÅ inte ätit något mer iochförsig. Då jag bara ska äta under ETT tillfälle på kvällen.. Annars närmar det sig småätande :)

 

Mamma åkte till jobbet.. Och JAG satt kvar vid tv:n ett tag till. Kände mig lite stressad och behövde verkligen TUGGA på någonting. Så jag hämtade lite tuggummi. Satt kvar ytterligare..

Och har nu hamnat här.. Redo att gå och lägga mig. Krypa ner i sängen och titta på lite mer StandUp på youtube.

 

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 26 oktober 2014 23:37

.. Idag har varit ännu en dag som jag har liksom tänkt väldigt mycket.. "grottat ner mig", men ändå känt mig mer än redo att ta nya tag. Hoppfull och ytterligare lite starkare...

Ja, till slut kanske jag har fallit och rest mig upp så många gånger, att jag snart fallit för sista gången ;P

 

Inatt var däremot ännu en rätt så jobbig natt. Egentligen ingenting särskilt. Låg vaken bra länge. Blev lite... Ja, jag vet inte vad jag ska kalla det... "sänkt?". När jag fick konstaterat genom internet, att dessa "nattfjärillar" som jag trodde att det var, hade tänkt sig att "övervintra" i mitt rum. Att de tar sig in genom fönsterspringan och... Ja.. Jobbigt, tyckte jag. Som faktiskt tycker att dessa flygande Guldögonsländor(eller vad de nu hette) som sprätter med sina vingar mot taket, är panikläskiga(!)...

... Ja, jag tycker faktiskt inte alls om dem. Rädd för småkryp med vingar!

 

Men jag accepterade det faktum att nu ett tag framöver, få ha dessa "varelser" som mina rumsgäster... Och undrade samtidigt hur jag klarade hela FÖRRA hösten och vintern(!)...

 

Somnade. Och vaknade... Ja, jag minns inte när..

Men klev iallafall upp, i vetskapen om att... Eller "vetskapen"... Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det..

Men jag hade iallafall kommit fram till, igår natt, att jag inte skulle äta gröt på morgonen något mer. Och inte heller Yoghurt till kvällen. Nej. Nu fick det bli frukost, lunch och middag, igen..

 

Upp klev jag. Åt min yoghurt med nötter och frön, tillsammans med mamma, pappa och 17åringen. Vid åtta på morgonen..

Efter frukosten, gick jag som vanligt upp hit och la mig igen. Fullt medveten om att när jag vaknade igen, hade resten av familjen åkt iväg till mormor, och skulle vara borta hela dagen..

 

Somnade till. Men hörde i mitt mer halvsovande tillstånd, när de höll på att göra sig iordning på nedervåningen. Hade dock redan stensomnat när de startade motorn och åkte... Trött. Japp =P

 

Jag klev väl upp kring halv tolv, tror jag..

Och här brakade rutinerna som jag byggt upp, eller halvhjärtat FÖRSÖKT bygga upp, helt. Jag började frossa i onyttigheter... För att "jag brydde mig inte längre"... "Det är ju ändå bara för EN gång... Det påverkar ju ingenting"... Ja, jag kände att jag behövde det. Bara släppa på alla krav och inre förväntningar.. Bara få göra(enligt mig) HELT fel, för en gångs skull...

 

Jag åt och åt och åt. Både onyttigt och mindre nyttigt. Både "mat" och sötsaker... Ja... Utan begränsningar, helt enkelt..

 

Satt där vid tv:n. Från att jag klev upp, och fram tills... Ja, tills för ca en timme sedan(!)...

Morgonrocken byttes inte ut mot vardagskläder förrän vid halv tre tiden, tror jag att det var..

 

... Men samtidigt som jag bara släppte på allt och gick emot mig själv helt och fullständigt, kunde jag känna hur ny styrka kom TILL mig, ju mer jag funderade kring vad jag gjorde... Kring vad jag BORDE göra...

.. Ja. När jag satt där och kände hur jag åter hade ramlat ner ett trappsteg... Då blev jag återigen starkare. Viljan kom återigen TILL mig. Och vad jag måste(och vill) göra, var självklart.

Jag skulle ta tag i det, det och det! På det, det eller det sättet.. Och saker kunde inte vara så svåra som jag gjorde dem.

 

Nu var jag än en gång, beredd att ta nya tag. Jag kunde ÄN en gång, se en möjlig framtid. Även de bra sakerna. Och även om jag VISSTE att det skulle bli svårt... Att det aldrig förut har funkat... Så mådde jag bra och såg fram emot att ge det ett till försök...

Jag ville göra det, det och det... Jag var REDO ;D

 

Skrev en MASSA i min punktlistebok. Vilken nu är HELT slutskriven(!)... Hur ska jag NU klara mig!?

Skrev tankar. Förhoppningar. Förväntningar... Lite förslag till vad jag kunde göra... HUR jag kunde fixa allt detta och denna gången ta mig ENDA fram... Skrev ner lite punkter som jag ville uppnå... Och även intryck som de saker jag såg och hörde på tv:n, gav mig..

 

Idag var en slit- och slängdag.. En dag som jag inte brydde mig om. En "förstörd" dag, som fick bli "en dag mittemellan"...

Men från och med imorgon, blir saker annorlunda... Trots att jag säger det ofta och aldrig lyckas hålla det... Jag TROR på det! Ju fler gånger jag har fallit, desto starkare har jag varit när jag väl har tagit mig upp... Och desto kortare bli fallen ;)

 

Mamma, pappa, 14åringen och 17åringen kom hem vid halv sex-tiden.. Jag satt kvar vid tv:n. Mamma sprang fram och tillbaka mellan hobbyrummet och vardagsrummet... Och störde mig som ATTANS när jag såg på ett JÄTTEINTRESSANT "mordlösarprogram" på tv:n. Jag var såå inne i det. Såå intresserad av fallet! Och så kommer hon och PRATAR med mig! LÄNGE.

... Och jag blir bara superstressad. Kan inte dela min uppmärksamhet på två. Ville inte såra mamma. Ville inte missa en MENING på programmet som jag såg!

 

Fullt skakande på både ben och kropp, och med blicken fäst på tv:n, samtidigt som jag försökte titta på mamma och svara henne... "Ja, varför kan hon inte se att jag är "upptagen" ?" ...

 

Men efter detta programmet. Småprat med mamma. Framför tv:n... Lugnare. Mindre upptagen...

Och sedan, efter någon timme, blev det fika tillsammans med mamma och pappa. Och en stund, 14åringen.

Och när Maria Lang - filmen började, såg vi på den tillsammans. Pappa, mamma och jag.

 

Nu blir det sängen. För att imorgon ska pappa och jag till soptippen.. Alltid lika jobbigt, innan det är gjort.

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 23 oktober 2014 22:41

...

Jag känner en sådan SAKNAD, och har därför svårt att slappna av. Pillar på alla sår i mitt ansikte. Nervöst. Stressat. Samtidigt som jag försöker pressa fram varenda TANKE som jag vet finns därinne... Som jag kan se, men inte fånga...

 

Ja, huvudet känns trögt. Tjockt... Och jag vill inte vara här.. Jag vill vara där...

 

Jag saknar livet vi levde, Xsambon och jag. Därborta i H*vetets stad. Den korta period på ca ett år, som vi var hundvakter åt dessa UNDERBARA hundar. Den lilla, lilla, långhåriga chihuahua-tikvalpen.. Den stora, nio år gamla och helt fantastiskt underbart vackra Waimeranertiken... Och den spralliga, hormonstinna, men såå kärleksfulla Dansk-Svenska unghundshanen.

 

... Ja, de var de tre vovvarna som vi hade längst. De hundar som började dansa och stampa med tassarna. "Prata" på vägen till oss, i bilen. Enligt deras ägare.

Jo, vi hade kul tillsammans. Och jag saknar... Saknar att springa fram och tillbaka på skogsstigen. Våran skogsstig. Leka och tjoa. Bli omkullsprungna... Ja, och prata, prata, prata.

... Och när vi kom in igen... Mysa tätt tillsammans i soffan... Tills ägaren kom och hämtade upp sin trötta hund :)

Vi trötta och nöjda. Vovvarna likaså...

 

Jo. Babbel. Babbel... Men nu är det bara saknad...

Jag vill ha det så igen... Men jag litar inte längre på mig själv, när det gäller hundar... Varpå jag vill komma ut bland hundar igen... Nu, nu, NU!

Jag vill bara börja ta hand om hundar igen. Visa mig själv att jag kan. Testa mina inre visioner... Och bli en hunds största trygghet och närmaste vän... För ATT det är möjligt... Och såå mycket värt...

 

Men. Till dagen.

Minns inte gårnatten just nu... Så jag börjar med morgonen idag..

Jag klev upp imorse när klockan ringde. Idag skulle jag testa att koka gröt på spisen. Istället för i micron.. Men jag SKULLE inte KOKA den. Nej, jag skulle låta den tjockna under värme...

Vilket jag gjorde. Jag hade väldigt låg värme på plattan, och stod och rörde om då och då... Och så bara väntade jag... Väntade. Väntade... Väntade.

 

Jag hade kakao i gröten, och så tänkte jag äta banan till...

Sagt och gjort. Gröten blev i en alldeles PERFEKT konsistens. Alldeles PERFEKT lös och med en alldeles PERFEKT smak... Och det DOFTADE... Ja, alldeles UNDERBART ;D

Så. Nöjd. Japp.

 

..Det var gott... Däremot blev jag så HIMLA MÄTT av bananen och gröten... Och apelsinjuicen på det... Så, att äta den där knäckemackan som jag bestämde mig för att äta till frukosten... Ja, det kändes inte bra. "mättnadsrädd" som jag är..

 

En halv knäckemacka gick iallafall ner.. Men tankarna gick. Funderingarna korsade varandra.. Det kändes INTE bra att äta när jag var mätt... Och knäckemackan behövde BORT från frukosten... Om jag inte skulle behöva minska på gröten ÄNNU mer! Från halv portion... Till vadå?

 

Under dagens gång, beslutade jag iallafall att just knäcken fick bli ett slags kompliment till varje måltid där den behövs. Alltså. Ingen rutin på den. Utan, helt enkelt när jag inte blir mätt på det som ligger som rutin, tar jag till en knäckemacka med pålägg ;) Det låter som en plan =)

 

Efter frukosten. Upp och lägga sig igen. För att sedan kliva upp vid halv tolv, för att äta lunch.

Här kom knäckemackan in. Då jag bara hade en rågkusehalva kvar, som var upptinad. Och det kändes lite lite. Visst. Jag är rädd för mättnadskänslan. Men jag vill samtidigt märka av att jag har ätit :)

 

Efter lunchen. Upp hit för att packa min lilla bruna ryggsäck.. Nu skulle mamma och jag åka på visning på lägenhet =)

... Iväg vi for. Först in för ärenden i stan. Bland annat apoteket för min del.. Så imorgon börjar jag med järntabletterna.

 

Lägenheten var fin, men stökig. Jag har svårt att SE själva lägnheten. Hur den ser ut. Om den är hel och fräsch. Vad jag gillar och inte gillar med den... När den är stökig. Skräp och tomma pet-flaskor... Ölburkar. Prylar som är påväg ner i kartonger. Saker på hyllorna. Möbler som står halvt inne i lägenheten.. Halvt ute... Typ.

 

Ja. Men jag tackade iallafall ja. Området var fint. Och lägenheten helt klart okej. Jag skulle kunna tänka mig att bo där... Utan att tveka ;)

Dock var det många där.. Så vi får se. Ligger ju trea i kön. Så att det är bara två som måste tacka nej.

 

Hem igen. Och så upp till datorn en stund. Börja skriva ett mail till det här hyresbolaget... Där jag förklarar vissa saker som det känns tryggt att de vet i förväg. Tillexempel ekonomin. Att jag har aktivitetsersättning.. och rätt till bostadstillägg.. Och så min gamla betalningsanmärkning hos kronofogden. Och vad DEN berodde på.

 

Ner för fika tillsammans med mamma och pappa.. Tillät mig själv att äta onyttigt bröd med pålägg på... Istället för yoghurten med nötter och frön, som jag EGENTLIGEN skulle ha. Då rutinerna ÄNDÅ redan var krasade!

 

Göra iordning efter fikat.. Och sedan upp till datorn igen. Kolla det vanliga. Blocket hundar. Läsa lite bloggar. Kolla mailen...

Ja. Något mer?

 

... Jag minns inte om jag har glömt något...

Jag satte mig nog på sängen sedan.. Bara tråkade och väntade ut tiden. Suddade lite... och skrev på WhiteBoardTavlan. Kände mig lite stressad över att det händer så mycket på en gång nu. Skrev dit lite extra punkter på att packa i kartonger och klippa skott... Ja, det är ju mycket som ska hinnas med innan vi flyttar härifrån i december...

Hoppas. Hoppas. HOPPAS(!), att jag får den här lägenheten! Så att jag slipper flytta två gånger...

 

Ner för middag. Pannkaka. Tillsammans med pappa, mamma, 17åringen och... Ja, det var bara vi :P

Göra iordning efter maten... Och sedan upp hit igen. Kolla lite saker på datorn, igen... Bland annat, för trettioelfte gången, se ifall någon har droppat från kön på lägenheten. Men nej. Inte än...

 

Sedan ramlade jag in på en video på mig, xsambon och två av hundarna som vi passade, när vi sprang och lekte i skogen. Och man såg i mina ögon, på hela MIG, hur mycket lyckligare jag var då! DET var mitt rätta element. Vi älskade hundarna. Älskade ALLT med dem. Aktiviteterna. Att småträna lite grann. Att få berömma. Gosa. Tjoa och leka. Att bli jagade och att jaga... Älskade att se deras svansar vifta. Och deras glada tungor fladdra utanför deras mun...

Och att sedan, efter en halv dag ute, höra dem snusa och snarka, tätt intill en i tv-soffan...

... Se dem dansa av glädje och le med hela tänderna, när de kommer... Och bli nästan lika glada när de får åter se sina kära ägare =)

 

Jag var lycklig. Lycklig att få ha en vän(flera) för dagen... Att få vara ifred inpå kvällen...

 

Men det är borta nu.. Detta är verkligheten...

 

Ner för fika... Ja, bara kaffe, för min del... Tillsammans med mamma och pappa. 14åringen kom hem lite senare, och satte sig även han..

Vi påbörjade en film. Hann se tre minuter... Och så messar han och undrar om någon kan komma och möta honom på denna mörkt svarta allé. Med träd som utgör läskiga gubbar till skuggor, där man går med sin ficklampa...

 

Så. Det blev ingen film.

Men vid nio, var det Hela Sverige Bakar, tillsammans med mamma... Och sedan mer tv. Då jag hade svårt att slappna av. Kan inte få bort saknaden av hundarna, ur mitt huvud... Vill. Vill. VILL, ha dem(eller någon annan kärleksfull hund) här hos mig NU. Eller inte här. I ett eget hem vill jag vara...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 16 oktober 2014 22:17

Jag tar en liten sammanfattning om vad min dag har innehållit. Orkar nog inte ta det i ordning, som jag brukar göra..

 

... Eller jo. Det måste jag nog göra. Annars blir det svårt att minnas. Få med allt.

 

Inatt sov jag bra. När jag väl somnade. Lite funderingar, med ännu en beslutsångestattack angående bloggkategori. Lite stress angående ätandet...

Hmm. Vi hoppar. Jag minns inte riktigt. Så det är bättre jag går vidare..

 

Jag sov iallafall bra. Och vaknade sedan av klockan vid kvart i åtta. Då jag ska börja äta frukost klockan åtta varje dag.

Klev upp och började koka gryngröt i micron. En halv portion. Vilken flera gånger, höll på att koka över... Kändes det som! Men var ju tvungen att ta en liten skål. Då våra djupa tallrikar är SUPERSTORA! Och vi inte har något mellanting..

 

Men det gick bra. 

Däremot blev den rätt så smaklös. Och att ta kanel till, var inte heller någon jättesucce. Då jag knappt kände av att den var där. Men den gick helt klart att äta. Och det var gott att jag "hittade tillbaka till" havregrynsgröten tillslut ;P

 

Lite mjölk till det. Och sedan upp och lägga sig igen. Men funderingarna gick. Och det kändes återigen som en lite smått dålig idé att bli såhär allvarlig vad gäller maten och min egen hälsa. Då hjärnan burrar upp. Och det blir helt omöjligt att sluta tänka. Pilla på såren. Stressa. Och oroa mig. Undra. Älta.

 

Den här gången(just då) var det inte det ätbara som gjorde mig kluven och osäker. Orolig. Utan det drickbara. Mjölk och juice. Då jag vill ha ALLT i en balans. Varken mer eller mindre av någotdera. Och "är det ens möjligt?". "Hur hanterar jag den, den eller den situationen?"... "Men tänk om jag vill ha det, det eller det, till det, det eller det..." ... Jag kunde inte få ihop det... Och tankarna for. Ville ju bara kunna äta kravlöst... Men då får jag ingen struktur. Äter för lite. För att sedan äta för mycket. Och efter det, sluta(eller vilja sluta) äta helt.

 

Funderingar. Funderingar. Ältande. Försök att lösa problem. Komma fram till ett godtagligt(för mig) svar...

Bestämde mig sedan för att jag måste slappna av. Kanske inte sluta upp helt med strukturen. Men släppa oron för vad jag stoppar i mig och när. För vad som hör hit eller dit.. Är bra eller dåligt. För vad som gör det, det eller det, med min kropp och själ... Vad som innehåller det, det eller det... Och vad som kan vara "farligt"...

 

Ja. Just det. Igår natt. Ont i hela högra armen. Värkte som f*n(!)... Och att ligga sömnlös då, var inte det gottaste precis.

 

... Ville bara säga det. Nu vidare.. Det berodde på blodprovet, förresten.

Kliva upp ur sängen. På med morgonrocken. För att gå ner och hämta en frukt. Dags för mellanmål nummer ett. Klockan var tio.

Valde att ta ett äpple. Då det var ont om små och lätta frukter. Och jag inte var hungrig. Men äpplet var smaklöst och tråkigt. Vilket iockförsig inte stoppade mig. Jag ska allt vänja in mellanmål ;D

 

Hade bäddat ner mig igen... Och mitti äpplet, kom jag på juicen. Jag skulle ju dricka apelsinjuice till mellanmålen!

... Ner på nedervåningen. Fylla ett LITET glas med juice. Då jag var "rädd" för de stora. "Två glas juice om dagen... Var det bra?" ... Tankarna gick igång... Och jag var fast.

 

Tog iallafall min B-vitamintablett och drack min juice. Och låg sedan kvar i sängen och drog mig..

Mamma ropar upp vid tjugo över tio-tiden.. De hade blivit erbjudna att äta lunch på stan, med 23åringen, och titta på hennes nya lägenhet som hon hyr av en kille i stan.

Undrade om jag ville följa med...

 

Klart jag ville! Behöver ju komma ut ur huset. Och att äta lunh själv härhemma... Vad var DET för kul?! ... Och så blev det ju en liten uppmaning och utmaning för mig, att klara av att frångå mitt matschema. Och att må BRA i det! Acceptera.

 

Klä på sig kläderna. Och packa sin lilla bruna ryggsäck. Och såå iväg vi for. Mot stan, fiket och 23åringen!

... Vi mötte upp 23åringen vi stationen. Där hon har sin lägenhet. Gick in och kollade.

Jag kände mig till en böjan, lite lätt betydelselös och osynlig. Jag hördes inte när jag pratade. Och jag bestämde mig för att vara tyst tills vidare.

Men jag var på bra humör. Och skrattade när de andra gjorde det. Höll med om deras olika påståenden angående lägenheten..

 

Sedan åkte vi tillsammans, vidare till fiket. Valde en varsin lunch. Eller, ja. 23åringen valde åt mig. Då det var såå mycket text. Rörigt. Och jag kunde inte riktigt förstå vad som där fanns. Och så stressen som blir när man ska stå där och välja!

.. Det blev iallafall en Pasta Carbonara.. Eller hur det nu stavas. God som f*n, och SJUKT mycket mat! Men jag åt upp. Inte F*N skulle jag slänga någon SÅ god mat... Och ALLRA helst inte när syrran min bjuder!

 

Men jag blev inte så farligt mätt. Det som hände, var ju som bra var, att aptiten försvann efter det. Vilket är meningen ;D

... Nu hade jag kommit in lite grann i gänget. Men ÄNNU bättre blev det, när mamma och pappa lämnade oss för att gå och skriva kontrakt på husköp! Japp. Nu har de hittat sitt drömhus och även vunnit budgivningen ;) Där ser man. Trodde aldrig att de skulle få något innan de hade gett upp. Då det verkade gå åt fanders för dem hela tiden. Men men. Great =)

 

23åringen och jag satt iallafall kvar därinne på fiket. Pratade. Pratade. Pratade. Skrattade och diskuterade. Skvallrade lite grann.. Visst kände jag av det där med att längta tills man kan dra sig undan igen. Och man tänkte tanken "hoppas att de snart är tillbaka. Så att vi kan åka hem", ibland. Men det va såå trevligt. Och att få prata en stund med någon som man inte har riktigt tagit sig tillfällen att prata med på länge, var ändå tillredställande. Jag var glad. Mådde bra. Och njöt av att orka vara social för en stund =)

 

De tog tid på sig, föräldrarna våra.. Men när de väl kom, hade vi precis avslutat våran kopp med kaffe(för min del) och te(för 23åringens del). Som även detta, hon bjöd på.

23åringen följde med oss hem. Hon skulle nämligen åka med pappa en bit, hem till sig, när pappa passerade på sin väg till jobbet.

Ner i källaren för att hon skulle hämta några småsaker. Och sedan vinka av pappa. Önska honom lycka till på jobbet. Och säga hejdå för denna gången, till 23åringen.

 

Sedan blev det upp till datorn en stund, för min del. Sätta mig och ta det lite lugnt. Och börja bocka av lite saker på WhiteBoardTavlan. Nu när jag ändå mådde såpass bra som jag gjorde..

Jag bestämde mig för att börja med att städa badrummet. Då jag samtidigt kunde fundera ut en sådandära "hälsingsfras" till Verified by Mastercard(bluttibluu... Vad det nu kallades)...

 

Sagt och gjort. Badrummet städat. Kortet aktiverat. Och... ÄNTLIGEN.. Schampo och balsam(vid hårbottensproblem) hemköpt! DET var på tiden!

... Sedan minns jag inte om jag uträttade något mer. För att jag har ju suddat ut dagens punkter från tavlan..

 

Men det spelar ingen roll.

Lite bloggläsning. Bloggande. Kolla in på blocket djurannonser... LÄNGE sedan sist. Och så ColourChain.

... Lite mer grubbel och oro, såklart. Men ändå inte i NÄRHETEN av lika intensivt och tungt som igår! Lite tvivel ifall jag ens borde hålla på... Ifall det påverkar min PSYKISKA hälsa så negativt(!)... Men ändå varit fast besluten att klara mig igenom denna, vad jag tror är "första jobbiga biten" innan allt lägger sig tillrätta i min skalle ;)

 

Satte mig på sängen en stund. Hade tråkigt. Och rev upp lite sår i ansiktet. Lite smått stressad och ångesttyngd...

Så kom 17åringen in på mitt rum. Nyss hemkommen från skolan. Lämnade in ett brev från landstinget. Det var en ny tid till läkaren. Han hade skrivit brevet samma dag som jag var där sist. Om tre veckor har jag tid bokat där. För uppföljning efter i tisdags. Vet dock inte om jag känner att det är nödvändigt att gå dit. Men visar provsvaren illa, så är det klart att jag går... Annars så avbokar jag nog.

 

Middag.

Lite mer dator.

Men ganska snabbt igen, ner mot soffan. För att sätta mig DÄR istället, och må lite halvdant. Trött efter den intensiva dagen. Och lite skrumpen och orolig inombords, av alla ständigt snurrande tankar i rädsla.

Mamma joinade. Men sov mestadels, efter en hel natt och halv dag, vaken.

Sedan kom 14åringen hem. Och satte sig även han, med oss.

 

Tankarna snurrade fortfarande. Osäkerhet och orosmoment dök upp, ett efter ett... Och det sista var "grädde". Onyttigt, nyttigt? Äta lite varje dag? Bara äta på helgerna? Nödvändigt att äta alls? Och så skillnaden på fett och socker. Socker är inte bra. Jag vet. Men fett i förhållande till socker(?).. Och att äta lite av allt. Även det onyttiga.. Borde man göra SÅ? ...

 

Ja, onödiga och besatta tankar... Men det jobbigaste är att det inte är VIKTEN som spelar in(!)... För att upp VILL jag! Utan det är ALLTID, vad som är bäst för mig. Mest hälsosamt... Och det jag inte förstår, har kunskap om... Det blir omöjlgt att hantera i vardagen... Just under sådana här kriser.

 

Jag åt mitt kvällsmål. Och drack en kopp kaffe gjord på mjölk, till.

... Mamma åkte till jobbet. Och jag och 14åringen blev kvar, sittandes vid tv:n i ytterligare en och en halv timme.

 

Mosade banan och blandade i lite kakao(älskar kakao) i, till gröten imorgon. Kakao i gröt... Ja, man kan ju alltid testa. Orkade inte mixa äpple eller liknande idag nämligen.

 

Och nu blir det sängen. God natt med er <3

 

 

Av D - 14 oktober 2014 22:37

Okej. En sammanfattning om dagen idag.

 

Gör ett försök =)

... Igår natt var nog som vanligt en rätt så jobbig natt. Minns inte så mycket. Men minns att jag skrev av mig några gånger i min dagbok. Lite sådär... Kanske mycket frustrerat..

Men som sagt. Jag minns inte riktigt...

 

... Ja, ingen dagbok, tydligen... Hmm. Då var det väl något annat då :P

Men jag vaknade iallafall imorse klockan halv sex. Klev inte upp. Utan låg kvar till klockan kvart i nio istället. Då jag inte "vågade" äta frukost eller ta min vitamintablett. Ifall det skulle visa fel på blodproverna då.. Lika bra att vara säker liksom. Även om det antagligen varken gör till eller från!

.. ANNARS var jag beredd att påbörja min nya matrutin idag ;D

 

Iväg jag går, till bussen.

Känner mig osäker. Och orolig. Nervös. Då jag inte visste riktigt vad jag var påväg till. Hur mycket jag skulle behöva prata.. VAD det skulle pratas om! Eller med VEM jag skulle prata!

Men jag gick dit. Ändå vid rätt så gott mod. Anmälde mig i receptionen. Och "letade" mig sedan fram till rätt "väntrum"..

 

Satt och väntade med blicken ner mot golvet. Obehag. Obehag. Obehag. Ville inte titta upp. Riskera att möta någons blick. Ville inte röra en fena. Riskera att dra till mig blickar... Ja, jag satt där och önskade att han inte skulle komma. Att han, som många andra, får förhinder utan att meddela..

... "Ähh. Det där blodprovet är nog inte så viktigt ändå"...

 

Väntan. Väntan. Lång väntan. 

Och så kom han. En trevlig, rätt så ung St-läkare. Han pratade lugnt och sansat. Vänligt och inte alls överkörande... som vissa andra läkare kan verka. Och han hade en HIMLA respekt för mina egna val och känslor! GULD VÄRD!

 

Däremot så frågade han mycket frågor om sådant som jag hade hoppats slippa. Det som Personligt ombud sa att "Nej det kan jag inte TÄNKA mig att han kommer att ta upp"(något liknande)... Ja, det togs upp.

... Han frågade om det förflutna. Pressade lite försiktigt efter vad som tidigare hänt. Diagnoser. Ja, och vad som händer i mitt liv just nu. Hur jag mår. Och vilka problem och bekymmer som kvarstår..

Och så undrade han lite och erbjöd olika stödformer. Terapeut, kurator, mediciner m.m Men han sa även att han behövde prata lite med sin handledare. Och att han gärna träffar mig om en månad igen. För uppföljning..

 

Innan vi avslutade, räknade han upp en VÄRLDANS massa olika undersökningar och prover som han ville göra! Typ EKG. Lyssna på hjärtat. Ta blodtryck och puls. Vikt och längd... Urinprov... Ja. En MASSA! Jag hann inte riktigt med... Och det slutade med att det enda som kändes okej, var just det jag kom för. Blodprov.

 

Så. Så blev det. Jag gick vidare till provtagningen. Väntade med en nummerlapp i handen. Blicken ner i knät. Tills jag hörde en röst. Och det var min tur.

Med denna kvinnan. Denna lite smått obehagliga och rättframma medelålders kvinnan, kände jag mig tryggare. Kunde titta henne i ögonen någorlunda. Kände mig inte särskilt spänd. Och jag kunde prata lite mer fritt. Trots att just DET, var rätt så spänt. Men inte i jämförelse till ANDRA gånger! Inte alls. Frihet =)

 

Efter mötet, mådde jag ändå rätt så bra. Men kriget inom mig, bubblade upp ordentligt. Jag grubblade och funderade. Ältade och försökte leta lösningar. Kände mig missnöjd och orolig. .. Och jag kunde inte komma fram till NÅGONTING. Vilket håll jag än lutade mig, kändes fel...

 

Ja.

Men in på affären för att köpa en MASSA ätbart och drickbart! Både onyttigt, som nyttigt. Matigt, som "snacksigt"... "Det blir ju ändå ingen rutin på någonting idag. Imorgon börjar jag" ...

.. Och. Så blev det till att leta plats att sätta sig och äta. Efter ett möte, hade jag ingen som HELST lust till att sätta mig där det gick omkring folk. Inte där det SATT folk. Eller någon kunde se eller höra mig. Ville helst inte höra eller se någon, själv heller..

 

Det tog sin lilla tid. Men jag hittade till slut en plats, på ett "öde" fiskeställe.

Åt och proppade. Fort och utan kontroll. Och sedan gick jag till bussen, under småångest.

 

Väl hemma, blev det dator en stund. Minns inte vad jag gjorde. Men ytterligare lite grubblande. Och så ColourChain på det. Läste säkert bloggar och kollade mailen. Kikade in på lägenheten för att se vart jag står... Och sedan, när mamma  åkte efter pappa till jobbet, för att se om hon kunde komma ikapp med hans mobil som han glömde, passade jag på att hoppa in i duschen.

 

Sedan, mer dator. Och efter en stunds grubblande, ett par sms till Xsambon. Bestämde mig för att ringa honom efter middagen. Då jag behövde prata av mig med någon..

Sagt och gjort. Vi pratade i ca en timma och femtio minuter. Tjat, tjat, tjat från min sida. Vilket fick mig att till slut inte orka prata mer. Då ältandet gjorde mig både frustrerad och förvirrad. Uppgiven och "maktlös"... Vägarna suddades ut, och jag försökte förgäves måla tillbaka dem. Hitta en lösning på detta "olevnadsbara" livet..

 

Så. Vi la på. Och jag gick ner och satte mig vid tv:n tillsammans med mamma. Och efter en stund, kom även 14åringen och 17åringen hem och joinade.

.. Vi kollade lite kläder på internet. Mätte 17åringens byxstorlek... Pratade, och smågluttade på tv:n..

Jag kände mig framåt och glad, trots tvivlet och uppgivenheten i bakhuvudet. Och jag var aktiv i att hjälpa både 17åringen och 14åringen i vad de ville ha hjälp med. En lätt och framåt känsla ;)

 

Annars. Jag har skrivit några nya scheman. Så att allt ska kännas klart i huvudet, i min färd mot ett bättre liv... Och nu på kvällen, skickade jag iväg ett mail till min kontakt på kommunen för att fråga om vad som krävs för att ha rätt till kontaktperson eller liknande. Kanske är DET det enda som behövs för att ge mig en kick till att ta tag i livet och att orka/våga(?).. Vet inte riktigt hur det funkar. Men klart värt att kolla upp iallafall.

 

Så. Matrutiner. Och att ta sig ut ur huset varje dag, står först på min... Ja, lista ;D Sedan blir det "fysisk aktivitet" och att vara social ;) Praktikplats och flytt till eget.

 

God natt med er<3

 

 

Av D - 10 oktober 2014 22:14

... Jag undrar om man kanske ska ta och skriva det där inlägget nu. Så att man kan mysa ner sig i sängen och se på serier sedan. Dock så är det lite tråkigt. För att säsong tre av Small Wonder tycks vara i väldigt dålig kvalitet.. Men men. Det går nog ändå :)

 

Igår natt var en väldigt jobbig att. Svårt att sova. Och många sådana här små anteckningar på mobilen, som jag bara gör när jag känner mig sådär extra hjälplös och "ber" frustrerat om saker och ting. Tillexempel olika slags tabletter... Att inte behöva vakna igen. Att hoppa si och så långt fram eller tillbaka i tiden...Eller bara att få somna någon gång.

... Korta anteckningar som bara jag kan se. Men som ändå känns viktiga att få "skrika ut".

 

Såg iallafall som vanligt, på small Wonder. Lyssnade på musik innan jag somnade. Låg vaken en bra stund...

Och vaknade sedan, imorse klockan halv fem. Beredd att kliva upp och äta frukost. Men då jag inte somnade förrän efter tre, kändes det inte som något alternativ.

 

Låg kvar och drog mig, fram tills klockan var elva, och det var dags att kliva upp och gå till bussen.

Iväg jag for..

.. När jag kom in till stan, var det en halvtimme kvar tills mötet skulle vara. Och rastlös som man blir, när man dessutom är lite orolig, tog jag mig en promenad medans jag väntade.

Chansade på tiden. Då jag inte visste hur lång tid den rundan som jag tänkte ta, skulle ta.. Men kom iallafall dit, till 12.20 En tio minuter tidig.

 

Trevlig kvinna kom och öppnade dörren...

Men jag kände mig ändå inte särskilt trygg. Inte så mycket på grund av HENNE. Men jag var nog bara osäker på hela situationen. Jag visste inte vem hon var. Hur hon tänkte eller kände. Jag visste inte hur hon var som person... eller riktigt vad som skulle hända. Sägas och kommas fram till..

Och så blir det ju som vanligt, i sådana här situationer... Att jag sitter tyst och inte finner några ord till alla frågor..

 

Jag svarade dock på en del frågor. Och kände mig rätt så öppen, mot vad jag brukar göra.. Men OJ så spänd jag kände mig! Visste inte vad jag skulle säga. Visste inte vad jag ville... Och kände mig helt enkelt bara pressad mot väggen... Jag tycker INTE om att vara i centrum!

 

... Kändes rätt så hopplöst när jag lämnade byggnaden.. Chansen att kunna få en praktikplats under sådana "tajta förhållanden".. Nej, den är väldigt liten.. Och jag är rädd att jag ska hinna backa igen. Ge upp, innan jag kommer ut någonstans... Och OM jag sedan SKULLE komma ut, är jag rädd att inte våga ALLS... Och då för DEN sakens skull, backa!

 

... Men jag mådde bra. Idag har varit en BRA dag! Jag har MÅTT bra. Och varken tankarna eller känslorna har stört mig något nämnvärt idag. Jag har känt mig lätt och glad. Och jag har kunnat "andas fritt", rent psykiskt. Jag har kunnat SE omvärlden... Ja, med lite klarare ögon än vad jag BRUKAR... Och jag har knappt tänkt på framtiden eller situationen alls.. Vilket var välbehövt! För att de senaste veckorna har varit tyndre än Globen!

 

Efter mötet, tog jag mig iallafall en halvtimmes promenad ner till köpcentret. Då bussen inte skulle gå förrän om en timme..

Köpte godis och bakelse. Drickkvarg och Smoothie. Dextro och tandkräm :P Japp. Behövde tandkräm också :P

Och så FÖRSÖKTE jag köpa ett schampo. Bara ett tillfälligt sådant. Då jag inte vågar använda mitt nuvarande. Är typ rädd att bli flintis till slut. Då håret BOKSTAVLIGT faller som döda flugor!

 

... Men jag hittade inget. Vågade inte chansa. Och blev lite vilt frustrerad på att det inte står den information som jag vill ha, på flaskorna!

Beslutsångest. Och nervöst promenerande fram och tillbaka. Värme och rodnad i ansiktet, på grund av stressen... Och så ut därifrån UTAN schampo.

 

... Men fortfarande på bra humör.

Bussen hem. Och sedan direkt en dusch. För att, SOM jag hade oroat mig för hur jag skulle få chansen att duscha idag, utan att jag skulle behöva visa mig för någon först! Skitig i håret.

Utomhus, döljer ju mössan det...

 

Men det gick bra.

Sedan blev det dator en stund. Lite Colour Chain. Läsa bloggar. Kolla blocket. Lägenheten som jag står i kö till...

Och så en massa sötsaker på sängen.. Japp. SOM jag har ÄTIT idag! Det är ju HELT otroligt! Men jag känner bara att just ätandet bryr jag mig inte om just nu.. Det orkar jag inte. Men från och med imorgon, blir det ändring. Så ska försöka äta upp allt idag.. Annars så lär det spricka.

 

Ringde Xsambon och pratade med honom en stund. Behövde prata av mig lite, om mötet imorse. Och om situationen i det stora hela. Dock på BRA mycket bättre humör, och med BRA mycket lättare känslor än gångerna innan!

Det var nog bara EN gång under samtalet, som jag kände känslorna svämma över lite lätt.. Men det gick snabbt över ;)

 

Middag. Dock väldigt lite. Då jag ätit såå mycket, precis innan!

... Lite mer dator. ColourChain. Redigera en bild, bara på skoj. Måla lite i konturerna och sådär..

Och sedan tv, tillsammans med mamma och pappa. Fika.

 

Nu. Dator igen. Men påväg till sängen, för lite Small Wonder.

En lång och stressig helg framför mig. Händelselös..

Men veckan är inte långt borta ;)

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 7 oktober 2014 21:57

Ja-a.. Jag vet inte, jag...

Idag har väl varit... en dag, helt enkelt...

Ingenting särskilt. Utan mest vänta på att saker ska hända. På att dagen ska gå.. Som vanligt, dåda.

 

Jag klev upp imorse, vid strax innan halv nio. Åt frukost, och gick sedan som vanligt upp till sängen och bäddade ner mig igen.

Låg och vred och vände på mig... Och kollade mailen på mobilen, då och då..

Hade fått svar från personligt ombud, på min fråga som jag messade igår natt. Angående provtagningen på vårdcentralen på tisdag. Samma provtagning som störde mig hela förmiddagen. Och halva eftermiddagen. Jag kände bara att jag inte ville gå på något möte. Inte behöva träffa någon läkare. Och jag försökte intala mig själv att det kommer att gå bra.. Försökte få ihop det faktum att jag bara skulle dit. Säga att jag tappar mycket hår och vill ta blodprov för att kanske få reda på varför. Och sedan var det bara att gå därifrån..

 

Men jag var ändå orolig. Kanske var det ändå fler frågor än bara blodprovet i sig, som skulle ställas.. Men varför skulle det vara det?

... Unken känsla inombords... Men inte värre än så.

Messade personligt ombud och frågade om vi skulle behöva prata med läkaren. Och att jag bara var intresserad av att ta blodprov. Varpå hon svarade att han kanske skulle ställa lite frågor om varför jag trodde att jag hade blodbrist. Men hon kunde inte tänka sig att någonting om livssituationen i sig, skulle tas upp...

Lite lugnare efter det. Skönt att höra. Då kunde jag släppa det och slappna av.

 

För övrigt. Jag klev upp klockan tolv igen, iallafall. Åt lite lunch. Inte så att jag blev mätt. För att känslor inombords har stört min vilja att egentligen äta. Någonting som jag väljer att inte ta upp på bloggen idag.

 

Efter det, blev det lite dator. Orkar inte leta i mitt minne. Så jag kan inte säga vad jag har gjort mer än det vanliga. Läst bloggar. Kollat lägenheter. Spelat BubbleShooter. Och så vidare.

 

... När mamma hade åkt iväg till affären och utvecklingssamtal med 17åringen, passade jag på att plocka ur diskmaskinen. Och sedan direkt på badrummet på övervåningen. Det är ju tisdag. Och tisdag är badrumsstäddag för mig.

... Jag njuter till fullo när jag städar. Jag har någonting att ägna mig åt. Vilket är lugnande. Och så kan jag samtidigt "gå" i egna tankar. Och göra allt i min egen takt..

Men jag gör det bara när jag är ensam hemma. När det inte finns någon risk att bli störd eller stressad. När det inte kommer att låta och dunsa. Pratas och skrattas, och ha sig. Utanför dörren.

 

Efter badrummet, satt jag vid datorn en stund till. Och sedan tog jag med mig soppåsarna ut till soptunnorna. En kort promenad dit och hem. Frisk luft.

 

Jag har haft lite kontakt med Xsambon. Messade med honom om flytten till H*vetets stad... Ja, och sådär..

 

Pappa kom hem vid fyratiden. Vid det laget, låg jag och tråkade på sängen. Stirrade och funderade. Försökte komma på lösningar till en det ena. Än det andra.. Och väntade på att få höra någonting nytt som kan hjälpa mig komma fram till min eventuella framtid i H*vetets stad.. Men ingenting nytt. Inte idag heller. Varken från Xsambons eller A-K:s sida.

 

När pappa kom hem, satte han igång kaffet. Och dukade bordet för en liten snabbisfika. Då det blev så tokigt med maten, när mamma åkte iväg på möte utan att förbereda varken pappa eller mig.

Åt fika. Och diskade sedan efter det.

Pappa och mamma åkte iväg för att handla snabbmat. Kebab av olika slag. Till mig, 17åringen och sig själva.

 

Så åt vi mat. Och sedan blev det datorn i en timme. För att sedan se på film.

Jag började kolla lite grann på mina foton och alla bilder och kort som jag har gjort under den här bloggens gång. Funderade nämligen på att göra om BAKGRUNDEN på bloggen. Då svart känns så mörkt. Men kom sedan fram till att denna bloggens karaktär och "identitet" faktiskt är just svart bakgrund och vit skrivyta. Däremot headern kan se ut PRECIS hur som helst.

 

Film och fika, tillsammans med mamma och pappa. Och nu innan jag bloggade, körde jag en omgång Colour Chain. Ett spel som jag hittade en massa skärmklipp ifrån, idag. Från tiden då jag spelade det som mest. Hade helt glömt bort det spelet! Och när jag kom in på det igen, mindes jag inte ens hur man gjorde!

 

Annars. Jag har bloggat ett par gånger...

Och jag har försökt att hitta gnistan. Den där starka känslan av att allt är möjligt. Då det helt plötsligt blir en ren självklarhet vart jag är påväg och vill. När jag känner att jag har öppnat mina ögon för en helt ny värld... och faktiskt för första gången på länge, kan SE livet! ... När man blir sådär hoppfull och entusiastisk!

... Känslan kommer då och då. Men den är svår att hitta, och ännu svårare att greppa och hålla kvar! ... Jag glömmer lätt vad jag kämpar för och varför...

 

Med det, säger jag god natt.

God natt med er <3

 

 

Av D - 27 september 2014 21:20

Igår var en... Ja, jag vet inte ens hur jag ska benämna den. Men det var en hemsk dag för min hjärna. Den låg bara som en mosad pöl(Ja, om nu en pöl kan vara mosad) på golvet. Och hur mycket jag än försökte "moppa" upp den med händerna, gled den bara rakt igenom...

Ja, vad jag försöker säga, är att jag inte kände någon som helst kontroll över min hjärna igår. Jag hade svårt att minnas saker. Och allt var helt svart. Jag struntade i halva dagen när jag skrev inlägget. Brydde mig inte ens om att NÄMNA vad jag gjorde innan jag åkte hem igår... Och jag glömde min rutinella "Hjärtliga hälsningar D" som jag ALLTID har i slutet av kvällsinlägget. Och inlägget på min tredje blogg, skrevs med tunn stil istället för fet.

 

Ja, förutom det, så mådde jag även sjukt dåligt. Visste inte vad jag tänkte. Och var fast besluten att förstå hur jag tänkt under dagen. Vilket jag då hade glömt...

 

Men idag har varit en detso bättre dag. Jag...

Ja, jag tror nog att jag börjar från morgonen, som vanligt =)

 

Sov väldigt bra inatt. Och vaknade inte förrän niotiden. Klev då, yrvaken, upp och åt frukost... Lite tung i bröstet. Orolig. Men inte så det gjorde ont. Alltså inte så farligt :)

Idag skulle vi nämligen åka till soptippen, pappa och jag. Och det känns alltid lite jobbigt när man vet att man ska göra någonting ensam med någon.. Eftersom att kravet på att vara social, gör mig väldigt illa till mods. Spänd..

 

Ja. Så ingen "back to bed" idag inte. Nej, nu var det bara frukost. Göra sig iordning. Och sedan vänta på att pappa skulle bli klar att åka.

... La mig dock på sängen, efter att ha suttit på den en stund. Visste ju inte hur länge PAPPA skulle ta på sig!

Men jag låg PÅ sängen. Med kläderna på. Så att risken att jag skulle somna, skulle vara mindre. Ska nämligen försöka vänja mig av med min extra sovstund, nu.

 

Sedan blev det till att åka. Klockan var halv elva, kanske. Minns inte riktigt.

Men jag hjälpte iallafall pappa att backa in bilen till släpet. Sa till honom när han stod rätt. Vilket inte var det enklaste! Då jag ju inte visste riktigt vart som VAR rätt!

 

Släpet på plats. Och iväg vi for. Bara pappa och jag. Ensamma i en bil. Lite spänt till en början. Och ju längre tiden går, i tystnad.. Desto mer spänt känns det.

Men idag VAR det faktiskt inte så farligt. Jag tror att jag börjar känna mig såpass trygg med pappa nu, att det fungerar någorlunda att sitta ensam med honom.

Stelnar ju alltid till lite i bröstet. Och ryggen blir lite extra spänd.. Men det lättar mer och mer =)

 

Framme. Och oron jag hade känt tidigare, för det här med att springa runt på en soptipp som en yr höna, och inte veta vart man ska göra av vad... Ja, den blev inte besvarad denna gången. Nej, idag fanns där hjälpsamma gubbar, som istället för att låta en leta efter dem när man behövde fråga "vart ska den här", kom fram till en själv och var beredd att visa riktningen. Trevliga gubbar, dessutom ;D

 

Snabbt gick det. Och på vägen hem, var man både nöjd och stolt. Pappa och jag, kallpratade lite grann, första biten. Och det kändes bara en GNUTTA spänt ;) Stora framsteg. Och det faktum att 15minuter av bilresan hem, var helt tyst, och jag mådde bra i det, gjorde ju det hela ÄNNU bättre!

 

Hemma, blev det lunch.

Och efter det, antagligen datorn. För att någonting annat kan jag inte minnas att jag direkt GJORT idag. Jag har kollat det vanliga... Jag minns jag har kollat någonting annat idag, också. Men minns inte vad det var...

 

Har iallafall suttit på sängen. Legat på sängen. Bara väntat ut tiden. Tråkat. Funderat och tänkt... en hel del!

Jag har skrivit några punkter i punktlisteboken. Läst bloggar. Kollat lägenheter... Och bävat mig lite för att 17åringen och hennes kille bestämde sig för att komma HIT istället för att åka till Stockholm. Jo, har egentligen inget emot dem. Men de är båda lite speciella. Och tillsammans blir de SUPERSPECIELLA! Och jag har svårt för olika energier som människor utstrålar. Och även röster kan vara ett problem..

 

Men men. Det gick bra :)

De kom till kvällen. Hade rulltårta med sig. Och vid vår normala tid för film och fika, upprepade vi just det :P Film och fika. Idag blev det en dansk deckare. Och det var mamma, jag och pappa, som såg den. 17åringen och hennes kille satt med en stund. Men bestämde sig sedan för att inta övervåningen. 14åringen åkte på bio med sin kompis, efter middagen.

 

... Nu skulle jag egentligen bara önska att komma på vad den där "extra aktiviteten" som jag gjorde vid datorn, var för någonting... Hmmm..

 

Jag kan iallafall säga att jag messade med Xsambon idag.. Kanske var det, det(?)... Kanske inte var vid datorn jag gjorde något(?)..

Men iallafall. Igår när jag mådde som sämst. Men ändå satt och hade kul tillsammans med 14åringen, så messade jag Xsambon och skrev att jag ville vara hos honom... Vilket jag ABSOLUT VILL!!! Jag VILL VERKLIGEN!

Tillbaka. Och idag svarade han med ett såå underbart varmt och gott sms. Jag blev så glad och varm inombords. Trots att jag VET att det bara är tomma ord från någon som bara vill ha mig där. Sedan struntar han i mig. Samtidigt som han är den person i VÄRLDEN, som skulle göra PRECIS vad som helst för mig när det verkligen gäller! Min största trygghet...

Tyvärr 35 mil bort... Men jag vill flytta tillbaka dit. Det vill jag. Jag saknar...

Ja-a.

 

Med det, säger jag iallafall God Natt. Kanske klarar jag detta livet ändå =) Hur, vet jag dock inte. Men ändå =)

God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se