Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Härliga stunder & känslor

Av D - 10 februari 2015 20:25

...

 

Vet inte hur jag ska börja, och detta känns som ÄNNU ett av mina segare, mer tröga i starten inlägg...

 

Men därför så gör jag det enkelt för mig och börjar från gårnatten.. Jobbar mig uppåt.. Framåt...

 

Igår kväll, efter att ha skrivit kvällsinlägget, skulle jag ju ha gått och satt mig och druckit te i köket... Och det gjorde jag också. Men typ en timme senare! Eller två..

För att jag fastnade vid datorn. Googlade på pyjamser(-sar?). Då det är så kallt när jag sover.. Och jag skulle behöva en, känner jag..

 

Men kräsen som jag är, hittade jag ingen just igår.. Men råkade ramla in på onepiece(-er)... Och kollade DET en stund.. För att sedan kolla lite bilder på gulliga bebisar. Då jag råkade se några "sådana" när jag kollade efter pyjamasar.

 

... Och SEDAN blev det en kopp te i köket. Senare än tänkt. Men men.

Jag satte mig en stund och löste lite fler korsord. Innan jag tog mig in till sängen istället. Dags att sova.

 

... Jag vaknade rätt så sent imorse. Tror den var runt tio, när jag bestämde mig för att öppna ögonen, efter en stunds halvsovande..

 

Klev upp någon timme, halv(?) därefefter... och gick och åt frukost... Efter att ha stirrat på gardinen i sovrummet en stund till. Funderat matchande färg på banden som jag ska ha kring längderna...

Ja, jag minns inte hur mycket jag stördes av min egen hjärnas perfektionistiska och osäkra spänst just DÅ...

 

Men frukost iallafall... Och sedan kan jag tänka mig att jag ältade lite mer inredning. Då DET har varit vad hela min dag gått ut på.. Antingen köket eller sovrummet... Men det KAN även ha varit vardagsrummet.. Bara att välja :P

 

Iväg till stan. Lite tidigare än vad jag egentligen hade behövt.. Men jag ville sluta fundera gardiner för ett tag... Och att sätta sig vid datorn, verkade i det hänseendet inte som någon vidare bra idé..

En halvtimme innan bussen gick... Men det var såå skönt! Vädret var underbart. Och jag blev MER än avslappnad! Jag NJÖT till och med! Solsken. Härlig värme på fyra plusgrader.. Och där sitter jag. På bänken vid busshållsplatsen. Ensam. Och med solen i ansiktet. Njuter..

... Ja, för en gång skull, skulle jag kunnat tänka mig att vänta på bussen nästan HUR länge som helst ;)

 

.. Ja, i och för sig. Mest för att jag inte hade någon större lust att gå till ÖoB för att tvingas tänka gardiner och inredning igen... Det kändes hårt..

... Att varje gång man funderar på att göra någonting nytt. Förändra någonting i hemmet.. Varje gång det kommer upp en ny idé. En ny tanke.. Eller en funderare på ifall det kanske är ändå lite BÄTTRE att göra på ett annat sätt..

.. Ja, att VARJE gång, bli stirrig. Känna hjärnan snurra upp sig i 180, utan att man egentligen förstår vad den säger.. Eller hinner tolka vad den vill.. Att känna den rulla rundor, utan att egentligen ha något rimligt svar att komma med... Medans jag själv springer omkring som en yr höna och undrar vad som är rätt och fel... Rädd för att göra någon förändring alls...

 

Ja, jag ville helst inte gå till ÖoB.. Jag ville helst inte inreda lägenheten något mer.. Men.. Visst. Lägenheten går att BO i som det är nu också.. Men den är knappast hemtrevlig. Och jag tampas med mina egna, ständigt skiftande visioner...

Så, samtidigt är det här något jag VERKLIGEN vill!

 

... Men vädret var iallafall underbart. Varmt och vårit. Första dagen på länge, som jag har kunnat njuta FULLT UT av att sitta utomhus!

... Men inte heller att sitta på bussen, var särskilt fel.. Solen i ansiktet. Lugn resa...

 

Ja-a.. Väl i stan, traskade jag ändock med raska steg mot ÖoB. Jag skulle allt utföra det här nu! När jag ändå var i stan.. Imorgon blir det ju en hemmadag. Lika bra att få det gjort.

... Väl där... Ja, det BLEV inte så jobbigt. Lite beslutsångest. Lite oförklarlig ångest. Som säkert inte ÄR så oförklarlig. Då jag bara var allmänt tyngd och osäker av hela grejen. Visste inte RIKTIGT vad jag skulle ha. Och när hjärnan blir osäker, stressar hela kropp och själ upp... Och man kan inte tänka desto bättre..

 

Men jag var snabbt ute därifrån. Några gardinstänger. Upphängningar till gardinstängerna... Och så fick jag med mig två finkuddar hem också..

Finkuddarna var det nästan ingen fråga OM. Dessa kändes rätt.. Men däremot, hur många stänger jag behövde.. Då jag har ett extra långt fönster.. Ja, det var det svåra.. Dessa är ju de svarta, runda teleskopstängerna.. Så jag skulle köpa ett visst antal, för att sedan sätta ihop till det långa när jag kom hem..

 

Tog iallafall några stycken och hoppades på det bästa..

Och gick sedan, med mina tjocka kassar, och stängerna i ena handen, tillbaka till busstationen..

Bussen hade precis gått. Och det var lite drygt en halvtimme kvar tills nästa skulle gå..

 

Väntade..

Så kommer 17åringen, hastigt gåendes mot mig. Glad.. Ja, och började prata, prata, prata.. Men det gjorde mig inte så mycket just IDAG. Lite jobbigt. Då JAG gärna står själv och funderar.. Men samtidigt kände jag mig LITE tryggare och mer avslappnad med denna oförutsedda kontakt och kommunikation DENNA gången, än vad jag oftast gör..

Visst. Väntade lite smått, halvt lysstnandes ut tiden, tills hon skulle gå på bussen. Men jag svarade så gott jag kunde när hon pratade på om sina pojkvänsproblem.

 

... När hon gått... Stå och fundera. Fortsätta vänta på bussen... Och sedan, när DEN väl kom, kliva på och sno två av bussens platser. En för mig själv. Och en för tjockispåsarna :P Lite obehagligt, ur hänsynsvinkeln.. Men samtidigt. Jag ville sitta just DÄR, och inte därnere "på golvet".. Där kassarna hade fått plats..

 

Men bussen BLEV inte så full. Så det var inga problem. Annars hade jag ju fått flytta på mig =)

... Väl hemma... Och här börjar den värsta ångesten. Jag hängde upp den andra längden i sovrummet, bredvid den första.. Ingen fara skedd. Försökte piffa till den ordentligt.. Och piffade... Och piffade.. Ställde mig i alla möjliga vinklar från gardinen sett... Och stirrade. Piffade igen... Lät hjärnan snurra likt en tornado... Och stirrade lite till. Funderade. Och drog lite till, i gardinerna...

 

Men samtidigt som jag gjorde allt detta, var jag nöjd. Jag tyckte att det var snyggt.. "Men VAR det det?" ... "KUNDE det bli bättre?" ... "Ligger den fel på NÅGOT sätt?" ... Ja, jag kunde ALDRIG riktigt tillåta mig själv att bli nöjd..

Och när jag väl hade GJORT det... Ja, några minuter senare, så var jag tvungen att gå in dit igen... Och kolla ÄNNU mer! Stirra... Ja, ni vet..

 

Sedan klippte jag sönder ett par gamla byxor ur min sypåse. Byxor som gått sönder och var näst intill fallfärdiga. Och därför skulle sys av..

Klippte en remsa, och knöt den runt den ana gardinlängden. Då den var i PRECIS rätt färg för min färgkombination i sovrummet!

 

... Och nu skulle det piffas och stirras... Det skulle oroas och tvivlas.. Prestationsångesten skulle säga sitt... Och allt skulle börjas om igen. Piffandet. Oron över att gardinen hänger fel. Att den måste hänga så och så... Men att jag inte RIKTIGT får till det som jag vill ha det..

 

... Jag var även nu, nöjd med vad jag såg... men ändå inte. Kunde inte sluta stirra från olika vinklar...

.. Men trots mitt knappa missnöje med denna lösning, bestämde jag mig för att klippa till en till rem från byxorna, till den andra längden..

 

.. Piff och försiktigt slit i dessa längder..

Men jag var inte HELT nöjd. Då jag var tvungen att stödja dem mot fönsterbrädan för att de inte skulle åka fram framför fönster... Där jag INTE ville ha dem! Jag vill ABSOLUT inte ha någon GLIPA mellan fönsterkarm och gardin! ...

 

Så nu till kvällen, när jag satt på golvet i sovrummet och blint stirrade mig stint på dessa lila gardiner med byxorna i knutarna, bestämde jag mig för att gå till affären och köpa mig lite choklad.. Jag ORKADE inte mer! Nu ville jag äta choklad för att döva den värsta ågesten och grövsta aktiviteten i hjärnan.

 

.. På vägen dit, kom jag även på att köpa mig häftstift.. Jag tänkte testa att häfta fast byxorna i väggen, så att gardinerna kunde hänga lite IFRÅN fönstret.. Men jag skulle inte häfta DIREKT i byxorna. Utan i ett litet resårband som jag sedan skulle KNYTA runt byxorna..

För att grejen är den, att jag vet inte hur jag ska fästa dessa i väggen, om jag sedan vill ha möjlighet att BYTA band till gardinerna... Kanske inte ALLTID vill ha dessa militärgröna(eller vad de nu är)!

 

... Men jag ska fråga mamma och pappa, när de kommer nästa gång. Kanske finns det något bättre sätt. Typ med plugg i väggen, och sedan en skruv genom bandet(?).. För att JAG vet inte! Jag har ingen ANING om hur sådant här fungerar! Det enda jag VET, är att jag vill ha banden fästa i väggen. Och att jag sedan, enkelt, vill kunna byta ut dessa. Om jag NÅGON gång skulle byta gardiner!

 

Satte in en glödlampa i hallampan. Så nu har alla rum ljus ;) Och sedan så fäste jag byxorna i väggen. Piffade gardinerna. Mer pedant och stressat än tidigare. Och med ett ÄNNU mer vaksamt öga! Stirra, stirra, stirra.. Piffa, dra och slita..

 

... Kunde inte slita blicken från gardinerna. Hade inte ro till att sitta vid datorn...

Släckte jag lampan, så var jag tvungen att tända den igen... För att kunna titta på gardinerna. Hur de hängde. Om dessa var ojämna... Och om jag kunde göra någonting för att förbättra det hela...

 

Inspekterade min lösning med byxorna... Och undrade om det fanns något bättre sätt... Men konstaterade ändå gång på gång(för att samtidigt tvivla) att det såg bra ut. Det duger. Jag är nöjd...

 

Men förutom det, har jag sett fram emot att skaffa fönsterlampor och växter till fönsterbrädan..

Och jag har ätit. Druckit te. Lyssnat på musik. Löst korsord. Boken är typ slut nu... Och jag har upptäckt att gardinstången trots allt var för kort för det ena fönstret. Så vi får se hur långt dessa räcker.. Kanske får köpa en extra...

 

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 8 februari 2015 20:31

... Jag drar mig lite för att blogga. Då det var så länge sedan sist. Två kvällar. Mycket att skriva. Mycket att få med. Ni vet.

 

Men jag gör det ändå. Då jag vill berätta om min helg med Xsambon. Och mamma och pappa.

 

Men jag börjar ifrån fredag kväll.

... Hade ju som sagt, VÄLDIGT mycket beslutsångest över detta bloggbekymmer. Eller det var nog rättare sagt prestationsångest.

Jag kände mig osäker, och aldrig riktigt nöjd. Jag visste jag jag ville, men ändå inte. Jag tyckte om vad jag åstadkommit. Bakgrunden som jag gjort... och även headern var väldigt fin...

MEN. Ändå inte. 

 

Nej. Jag kunde endast älta. Fundera. Nervöst låta hjärnan snurra rundor. Samma saker som for genom huvudet, gång på gång på gång..

Men nu skulle jag dra till bussen, för att åka in till stan och möta Xsambon.

Jag var tidigt. Orkade inte vänta hemma. Var lite orolig att glömma tiden, där jag satt och ältade vid datorn.

 

Så. Jag drog på mig ytterkläderna och gick. En halvtimme innan bussen skulle gå.. Och vankade sedan, funderandes men på gott humör, fram och tillbaka på busshållsplatsen. I ca tjugo minuter. Tills bussen kom..

 

När jag kom in, skulle inte Xsambon komma förrän om lite drygt en timme. Närmare en och en halv. Så jag bestämde mig för att gå till Coop. Det skulle nog få tiden att gå. Xsambon och jag hade kontakt per sms, under hans resa.

 

Jag tänkte köpa godis till oss. Naturgodis tänkte jag. Då de brukar ha så MYCKET av det, där!

Kommer dit. Promenaden tog endast hälften så lång tid som jag hade hoppats på och trott.. 

... Och när jag kom in på Coop, hittade jag inte naturgodiset alls. Så. Stressad som jag var, började jag istället plocka vanligt lösgodis..

 

Mycket, mycket, mycket. Det dubbla mot vad jag har satt på min veckobudget för onyttigheter!

... Men å andra sidan. Det gjorde ingenting "Vi är ju två stycken nu" ...

.. Och sedan gick jag tillbaka till busstationen.

 

Satt och frös om händerna, fastän vantarna döljde dem.. Men tog ju iochförsig av mig ena vanten, för att messa varannan minut! ... Nej, överdrivet.

... Det var TRÅKIGT att vänta!

 

Satt där i undefär en halvtimme. Kanske 40minuter.. Och så kom han... ÄNTLIGEN.

.. Det mest UNDERBARA med det HÄR, var att... Jag fick inte ÅNGEST! Jag fick inte ångest och kände mig nedstämd och missnöjd av att träffa honom denna gången. Nej, han var glad. Lugn. Och verkade sådär i första anblicken, må mycket bättre.. Men det kan ju även vara så att JAG mår bättre!

 

Vi sa det, under kvällens gång, när vi satt där och hade det supertrevligt och åt SUPERgott på OliverTwist, att vi nog har så mycket roligare den här gången för att vi båda mår så mycket bättre nu, än vad vi tidigare gjort. Han har jobb. Och jag har egen lägenhet.

 

Ja. Vi satt iallafall där. Blev väl omhändertagna av en yngre kille.. Och åt väldigt gott. Jag log och skrattade... Det, kombinerat med kryddor i halsen, gjorde att ögonen började rinna likt ett... Ja, jag vet inte vad.

 

Efter maten, var vi tvungna att ruscha oss iväg. Xsambon hann inte ens dricka upp all öl.

Det var väldigt viktigt att vi hann med just DEN bussen, om vi skulle ta oss hem alls!

Klockan var halv elva.

 

Bussen hem.. Och så blev det en kopp te, i köket.

... Sedan tror jag inte att det HÄNDE så mycket mer den kvällen. Jag satte mig vid datorn och läste lite bloggar och sådär. Medans Xsambon gick på toaletten. Sedan bäddade vi ner oss. Pratade lite grann(mest Xsambon).. Och somnade kort därefter.

 

Vi klev väl upp runt nio - tio någon gång, på lördagmorgonen. Xsambon hade frysit, då det är ett borrat hål på ungefär en centimeter på listen vid balkongdörren.. Hade jag inte sett förut. Inte konstigt det blir så kallt om nätterna! ... Men annars hade han sovit bra. Inte hade han legat HELT på golvet när han vaknade iallafall! Men nästintill. Så inatt låg han på dubbla luftmadrasser.

 

Under lördagen. Ja, vi inväntade mamma och pappa, som skulle komma runt ett... Hade de sagt.

Ligger på luftmadrassen tillsammans och tittar på Fångarna på fortet. Och ju närmre ett klockan blir, desto mer nervös och orolig känner jag mig. Jag hade ångest. Och jag tyckte inte ALLS om att inte veta när de skulle komma. När de skulle ringa på dörren... Exakt vilken TID jag kunde förvänta mig att träffa mer folk!

 

Japp. En ihållande knipig känsla i hela SJÄLEN!

Men jag fortsatte, med halva min uppmärksamhet, kolla på Fångarna på fortet.. Och med den andra halvan, lyssna efter ifall jag skulle få ett mess om närmare tid..

 

När klockan blivit halv två, messar hon äntligen. De blir sena. Ska äta först.

Så. Minst en timme till, konstaterar jag. Och går ut i köket och fyller en liten skål med godis. Och lägger mig tillrätta på sängen. Kramar filten. Och äter godis. Ser på film. UTAN ångest! UTAN oro. "Vi hör av oss innan vi åker" skrev mamma. *Pust*...

 

Nu började vi se på en film. Jag ville se "Saving Mr Banks"... Och det hade inte Xsambon något emot...

Den var bra. Men efter att ha sett ungefär halva, ringer det på dörren, och jag for iväg och öppnar..

Det blir lampupphängning och... Ja, det blir inte så mycket mer.. Knappt det! Nej, kan ju säga att vi... Ja, det blev inte som vi tänkt oss. Stötte på problem efter problem. Hade behövt det, det eller det verktyget.. Det och det felades.. Och ja. Arbetet blev halvklart.

 

... Så innan de går igen, bestämmer vi att de ska komma tillbaka imorgon och ha med sig ALLT vi behöver... och sedan ta med sig Xsambon och mig till stan. Xsambon skulle åka hem och mamma, pappa och jag skulle till ÖoB en vända...

 

Efter att mamma och pappa hade åkt...

Ja, vi SKULLE ju egentligen ha gått till fiket här i byn tillsammans. Pappa, mamma, jag och Xsambon. Men klockan blev så sen. Då de inte KOM förrän klockan TRE! ... Så vi hoppade det istället.

... Ingen fara. Xsambon och jag, kände mer för att vara hemma. Då vi skulle orka/hinna laga mat till kvällen också.

 

DÄREMOT gick vi iväg till affären för att köpa läsk och chips.. Ja, Xsambon ville ha chips. Och jag tänkte snylta. Då jag egentligen inte är så mycket FÖR chips och inte köper det själv..

Men affären var stängd.. Och jag kom istället på... Eller tror det var Xsambon.. Att gå till pizzerian och köpa dricka.

 

Kom hem med vår läsk. Och började direkt med maten.

Och OJ. KLANTIG. Jag kände mig så KLUMPIG! Jag sprätte köttfärs överallt och Xsambon fick torka upp. Då jag blev stressad.

Men jag har förändrats kan jag säga.. När vi BODDE tillsammans, orkade vi YTTERST sällan, varken laga mat eller baka tillsammans. Då jag blev så frustrerad, stressad och arg. Då oron och stressen över att inte hinna med alla moment i tid.. Synka, ni vet, gjorde att jag bara skrek och tjatade på... Skällde ut HONOM.

 

Men igår hölls humöret relativt bra.. Och när det INTE gjorde det, lugnade jag ändå ner mig och höll humöret mot Xsambon ;) .. Jag är inte LIKA rädd för misslyckanden längre :)

 

När maten blev klar, åt vi. När jag väl kände att jag var nöjd med kryddningen och sådär..

Sedan blev det lite godis, framför fortsättningen av filmen. Men nu hade vi börjat se den på min dator istället för hans mobil.. Och madrasserna hade vi lagt två på varandra... DÄR trivdes vi!

 

... Ja-a... När filmen var slut... Jag minns inte... Men tror att han satte på en ny film då. Själv gck jag och borstade tänderna och bäddade ner mig i min egen säng.. Då jag visste att Xsambon inte skulle orka hålla sig vaken... Han somnade hela tiden, gemnom den sista delen av "saving mr Banks"...

 

Lite då och då, "ropade" jag till Xsambon vid min fotände för att se om han sover eller är vaken. Då inte filmen behövde stå på om han inte tittar..

Varje gång sover han... Så sista gången jag väcker honom, stänger jag av datorn. Och går och lägger mig för att somna, själv..

 

Vaknade. Ja, tidigt imorse. Xsambon likaså.. Men klockan nio hade jag satt tid på att vi skulle kliva upp. Då föräldrarna skulle komma vid kvart i elva. Och vi hade en del att fixa innan.

Äta frukost. Varpå JAG skulle diska och Xsambon tömma madrasserna. Sedan skulle vi flytta in sängen i sovrummet.. Och ja... Så VAR det inte så mycket mer.. Men sovrummet behövde ju göras IORDNING med kartongerna, innan. Eftersom att sängen inte fick plats annars.

 

Xsambon har varit väldigt retlig hela helgen. På bushumör.. Och hans favoritsyssla var att tjafsa emot och att peta på mig där det kittlades som mest..

Men ja-a... Han mådde ju märkbart bättre... Och trots att det ibland var lite småjobbigt, gillade jag hans återvunna barnslighet och LUST/TID med mig.. VILJA att vara med mig ;D .. Vi har haft en UNDERBAR helg.. Även om vi inte GJORT sådär jättemycket.. Och även om jag inte skulle orka med det för mycket längre än högst två dagar till. Eftersom att ett liv för oss tillsammans... Ja, det ÄR inget fungerande liv.

 

Vi hann med allt iallafall. Och Xsambon såg när mamma och pappa kom med bilen. Varpå vi rusade ut och satte oss.. Körde iväg till stan.

Vi lämnade av Xsambon. Uträttade ärenden på ÖoB. Och sedan åkte vi vidare hem till dem. Hade tydligen tänkt äta lunch först.. Inte mig emot. Trevligt att få komma hem till dem en stund. Innan jag ska hem till mig igen..

 

Åt lunch. Och så åkte vi direkt tillbaka hit.

Jag hade köpt nya gardiner på ÖoB.. Blankt lila med mörkare lila växter på.. Dessa satte vi upp i sovrummet.. Blev JÄTTEFINT. Men då jag bara köpte EN längd, ska jag tillbaka dit och köpa en till, till veckan. Tillsammans med lite gardinstänger och sådant.

 

Det var kul att hålla på idag. Det hängdes upp lampor i vissa av taken. Gardinen i sovrummet... Och sängen flyttades in dit.. Nu fick jag återigen upp ögonen för inredning.. Lågan som jag behöver för att orka ta tag i det alls. Nu gäller det bara att våga beställa hem/köpa saker. Men jag vet NÄSTAN precis hur jag vill ha det. Så. Bara att göra ;)

 

När de hade åkt, bestämde jag mig för att ta det lugnt. Men jag var ju bara TVUNGEN att springa runt lite först. Kolla på gardinerna. Fundera inreding. Plocka iordning. Och skriva punkter i mobilen, om hur jag vill ha det. Så att jag inte ska glömma. Och så att det bara är att kolla där, när jag väl ska handla..

 

Sedan blev det en kopp te. Och avkoppling framför korsordsboken..

ETT korsord orkade jag med. Och så in till datorn en stund.

Läsa ikapp lite bloggar. Och kolla mailen. Blocket husdjur. Och sådär.

... Och sedan sa tröttheten till mig att jag skulle gå och lägga mig på sängen och lyssna på musik..

 

Kollade på gardinerna i mitt fönster. Och började riva upp en kartong. För att leta efter en pärm till alla mina viktiga papper som ligger i fyra sorterade högar på sovrumsgolvet..

Men hittade den inte...

 

Minns inte riktigt vad som hände först. Efter att mamma och pappa åkte. Men jag har iallafall suttit vid datorn en stund till.. Och jag har ätit en hel del mackor.. Och misslyckats TOTALT med att koka ägg! :P Första gången DET hände!

 

Ja-a.. Och nu till kvällen, har jag funderat lite kring...

Nej, jag vet inte.. Jag har en del att göra, även NÄSTA vecka. Men vi får se.

God natt med er <3

 

 

 

ANNONS
Av D - 4 februari 2015 21:36

... Jahapp. Ska väl försöka knåpa ihop NÅGOT slags inlägg idag också. Innan internetet går ut. Vilket säkert blir vid tolvslaget..

Även om jag skulle kunnat sitta några timmar till, vid mitt korsord. Tror säkert att jag satt idag, med SAMMA korsord i över en timme! Japp. Tålamod är något jag har, när det är något som jag vet att jag kan lösa.. Men detta.. Ja, det var en utmaning(men jag löste det)!

... Jag kan inte det där man ska komma på ord utifrån ett annat(eller vad man nu säger)... Men jag är rätt så bra på dessa med ordlista. Där man själv bygger sitt korsord.. Typ.

 

Ja, ni förstår säkert inte. Då jag inte vet om dessa finns i ALLA korsordsböcker.. Men ändå.

Nu tar vi dagen idag.

 

... Ja, jag kan ju börja med att säga att den huvudsakliga känslan idag, har varit beslutsångest.. VAD jag än kommer att tänka på... VAD jag än VILL eller behöver fixa... Vad jag än SER fram emot eller funderar på att göra... Ja. Beslutsångest.

 

Jag kör fast helt. Tvärnit. Huvudet blir alldeles för stressat och rörigt av alla val. "Tänk om". Eller "varför inte"... "istället", "Rätt och fel", "bra och mindre bra", "Bättre?" ...

Ja. Världen... Tillvaron är FULL av beslut. Och dessa val som jag nu har i vardagen. Enkla val, som att välja en filt till gästsängen eller vardagsrummet. Att bestämma sig för att köpa den där koppen eller inte... Och att välja vilken filt som ska få bli gästfilt till gästsängen och vilken som ska hamna i vardagsrumssoffan...

 

... Ja, DET är vad som har varit idag.

Men grejen är den, att när jag stressar upp och helt plötsligt ser TJUGOTUSEN alternativ. Om och måste. Kanske och istället... Och "VARFÖR"! ... Ja, då blir hjärnan rent utav MOS! Jag kan inte tänka alls och känner mig bara som ett nervöst vrak... Och beslutet blir såå mycket jobbigare och svårare att ta!

 

Idag när jag kom hem från stan och hade fått NOG av att få beslutsångest för precis ALLT som passerade min skalle(!)... Ja, då hörde jag mig själv tänka... en tanke som jag inte tänkt sedan... Ja, LÅNG tid tillbaka iallafall! ... "Jag önskar att jag inte VILLE någonting. Inte HADE några förväntningar, drömmar och visioner.. Då hade jag SLUPPIT allt det här" ...

Ja, jag var trött i hjärnan. MINST sagt.

 

Men vi tar dagen ifrån början.

Igår natt. Minns inte riktigt. Men det blev inget korsord iallafall. Men mig minnerligt, var dagen igår, likaså, en rätt så intensiv dag.. Så jag gick nog och la mig.

... Vaknade imorse.. Någon gång rätt så tidigt. Och klev upp. Började kolla möbler. Lite soffbord och sådär... Men jag åt även frukost. En bra sådan, även idag..

 

Och så fick jag för mig... Eller rättare sagt. Jag tog det kloka beslutet att diska resten av disken IDAG, innan jag åkte till stan. Då jag helst ville ha en dag HELT ledig! Det vill säga. Imorgon ska jag inte göra NÅGONTING. Inga krav. Inga innerliga förväntningar(HOPPAS jag kan hålla mig borta från beslutstagande och grubblande!)... Och INGEN DISK! ... Även duschen tänker jag vänta med tills på fredag!

 

Så. På fredag blir det Dusch och städ. Och så ta disken som blivit idag och imorgon. Imorgon blir det att hämta upp luftmadrassen från bilen när pappa kommer. Inget annat! Såå skönt med fullständig vila! Ser jag fram emot :)

 

Så. Diskade iallafall upp precis ALL disk idag! Såå skönt att bli av med! ... Ett pussel dock, att få allt att få plats på två diskställ :P Och att torka rent diskbänken var nästan omöjligt. Då det stod diskställ ivägen.. Men ska ta det samtidigt som jag städar på fredag, ordentligt. Få bort allt kalk.

 

Sedan höll jag på att missa bussen. Då jag satte mig vid datorn och försökte komma fram till det där beslutet med soffbord... TROTS att jag intalar mig själv gång på gång, att jag VÄNTAR med soffbordet. Skjuter det framför mig, tills jag har fått in alla saker som jag redan VET att jag ska ha. Då kanske det blir ENKLARE att välja..

Men det är svårt att slappna av. Koppla bort.

 

Reagerade när det var en kvart kvar tills bussen skulle gå. Stressad som jag blev, SLÄNGDE jag på mig alla kläder. Och gick med raska, långa steg till busshållsplatsen... Och gissa vad... TIO minuter för tidig! :P

Japp. SÅDAN är jag. Stressar. Men blir tidig. Precis som i skolan. Tio minuter kvar tills lektionen börjar. Bästisen och jag går omkring. Och jag ser klockan. SPRINGER framför bästisen, som säger. "Men det är LUGNT. Vi behöver inte springa. Det är ju tio minuter kvar". ... Och då befann vi oss alltså i en korridor intill den vi skulle ha lektion i :P

 

Ja, jag vet inte om jag har problem med tidsplanering. Eller tidsuppfattning... Eller om jag bara är allmänt orolig och stressad. Konflikträdd.

... Men. Ja, så jag hann iallafall till bussen.

Åkte in. Och promenerade sedan min väg mot ÖoB. Det var där jag tänkte BÖRJA med att leta kudde och täcke till gästsängen... Hittade även lite annat. Köpte, under en del stress, rörig men samtidigt seg hjärna, två koppar... Några småburkar att lägga mat i. Tänkte mig till riven ost eller uppskurna grönsaker... Ja, eller något. Och så köpte jag en plåtburk formad som ett hjärta, med mimmi och musse pigg på. Med choklad i. Tänkte ge den till sambon när han kommer. Bara för att den var så söt :D

 

Ja, och så köpte jag TVÅ olika filtar! Kunde inte besluta för vilken. Och bara att försöka komma fram till DESSA, var en utmaning! Det fanns ju att välja på, om man säger så! ... Ja, och så kudde och täcke.

... När jag kom ut från affären sedan, slog mig en tanke(HÅRT), att "skulle dessa filtar ens passa IN i INREDNINGEN?!" . Det hade jag ju inte ens TÄNKT på innan jag köpte dem! ...Och så en till(tanke alltså)... "Vilken skulle jag nu ha som gästsängsfilt.. Och vilken... Eller VAD skulle jag ha den andra till!? Vart?" ...

 

Ja, dessa funderingar blev en timmarslång fundering. Gnagandes i huvudet, tyngde nu dessa mitt bröst. Jag fick inte ihop NÅGONTING. Och tankarna kändes som gummi..

Något beslut gick inte att ta... Och jag började önska efter att ge upp om all trivsel. Livet och alla drömmar och visioner...

... Bara för att tankarna ger mig träningsvärk i hjärnan... Gör mig trött och kräver vila..

 

... Jag fick ett mail från min jobbcoach idag.. Frågade om jag hade funderat något över ifall vi skulle fortsätta gå på studiebesök..

Och... Nej, det tror jag att skulle kännas ALLDELES för mäktigt just nu! Visst, det kanske kan hjälpa mig att slappna av och koppla bort. Genom att tänka på annat en stund. Men jag vill ju gärna få en chans att klara av livet på hemmaplan först..

 

Det blev ett "nej" sålänge iallafall. Men kanske ändrar jag åsikt när jag väl börjar släppa på allt vad som suger musten ur min hjärna just NU.

 

... Hem iallafall. En konst att bära alla dessa tjocka kassar med stora mjuka kuddar, filtar och täcken i. Än mer att sitta med dem på en nästintill full BUSS sedan!

Men det gick. Och jag kom hem till slut.

 

Väl hemma... Ja, vad har jag GJORT? Jag har ältat och funderat ÄN mer. Jag har kollat lite möbler och sådant, på internet.. Ätit lite grann. Druckit någon kopp te, ur min nya kopp...

Ja-a... Det kanske var det..

Jo, jag har pratat med Xsambon också! Ett relativt kort samtal. Och jag har nog inget mer att säga om det.

 

Och nyss satt jag och löste korsord och drack ännu en kopp te..

Ska nog fortsätta lösa lite korsord nu. Och hoppas på ett förbud(från mig själv) att kolla varken möbler eller något annat till lägenheten imorgon. Inte heller fundera filtar eller lakan.

VILA.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 3 februari 2015 21:46

...Jag VET inte om dagen idag..

Jag bäddade ner mig vid sjutiden. Då jag kände att dagen REDAN hade varit för mycket. Och jag behövde ta en paus..

Och en tanke som passerade min trötta hjärna, var "Jag är ledig hela dagarna.. Men det känns som om jag jobbar 24 timmar om dygnet.."

 

... Och så ÄR det. Jag känner mig verkligen UPPTAGEN. Och det, HELA tiden! Min hjärna går i ett, och allt är superviktigt. Livet som vuxen kräver mer av mig än vad jag varit tvungen att prestera på BRA länge!
... Var dag känns som en kamp. En kamp emot mig själv. Och inte minst en kamp mot livet..

 

Jag går omkring hela dagarna och känner mig orolig och spänd. Känner hopplöshet, krav och ångest.. För saker som egentligen inte är mer än normala.. Och KNAPPAST någonting som förstör något om man inte gör på ett visst sätt!

 

Att orka med vardagssysslorna. Ja, visst. Det är jobbigt. Krävande... Men INGENTING mot vad dessa krav som kommer inifrån min egen osäkerhet, är!

Jag menar. Handla mat. Det är inte FULLT lika jobbigt att ta sig till affären, plocka alla varor... och sedan SLÄPA dem hem på bussen! .. Som det är att bestämma mig för VAD jag ska handla. HUR jag ska handla. Vad som ska handlas när... Och varför just det, det eller det ska handlas. Och inte istället det, det eller det! ... Och hur man handlar för mer än en maträtt åt gången... Ja, det är inte HELLER någonting som jag behärskar! ... Eller rättare sagt. Det BEHÄRSKAR jag inte! Resten behärskar jag säkert. Men mår onödigt dåligt av medans... Och därför stoppar upp mig själv...

 

Men idag var det inte maten som var problemet. Inte inhandlingen. Då jag, efter att ha legat mitti natten och finjusterat min handlingslista för femtioTREDJE gången! Utan att kunna känna mig det MINSTA mer trygg och säker! Efter att ha ältat och funderat... Utan några som helst svar på framgångar(om man nu kan säga så)... Ja, då RADERADE jag ALLA varor från listan! Förutom vad vi skulle till att behöva i helgen. Listan blev kortare.. Och ångesten försvann i ett nafs. Samma ångest som jag gick och bar på HELA dagen... Ja, den försvann.. TÄNK vad mycket några bokstäver kan väga.

 

... Men jag tror att det är dags att rabbla dagen ifrån början. Så att jag får med allt...

Efter att ha skrivit det där inlägget igår... Ja, jag HADE ju tänkt gå och lägga mig. Då jag inte ville HA mer dag nu! ...

Men jag gjorde mig en kopp te. Och tror jag tog mig en smörgås. Och så la jag näsan i korsordsboken...

Ja-a.. Och där satt jag fast ett tag sedan. Jag var TRÖTT i huvudet efter gårdagens intensiva tankemaraton... Och egentligen var jag färdig att sova, BRA mycket tidigare än vad jag kände mig redo för!

 

Jag satt kvar. Löste korsord efter korsord.. Ja, jag har hittat ett PAR sorters kryss som jag faktiskt klarar AV att slutföra! Vilket känns UNDERBART! Då når man iallafall en VISS framgång på NÅGON punkt!

... Tröttheten blev mer och mer påttagande. Men jag trivdes där jag satt. Tankarna fokuserade på annat. Och jag tänkte inte längre på det som tyngt mig hela dagen.. "Ja, så varför gjorde jag inte SÅ, tidigare?" ... Jo, för att tidigare hade jag inte den tiden. Nu hade jag gjort kväll. Avslutat dagen "för idag" ... Ingenting skulle fixas. Och nästa fajt... Alla bekymmer. Allt som måste tas omhand och lösas... Ja, det vilade på morgondagen.

 

Blev till slut spänd i nacken. Fick spänningshuvudvärk. Inte så att det gjorde HISKLIGT ont. Men ändå så att det störde...

Så. Trots rädslan för ångest innan insomning, klev jag till slut i säng.

... Det var nu jag funderade sönder mig själv till att radera handlingslistan och bestämma mig för att ta mig igenom den här veckan... Och sedan leva på SVÄLT om det så krävs! För att detta orkade jag INTE... (Är dock fortfarande inställd på att NÅGON gång få grepp om det hela... Om ALLT det vuxna livet innehar!)..

 

Vaknade imorse... Ja, tidigt. Minns dock inte när.

Klev upp och åt frukost. En bra sådan. Med både yoghurt, musli och smörgås... Ja, de värsta är iallafall över, med ätarproblemen. Känner KNAPPT av dem :)

Men vet inte. Idag önskade jag att efter denna veckan, skulle hjärnan rikta in sig på DESSA igen istället.. Om den nu vill ha NÅGOT att störa sig på! ... För att nästa vecka ska bli en händelselös vecka, utan yttre krav. Helst utan inre också! ... Tänkte väl kanske försöka beställa hem något till lägenheten.. Och tjata på internetsnubbarna...

 

Minns inte vad jag gjorde...

Jo, just det! DAGENS bekymmer. Japp, det har ju funnits ett IDAG också..

Det var lakan. Sängkläder. Jag minns inte sådär exakt(utan att tänka efter. Och det orkar jag inte), men det var gästsänglakan. Täcken och kuddar. Jag försökte reda ut hur jag skulle lösa allt med luftmadrassen...

 

Ja, det är krångligt att förklara när man inte minns...

Men det var ett HIMLA ältande! Jag sökte på internet. Kollade olika alternativ. Och försökte komma fram till ett beslut som kändes bra. Som skulle funka... Ja, som kändes tryggt..

Men då jag höll på att försöka kriga fram ett vinnande i GÄSTBÄDDSdilemmat, så ramlade jag ju såklart in på lakan till mig SJÄLV också! Vad skulle JAG ha för lakan... Hur VAR nu storlekarna? Vad var skillnaden mellan de olika lakanen? Och hur skulle jag veta ifall ett specifikt skulle vara till resårbotten eller till bäddmadrassen? ... Och VAD var fel med dessa som jag köpte, som stod i min sängs storlek... Men som var VÄLDIGT för stort?!

 

Försökte förstå lakanens värld... Samtidigt som jag ältade vad jag skulle köpa när.. Hur jag skulle lösa underlakansproblemet till bäddmadrassen... Då den är i HELT fel storlek mot vad gästsängen sedan kommer att vara!

 

... Ja-a... På NÅGOT sätt fick jag det där kriget. Dessa funderingar, att hålla min hjärna upptagen i princip HELA dagen! Ja, fram tills jag skrev den sista avgörande anteckningen, vid fyra, när jag hade kommit hem från stan!

... Och det känns fortfarande inte hundra!

 

Men iallafall. Klockan ett, till stan.

Idag skulle jag handla mat.. Till helgen. Det var inte mycket. Och det borde jag klara av.

... Det var en relativt lång promenad, i kyligt väder, till Willys, där jag ville handla.

Men jag gick den. Plockade de varor som stod på listan, från hyllorna. Utan större beslutsångest. Ja. Fanns inte så många beslut att ta. Dessa hade jag redan tagit mig igenom.

Betala, och sedan konka på kassarna, som inte var alltför tunga, till busstationen..

 

Och gissa vad! ÅTERIGEN var det NÅGON som läste mina tankar och visste att jag skulle vara redo att åka hem nu! .. För att PRECIS när jag kommer till busstationen, ska bussen ha gått för sju minuter sedan. Förbereder mig på att vänta i en halvtimme... Men så kommer bussen! EN MINUT hade jag stått där!

Den var försenad. Snacka tajming!

 

Väl hemma...

Ja, jag skrev ju lite fler anteckningar och trygghetsplaner... Det vill säga struktur gånger tio, typ.. Och lyckades till slut lugna ner mig lite angående lakan, lakan... LAKAN! Lite grann lyckades jag släppa det...

Alla lakan får helt enkelt bli ett senare problem. Och jag köper BARA kuddar och tjocktäcke till gästsängen imorgon!

 

... Sedan jag kom hem, har jag även ätit lite. Druckit desto mer. Ja, mjölk då.

... Och så har jag suttit vid datorn och låtit hjärnan haka upp sig på ÄNNU en sak! Efter sak, efter sak... Ja, just nu är den på hugget!

VARJE litet intryck.. VARJE liten sak som passerar mina ögon eller tankar... Ja, det etsar sig fast. ..BETYDER allt så himla mycket för mig just nu?!

 

Kollade lite på det som för tillfället borrade sig genom min hjärna...

Och ja. Vid sju. Efter att precis ha ätit den där korven till middag, bäddade jag ner mig. Då kände jag mig slutkörd för dagen. Och längtade desto mer efter nästa vecka. Då livet kan bli tråkigt, betydelselöst och hjärnan kan älta mindre "rädslerelaterade" saker.

 

Efter en stund, fick jag för mig att tända lite ljus. Började diskutera lite tavlor med mig själv. Försöka se mitt vardagsrum framför mig... Ja, låta hjärnan arbeta ÄNNU mer!

... Ljusen är fortfarande tända. Och jag passade på att ta mig en kopp te. JÄTTEGOTT. Verkligen. ÄLSKAR verkligen det blåbärstet!

 

... Och även om jag inte mindes allt jag HADE velat minnas, i dagens inlägg. Så känner jag iallafall att bloggen har fått en inblick.

Så nu säger jag god natt. God natt med er <3

 

 

Av D - 31 januari 2015 23:39

Ja, jag ska väl kvällsblogga innan jag går och lägger mig också..

 

Jag minns inte riktigt hur kvällen/natten såg ut igår. Mer än att jag la mig VÄLDIGT sent. Att jag satt i köket.. Och att jag bestämde mig för att leva på bara vätska från och med nu..

 

Men det var gårdagens tankar det. Efter en rätt ut sagt H*VETISK dag!

... Men idag mår jag bättre. Jag behövde nog den där pausen från vardagen.. Den VUXNA vardagen!

 

Jag tar dagen ifrån början.

... Gick som sagt och la mig VÄLDIGT sent inatt. Hade svårt att somna. Och när jag väl somnade, vaknade jag efter bara någon timme igen. Kollade klockan.. Och det var fortfarande några timmar kvar tills jag skulle gå till bussen...

 

Jag var trött och sliten. Visste att jag skulle känna mig DÖD hos mamma och pappa idag! ... Men jag såg fortfarande lika mycket fram emot det, som jag gjorde igår..

 

... Jag vaknade med ett gott humör. Borstade tänderna(Vilket inte alltid händer)... Och kom sedan på att jag ville köpa med mig någon present till mamma och pappa. Eller familjen i det stora hela. En kärleksgåva..

Men det var lördag morgon. Och ingenting var öppet. Så det blev ingenting med  det. Inte för att jag fortfarande var lika pigg på det ändå, när jag väl kom in till stan..

 

Bussen var sen idag. Jag tror att jag stod och väntade i minst en halvtimme. Då jag var en kvart tidig också..

Det var till en början, bara jag och tre plogbilar ute. Ingen annan kunde ses så långt ögat nådde..

Ja, det kom en till tjej till busshållsplatsen sedan. Typ när bussen SKULLE ha gått.

 

... Väl i stan...

Ja, jag gick in och satte mig i väntsalen. Klockan var strax efter åtta. Och min nästa buss skulle inte gå färrän fem i tio..

Det var BARA att vänta.

Skönt till en början. Då det bara var jag och kanske ett par till människor i väntsalen... Men så kom två JÄTTEgäng med.. Sådana människor som skulle åka flygbussarna eller vad det nu heter!

... Inte lika lugnt. Blev lite spänd och visste inte vart jag skulle titta. Men annars var det bra. Förutom tröttheten efter natten och hungern i magen dåda.

 

På bussen.

... Och så en kort promenad hem till mina föräldrar.

Mamma och pappa var ute och skottade snö när jag kom.. Så jag gick in och satte mig vid tv:n och tittade på djurbebisar tillsammans med mormor..

 

Ja, jag vet inte vilka som har hängt med tidigare. Men jag har iallafall skrivit någon gång, om min och mormors relation. Vad jag känner för henne... Och hur jag inte alls fungerar tillsammans med henne. Då HON är hård och inte ALLS tänker på vad hon säger.. Och JAG är känslig och ofta tar väldigt illa upp.. På grund av dåligt självförtroende, antagligen...

Mormor kan låta väldigt irriterad och som om allt man(eller hon) säger är en självklarhet. Hon, för att "det är klart hon har rätt".. Och någon annan, för att "Ja, men det behöver du ju inte ens SÄGA" ...

... Ja, jag påverkas väldigt mycket av andras humör och energi också..

 

... Men det var inte så att jag skulle klanka ner på min mormor nu. Utan snarare tvärtom. Även om det fortfarande känns lite jobbigt ibland... och jag antagligen inte i FÖRSTA taget skulle VÄLJA att umgås med henne(exempel. Undvek jag att gå med på teatern(eller om det var musikal) som de flesta av syskonen ska med på, som vi har bjudit mormor på i julkapp... På grund av att jag tycker att det är lite jobbigt)..

 

... Men faktum är, att jag TRIVS bättre nu. Jag KAN sitta ensam tillsammans med henne. Eller PRATA med henne, utan att känna mig tyngd i både sinne och själ..

 

Satt iallafall där en stund. Pratade lite grann.. Och inväntade att mamma och pappa skulle komma in. Hälsade på 14åringen och 17åringen... och pratade lite med dem..

Sedan blev det en vända till affären. Mamma och pappa skulle köpa fikabröd. Då vi ju skulle fira 17åringens 18årsdag.

... Och JAG fick äntligen min idominsalva köpt! Så nu ska såren i ansiktet behandlas VARJE dag. Så att jag inte känner lika stort behov av att pilla och riva på dem. Jag menar dessa sår. Samma sår. Har jag haft sedan innan jul! Sedan tiden då vi flyttade! Och allt var så stressigt..

 

Hem igen iallafall. Och sedan blev det nog fika, tror jag. Minns ju inte riktigt.

... Dock fick jag en liten känslomässig chock, innan vi åkte till affären..

Jag fick höra, bara sådär, att även 23åringen, 20åringen och hans tjej skulle komma idag! Ja, det GÖR ju inte så mycket. Har funderat en del under veckan. Att det skulle vara kul om det inte BARA var jag och mormor som kom! Men jag hade ju inte RÄKNAT med det! Och trött som jag var, blev jag bara lite ångesttyngd.. Vilket gick över så fort som de kom.

 

Dagen idag har varit bra. Jag har varit trött och seg. Spänd i magen... Och det var KÄNNBART i hela kroppen, att jag hade dragit i mig ALLDELES för lite näring de senaste dagarna!

... Men jag var på bra humör hela tiden... och det var en trevlig dag, med en VÄLBEHÖVLIG paus från vardagen, och lättnad!

 

Efter lunchen, blev det iallafall...

Ja, då kom ju resten av syskonen. Alltså 20åringen med tjej, och 23åringen. Det blev tårta och bulle. Även kakor. Men det var jag inte så sugen på...

 

... Det pratades..

Och ja-a.. Kanske inte HAR så mycket mer om det att säga.

... Men efter fikat, försvann iallafall alla syskonen in på 14åringens rum. Och jag blev sittandes på köksstolen och pratade med mamma. Mormor la sig på soffan och tittade på tv...

... Och ja. Mamma lagade mat. Och pappa, vet jag inte VAD han gjorde!

 

Jag har iallafall fixat så att pappa kommer över med luftmadrassen till mig på torsdag nästa vecka... Och sedan så kommer de över, mamma och pappa, på lördag nästa vecka. För att åtminstone sätta upp en gardin och några lampor... Ja, hur många lampor jag nu har som är redo att hängas upp..

Visst Xsambon är här då.. Men det får han stå ut med. Det blir ju inte så länge. De kommer. Jobbar. Fikar lite(deras önskemål)... Och sedan åker vi nog med dem in till stan. Tar skjuts dit, liksom. Eller så, beroende på när de kommer, åker vi med dem HEM från stan när de är på väg HIT istället..

 

Jag passade på att ta stöd och diskutera lite grann, det här med gardiner och tv... Ja, sådana saker där jag känner att jag vill ha någon annans synpunkt. Bara se deras reaktion, höra deras råd, vad gäller både smak och funktion..

 

Middag. Köttfärssås och spaghetti. Och ALLA stannade för att äta. Vilket var trevligt. Och inte nog med DET! Jag kunde även sno skjuts hem av 20åringen, och hans tjej som har körkort.

... Det var ju iochförsig lite jobbigt. Kände mig så spänd när jag skulle fråga. Satt bara med osäkerheten i kroppen och väntade in det rätta tillfället. Men det kändes aldrig rätt. Och jag var beredd att ta bussen istället. Men så frågade mamma. Och jag kunde direkt ställa frågan själv också..

 

Jag menar. Jag KÄNNER ju tjejen nu! Jag kan ju liksom prata med henne. Inte stora diskussioner. Och inte heller samtal.. Men ändå så att jag kan flika in med någon mening bara sådär random.. Utan att känna obehag..

... Men det var ändå svårt...

 

Så. Efter middagen, packade vi oss in i bilen och körde iväg. Jag, Tjejen, 20åringen, 23åringen och 14åringen. 14åringen har nämligen fått jobb på en typ snabbmatrestaurang av något slag. Och jobbar där varannan helg.. Eller varannan lördag kanske det var. Och han är så STOLT och glad! Kul att se! ... Hans första lön... Ja, han verkade så stor.. Han trodde sig vara redo att ta över 23åringens lägenhet :P Han är så vuxen ;P

 

Vi körde in på City Gross på hemvägen. Då syskonen ville handla godis..

... Och sedan åkte vi hem.

.. När jag kom hem, började jag direkt kolla lite på vad för tv-bänk jag ville ha... Ja, eller jag kollade tv först. Blev helt snurrig i huvudet av allting. Så jag struntade i pappas råd vad gällde lcd eller plasma, och körde mitt eget rejs istället. Har dock inte bestämt mig helt ännu. Men imorgon beställer jag den som jag har tänkt mig, om jag inte har något bättre förslag då!

 

Kollade tv-bänk. Började mäta väggen för att se hur stor den jag hade tänkt mig, skulle bli mellan min fikus och golvlampan.. Men fick inte speciellt hum om det ändå. Så svårt att se bilden framför sig bara, av hur det kommer att se ut.. Men det känns som om jag har bestämt mig för den iallafall.

 

... Kollade soffbord som skulle passa till.. Ja, hela vardagsrummet.. Sparade en hel del. Men tog sedan bort en efter en. Tror att det lutar åt den i inlägget nedan. Och så soffa. Ja, den har varit en självklarhet sedan innan jag flyttade!

... Gardiner har jag dock INTE orkat titta idag! Men var ju inte hemma förrän... Ja, efter nio iallafall!

 

.. Åt lite pyttipanna som jag värmde i micron. Direkt ur frysen. Värmde den på för hög grad, ALLDELES för länge! Så blev lite krispig.. Men såå god!

 

Ja, idag har varit en bra dag. Pausen från vardagen gjorde mig gott. Och jag har återfått krafterna och viljan. Lite av entusiasmen över att inreda lägenheten igen. Påmints om kärleken och glädjen i att umgås med familjen.. Ja, det var härligt.

... Och jag känner inte för tillfället, någon motvilja till diverse näring ;)

 

Med det säger jag god natt. Är såå trött!

Lite smått stressad inför veckan. Men WhiteBoarden är bombad med allt som ska göras och kommer att hända under veckan. Så det ska nog gå bra.

God natt med er <3

 

 

Av D - 29 januari 2015 20:05

Jag försökte precis blogga. Började. Det gick trögt. Kändes inte rätt. Inte bra. Inlägget blev bara mer och mer fel. Och jag märkte hur många gånger jag bara raderade vad jag hade skrivit. Mening för mening.. Vilket gjorde att hela inlägget kändes falskt. Påhittat. Fastän det inte VAR det, såklart. Så jag raderade hela inlägget.. Och nu testar jag igen.

 

... Anledningen är ju att jag har såå mycket funderingar i huvudet, these days.. Och en dag som denna. Då jag knappt sovit under natten. Har suttit på möte och samlat på mig funderingar... och när jag har ÄTIT såpass fel några dagar, att jag är alldeles konstig inombords och märkbart segare i huvudet... Ja, jag orkar inte tänka. Tankarna är sega, och tunga att släpa på.. Det känns som att släpa på en elefant. (När jag säger det, ser jag Världens Starkaste Man(som brukade gå på tv), släpa på dessa lastbilar)

 

Så. Ni vet ju att jag hade bestämt mig för att kämpa. Att återigen ta mig an kampen att vända på mina tankar och tvinga mig gå fullt ut åt ett och samma håll... Ja, idag var det ju bara att lycka till med!

Jag fick ångest. Kände mig seg. Stressad. Jag visste jag hade funderingar... Men orkade inte pressa fram en TANKE! ... Och att försöka mig på NÅGOT slags schema... NÅGON slags lista... Struktur.. Ja, det gav jag upp med innan jag ens hade börjat.

 

Det känns för hårt. För tungt. Och när man inte orkar tänka... Hur ska man då kunna tänka rätt? ... Men tanken slog mig... "Men då kanske jag inte heller orkar tänka fel... Och DET är ju bra"... Då får helt enkelt livet ta mig dit livet vill ta mig... Och kanske BLIR det åt rätt håll! Kriget tar ju iallafall slut...

 

Ja. Men vi tar dagen idag. Så får ni veta mer.

... Igår natt var ingen vidare natt. Efter att jag hade bloggat, fick jag för mig att proppa igen. Jag var redan illamående. Konstig inombords av allt det dåliga jag hade ätit under dagen... Och så proppar jag ÄNNU mer!

 

... Jag kände INGEN som helst kontroll...

Ja, nu minns jag ju inte hur gårdagens inlägg såg ut rent känslomässigt. Så är svårt att minnas övergången mellan inlägg och incident.

.. Men iallafall. Så. Frustrerad går jag in på datorn igen. Gör ett sådant där kort som det var såå länge sedan jag gjorde sist(till bloggen iallafall) ... Och sedan satte jag på mig ytterkläderna och tog mig en promenad. Klockan var halv elva.

 

Det var härligt. Lite lätt avslappnande. Jag funderade ju fortfarande. Men frisk luft. Mörker... Och inga folk! ... Ja, det var lugnande.

.. Kom in igen vid kvart över elva. Fortfarande med en jobbig känsla inombords.. Allra helst i magen!

Satte mig vid datorn en stund till. Och klev sedan i säng..

 

Men det var inte slut HÄR. Nej, för att klockan halv tre, klev jag upp igen. Halv tre på morgonen, och jag kunde inte sova, på grund av känslan i magen.. Och antagligen tankarna i huvudet också... Och energin från godiset, kanske. Inte för att jag brukar påverkas av det...

 

Satte mig i köket, med morgonrocken på. Bara stirrade. Hade lust att proppa. Bara för stressens skull. För ångesten det innebar att inte kunna sova på grund av någonting som man SJÄLV utsätter sig för!

.. Kunde inte äta igen. Ville, men kunde inte. Eftersom att jag REDAN var för mätt. Illamående. Och inte alls sugen. Bara trött på att äta. "Det hade inte varit rätt", helt enkelt.

 

Satte mig istället och löste lite korsord. Ett efter ett. Ja, ord alltså. Tror att jag har minst TJUGO påbörjade men ej avklarade korsord i den boken! Och det, för att jag inte har ro till att klura på EN ruta i mer än tio sekunder!

 

Så. Nästa. Nästa. Nästa. 

Till slut gav jag upp(klockan var halv fyra) och gjorde ett nytt försök till sömn... FORTFARANDE med samma unkna känsla! Instängd i mig själv. Ångest. Och illamående...

 

Somnade iallafall. Och vaknade igen vid femtiden. Japp, ingen bra natt inatt. Men klev inte upp. Låg kvar och vaknade en gång i halvtimmen ungefär, fram tills klockan sju. Då jag inte längre kunde sluta ögonen...

... Nu var det bara att vänta på att bussen snart skulle gå. Så att jag kunde promenera dit.

 

Väl i stan, var jag där en halvtimme för tidigt. Usch, tänkte jag...

Satte mig på busstationen, i väntsalen, och väntade... Jag var RIKTIGT nervös. Mådde riktigt dåligt av att skulla dit. Vet inte varför. Jag är van vid att gå på möten... Och jag BRUKAR inte känna mig i NÄRHETEN av lika spänd innan! ... Men... Ja-a. Känslan av tvivel, som har rört sig inom mig det senaste, satte väl sina spår.

 

... Till slut, orkade jag inte vänta längre. Så jag gick. Tre minuter tidigare än vad jag hade tänkt. Men det blev rätt så lagom ändå. Jag kom dit i samma veva som tjejen från boendestöd gjorde...

Dock vågade jag inte ringa på porttelefonen idag. Då jag hade glömt hur det gick till... och därför inte vågade testa.

 

Väl på mötet. Ja, jag var ju mig själv... Eller INTE mig själv, om man så vill! Nuför tiden, är jag inte så säker på vem som ÄR jag själv!

... Jag satt tyst. Stirrade. Och kände mig allmänt obekväm... Kunde inte säga någonting. VILLE inte säga någonting! Och egentligen kände jag bara att det inte var någon mening. "Jag VILLE ju uppenbarligen inte" ...

 

Men samtidigt ville jag. Precis som det har sett ut de SENASTE dagarna..

... Ja. Det här är det svåra. Det jag ska försöka beskriva NU. För att det känns så RÖRIGT alltihop. Och jag VET egentligen inte ens vad som hände! MINNS inte i skrivandets stund, vad jag kände... Ja, när jag kom ut därifrån..

 

Jag VET bara att jag inte kände mig bekväm med vad som sagts. Och att det där "ABSOLUT inte var något för mig" .. Jag VET att det öppnade upp mitt sinne och fick mig att känna att jag kunde uppnå ALLT jag bara ville! Och att jag skulle klara det SJÄLV! Att jag har PRECIS samma möjlighet till att uppnå det jag vill åstadkomma, bara jag gav mig FAN på det och FÖSÖKTE tillräckligt!

 

... Och ja. Jag MINNS också hur SJÄLVKLART valet kändes i den stunden. "DETTA var början på mitt nya liv!" ... Och ju längre tiden gick och jag fick leva i mina egna tankar, desto mer självklart var det. "Det var ju klart att jag skulle klara det" ... "Strukur, struktur och struktur" ... "Listor och scheman" ... Och en j*vla vilja att tänka åt rätt håll!" ...

 

Jag tog första bästa buss hem...

Och väl hemma, satte jag mig vid datorn. Jag VISSTE att det skulle bli en utmaning att orka med. Att UTFORMA alla dessa listor och känna mig TRYGG med dem sedan... Så jag tog mig lite skräp att äta... Och så började jag göra ett par kort till, till datorn. Mest för att det redan hade börjat kännas lite rörigt i huvudet, av alla funderingar och den nya förändringen inombords, som nu hade kommit så plötsligt..

 

"Nu var det MYCKET pågång!" ... Men humöret var bra. Och modet likaså..

... Men så hände något. Det blev bara ALLDELES för rörigt i skallen. Och dessa LISTOR som skulle komma att göras IMORGON(!), blev redan för mycket att stå i. "Hur skulle jag orka?" ... "Hur skulle jag få dessa att gå ihop?" "Kunna LITA på dem?" ... Och "HUR skulle jag sedan orka med att övertala mig själv om att FÖLJA dem(!?), när jag inte orkade tänka ALLS?" ... Och att orka med att ständigt övertala sig själv om hur man ska tänka. Hur man ska känna.. Och vad man ska sträva efter... "Nej, energin fanns inte. Och lågan som så nyligen tänts... Ja, den slockade igen. På samma sätt som jag själv, efter lite musik, slocknade i sängen..

 

Men nu är jag vaken igen. Jag har suttit en stund i köket. Funderat. Proppat lite till onyttigheter... Samtidigt som jag har funderat över "SKA man kanske chansa på boendestöd ändå?" ... För att, visst. Saker kan vända fort. Och innan jag vet ORDET av, kanske jag klarar allt själv igen.. Som jag hela tiden TROR att jag ska göra! ... Och kanske KLARAR jag redan av det själv, om jag som jag säger, bara FÖRSÖKER hårdare.. Kanske ÄR det som jag TROR, att jag kan men bara inte VILL det tillräckligt. Att allt är ENKLARE än vad jag TILLÅTER det att vara!

 

... Men sanningen ser ändå ut så, att jag inte TAR mig dit jag vill. Att jag inte GÖR dessa saker "som jag såväl klarar av" ... Jag går RUNT i denna h*vetescirkel... Och trots tjat och gnäll i frustration, från min egen sida, så TAR jag mig inte ur det...

 

... Så. Kanske ska man chansa.. Vad har jag att förlora? Det enda jag kan förlora, är min vilja att hetsäta, för att sedan svälta... och hetsäta igen... För att jag HAR ju ingenting annat just nu! Mina problem i vardagen, är mitt enda liv.. Tur man har sin familj att byta av det med ibland.

 

... Och SKULLE det nu gå för långt... Ja, då avbryter jag alltihop.. Det KAN ju faktiskt göra gott också. Och då är det VÄRT det!

 

... Vi får se. Skriver inte till min kontakt på kommunen förrän jag känner mig någorlunda klar i huvudet..

... Men just nu, känns det bara som om jag vill ha någon snabb lösning som tar bort all ångest.. Men vet att denna lösning(iallafall en del av den) är en hälsosam kost och en fungerande vardag. Att prata med någon trygg och stabil person, hade dock inte varit helt fel...

 

God natt med er <3

Jo. Har kollat tv idag också. KANSKE har valt en. Men jag kan ju ingenting om sådant där. Bokstäverna säger mig ingenting..

 

 

Av D - 27 januari 2015 20:22

... Okej. Vi får se hur DETTA går. Har nämligen noll megabit kvar att surfa för. Vilket innebär... SEGT internet! Men det ska nog gå. Måste fylla på det igen imorgon. Om jag ska kunna blogga då... Men hör internetsnubbarna av sig om mitt adsl, så struntar jag nog i det. Och bloggar när jag fått tillbaka DET istället.

 

Men. Dagen idag.

Vi börjar med igår.

Efter att jag hade bloggat, blev jag med ens mycket piggare. Som alltid. Vet inte varför. Men det känns som om jag bara sitter och spänner mig och känner att jag vill bli av med bloggningen för att få gå och lägga mig. Men så när jag väl har bloggat... Ja, då kan jag sitta uppe minst en timme till!

 

.. Jaja. Gick och la mig iallafall. Där vid elva någon gång kanske... Men klev även inatt, upp en gång... För att göra vadå? ... Jo, äta, såklart.

... Jag vet inte. Jag hade legat där i sängen. Funderat. Känt mig sådär motvillig till... Ja, allt. Men samtidigt himla mån om att få ett slut på dessa känslor som jag så ofta känner. På denna desperation, och missnöjet...

 

Ja, jag tyckte inte om att vara i krig med mig själv. Ville göra mig själv nöjd för en gångs skull. Bli tillfreds med det jag gör... Ja.. Ta den enkla vägen.

... Kom upp med en ny plan. En ny struktur. Och raderade alla gårdagens larm från mobilen... Japp. Nu var det nya regler som gällde!

 

... Vilket till slut gjorde att jag klev upp. "Ny struktur imorgon", är oftast lika med... "Äsch, skit samma" idag...

Upp för att äta, alltså. Äta i massor. Vilket betyder, lite ont i magen efteråt. Eller inte ont, kanske... Men man känner sig lite proppad... Om ni förstår vad jag menar. För mycket på en gång..

 

Sedan gick jag iallafall och la mig igen..

Bäddade ner mig... och somnade till sist.

Larmet stod på klockan nio och klockan halv ett. Bara för att jag inte visste ifall jag ville ta den tidiga bussen(vilken innebar att jag skulle vara hemma igen alldeles för tidigt... Mer krig).. Eller ifall jag skulle ta den senare bussen(vilken innebar hemfärd antagligen tillsammans med en hel DRÖSE ungdomar!)...

 

Första klockan ringde.. Men jag hade tidigare redan vaknat. Halvsov.. Men klev inte upp. Nej, den tidigare bussen, orkade jag inte ta...

 

Jag klev väl upp någon gång runt halv elva, kanske. Åt då maten som blev kvar från igår. Bara för att bli av med den..

Satte mig sedan vid datorn en stund. I väntan på att klockan skulle bli kvart i ett. Så att jag kunde gå till bussen...

 

Fick på NÅGOT sätt tiden att gå. Minns dock inte hur. Läste ju såklart bloggar. Kollade blocket och sådär, som jag ALLTID gör... Men annars minns jag inte.

Kollade säkert bara ut genom fönstret...

 

När klockan blev... Ja, bara LITE för tidigt, så började jag klä på mig. För att gå till bussen.

... Där, femton minuter för tidigt. Satte mig i båset och väntade. Halsduken var virad runt halsen på ett sätt som gjorde att jag inte behövde hålla upp huvudet. Kände hur jag nästan kunde SOMNA där jag satt! ... Inte heller var möjligheterna så stora att titta åt sidorna.. För att då behövde jag vända på HELA kroppen :P ... Ja, hur jag lyckades :P

 

Väl i stan... Ja, jag hade en plan. Ett halvklart upplägg över dagen... Men jag visste inte RIKTIGT vart jag skulle börja, bara. Och inte heller riktigt hur jag skulle våga. Hur jag skulle få det att fungera...

... Nu kommer ju allt att låta väldigt hemlighetsfullt. Men jag HAR ju en textsamling. Så PRECIS vad jag gjore i stan, sparar jag till den. Då vissa saker som händer. Som man tänker och gör, är saker som man vill hålla för sig själv.

 

... Men jag gick iallafall till några affärer... Fixade. Vågade. Det gick bra. Problemfritt. När jag väl hade kommit fram till, när, var och hur...

På vägen ifrån affären... Ja, eller på vägen TILL, också! Sneglade jag mot Max. Ja, hamburgarna ni vet... Funderade. VILLE våga. Jag SKULLE bara ha hamburgare idag! Ville passa på. Men JAG... Ja, jag tycker att det är väldigt jobbigt med just att beställa mat i kassan.. Allra helst på ställen där det finns mycket att välja på. Där allt ser likadant ut... Men ändå smakar olika... Ja, där det finns såpass många tavlor, med säkert tio saker att välja på, på varje... Ja... SER man ens allt vad där finns?! Allra helst på Max, vet jag... Nu kollade jag aldrig ens tavlorna idag.. Men sist jag var där, med pappa... Ja, då var tavlorna rörigare än rörigast! Minns jag berättade det här på bloggen också..

 

Så vi går vidare.

Jag gick iallafall förbi Max. På vägen TILL affären.. Och även på vägen därifrån sedan... Men när jag kommit några... kanske femtio meter, vände jag om igen... "Jag SKULLE bara ha min hamburgare!" ..

In. Men extra osäker var jag. Då det var så lite folk. Två barnfamiljer... Och de gick när jag kom. Stress. "Då var det MIN tur DIREKT!" ... "Och så skulle jag ÄTA ensam bland all personal också!" ...

 

Gick fram till kassan iallafall. Då hon stressade fram och välkomnade mig direkt. Och så beställde jag bara den första affischen jag hade sett. Enkelt. Hon frågar om jag vill ha menyn på den. Okej, såklart. Enkelt att bara svara ja. "Antar det", liksom. Och så frågar hon om någon dipp.. "Okej, varför inte".. "VILKEN?!?! ...

Ja, jag tog bara den första hon nämnde. Avklarat. Japp.

 

Jag åt min burgare och pommes frites(eller är det två "t"?) ... Utan något större obehag.. Om ens NÅGOT! Satte mig med ryggen mot personalen.

... Och sedan packade jag ihop mig och gick igen. Nu mättare än NÅGONSIN! Nej, inte riktigt kanske. Men mätt. Japp.

 

Nu gick jag tillbaka till busstationen. Hade varit borta såå länge... Enligt mig. Och nu ville jag åka hem.

När jag kom till busstationen, såg jag att klockan var halv fyra. Ganska lagom, tänkte jag.

Och som en skänk från ovan. Precis som om de VISSTE att jag skulle vara klar just då, stod bussen och väntade på stationen.

 

... Och den var inte särskilt FULL, heller! Yeeey ;D

Jag fick sitta ensam. Fundera i mina egna tankar. Känna hur jag bara ÄLSKADE att åka buss... Fantisera. Visionera(om det nu är ett ord) ... Ja, bara diskutera med mig själv, i lite lugnare tankar denna gången. Det enda som störde lite grann, min sinnesro, var väl att jag vet MED mig att jag gör någonting fel just nu... Ja, den kan ni inte förstå.. Men det har ju sin förklaring.

 

Så vi lämnar det.

Hem och in. Och sedan jag kom hem... Ja, jag satte nog på datorn direkt. Kollade det vanliga en gång till.. Och tog mig sedan... Hmm. Nej, just det ja.

Jag började kolla gardiner också. För att på hemvägen kände jag mig så missnöjd för att jag inte ännu har lyckats köpa hem en enda GREJ till lägenheten.. Och det är ju såå mycket jag behöver!

Som jag sa till mig själv.. "Jag vill ha en f..."... Haha. Ja, så kan det gå :D Det tog stopp. Jag MINNS inte vad jag sa till mig själv :P Men det hade iallafall med livet, mig själv och lägenheten att göra ;P

 

Jaja. Mer fick ni väl inte veta då ;D

Men gardiner iallafall. Började kolla lite. Sparade ett par i "bokmärken" ... Men beställde ingenting. För att jag kände bara... "Nej, vad jobbigt det blev" ... För mycket gardiner. För mycket osäkerhet... Ja...

... Efter det, gick ju såklart hjärnan igång.. Jag började fundera på inredning. Känna att jag måste köpa en tv snart. Och till den, ett tv-bord.. Vilket gjorde att jag ÄNNU mer kände att jag inte orkade!

 

Började försöka se mitt vardagsrum framför mig igen. Skriva ner idéer och låta skallen knyta några knutar om sig själv..

Ja, jag blev trött. Tog en kopp te. Under en del ångest... Och bäddade sedan ner mig under filten i sängen.. Funderandes över inredningen!

 

... Att försöka se en bild i sin skalle när man är trött och inte riktigt kan finna tankar... Ja, det var krävande...

 

Men tror att jag har släppt det för en stund nu.. Och nu tror jag att jag ska gå och lägga mig.. God natt med er <3

 

 

Av D - 24 januari 2015 21:19

Eftersom att jag är så orolig för det här med boendestödet... Och eftersom att jag tycker att det hela är så löjligt... då jag BORDE klara av sådana här saker, bara jag FÖRSÖKER... Ja, så har jag nu fixat så att jag TROR att jag ska klara det hela själv ;D

 

Jag har nu precis, suttit och hetsätit... Men helt okej ändå... Och gjort en massa listor. Vissa fanns ju redan. Men jag har gjort dessa ÄNNU tydligare. Så att jag verkligen ska kunna känna en klarhet i huvudet när jag tittar på dem.

 

Jag har nu... En budgetlista. Ja, jag har ju en app. Där jag kan följa min ekonomi. Och även göra upp en egen budget med egna kategorier. Så nu är jag på det klara med EXAKT hur mycket pengar jag har att spendera på vad, hela månaden. Super!

 

... Jag har en matlista. Inga dagar utsatta än sålänge. Men förslag på maträtter. Vartifrån jag också kommer att välja ingredienser som jag ska köpa, och lägga i min shoppinglista på shoppingappen... Som OCKSÅ har så att jag kan göra olika kategorier och skriva hur mycket och sådär. Superbra.

 

... Och nu har jag också gjort ett schema över vad jag ska få i mig varje dag. Ja, vad frukost, lunch och middag ska innehålla iallafall. Och eventuella mellanmål. Allt för både helger och vardagar...

 

Och sist men inte minst. Om jag inte har glömt något. Min mest användbara lista för tilfället... Tror jag. Eller alla är nog lika användbara..

Men det är iallafall månadsschemat. Där jag, också det, i en app, har skrivit upp vad jag ska göra varje månad och vilka datum. Och dessa saker görs då samma datum varje månad. Så blir det enkelt och bra att hålla reda på ;) ... Och det är sådana här hushållssysslor och veckoshopping... Eller som i mitt fall "tvåveckorsshopping" ...

 

Ja, så det känns som att, med dessa listor och scheman, KANSKE jag kan komma att känna mig såpass trygg och få sådan ordning, att jag nu kan dra tillbaka min ansökan om boendestöd. Då jag faktiskt mest av allt BÄVAR mig inför det... Och vet med mig att det bästa vore om jag kunde på något sätt, klara det själv redan från början.

 

Men. Dagen idag.

Jag åkte till stan imorse. Eller morse och morse. Klockan var... Ja, vad VAR den nu då? ... Ja, jag minns inte. Men runt tolv någon gång.

Idag låg jag dock kvar och drog mig tills det typ var dags att gå.

 

... Gick iväg till bussen. Fortfarande inte helt hundra på att jag ville åka. Det var ISKALLT ute! Och jag hade ingenting att göra i stan. Men jag hade ju på DET att välja. Eller att sitta HÄRINNE och må dåligt av jobbiga tankar och trubbel med ätandet!

 

Så. Fast besluten, klev jag på bussen...

Funderade över bussbältet... Men kändes inte viktigt... Konstigt det där, hur olika man känner/tänker från dag till dag...

Jag minns inte vad jag funderade över eller hur jag kände på vägen till stan.. Men bussen var inte alltför full... Så jag hade nog en bra resa iallafall...

 

Väl i stan, gick jag direkt, med händerna under hakan. Då det var såå kallt, och jag inte hade någon halsduk på mig! Vantarna fick agera halsduk :P Måste sett roligt ut, där jag gick :P

 

Men jag mådde inte särskilt bra idag, i stan. Jag kände mig utstirrad. Och dömd. Jag kände mig ensam och... Ja, konstig. Jag var skitig i håret... Vilket i och för sig inte syntes(jag hade mössa på mig)...

Men det var helt enkelt ingen bra dag, rent socialt.

 

Så. Efter att ha suttit på gallerian en stund, bestämde jag mig för att gå ut en vända.. Jag var trött och sliten... Men hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills min buss skulle gå...

Satte mig istället i stensalen utanför biblioteket... Och precis som om jag trodde mig ha glömt att detta stället fanns, slogs jag av tanken att "Men varför har jag inte gått HIT de senaste gångerna?" ...

 

Men det var härligt att sätta sig därinne. Lugnt och skönt. Behövde inte känna att jag stirrade på någon... Och behövde inte heller känna att någon stirrade på mig... Det var helt enkelt ALLDELES för mycket folk på stan idag!

 

... Dock kände jag mig inte desto mindre utsatt socialt, DÄRINNE. Vid bibblan. Jag kände mig ivägen... Och "utskälld" av andras blickar ifall jag råkade titta på någon..

Nu vet jag ju att det inte VAR så. Men vissa dagar mår man socialt bättre och andra är man desto mer tyngd och osäker...

 

Men jag orkade inte heller sitta DÄRINNE särskilt länge. Nej, nu blev det en promenad... En relativt kort, men ändå... Ja, den var kall. HIMLA kallt har det varit idag!

 

... Jag tänkte gå till bussen. Det var en... Ja, det var ett tag kvar tills bussen gick. Så jag svängde istället in på en annan galleria. Och satte mig på en bänk där. Nu ÄNNU mer trött och sliten... Men vilket gjorde att jag ignorerade de flesta människor och kände mig fri att titta vart jag ville.

 

Sedan gick jag till busstationen. Och in i väntsalen. Där satt jag sedan tills det var fem minuter kvar tills bussen skulle gå... Men det var dummare än dummast att gå ut och vänta... ISKALLT! Jag MENAR det! Höll på att frysa både hals och kinder av mig!

 

Men medans jag sa... Ja, jag glömde berätta det. Så hoppar tillbaka...

Medans jag satt därinne i väntrummet, hade jag hela tiden viljan, suget... Ja, jag ville köpa en kaffe och en korv... Och jag var såå nära, såå många gånger... Men jag KUNDE bara inte få mig för! ... Det kändes väl bara inte rätt... Jag KUNDE bara inte äta en korv NU! ... "Inte när jag är inne på att äta så lite som möjligt eller inget alls... Det känns bara FEL" ... "Vad skulle hända DÅ?"

... Och så hade jag ingen som HELST lust att säga att jag ville ha en korv, i kassan. Inte heller någon större lust att gå in på pressbyrån och dra uppmärksamhet till mig... Tyckte redan att det var jobbigt som det VAR, att känna att folk stirrade på mig hela tiden... Kände mig ful och äcklig. Konstig.

 

... Sedan blev det iallafall "hem".

Det luktade(tyckte jag) mjölkchoklad om bussen när den kom :P Så jag blev såå sugen. Funderade till och från, hela bussresan, på ifall jag skulle köpa mig lite godis på butiken hemma... Beslutsångest och sådär... Men det slutade ändå med en liten påse godis och några småchokladkakor...

 

Väl hemma, tog jag mig lite yoghurt med granola. Och så även lite godis och en kopp kaffe.

Satte mig vid datorn och kollade blocket. Läste bloggar...

Och jag... Ja, de senaste dagarna har mycket av mitt fokus legat på att försöka hitta NÅGONTING att titta på eller ängna mig åt, som kan ständigt påminna mig om att jobba mig framåt och inte bakåt. Och här har bloggarna en stor roll. Att varje dag läsa om nyblivna mammor och deras bebisar. Humoristiska föräldrar... Liksom människor som kämpar med olika diagnoser... Ja, det stärker en lite grann...

 

Men det JAG lutar mig åt, är mer ifall ett HUSDJUR skulle kunna hjälpa mig att se och minnas vad som är värt något i livet! För att bilder på bebisar. Listor över mina drömmar. Peppande ord... Ja, det hjälper för STUNDEN. I sådär... Ja, högst två minuter. Sedan slocknar lågan... och jag måste hitta något nytt att påminnas av... Men kanske kan ett HUSDJUR göra att jag blir ständigt påmind? ... Men det känns hårt att chansa. Känner att jag REDAN har för mycket i min vardag att orka med!

 

Ja. Och förutom det, har jag sett på en dokumentär på youtube. Sysslat med listorna som jag nämnde ovan... Och så har jag, liksom jag OCKSÅ nämnde ovan, vräkt i mig kanske LITE för mycket yoghurt och godis! Men det känns ändå okej... Funderar på att fortsätta. Då jag ändå ska, från och med imorgon, börja kämpa på efter alla mina nya listor!

 

God natt med er <3

En bra dag idag, förresten ;)

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se