Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Min vardagssituation

Av D - 15 april 2015 19:34

... God natt med er <3

 

... Nej, jag kanske ska skriva ett LITET inlägg om dagen iallafall.. Ävenom jag känner att varje dag är den andra lik... och att jag har tröttnat på att rabbla samma visa... samma vardag, kväll efter kväll... efter kväll...

 

Det finns liksom ingenting att skriva. Och de senaste dagarna har varit så LÅNGTRÅKIGA.. Innehållit så mycket ÅNGEST och oro, att jag bara har bett till högre makter om att få sova... Önskat mig sömntabletter, då mina dagar är tre timmar långa... Sedan börjar natten igen..

 

Saker går segt. Saker är ovissa... Vet ingenting. Händer ingenting.. VILL allting... Men kommer ingenstans... Kan, men orkar inte...Kan inte... Men önskar jag kunde...

Viljan tryter...

 

... Ja, jag vet inte... Allt känns så komplicerat. Och faktum är att det inte är LIVET i sig, som jag har tappat tilliten till.. Nej, jag tror på livet.. Jag tror på och SER alla goda ting bakom det tunga, som livet kan erbjuda mig... Men jag litar inte på mig själv...

 

Jag har ALDRIG riktigt litat på mig själv.. ALLTID haft dåligt självförtroende... Vilket såklart inte blev BÄTTRE av att även de flesta ANDRA såg ner på mig!

... Men nu de senaste dagarna... Eller låt oss till och med säga, ÅREN! ... Har allt bara blivit så mycket blekare.. Om möjligt så har självförtroendet fått sig en REJÄL smäll av allt som hänt och INTE hänt sedan jag flyttade hemifrån för första gången!

 

... När jag först flyttade, var allt fortfarande möjligt. Trots allt jobbigt som hänt under skolåren.. ALLT var möjligt! Och jag skulle jobba. Jag skulle ha egna husdjur... Ja, flera stycken! Många barn... Och jag skulle bo tillsammans med min mörka, snygga kille, i ett litet sött hus ute på landet...

Och det var inga planer som FÖRSVANN sedan när jag hamnade med min mörka snygga kille i en liten etta med kokvrå och fransk balkong i H*vetets stad.. Nej, inte på säkert två år! Två ÅR av helvete! ...

 

Nej, jag FORTSATTE planera.. FORTSATTE drömma och blicka framåt... Även EFTER att jag hade slutat kämpa.. Gett upp...

 

... Men nu... Nej, jag kan önska... Och jag önskar ganska mycket... Men jag TROR inte... Jag kan inte och VÅGAR inte se framåt... Framtiden FINNS liksom inte.. Då jag varje gång jag FÖRSÖKER föreställa mig framtiden och det goda livet, kommer på alla hinder på vägen.. Det jag aldrig lyckas åstadkomma... Det faktum att livet... men mest jag SJÄLV, sätter krokben för mig innan jag ens hunnit ta det första steget!

 

... Det möjliga är omöjligt...

Och som bilden nedan säger... "Jag skulle kunna dansa på bordet. Men jag ligger i sängen" ... Och DET är det jobbigaste! ... De omöjliga möjligheterna.

 

... Men dagen idag... Och igår.

Jag orkar ju inte tänka EFTER vad som hände igår och rabbla hela DEN dagen.. Men kan ju berätta ungefär.

 

... Jag har börjat ligga i sängen och kolla på serier på mobilen istället... Jag har såklart enligt rutin, varit och handlat min mat för dagen... Vilket är bra i SIG. Då det är den i princip enda händelsen UTANFÖR lägenheten, på hela DAGEN.

Dock så tycker jag att det är jobbigt att jag åker så TIDIGT hemifrån. Då jag blir så tidigt HEMMA igen då.. Men vaknar man vi sju och inte kan somna om... Ja, då blir det bara uppstressande att stanna hemma... Och man bryr sig inte riktigt OM hur stressad man kommer att bli.. Hur DÅLIGT man kommer att må av RESTEN av dagen sedan om man är hemma igen redan vid ELVA!

 

Annars.

Jobbcoach ringde mig igår... Ja, jag BLEV lite förvånad! ... Trodde att vi brukade köra på sms och mail... Men tydligen inte den här gången.

 

Ja, jag svarade. Men kände mig inte särskilt trygg.. Och hade tyckt att ett mail hade fungerat lika bra..

Men nu ser det iallafall ut som så, att hon och jag, tillsammans, ska ut på praktik på måndag och tisdag nästa vecka...

 

Ja, det var väl det!

... Efter det, började jag må väldigt dåligt. Satte mig inne på toalettlocket och bara... visste inte vart jag skulle ta vägen...

... Jag är bara rädd att det ska bli som det BRUKAR bli! Jag ställer mig och stirrar. Paralyserad och vågar inte göra någonting. Och sedan, då jag vill därifrån men inte vill åka med i bilen, så GÅR jag därifrån... Uppgiven och dann... Och visst. Det är väl inga större problem... om jag hade kunnat vägen! Och haft en ANING om hur LÅNGT det är!

 

... Gick och la mig till slut... Svårt att somna...

Och vaknade sedan vid sju imorse... Eller tidigare... Minns inte riktigt. Då jag vaknar så MÅNGA gånger under morgonen.

... Klev iallafall upp vid halv nio. Och gick iväg till bussen. Fullt villigt. Och halvt motvilligt... Ville ju åka mitt på DAGEN idag. Så att jag kan komma HEM senare..

 

Iväg. Handlade det jag skulle äta... En lång och tröttsam promenad dit och tillbaka till busstationen... En promenad under funderingen ifall jag skulle dra ut på tiden och ta nästa buss... Eller om jag skulle raska på och ta den som kommer snart... VILLE ta nästa.. Men mina ben ville raska på... Ja, jag var för stressad för att sakta ner... Vilket resluterade i första bussen.

 

... Väl hemma... Dator. Sängen... Dator. Sängen... Serier i sängen...

... Och så ett mess från mamma, som undrade hur det var och sådär... 

 

Själv har jag rivit upp mina sår, gång på gång på gång... Oroat mig och ältat en det ena, en det andra... Och det är bara så mycket som hänger i luften just nu... Så mycket ovisshet... Och så mycket OGJORT som borde göras men inte orkas med...

 

Min dag är slut efter bussresan, affären och ätandet... Mitt dygn är tre timmar långt... Och... jag vet inte...

 

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 6 april 2015 20:54

... Klockan är bara nio... Men jag önskar den var mer... För att jag orkar inte sitta uppe längre.. Jag har avslutat dagen om man säger så...

Men jag kan inte gå och lägga mig nu.. För att igår blev en jättejobbig natt, för att jag gick och la mig för TIDIGT, och därför låg och vred och vände mig i flera timmar...

 

... Men vad ska jag göra?

"Jordskott" kommer snart ut på webben. Så kan ju se på DET innan jag kryper i säng iallafall... Sedan VET jag inte... Dagarna går såå långsamt!

... Varför jag idag skrev ett mail till Jobbcoach...

 

Ja, jag behöver komma ut. På praktik, menar jag.. Jag behöver VERKLIGEN komma ut.. Då dagarna blir såå långa härhemma. Och jag VERKLIGEN inte trivs med VARDAGEN som den ser ut nu.. Sega mig själv till sömns. Vakna. Ligga och dra mig SUPERLÄNGE. Tralla iväg till bussen. Köpa mig något att äta, för dagen.. Sitta och vänta på bussen hem.. Åka hem.. Och sedan bara fundera. Fundera. Fundera.

... Sitta vid datorn och känna hur alla jobbiga känslor växer och blir större. Tyngre... Tjockare... Och kvavare..

... Gå och lägga mig så tidigt som möjligt... För att sedan låta det hela börja om..

 

... Nej. Jag inser att dagarna blir för långa.. Och att mina bekymmer får ALLTFÖR mycket utrymme att växa.. Och jag behöver någonting annat att fylla mina dagar och tankar med.. ÄVEN om det skulle innebära stor press och mycket oro och osäkerhet från min sida! ... Och ÄVEN om det skulle innebära att det inte längre kommer att finnas PLATS för någonting annat ALLS i mitt liv. Då jag inte riktigt får det att gå ihop.. Vilken antagligen inte HÄNDER.. Men det känns så just nu...

 

Men jag tar dagen ifrån början.

Som sagt. En jobbig natt igår natt. Svårt att somna. Då jag inte riktigt var trött när jag gick och la mig.. Vilket resulterade i att jag inte heller när jag blev JÄTTETRÖTT, kunde somna..

Somnade till slut. Och sov oroligt, med konstiga drömmar, hela natten.

... Vaknade flera gånger...

Och klev sedan upp runt... Ja, halv tolv-tiden någon gång..

 

Gick iväg till bussen, ungefär 45 minuter innan den skulle gå.. Tog en omväg. Och satt sedan och väntade i bussbåset. Undvek ögonkontakt. Hoppades på att slippa säga hej till någon.. Eller ÄNNU värre(!). PRATA!

... Japp.. De senaste dagarna.. "Ta en annan väg ifall jag ser någon som brukar, trevligt öppna munnen till mig"...

 

Väl i stan... Ja, efter mycket om och men, hade jag ÄNTLIGEN bestämt mig för vilken butik jag skulle gå till IDAG.. Vilket har varit ett STORT dilemma sedan igår kväll!

... Gick dit. Köpte vad jag till slut kom fram till... Vilket även DET, har varit ett STORT dilemma och orosmoment... Sedan... Ja. ALLTID! ... I stort sätt...

 

Och så tillbaka till busstationen.

Sitta och vänta. Sitta och vänta... Sitta och vänta..

Inte våga äta vad jag köpt. Även om jag hade PLANERAT det. Då det fanns folk där. Och jag inte ville bli sedd. Inte ville dra uppmärksamhet till mig..

Rätt tillfälle kom aldrig. Då den person som "störde" mig, försvann, kom alltid någon ny...

 

... Så får jag sällskap av en ung kvinna.. Trevlig. Som börjar prata med mig.. Jag kände mig rätt så otrevlig. Och otrygg.. Hon var glad. Och till en början, försökte hon föra en konversation... Men jag svarade bara kort, ja och nej. Typ. Höll med henne.. Och så blev hon tyst.. Jag satt spänt och stirrade åt ett annat håll.. Och när hon skulle gå, sa hon snällt och glatt, "hejdå!" ... Varpå jag svarade. Och så var det över.

 

Trots min osäkerhet och motvilliga "osocialhet", så tyckte jag VERKLIGEN om henne! Sådana människor behöver vi fler av! Som inte bryr sig om att människan som de pratar med är för en, HELT okänd ;)

 

... Till slut, brydde jag mig inte längre.. Jag VILLE äta min munk som jag hade köpt. Och ifall någon såg mig, fick det så vara.. För att den unga pojken som satt där på sandlådan, tänkte tydligen inte flytta på sig :P

 

... Och ja-a.. Det gick bra ;)

 

... Så kom bussen. Hem.

Och väl hemma, har jag ätit lite till och druckit en kopp kaffe. Medans jag har suttit och haft supertråkigt. Försökt få tiden att gå, framför datorn.. Tror att jag försökte plöja lite serier. Läsa bloggar. Och kolla blocket husdjur. Till exempel.

 

... Ja-a.. Annars.

Annars har jag inte GJORT så mycket.

Jag har framåt eftermiddagen, börjat känna mig... orolig. Ångesttyngd... Jag har känt mig rastlös... Och jag har börjat fundera för mycket igen...

Sprungit till toaletten för att smörja ansiktet. Efter att ha pillat upp alla sår... Och FORTSATT EFTER att de redan varit helt förstörda!

Sprungit dit igen.. För att ta BORT salvan.. Och pilla ännu MER!

 

...Och så skrev jag det där mailet till Jobbcoach. Jag måste ge praktik en ärlig chans.. ÄVEN om det så innebär att jag inte känner att jag har plats för varken Boendestöd, Psykiatri eller ätandet!

... Det kan nog hjälpa mig i längden :) ... Och att föra tankarna från just ätandet... Ja, det finns inget jag hellre vill än DET, just nu.

... Dock så oroar jag mig lite över de hushållssysslor som inte ens NU, blir gjorda!

 

... Nu blir det iallafall lite serier. Och försök till att hålla tankarna borta ifrån morgondagens utmaning.

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 16 mars 2015 21:43

... Jag kan inte börja gråta nu... För att jag ska till min syster imorgon.. och tänker INTE åka dit med svullna ögon!

 

Jag känner mig bara såå... Ja, TYNGD.

... Och jag vet inte vad jag ska säga... Det finns såå många sätt att leva sitt liv på... Det kan se ut på HUR många sätt som helst.. Jag kan vara PRECIS vem jag vill.. Må HUR bra jag bara vill...

 

Men såhär ÄR det...

 

Sitter hemma hela dagarna.. Har nästan ingen som HELST kontakt med omgivningen, som inte innebär att knappa på tangenter.. Och tyda bokstäver och andra tecken på en skärm..

Jag lämnar lägenheten ibland, i ett par timmar.. Bara för att få komma ut lite.. Eller för att busskortet ska vara värt sina kronor...

Men då träffar jag inte folk.. Inte en enda människa! .. Nej, jag promenerar lite grann.. Njuter av bussresan fram och tillbaka.. Och tittar på andra människor röra på sig i naturen.. Prata och skratta..

 

Och mitt prio ett i vardagen, som min hjärna fokuserar på, är hur livet faktiskt ser ut.. Och hur det SKULLE kunna se ut!

Jag oroar mig och ältar.. Det är inredningen.. Det är ätandet... Det är praktiken som aldrig blir av... Och det är rätt och fel.. Där jag alltsom oftast VÄLJER att göra FEL.

 

... Även när jag INTE svälter, är min hjärna en svälthjärna... Och det är ju inte så konstigt att jag inte orkar någonting nuför tiden.. Att allt blir en utmaning... och att jag bara vill ge upp. Sväva iväg... Inte så konstigt att dagarna trots allt BÖRJAR lite bättre än vad de slutar... Jag menar...

Ja, jag vet inte...

 

... Jag är iallafall HELT slut.. Och jag bäddar ärligt talat hellre ner mig under täcket och blundar hårt... Ignorerar hela SKITEN, än att kämpa på med samma dagar om och om igen.. Utan någon framtidssikt alls.. Smutsen i framrutan, har skymt min sikt såå länge nu.. Och jag vet inte hur mycket den här resan BETYDER, när jag inte kan se vart jag är påväg... Och åtminstone få en HINT om att utsikten är vackrare lite längre fram på gatan!

 

Men om jag bara stannar... Stannar och tittar omkring mig RIKTIGT noga, så kan jag SE alla dessa vackra ting utanför mitt fönster. Dessa vackra, underbara ting, som jag inte hinner med att se. Att ta till mig.. Som jag inte bryr mig om.. VÄLJER att avstå..

... Och bakom mig, ser jag allt det goda som jag fått ta del av, men aldrig riktigt uppskattat. Då jag hellre fokuserar på att ha det förjävligt och FORTSÄTTA köra min bil, längre och längre in på den mörkaste väg.. För att... Det är där jag är bekväm...

 

... Ja-a... Just nu sitter jag här och känner att det viktigaste just nu, är att få ägna mig åt det som skadar mig mest... För att det är då min hjärna blir nöjd... Då JAG och mina känslor blir nöjda... För att även under de BRA perioderna, saknar jag de dåliga...

Vilket gör att jag skäms en smula(En JÄTTEsmula!) .. Då folk har det sämre... Då folk som UPPSKATTAR sitt liv mer än jag, inte kan få det HÄLFTEN så bra som JAG kan... Och här önskar jag BORT det hela!

 

... Ja, jag kan ju diskutera det här hur länge som helst... Och jag känner bara att jag borde hata mig själv mer... För att det HÄR är vad som tynger mig denna kväll!

.. Jag blir bara så slut till kvällen, att jag inte vet vart jag ska göra av mig själv.. Men jag kan inte ge upp nu.. Inte förrän jag har TESTAT det liv som jag strävar efter! ... Trivs jag inte med det HELLER... Ja, då...

 

Ja. Dagen idag. Kort..

Alltså. Jag mår så dåligt av dessa inlägg. Då de verkligen TYNGER mig. Och jag önskar jag ville sluta skriva eller åtminstone LÅSA inläggen.. Men faktum är.. Att jag vill dela med mig.. Då det är YTTERST frivilligt att läsa, så känner jag att "kan dessa tunga texter påverka NÅGON annan människa, så är iallafall inte allt förjäves" ..

 

Ja-a... Idag skulle pappa komma. Han och jag skulle hämta hem min tv från posten tillsammans..

Så jag klev väl upp runt.. Ja, jag hade satt klockan på halv elva. Då jag skulle diska då.. Jag var ju såå stressad inför idag! Då pappa skulle komma. Disken skulle diskas.. Och jag skulle även hinna hämta ut ANDRA paket innan dess!

 

Ja, det var ju inte så JÄTTEMYCKET.. Men jag blir stressad bara jag har NÅGONTING på schemat. Och denna veckan finns det någonting i princip VARJE dag! PLUS de saker som jag vet att jag borde göra, men ändå inte gör, som följer med mig från vecka till vecka!

 

Ja, jag hade målat upp en jättebild av idag. Och gårnatten i sängen, gick åt till att ha ångest och tunga tankar om... Ja, egentligen ALLT! ... Jag skrev nog den längsta texten NÅGONSIN, i anteckningar på min mobil.. Och jag visste inte hur jag skulle hantera det.. Livet brakade samman framför mina ögon..

 

Klev iallafall upp.. Halv tolv tror jag.. Och började göra mig iordning.. Behövde städa också.. Åtminstone badrummet, såg jag..

Men jag började med disken.. Efter att ha öppnat posten som jag fick... ÄNTLIGEN kom min avi! Pappersavin som jag hade väntat på.. Från den saken som jag köpte på tradera.. Men där på NÅGOT vis, både E-mailadressen OCH mobilnumret hade blivit fel! ... Och OJ, vilken klump som lossnade!

 

... Och så ett beslut om nytt bostadstillägg.. Minus en krona... OJ, HUR ska jag klara mig nu?! :P

Diskade.. Och städade sedan badrummet..

Nu blev det lite dator medans jag väntade på pappa... Och jag var NERVÖS! Vet inte varför.. Men himla nervös. Och spänd inför att få hämta ut paketet..

Och att vara ovetandes om ifall pappa skulle ha glömt. Då jag inte hade HÖRT någonting av honom på flera dagar, och inte heller fått någon TID... Ja, det kändes inte bra..

 

"När skulle han komma?" .. "Vart skulle vi mötas?" .. "Hade det ens blivit BESTÄMT att vi skulle göra det idag?" ... "Och vad förväntades av MIG?" ... "Var det någonting som jag borde ha läst mellan raderna, så att jag borde STÅ där en speciell tid?" ..

 

Ja, jag såg på lite serier på datorn.. Under nervositet och pressat mående.. Ville bara få det gjort, så att jag kunde slappna av sedan..

Klockan blev ungefär den tid då jag trodde att han borde vara här.. Så jag bestämde mig för att CHANSA på att vi skulle mötas där.. Kunde ändå inte sitta inne längre.. Kände mig för spänd för det..

 

Promenerade iväg. Tog den längre vägen. Så att han skulle kunna SE mig ifrån bilen när han kom...

Och mötte honom mycket riktigt på vägen.. Och det såg UT som om han hade tänkt åka hem till MIG och hämta mig..

 

Hämtade ut tv:n... Och eftersom att jag inte är i mitt bästa skede av hälsan just nu, så sa jag att vi kan hänga upp tv:n och småfixa lite någon helg framöver istället.. Han ville hem och äta, efter jobbet.. Såklart.. Och jag ville bara koppla av. Vila.. Hade ingen större lust med att ha min pappa här och borra och socialisera idag..

 

"Tack och hej"... Och så blev det mer dator. Fler serier... Och en MASSA godis! Japp.. HAR jag så ÄTER jag.. Men inte för att det är gott.. Utan mer på grund av min svälthjärna... Jag vill få slut på det, så att jag slipper äta igen.. Och när jag inte orkar något mer... Ja, då blir jag orolig och frustrerad... För att "då måste jag ju äta imorgon OCKSÅ"

.. Men jag har lärt mig det nu... "Godis är ÄCKLIGT" ..

 

.. Jag är grå i huvudet... Men det beror nog mest på hur jag hanterar mig själv.. Så jag kan inte skylla på någonting annat än min egen dumhet... Och jag VET vad som finns tillgängligt för mig.. Bara jag öppnar mitt sinne för det..

 

God natt med er <3 Jag får nog kul hos 26åringen imorgon iallafall.. Vi ska äta lunch tillsammans och gå ut med hennes hundar =)

God natt <3

 

 

Av D - 19 februari 2015 23:05

Nej. Jag vet inte hur jag ska skriva det här inlägget. Då jag varken har ork till att blogga... eller lust till att hålla mig vaken fram tills jag vet vad jag ska skriva..

Sitter här och bara, utan att tänka på någonting speciellt, grubblar och känner mig rastlös. Medans jag med båda mina händer, om vartannat, pillar, rivet i både ansikte och hårbotten... Inte för att det kliar... Utan för att... Ja. Vet egentligen inte riktigt.

 

Så vi går vidare.

 

Jag tänker göra det enkelt för mig. Då hjärnan känns tom... Tillvaron likaså..

Så. Jag rabblar dagen. Uppifrån och ner.. Eller hur man nu säger..

Börjar med gårnatten..

 

Ja, det finns nog inte så mycket att säga om den.. Satte mig och läste mer från den där bloggen, om jag inte missminner mig.. Och sedan... Ja, efter att ha ätit det ALLRA sista av mitt naturgodis, gick jag och la mig..

 

Sov väldigt konstigt. Och drömde väldigt verkligt. Jag var på en tågbana. Den här borta, som jag passerar varje gång som jag ska till bussen...

Mer minns jag tyvärr inte...

 

Men vaknade iallafall på morgonen.. Tidigt. Säkert vid...

Ja, jag vaknade ganska MÅNGA gånger inatt... Hämtade min mobil från laddaren, vid halv fem eller om det var halv fyra, på morgonen...

 

Klev väl upp någon gång efter elva, tror jag. Kanske närmare tolv... Och hade FORTFARANDE inte fått något svar från bovärden! Visst. Jag skrev igår vid ettiden.. Men svarar han inte under första delen av dagen, får jag känslan av att han har SETT det.. Men att han inte kommer att svara utan en påputtning...

Men jag väntade... HELA dagen har jag väntat.. Men nej. Inte ett knyst.. Men jag ger honom några dagar till.. Tills NÄSTA gång som jag ska slänga soporna!

 

... Bestämde mig för att jag skulle åka in till stan även idag.. Ja, nu känns det som en omöjlighet att stanna hemma hela dagarna. Märker ju att jag MÅR så mycket MINDRE dåligt när jag reser lite fram och tillbaka... Och så mycket SÄMRE när jag befinner mig mellan alla dessa väggar!

 

Så. Jag gjorde mig klar. Och så gick jag ut.. Det var sju plusgrader.. Men det blåste lite svalt. Och solen var inte särskilt närvarande... Så, kallt ändå...

 

Ehhmm...

Vad kan jag SÄGA om dagen i stan? ...

Jag hade ingen ANING om vad jag skulle hitta på.. Hade idag, ÄN mindre lust till att göra någonting. ÄN mindre lust till att prata med folk... Eller att ens SE folk! ... Så gallerian var inget alternativ...

Nej, trots hälen som störde mig rejält med sin domnande smärta, bestämde jag mig för att ta en kort promenad och sedan åka hem igen... Sätta mig på busstationen och vänta in bussen. Sedan..

 

Ja-a...

Så jag tog mig promenad.. Stapplande. Svidande... Inte särskilt härlig... Och lite smått kall..

... Och sedan gick jag mycket riktigt, tillbaka till busstationen... Satte mig inne i väntsalen. Då det var kallt ute. Och ganska länge kvar tills bussen skulle gå... 55 minuter ungefär. Om jag inte missminner mig...

 

... När det var tio minuter kvar tills bussen skulle gå, tog jag modet till mig och gick in på pressbyrån för att köpa mig något litet att äta och dricka..

... Och så gick jag ut och väntade de sista fem minuterarna...

 

Åkte hem... Under en del dagdrömmande...

Och satte mig sedan vid datorn. Åt lite av det jag hade köpt. Och sparade resten till kvällen..

Läste lite bloggar. Och kollade blocket... Ja, och allt det där som jag ALLTID kollar..

 

Sedan såg jag några fler avsnitt av Teen Mom 2... MÅNGA avsnitt! KÄNNS det som iallafall! Jag hade inget annat för mig, och stängde alltså inte av förräns jag började känna mig trött och seg. Pumpad med deras problem och bekymmer. Dov i öronen och stressad av deras ofta förekommande skrik...

 

Och så... Ja-a... Jag har suttit här och bara kollat samma sak, gång på gång på gång...

... Flyttade till slut in till köket och tände lite ljus för första gången på flera... veckor? ... Vet fakiskt inte riktigt när jag gjorde det sist...

 

Kom sedan på, medans jag satt där, och FORTFARANDE irriterade mig på och mådde dåligt över grannarnas höga musik som hade pågått i ett par timmar eller mer, att jag kunde ju lyssna på lite lugnare musik själv..

Så det gjorde jag. Lyssnade på några lugna låtar på youtube, på behaglig ljudnivå...

 

... Men började ganska snart att se på lite videos istället...

Såg på video efter video... Efter video..

... Tills jag nu för en stund sedan, hade så ont i nacken, att jag bara behövde vila. Byta ställning... Och ja...

 

Men innan jag började lyssna på denna videon, pratade jag väldigt mycket med mig själv. Men det positiva med att diskutera med sig själv, är ju att jag kan göra det utan att låta ;)

... Nej, jag diskuterade det faktum.. Förklarade för mig själv, att dagarna går bra... Men ensamheten under kvällarna, känns alltid jobbigare..

 

Jag menar. Visst är det TRÅKIGT att gå hela dagar utan att prata med NÅGON. Utan att LYSSNA på någon som inte befinner sig på insidan av en skärm... Men DET kan jag hantera.. Det är liksom någonting som jag är VAN vid.. Och faktum är, att jag ALDRAG har haft särskilt stort behov av att socialisera med någon under dagarna. Då jag är en dagdrömmare och mer DRAR mig för att behöva umgås med folk...

... Men under kvällarna, efter att ha varit ensam hela dagen... Ja, det blir lite ensamt..

 

Jag menar.. När jag bodde hemma(nu innan jag flyttade för ANDRA gången).. Ja, då vantrivdes jag rätt så mycket med att bo hemma.. Allra helst av den enkla anledningen att jag kände påtvingad kontakt... Vilket jag INTE mådde bra av... Så jag höll mig oftast för mig själv på dagarna... Med vissa undantag...

Men till kvällen sedan.. Ja, då hade vi... Mamma, pappa och jag, som rutin att titta på en film varje kväll.. Ja, varje vecka som pappa jobbade dag... Och det STORTRIVDES jag med! Den korta, inte så intensiva kontaken med föräldrarna.. På mina EGNA villkor! ... Det var liksom VÅRAN grej! ... Och DET är en sak som jag VERKLIGEN saknar NU! SAKNAR! Skulle gärna åka dit varje kväll, bara för att se på en film tillsammans med dem... Men det är tyvärr för långt..

 

Men vidare.

Jag satte mig iallafall här igen. Efter att ha sett på de där videosarna i köket...

Grubblade. Stressade... Utan att egentligen veta vad jag TÄNKTE på.. Saker kändes bara inte rätt.. Och jag var frustrerad.. Lite smått förtvivlad... Kanske uppgiven... Ja, saker är inte rätt, helt enkelt...

 

... Jag kan säga att jag bara vill att nästa dag ska börja... Men det VILL jag inte. Jag vill inte påbörja en ny dag.. En dag av ingenting... Där SAMMA dag uppenbarar sig framför mig, gång på gång på gång.. Vakna. Dra sig i sängen tills man har lust att kliva upp. Kliva upp. Klä på sig... Promenera ALLDELES för tidigt till bussen. För att åka till stan.. Ta en promenad. Utan någon större mening. Mer än att det åtminstone känns BÄTTRE än att vara hemma...

Och sedan tröttna efter närmare en timme... Gå tillbaka till busstationen.. Vänta i ungefär en timme, på bussen... Utan någon som helst social kontakt... Och sedan när bussen äntligen kommer, åka hem för att sitta vid datorn... Grubbla lite grann. Blogga... Och sedan så småningom, gå och lägga sig... ALLTFÖR sent..

 

Ja.. DET är min dag.. Mitt dygn... Min vardag..

... Men jag behöver mer... HELT klart MER...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 1 februari 2015 18:38

... Man kan ju liksom aldrig bli NÖJD. Nu sitter jag här och känner ångest och oro inför veckan som komma skall. Jag är stressad... Och jag önskar bara att jag kunde få ännu en sådandär TRÅKIG vecka av ingenting. En vecka då jag sitter, timme efter timme, och bara stirrar ut genom fönstret. Stirrar på brinnande ljuslågor... Eller ligger i sängen. Nerbäddad under filten. Och lyssnar på musik. Stirrar ut i tomma intet. In i väggen. Blundar...

 

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska HANTERA veckan som kommer. Att städa allt som ska städas. Visst. Inte så svårt. Men tungt. Att diska all disk.. Jo, inte så svårt... Om man nu hade hållit efter!

Men min största utmaning till veckan, känns nu att vara att fixa en sovplats till Xsambon. Luftmadrassen kommer ju på torsdag. Pappa lämpar över den.. Men så kommer ju utmaningen med att fixa sängkläder. Drar mig för att köpa nya. Då jag inte vet vad det är jag ska köpa... Och vad det är jag vill ha. Då jag helst ska kunna/vilja använda det SJÄLV sedan! Storlekar och sådant är viktigt... Men även för mig, funktionaliteten..

 

Förutom den utmaningen, har jag även utmaningen att HANDLA inför att han kommer! Jag känner bara "usch" *suck och stön* ... Det är för mycket. Och sanningen att säga... så kommer det ju inte att bli ENKLARE ju längre tiden går!

... Men grejen är den, att jag har ju internetsnubbarna att invänta också... "När behöver jag vara hemma? ... Vilka dagar" ...

Och så vågar jag inte beställa hem möbler och sådant(även om jag nu har kunnat förövrigt). Då jag även då, känner att jag måste vara hemma... och invänta leveransen...

HATAR att inte veta!

 

... Men jag börjar från början. Dagen idag.

Sov JÄTTEBRA inatt! Jättebra.

Minns dock inte gårnatten. Men jag vet jag såg en massa möbler i huvudet enda tills jag somnade. Efter gårkvällens möbelsök..

 

Vaknade vid närmare tolv imorse, tror jag.. Och klev sedan upp, någon timme senare..

... Jag TROR att jag satte mig här vid datorn nästan direkt... Nej, jag började nog plocka med soporna. Tänkte försöka ta tag i saker och ting. Boka tvättid och slänga soporna. Ja, för det STANK i köket imorse! Och jag vet inte riktigt om det var disken eller soporna..

 

Drog på mig ytterkläder. Gick stressad och orolig. Spänd i hela... Ja, själen. Och slängde dessa sopor, vid huset bredvid...

Det var något av det jobbigaste jag har gjort. Och ångesten i bröstet. Den osäkra känslan inombords... Ja, den levde kvar ett BRA tag därinne!

 

Skrev direkt av mig i min textsamling. "Skrek" lite grann. Och beklagade mig. Kände bara att det där skulle jag ALDRIG göra om igen! Nu kunde jag helt enkelt inte köpa NÅGONTING som skulle innebära några hushållssopor! Nej, nu fick jag klara mig på att bara slänga retursopor.

 

Tog iallafall tag i lite av disken idag. Under VÄLDIGT stressade och pressade känslor. Gravt motvillig till detta vuxna livet som jag nu måste tvingas leva.

... Men diska KAN jag. Så det var ingen fara SÅ. Var lite hungrig och slut medans, bara.

 

... Minns inte riktigt dagen.. Men jag har iallafall suttit en del vid datorn. Försökt hitta nya sängkläder... Men som vanligt kört fast i min osäkerhet. Så. Inga lakan köpta.

Tv och tv-bänk har jag inte ens försökt mig PÅ idag. Då det känns för övermäktigt. Och nu när jag i efterhand kommit på att jag inte vet hur jag ska möta min VECKA, om det kan tänkas komma en LEVERANS närsom helst(!)... Ja, då har jag inte ens haft en TANKE på att fundera tv! ... Eller jo. Tv. Jag har funderat lite och haft ångest. För att jag tror att den ENDA tv:n som jag har hittat, kan vara fel tv för mig. Något som jag inte kommer att trivas med...

 

Men nu har jag ju bestämt att trots allt vänta med den.

Tvättstugan var by the way upptagen hela veckan. Fram tills på lördag... Och då tänker jag INTE tvätta!

... Så där fick jag ju tänka om! Vilket fick mig att tänka. "Köpa nya... Det är det enda alternativet" ...

 

... Nästa vecka ska städas. Handlas. Det ska hängas upp lampor. Och jag får besök... Och jag har en MASSA problem att lösa, känns det som!

... Men det jobbigaste är att känna att jag hellre vill få min önskan om att Xambon ska komma, ogjord. För att tanken slog mig idag... Iochförsig mest av ren brist på ork, och desperation! Att jag genomlider allt detta NU, för att sedan ta emot ett besök av någon som JAG har tjatat hit, som varken brukar vara särskilt rolig att umgås med och som jag inte PRATAR med ALLS om dagarna!

... Men även DET, var ju en desperationens handling! ... Jag var ensam. Behöver honom att prata med.

 

Jag har trots allt ätit lite grann. Rätt så bra ändå. Med tanke på att jag inte har någonting hemma! Har blivit lite pyttipanna. Och så en portion kokta makaroner efter det. Att glas apelsinjuice och en banan har det också blivit.

 

... La mig under filten en stund, efter att jag hade letat sängkläder på internet.. Stressa ner lite. "Ge upp" för en stund, på mitt eget lilla vis. Vila hjärnan...

Ja, jag kan säga att idag hade varit en dag då jag bara hade velat ge upp. Gräva ner mig.. Deppa ihop för en stund... Men jag har liksom inte TID med det just nu! Samtidigt som jag inte heller kommer till skott med att göra de saker som jag VERKLIGEN skulle behöva göra! Veckan som kommer, känns extra kort... Och ja... Mer stressad?... Nej.. Jag befinner mig på kanten till brytningspunkten..

 

Gick en vända till affären.. Trodde JAG. Tänkte bara köpa någon smörgås eller något.. Men oroade mig på vägen, för hemsk beslutsångest. Då jag skulle handla imorgon. "Vad behövde jag IDAG?" ... Men den ångesten slapp jag. Då affären redan hade stängt. Så det blev bara en kall promenad istället..

 

Ska väl försöka strukturera upp veckan som kommer, för FEMTIOELFTE gången! Men det känns som att det är rätt så kört. För att listorna finns. Dagarna utplacerade... Allt uppskrivet...

... Det är i mitt HUVUD som det är rörigt!

"Mer näring" tänker jag. Kan vara det som gör allt så förvirrande segt. Eller så ÄR det bara jag som person! Överspänd och osäker.. Perfektionistisk.

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 10 januari 2015 23:54

... Jag hade gått och lagt mig, efter en ren skitdag. En dag full av tankar. Full av funderingar och kokande känslor... En dag som började bra, men stegvis stegrade sig sämre och sämre. Hjärnan blev tröttare och tröttare. Mer seg ju längre jag grävde...

Men jag var hela tiden FULLT medveten om VARFÖR...

Jag sitter HEMMA. I lägenheten... HELT ensam... HELA dagarna... Och gör INGENTING! ... Ja, mer än att stirra ut genom fönstret, sitta vid köksbordet och stirra på brinnande ljuslågor... Eller ligga på sängen... Under filten... Ja, och BARA fundera! Leva mitt liv innanför mitt pannben...

 

Ja, ni förstår vad hjärnan kan ställa till med för dumheter när man låter den jobba för mycket med ingenting(?)... Ja. JAG blev iallafall osäker på mig själv. Kluven och förvirrad.. Och mer och mer vilsen, ju längre tiden gick...

 

Men till saken.

Jag hade iallafall bäddat ner mig sängen för natten... Eftersom att det gick så långt att jag satte mig och närapå GRÄT av frustration och hjälplöshet, här på golvet mot väggen.

Jag bestämde mig för att svälta igen. Då det kändes som min enda utväg. "Kan jag inte gå åt ETT av två håll, så får jag väl gå åt det hållet där vägbommen står öppen".

 

... Ja kontrollbehov deluxe nu alltså. Tappar man kontrollen, så söker man extra mycket efter den... Känner extra starkt behov av den.

 

... Jag var inne här på bloggen en vända innan jag la mig. Då jag hade ångest för att jag skrev igår.. och  inte kände att jag orkade skriva idag också... "Vill inte HA en massa glapp i bloggen! Blogga varje dag... Eller inte blogga alls!"...

Men kom inte på någonting att skriva. "Vad var den här skiten som varit idag, värt att skriva om?" ...

 

Så lite halvt uppgiven och frustrerad, ut från bloggen igen...

 

... Men när jag hade legat nerbäddad en stund och anat dessa nyligen uppkomna sömnproblem, besöka mig även DENNA natten... Kom jag på, med ett RYCK, att jag inte kunde TRIVAS med att tillåta mig själv sluta blogga nu! "Varför kämpar jag DÅ så mycket för att få internet till datorn?!" Bloggen var ju det VIKTIGASTE i mitt liv. Det enda jag LEVDE för där, ett bra tag! ... Och slutar jag med den... Nej, jag kände att jag svek mig själv... Jag ville BLOGGA... Jag VILL blogga. För att det är viktigt för mig att få dela med mig. Dela min resa med någon annan. Även om det blir indirekt. Då jag inte HAR någon att prata om allt med, som det ser ut nu!

 

Så. Upp ur sängen for jag. Jag mådde(mår) fortfarande dåligt. Och tänkte(tänker) fortsätta med kvällens påbörjade proppande under mättnad... Ja, jag vill få slut på ALLT jag har! ... Jag ORKAR liksom inte längre!

 

Men förutom det, om jag ska berätta lite om dagen. Så har funderingarna handlat väldigt mycket om hur jag ska ta mig framåt. Vilka vägar jag kan gå... Och vem jag är, vad jag klarar av... och vart jag befinner mig...

 

Jag har känt mig frustrerad. Uttråkad och uppgiven... Men har trots det, försökt finna dessa lösningar. FÖRSÖKT peppa mig själv till att fortsätta framåt... Hitta anledningar till varför det skulle funka...

Jag har tvivlat. Och skrivit hela ÅTTA A4-sidor i min textsamling!

 

... Och så har jag diskat. Gjort rent diskbänk...

... Och ja-a... Det var nog min dag, känns det som. Ingen utgång idag.

Men däremot planerar jag att köpa busskort. Så att jag kan tvinga ut mig själv till stan varje dag. DÅ kanske jag kan undvika att sitta hemma och må dåligt... Bli frustrerad på mig själv, min situation och hela livet ;D

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 9 januari 2015 21:05

... Jag känner att jag VERKLIGEN behöver blogga just nu. Så jag fyllde halvt motvilligt på mitt mobila bredband igen.. TROTS att jag inte vet när jag kan få igång adsl!

 

Jag vet inte ens vart jag ska börja... Med tanke på att jag inte minns vad jag redan har berättat. Vad jag sa sist. Det har ju blivit så konstigt. Nu när jag inte har haft internet och istället har skrivit på Word för att sedan föra över hit... Varför jag tänkte sluta blogga.

 

Men nu känns det bara som om jag... Ja, jag vill blogga. Men jag tänker däremot INTE lägga ut alla texter som jag tidigare skrivit till denna bloggen. Det orkar jag inte.

Så jag får helt enkelt ha det här glappet i bloggen. Och de som vill läsa, får ta det ifrån nu istället.

 

Så. Till situationen. Sedan jag flyttade hit, har det varit VÄLDIGT mycket familjesammankomster. Då det har varit jul och nyår och sådär... Och mitt uppi alltihopa... FLYTTEN! Både mina föräldrars och min egen!

... Jag har även diskat, städat och tvättat.. Försökt mig på att handla. Men inte fått det gjort mer än en gång. Då det känns omständigt att konka tunga kassar på bussen. Dock några småhandlingar på denna dyra, pyttelilla butik i byn.

 

Tvättningen var en stor utmaning. Då hjärnan började rulla rundor och jag inte kunde slappna av för en SEKUND. Inte heller sitta stilla. Hela tiden ville jag kolla upp någonting.. Eller söka fakta... Jag mådde verkligen JÄTTEDÅLIGT. För att jag inte visste så mycket. Blev osäker på hur jag skulle göra. Hur jag BORDE göra... Vad som var det BÄSTA, mest miljövänliga... Hur jag skulle sortera tvätten... OM jag skulle sortera den!

 

Ja. Det var hårt. Och det var en dag av tårar.

Diskningen har såklart inte varit något problem. Då jag hade med mig DET hemifrån.

Däremot källsorteringen bubblade också upp ordentligt. På grund av perfektionismhjärnan och osäkerheten..

 

... Men trots att det är stort att flytta, har jag kommit såpass långt med mig själv, att jag nu VILL ta mig framåt. VILL ha ett liv. Och VILL mot framtiden. TROTS att jag inte ännu kan se den!

Jag känner mig stark och rätt så positivt ställd...

Och tråkigt nog, måste jag säga att ätandet fortfarande är mitt största problem. Ätandet och att faktiskt TA mig framåt i livet. Att VÅGA satsa.

 

Just nu är jag inne, inte i en svältperiod. Utan i en hetsätarperiod. Om man nu kan kalla det så. Jag äter. Och äter... Och äter! HELA tiden! Och det räcker inte med att bli mätt. Illamående... Eller bara inte SUGEN längre! Utan jag blir mätt. Mättare. Ännu mera mätt... Illamående. Spänd i magen. Börjar ångra mig... Men först när det känns som om maten pressas upp för att det är så FULLT, slutar jag äta... OM det jag äter, tagit slut!

 

Detta får mig att känna mig utom all kontroll. Vilket uppmanar till svält...

Men då jag inte alls är INNE i någon sådan period. Då jag varken "aktivt" vill dö... eller ens vill ge upp för stunden, så har jag inte heller den starka viljan som krävs för att hålla mig borta från ätandet.

Utan det jag VILL, är att komma igång med livet. GÖRA saker. UPPNÅ saker. Och må bra. Träffa folk. Skratta och le... Bara känna mig sådär fantastiskt stark... Som jag vid det här laget, nästan kan LITA på att jag kan vara! ... Om jag bara får lite stöttning på vägen.

 

Jag kanske inte kan nå ENDA fram dit jag vill. Uppnå alla... eller ens NÅGON av mina drömmar! Men jag kan HELT klart uppnå ett drägligt liv. Ett VÄRDIGT liv.

Men orkar jag inte kämpa, kan jag lika gärna ta dödens utsträckta hand direkt(som jag fortfarande hade valt vid aktiva alternativ).. Dock känner jag mig ju som sagt stark just nu. Så det ska nog gå bra.

 

Kortkort om dagen idag då.

Dagen har mest bestått av att äta.. Och att i ett desperat försök att få kontroll på ätandet, räkna kalorier. Vilket funkade. Men pressen och mitt eget förstånd, gjorde att jag istället gjorde upp ett schema över både ätandet och över vad som behöver fixas i mitt liv. Att ta emot stöd och hjälp. Ja. Vad jag steg för steg, ska göra för att uppnå ett liv som jag orkar leva med.

 

... Sedan gick jag tyvärr till affären ändå. Och köpte en massa onyttigheter och nyttigheter... Och FROSSADE. Som F*N! Ont i magen. Spänd. Bubblig...

Ja, och så ångrar man sig.

 

Skriver en MASSA pepp till sig själv. Sätter upp nya regler och riktlinjer... Och känner faktiskt lite hopp för en stund...

 

Det är svårt i kontakten med ALLA som man behöver för att få en trivsam vardag just nu, tycker jag... Vilket är lite frustrerande. Likaså att internet inte blir fixat härhemma... Och att det vuxna livet innebär så mycket ansvar och stora beslut hela tiden...

 

Men jag klarar allt BRA mycket bättre än vad jag hade trott! Så. Det kunde varit värre ;)

 

Jo. Mina dagar består av att titta ut genom fönstret, kanske ska nämnas också. Jag sitter och stirrar. Dricker en kopp te... och bara stirrar. Tittar någon in, vänder jag bort huvudet eller backar undan stolen som jag sitter på...

 

Ja. Det får nog räcka. God natt med er <3

 

 

Av D - 15 november 2014 21:38

.. Ja, nu är det ju bara två veckor kvar... Sedan tar jag steget ut i det vuxna livet igen.

... Och jag VILL ju gärna säga att mina känslor är mest positiva vad gäller den nya lägenheten. Att få ett eget liv. Ta eget ansvar... Att ÄNTLIGEN kunna få ta hem hundar till mig när jag känner för det...

Och SJÄLVKLART att TILL SLUT ha tagit mig såpass långt att jag ska få börja praktisera vilken dag som helst nu! ... Och på HUNDDAGIS!

 

... Men sanningen är den, att jag är mest orolig och rädd. Självförtroendet tynar bort mer och mer... och allt det mörka med ett vuxet liv... växer sig bara större och större... Tyngre och tyngre...

Nej, det är ingenting som jag tänker på hela tiden... Men när jag SER åt det vuxna livet, så ser jag bara en massa tungt ansvar, och jag själv som ligger och ger upp på vardagsrumssoffan, nerbäddad under täcket... Med skitigt hår... Mår dåligt för att jag inte gör det, det och det... Men vill samtidigt inte göra någonting för att må bättre...

 

Ja. Mardrömsscenario.. Men jag har VARIT där. Och det är nog DÄRFÖR som jag har en sådan klar bild av det.. Någon annanstans har jag aldrig befunnit mig, i det vuxna livet.. Livet hemifrån...

 

Okej... Men babbel. Babbel...

Nu blir det dagen idag.

Bla. Bla. Bla.. Undrar om jag ens behöver SÄGA hur mina morgonar börjar. Kliva upp. Äta frukost. Gå och lägga sig igen. Sova vidare. Och kliva upp igen.

Äta min lunch.. Och sedan börjar dagen...

 

Idag började jag direkt efter lunchen, röja lite i mitt rum. Sortera de saker som jag hade lagt i en SlängaHög... Och packa ner de där få sakerna som samlats på min hylla över skrivbordet, vartefter jag fått dem av mamma och pappa...

 

Sedan började jag... Ja, jag minns inte.. Jag tråkade. Ja, framför datorn.. Läste väl lite bloggar. Kollade blocket hundar... Ja, och la in en uppdatering av Kvar-Att-Göra-Listan...

Sedan minns jag inget mer.. Minns bara att jag satt här vid datorn och stirrade. Hade tråkigt. Försökte komma på vad jag skulle göra... Utan en IDÉ på att jag kunde gå ut en stund och klippa skott!

 

Bestämde mig för att trots allt betala den där räkningen som har legat på mitt skrivbord i flera dagar.. Räkningen på den första hyran på den nya lägenheten... Har inte känts bra att göra det, innan. Då jag kände att det var så tidigt. Men "vad väntar jag på?"...

Så. Betald. Och så fixade jag den på e-faktura också. Kanske är enklast, tyckte jag. Fastän jag knappt vet vad det ÄR för någonting...

Få se om jag även tar den på autogiro sedan.. Men vet inte. Jag vill ju ha kontroll...

 

Ja-a.. Tråk. Tråk. Vad  jag vet..

Och sedan blev det middag.

Äta.. För att sedan gå upp hit och sätta mig vid datorn en stund.. Tråka. Tråka...

Sedan kom 17åringen hem från sin kille.. Kom in på mitt rum, jättemunter... Men jag var nog inte på mitt bästa humör. Var inte otrevlig eller så.. Men väldigt ointresserad av att prata... Eller på annat sätt... Intressera mig av någon konversation...

 

La mig på sängen och väntade. Medans hon var i köket och åt mat... Och sedan gick jag ner och såg på tv..

14åringen kom hem. 17åringen kom ner... Och.. Ja, det blev inte mycket av konversation från min sida. Korta svar.. Som visade att jag var bara liiite intresserad. Knappt. Men ändå inte avvisande... De hade ju varandra, pratkvarnarna :P

 

Pappa och mamma kom hem från 21åringen, tidigare än räknat.. Så då blev det kaffe och fika, ändå. Vilket INTE var tänkt.

Idag var aptiten helt okej. Jag har ätit bra.. Eller iallafall bättre än vad jag har gjort de SENASTE. Och fika gick allt ner, det också ;P

 

Film. Tillsammans med pappa, mamma och 14åringen.

Diska iordning efter fikat... Och sedan gå upp hit. För att stirra rakt in i dataskärmen, minut efter minut. Utan att ha någonting att egentligen TITTA på.. Bara försöka komma på någonting att göra... Utan framgång. Komma på någonting att blogga om... Men sedan, när jag väl har skrivit de första styckena... ändå känna att det inte hör till denna dagen i SIG(!)... Lite ångest på det... Och trots känslan av att vilja ta BORT de översta styckena i inlägget, så tänker jag spara det som det är... För att, det var ju SÅ det BLEV :)

 

God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se