Oj, vilken kontrast det blev mellan bilderna..

Det KAN vara ångesten som talar...

Men detta är hur jag uppfattar det hela, nu.

Jag har iochförsig inte svarat på handläggarens mail ännu...

Han skrev ju bara att jag "framförallt behöver göra en ny ansökan om aktivitetsersättning"...

Har inte gett honom MIN syn och MINA funderingar på det hela...

Jag gör det när jag känner mig lite mer SÄKER på vad jag vill :)

... Det är antingen "vanta på kontaktperson. Vilket enligt KontaktPåKommunen, kunde ta allt från några veckor, till sex MÅNADER!.. Vilket TIDSSPANN!.. "Alldeles för långt.. För ovisst för MIG", tänkte jag...

... ELLER att vänta i samma ovissa tid på någonting som aldrig tidigare FUNGERAT.. Det vill säga.. En samtalskontakt. Vårdkontakt...

Och då menar jag inte "fungerat" som i att jag har försökt och det inte har HJLÄLP. Utan då menar jag "inte fungerat" som i att jag inte klarar av att ta emot HJÄLPEN. Då jag ALLTID känner att jag mår bra. Inte har någonting att få hjälp MED...

Två jobbiga vägar att gå. En omöjlig. Och en som jag aldrig har testat...

Båda, en LÅNG väg att gå. Att vänta.. Innan jag kan få frid i sinnet. Upplösa det ovissa...

... Ja, jag vet inte...

Jag vill blunda...

För att.. allt känns så onödigt och falskt. Vilket gör det hela meningslöst...

Jag vill FLY.. för att slippa uppleva... BLUNDA.. för att slippa inse...

Kortkort...

Jag har hälsat på ett gäng grymtande mopsar idag...

Jag har blivit förfrågad av en gubbe, att han skulle få ta ett porträtt till någon "analog film".. eller vad det nu hette... Vilket jag "tackade nej" till...

... Och ätandet har rent praktiskt, gått som det ska, idag... ÄN sålänge...

Ifall att jag inte bloggar ikväll...