Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Sociala känslor & sammanhang

Av D - Söndag 26 mars 23:54

... Jag var utanför lägenheten idag, men bara i cirka tjugo minuter...

Var och handlade någonting att äta.. -En färdig baguette... Och så tog jag en liten omväg hem, så att promenaden åtminstone skulle hinna bli sammanlagt 15minuter innan jag smet in och gömde mig i lägenheten igen...


... Jag har även passat på att diska några items, och försökt(väldigt halvhjärtat) tjata på mig själv om att jag borde gå och boka tvättid "då jag ju inte har några kläder rena"...

Jag har satt upp "tvätta" på torsdagar, så att någon torsdag framöver, innan jag ska träffa familjen i påsk, måste jag få mina kläder tvättade...

Det är bara så mycket, och det är inte bara kläder..! Så att jag har svårt att föreställa mig hur jag ska strukturera upp allt, och vad som ska prioriteras... -Och tills när ska jag boka nästa tvättid sedan?


... Men förutom diskandet och den korta trippen till affären, har det nog bara blivit tv idag...

Jag åt en portion av soppan som jag kokade utan att smaka på igår, och kände väl att den blev helt okej ändå. Lite kryddstark(peppar, tror jag) och lite för lite salt(som jag dock kunde tillsätta i efterhand)... men annars var den god...


... Jag har kollat upp veckoerbjudandena på den butiken som jag brukar handla på, för nästa vecka. Och eftersom att jag har "handling" uppskrivet på måndagar, kanske jag bestämmer mig för att ta mig iväg till stan imorgon och handla den frukt och grönt som jag var intresserad av... -Om jag nu vågar!

Jag menar. Jag blir ju alltid så stressad och spänd av det. Av att ha grönsaker och sådant ligga och göra mig kluven(över hur jag bör hantera och förvara dem, och vad jag ska använda dem till/i)... Men någonting måste jag ju få i mig, och jag vill verkligen(verkligen) kämpa för att bryta mitt mönster av "skräpmatspropp"..! Av att hetsäta och vräka i mig socker och mättade fetter...

Jag äter inte tillräckligt när jag äter frukt och grönt, men... det känns ändå värt det, om jag kommer ur ett mönster som jag vantrivs i...


... Ja, just det.

Mamma messade idag. Första gången vi hördes av på flera... Jag vet inte. Kanske ett par veckor iallafall... Jag minns inte när vi hördes eller sågs sist...

Hon verkade iallafall på bra humör, vad man kunde utvisa från hennes text, vilket såklart kan vara svårt att känna av..! Jag tänker, med tanke på familjeomständigheterna just nu, trodde jag att hon skulle må lite sämre(vilket gör mig osäker på om saker har förändrats)... Men utefter ett sms, går det ju förståss inte att avgöra ifall det skriks och bråkas därhemma och deras hem fylls av ångest och irritation eller ej... Så att...

... Nej, jag är osäker på familjesituationen just nu. Så att, fram tills jag får en tydlig känsla av vad som händer och sker, tänker jag hålla mig helt i bakgrunden(inte för att jag brukar göra annat i vanliga fall) och inte kontakta någon alls...


...


... Det får vara allt för idag...

Nu ska jag lägga mig framför tv:n...

ANNONS
Av D - Fredag 24 mars 00:49

... Jag känner bara att jag inte vill leva längre... Eller jag vill nog leva och jag kan säkert finna lust om jag bara tar mig till att utnyttja livet... Men jag vet inte vad jag har för mening att fortsätta, när jag inte kommer någonstans. När min tillvaro, vardag och jag själv, känns så himla meningslösa...

Det känns bara så långdraget... och onödigt, på något vis... Och eftersom att jag varken har någon tro på, eller har lyckats bevisa för mig själv att det kommer att bli bättre. Att jag till slut kommer att ta mig vidare, tillåta mig själv att må bra och vara lycklig... Att jag någon gång, kommer att hitta rätt... Att hitta ut ur den här taggiga, giftiga skogen, börjar jag tvivla en hel del på ifall jag är här för någonting mer än ett enda långt och utdraget självförhindrande av(från?) lycka och välmående... Och även fast jag egentligen inte, av annan anledning än brist på ork och tro, vill försvinna, så kan jag inte låta bli att fundera över vad det här är värt och ifall det är mer värt att bara avsluta...


... Jag menar. Det känns som om jag söker och söker. Som om jag letar under varenda sten. Lyfter på alla stenar, små nog att orka bära, men jag finner aldrig vad jag söker. Alla vägar känns stängda, bommade och låsta... Och är de inte tillräckligt oåtkomliga, backar jag istället, då jag ju inte vill...

... Det känns inte som om någonting kommer att fungera. Inte nu, inte i framtiden. Och var och varannan dag, vissa perioder jobbigare och tyngre än andra, rasar marken under mina fötter och jag befarar det värsta... Blir paranoid, utmattad och orolig...


... "Men jag mår ju så bra. Är ju så stark... Klarar ju allt så himla bra"... -Och alla mina vägar till ett bättre mående, ett meningsfullare liv och ett lugnt sinne, blockeras... "Saker kan inte bli bättre, som redan är bra. Jag kan inte jobba på att må bättre, om jag egentligen redan mår bra... Och jag kan aldrig komma vidare, om jag inte med hela mitt hjärta, vill"...


... Det är utmattande, och jag har bara mig själv att skylla...

Bara jag, kan uppnå en förändring. Bara jag, kan avgöra hur jag vill leva mitt liv... Bara jag, kan bestämma vad jag ska vilja och inte vilja... Och bara jag, måste stå för konsekvenserna av de val jag gör, positiva som negativa...

... Det ligger på mig, och jag är orolig att jag aldrig kommer att släppa fram mig själv dit där jag vill vara... -Aldrig. Och vad finns det då för mening? Jag kan dock inte vara såpass självisk, att jag sviker och sårar mina syskon och föräldrar... Där måste väl någon form av gräns gå? ... Är olyckan eller sjukdomen framme, så... Men annars..


...


Idag har jag.. varit till affären i stan och köpt hem broccoli, vitkål, bananer och en färdig baguette...

Jag har vattnat alla mina växter...

Jag har legat på sängen, då det blev för tungt att se på tv:n. Druckit min banansmoothie på sängen...

Jag har läst lite i en bok om stjärntecken... Hur man nu kan lita till det, då man ju kan bli född för tidigt eller för sent... "Ska man lita till då man skulle blivit född eller till då man föddes?"..

Jag har sett på tv...

Jag har rensat lite i min mail...

Jag har funderat vårdcentral, personligt ombud, kuratorn och aktivitet...

Jag har rensat mitt skrivbord(databakgrunden) och bytt bakgrund på denna...

Och jag har haft jätteångest och inre kris, av inköp och förvaring av frukt och grönt...

.. Ja, och så har jag skrvit i min känslobok, några gånger..


Det kanske var det.


... Jag åkte iallafall till affären vid ettiden idag, efter att ha sett på HemTillGården...

Idag åt jag ingenting innan jag åkte, eftersom att jag inte kände något behov av det...

.. Jag köpte det jag skulle ha, och tog första bussen hem igen...


När jag kom hem, började jag kolla upp hur grönsakerna jag hade köpt, skulle förvaras. Någonting som även förra gången som jag försökte köpa hem och äta riktig mat "som måste förvaras rätt", gjorde mig nervös, gav mig ångest och pressande oro... så att jag till slut gav upp med den sortens ätande...

... Jag blev även idag, orolig... rörig i huvudet, osäker och förtvivlad... Alldeles tung inombords... Mest på grund av att jag blev osäker och förvirrad på vissa saker som jag läste, och då inte riktigt kunde avgöra vilket sätt som jag skulle eller borde föredra...

Beslutsångest. Prestationsångest... Och mina frågetecken växte sig både större och fler... Frågorna hamnade i vad jag borde köpa, -frysta eller färska. Ifall jag borde frysa in dem direkt jag kommer hem, eller ifall jag vill ha möjligheten att äta dem färska.. -Och om jag väljer att frysa in dem, varför inte köpa frysta grönsaker? "Dessa är väl billigare?" ... Och om jag fryser in grönsakerna, borde inte frukten också frysas in? "Eller varför inte?"... Och om jag ska välja frysta grönsaker istället, då går ju min strategi om att bara köpa grönsakerna på erbjudande, förlorad.. -Eller?...


Och allt blev bara kaos i huvudet. Vilket ledde till att jag kände stort behov av att dela mina bekymmer med någon. Någon som bryr sig på samma sätt som jag gör, men som hanterar det på ett annat, så att jag kan diskutera och kanske dras ner på jorden lite.. eller hålla mig uppe...

.. Och mina funderingar kring alla dessa möjliga omöjliga vägar, tog sin ältande, gnagande start... Likaså sängliggandet och "flykten" från tv:n... och sökandet efter olika alternativ till hjälp framåt, på datorn.. -utan framgång... Det är synd att mitt personliga ombud inte jobbar kvar längre...


Det har knappt blivit någon tv idag, då jag har känt mig för tung och stressad för det. Men jag satt iallafall där en stund när jag åt min baguette...


...


"Jag vill inte vara med längre. Jag känner mig som en fånge i mitt eget liv. I min egen kropp och mitt sinne..". Så känner jag när jag tänker på att det är tvunget att komma ytterligare en dag imorgon... -Min själ vill bara ut...

ANNONS
Av D - Onsdag 22 mars 22:12

... Den här lägenheten kommer att ta livet av mig till slut. För att i stort sett varje dag, är det någonting som indikerar på att det snart ska gå sönder, braka samman eller bete sig dumt till... och jag orkar inte hantera det. Jag orkar inte hantera risken för att det ska ske. Orkar inte hantera faktumet när det väl sker... Jag orkar inte förbereda hemmet, gång på gång, för någon snubbe som ska komma hit och fixa diverse problem... -Samma problem, igen och igen! Och jag orkar inte med alla tunga känslor som ligger i oron... -Känslan av att jag kommer att gå under... "när som helst nu"...


... Han var tvungen att spola vatten i sitt kök, mitt på dagen... Han var tvungen att få det att låta konstigt och visa på stopp i rören, redan på början av dagen... Han var bara tvungen att göra mig orolig, ängslig och tung, med flera timmar kvar av min dag...

... Ja, imorse började han diska eller något, och det är ju klart att han ska göra det... Men det började återigen låta på samma gurgliga sätt som det har gjort övriga gånger som det har blivit översvämning i mina diskhoar... Jag vet ju med mig att det kommer där uppifrån, med tanke på att jag själv knappt använder min kökskran, när jag inte fyller på vattenflaskan till kylen! Och jag kan ju tänka mig att det fortfarande är det där rostet eller vad nu reparatören/rörmokaren sa att det var den gången som han var här efter städfirman på övervåningen, hade härjat hos grannen... -Men fortfarande(?!), liksom! ... Eller vad sköljer han ner för något?


... Vilket fall, gör det mig orolig och nervös. Lika orolig som borrljudet i badrummet, och ljudet av en mjuk fontän i rören, efteråt...

... Jag vet inte vad det är som händer, och att det har hänt så mycket skit och de har fått komma hit så många gånger på de här två åren... -Jag känner mig bara så... ängslig. Det kommer aldrig att ta slut, kaoset, oron över framtida katastrofer...

Och jag vet inte heller om jag vill bli av med min rädsla och oro för katastrofer... Det skulle kanske bara gör mig... oförsiktig, så att jag släpper garden... och bara låter allt hända...


...


Jag mailade MinKontaktPåKommunen...

... Ja, det borde vara enklare än vad det är, och inte alls lika komplicerat... Men så är inte fallet...

Jag känner att jag behöver prata med någon och även få lite stöd i hemmet... Men samtidigt finns det ingenting som skulle fungera för mig, då jag inte alls kan ta emot hjälp eller prata om hur jag mår, när jag inte är mitt uppi mina kaotiska känslor... Jag känner att jag behöver ha någon att skriva av mig mina känslor till och kasta mina problem och bekymmer på, varje gång som jag inte längre känner att jag orkar leva. Att jag, när jag känner att någonting verkligen inte fungerar, och när någonting känns så konkret och självklart det bara kan göra, kan förmedla det till någon...

För att det är svårt att förmedla diffusa saker som man inte kan ta på... Som känslor och själsliga ting... Jag har liksom ingenting att komma med, om vad det egentligen är som är fel och vart jag vill komma... -För mig, mår jag både bra och dåligt på en gång. Jag är både stark och svag. Både glad och nedstämd... och jag är både vuxen och helt oansvarig... Klarar allt och klarar ingenting. Har mycket energi, samtidigt som jag bara orkar dega...

... Så att jag vet inte. Det känns så rörigt, och sådana här saker kan jag inte förmedla... om det ska vara på inbokat möte... eller när någon förväntar sig det... -Det blir bara "Jag vet inte. Ingenting. Jag mår bra. Jag vill inte ha någon hjälp"... som svar på alla frågor... Och så backar jag, avslutar kontakten och fortsätter må dåligt.


...


Okej.

Annars har det blivit tv idag.


Jag passade på att slänga lite skräp ifrån köket...

Jag känner ingen energi till att diska just nu, även fast jag vet att det måste göras snabbare nu än vad jag hade planer på, eftersom att det antagligen bara är en tidsfråga till översvämning.. igen! Men jag tog några tag med soppåsen, iallafall... -Bättre än ingenting.


... Jag har stirrat på mina Avokadoodlingar... Fotat dessa lite grann, och sedan även fotat alla dessa blommor som min paprikaplanta har fått nu! Vet inte om jag har sett så många blommor på den förut, som dessutom inte har ramlat av i knoppstadiet..!


... Jag har kollat lite bilder på datorn...

Och så har jag ätit min ingefära,-morots -och jordärtskockssoppa, en färdig lasagne som jag köpte igår... och lite smoothie/juise som inte heller idag, blev särskilt god... -Hoppas på bättre kombolycka nästa gång..! 

Av D - Tisdag 21 mars 22:02

... Okej...

Jag har ont i huvudet, jag har ångest, känner mig ängslig... har gaser, är nära RödaVeckan... -Och jag känner mig bara jättestressad och tung inombords!


...


Jag vill inte skriva om vad som har hänt(utöver det vardagliga), just nu... Så att det blir nog inte mycket till inlägg idag...

... Men jag ska beskriva min dag, uppifrån och ner.. eller tvärtom.


...


Jag minns inte riktigt, i skrivandets stund, vad jag drömde inatt... Men det var iallafall väldigt verkligt, och väldigt stökigt... precis som mitt sinne, min själ och tillvaro just nu...


... Usch, usch, usch... Jag kan inte tänka, känner jag... Får inte fram några klara minnen om min dag...

Men jag har iallafall suttit framför tv:n, som varje dag... Jag har testat den där gröten som jag la i blöt under natten, och inte alls tyckt om den... Och så har jag testat en av de där sopporna som jag tyckte smakade för mycket ingefära när jag hade gjort dem, och märkt att dessa var ätbara men blev väldigt mättande efter bara några tuggor...


... Jag har även gått till affären en vända... Eller ja, två...

Mailat JobbCoach och frågat hur länge jag kan förvänta mig att få vänta innan det inte finns någon idé att vänta längre... "Så att jag kan försöka tänka om, i så fall"... Jag orkar liksom inte vänta om väntan visar sig vara för ingenting... Så att om hon vet med sig att det inte finns någon plats eller att risken är överhängande stor att hon inte kommer att hitta någonting till mig, känner jag ett stort behov av att veta det nu på en gång... eller så fort som möjligt...


... Jobbcoach svarade iallafall att hon väntar på svar från en gård utanför min by, och att hon inte visste hur lång tid det skulle ta. Och så sa hon att hon tyckte att det var synd att jag inte ville ge den där gruppen på brukshundklubben en chans... -Men nej. Det kändes inte bra.


Jag har haft lite kontakt med 25åringen.. Pratat i telefon med henne, och messat med 24åringen...

Och sedan, efter telefonsamtalet som avslutades med att hon skulle ringa ikväll igen, har jag haft en väldig ångest. Känt mig tung och ängslig... Nervös, och.. motvillig till ytterligare ett samtal...

Jag hade under dagen, skrivit en lista efter att ha köpt min baguette, om hur jag strategiskt skulle minska på allt som inte innebar färska frukter och grönsaker... Men när allt blev så himla tungt och jobbigt, bestämde jag mig ändå för att gå till affären en gång till... Köpa Pringles, och en färdig lasagne till morgondagen...


... Efter att ha handlat, ville jag gå en liten omväg hem, mest på grund av stress. Men då en kvinna och hennes lilla barn gick åt det hållet som jag tänkte gå, gick jag åt det andra hållet och hamnade där gatulyktorna tog slut... Vände då tillbaka igen och gick hem samma väg som jag kom... -Obehagligt med kolsvart mörker..!


...


... Så till kvällen har jag ätit Pringles... Jag har legat och försökt slappa bort huvudvärken, och bara gruvat(om nu det är ett ord) mig i ångesten. Låtit den vara... Funderat lite grann... och känt mig stressad...

... Det är den här känslan som gör att jag bara vill trycka på "av"knappen och... avsluta...


... Jag har funderat lite under dagen, att maila kuratorn som jag fortfarande har mailadressen kvar till...

Men som alltid... "Vad ska man säga..? Vad har jag att säga? Att komma med?"... -Nej, ingenting. Men om jag ska kunna ta bort den enda sak som jag har tagit till vid jobbiga stunder och känslor(alltså skräpmaten), måste jag ha någonting att ta till istället... Annars kommer jag inte att orka..!

Av D - Söndag 19 mars 23:21

... Jag var till affären en vända, vid tolvtiden... Köpte den där propparmaten som jag kände ett sådant etsigt och tungt behov av igår...

Jag kände egentligen inget större behov av att proppa, idag. Men eftersom att jag var inställd på att handla, så ville jag ju inte motstå...


Sprang in i(inte bokstavligt) granngubben med sin hund, på hemvägen... Den gubben som jag så ofta skäller ut för mig själv, när det låter så oförklarligt i mitt bardrum och samtidigt dunsar och dänger i hans på övervåningen... Han som gör mig så nervös och frustrerad, många gånger...

Han har börjat se ut mer och mer som om han vill starta en koversation när vi stöter in i varandra. Det räcker liksom inte med bara ett "hej" i förbifarten, längre. Utan han stannar, ser ut som om han vill säga något, frågar hur det är... och när jag är beredd att fortsätta gå, öppnar han munnen igen... Men eftersom att vi inte känner varandra och jag har svårt att prata med folk, finns det inte mycket att egentligen säga...


... Tidigare har jag ju själv tagit initiativet över ifall jag bara vill gå förbi och inte ens titta på honom, ifall jag vill gå förbi och bara säga ett snabbt "hej", eller ifall jag ska gå fram och hälsa på hans hund...

Ja, idag hälsade jag iallafall på vovven, och drog mig sedan ur den kortkorta konversation som blev, så fort som möjligt...


...


Hemma...


Jag har proppat. Ätit...

Jag har stirrat på mina avokadokärnor som jag hoppas att snart börjar gro...

... Jag har sett på tv, sett på tv, sett på tv... -Hela dagen!


Och nu, innan jag började skriva detta inlägg, har jag försökt aktivera mig med lite hjärngympa på datorn. -Spel...


...


När jag tänker på igår, tänker på idag, tänker på morgondagen... När jag tänker på åren som gått, hur livet har sett ut... och hur det nu ser hur.. så känns det bara så meningslöst... Jag är trött. Utmattad, uttråkad och uppgiven... Det känns inte värt det, att fortsätta på samma sätt längre, när jag inte kan se mig själv bli lycklig och känna tillfredställelse och mening...


... Imorgon.. Vad ska hända då, liksom?

Om en vecka, en månad, ett år... Kommer saker kännas annorlunda? Kommer vardagen att se annorlunda ut?

... Det känns så meningslöst att gå igenom det meningslösa ensam...


... Jag hoppas iallafall på att JobbCoach kan hitta någonting till mig, som jag äntligen lyckas ta tag i... -Det kan vara min väg...


...


Det blir trots allt en ny dag imorgon... Så att jag ska gå och lägga mig framför tv:n i några timmar till, och sedan avsluta den här dagen...

Av D - Lördag 18 mars 23:36

...


... Imorse gick jag och la mig klockan... fem eller så... och så klev jag väl upp klockan tio igen... Men ingen YouTube denna natt, för att jag hade inte sett på någonting obehagligt på tv:n, så att föreställningarna i huvudet, var inte lika intensiva...


... När jag kom upp och skulle i vanlig ordning, sätta mig vid tv:n, blev jag skrämd av en nyckelpiga på min soffa... -Väldigt obehagligt. Jag höll på att ta i den, då jag trodde att det var en smula, och jag stelnade till när jag insåg vad det var...

Jag är livrädd för nyckelpigor(!) och allt annat som är närgånget och kan flyga! Så det tog ett tag innan jag kom fram till hur jag kunde få bort den ifrån soffan, så att jag kunde sätta mig... Men jag lyckades till slut komma tillräckligt nära för att se att den var halv och alltså död(vilket fick mig att undra hur den hade hamnat i min soffa och vart den andra delen fanns!) ... Och när jag insett det, lyckades jag trots allt, samla mod till mig och ta bort den med en tjock(!) bit papper...


Efter det, mådde jag väldigt dåligt över min vardagsrumsmatta...

Snart är det sommar igen och småkrypen kommer tillbaka, vilket betyder att det kan ligga en massa(eller iallafall ett) småkryp i min matta , utan att jag vet om det! Och jag har ingen dammsugare som jag litar på, då den låter för mycket och ger mig känslan av att den är påväg att explodera..! Inte heller vill jag mosa in en massa småkryp i mattan, med en nylonborste, eller mina strumpor när jag går på den!


... Jag lämnade dock småkrypbekymret, ett tag efter att jag hade skrivit om det i min känslobok...

... Jag såg på tv, åt snacks...


...


Ja, just det ja.

Vad jag gjorde innan jag la mig igår... Jag fastnade vid min systemkamera. Blev fast besluten och fixerad vid att lära mig hur de olika funktionerna fungerar vid foto i mörker utan blixt.. -Utan att ha orken till att läsa mig fram till det!

Jag testade och testade, och testade... I säkert över två, tre timmar...


... Men iallafall.

Även tidigare idag, började dagen med, efter och emellan ätandet och tv:n, att jag fotade omkring i lägenheten... Men idag, mestadels bara på autoläge, då jag inte orkade stressa igång och fixera idag också...


... Mamma messade efter ett tag... Hon efterfrågade foton på familjen, till en pekbok hon sätter ihop till 20åringens nyfödde son...

Hon frågade även om jag hade något foto på 28åringen(de har inte kontakt)... -Vilket jag inte hade... Så att jag fick messa henne och fråga efter ett foto... Varpå hon föreslog att komma hit i helgen, så att vi kunde ta ett nytt..!


...


... Jag vet inte riktigt hur jag ska få ut mina ord, tankar och känslor på papper idag, känner jag...

Men dagen blev iallafalla väldigt tung, giv och med allt detta med foton, 28åringen, prestationsångest, social press... och en massa tunga känslor av otillräcklighet, svek och hopplöshet...


Att känna press i att få fram tillräckligt bra foton. Att ha 28åringens ständigt återkommande önskan om att få sova här fastän jag inte orkar...

Det blev bara jättejobbigt och tungt... Och jag orkar inte skriva mer om det...


.. Det blev skickat foton, till slut, iallafall... Och syster och jag ska inte träffas i helgen...


...


Under mina bra stunder idag, diskade jag iallafall lite grann... Eller ja, under "en" bra stund...

Men kvällen har varit jättetung och jag har cravat efter att få proppa, utan att ha haft möjlighet, i flera, flera timmar nu... Affären har varit stängd sedan jag fick min första hetsätartunga ångest... Och istället för att kunna äta mig lugnare, har jag sprungit runt nervöst och satt mig på golven. Lagt mig på sängen... och bara inte vetat vart jag ska ta vägen...

Jag har skrivit av mig i min känslobok, ett antal gånger. Men det har inte hjälpt. Och nu ser jag väl bara fram emot att sova, så att jag kan köpa någonting att proppa på, imorgon.

Av D - Lördag 18 mars 00:34

... 20åringen fick en son som på söndag, fyller 2 veckor... Hon har, enligt 24åringen, nu fått flytta in på ett familjehem.

Jag vet inte vilken planen är, men jag tycker att det känns tryggare och lite mer hoppfullt nu än innan... Dock så känns chansen nästan än mindre än innan, att hon kommer att resa hit i april... Fast jag har ju i och för sig tvivlat på hur hon ska klara en flera mils lång resa, ensam med en liten sex veckors bebis, redan från första början när jag hörde att hon beställt resa... Jag har tvivlat på ifall hon verkligen kommer att få myndigheternas tillit i den frågan...


... Kanske kommer de. Kanske inte. Det återstår ju att se.


... Jag har lite svårt att acceptera hela den här familjehändelsen. Jag menar. Jag älskar ju barn, och alla tillskott till familjen, är välkomna. Men samtidigt mår jag väldigt dåligt av det, vilket antagligen beror mest på avundsjuka. Det känns bara som om det nu finns någonting underbart i närheten men ändå så himla långt bort. Och förutom att jag känner att jag missar sådant som jag hade kunnat ta del av, på grund av mina svårigheter att ta initiativ(allra helst på den sociala fronten!), påminns jag också ständigt om vad jag själv aldrig tror mig kunna uppnå! Vad jag själv inte har och aldrig kommer att få. Vad jag går miste om, och hur meningslöst mitt eget liv är...

Jag menar. Just nu, känns det som om vem som helst kommer att uppnå allt som jag önskar... Och att då veta att även jag har den möjligheten men inte tar den och aldrig kommer att göra... känns tungt. Och den förändringen i familjen... kommer att kännas lika tung, varje gång som någon tar sig dit..!


... Japp, avundsjuka. Och jag borde skämmas, att innerst inne, vilja att hon inte klarar det "så att allt känns ogjort"... Men sålänge som jag håller just den delen av mina känslor, för mig själv, sårar jag ju ingen...

Jag får fortsätta uttrycka alla dessa känslor som innebär glädje och fascination(stavning?) inför det nya tillskottet, istället... Även om vi kanske aldrig får chansen att träffas... Min ångest och otillräcklighet, får jag hålla för mig själv och bara acceptera...


...


Imorse när jag satt och såg på HemTillGården(ja, så det var ju inte "imorse"), konstaterade jag för andra gången på bara några dagar, att det återigen har börjat låta konstigt i rören i köket. Sådär som det låter när det börjar proppas igen av någonting... -Och jag blir bara så.. trött!

... Jag menar. Jag förstår inte vad som händer! De har varit här för så många problem, så många gånger, på bara ett par år.. Och många av dessa gånger, har det varit på grund av igenproppade rör och översvämningar i toalett och kökssinkar! -Är det någonting gubben på övervåningen gör? För att jag själv använder ju knappt diskhoarna, för tillfället..!
... Xsambon och jag, när vi bodde tillsammans i H*vetetsStad, bodde i en och samma 2:a i fyra år(!), och vi hade inte någon hemma hos oss för att fixa fel och problem en endaste j*vla gång! Vad är det här för ett skithus?!


... Jag orkar liksom inte ta hem någon en.. gång.. till...

Jag menar. Jag ska ju försöka beta av disken i köket. Städa lite, och tvätta kläder... Men jag orkar inte stressa på någonting(även om jag vet att det får mig att kämpa för att få det klart)... Och jag orkar inte be någon att komma, igen, när både jag och han vet att de snart kommer att komma tillbaka för samma problem än en gång..!

... Dagen då jag fick hem blommorna från 25åringen och jag inte ännu visste vem som hade ringt, trodde jag först att det var hyresvärdarna som ringde... Jag bävade för att de skulle vilja komma in i lägeheten och göra någon renovering eller något... Och jag började med ens, känna mig stressad, och tung inombords... Jag ville verkligen inte ha in dem hit.. Behöva städa, plocka undan saker som kan tänkas vara i vägen... och ha lägenheten tillgänglig för dem samtidigt som jag själv inte skulle våga vara hemma..! -Och ännu värre om det skulle bli tillfälligt boende, som för mormor!! ... Men det var ju som tur var, blommogram.


...


Idag, allra helst första halvan av dagen, har jag haft magknip i små stötar, då och då...

Vet inte varför, eftersom att jag... ändå tycker att jag äter bättre nu än för några veckor sedan... Men det är ju i och för sig, samma sak med håret... Det rasar jättemycket, just nu..!


... Jag åkte iallafall iväg till stan, efter HemTillGården.

Hade tänkt ta en promenad innan jag gick och handlade. Men jag kände mig stressad, och att jag nästan lyfte från marken på grund av blåsten, gjorde väl att jag bara ville få handligen gjord och ta första bästa buss hem...


... Jag handlade. Messade ett par mess fram och tilllbaka, med 24åringen... Och så tog jag nästa buss hem igen...


... Jag har ätit en massa...

Alltså det började rätt så lugnt, och jag kände inte alls behov av att äta mer än vad jag kände för... Men vid ungefär 23-tiden, började jag ändå, på grund av ångest, ängslan och stress, att äta jordnötsringar trots att jag egentligen inte kände något behov...


... Jag har planterat... Eller ja. Inte planterat. Men jag har satt avokadokärnor i vatten, mest för att utforska vad som händer... -Och jag hoppas på grodd! Det känns spännande...

Det var ju som jag skrev, en av tre gånger, i min känslobok idag.. -Jag behöver någon eller något att ta hand om. Att rå om, att vårda och älska... Och växter ger mig en viss tillfredställelse och glädje, men jag behöver någonting mer levade på mitt eget plan. Jag behöver en hund eller bebis...

... Jag är olycklig...


... Annars har jag... nog bara sett på tv.. och väntat på mer info från 24åringen, om 20åringens situation. Jag menar. Jag skulle ju kunna kontakta 20åringen, själv, och höra efter vad som händer och hur hon mår... Men... det sitter en spärr ivägen... Antagligen för att jag aldrig har varit intresserad av att ta kontakt med henne, innan, och att det finns en risk för att hon ska dra slutsatsen att jag börjar intressera mig för henne nu "bara för att hon har en bebis"... Men jag har ju blivit rätt så socialt svag nu... och tar inte riktigt initiativ till att.. ens messa... Mer än med 24åringen..! -Känner mig nog ivägen...

Jag menar. Jag har ju aldrig varit speciellt intresserad av att ta initiativ till social kontakt, och har alltid hållit mig för mig själv tills någon annan räcker sig ut. Tyckt att det varit skönt när någon är långsint sur efter tjafs och bråk... Men även de gånger som jag har lust nu, känner jag att jag inte.. orkar... -Men jag svarar på mess, om andra messar!


... Hmm... Något mer?


... Jo, jag har målat en till nagel, också. Den blev jättefin. Så att nu har jag två målade naglar :) i olika färger och mönster.

Av D - Onsdag 15 mars 00:56

Jag är så trött att ögonen inte orkar vara öppna längre...

Jag gick inte och la mig förren strax efter tre imorse, efter att ha tvingat mig själv till att se film efter serie efter serie på tv:n...

Låg sedan och lyssnade på musik, då jag såg läskiga ansikten framför mig och inte skulle kunna känna mig trygg i mörkret annars...

.. Och så gick jag igenom en kris eller ett smärre katastroftänk i eftermiddags/kväll, vilket antagligen tog en del på krafterna...


...


Jag klev iallafall upp imorse klockan kvart i tio, efter att ha drömt en mardröm om att jag råkade lägga min tygpåse som jag alltid tar med mig till affären när jag ska handla, på rullbandet i affären... Det blev nämligen ett stort missförstånd, då jag inte alls skulle ha betalat för påsen. Men kassörskan skällde bara ifrån och frågade hur hon skulle kunnat veta det...

... Jag tror att mardrömmen kom sig av en sådan enkel sak som att jag igår, rullade ihop tygpåsen och höll den som en knycklad boll i handen, istället för att ha den hängandes runt armen, som jag brukar ha... -Antagligen.


... Men iallafall...

Jag satte mig nog vid tv:n. Såg på MalouEfterTio, tills HemTillGården började... Såg på den, och...

... Ja, just det, ja... Efter det, gick jag iväg till bussen. Skulle ju in till stan idag och handla, tänkte jag...


... Köpte mig en färdig baguette och en liten godispåse, och tog sedan en liten omväg tillbaka till busstationen... Och eftersom att promenaden bara tog ungefär en kvart(kanske tjugo minuter) ändå, bestämde jag mig för att stå upp och vänta på bussen, den kvarten som var. Även fast det fanns sittplats ledig...


... När jag kom hem...

Jag satte mig nog rätt så direkt och åt min baguette... framför tv:n...


...


Jag har kollat BlocketHusdjur, ett antal gånger. Funderat hund... Grubblat över kartongerna i mitt sovrum, och känt att jag verkligen behöver bli av med alla dessa retursopor därinne, så att jag kan få in skrivbordet där och en gästsäng i vardagsrummet... Jag har funderat på ifall jag ska ställa in min gamla säng härinne som gästsäng och sedan köpa en ny till mig själv istället... Och jag har funderat fåtöljer, och nästan stressat upp mig själv vad gäller dessa, igen...


Och så har jag gått in i ett tungt och stressat katastroftänk, för några jobbiga timmar...

... Jag skrev ett inlägg om det, i hettans stund, i min känslobok. Texten blev bra och jag hade gärna velat dela den, då det måste finnas fler än jag, som känner sig oroliga och rädda för vårt samhälle och att leva bland människor som ofta helt utan fullgod anledning, vill andra människor illa... Fler än jag som, förutom alla onda och hänsynslösa människor som vill varandra onödigt ont eller skadar andra för egen vinning, också kan känna en viss rädsla för diverse naturkatastrofer och liknande... Ja men, egentligen rädsla och oro för det mesta som man inte själv kan kontrollera...


Jag hade en sådan stund idag, då dessa känslor var extra överväldigande...

Jag menar. Jag känner ju alltid när jag tänker på det, att jag är rädd, osäker och orolig. Men ibland får jag pauser ifrån att nervöst gnaga sönder min själ på det...


... Men jag valde iallafall att inte dela inlägget, då jag känner mig osäker på vem som kan komma att, på något sätt använda det emot mig... -Ja, jag litar inte till 1% på mänskligheten... Det finns jättebra och goá människor... men alldeles för många som... inte är det... Så att...


...


Annars har jag nog inte gjort så mycket idag...

Jag har ätit. Både choklad och baguette... Och druckit en jättegod egenmixad smoothie på en kiwi, en liten klyfta apelsin och några småbitar ananas.. Och så vatten.


Jag har sett på tv... Kollat husdjur...


... Och så har jag planerat att jag ska, som nummer ett, diska. Som nummer två, handla/äta... Och som nummer tre, skära upp morötterna och lägga i frysen, imorgon...

Jag skulle verkligen behöva tvätta kläder och få ordning i sovrummet, också... Men...


...


Jag fick svar från JobbCoach, imorse...

Hon frågade hur långt jag kunde cykla eller promenera ifall hon hittade en gård i mitt område, som jag kunde vara på... -Ja, cykel har jag ingen. Men promenera kan jag göra ganska långt.

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Sagt av er...

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se