Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Sociala känslor & sammanhang

Av D - Måndag 1 maj 22:27

... "Jag borde fixa försäkringar"...

"Jag borde säkra mina uppgifter på datorn. Trygga mina lösenord. Jag borde försäkra min identitet, mina ägodelar.. mig själv"...

-Det har gått genom mitt huvud, under helgen. Likt som, att jag borde diska. Att jag borde städa, tvätta och duscha... As well as, att jag är orolig för vad de salvor, de hudvårdprodukter som jag använder nu, gör med min hud. Förvirriningen och osäkerheten över ifall jag är svullen runt ena ögat och nerpå kinden på grund av ögonkrämen, hudkrämen eller något annat... Och mina bekymmer, vad gäller ätandet.. och min vilsenhet i hur och vart jag ska hantera ett jobb.. En sysselsättning...


...


... Ja, det är mycket som snurrar, just nu... Men vad kan jag skriva om min helg?


... Lördagen, satt jag hemma.. Jag minns inte så mycket av dagen.. men jag vet att jag, under några dagar nu, har fördrivit tiden med att sy... Jag testade att sy en hårsnodd av ett par gamla byxor... Den första blev inte alls bra, men tog iallafall lite av min tid... Den andra fungerar iallafall att ha på sig.. Bara det, att jag inte vågar :P


... Jag har vattnat mina växter, och fått lust att plantera en av mina avokadokärnor, i en kruka med jord. Nu sitter de ju i vatten, men det kommer de ju inte att kunna göra hur länge som helst... Problemet är ju att jag inte tar mig till att köpa jord. Många av mina växter skulle nog må bra av att bli omplanterade också, i större krukor och ny jord...


... På söndagen, åkte jag iallafall in till stan en vända... Handlade...

Skulle handla en färdig baguette, var det meningen. Men de hade inga på den butiken som jag brukar handla på. -Fick blir någonting annat, istället...

... Sedan, tog jag första bussen hem igen...


...


Jag har sett på tv.

Jag förberedde för att diska, igår. Men när jag hade slängt det mesta av skräpet, sorterat det och sådär, tog lusten och energin slut... Så att.. den förskräckliga, äckliga diskbänken, är fortfarande lika förskräcklig och äcklig..!


...


... Jag känner mig(och är) äcklig och skitig... Men jag orkar inte göra någonting åt det...


...


Men förutom tv:tittandet och sy:andet, har jag nu ikväll, skickat iväg ett mail till JobbCoach, där jag uttrycker min oro och brist på tillit till den här platsen som jag går till och ska jobba om dagarna nu... Jag menar. Jag kan inte hjälpa det, men jag tror inte på att det kommer att börja fungera på den där platsen. -Och det sliter mig itu!

... Grejen är ju att jag älskar mina långa promenader dit och hem, och jag vill inte slitas ifrån dem genom att börja jobba någon annanstans... Jag älskar miljön, att få vara utomhus och att få se och träffa en massa(massa) hundar varje dag... Jag älskar det lugn som ändå där är...

... Men jag tror inte... Jag tror inte på att jag kommer att börja känna mig tillräcklig trygg, och rätt placerad, för att våga börja jobba... Jag tror inte att de krav som jag själv begär för att kunna tvinga mig själv att arbeta trots ångest, panik och osäkerhet, kommer att ge rätt verkan på mig, på en plats där de inte har någon som helst förväntningar på en... Och där jag dessutom redan har börjat fly och säga nej till varenda uppgift som de erbjuder mig..! Jag tror inte att det kommer att fungera när jag redan har suttit, och promenerat, mig igenom tre hela dagar..!

... Egentligen behöver jag bara vara på ett ställe, där förväntningarna är normalhöga... Men det är så lätt för andra att vara alldeles för försiktiga om en, eftersom att de inte känner det jag känner eller tänker det jag tänker... Det är såklart att det är normalt för dem att minska på kraven när krav får en att må dåligt.. -Men jag kommer inte att dö av att utsättas för jobbigheter..!


...


Ja-a... det kanske var allt om min helg.

I veckan, kommer jag att blogga varje kväll, igen. Tror att jag tänker ta bloggledigt varje helg, framöver.

ANNONS
Av D - Torsdag 27 april 23:12

Ett kort inlägg... Jag är trött och ska gå och lägga mig...

Mitt ansikte har fått några, rätt så smärtsamma utslag(syns inte, men känns), här och där... Mina ögon gör ont, båda två...


... Men det är inte det som jag vill skriva om idag...


...


Inte heller idag, utförde jag något arbete på.. jobbet...

Likt som igår, bestod min dag i att sitta, gå, och stirra... Jag varvade mina timmar med att sitta på stora stenar. Sitta på bänkar... Att gå runt, runt, runt, på den stora gräsmattan... Jag vågade varken titta i ansiktet på folk.. om de samtidigt tittade på mig, eller svara när de ville öppna en konversation...

Dock så gick jag och min arbetsledare, på en promenad med hennes hund, idag. Genom skogen och runt. Jag vet inte hur lång tid det tog, men det var rätt så avkopplande... Vi pratade inte så värst mycket. Jag svarade ju mest i ettordsmeningar(ja, om man nu kan kalla det "mening")...

Men annars så gjorde jag egentligen ingenting alls... Och när det började bli lite kyligare ute och jag var helt ensam, messade jag och sa att "jag går nu"... och så gick jag... Klockan var väl ett, ungefär...


... Idag har jag väl känt mycket, att det är onödigt för mig att vara där. Jag känner inte att jag passar in i gruppen, och jag tror mig verkligen kunna fungera bättre på en arbetsplats där jag får krav på mig.. -och att jag då får saker gjorda...

För att grejen är ju den att jag alltid har haft det jobbigt, socialt... och även med höga krav, då jag har tampats med prestationsångest och konflikträdsla, i hela mitt liv... Men när jag var liten, tog jag mig igenom alla de uppgifter som kom i min väg, ändå. Jag pressade mig igenom ångest, osäkerhet, nervositet och magont... -För att kravet fanns... Nu, på flera år, har ingen velat sätta upp krav.. Och enda sedan jag gick i gymnasiet, har bristen på ork, och rädsla, fått sätta sig högre än vad konflikträdslan och perfektionismen har gjort... -Jag behöver kraven!


... Ja, jag känner det. Jag behöver egentligen vara på ett ställe, där jag får tydliga krav på mig och inga valmöjligheter i huruvida jag ska jobba eller bara sitta. Ifall jag ska kratta eller ta en promenad... Ingen rätt att välja när jag ska komma på morgonen och när jag ska gå hem på dagen... Och inte heller tillåtelsen att stanna hemma de dagar jag känner för det..!

... Nej, jag vill inte att mitt "arbete" ska kännas som en fritidsgård. För att jag vet(vet) att jag backar för både ångest, rädsla, osäkerhet, nervosotet, oro, social fobi... och allt(allt!) annat obehag..! Den enda anledningen till att jag fortsätter(och kommer att fortsätta) gå dit, är att jag inte tycker om känslan som blir av att inte göra det! Jag kan inte tillåta mig själv att stanna hemma och svika mig själv. Att bara sitta framför tv:n och ha tråkigt, ensam, när jag egentligen mår så mycket bättre av rutiner och frisk luft. För att, faktum är ju, trots allt... Jag är ute mer än halva dagarna, nu.  Jag ser hundar som tränar med sina ägare. Även om jag inte hälsat på arbetsledarnas hundar ännu, finns även de vid min sida... Och jag slipper hetsätandet och den totala bristen på rutin! ... Det enda som klämmer, är ju att jag inte utför någor arbete.. på mitt "jobb", och att jag tror att jag skulle ta mig längre om folk förväntade sig det av mig...


... Jag messade JobbCoach, efter att jag hade gått därifrån. Sa att jag ville söka efter en vanlig praktikplats istället... 

Men faktum är, att jag inte vet... Jag trivs så bra i miljön som jag befinner mig i under mina dagar... Jag trivs med alla hundar som befinner sig runt omkring mig... Och jag bara älskar den frihet jag har, så att jag kan ta en lång promenad.. både dit och hem!

... Men ja-a... Hade det varit en fritidsgård. Någonstans att gå för att se lite folk och få något annat att göra än att bara sitta framför tv:n, handla godis, och äta... -Men som arbete... Nej, jag känner mig så onödig på en plats som kräver för lite av mig.. men som jag samtidigt inte vågar komma igång på...

... Men jag tänker fortsätta gå dit.. tills någonting, mer passande, dyker upp... För att rutinen i att gå hemifrån vid 07.30 på morgonen och vara hemifrån i flera timmar, känns viktig för mig...


...


Förövrigt idag, då?


... Jag låg halva natten och funderade på ifall det var värt att åka iväg idag... eller ifall det bara kändes onödigt... Men tidigt imorse, kom jag fram till att jag inte kunde tillåta mig själv att stanna hemma... då jag hellre känner mig misslyckad därborta, än att känna mig misslyckad härhemma...


Jag gjorde mig iordning, klädde mig i tjockare kläder(eller rättare sagt, mer kläder) än igår, och gick sedan iväg till bussen... -Idag åkte mössan på, igen(fast det var ju kallare igår)!


... Hmmm...

Min dag på jobbet, har ni ju hört en del om, redan. Så att, den hoppar jag.

Jag gick iallafall därifrån, vid ett... Då hade jag börjat frysa lite grann... Gick runt, runt, på gräsmattan.. och kände mig onödig.. Och utan folk i närheten, kändes det bara.. överflödigt, att stanna kvar...


... Jag tog mig en lång promenad tillbaka till den busshållplats som jag hade klivit av vid på ditvägen...

Och väl hemma, har jag sovit lite grann på soffan. Jag har ätit för mycket skräp... Och så har jag funderat och gnagt på det här med.. jobbet... -Möjligheter, hit och dit...

... Och ja. Ställt in min och HanSomInteHarEttNamns träff på lördag...


... Och nu... -Nu ska jag sova.

ANNONS
Av D - Onsdag 26 april 23:41

Jag är trött och sliten, har ångest som ilar enda uppför halsen... och jag ser inte fram emot framtidens utmaningar...


Jag känner bara för att äta tills jag storknar. Tills jag svimmar och somnar in...

Det börjar kännas så tungt nu, att försöka ta sig igenom det ena meningslösa försöket efter det andra, när jag samtidigt känner att jag bara försöker halvhjärtat...


...


Jag kan inte riktigt bestämma mig för, idag, ifall jag gjorde det här mot mig själv eller ifall det bara är såhär jag är och känner... -Men det gick inte alls bra, idag...


... Jag åkte in till jobbet, imorse.. Trots en hel natt av orolig sömn på grund av oro för vädret. Oro på grund av att jag inte har några kläder som skulle passa för kyla och regn... Orolig för att då inte orka, eller få väldigt "ont" av att vara ute en hel dag och jobba...

... Men det var inte vädret som jag skulle vara orolig för. Det var inte "att frysa, och bli blöt om både fötter och kropp(fastän jag blev det)", som jag skulle ligga sömnlös för...


...


Jag klev upp när klockan ringde, vid 07... Gjorde mig iordning och gick iväg till bussen...

... Sedan bestämde jag mig först för att promenera hela vägen till jobbet. Men eftersom att jag inte hade någon aning om hur lång tid det skulle ta, klev jag på bussen efter att ha gått endast en hållplats...


... När jag kom dit, blev jag med ens stel... Det kändes obehagligt och jag kände mig handlingsförlamad... Ville inte se folk i ögonen och ville inte gå i närheten av stugan där resten av gruppen jobbade... Och när min arbetsledare skulle introducera mig för lite uppgifter som jag kunde göra, vågade jag inte göra någonting. Att bara ta tag i en kratta, var en omöjlighet. Inte heller att lägga arbetsledarens hopskyfflade löv och grenar, i skottkärran.. eller att tömma skottkärran, kunde jag förmå mig att göra... -Det kändes jätteobehagligt att det var så mycket folk omkring mig, som kunde se vad jag gjorde, hela tiden!


... Min dag på Brukshundklubben, kändes i det stora hela, helt meningslös. Och jag kände mig både som en självsvikare och rent utav misslyckad...

Det enda jag gjorde, var att sitta på en bänk och se hundar bli tränade på gräsmattan. Att oroa en äldre kvinna, för att jag satt i regn, snö och hagel, för länge utan att värma mig emellan... Och att promenera omkring.. -Runt, runt, runt...


... När klockan blev ett.. och jag fortfarande inte hade lyft ett finger, på hela dagen, bestämde jag mig för att ge upp och gå hem... Jag hade lite messkontakt med JobbCoach, under dagen, då jag kände mig uppgiven och säkerligen sökte svar som kändes omöjliga att få... Men på de få mess som Arbetsledaren skickade, svarade jag inte ens... Är så svårt att veta vad jag ska svara, när saker inte fungerar och jag inte vet vem hon är.. eller hur hon ser ut! Jag menar. Jag har knappt lyft blicken så att jag ser henne, ännu!

... Jag som älskar och verkligen älskar hundar, var såpass inom mig idag, att jag sa ett kort "nej" när Arbetsledaren tog med sin hund bort till mig och frågade om jag ville hälsa... -En jättesöt liten(rätt så stor ändå) Rottwailervalp.


...


Jag tog en lång promenad(ungefär en timme) tillbaka från jobbet, och väntade sedan på en buss som var nästan en halvtimme sen, och åkte hem...


Väl hemma, har jag fortsatt känna mig misslyckad, uppgiven... vilsen... Och jag har inte kunnat sluta fundera på hur jag ska både kunna gå till jobbet så att jag slipper sitta hemma och svika mig själv.. och(!) kunna fly undan vad som känns som en omöjlighet och en obehaglig plats att vara på..(!), på en och samma gång!


Jag har ätit en hel del. Jag har sett på tv, och halvsovit framför tv:n...

... Och jag har blivit frustrerad på min mobil, för att minnet blir fullt på den hela tiden... -Blev tvungen att radera hela familjechatten, till slut...


...


Men det får räcka för idag... Ska antagligen tvinga upp mig själv tidigt, imorgon.. Så att jag kan åka iväg och stirra mig igenom en till dag på.. jobbet..!

Av D - Fredag 21 april 01:06

Inatt sov jag oroligt... Antagligen på grund av mina bekymmer med diverse piller och hygien-, hår-och hudvårdprodukter som jag funderar över just nu. Jag menar. Det är, hur jag kommer att reagera på att använda dessa. Hur jag använder dem på bästa sätt. Det är, vilken som är bäst av vilka... och det är, vad som kanske inte alls är tillräckligt bra för mig.. att "utsätta" mig för...


... Innan jag la mig, använde jag dock ett par av de hudvårdprodukter som jag fick av 25åringen. Mest på grund av att jag kände mig skyldig om jag inte använde någonting som jag hade tagit emot av någon annan...

... På morgonen, hade jag sedan fått info via mess, från 25åringen, om hur produkterna fungerar och i vilken ordning... Så jag klev upp och bestämde mig för att "trots allt, gå igenom "en kur"...


... Efter det, har jag funderat alla dessa produkter, ännu mer. Jag har kollat upp ingredienser, och jag har oroat mig, ältat och gnagt sönder mig själv inombords, på att det finns(eller kan finns) giftiga ämnen i dessa, som inte är särskilt bra för kroppen... "Och varför ska jag då trilskas med att försöka äta enbart ekologiskt?"

... Jag skrev av mig, i min känslobok, om det faktum att jag inte skulle orka söka efter ekologiska alternativ för alla mina hygien-, hud- och hårvårdsprodukter. Att jag inte heller ville strunta i att använda de produkter som jag redan hade fått av annan... -men samtidigt inte ville ha i mig några gifter!

... Kollade även upp dessa tabletter mot riklig menstruation, som jag har funderat på att börja köpa nu så att jag kan åka iväg till jobbet "alla vardagar i månaden". Haft ångest för vad dessa innehåller, men gång på gång, kommit på att dessa bara tas ett par dagar i månaden och att det därför vore oskadligt. Också oroat mig för, -hur jag skulle hantera att ta dem, när jag skulle ta dem och hur många jag skulle ta... Bävat mig inför att köpa, på grund av det och på grund av eventuella biverkningar eller liknande...


...


... Men jag tänker använda produkterna som jag fick av 25åringen. Och jag köpte hem tabletterna mot riklig mens, och(äntligen) ett paket tygbindor...

Och förutom det, så har jag diskat. En hel del, faktiskt. Städat lite i köket... -Allt är inte klart. Långt därifrån! Men det är bättre än ingenting.


Jag har ätit en hel del, sett på tv.

Och så har jag messat med 24åringen, stämt träff med HanSomInteHarEttNamn, och sminkat ögonen "bara för att testa"...


... Ja, jag messade HanSomInteHarEttNamn, till slut, för att jag kände mig skyldig...

Det kändes som att han skulle bli sårad om jag bara struntade i att vi inte hade skrivit på några dagar och att "det bara var han" som var intresserad och satt och väntade...

Nej, jag vet inte. Men vi messade några mess, och så stämde vi träff i hans hemstad på lördag nästa vecka...


... Det känns lite ängsligt. Lite nervöst...

Han känns så himla lik min Xsambo.. Och är han det, kommer ångesten att bli så tung att bära, att jag inte kommer att orka hålla kontakten!

... Men det är som jag skrev till mig själv precis innan detta inlägg, -att vi behöver inte fortsätta ha kontakt med varandra efter våran träff "om vi inte vill", -men att jag iallafall kan träffa honom en gång, innan vi tar avstånd... "Det är ju bara fem timmar av mitt liv"...


Så att, det är bestämt. Och nu ska jag snart sova. -Skönt.

Av D - Tisdag 18 april 23:53

Jag är jättetrött...

Men jag ska skriva lite om min dag, innan jag lägger mig... För att det gjorde jag ju aldrig igår, eftersom att jag var... "jättetrött"... Och sedan ska jag nog orka se på GhostWisperer, om den går i natt... Men efter det, ska jag verkligen(verkligen) sova...


...


Jag skriver lite kort om min dag. Eller ja, jag hoppas att det blir kort. För att det tar så himla lång tid och mycket energi att skriva dessa långa inlägg, med tanke på hur mycket möda jag lägger ner på att gå igenom varenda ord, mening och stycke, gång på gång på gång, för att göra så rätt som möjligt, grammatiskt, och göra så rimligt det bara går, med kategoriseringen... -Ja, säkert en timmes genomgång och rättningar!

... Den energin har jag egentligen inte.. såhär sent på natten..!


...


Igår natt, la jag mig klockan halv ett, jättetrött, och orkade inte blogga...

Jag vaknade till, under natten, säkert en gång i timmen eller en gång varannan timme. Den första gången, var vid halv två, då jag fick för mig att jag hade bråttom till bussen eller hade missat den... Vaknade sedan, gång på gång.. på gång och kände mig pressad till att kliva upp och gå till bussen. Nästan så att jag längtade, fastän känslan jag gick och la mig med, var att jag inte ville åka iväg alls.. där på morgonen.


... Klev till slut upp, vid halv elva när klockan ringde(eller om det var kvart i elva).. Gjorde mig iordning och gick iväg till trafikplatsen...

Jag fick vänta i närmare 20minuter(har jag för mig), på trafikplatsen, och även ett tag, i stan... Och sedan mötte jag upp JobbCoach och åkte med henne till Brukshundklubben. -Vi skulle ju ha planeringsmöte idag, för praktikplats.


... Det kändes stressigt, det kändes obehagligt... och jag kände mig pressad... Inträngd i ett hörn...

Jag känner liksom inte så stort hopp om att det ska fungera heller denna gången, med att börja jobba. För att det finns sådana där punkter som gnager i mitt huvud, som jag inte vet hur jag ska lösa. Hinder som jag inte har kommit på, hur jag ska ta mig över...


... Men jag ska börja jobba, på måndag nästa vecka. Försöka ta mig dit. Försöka våga finnas till på det där stället... Jag har ägnat stor del av min hemmavarande tid idag, åt att plugga kartan över staden och lära mig vart hållplatserna kring brukshundklubben finns.. och att komma fram till, vilken av busshållplatserna jag ska välja och vilken buss som passar...


... Det blir bara så rörigt i huvudet, och idag vill jag inte skriva om vad det är som oroar mig med att börja praktisera eller jobba. Jag tänker bara älta det för mig själv och hoppas på att jag lyckas ta mig igenom det eller finner en fungerande lösning som lyfter bördan lite från mina axlar...


... Jag messade JobbCoach, efter mycket om och men, nu på kvällen, eftersom att hon ville veta om jag hittade någon busslösning. Egentligen har de ju en minibuss som hämtar upp i stan.. men jag känner mig väldigt otrygg och inträngd, om jag ska åka med ett gäng okända människor, utan att kunna backa två steg om jag känner för det... Så att jag vill hellre ta länstrafikens bussar, eller gå...

... Skrev iallafall vilken tid jag trodde att jag skulle vara där...


...


Jag och HanSomInteHarEttNamn, har inte messat någonting idag.. Och jag kan förstå honom! Enda sedan den första dagen(då jag hörde av mig), har han varit den som skickar första messet varje gång...

Och jag känner mig ju lite skyldig, men kanske betyder han inte så mycket för mig(?)... Jag menar. Andra killar som jag har börjat skriva en del med, har ju antingen försvunnit helt.. eller så har jag blivit som besatt av kontakten..!


... Men, men...

Annars så har jag sett på tv. Ätit lite grann, då jag handlade en baguette och en Centerrulle innan jag åkte hem idag... Och så har jag...


... Ja, jag kanske inte har gjort något mer idag...

Men jag borde verkligen städa, diska och tvätta... -Det är ett som är säkert!

Av D - Söndag 16 april 02:58

... Jag ska blogga lite grann, innan jag lägger mig.. Med betoning på "lite"...

Jag är helt slut, och dagen har varit både stressig, problematisk, rolig, kärleksfull, och med alldeles för många intryck, på en och samma gång..!


... Jag tar det ifrån början, och borstar sedan tänderna och slänger mig pladask i sängen... -Somnar säkert på en gång.


...


Efter en natt med bara lite sömn, klev jag upp klockan 07.00 och började göra mig iordning för att gå till trafikplatsen. Jag sminkade mig lite lätt med bara mascara och lite kajal(ja, efter att ha letat(och letat) efter sminket som jag hade lyckats trolla bort), och rusade sedan iväg till trafikplatsen.

Det var solsken och vackert väder. Fåglarna kvittrade, luften var frisk och lite bitig, och de enda ljud, förutom naturens brus, var transportfordon i fjärran. Klockan var 07.30, och känslan var harmoni... -Ja, mestadels iallafall...


... När jag kom fram till trafikplatsen efter att ha placerat mina fötter väldigt noga på vägkanten, för varje steg jag tog, i hopp om att kunna undvika läckage och blöta fötter, satte jag mig på bänken och kollade när bussen skulle komma. Tanken var, förutom att jag ville veta om den skulle bli sen eller i tid, att kunna messa mamma och säga att jag kommer tidigare än tänkt. -Jag skulle ju egentligen ha kommit klockan ett, men nu skulle jag istället komma vid halv tio...

... Men det var något fel på buss-appen, så att tiden när den skulle komma, inte stod på samma som den gjorde när jag planerade resan.. -eller innan jag gick, på morgonen..! Nu stod det att den skulle komma en halvtimme tidigare(!), vilket var några minuter innan jag kom! ... Jag blev orolig och nervös, eftersom att jag inte orkade(eller hade någon större lust) att gå tillbaka hem igen... Men jag kunde, efter mycket "om" och "men", lokalisera bussen, och hamnade på busstationen i rätt tid för att ta nästa buss till föräldrarna.


Väl hos mina föräldrar, var 20åringen och hennes kille redan där... Även så, mormor, mamma och pappa(såklart), och 16åringen(inte heller någon konstighet)...

... Det blev lite prat, och efter ett tag, en lunch innan alla andra skulle komma... Jag och 20åringen hade även ett krig mot mammas dator, då jag skulle hjälpa henne att skriva ut några foton på sin lilla son... Det uppkom bara problem på problem, och inga av mammas fotoprogram kunde skriva ut fotona på rätt sätt. Jag har ju liksom aldrig haft problem med det förut, men idag tycktes allt vara mot oss.. Och för att inte vara nog, skulle inte heller det enda fotoprogram som mamma och pappa, själva kunde hantera, fungera på mammas dator..! Men till slut, efter mycket krigande, både ensam och i sällskap av 20åringen.. -i ett ögonblick, med 16åringen.. och stundvis, med mamma och pappa... lyckades pappa, på sin egen dator, få det enda program som de själva klarade av att använda, att fungera.


... Sedan, när alla syskon med sina respektive, hade kommit, åt vi snart middag. Pratade, såklart.

Och efter det, gjorde 24åringen och jag, tårtan. Vi försökte vispa en vaniljkräm som inte alls blev bra. -Kaos..! Och så skar jag jordgubbar, medans 24åringen byggde tårtan.

Det blev kaffe, tårta och kakor. Lite presentöppning, då det var några stycken födelsedagar som skulle firas(inklusive min)... Och sedan löpte 25åringen amok med att bli av med en massa av sina saker, eftersom att hon skulle flytta ifrån sin lägenhet för att bo med sin kille...


... Ja, det blev mycket(mycket!) saker, till slut..! Hon hade en massa hud-och hårvårdsprodukter, och lite kläder och diverse prylar, som hon försökte pranka på oss andra..! Och förutom mina egna presenter, som bland annat var en brödrost och en stor canvastavla, skulle jag konka med mig en hel stor bärkasse med saker som min kära syster gärna såg att jag tog..! Men jag fick skjuts av henne och hennes kille, hem.. Så att det var ju inga problem... Och jag är tacksam för sakerna, även om dessa inger en aning press i mitt sinne.


...


Det blev rörigt i mitt huvud, av dagens dag. Och eftersom att jag inte vill skriva om några familjeproblem- och bekymmer, för tillfället, i respekt till de andra, hoppar jag just den punkten. Men annars, alla saker som jag fick med mig hem, och pratet och instruktionerna kring dessa.. Alla foton jag såg, och allt det pratades om... -Nu känner jag mig bara jätterörig.


... När jag kom hem, har jag iallafall proppat i mig de kakor som jag fick med mig hem efter att inte ha orkat äta några på festen... -Bara stressat i mig dessa...

Jag har försökt kolla igenom och ta reda på några av de grejer som jag hade med mig hem...

Jag har sett på tv, redigerat och sorterat de foton på 20åringens pojke, som jag tog med mig hem till min dator... Och så har jag messat lite grann med... -Ja, vad ska jag kalla honom? Jag vet inte riktigt, eftersom att jag inte känner honom.. Men det känns omständigt att alltid kalla honom för "killen som 24åringen puschade mig till att börja prata med"... -Haha.


... Och nu blir det sängen...

Det här inlägget blev mycket(mycket) längre än vad jag hade räknat med.

Av D - Lördag 15 april 02:05

Jag är helt slut.


...


Idag har jag...


.. Gått iväg en vända till affären. Köpt en färdig baguette, en påse naturgodis och en påse lösviktsgodis.

Jag har sett på tv, och ätit(inte överflödigt, dock)...

Jag har letat efter kläder att ha på mig imorgon, utan att egentligen ha någonting som passar den "figur" jag nu har... Jag har ju alltid varit så.. på gränsen till underviktig(eller underviktig), tidigare.. Men nu ligger jag mer på normlavikt. Så allra helst byxor, var svårt att finna... -om jag inte vill gå med mjukisbyxor till påskfirandet imorgon!

Och så har jag skurit upp de två bananer som har legat i skafferiet ett tag nu och behövde frysas in... -Fryste in dessa...


Och nu på kvällen, har jag messat med 24åringen, som puschade mig till att messa hennes sambos killkompis... -Messat lite med honom...

Det kändes lite obekvämt att ta kontakt med någon som man inte vet vem han är och inte minns hur han ser ut. -För att jag har tydligen varit på samma inflyttningsfest(min systers) som han, men jag kan inte minnas honom...

.. Vi messade iallafall några mess... Men ifall kontakten kommer att fortskrida.. det vet jag inte...


...


... Nu, de senaste timmarna, har jag bara önskat att jag kunde vara uppe hela natten och vänta på att få gå till bussen... För att, jag hade klätt mig i de kläder som jag till slut bestämde mig för.. och jag hade satt på mig två halsband som jag aldrig bär annars...

Jag orkade bara inte ta av mig allt... för att sedan få på mig allt så att jag ser ut på samma sätt imorgon också, när jag vaknar...

.. Allra helst halsbanden, var jag orolig för..! Att dessa inte skulle hänga på samma sätt...


En annan fundering jag hade, över morgondagen, var(och är), när jag ska åka... Vilken buss jag ska ta... För att det finns inga bussar imorgon, som gör att jag både slipper lång väntan i stan.. och inte behöver promenera i en halvtimme(lite drygt) till trafikplatsen, vid halv åtta på morgonen...

Men vi får se. Det lutar åt att jag promenerar till trafikplatsen, så att jag slipper "göra ingenting" i stan imorgon...


...


... Jag har även duschat, idag...

Men annars, vet jag inte... Det kanske inte var något mer...

Av D - Torsdag 13 april 23:56

... En stor del av min tid idag, har jag lagt på att försöka lägga upp något slags schema över påskhelgen, som tar hänsyn till diverse busstider, öppettider på affärerna, och familjens påskfirande hos mina föräldrar...

Det är bara såå svårt att få allt att gå ihop, och jag kan inte riktigt få till det som jag vill ha det... Att det blir väldigt långa listor, med en massa siffror(tider) i rad, och väldigt många(okej, bara tre eller fyra) dagar att ta med i beräkningen, gör ju också att mitt huvud blir rörigt och jag inte orkar tänka alls... -Jag kommer inte fram till någonting...

Och nu på kvällen, blev även tisdagen ett frågetecken... Jag menar. Jag har ett möte då, men ingen passande buss därtill... "Ska jag besöka mina föräldrar före? Ska jag stå ut med väntan i stan? Eller ska jag promenera till trafikplatsen och ta en senare buss, därifrån?"...


...


... Annars har jag åkt in till stan en vända...

Jag har laddat mitt batteri till systemkameran och även lagt över fotona till datorn... Kollat igenom dessa... och känt röran som bara växer och växer i både själ och sinne, ju fler foton jag kollar på och inte kan avgöra ifall jag borde sortera ut och kasta de "fula" och "meningslösa", eller ej...

Och så har jag messat med 24åringen, som verkade försöka sälja in en av hennes sambos killkompisar, till mig :P

Jag har även tagit en stickling, ifrån en gren på min Fikus, som var längre än alla andra, och tänkte ge bort den till mamma... Sedan får hon göra vad hon vill med den. Ifall hon vill ge den ett försök eller.. ifall hon bara låter den vara. Det spelar ju inte så stor roll, eftersom att jag inte gjorde mer än att klippa en gren :)

Jag har ätit lite grann, och sett på tv...


...


Jag kände mig så orkeslös, idag när jag skulle åka in till stan... Jag menar. Det var en, oundvikligt, rätt så lång väntan på nästa buss hem, och jag kände egentligen inte alls för det... Men jag var fast besluten att åka in idag ändå, och köpa mig min lunchbaguette och någon liten godsak... -För att imorgon skulle jag bli hemma! Duscha och sådär...


Efter HemTillGården, fifflade jag en hel del med fotona ifrån systemkameran(okej, jag kollade bara igenom dem.. ordentligt), och sådär, och hade svårt att slita mig. Men när klockan väl blev dags att gå...

... Nej, före det. Jag gick iväg när det fortfarande var 40minuter kvar tills bussen skulle gå, och bestämde mig för att ta en liten omväg till hållplatsen. Jag orkade helt enkelt inte sitta hemma, längre.. och behövde ut... men orkade samtidigt inte gå till trafikplatsen.. Detta resulterade i att jag blev lite tidig.. men inte i närheten av vad jag ibland brukar bli..(!).


... När jag kom in till stan, hade jag tio minuter på mig tills bussen skulle gå tillbaka igen.. Och jag bestämde mig ganska snabbt för att skynda på lite grann och kanske hinna med den. Jag plockade på mig de två saker som jag redan hade planerat att köpa, och ställde mig i(den alltför långa) kassakön... Sedan gick jag så fort jag bara orkade, och gjorde en 4-5 minuters promenad, hälften så lång... och hann(precis!) med nästa buss tillbaka..!


... När jag kom hem, så åt jag min baguette, och började sedan kolla upp busstider, öppettider och så vidare, för påskhelgen. Gjorde en lång lista, och försökte lägga något slags pussel, med tider och dagar... -Alldeles för lite tid, och alldeles för få(men samtidigt för många) alternativ...

Men jag lämnade det där, efter ett tag, då det blev för tungt för själen att bära.. Eller så var det själen som blev för tung att bära...


Tv. Dricka kaffe och äta kakor.

Och så skickade jag iväg ett mess till mamma, där jag skrev vilken tid jag planerar att komma på lördag...


...


Hmmm...

Jag kanske inte har missat någonting, nu... I så fall, får det vara.

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se