Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Sociala känslor & sammanhang

Av D - 24 december 2016 02:18

Klockan är tjugo över två. Men jag måste blogga innan jag lägger mig. -I ångesten för att bloggen ska dö ut eller vara "för" oregelbunden...


... Filmen slutade såå sent. Men jag var ju bara tvungen att se klart den...

Får se om jag kan sova nu, när jag såg en såpass stundvis obehaglig film... -Men jag är ju supertrött. Sådär så att ögonen håller på att slå ihop och jag fick tvinga mig själv att stanna uppe och hålla mig vaken...


...


Så.

Kort om dagen idag.

Ja. Kort denna gången... -Jag brukar ju skriva att jag ska skriva ett kort inlägg om min dag. Men oftast blir det väldigt långt ändå... -Men just nu, när jag har längtat efter sängen såå länge.. -Blir det nog bara något väldigt snabbt. En sammanfattning.


...


Jag vaknade... någon gång imorse.

Hade som vanligt haft en orolig natt med lätt och ostadig sömn... -Och när jag vaknade på morgonen, hade jag ingen som helst lust att kliva upp...

Jag ville inte möta dagen... Hade haft det för jobbigt med oron över returen av fåtöljen. Och idag skulle vara dagen då den skulle släpas på bussen, bäras till postombudet... och antingen gå igenom eller få mig att bryta ihop...


Japp...

Jag hade ingen lust eller ork att ta tag i det. Inte egentligen... -Men det behövde göras...

Så att. När klockan blev strax efter halv tolv och jag hade struntat i att kliva upp tills HemTillGården började, lite halv motvilligt.. -Klev jag ändå upp...


...


När klockan blev cirka halv ett, gick jag iväg till bussen... med kartongen i mina armar...

Den väger ju bara sju kilo. Men den blev ändå tung efter en stund. Trots en promenad på bara fem minuter...

Och att få in den i bussen, var inte det minst bökiga. -Smala dörrar... och ett otympligt paket...


Hela vägen till affären, under promenad och bussresa, oroade jag mig...

Jag oroade mig för att streckkoden inte skulle fungera... -Kunde inte sluta fundera över ifall de då kan skriva in siffrorna som står istället, och om de i så fall skulle göra det...


Promenaden dit, var tung. Och jag gick så fort jag bara orkade, för att slippa bära det så mycket längre...


Väl på affären, lämnar jag in paketet.

Hon blippar det. Lyfter undan det, och ger mig ett kvitto...

Och min oro över att jag kanske skulle behöva betala, bekräftades inte... -Portot var betalt. Vad skönt.


...


Efter att ha lämnat in paketet, kände jag mig fri... -Mer fri än på länge...

En av alla mina bördor hade lyfts från mina axlar... Och det enda som jag nu behövde oroa mig för, vad gäller just fåtöljen.. -Är ifall de denna gången, kommer att öppna kartongen innan de skickar den vidare.. Och ifall de kommer att ta bort mitt meddelande från kartongen och läsa det... -Och inte se till att nästa kund får det!

... Det borde inte bli någon nästa kund... För att fåtöljen var ju trasig...


... Jag tog en långpromenad till busstationen...

Bestämde mig för att proppa idag... -Att jag skulle köpa precis allt jag ville ha "för sista gången"...

Och alltid ska man behöva ångra det...


...


Jag handlade. Åkte hem... -Och så åt jag...

Jag har ätit, ätit och ätit... -Blivit äckligt mätt, och fortsatt äta..

Jag har räknat kalorier... och ätit igen..!

Och jag har sett på tv... -Mycket tv...


Och jag har haft ångest för att jag äter för mycket... -Jag går upp i vikt. Och jag fortsätter proppa...

Egentligen vill jag ju bara svälta... Jag vill känna kontroll... Trygghet... Och jag vill inte känna att jag är elak mot mig själv och inte visar någon självrespekt...


... Förutom det, messade 25åringen idag... -Två gånger...

Hon undrade om jag skulle till mamma och pappa imorgon... -Vi har ju redan firat jul. Så att det är inget planerat julfirande där... Men jag tror att hon ändå vill åka dit...


Jag svarade dock att jag trodde att jag skulle stanna hemma istället. -Att jag behövde vila...

-Men hon messade igen "Snälla kom"...

Jag vet inte... Jag känner bara för att vara hemma. Det har varit jättemycket pågång nu ett tag. Och nu när julledigheten kommer och därför de ärenden jag har hos olika företag, stannar upp för ett tag.. -Vill jag bara passa på att koppla bort... -Så gott det går, iallafall...


Jag vill vila.

ANNONS
Av D - 22 december 2016 22:30

... Så sitter jag och skriver ett mail angående ärendet "retur av fåtölj"... -Och får ett mail.. angående ärende "kanalpaket"..!


...


Det var skönt att få en liten paus ifrån vardagen och all stress, osäkerhet, ångest och oro i den...

Men nu är den tillbaka igen, och det känns som om jag ska explodera inombords, av trötthet och oro... Osäkerhet och rädsla... -Farhågor...


Jag vet inte hur jag ska orka...

Hur orkar man?


...


Igår klev jag upp strax innan klockan ringde.

Jag skulle duscha. Och sedan bara vänta på mamma och pappa...


Jag duschade. Åt. Proppade lite grann...

Jag räknade kalorier. Funderade...

Och jag såg på tv....


... När klockan blev närmare fyra, kom föräldrarna.

Vi åkte bort till slottet.. -Där vi och några syskon med sambos, skulle äta julbord och övernatta en natt...


Julbordet var överraskande trevligt och roligt.

Vi hade kul tillsammans.

Satt länge, länge och bara pratade. Skrattade. Drack och åt... -Och såg stearinljusen sakta försvinna...

Vi hade en sådan tur att hamna ensamma nere i källaren. -Jag, pappa, mamma, 22åringen, 16åringen, 25åringen, 24åringen.. -Och 25åringens och 24åringens sambos.

-Och bättre än så, hade det inte kunnat bli!


... Jag testade en IrishCoffée... Och den var inte god.

Jag drack en del av den ändå. Men den var alldeles för söt. -Och varm alkoholdrink var ingenting för mig...

Långt innan jag blev klar, hade den delat sig både i socker och fett... Och blivit iskall!


...


... Efter julbordet. Middagen.. -Som vi satt vid till sen kväll, tidig natt.. -Gick vi till baren. Satt där en stund. Tills vi blev "utslängda" på grund av "natt"... och gick till våra rum.


Jag, 22åringen och 16åringen sov på B&B i en annan byggnad. Men det var härligt att komma ut lite.

Mamma, pappa, 24-, och 25åringen med sambos, sov i hotellrum.


... Dagen efter, blev det frukost på hotellet.

Men det blev utan 16åringen och 22åringen. Eftersom att de fortfarande låg och sov.


Vi kollade in ett gammalt slott. Och en kyrka...

Och sedan tjeckade(stavning?) vi ut vid tolvtiden.


...


Jag följde med mamma och pappa...


...


Nej.

Måste ju berätta om min natt på rummet, också!


Vi gick väl och la oss vid halv ett - ett någon gång.. -Förutom 22åringen och 16åringen som satt uppe och spelade kort- sen natt, tidig morgon...

Och dum som jag var, var jag bara tvungen att läsa det mail som jag hade fått från FåtöljNissarna. -Min retursedel med info om hur jag skulle gå tillväga för att skicka tillbaka den..!


Jag blev stressad. Orolig... -Hade en massa invändningar och frågetecken på den info jag fick...

Så jag började skriva punkt efter punkt, med frågor och synpunkter, som jag sedan skickade iväg som svar...


Jag var illamående. Dålig i magen... -Visste inte varför...

Antagligen för mycket fett. För många olika småsaker.. och en del alkohol... -Och det, tillsammans med min ätstörningsproblematik!

... -Så jag fick lov att gå på en allmän toalett... -Hade tänkt vänta tills jag kom hem. Inte ovanligt att jag håller mig så länge...


... Så att...

Jag sov nästan ingenting...

Jag bara funderade. Vred och vände på mig...

Oroade mig för returen av fåtöljen. Hur det skulle gå... och på vilket sätt jag skulle skicka den(eftersom att företaget inte har gett mig någon anledning att lita på deras seriositet(är det rätt ord) och noggrannhet..!


...


Men tillbaka.


Jag åkte iallafall med mamma och pappa hem till sig. Eftersom att jag behövde själv skriva ut retursedeln(och jag har ingen skrivare)...

Och så åt vi lunch...

Sedan försökte pappa och jag få ut retursedeln. Men fick lite problem...

För det första, hade de skickat en retursedel där det felades lite av texten på höger sida(vilket vi inte kan göra något åt)... -Typ som om de hade klippt ut den snett... Eller scannat in den fel...

Och för det andra, blev den väldigt stor... Den täckte nästan ett A4...

Men jag hoppas att det går bra ändå...


"Att de inte bara kan skicka en retursedel på posten"... *Suck*...


...


Efter det, och att jag hade skrivit klart mitt meddelande till dem(Vilket jag kom på nu, att jag blandade ihop "fraktsedel" och "följesedel". Jag skrev att jag hade fått med den förre kundens "fraktsedel", fastän det var dennes "följesedel" jag hade fått... Men, men... Vad gör man..?).. -Bestämde jag mig för att åka hem...


Den buss jag annars kunde ha tagit, hade nämligen, om den hade blivit lite sen, orsakat att jag missade nästa buss hem från stan.. -Och då hade fått vänta i två timmar ute i mörkret!

-Nej, tack!


...


När jag kom hem, satte jag mig nog vid tv:n... -Men jag kunde inte koppla av...

Först så åt jag en massa. -Bara vräkte i mig! Och räknade på lite kalorier. Hade dåligt samvete...


Sedan började jag fixa med kartongen till returen av fåtöljen. Då jag har svårt att släppa denna, ens för en stund! -Fastän jag är jättetrött...

Jag klippte ut retursedeln. Tejpade fast den på kartongen... -Kom på att jag aldrig tog bort fraktsedeln under.. -Oroade mig för att de inte skulle kunna scanna streckkoden...

Och även om jag inte hade sparat en fraktsedel under retursedeln, hade jag oroat mig för streckkoden. Eftersom att den är i supersize..!


Jag tejpade igen kartongen.

Tejpade fast mitt kuvert med meddelandet i, på sidan av kartongen... -Då jag inte visste om det var önskvärt med annat än fraktsedeln och tejp, på översidan...

-Fastän jag såg att den förre kundens retursedel fortfarande sitter intakt på ena långsidan av kartongen..! Inte ens den har de tagit bort!


... Efter att ha klistrat fast kuvertet, blev jag orolig för att de inte alls skulle lägga märke till att det fanns där... Och att de bara skulle skicka kartongen vidare till nästa kund, precis som förra gången.. -Med mitt meddelande kvar på!

Så att.. Jag ritade en röd pil uppe på kartongen, som pekade mot den sida som jag satt kuvertet på...

Och efter ännu lite mer nervöst gnagande oro, skrev jag till en text i samma penna.. "Orderinfo"... Och ytterligare ett par minuter senare.. -En till.. "Returinfo"...

... Och så rev jag försiktigt, men stressat och tvångsmässigt.. -Bort min retursedel lite, och pillade bort just den del av fraktsedeln under, där streckkoden var... -Resten fick sitta kvar...


Och efter det, skrev jag ett mail till FåtöljNissarna, där jag skrev att jag hade tejpat fast kuvertet på ena sidan av kartongen, och att jag hoppas på att de tar bort det och läser det. Eftersom att jag inte vill att nästa kund får det...

Och att det känns viktigt att de kollar igenom kartongen denna gången, eftersom att fåtöljen redan var trasig när jag fick den..(Och ingen annan kund borde ju behöva ta emot den)...


...


När jag sitter här och skriver det mailet till FåtöljNissarna, mailar Kanalpaketet... -De svarar på ett mail som jag skrev i måndags..!

Och ändå sa jag när jag ringde dem i tisdags, att jag ville att de markerade alla mina pågående mail som "avklarade.. Eller "avslutade"... -Vilket gjorde mig väldigt nervös, när jag såg att inte ens det budskapet kunde de ta in!


Jag menar.

Jag satt ju där och sa klart och tydligt, att jag vill att de avslutar alla mina pågående mailkonversationer.. Och han sa att han gjorde det..! -Men varför svarar de då idag?!


För att. Grejen är ju den att jag inte vill att flera olika snubbar uppfattar olika om vad jag vill ha. Och att jag därför hellre vill utgå ifrån enbart det samtal som vi hade på telefon i tisdags..!

Men nej. Tydligen inte... -Jag är ju redan nog med orolig för att de inte alls ska fixa så att jag få det minsta paketet i rätt tid efter att min fria period med det stora tar slut!

-Jag är redan orolig att jag ska få en extremt dyr räkning från dem, för att de inte uppfattat vad jag vill ha!


Jag menar.

Jag litar inte på dem...

Jag litar inte på att de förstår vad jag säger. Att de gör vad de lovar... Eller att de ens har koll på vad som händer och ska hända..!

-De verkar inte ha någon koll alls..!


... Jag svarade iallafall till dem, innan jag skrev klart mitt mail till FåtöljNissarna.. -Att jag ville ha alla mina mailkonversationer med dem, markerade som "avslutade". Och att jag ville att de såg till att det blir så "nu", om de inte redan har gjort det.

Och så passade jag på att fråga om den där fakturan som jag har fått för det stora paketet, "-fastän jag kommer att ha bytt till det lilla, vid det laget"


Och jag hoppas...

Jag verkligen hoppas att de har förstått nu, vad jag vill ha och när jag vill ha det. Och att de inte är flera olika människor som uppfattar olika saker om vad jag vill ha...

Och så hoppas jag att jag slipper må såhär länge till nu...


...


Imorgon ska jag försöka skicka iväg den där fåtöljen...

Funkar det inte, så orkar jag verkligen inte mer..! Då bryter jag ihop!

För att det vore en motgång för mycket för att jag ska orka hantera den...


...


Jag borde försöka sova...

Men jag är för uppe i varv...

-Och jag vill bara avsluta. Fly. Vila...


Jag skulle behöva någonting som saktar ner allt lite grann...

Livet är för mycket, just nu... -Kräver för mycket... 

ANNONS
Av D - 20 december 2016 22:13

... Jag har tagit ett stort kliv idag. Ett jobbigt kliv... Ett kliv som kanske förenklade lite.. -Kanske gjorde mig tryggare.. -Kanske inte...

Och förutom utslagen i mitt ansikte... Den lurande ångesten i min själ.. Den knappa stressen inför imorgon. Och bieffekten av att svälta och hetsäta.. -Känner jag mig ändå lite bättre idag...


...


Inatt...

Jag minns inte riktigt...

Jag kan egentligen inte minnas mycket alls... Men jag vet att jag sov oroligt. Och att jag, innan jag somnade, önskade att jag kunde få somna för sista gången "och sväva iväg ut i tomma intet"... "Det hade varit härligt"...

Jag ville somna in. Slippa fortsätta... Och äntligen få vila för gott...


... Sedan vaknade jag till liv igen, vid...

Ja, jag minns inte när det var. Eftersom att jag har halvsovit.. -Sovit så oroligt och lätt, hela natten...

Men jag vaknade av att jag fick ett mess om att jag hade fått en e-faktura...


... Så att. Eftersom att jag blir så förvirrad av Kanalpaketet och att inte känna att kontakten sinsemellan fungerar...

Att ha skrivit såpass många mail som jag inte vet vem som svarar på... Och därmed, vad som blir sagt och gjort.. -Bestämde jag mig för att... "Jag måste ringa och samla ihop alla dessa intryck och försöka få klarhet i vad som händer. Vad de har tolkat och vad jag vill att ska ske"...

Jag menar. För mig funkar text bättre än samtal... -Men det förutsätter ju att även den på andra sidan konversationen, ska kunna kommunicera i text... Och det har verkligen inte funkat! Jag blir bara förvirrad och förstår ingenting...


... Det var hårt... Det kändes tungt...

Jag började skriva ner lite punkter som jag skulle ta upp, begära, och fråga om...

Jag numrerade punkterna i den ordning som jag trodde att skulle falla sig rätt i samtalet...

Och sedan satt jag och stirrade på denna lapp... -Läste den, gång på gång... -Slog numret flera gånger. Då det hann försvinna hela tiden, medans jag satt där och tvekade. Samlade kraft och mod...

Jag rabblade samma meningar, gång på gång på gång... -Den mening som jag trodde att jag skulle öppna samtalet med...


... Jag sänkte ljudet på tv:n. Tog fram mitt kundnummer...

Och satt och gungade nervöst fram och tillbaka en stund, med pappren på bordet framför mig...

Men tog sedan mina papper, anteckningsblocket och pennan, och gick in i sovrummet...

Stängde dörren efter mig. Tände lampan... Och drog bort täcket från sängen, så att jag verkligen skulle kunna se lapparna ordentligt... -Nu var det så lugnt och ensamt det bara kunde bli...


... Och så satt jag en stund till...

Föreställde mig samtalet i huvudet. Hur jag skulle låta. Vad jag skulle säga... -Och att jag skulle vara noga med att komma ihåg varje(varje) punkt på pappret... -Inte glömma en bokstav!


... Och... så tryckte jag på lur.

Det gjorde ju inte det hela lättare och mindre nervöst och stressat.. -Osäkert ifall jag skulle våga(klara det) eller inte.. -När det tar så lång tid för samtalet att nå fram..!

Men jag hade ändå tur. Det var bara tre strycken i kön framför mig. Och även om jag stod på plats ett, rätt så länge.. -Gick det rätt så fort.


Samtalet gick helt okej. Och med okej, menar jag att jag kunde prata, och att jag pratade flytande. -Som en människa.

Killen som svarade på andra sidan, var trevlig och tillmötesgående(om inte det är samma sak)...


... Jag började mitt samtal med att jag hade skickat väldigt många mail det senaste, och att jag vill att han börjar med att markera alla dessa som avklarade "så att ingen annan tar sig an ärendet", och att vi bara skulle utgå ifrån "detta samtalet".

Men så när han skulle börja byta ner mig till det minsta kanalpaketet lagom tills min fria period är slut, bröts samtalet. -Han ringde upp mig igen... Och strax därefter bröts det igen...


Nervöst. Stressad. Orolig...

"Varför, varför, varför?!", hör jag mig själv säga...

Jag blir uppstressad, och tänker att det helt enkelt inte är meningen att mina bekymmer ska lösa sig och försvinna... "Allt är bara emot mig. Det är bara så"...


Pengarna på min mobil, visade sig vara slut.

Jag ringer ju aldrig samtal. Och det där med vad som går åt när man ringer eller hur mycket jag har kvar.. -Det är ingenting som jag har koll på...


Fort, fort.. -Fyller jag på mobilen.

Stressad och med hjärtat pumpandes för fulla muggar..!

Men eftersom att jag inte visste om killen skulle ringa upp mig en gång till.. -Bestämde jag mig för att göra om allt igen. Sitta i kö, rabbla meningarna i mitt huvud.. Ja, jag visste ju inte om samma människa skulle svara igen, eller om jag måste dra allt en gång till...


Och lite smått frustrerad, sitter jag och gungar och läser.. -Medans jag lyssnar till det repeterande meddelandet i luren, och de sakta sjunkande köplatserna...

Ja, jag hamnade ju på plats fyra igen... Men ändå. Nervösa tider, är långa tider...


När en annan snubbe svarade i luren, öppnade jag samtalet med att jag precis hade ringt in, men att det bröts.

-Och han kunde se att det var påbörjat.

Han fixade så att jag byts ner när min fria period tar slut. Och han fixade så att jag inte längre kommer att ha HD-tillvalet...


Jag frågade även om fakturorna... Men då det ju var fel avdelning, känner jag inte att svaren jag fick, gjorde mig särskilt mycket tryggare...

Jag fick ju nämligen en e-faktura idag, för det kanalutbud jag har nu, för enbart en dag. Den sista dagen i den månad där min fria period slutar... -Och jag känner väl att jag inte borde betala för det stora paketet ens för en dag, när det ska försvinna så fort som min fria period är över! ... -Men jag glömde ju fråga om just den grejen... Så att jag får väl ringa in någon dag, till rätt avdelning..! -För att.. Maila detta företag..(!) ... -Nej, man gör sig själv en björntjänst!


... För att grejen är ju den, att jag inte heller vill betala den fakturan.. -Ifall att det skulle göra att det stora paketet fortsätter(av någon anledning!)... Och det har jag inte råd med!


Och så var det autogirot som blivit godkänt hos dem...

Jag har ju även fått hem en faktura... Och nu vet jag inte om jag ska betala den manuellt eller ifall den kommer att dras automatiskt..!

Men eftersom att det brukar komma en faktura emellan att det börjar gälla, bestämde jag mig till slut för att betala den... "Snubben sa ju att pengarna förs tillbaka in på ens konto annars"... -Det frågade jag specifikt.


... Jag måste(måste) lita på dem, och att allt löser sig till slut... Det måste jag. Annars kommer jag aldrig kunna må bra...


...


Efter samtalet, kände jag mig iallafall förvirrad...

En viss lättnad kunde jag ju känna. Eftersom att jag nu(åtminstone tror att jag) har försäkrat mig om att det inte kommer att ske några missförstånd och att budskapet om vad jag vill, har kommit fram.. -Vad gäller kanalpaketsändringen..!

Men det här med fakturorna. Huruvida jag ska betala vilken... Och ifall jag kommer att få någon ny faktura för den där sista dagen i månaden, för det mindre kanalpaketet.. Eller ifall jag förväntas betala för det stora paketet ändå... -Och ifall det kommer att ske något missförstånd om jag betalar för det stora, fastän jag har bytt till det mindre.. -Brist i kommunikationen... "Och så får jag fortsatt betala för det stora!!"..

-Det blir jag inte klok på. Det gör mig orolig och nervös... Så att... Än sålänge känner jag mig inte trygg och säker... Än sålänge litar jag inte på det där företaget!


... Så att det blev en del funderingar. Till den grad att jag trots allt bestämde mig för att åka in till stan en vända "Även fast jag inte känner något godiscraving... Och fastän tejpen kan vänta till en annan dag"...

Jag behövde bara komma hemifrån. Släppa nervositeten och otryggheten som spred sig inombords...

Och jag ville bara att det problem. -Det bekymmer som jag hade haft såå länge nu, kunde åtminstone lägga sig lite grann "nu efter det här stora steget"...

Jag ville inte att det skulle få tynga mig mer nu... -Det orkade jag inte...


...


Jag åkte in till stan.

Promenerade som hastigast till affären... -Och så plockade jag på mig den tejp som jag skulle ha... Och en del kakor och godis.


Japp. Jag ville äta.

Jag var hungrig. Slut... i både kropp och själ...

Och att äta... -Ja, det var värt det.


... Jag väntade på bussen hem.

Blev förvirrad av busskortet. Hur det fungerar nu när jag inte längre har månadskortet...

Och kände att bekymren bara avlöser varandra. Överlappar varandra... -Och att de ibland inte ens väntar på att det första tunga problemet ska lätta lite grann, innan de bestämmer sig för att lägga sin tyngd på min själ..!


...


När jag kom hem...


24åringen frågade hur jag ville betala henne för mammas present som vi(vet inte vilka i familjen) ska köpa tillsammans...

Jag bad henne att skicka sitt kontonummer "Så kan jag göra ett försök att föra över pengarna"...

För att grejen är den, att jag inte känner mig så jättesäker på att fylla i en massa siffror i syftet att föra över pengar...

Jag menar. Mammas konto går bra. För att henne har jag lagt till för länge sedan... Även Xsambons...


... Men det funkade. Hon fick pengarna...


... Förutom det, så kollade jag upp infon som jag undrade över, om busskortet. Så att nu känns även det klart...


Jag har räknat kalorier och ätit en del.

Men faktum är att jag inte har känt ett sådant behov av att äta. Fastän jag har haft diverse kakpaket och godis framför mig!

Så att. Trots möjligheten att äta, har inte kalorierna farit iväg så mycket!


... Jag har letat kläder.

Jag jag har ju fått en liten mage... som jag inte känner mig bekväm med..! -Vilket gjorde klädvalet väldigt svårt... "Jag äger ju inte så mycket kläder!"...

... Men det jag hittade får duga... -Ja. Till julbordet imorgon, alltså. 


...


Imorgon ska jag duscha. Innan kvart i fyra, måste jag vara klar med allt. Redo att åka... -För att då kommer mina föräldrar och hämtar mig...

Av D - 19 december 2016 23:03

Ångesten och oron idag, har varit näst intill outhärdig...

Sådär så att man bara vill öppna ventilen som hindrar själen från att ta sig ut, och lyssna till dess rop efter frihet...

Ja, det känns som om den bankar och slår därinne... -Och jag orkar snart inte hålla den kvar längre...


... Det är fåtöljen.. Det är kanalpaketet... -Det är oron som kommer med att inte kunna ha kontroll över allt och alla... Som kommer i att inte få kontakt med de människor som jag som mest behöver ha kontakt med... Och som, när jag väl får kontakt, inte kommunicerar på "rätt sätt"...

Och det är att svälta och att hetsäta... Det är tröttheten och utmattningen.. -Hungern som kommer med svälten...

... Och det är att... inte ha något liv. Inte vara lycklig... -Och att känna att man inte kan ta sig dit man vill.. "Hur mycket man än kämpar, drar och sliter...

-Och det är att känna att man inte alls kämpar... Att man kanske varken vill eller känner för att kämpa åt rätt håll och ta tillvara på all sin styrka och potential...

Det är att... känna sig svag... Fastän man är stark...


...


Idag har jag...

Mitt i natten igår, började jag, bland alla andra bekymmer(med fåtöljen, pengarna tillbaka, osv), oroa mig över kanalpaketet igen...

Jag litar inte till två procent på det företaget som jag köper tjänsten av..! -Kontakten sinsemellan funkar inte. Och eftersom att jag då skriver så många mail med olika och ibland återkommande frågor.. -Känner jag bara att så mycket kan gå fel hela tiden... -Jag menar. De svarar i omgångar. Olika långt emellan svarstiderna... Och det är ju(förståeligt) olika människor som svarar varje gång!


... Jag skrev en lapp med punkter på de saker som oroar mig just nu... -En av många lappar och listor som jag har pågång för samma problem, just nu...

Och så gick jag(så småningom) och la mig...


... Idag. Enda sedan jag vaknade, har just det bekymret legat som en tung och smärtsam massa över min själ. Som har fått den att banka och slå. Att verkligen försöka brotta sig ut därinne! -Och jag har bara haft lust att släppa ut den...

Jag har gråtit i omgångar... Och jag har bara känt att jag verkligen inte orkar med detta längre nu. Jag är färdig. Och jag känner ingen... -Det finns ingenting som jag tror på just nu, som är värt allt det här... Inte när känslan av att det aldrig kommer att ta slut, livas inombords..!


Jag vill bara att det tar slut nu.

Jag orkar inte vara vuxen. Med all oro och ångest. All osäkerhet och stress...

Jag orkar inte vara vuxen när det känns så tungt. Och när varenda liten sak som betyder lycka för mig, är för tung och gör mig för stressad, för att vågas eller orkas med...


Jag mår dåligt. Och en sådan dag som jag har haft idag, är de dagar som avskräcker mig som mest...

Och att jag nu tycks ha förlorat den lilla självkänsla och det lilla självförtroende som jag förut ändå hade.. -Det gör bara att hoppet fösvinner ännu mer... Och uppgivenheten den bara växer... Bygger bo i min själ...


Det är säkert bara ännu en tung och orolig period i mitt liv. Och kanske lägger det sig snart igen...

Men jag ser det inte... Och anledningen(en av dem) är min rädsla att släppa alla mina bekymmer... -Jag behöver kontroll över dem. Och då kan jag inte bara släppa dem fria...

Jag måste hålla hårt... Krampa fast ordentligt... -För att vem vet vad som händer, om jag inte tänker på dem tills de inte längre finns?!


...


Jag har bara suttit och legat vid tv:n idag...

Jag har sett på tv. Men på grund av ångesten, oron och stressen inombords, knappt haft något ljud på alls...


Dock så skrev jag ytterligare ett mail till Kanalpaketet.

Jag blir så orolig när de inte svarar efter över en veckas tid..! Och att betala 700 spänn eller mer! -För att titta på tre till fyra kanaler..(!). -Nej, det vill jag inte göra. Inte ens för en månad!


... De svarade. Men på det mail som var över en vecka gammalt.

De skulle fixa så att jag blev nedbytt tills min fria tid var över.

... Först blev jag lättad... Men så kom jag på mitt mail som jag skrev idag..! Där jag hade skrivit ett datum som jag ville ha det bytt..! Och jag fick ångest. Blev orolig...


Jag menar. Nu har en gubbe sagt att de ska fixa så att jag byts ner när mina fria månader tar slut. Och en annan läser om några dagar, att jag vill bli nerbytt en viss dag..!

... Men ja. Jag svarade på svaret jag fick från dem idag. Och skrev att jag hade precis mailat dem från deras hemsida. Och att de skulle ignorera det mailet...


Så att. Kanske löser det sig.

Men eftersom att jag verkligen inte litar på dem, blir jag orolig gång, på gång, på gång. Och jag får ångest...

Att inte ha kontroll är det värsta jag vet... Och jag kan omöjligt ha kontroll över någon okänd som sitter framför en skärm på, för mig okänd plats!

Och nu har jag autogiro hos dem. Så att om de inte fixar detta åt mig, kommer onödigt mycket pengar dras från mitt konto automatiskt! -Dessa blir det jobbigt att argumentera tillbaka! .. -Även fast de har lovat att byta ner mig i rätt tid...


...


Och så är det fåtöljen. Att skicka tillbaka den under de helgdagar som nu pågår. Och att om det nu inte kommer att gå, ändå få tillbaka pengarna för den... -Tänk om den blir för sen för att kunna returneras?!

Jag vet ju inte hur det där funkar. Vilka regler som gäller vid returer... Hur lång tid man har på sig... Och så vidare... -Och jag kan ju kolla upp det... Men jag har bara... ingen energi...

Mer fakta, betyder mer i huvudet. Mer att bära inom sig... -Och just nu, orkar jag bara inte... Det är redan för mycket...


... Jag kollade packtejp på nätet... Tänkte om det fanns någon bra sida att köpa ifrån...

Men då jag upptäckte att det finns "dåliga tejper", och det var väldigt dyrt med frakten.. -Konstaterade jag att jag helt enkelt får försöka pallra mig in till stan någon dag...

Men då jag inte har något aktuellt månadkort till bussen just nu, vill jag inte resa för mycket... Och orken att resa varje dag, är för liten för att jag ska vilja fylla på busskortet...


...


Jag var till affären en vända.

Jag var hungrig. Slut i både kropp och sinne...

Och även fast jag just nu tycks ha tagit mig ur mina ätarcravings, har ångesten och stressen inombords varit för tung idag, för att jag skulle vilja avstå ätandet längre...


Så att idag har det blivit lite naturgodis och en kopp naturell yoghurt...


...


24åringen ringde... Men jag svarade inte...

Jag satt hopkrupen i soffan, med en kudde för ansiktet, som jag torkade tårar med... -Så att. Även om jag ibland kan tänkas svara i telefonen, var inte detta en sådan gång.


Hon skrev dock lite senare, och undrade om jag ville vara med på mammas present... -En lättnad.

Tack, 24åringen! Nu slipper jag tänka på den bördan något mer...


...


... Annars har jag bara känt att jag måste hinna orka duscha under morgondagen. Alternativt, tidigt på onsdag innan mamma och pappa kommer och hämtar mig!

... -Samtidigt som jag känner ett visst behov av att åka in till stan imorgon. Köpa packtejp, så att returneringen av fåtöljen ska kunna ske så fort som möjligt...

Och... Ja, jag är hungrig. Svag... Och även om jag känner ett visst motstånd, med tanke på onsdagens julbord.. -Känner jag att jag kanske vill köpa någonting... Men eftersom att det blir svårt att köpa lite och äta normalt, och jag kanske hamnar i ett hetsigt ätande istället.. -Vet jag inte hur smart det är...


Det känns som en sådan smal balansgång, det där..

Jag vill svälta, men ändå äta lite grann... Jag vill hetsäta, men samtidigt svälta och äta normalt...

Och det känns inte som om jag kan få mina känslor stabila, hur jag än beter mig...


Jag vill inte bli överviktig...

Det spelar mig dock ingen roll ifall jag är mager in till döden, eller ifall jag är normalviktig...

Av D - 18 december 2016 23:30

Idag. Trött i kropp och själ. Helt slut...


...


Jag hade svårt att somna inatt. Då jag hade för mycket i huvudet.

Klev upp mitt i natten, för att kolla följesedeln till min fåtölj... -Jag kom nämligen på att det kanske inte ens var min egen följesedel som jag hade läst på... -Då det hade stått ett meddelande skrivet i bläck, om att fåtöljen inte motsvarade "våra förväntningar"... "Den var för mörk"...

Jag kom på att det kanske var den förra kundens... -Och i så fall hade de inte ens öppnat kartongen när den blivit tillbakaskickad, innan de skickade den vidare till mig..!


... Jag kollade ordernumret.. -Fel! ... Kollade kundnumret.. -Fel! ... Kollade beställningsdatumet... -Ja, det var fel!

... Och först då, insåg jag att "referens" betydde "jag" och inte någon på företaget... -Hade jag vetat det, hade jag ju även reagerat på att namnet var fel.


Jag började skriva ett eget meddelande på den förre kundens följesedel. Skrev ner allt som jag hade reagerat på med det här köpet... -Och sedan la jag mig för att försöka sova igen...

Men jag kunde bara inte koppla bort! -Började fundera på hur jag skulle föra fram mitt meddelande "om de inte ens öppnar kartongerna innan de skickar dem vidare till nästa kund!"... -Jag kunde ju inte lägga det i kartongen. För att då kan hända att nästa kund får meddelandet. Och jag vill ju att företaget läser det...


Visst. Man kan skriva sina omdömen på deras webbsida. Men det känns som om det mer är för att kunderna ska kunna läsa vad andra tycker om företaget...

-Nej. Jag ville att de skulle läsa meddelandet om just den leveransen, och koppla ihop det direkt.


... Jag funderade på att lägga meddelandet i en plastficka som jag sedan tejpar fast på kartongen...

Så att de garanterat rycker bort det... -Kunden får det inte... Och chansen kanske(kanske) finns, att de öppnar det.


Men så kom jag på att det kanske var bättre att utesluta den förre kundens följesedel och istället skriva det på ett litet anteckningsblad...


...


Till slut, så somnade jag iallafall... Och sov oroligt hela natten... Tills jag vaknade på morgonen... -Vaknade igen, igen... och igen...


När klockan blev elva, klev jag upp... Ja, jag tror att det var ungefär då...

Började direkt fundera över detta brevet. Meddelandet..

Det kändes(känns) så vanskligt på något sätt, att skicka med ett såpass utförligt meddelande med feedback i paketet... -Jag menar. Hur kommer de att reagera? -Kommer de att ha några motsättningar? ... -Och riskerar det mina pengar tillbaka?


Jag menar. Det bör ju inte göra det.

Jag har ju rätt till min åsikt. Och rätt att ångra mig... -Allra helst när de har sagt det!

... Förutom det, vet jag inte hur det där funkar...


...


Jag skrev iallafall ihop ett brev. Två gånger... Men om man räknar med den gången jag skrev det på datorn(för att få lite andrum och ångermöjligheter i det jag skriver), -tre gånger...

Och la det sedan i en plastficka... -Också två gånger...


... Efter det...

Tv:n var på... -Datorn likaså...

Så att jag minns inte om jag satt där en stund först.. -Jo, det tror jag.

Och sedan gick jag iväg till affären...


Jag var sugen på både pizza och smågodis...

Och eftersom att jag hade tänkt köpa lösgodis redan sedan igår, och blev plötsligt sugen på pizza idag.. -Bestämde jag mig för att köra på båda. -Men då skulle det vara allt jag äter idag...


...


Jag åt min pizza(fryspizza)...

Eller ja. Jag väntade ett tag. Såg på tv, och väntade så länge jag kunde stå ut med hungern... -Så nära klockan två det bara gick...

Men vid halv ett gav jag upp... -Nu blev det pizza!


... Några timmar senare. -Godis.


... Annars har jag bara känt mig helt slut idag. Hungrig fastän jag ätit... -En dov huvudvärk...

Och jag har oroat mig både för fåtöljen som ska tillbaka. För meddelandet, och för att få pengarna tillbaka.. -Och för kommande sociala sammanhang med familjen. Träffar med syskon och föräldrar. Presenter som ska eller förväntas köpas hit och dit... -Och att veta att det kommer att fortsätta.. År efter år efter år.. -Tills livet tar slut... -Och jag vill bara vila...


... Ja. När jag tänker på det, önskar jag bara att allt tog slut...

När jag tänker på det, blir jag bara så avskräckt från livet... Från att det händer saker...

-Som jag hörde mig själv säga tidigare idag "Ja, om det bara inte krävde så mycket energi att vara lycklig"... -För att det gör det! Det kräver så mycket styrka. Så mycket mod... Och så himla mycket energi, för att orka sig ut i livet... Ut till andras förväntningar... Andras känslor och tankar... -Så mycket mod, för att göra de saker som kräver kunskap, skicklighet, erfarenhet eller den rätta känslan.. -för att fungera...


...


... Jag har funderat praktikplats... -Bara försökt föreställa mig...

Och så har jag känt mig stressad inför julbordet den 21:a... -Övernattningen...

.. Det faktum att jag behöver duscha imorgon...


Och min ända har varit nästan konstant placerad i soffan..

Varav den nätta huvudvärken och den tyngre tyngden över själen...

... Varav tankarna på praktikplats.

Av D - 17 december 2016 23:40

... Usch. Nu ska det bli skönt att sova...

Jag är såå trött. Slut i både kroppen och knoppen...

Men eftersom att jag bara har ätit en kopp naturell yoghurt och druckit en kopp kaffe med mjölk idag.. -Får vi se hur bra det går att sova...


Grejen är väl att jag bara har ätit en niondel av vad jag kanske egentligen borde göra.. -Men det känns så skönt att äntligen få chansen att göra det, efter veckor och ytterligare veckor av nästan ständiga hetsätanden...

Så att jag tar varje chans jag känner, när begäret inte är så stort(eller ens finns!).. -Att äta så lite som möjligt...


...


Dagen idag. Snabbt nu då, innan jag lägger mig...


Jag ställde klockan igår innan jag la mig. Så att jag, om jag kände för det.. -Kunde ta bussen in till stan och se om även 28åringen skulle ta den(även om jag avvisade henne när hon ville åka till stan tillsammans)...

Så att. När klockan ringde vid kvart i elva, och jag redan hade vaknat ett antal gånger.. -Klev jag upp och gjorde mig iordning för att direkt gå till bussen...


28åringen var inte med. Jag antar att hon valde att stanna hemma, när inte jag visste om jag skulle orka träffas...

... Så att jag gick istället omkring i kylan och bara väntade på att tre timmar skulle ha gått, så att jag kunde ta nästa buss hem...(Dumt att åka in på en lördag)..

Jag funderade på att ta en som gick timmen innan. Men då hade jag behövt promenera från trafikplatsen(en halvtimme)... -Och efter att redan ha promenerat i en halvtimme utan att ha ätit någonting under dagen, kände jag inte att jag orkade promenera i kylan på en hal isvägkant i halvmörker och med galna bilförare omkring mig...


Så att jag stannade kvar...

Jag funderade dock länge och tvekande, på ifall jag skulle åtminstone ta en kaffe medans jag väntade...

Jag var inte sugen eller kände något behov av något ätbart... -Men en kaffe.


Jag gick omkring lite. Men eftersom att det var lördag och lunchtid.. -Fann jag ingen framgång i att hitta ett lugnt café... -Och något pressbyråkaffe var jag inte ute efter! Inte idag... Idag ville jag sitta i en mysig miljö och dricka kaffe... -Det hade varit en utmaning i sig. Eftersom att ju mindre man har att göra, desto mer tänker man på omgivningen... Och att då bara dricka kaffe och inte äta...


Men jag gav upp till slut...

Gick tillbaka och satte mig på busstationen och väntade... -Det var nu en timme kvar...

Jag blev kall... -Det började verkligen bli kallt...

Värkande fingertoppar...


Jag gick och köpte mig en kaffe på Pressbyrån istället, ändå...

Satte på musik i mina öron medans jag väntade...


...


Väl hemma...

Jag har kollat en massa "fåtöljer"...


Grejen är den att jag klev upp mitt i natten och kollade upp i taket i vardagsrummet...

Jag hade kommit på att jag ju kunde ha två olika sorters hängande "stolar"... Eftersom att jag hade svårt att avgöra vad som skulle vara skönast att sitta i... -Hängmattan eller hängkorgen...

Och det ska nog funka...

Jag tror att det ska få plats på just de ställen i taket, som jag skulle vilja ha dessa.


Och idag när jag kollade "fåtöljer". Lite olika alternativ och färger på hängmattor. Och lite olika utföranden på korgar.. -Poängsatte jag även de som jag gillade, från ett till tio, i tre kategorier. "Rum(hur bra den passar in till det övriga i rummet)", "utseende(hur snygg jag tycker att den är)" och "komfort(hur bekväm jag tror(tror) att den ska vara)"...

Och även om jag nu, i skrivandets stund.. -Känner lite ångest för att jag ju inte kan veta ifall jag har missat någon "helt perfekt" därute... utan att veta om det.. -Så tror jag att jag har hittat mina två favoriter.

Och jag tror att jag gör mig själv en otjänst om jag fortsätter titta ännu mer.


Nu väntar jag bara på att få skicka tillbaka den fåtölj som aldrig blev min vän, och få pengarna tillbaka.. -Så att jag kan köpa dessa två istället.


...


Annars har jag nog bara sett på tv idag.

Ätit lite yoghurt, och sett på filmen som gick på 4:an... -Dumt att den var i delar... Nu måste jag ju komma ihåg att se den även nästa vecka!


...


Eftersom att mitt busskort hade sista dagen idag, ska jag nu ta en paus och bara stanna hemma i så många dagar som jag känner att jag behöver...

Jag ska ju på julbordet den 21:a... -Men annars...


Och så...

-Det kanske blir lite svårt att orka hålla sig hemma, om jag vill proppa någon dag(kanske lite för ofta)... För att då kommer jag ju att vilja in till stan och handla. -För att slippa "bli dömd" av butikspersonalen här, på grund av vad jag köper och hur ofta..!


... Usch, vad stressad jag blir när jag tänker..!

Nu är det julbordet. Jag har IKEA inplanerad någon gång framöver, med 24åringen... -Sedan blir det födelsedagar på födelsedagar på födelsedagar, i resten av mitt liv!

Det blir familjeträffar och enskilda träffar med syskon och föräldrar...

-Och ja-a... Stress...

Av D - 16 december 2016 23:47

... Egentligen orkar jag inte blogga idag.

Men eftersom att jag inte trivs med att hoppa över en dag helt plötsligt(värsta kaoset!), ska jag se till att åtminstone skriva lite om dagen...


...


Trots gårkvällenes beslut och knappa lättnad över att nu skicka tillbaka fåtöljen istället, har jag ändå haft en del ångest och osäkra känslor inombords, vad gäller det...

Jag menar. Inte så mycket kanske, att den försvinner... -Det är klart. Den var ju snygg, och för korta stunder, bekväm att sitta i... -Utan mest för att jag känner en himla press till att ersätta den med en annan "nu, nu, nu!"...


Jag menar. Jag känner mig spänd. Jag söker ständigt bland bilder och webbshops, efter "den rätta fåtöljen"... -Och jag har svårt att komma fram till vad det är för en slags fåtölj jag söker. Vilken färg jag är ute efter.. Vilket material den ska vara i... Och på vilket sätt den ska stå på... -Hänga, stå... -Hur stor den kan vara...


Och vad jag än söker efter. Hur mycket jag än tittar... Hur många alternativ jag än går igenom...

-Jag tänker fortfarande för mycket för att kunna få fram några äkta känslor som jag litar på... -Den där klara känslan av att "den där är bara såå rätt!"...

... Nej. Ingen självklarhet här...


...


Jag tror att jag vaknade ganska många gånger inatt... Eller rättare sagt, imorse innan jag klev upp...

Men när klockan blev halv tolv, klev jag upp och satte mig framför tv:n för att se på HemTillGården...


Jag hade inte tänkt åka in till stan idag. Men ville gärna göra det...

Grejen var bara att jag inte hade ron till att åka hemifrån förrän mitt beslut om aktivitet genom kommunen, hade kommit... Och jag hoppades starkt på att jag skulle slippa vänta tills efter helgen! -"Hur många dagar kan det ta för ett brev att fraktas tjugo minuter?!"...


... När jag nästan hade gett upp om att det skulle komma idag, kom det iallafall.

Jag blev beviljad aktivitet...

Och jag skulle vilja säga att det känns bra. Underbart.. -"Det var ju det här jag hoppades på!"..


Men förutom att det används flera år gammal information som inte är i närheten av min situation längre.. -Känner jag väl lite grann att det faktum att jag har den hårdaste tiden framför mig, när det gäller att ta mig ut.. -Sänker mig lite grann i den glädje och lättnad som jag annars hade känt...

Nu har jag åter möjligheten att ta mig ut någonstans och slippa hemmavardagen för några timmar... -Men att sedan klara av att ta mig ut... -Det är en annan kamp!


...


Jag ville iallafall åka in till stan idag.

Mycket för att det skulle bli långt att sitta hemma hela dagen och bara glo... -Men också för att jag funderade på att tillåta mig själv att köpa något gott idag...


Ja, jag hade ångest.

Ångest för att jag inte ville tillåta mig själv. Samtidigt som jag verkligen kände cravings för det..!


Jag jiddrade och jiddrade. Fram och tillbaka...

Och sedan, när stressen kom ikapp för att bussen snart skulle gå.. -Bestämde jag mig för att åka iväg till stan ändå, och sedan bestämma mig för ifall jag skulle tillåta eller inte...


Grejen var ju... -Är ju, att ifall jag köper godsaker(eller färdigmat), vill jag inte bara äta lite... Utan jag vill både köpa.. och äta(!) jättemycket!!

Så att därför blev det ett stort krig inom mig... "Jag vill bli av med min propparmage... -Inte göra den större!"...

För att det är ju ett faktum... -Äter man mer än vad man gör av med... -Då går man upp i vikt..!


...


Väl i stan, gick jag in på en butik. Inte den jag tänkte. Utan en nämre...

Kollade om de hade extrapris på det som jag hade tänkt köpa "för att, bara då kan jag tillåta mig själv"...

-Men det hade de inte...


Så att.

Trots gnagande begär inombords, ständigt rullandes i tankarna.. -Möjligheten som finns, men som jag väljer att strypa.. -Gick jag tillbaka till busstationen och väntade på bussen, de tjugo minuter som var kvar...


... När jag väl klev av bussen sedan, gick jag ändå in på affären här i byn och köpte ett kakpaket och en liten påse naturgodis...

-Ja, jag klarade det ett tag. Med sedan stack jag nålen i ballongen...


...


När jag kom hem, räknade jag ut kalorierna. Kom upp med en ny plan för hur jag skulle undvika att hetsäta så att jag går upp i vikt... -Och såg till att jag istället skulle ha chansen att gå ner i vikt...

Och sedan satte jag mig vid tv:n och åt...

Den ena tuggan efter den andra, stoppade jag in i munnen i all världens fart... -Tills det inte fanns något kvar...


... Jag har nervöst och intensivt, kollat olika fåtöljer på nätet...

Intensivt och utan att kunna släppa det ur tanken..

-Oroligt och ångesttungt, sökt efter "den rätta perfekta"...


Jag har även svarat på 28åringens mess som hon skickade igår...

Hon frågade än en gång, ifall jag hade lust att träffa henne i stan imorgon...

Jag menar. Visst. Det händer så mycket just nu och jag känner mig alldeles utmattad och dränerad... -Och även om det kan vara skönt att komma ifrån lite och träffa folk.. -Så är hon så krävande i sig, att jag inte vet om jag kommer att kunna bära ångesten och frustationen, som det ser ut just nu...


Men eftersom att jag inte vill avvisa henne och sedan råka stöta in i henne i stan imorgon(om jag får för mig att åka dit en stund), så sa jag bara att jag inte kunde svara på det...

Så att... Möter jag henne imorgon, kan vi ju passa på att umgås. -Och känner jag att jag behöver vara hemma, så kan jag ju vara det... -Inget bestämt!


...


Jag har sett på film.

Och nu ska jag gå och lägga mig.


Hoppas på att det där j*vla fåtöljdilemmat snart kan lägga sig!

Dumma minne. Dumma reklamannonser. Dumma känsla av bakslag... Och dumma(dumma) envishet...


Det gör mig så nervös och tung...

-Såhär ska det väl inte behöva kännas... att leva ett såpass ändå kravlöst liv..?

... Om det känns såhär nu..(!).. -Hur känns det inte då, när jag väl får mer ansvar i samhället och för andra än mig själv?!

Av D - 16 december 2016 01:42

Jag kanske inte ska tänka så mycket hela tiden. Hjärnan går verkligen i ett, och jag blir både nervös och utmattad...

Men det är bara så svårt att sluta tänka, när man känner att man har saker pågång som aldrig blir uppklarade...


Jag har tagit isär fåtöljen igen och packat ner den i sin kartong...

Och så har jag, hela kvällen sedan jag kom hem, kollat igenom en massa hängstolar...

Ja, det var mammas idé. Att jag kunde kolla dessa som alternativ...


Det kändes helt okej, till en början...

Men ju mer jag kollar, desto segare blir min hjärna.. -Och just nu kan jag inte komma fram till varken det ena eller det andra..

Har ingen aning om vad jag känner att passar i mitt vardagsrum och inte...


Alternativet att vänta och se om jag hittar en annan brun läder/skinn/mocca-liknande fåtölj, finns ju fortfarande...

Och även att finna en hängstol, är ju fortfarande ett alternativ...

Men just nu, orkar jag inte tänka alls...

Så jag kanske bara ska ta en paus ifrån fåtöljer för ett tag... -Och när jag någon gång råkar "springa in i" någonting som jag på en gång, ser som en självklarhet.. -Så köper jag en ny då.


... Nu har jag bestämt mig för att sända tillbaka fåtöljen och ta pengarna tillbaka...

Jag kan nog aldrig, om jag ångrar mig, få den för samma pris igen... -Men den känns bara så tung att bära i sinnet och själen just nu, att jag får vara beredd på att behöva köpa den för dyrare peng om jag skulle ångra mig, istället...

Och det finns ju andra alternativ. Jag har bara inte funnit det än.. -Någonting med den rätta känslan...

Och sålänge som jag tänker såhär mycket och inte kan slappna av, kommer jag inte heller att få någon självklar känsla för ens det mest passande i världen! ... -Så att... Just nu, tror jag inte att det är någon idé att försöka... -Snarare skadligt! Så dåligt som jag mår just nu...


...


Jag minns inte så mycket från gårkvällen -och natten...

Jag minns att jag skickade iväg ett mail(ännu ett!) till fåtöljnissarna. Sammanfattade alla mina tidigare mail. Och bad om snabbt svar "så att jag kunde avsluta detta ärendet"...

Och sedan lyckades jag somna...


... Klockan halv nio, tror jag.. -Ringde reparatören... Han har varit här så många gånger nu, att jag både känner igen honom till namn, röst och utseende!

Han sa att han skulle komma vid tio...


... Jag klev upp strax därefter hans samtal. Flyttade soppåsarna in i badrummet, så att han skulle kunna komma åt bland rören om han behövde...

Och sedan satte jag mig vid tv:n och väntade...


Han kollade rören. Fixade lite grann... Och gick sedan...


...


När reparatören hade gått, började jag fortsätta slå in...

-Nej, det kanske jag inte gjorde. Kan hända att jag duschade först...

Men det är ju skit samma...


Jag har iallafall duschat idag. Och så slog jag in 23åringen födelsedagspresent klart...

Och när klockan väl var dags att gå till bussen "om jag skulle åka", såg jag inte längre någon anledning at inte göra det...

Jag ville inte svika.. "Och det skulle nog vara bra för mig att komma hemifrån lite och få en paus ifrån fåtöljen, lampan, kanalpaketet, aktivitetsbeslutet... Och allt annat som är pågång på hemmaplan just nu"... -Och för att inte förglömma..! -Ätstörningen!


... Så. Jag skrev till mamma. Sa att jag kommer klockan 14.

Och så klädde jag på mig ytterkläderna och gick.


...


När jag kom till mamma, hade mormor bakat paj(säkert hemma hos sig). Och det fanns en bit kvar till mig. Så att den tog jag som frukost.

Sedan var det dags att åka.


... Hemma hos 23årigen och hennes sambo, gick allt förvånansvärt bra.

Julkappen blev inte alls tagen på det sättet som jag förväntade mig att den skulle göra. Fick inte alls känslan av att det var en dum, konstig eller onödig sak att ge...

Utan det var snarare tvärt om. Och det kändes skönt att äntligen få den tyngden ur vägen... -En av alla saker som slår mig gul och blå, borta!


... Vi väntade på middagen. Hon bjöd på lasagne. -Supergott!

Och sedan blev det fika. Tårta och kakor.


...


På hemvägen, pratade mamma och jag. Det var så länge sedan som vi faktiskt har pratat när vi har setts.

Jag har liksom inte känt av hennes intresse på sistone. Och har därför inte velat ens försöka prata av vad som tynger mig, de senaste typ över fem gångerna som vi har setts.


Men idag pratade vi. Vilket var jättebra, eftersom att jag håller på att gå under av allt som händer och inte händer i liv, vardag och hem just nu!


... Och även om jag, vad gäller fåtöljen, fortfarande har ångest och känner mig osäker. Orolig.. -Så känns det ändå som om valet blir lite enklare och mindre tungt(kan vara samma sak), nu när mamma har lagt fram sin sida på det hela, och hjälpt mig tyda mina känslor.


Och jag tror det.

Det är nog bäst att göra sig av med fåtöljen... och antingen söka efter en ny.. eller bra "springa in i en" när tiden är inne...

För att jag känner mig bara för osäker, stressad och pressad just nu... Och det är ju som mamma sa... -Jag behöver ju ingen fåtölj precis just nu...

Jag menar. Jag har ju klarat mig utan att sakna en, i två år... -Så att jag kan nog(om jag lyckas glömma.. Lämna det bakom mig), klara mig ett tag till..! Tills jag finner den självklara rätta!


... Men det blir en utmaning.

Bara att lämna och glömma, blir en utmaning...

Jag måste helt enkelt få annat att tänka på...


... Och på talan om "annat att tänka på..!

Får hoppas att beslutet om aktivitet från kommunen, kommer imorgon... -För att jag behöver verkligen(verkligen!) komma ut..! -Så jag hoppas djupt att hon har beviljat det!


...


Jag tänker för mig själv.. "Hoppas att jag kan gå vidare nu och släppa inredningen för ett tag"...

Och så.. Så fort som jag höjer ögonen mot skärmen, ser jag alla dessa bilder.. -Annonser från de sidor jag har varit inne på.. -Med bilder på... hängstolar!

... -Ja, det lär bli svårt... En ren utmaning..!

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Sagt av er...

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se