Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Sociala känslor & sammanhang

Av D - 30 december 2016 00:19

Hela första delen av dagen, oroade jag mig och ältade min KanalpaketRäkning... Den som ska vara betalad den sista denna månad... Den som var på strax över 45kronor, för bara en dag... Den som jag inte vågar betala för att den är för det största kanalpaketet "och jag har bytt till det minsta"...

Jag menar. Jag är orolig för att de ska uppfatta att jag ska fortsätta betala för det stora, ifall jag betalar en räkning för det paketet. -Fastän jag har pratat med dem och bett dem byta ner mig när min fria period tar slut...


Jag menar.

Jag bryr mig egentligen inte om ifall de drar av några kronor för den där dagen, eller ifall jag betalar det priset... Utan jag oroar mig bara för att det ska ske något missförstånd ifall jag betalarar för fel paket...

Men jag svarade ju på Snubbens mail(ett svar på tidigare fråga) för några dagar sedan. Kanske en vecka.. -Och frågade om den där fakturan och om jag kommer att få en ny räkning för rätt utbud... -Så att jag hoppas jag får svar snart. Så att inte betalningen blir alldeles för försenad..!


...


Sedan byttes min oro och ångest...


Jag hade, hela dagen... inte ätit någonting. Då jag inte hade någonting hemma, som jag var sugen på att äta.. -Ingenting dög...


Jag satt och låg på soffan. Nedbäddad under filten, och glodde på film efter film. Tv:serie efter tv:serie...

Jag visste att jag behövde diska. Att jag behövde städa och duscha...

Jag visste att jag behövde borsta tänderna. Att jag behövde boka tvättid...

Och min desperation till att få till ett fungerande och relativt hälsosamt ätande, fanns där. Likt som begäret att få ett meningsfullare liv. Och mindre tunga bekymmer som trycker mig under jord hela tiden...


Och RödaVeckan...

Jag känner av att den är påväg... -Molande värk i livmodern. Små kramper...

Och att den kan komma att komma precis i tid med nyårsafton... -Det såg jag inte fram emot! Hoppas ju på att kanske kunna fira in nyåret hos mina föräldrar..!


...


Eehmm...

Jag tror inte att jag har utfört någonting idag...

Har nog varit sittandes sedan jag klev upp imorse vid elvatiden...


Andra delen av dagen bestod iallafall i en annan ångest och oro, än den första delen...

Pappa messade... -Jag hade ju bävat lite grann över det, hela dagen. Även förmiddagen.. -Att han skulle komma hit snart och hänga upp min taklampa...


Alltså. Jag har absolut ingenting emot min pappa. Snarare tvärtom. Vi har nu, enligt mig, en tryggare relation än vad vi någonsin haft.

Men det är självaste göromålet som jag har ångest över. Och som jag känner mig orolig för, och pressad vid tanken av... -Jag menar. Det känns så stort. Så tungt... Och förrän jag vet hur det kommer att gå. Hur fort och smärtfritt det kommer att gå... och hur reslutatet kommer att bli.. -Kommer jag inte heller att kunna känna mig trygg och lugn...

Och även efter att den är upphängd, om allt går som det brukar, kommer jag att springa omkring, fram och tillbaka, och stirra som en nervös galning, på den där lampan. -Jag kommer att älta och gnaga... Och jag kommer bara att bli såå utmattad.. -Tills det nya lägger sig och jag vänjer mig vid det...


Men det måste hända. Det är lika bra att få det gjort. Så kan jag lägga ett bekymmer som just nu vilar på mina axlar och tynger min själ, åt sidan sedan.


.. Så att han kommer på lördag...


...


... När pappa hade messat och jag hade kommit på bekymmer efter bekymmer med den där lampan, som gjorde mig osäker och otrygg.. -Bestämde jag mig för att gå och handla. Jag ville ha någonting att äta... -Även fast jag hade undvikit vad som kan utsätta mig för hetsätande, hela dagen..! Men nu sprack det!


... Jag gick iväg till affären.

Köpte chips och nötter... -Ja, chips är inte min grej. Köper det näst intill aldrig. Men idag var det vad jag var sugen på.. och hade erbjudande på.. Så att det fick det bli.


Och så kom jag hem. Åt. Proppade... -Proppade massor!

Fick dåligt samvete... -Men jag har ett löfte till mig själv. "År 2017 ska vara ett år, helt utan hetsätande. Inga köp av onyttigheter. Jag får äta dem. Men inte köpa hem dem. Jag får bara äta dem hos andra. Eller om det är något väldigt speciellt firande."...

Ja, det är mitt löfte. För att jag måste sluta ta till godis och annat skräp varje gång som ångest, stress, osäkerhet eller någon annan form av otrygghet attackerar mig... -Och jag vill inte hetsäta mer... Jag vill må bra, åtminstone fysiskt, om inte psykiskt. Jag vill åtminstone må bra, om jag inte kan vara lycklig... Vill åtminstone kunna hantera vardagen och mig själv, om jag inte kan uppnå mer än så...


Men jag borde bli lycklig.

Jag borde kämpa för att få kontroll över min vardag, mitt hem och mitt liv.

Jag borde bli vuxen ordentligt. Ta mig ut i samhället och göra rätt för mig...

Och jag borde hitta någon att dela mitt liv med... -Jag behöver verkligen det. Någon som bär halva bördan i alla bekymmer som jag kan snappa upp i vardag, liv och hem...


Men det är ett stort steg... Och just nu har jag inte kontroll över någonting...


...


Imorgon, funderar jag på att åka iväg och köpa godsaker för sista gången. -Jag menar. Mina absoluta favoritkakor. Och en ost-och skinkbaguette...

Men grejen är ju att jag för det första, måste duscha.. Att jag för det andra, måste diska... Och att jag för det tredje, inte känner att jag kan lita på mig själv när det gäller att hålla löftet om "nolltolerans till godsaker och onödiga tillsatser"... -I huvudsak för att jag inte kommer att orka med den planering, de inköp, den förvaring, den ytterligare planering, den matlagning, den förvaring igen, och den diskning som det innebär att börja äta annat än... skräp... -Jag menar. Det är för stort. För tungt...

Jag vill lyckas. Jag vill hålla mitt löfte... Och om jag så ska svälta, ska jag se till att hålla det! -Men det är ju vad jag säger nu... När det väl gäller, är en annan femma...


...


Nu ska jag gå och lägga mig... Jag är jättetrött. Var bara tvungen att se klart filmen först...

Av D - 25 december 2016 23:21

Jag känner mig stressad...

Bara av att leva, känner jag mig stressad...

Av att umgås med familjen, köpa nya saker och sköta vardagssysslorna, känner jag mig stressad...

Av att lösa vardagens, hemmets och livet problem.. känner jag mig stressad...

Av att ta en promenad, att ha någonting inplanerat.. känner jag mig stressad...

Av att duscha eller lämna tv:soffan, känner jag mig stressad...

Och av att veta att stressen aldrig kommer att ta slut. Att allt bara kommer att gå runt, runt, runt... -Blir jag såpass stressad att jag önskar jag kunde fly...


...


Ja, just nu känner jag mig stressad...

Jag kan bara inte rå för känslan av att jag vill avsluta. Trycka på "stopp"... -Att jag vill lämna nu.. Somna och aldrig behöva vakna igen...

Kan inte låta bli att känna när jag vaknar på morgonen, en viss missnöjdhet över att behöva uppleva ännu en dag... -Över att jag inte fick lämna, denna natten heller...


... Jag tänker på taklampan som ska hängas upp i vardagsrummet... -Vad det kräver av mig, rent psykiskt och emotionellt...

Jag tänker på pressen i att pappa ska komma hit en dag i den vardag som jag verkligen önskar vila i just nu.. -För att hänga upp lampan. "När den inte bara är att hänga upp"...

Jag menar. Den kräver en del "handpåläggning", som de benämnde det... -Och det kan innebära mycket mer påfrestning, både socialt, psykiskt och emotionellt.. -Än vad jag orkar med... utan att bli stressad...


... Jag tänker också på Kanalpaketet...

På att detta snart kommer att kräva kontakt och frågetecken av mig igen...

Att jag snart kommer att behöva börja ta tag i det igen. -Oroa mig. Fråga och fundera...

Och att det inte kommer att kunna kännas säkert och tryggt, förrän i början av februari! -Då jag vet att de har förstått vad jag vill och har utfört detta på rätt sätt...


... Jag funderar på Fåtöljen... -På hur det kommer att gå när den anländer tillbaka på företaget där jag köpte den...

Jag funderar på om de denna gången, kommer att läsa sin kunds(mitt) meddelande... -Ifall de kommer att öppna kartongen den här gången, och inte bara skickar den vidare till nästa kund... -Med mitt meddelande kvar på..! Och helt struntandes i att fåtöljen faktiskt är trasig, som ligger däri!

... Ja, jag litar inte på dem... Men först om några veckor, får jag veta om de har läst mitt meddelande och inte skickat vidare kartongen till nästkommande kund... -Först då, får jag veta om jag får mina pengar tillbaka eller inte...


... Och så tänker jag på... min ätstörning... -På hur omöjligt det känns...

Jag tänker på hur mycket jag äter hela tiden... -Hur tvångsmässigt jag beter mig...

Jag tänker på vad jag äter.. -Att jag bara får i mig socker och mättade fetter... -Att jag inte äter någon riktigt mat alls... Utan bara godis...


... Och med hela själen...

Sinne och själ, ut i kroppen.. -Skriker om att livet är meningslöst! Att jag inte gör någonting... Att jag bara sitter...

Jag mår inte bra av det här... -Av att bara sitta på ändan framför tv:n hela dagarna... -Att oroa mig och stressa... -Att kämpa med vardagen och livet... Utan att egentligen kämpa alls...

Jag diskar inte. Jag städar inte... Jag tvättar inte kläder... Jag handlar inte mat...

Jag duschar inte... Jag borstar inte tänderna... Jag går knappt ut... -Jag träffar ingen annan än min egen familj... -Mamma, pappa och vissa syskon...


... Och jag tar mig inte ut på praktik.

Orkar inte börja plugga...

Och idag har stickningen som jag försöker fördriva tiden med, gjort mig alldeles seg i huvudet..!


... Jag borde verkligen försöka gå ut lite varje dag... Men jag blir stressad av att tänka på det...

Det känns som om det händer alldeles för mycket i livet och vardagen, för att jag ska vilja slita mig från tv:n för att varken ta en promenad, duscha eller diska...


Men jag borde... -Jag borde försöka leva. För att livet går ju hela tiden. Vare sig jag lever det eller inte. Och sålänge som det inte tar slut.. Avslutas.. -Borde jag försöka ta tillvara på det...

-Och här sitter jag och samlar fett...


...


Idag...

Jag klev upp vid... -antagligen halv tolv...


Jag har suttit vid tv:n... Sett på film. Stickat...

Jag har ätit, ätit.. och ätit...

Och jag har skruvat lite på taklampan som ligger på golvet i köket fortfarande...

Av D - 24 december 2016 23:53

... Idag har jag bara suttit vid tv:n.. Hela dagen...

Jag har ätit och druckit alldeles för mycket.. -Mått dåligt av det, både fysiskt, psykiskt och emotionellt...

Och jag har blivit alldeles seg i huvudet, av att bara sitta och stirra...


Jag har känt att jag vill ha mer av mitt liv än såhär... -Att jag saknar saker...

Jag har känt mig uppgiven, på grund av att jag inte lyckas ta mig ur min ätstörning.. Och att jag aldrig kommer att kunna undvika den om jag varken lyckas finna ett intresse som jag orkar med och brinner för..(!).. -Eller tar mig ut på en praktik eller liknande, som kan sätta min energi på annat!


...


Jag klev upp efter halv tolv imorse, om jag inte minns fel... Men runt halv tolv, iallafall...

Satte mig direkt vid tv:n. Åt.

Och sedan har jag bara ätit och ätit och ätit... -Trots illamående och en kännbart fullproppad mage...

Trots egentligen varken vilja eller lust... Eller fysisk känsla av behov...

Jag har mest bara ätit i brist på annat. Och för att jag vill bli av med det, så att jag kan börja svälta sedan... -Samtidigt som jag inte alls känner hopp för att jag ska lyckas lämna hetsätandet bakom mig... "Hur många gånger jag än försöker!"... -Jag vill helt enkelt inte...


... Jag har messat mamma och sagt att jag stannar hemma idag...

Messade 19åringen och tackade för julkortet...

Och svarade på 25åringens mess, där hon hade skickat en bild på hur hon firar sin jul...


Och nu till kvällen, i hopp om att lyckas fixera mig vid något nytt.. -Har jag påbörjat en ny stickning, för första gången på säkert ett par år..!

... Ja, jag känner mig så handfallen. Så bortom min egen kontroll... -Och att känna att jag inte har någon respekt för mina egna viljor, värderingar och känslor... -Att jag inte längre tycks bry mig om att jag går åt precis det hållet som jag är rädd att hamna åt..(!)... -Det gör bara att jag känner mig desperat till att få fixera vid något intresse! -Åtminstone tills jag kommer ut på någon aktivitet/praktik!


... Jag har stickat några varv...

Blivit trött i huvudet... -Alldeles seg...

Men jag tror också att det beror mycket på att jag har suttit på ändan och stirrat in i en skärm hela dagen idag. Flera timmar i streck..!


... Jag ville gå ut på en promenad...

Jag vill gå ut på en promenad om dagen...

Men just idag... På julafton... -Jag tror helt enkelt att jag inte kände mig bekväm med att gå ut ensam på en avlägsen väg... -När andra kan se att jag är ensam(på julafton..!)...


Det är dumt...

Men imorgon blir det nog en promenad iallafall...

Och förhoppningsvis ett knappt ätande..!


...


Egentligen vill jag köpa ett motionsband. Ett som man kan jogga på... -Gärna springa. Men det kan blir för trångt för min lilla lägenhet... Så att, jogging räcker bra...

Men grejen är den att det känns som om jag har så mycket som jag vill lägga pengarna på just nu. Och jag vet inte riktigt vad jag ska prioritera...


... Jag har iallafall bestämt mig nu, för att förbjuda mig själv till att köpa onyttigheter. Saker med konstgjorda tillsatser, sötning, och höga halter mättade fetter och salt...

Jag vill leva på tillagat mat och färska råvaror... -Gärna ekologiskt...

På det sättet, hoppas jag kunna få till rutiner i både tider och mängd..!


... Men eftersom att jag har så himla brist på psykisk ork... -Att jag inte orkar med all planering. Alla funderingar och bearbetningar som det kräver av min hjärna.. -Så känner jag inget hopp om att jag ska kunna få det att fungera...

Men att sluta köpa hem "skräp"... Det borde jag ju iallafall klara av! -Och vill jag äta, måste jag helt enkelt laga mat(och ta mig igenom planering och bearbetning) eller äta färska råvaror.


Punkt slut.


...


Jag ska väl gå och lägga mig snart.


Någon dag framöver, kommer pappa och ska hänga upp lampan i vardagsrummet... -Ångest och press...

-Blir stressad av att bli störd i vardagen nu när jag känner som mest att jag behöver vila och stanna upp för ett tag...

Och efter julhelgen(om jag har tur, efter nyår), kommer jag även tyngas ner av Kanalpaketet och Fåtöljen, lite till... -Ser jag inte fram emot!

Och förhoppningsvis hör snart JobbCoach av sig, så att vi kan börja kolla sysselsättningsplats!


... Men nu ska jag försöka varva ner framför tv:n... Och sedan sova.

Av D - 24 december 2016 02:18

Klockan är tjugo över två. Men jag måste blogga innan jag lägger mig. -I ångesten för att bloggen ska dö ut eller vara "för" oregelbunden...


... Filmen slutade såå sent. Men jag var ju bara tvungen att se klart den...

Får se om jag kan sova nu, när jag såg en såpass stundvis obehaglig film... -Men jag är ju supertrött. Sådär så att ögonen håller på att slå ihop och jag fick tvinga mig själv att stanna uppe och hålla mig vaken...


...


Så.

Kort om dagen idag.

Ja. Kort denna gången... -Jag brukar ju skriva att jag ska skriva ett kort inlägg om min dag. Men oftast blir det väldigt långt ändå... -Men just nu, när jag har längtat efter sängen såå länge.. -Blir det nog bara något väldigt snabbt. En sammanfattning.


...


Jag vaknade... någon gång imorse.

Hade som vanligt haft en orolig natt med lätt och ostadig sömn... -Och när jag vaknade på morgonen, hade jag ingen som helst lust att kliva upp...

Jag ville inte möta dagen... Hade haft det för jobbigt med oron över returen av fåtöljen. Och idag skulle vara dagen då den skulle släpas på bussen, bäras till postombudet... och antingen gå igenom eller få mig att bryta ihop...


Japp...

Jag hade ingen lust eller ork att ta tag i det. Inte egentligen... -Men det behövde göras...

Så att. När klockan blev strax efter halv tolv och jag hade struntat i att kliva upp tills HemTillGården började, lite halv motvilligt.. -Klev jag ändå upp...


...


När klockan blev cirka halv ett, gick jag iväg till bussen... med kartongen i mina armar...

Den väger ju bara sju kilo. Men den blev ändå tung efter en stund. Trots en promenad på bara fem minuter...

Och att få in den i bussen, var inte det minst bökiga. -Smala dörrar... och ett otympligt paket...


Hela vägen till affären, under promenad och bussresa, oroade jag mig...

Jag oroade mig för att streckkoden inte skulle fungera... -Kunde inte sluta fundera över ifall de då kan skriva in siffrorna som står istället, och om de i så fall skulle göra det...


Promenaden dit, var tung. Och jag gick så fort jag bara orkade, för att slippa bära det så mycket längre...


Väl på affären, lämnar jag in paketet.

Hon blippar det. Lyfter undan det, och ger mig ett kvitto...

Och min oro över att jag kanske skulle behöva betala, bekräftades inte... -Portot var betalt. Vad skönt.


...


Efter att ha lämnat in paketet, kände jag mig fri... -Mer fri än på länge...

En av alla mina bördor hade lyfts från mina axlar... Och det enda som jag nu behövde oroa mig för, vad gäller just fåtöljen.. -Är ifall de denna gången, kommer att öppna kartongen innan de skickar den vidare.. Och ifall de kommer att ta bort mitt meddelande från kartongen och läsa det... -Och inte se till att nästa kund får det!

... Det borde inte bli någon nästa kund... För att fåtöljen var ju trasig...


... Jag tog en långpromenad till busstationen...

Bestämde mig för att proppa idag... -Att jag skulle köpa precis allt jag ville ha "för sista gången"...

Och alltid ska man behöva ångra det...


...


Jag handlade. Åkte hem... -Och så åt jag...

Jag har ätit, ätit och ätit... -Blivit äckligt mätt, och fortsatt äta..

Jag har räknat kalorier... och ätit igen..!

Och jag har sett på tv... -Mycket tv...


Och jag har haft ångest för att jag äter för mycket... -Jag går upp i vikt. Och jag fortsätter proppa...

Egentligen vill jag ju bara svälta... Jag vill känna kontroll... Trygghet... Och jag vill inte känna att jag är elak mot mig själv och inte visar någon självrespekt...


... Förutom det, messade 25åringen idag... -Två gånger...

Hon undrade om jag skulle till mamma och pappa imorgon... -Vi har ju redan firat jul. Så att det är inget planerat julfirande där... Men jag tror att hon ändå vill åka dit...


Jag svarade dock att jag trodde att jag skulle stanna hemma istället. -Att jag behövde vila...

-Men hon messade igen "Snälla kom"...

Jag vet inte... Jag känner bara för att vara hemma. Det har varit jättemycket pågång nu ett tag. Och nu när julledigheten kommer och därför de ärenden jag har hos olika företag, stannar upp för ett tag.. -Vill jag bara passa på att koppla bort... -Så gott det går, iallafall...


Jag vill vila.

Av D - 22 december 2016 22:30

... Så sitter jag och skriver ett mail angående ärendet "retur av fåtölj"... -Och får ett mail.. angående ärende "kanalpaket"..!


...


Det var skönt att få en liten paus ifrån vardagen och all stress, osäkerhet, ångest och oro i den...

Men nu är den tillbaka igen, och det känns som om jag ska explodera inombords, av trötthet och oro... Osäkerhet och rädsla... -Farhågor...


Jag vet inte hur jag ska orka...

Hur orkar man?


...


Igår klev jag upp strax innan klockan ringde.

Jag skulle duscha. Och sedan bara vänta på mamma och pappa...


Jag duschade. Åt. Proppade lite grann...

Jag räknade kalorier. Funderade...

Och jag såg på tv....


... När klockan blev närmare fyra, kom föräldrarna.

Vi åkte bort till slottet.. -Där vi och några syskon med sambos, skulle äta julbord och övernatta en natt...


Julbordet var överraskande trevligt och roligt.

Vi hade kul tillsammans.

Satt länge, länge och bara pratade. Skrattade. Drack och åt... -Och såg stearinljusen sakta försvinna...

Vi hade en sådan tur att hamna ensamma nere i källaren. -Jag, pappa, mamma, 22åringen, 16åringen, 25åringen, 24åringen.. -Och 25åringens och 24åringens sambos.

-Och bättre än så, hade det inte kunnat bli!


... Jag testade en IrishCoffée... Och den var inte god.

Jag drack en del av den ändå. Men den var alldeles för söt. -Och varm alkoholdrink var ingenting för mig...

Långt innan jag blev klar, hade den delat sig både i socker och fett... Och blivit iskall!


...


... Efter julbordet. Middagen.. -Som vi satt vid till sen kväll, tidig natt.. -Gick vi till baren. Satt där en stund. Tills vi blev "utslängda" på grund av "natt"... och gick till våra rum.


Jag, 22åringen och 16åringen sov på B&B i en annan byggnad. Men det var härligt att komma ut lite.

Mamma, pappa, 24-, och 25åringen med sambos, sov i hotellrum.


... Dagen efter, blev det frukost på hotellet.

Men det blev utan 16åringen och 22åringen. Eftersom att de fortfarande låg och sov.


Vi kollade in ett gammalt slott. Och en kyrka...

Och sedan tjeckade(stavning?) vi ut vid tolvtiden.


...


Jag följde med mamma och pappa...


...


Nej.

Måste ju berätta om min natt på rummet, också!


Vi gick väl och la oss vid halv ett - ett någon gång.. -Förutom 22åringen och 16åringen som satt uppe och spelade kort- sen natt, tidig morgon...

Och dum som jag var, var jag bara tvungen att läsa det mail som jag hade fått från FåtöljNissarna. -Min retursedel med info om hur jag skulle gå tillväga för att skicka tillbaka den..!


Jag blev stressad. Orolig... -Hade en massa invändningar och frågetecken på den info jag fick...

Så jag började skriva punkt efter punkt, med frågor och synpunkter, som jag sedan skickade iväg som svar...


Jag var illamående. Dålig i magen... -Visste inte varför...

Antagligen för mycket fett. För många olika småsaker.. och en del alkohol... -Och det, tillsammans med min ätstörningsproblematik!

... -Så jag fick lov att gå på en allmän toalett... -Hade tänkt vänta tills jag kom hem. Inte ovanligt att jag håller mig så länge...


... Så att...

Jag sov nästan ingenting...

Jag bara funderade. Vred och vände på mig...

Oroade mig för returen av fåtöljen. Hur det skulle gå... och på vilket sätt jag skulle skicka den(eftersom att företaget inte har gett mig någon anledning att lita på deras seriositet(är det rätt ord) och noggrannhet..!


...


Men tillbaka.


Jag åkte iallafall med mamma och pappa hem till sig. Eftersom att jag behövde själv skriva ut retursedeln(och jag har ingen skrivare)...

Och så åt vi lunch...

Sedan försökte pappa och jag få ut retursedeln. Men fick lite problem...

För det första, hade de skickat en retursedel där det felades lite av texten på höger sida(vilket vi inte kan göra något åt)... -Typ som om de hade klippt ut den snett... Eller scannat in den fel...

Och för det andra, blev den väldigt stor... Den täckte nästan ett A4...

Men jag hoppas att det går bra ändå...


"Att de inte bara kan skicka en retursedel på posten"... *Suck*...


...


Efter det, och att jag hade skrivit klart mitt meddelande till dem(Vilket jag kom på nu, att jag blandade ihop "fraktsedel" och "följesedel". Jag skrev att jag hade fått med den förre kundens "fraktsedel", fastän det var dennes "följesedel" jag hade fått... Men, men... Vad gör man..?).. -Bestämde jag mig för att åka hem...


Den buss jag annars kunde ha tagit, hade nämligen, om den hade blivit lite sen, orsakat att jag missade nästa buss hem från stan.. -Och då hade fått vänta i två timmar ute i mörkret!

-Nej, tack!


...


När jag kom hem, satte jag mig nog vid tv:n... -Men jag kunde inte koppla av...

Först så åt jag en massa. -Bara vräkte i mig! Och räknade på lite kalorier. Hade dåligt samvete...


Sedan började jag fixa med kartongen till returen av fåtöljen. Då jag har svårt att släppa denna, ens för en stund! -Fastän jag är jättetrött...

Jag klippte ut retursedeln. Tejpade fast den på kartongen... -Kom på att jag aldrig tog bort fraktsedeln under.. -Oroade mig för att de inte skulle kunna scanna streckkoden...

Och även om jag inte hade sparat en fraktsedel under retursedeln, hade jag oroat mig för streckkoden. Eftersom att den är i supersize..!


Jag tejpade igen kartongen.

Tejpade fast mitt kuvert med meddelandet i, på sidan av kartongen... -Då jag inte visste om det var önskvärt med annat än fraktsedeln och tejp, på översidan...

-Fastän jag såg att den förre kundens retursedel fortfarande sitter intakt på ena långsidan av kartongen..! Inte ens den har de tagit bort!


... Efter att ha klistrat fast kuvertet, blev jag orolig för att de inte alls skulle lägga märke till att det fanns där... Och att de bara skulle skicka kartongen vidare till nästa kund, precis som förra gången.. -Med mitt meddelande kvar på!

Så att.. Jag ritade en röd pil uppe på kartongen, som pekade mot den sida som jag satt kuvertet på...

Och efter ännu lite mer nervöst gnagande oro, skrev jag till en text i samma penna.. "Orderinfo"... Och ytterligare ett par minuter senare.. -En till.. "Returinfo"...

... Och så rev jag försiktigt, men stressat och tvångsmässigt.. -Bort min retursedel lite, och pillade bort just den del av fraktsedeln under, där streckkoden var... -Resten fick sitta kvar...


Och efter det, skrev jag ett mail till FåtöljNissarna, där jag skrev att jag hade tejpat fast kuvertet på ena sidan av kartongen, och att jag hoppas på att de tar bort det och läser det. Eftersom att jag inte vill att nästa kund får det...

Och att det känns viktigt att de kollar igenom kartongen denna gången, eftersom att fåtöljen redan var trasig när jag fick den..(Och ingen annan kund borde ju behöva ta emot den)...


...


När jag sitter här och skriver det mailet till FåtöljNissarna, mailar Kanalpaketet... -De svarar på ett mail som jag skrev i måndags..!

Och ändå sa jag när jag ringde dem i tisdags, att jag ville att de markerade alla mina pågående mail som "avklarade.. Eller "avslutade"... -Vilket gjorde mig väldigt nervös, när jag såg att inte ens det budskapet kunde de ta in!


Jag menar.

Jag satt ju där och sa klart och tydligt, att jag vill att de avslutar alla mina pågående mailkonversationer.. Och han sa att han gjorde det..! -Men varför svarar de då idag?!


För att. Grejen är ju den att jag inte vill att flera olika snubbar uppfattar olika om vad jag vill ha. Och att jag därför hellre vill utgå ifrån enbart det samtal som vi hade på telefon i tisdags..!

Men nej. Tydligen inte... -Jag är ju redan nog med orolig för att de inte alls ska fixa så att jag få det minsta paketet i rätt tid efter att min fria period med det stora tar slut!

-Jag är redan orolig att jag ska få en extremt dyr räkning från dem, för att de inte uppfattat vad jag vill ha!


Jag menar.

Jag litar inte på dem...

Jag litar inte på att de förstår vad jag säger. Att de gör vad de lovar... Eller att de ens har koll på vad som händer och ska hända..!

-De verkar inte ha någon koll alls..!


... Jag svarade iallafall till dem, innan jag skrev klart mitt mail till FåtöljNissarna.. -Att jag ville ha alla mina mailkonversationer med dem, markerade som "avslutade". Och att jag ville att de såg till att det blir så "nu", om de inte redan har gjort det.

Och så passade jag på att fråga om den där fakturan som jag har fått för det stora paketet, "-fastän jag kommer att ha bytt till det lilla, vid det laget"


Och jag hoppas...

Jag verkligen hoppas att de har förstått nu, vad jag vill ha och när jag vill ha det. Och att de inte är flera olika människor som uppfattar olika saker om vad jag vill ha...

Och så hoppas jag att jag slipper må såhär länge till nu...


...


Imorgon ska jag försöka skicka iväg den där fåtöljen...

Funkar det inte, så orkar jag verkligen inte mer..! Då bryter jag ihop!

För att det vore en motgång för mycket för att jag ska orka hantera den...


...


Jag borde försöka sova...

Men jag är för uppe i varv...

-Och jag vill bara avsluta. Fly. Vila...


Jag skulle behöva någonting som saktar ner allt lite grann...

Livet är för mycket, just nu... -Kräver för mycket... 

Av D - 20 december 2016 22:13

... Jag har tagit ett stort kliv idag. Ett jobbigt kliv... Ett kliv som kanske förenklade lite.. -Kanske gjorde mig tryggare.. -Kanske inte...

Och förutom utslagen i mitt ansikte... Den lurande ångesten i min själ.. Den knappa stressen inför imorgon. Och bieffekten av att svälta och hetsäta.. -Känner jag mig ändå lite bättre idag...


...


Inatt...

Jag minns inte riktigt...

Jag kan egentligen inte minnas mycket alls... Men jag vet att jag sov oroligt. Och att jag, innan jag somnade, önskade att jag kunde få somna för sista gången "och sväva iväg ut i tomma intet"... "Det hade varit härligt"...

Jag ville somna in. Slippa fortsätta... Och äntligen få vila för gott...


... Sedan vaknade jag till liv igen, vid...

Ja, jag minns inte när det var. Eftersom att jag har halvsovit.. -Sovit så oroligt och lätt, hela natten...

Men jag vaknade av att jag fick ett mess om att jag hade fått en e-faktura...


... Så att. Eftersom att jag blir så förvirrad av Kanalpaketet och att inte känna att kontakten sinsemellan fungerar...

Att ha skrivit såpass många mail som jag inte vet vem som svarar på... Och därmed, vad som blir sagt och gjort.. -Bestämde jag mig för att... "Jag måste ringa och samla ihop alla dessa intryck och försöka få klarhet i vad som händer. Vad de har tolkat och vad jag vill att ska ske"...

Jag menar. För mig funkar text bättre än samtal... -Men det förutsätter ju att även den på andra sidan konversationen, ska kunna kommunicera i text... Och det har verkligen inte funkat! Jag blir bara förvirrad och förstår ingenting...


... Det var hårt... Det kändes tungt...

Jag började skriva ner lite punkter som jag skulle ta upp, begära, och fråga om...

Jag numrerade punkterna i den ordning som jag trodde att skulle falla sig rätt i samtalet...

Och sedan satt jag och stirrade på denna lapp... -Läste den, gång på gång... -Slog numret flera gånger. Då det hann försvinna hela tiden, medans jag satt där och tvekade. Samlade kraft och mod...

Jag rabblade samma meningar, gång på gång på gång... -Den mening som jag trodde att jag skulle öppna samtalet med...


... Jag sänkte ljudet på tv:n. Tog fram mitt kundnummer...

Och satt och gungade nervöst fram och tillbaka en stund, med pappren på bordet framför mig...

Men tog sedan mina papper, anteckningsblocket och pennan, och gick in i sovrummet...

Stängde dörren efter mig. Tände lampan... Och drog bort täcket från sängen, så att jag verkligen skulle kunna se lapparna ordentligt... -Nu var det så lugnt och ensamt det bara kunde bli...


... Och så satt jag en stund till...

Föreställde mig samtalet i huvudet. Hur jag skulle låta. Vad jag skulle säga... -Och att jag skulle vara noga med att komma ihåg varje(varje) punkt på pappret... -Inte glömma en bokstav!


... Och... så tryckte jag på lur.

Det gjorde ju inte det hela lättare och mindre nervöst och stressat.. -Osäkert ifall jag skulle våga(klara det) eller inte.. -När det tar så lång tid för samtalet att nå fram..!

Men jag hade ändå tur. Det var bara tre strycken i kön framför mig. Och även om jag stod på plats ett, rätt så länge.. -Gick det rätt så fort.


Samtalet gick helt okej. Och med okej, menar jag att jag kunde prata, och att jag pratade flytande. -Som en människa.

Killen som svarade på andra sidan, var trevlig och tillmötesgående(om inte det är samma sak)...


... Jag började mitt samtal med att jag hade skickat väldigt många mail det senaste, och att jag vill att han börjar med att markera alla dessa som avklarade "så att ingen annan tar sig an ärendet", och att vi bara skulle utgå ifrån "detta samtalet".

Men så när han skulle börja byta ner mig till det minsta kanalpaketet lagom tills min fria period är slut, bröts samtalet. -Han ringde upp mig igen... Och strax därefter bröts det igen...


Nervöst. Stressad. Orolig...

"Varför, varför, varför?!", hör jag mig själv säga...

Jag blir uppstressad, och tänker att det helt enkelt inte är meningen att mina bekymmer ska lösa sig och försvinna... "Allt är bara emot mig. Det är bara så"...


Pengarna på min mobil, visade sig vara slut.

Jag ringer ju aldrig samtal. Och det där med vad som går åt när man ringer eller hur mycket jag har kvar.. -Det är ingenting som jag har koll på...


Fort, fort.. -Fyller jag på mobilen.

Stressad och med hjärtat pumpandes för fulla muggar..!

Men eftersom att jag inte visste om killen skulle ringa upp mig en gång till.. -Bestämde jag mig för att göra om allt igen. Sitta i kö, rabbla meningarna i mitt huvud.. Ja, jag visste ju inte om samma människa skulle svara igen, eller om jag måste dra allt en gång till...


Och lite smått frustrerad, sitter jag och gungar och läser.. -Medans jag lyssnar till det repeterande meddelandet i luren, och de sakta sjunkande köplatserna...

Ja, jag hamnade ju på plats fyra igen... Men ändå. Nervösa tider, är långa tider...


När en annan snubbe svarade i luren, öppnade jag samtalet med att jag precis hade ringt in, men att det bröts.

-Och han kunde se att det var påbörjat.

Han fixade så att jag byts ner när min fria period tar slut. Och han fixade så att jag inte längre kommer att ha HD-tillvalet...


Jag frågade även om fakturorna... Men då det ju var fel avdelning, känner jag inte att svaren jag fick, gjorde mig särskilt mycket tryggare...

Jag fick ju nämligen en e-faktura idag, för det kanalutbud jag har nu, för enbart en dag. Den sista dagen i den månad där min fria period slutar... -Och jag känner väl att jag inte borde betala för det stora paketet ens för en dag, när det ska försvinna så fort som min fria period är över! ... -Men jag glömde ju fråga om just den grejen... Så att jag får väl ringa in någon dag, till rätt avdelning..! -För att.. Maila detta företag..(!) ... -Nej, man gör sig själv en björntjänst!


... För att grejen är ju den, att jag inte heller vill betala den fakturan.. -Ifall att det skulle göra att det stora paketet fortsätter(av någon anledning!)... Och det har jag inte råd med!


Och så var det autogirot som blivit godkänt hos dem...

Jag har ju även fått hem en faktura... Och nu vet jag inte om jag ska betala den manuellt eller ifall den kommer att dras automatiskt..!

Men eftersom att det brukar komma en faktura emellan att det börjar gälla, bestämde jag mig till slut för att betala den... "Snubben sa ju att pengarna förs tillbaka in på ens konto annars"... -Det frågade jag specifikt.


... Jag måste(måste) lita på dem, och att allt löser sig till slut... Det måste jag. Annars kommer jag aldrig kunna må bra...


...


Efter samtalet, kände jag mig iallafall förvirrad...

En viss lättnad kunde jag ju känna. Eftersom att jag nu(åtminstone tror att jag) har försäkrat mig om att det inte kommer att ske några missförstånd och att budskapet om vad jag vill, har kommit fram.. -Vad gäller kanalpaketsändringen..!

Men det här med fakturorna. Huruvida jag ska betala vilken... Och ifall jag kommer att få någon ny faktura för den där sista dagen i månaden, för det mindre kanalpaketet.. Eller ifall jag förväntas betala för det stora paketet ändå... -Och ifall det kommer att ske något missförstånd om jag betalar för det stora, fastän jag har bytt till det mindre.. -Brist i kommunikationen... "Och så får jag fortsatt betala för det stora!!"..

-Det blir jag inte klok på. Det gör mig orolig och nervös... Så att... Än sålänge känner jag mig inte trygg och säker... Än sålänge litar jag inte på det där företaget!


... Så att det blev en del funderingar. Till den grad att jag trots allt bestämde mig för att åka in till stan en vända "Även fast jag inte känner något godiscraving... Och fastän tejpen kan vänta till en annan dag"...

Jag behövde bara komma hemifrån. Släppa nervositeten och otryggheten som spred sig inombords...

Och jag ville bara att det problem. -Det bekymmer som jag hade haft såå länge nu, kunde åtminstone lägga sig lite grann "nu efter det här stora steget"...

Jag ville inte att det skulle få tynga mig mer nu... -Det orkade jag inte...


...


Jag åkte in till stan.

Promenerade som hastigast till affären... -Och så plockade jag på mig den tejp som jag skulle ha... Och en del kakor och godis.


Japp. Jag ville äta.

Jag var hungrig. Slut... i både kropp och själ...

Och att äta... -Ja, det var värt det.


... Jag väntade på bussen hem.

Blev förvirrad av busskortet. Hur det fungerar nu när jag inte längre har månadskortet...

Och kände att bekymren bara avlöser varandra. Överlappar varandra... -Och att de ibland inte ens väntar på att det första tunga problemet ska lätta lite grann, innan de bestämmer sig för att lägga sin tyngd på min själ..!


...


När jag kom hem...


24åringen frågade hur jag ville betala henne för mammas present som vi(vet inte vilka i familjen) ska köpa tillsammans...

Jag bad henne att skicka sitt kontonummer "Så kan jag göra ett försök att föra över pengarna"...

För att grejen är den, att jag inte känner mig så jättesäker på att fylla i en massa siffror i syftet att föra över pengar...

Jag menar. Mammas konto går bra. För att henne har jag lagt till för länge sedan... Även Xsambons...


... Men det funkade. Hon fick pengarna...


... Förutom det, så kollade jag upp infon som jag undrade över, om busskortet. Så att nu känns även det klart...


Jag har räknat kalorier och ätit en del.

Men faktum är att jag inte har känt ett sådant behov av att äta. Fastän jag har haft diverse kakpaket och godis framför mig!

Så att. Trots möjligheten att äta, har inte kalorierna farit iväg så mycket!


... Jag har letat kläder.

Jag jag har ju fått en liten mage... som jag inte känner mig bekväm med..! -Vilket gjorde klädvalet väldigt svårt... "Jag äger ju inte så mycket kläder!"...

... Men det jag hittade får duga... -Ja. Till julbordet imorgon, alltså. 


...


Imorgon ska jag duscha. Innan kvart i fyra, måste jag vara klar med allt. Redo att åka... -För att då kommer mina föräldrar och hämtar mig...

Av D - 19 december 2016 23:03

Ångesten och oron idag, har varit näst intill outhärdig...

Sådär så att man bara vill öppna ventilen som hindrar själen från att ta sig ut, och lyssna till dess rop efter frihet...

Ja, det känns som om den bankar och slår därinne... -Och jag orkar snart inte hålla den kvar längre...


... Det är fåtöljen.. Det är kanalpaketet... -Det är oron som kommer med att inte kunna ha kontroll över allt och alla... Som kommer i att inte få kontakt med de människor som jag som mest behöver ha kontakt med... Och som, när jag väl får kontakt, inte kommunicerar på "rätt sätt"...

Och det är att svälta och att hetsäta... Det är tröttheten och utmattningen.. -Hungern som kommer med svälten...

... Och det är att... inte ha något liv. Inte vara lycklig... -Och att känna att man inte kan ta sig dit man vill.. "Hur mycket man än kämpar, drar och sliter...

-Och det är att känna att man inte alls kämpar... Att man kanske varken vill eller känner för att kämpa åt rätt håll och ta tillvara på all sin styrka och potential...

Det är att... känna sig svag... Fastän man är stark...


...


Idag har jag...

Mitt i natten igår, började jag, bland alla andra bekymmer(med fåtöljen, pengarna tillbaka, osv), oroa mig över kanalpaketet igen...

Jag litar inte till två procent på det företaget som jag köper tjänsten av..! -Kontakten sinsemellan funkar inte. Och eftersom att jag då skriver så många mail med olika och ibland återkommande frågor.. -Känner jag bara att så mycket kan gå fel hela tiden... -Jag menar. De svarar i omgångar. Olika långt emellan svarstiderna... Och det är ju(förståeligt) olika människor som svarar varje gång!


... Jag skrev en lapp med punkter på de saker som oroar mig just nu... -En av många lappar och listor som jag har pågång för samma problem, just nu...

Och så gick jag(så småningom) och la mig...


... Idag. Enda sedan jag vaknade, har just det bekymret legat som en tung och smärtsam massa över min själ. Som har fått den att banka och slå. Att verkligen försöka brotta sig ut därinne! -Och jag har bara haft lust att släppa ut den...

Jag har gråtit i omgångar... Och jag har bara känt att jag verkligen inte orkar med detta längre nu. Jag är färdig. Och jag känner ingen... -Det finns ingenting som jag tror på just nu, som är värt allt det här... Inte när känslan av att det aldrig kommer att ta slut, livas inombords..!


Jag vill bara att det tar slut nu.

Jag orkar inte vara vuxen. Med all oro och ångest. All osäkerhet och stress...

Jag orkar inte vara vuxen när det känns så tungt. Och när varenda liten sak som betyder lycka för mig, är för tung och gör mig för stressad, för att vågas eller orkas med...


Jag mår dåligt. Och en sådan dag som jag har haft idag, är de dagar som avskräcker mig som mest...

Och att jag nu tycks ha förlorat den lilla självkänsla och det lilla självförtroende som jag förut ändå hade.. -Det gör bara att hoppet fösvinner ännu mer... Och uppgivenheten den bara växer... Bygger bo i min själ...


Det är säkert bara ännu en tung och orolig period i mitt liv. Och kanske lägger det sig snart igen...

Men jag ser det inte... Och anledningen(en av dem) är min rädsla att släppa alla mina bekymmer... -Jag behöver kontroll över dem. Och då kan jag inte bara släppa dem fria...

Jag måste hålla hårt... Krampa fast ordentligt... -För att vem vet vad som händer, om jag inte tänker på dem tills de inte längre finns?!


...


Jag har bara suttit och legat vid tv:n idag...

Jag har sett på tv. Men på grund av ångesten, oron och stressen inombords, knappt haft något ljud på alls...


Dock så skrev jag ytterligare ett mail till Kanalpaketet.

Jag blir så orolig när de inte svarar efter över en veckas tid..! Och att betala 700 spänn eller mer! -För att titta på tre till fyra kanaler..(!). -Nej, det vill jag inte göra. Inte ens för en månad!


... De svarade. Men på det mail som var över en vecka gammalt.

De skulle fixa så att jag blev nedbytt tills min fria tid var över.

... Först blev jag lättad... Men så kom jag på mitt mail som jag skrev idag..! Där jag hade skrivit ett datum som jag ville ha det bytt..! Och jag fick ångest. Blev orolig...


Jag menar. Nu har en gubbe sagt att de ska fixa så att jag byts ner när mina fria månader tar slut. Och en annan läser om några dagar, att jag vill bli nerbytt en viss dag..!

... Men ja. Jag svarade på svaret jag fick från dem idag. Och skrev att jag hade precis mailat dem från deras hemsida. Och att de skulle ignorera det mailet...


Så att. Kanske löser det sig.

Men eftersom att jag verkligen inte litar på dem, blir jag orolig gång, på gång, på gång. Och jag får ångest...

Att inte ha kontroll är det värsta jag vet... Och jag kan omöjligt ha kontroll över någon okänd som sitter framför en skärm på, för mig okänd plats!

Och nu har jag autogiro hos dem. Så att om de inte fixar detta åt mig, kommer onödigt mycket pengar dras från mitt konto automatiskt! -Dessa blir det jobbigt att argumentera tillbaka! .. -Även fast de har lovat att byta ner mig i rätt tid...


...


Och så är det fåtöljen. Att skicka tillbaka den under de helgdagar som nu pågår. Och att om det nu inte kommer att gå, ändå få tillbaka pengarna för den... -Tänk om den blir för sen för att kunna returneras?!

Jag vet ju inte hur det där funkar. Vilka regler som gäller vid returer... Hur lång tid man har på sig... Och så vidare... -Och jag kan ju kolla upp det... Men jag har bara... ingen energi...

Mer fakta, betyder mer i huvudet. Mer att bära inom sig... -Och just nu, orkar jag bara inte... Det är redan för mycket...


... Jag kollade packtejp på nätet... Tänkte om det fanns någon bra sida att köpa ifrån...

Men då jag upptäckte att det finns "dåliga tejper", och det var väldigt dyrt med frakten.. -Konstaterade jag att jag helt enkelt får försöka pallra mig in till stan någon dag...

Men då jag inte har något aktuellt månadkort till bussen just nu, vill jag inte resa för mycket... Och orken att resa varje dag, är för liten för att jag ska vilja fylla på busskortet...


...


Jag var till affären en vända.

Jag var hungrig. Slut i både kropp och sinne...

Och även fast jag just nu tycks ha tagit mig ur mina ätarcravings, har ångesten och stressen inombords varit för tung idag, för att jag skulle vilja avstå ätandet längre...


Så att idag har det blivit lite naturgodis och en kopp naturell yoghurt...


...


24åringen ringde... Men jag svarade inte...

Jag satt hopkrupen i soffan, med en kudde för ansiktet, som jag torkade tårar med... -Så att. Även om jag ibland kan tänkas svara i telefonen, var inte detta en sådan gång.


Hon skrev dock lite senare, och undrade om jag ville vara med på mammas present... -En lättnad.

Tack, 24åringen! Nu slipper jag tänka på den bördan något mer...


...


... Annars har jag bara känt att jag måste hinna orka duscha under morgondagen. Alternativt, tidigt på onsdag innan mamma och pappa kommer och hämtar mig!

... -Samtidigt som jag känner ett visst behov av att åka in till stan imorgon. Köpa packtejp, så att returneringen av fåtöljen ska kunna ske så fort som möjligt...

Och... Ja, jag är hungrig. Svag... Och även om jag känner ett visst motstånd, med tanke på onsdagens julbord.. -Känner jag att jag kanske vill köpa någonting... Men eftersom att det blir svårt att köpa lite och äta normalt, och jag kanske hamnar i ett hetsigt ätande istället.. -Vet jag inte hur smart det är...


Det känns som en sådan smal balansgång, det där..

Jag vill svälta, men ändå äta lite grann... Jag vill hetsäta, men samtidigt svälta och äta normalt...

Och det känns inte som om jag kan få mina känslor stabila, hur jag än beter mig...


Jag vill inte bli överviktig...

Det spelar mig dock ingen roll ifall jag är mager in till döden, eller ifall jag är normalviktig...

Av D - 18 december 2016 23:30

Idag. Trött i kropp och själ. Helt slut...


...


Jag hade svårt att somna inatt. Då jag hade för mycket i huvudet.

Klev upp mitt i natten, för att kolla följesedeln till min fåtölj... -Jag kom nämligen på att det kanske inte ens var min egen följesedel som jag hade läst på... -Då det hade stått ett meddelande skrivet i bläck, om att fåtöljen inte motsvarade "våra förväntningar"... "Den var för mörk"...

Jag kom på att det kanske var den förra kundens... -Och i så fall hade de inte ens öppnat kartongen när den blivit tillbakaskickad, innan de skickade den vidare till mig..!


... Jag kollade ordernumret.. -Fel! ... Kollade kundnumret.. -Fel! ... Kollade beställningsdatumet... -Ja, det var fel!

... Och först då, insåg jag att "referens" betydde "jag" och inte någon på företaget... -Hade jag vetat det, hade jag ju även reagerat på att namnet var fel.


Jag började skriva ett eget meddelande på den förre kundens följesedel. Skrev ner allt som jag hade reagerat på med det här köpet... -Och sedan la jag mig för att försöka sova igen...

Men jag kunde bara inte koppla bort! -Började fundera på hur jag skulle föra fram mitt meddelande "om de inte ens öppnar kartongerna innan de skickar dem vidare till nästa kund!"... -Jag kunde ju inte lägga det i kartongen. För att då kan hända att nästa kund får meddelandet. Och jag vill ju att företaget läser det...


Visst. Man kan skriva sina omdömen på deras webbsida. Men det känns som om det mer är för att kunderna ska kunna läsa vad andra tycker om företaget...

-Nej. Jag ville att de skulle läsa meddelandet om just den leveransen, och koppla ihop det direkt.


... Jag funderade på att lägga meddelandet i en plastficka som jag sedan tejpar fast på kartongen...

Så att de garanterat rycker bort det... -Kunden får det inte... Och chansen kanske(kanske) finns, att de öppnar det.


Men så kom jag på att det kanske var bättre att utesluta den förre kundens följesedel och istället skriva det på ett litet anteckningsblad...


...


Till slut, så somnade jag iallafall... Och sov oroligt hela natten... Tills jag vaknade på morgonen... -Vaknade igen, igen... och igen...


När klockan blev elva, klev jag upp... Ja, jag tror att det var ungefär då...

Började direkt fundera över detta brevet. Meddelandet..

Det kändes(känns) så vanskligt på något sätt, att skicka med ett såpass utförligt meddelande med feedback i paketet... -Jag menar. Hur kommer de att reagera? -Kommer de att ha några motsättningar? ... -Och riskerar det mina pengar tillbaka?


Jag menar. Det bör ju inte göra det.

Jag har ju rätt till min åsikt. Och rätt att ångra mig... -Allra helst när de har sagt det!

... Förutom det, vet jag inte hur det där funkar...


...


Jag skrev iallafall ihop ett brev. Två gånger... Men om man räknar med den gången jag skrev det på datorn(för att få lite andrum och ångermöjligheter i det jag skriver), -tre gånger...

Och la det sedan i en plastficka... -Också två gånger...


... Efter det...

Tv:n var på... -Datorn likaså...

Så att jag minns inte om jag satt där en stund först.. -Jo, det tror jag.

Och sedan gick jag iväg till affären...


Jag var sugen på både pizza och smågodis...

Och eftersom att jag hade tänkt köpa lösgodis redan sedan igår, och blev plötsligt sugen på pizza idag.. -Bestämde jag mig för att köra på båda. -Men då skulle det vara allt jag äter idag...


...


Jag åt min pizza(fryspizza)...

Eller ja. Jag väntade ett tag. Såg på tv, och väntade så länge jag kunde stå ut med hungern... -Så nära klockan två det bara gick...

Men vid halv ett gav jag upp... -Nu blev det pizza!


... Några timmar senare. -Godis.


... Annars har jag bara känt mig helt slut idag. Hungrig fastän jag ätit... -En dov huvudvärk...

Och jag har oroat mig både för fåtöljen som ska tillbaka. För meddelandet, och för att få pengarna tillbaka.. -Och för kommande sociala sammanhang med familjen. Träffar med syskon och föräldrar. Presenter som ska eller förväntas köpas hit och dit... -Och att veta att det kommer att fortsätta.. År efter år efter år.. -Tills livet tar slut... -Och jag vill bara vila...


... Ja. När jag tänker på det, önskar jag bara att allt tog slut...

När jag tänker på det, blir jag bara så avskräckt från livet... Från att det händer saker...

-Som jag hörde mig själv säga tidigare idag "Ja, om det bara inte krävde så mycket energi att vara lycklig"... -För att det gör det! Det kräver så mycket styrka. Så mycket mod... Och så himla mycket energi, för att orka sig ut i livet... Ut till andras förväntningar... Andras känslor och tankar... -Så mycket mod, för att göra de saker som kräver kunskap, skicklighet, erfarenhet eller den rätta känslan.. -för att fungera...


...


... Jag har funderat praktikplats... -Bara försökt föreställa mig...

Och så har jag känt mig stressad inför julbordet den 21:a... -Övernattningen...

.. Det faktum att jag behöver duscha imorgon...


Och min ända har varit nästan konstant placerad i soffan..

Varav den nätta huvudvärken och den tyngre tyngden över själen...

... Varav tankarna på praktikplats.

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards