... 20åringen fick en son som på söndag, fyller 2 veckor... Hon har, enligt 24åringen, nu fått flytta in på ett familjehem.

Jag vet inte vilken planen är, men jag tycker att det känns tryggare och lite mer hoppfullt nu än innan... Dock så känns chansen nästan än mindre än innan, att hon kommer att resa hit i april... Fast jag har ju i och för sig tvivlat på hur hon ska klara en flera mils lång resa, ensam med en liten sex veckors bebis, redan från första början när jag hörde att hon beställt resa... Jag har tvivlat på ifall hon verkligen kommer att få myndigheternas tillit i den frågan...

... Kanske kommer de. Kanske inte. Det återstår ju att se.

... Jag har lite svårt att acceptera hela den här familjehändelsen. Jag menar. Jag älskar ju barn, och alla tillskott till familjen, är välkomna. Men samtidigt mår jag väldigt dåligt av det, vilket antagligen beror mest på avundsjuka. Det känns bara som om det nu finns någonting underbart i närheten men ändå så himla långt bort. Och förutom att jag känner att jag missar sådant som jag hade kunnat ta del av, på grund av mina svårigheter att ta initiativ(allra helst på den sociala fronten!), påminns jag också ständigt om vad jag själv aldrig tror mig kunna uppnå! Vad jag själv inte har och aldrig kommer att få. Vad jag går miste om, och hur meningslöst mitt eget liv är...

Jag menar. Just nu, känns det som om vem som helst kommer att uppnå allt som jag önskar... Och att då veta att även jag har den möjligheten men inte tar den och aldrig kommer att göra... känns tungt. Och den förändringen i familjen... kommer att kännas lika tung, varje gång som någon tar sig dit..!

... Japp, avundsjuka. Och jag borde skämmas, att innerst inne, vilja att hon inte klarar det "så att allt känns ogjort"... Men sålänge som jag håller just den delen av mina känslor, för mig själv, sårar jag ju ingen...

Jag får fortsätta uttrycka alla dessa känslor som innebär glädje och fascination(stavning?) inför det nya tillskottet, istället... Även om vi kanske aldrig får chansen att träffas... Min ångest och otillräcklighet, får jag hålla för mig själv och bara acceptera...

...

Imorse när jag satt och såg på HemTillGården(ja, så det var ju inte "imorse"), konstaterade jag för andra gången på bara några dagar, att det återigen har börjat låta konstigt i rören i köket. Sådär som det låter när det börjar proppas igen av någonting... -Och jag blir bara så.. trött!

... Jag menar. Jag förstår inte vad som händer! De har varit här för så många problem, så många gånger, på bara ett par år.. Och många av dessa gånger, har det varit på grund av igenproppade rör och översvämningar i toalett och kökssinkar! -Är det någonting gubben på övervåningen gör? För att jag själv använder ju knappt diskhoarna, för tillfället..!
... Xsambon och jag, när vi bodde tillsammans i H*vetetsStad, bodde i en och samma 2:a i fyra år(!), och vi hade inte någon hemma hos oss för att fixa fel och problem en endaste j*vla gång! Vad är det här för ett skithus?!

... Jag orkar liksom inte ta hem någon en.. gång.. till...

Jag menar. Jag ska ju försöka beta av disken i köket. Städa lite, och tvätta kläder... Men jag orkar inte stressa på någonting(även om jag vet att det får mig att kämpa för att få det klart)... Och jag orkar inte be någon att komma, igen, när både jag och han vet att de snart kommer att komma tillbaka för samma problem än en gång..!

... Dagen då jag fick hem blommorna från 25åringen och jag inte ännu visste vem som hade ringt, trodde jag först att det var hyresvärdarna som ringde... Jag bävade för att de skulle vilja komma in i lägeheten och göra någon renovering eller något... Och jag började med ens, känna mig stressad, och tung inombords... Jag ville verkligen inte ha in dem hit.. Behöva städa, plocka undan saker som kan tänkas vara i vägen... och ha lägenheten tillgänglig för dem samtidigt som jag själv inte skulle våga vara hemma..! -Och ännu värre om det skulle bli tillfälligt boende, som för mormor!! ... Men det var ju som tur var, blommogram.

...

Idag, allra helst första halvan av dagen, har jag haft magknip i små stötar, då och då...

Vet inte varför, eftersom att jag... ändå tycker att jag äter bättre nu än för några veckor sedan... Men det är ju i och för sig, samma sak med håret... Det rasar jättemycket, just nu..!

... Jag åkte iallafall iväg till stan, efter HemTillGården.

Hade tänkt ta en promenad innan jag gick och handlade. Men jag kände mig stressad, och att jag nästan lyfte från marken på grund av blåsten, gjorde väl att jag bara ville få handligen gjord och ta första bästa buss hem...

... Jag handlade. Messade ett par mess fram och tilllbaka, med 24åringen... Och så tog jag nästa buss hem igen...

... Jag har ätit en massa...

Alltså det började rätt så lugnt, och jag kände inte alls behov av att äta mer än vad jag kände för... Men vid ungefär 23-tiden, började jag ändå, på grund av ångest, ängslan och stress, att äta jordnötsringar trots att jag egentligen inte kände något behov...

... Jag har planterat... Eller ja. Inte planterat. Men jag har satt avokadokärnor i vatten, mest för att utforska vad som händer... -Och jag hoppas på grodd! Det känns spännande...

Det var ju som jag skrev, en av tre gånger, i min känslobok idag.. -Jag behöver någon eller något att ta hand om. Att rå om, att vårda och älska... Och växter ger mig en viss tillfredställelse och glädje, men jag behöver någonting mer levade på mitt eget plan. Jag behöver en hund eller bebis...

... Jag är olycklig...

... Annars har jag... nog bara sett på tv.. och väntat på mer info från 24åringen, om 20åringens situation. Jag menar. Jag skulle ju kunna kontakta 20åringen, själv, och höra efter vad som händer och hur hon mår... Men... det sitter en spärr ivägen... Antagligen för att jag aldrig har varit intresserad av att ta kontakt med henne, innan, och att det finns en risk för att hon ska dra slutsatsen att jag börjar intressera mig för henne nu "bara för att hon har en bebis"... Men jag har ju blivit rätt så socialt svag nu... och tar inte riktigt initiativ till att.. ens messa... Mer än med 24åringen..! -Känner mig nog ivägen...

Jag menar. Jag har ju aldrig varit speciellt intresserad av att ta initiativ till social kontakt, och har alltid hållit mig för mig själv tills någon annan räcker sig ut. Tyckt att det varit skönt när någon är långsint sur efter tjafs och bråk... Men även de gånger som jag har lust nu, känner jag att jag inte.. orkar... -Men jag svarar på mess, om andra messar!

... Hmm... Något mer?

... Jo, jag har målat en till nagel, också. Den blev jättefin. Så att nu har jag två målade naglar :) i olika färger och mönster.

... Jag tvingade mig själv att sitta uppe till tre, inatt igen... -Såg klart på TheMissing, vilket kommer att ske även idag...

... Sedan så lyssnade jag på musik och stirrade på mobilskärmen med musikvideos, eftersom att jag återigen kände mig otrygg och lite rädd med mina läskiga bilder i huvudet... Ja, jag känner mig skör nuför tiden. Det känns inte som om jag kan gå och lägga mig utan att se läskiga bilder och höra obehagliga ljud i det tysta. -Men bara när det är mörkt, eller vid halvöppna skåp och bakom duschdrapperiet... Och jag vet ju att det är för att jag tänker på det, eftersom att jag kan koppla av när jag lyssnar på musik och stirrar in i en rörlig skärm...

...

Idag klev jag upp när klockan ringde... tror jag... Men jag minns inte...

Jag såg på en snutt av MalouEfterTio, och sedan på HemTillGården och JudgeRinder, innan jag gick iväg till bussen för att åka in till stan en vända och handla...

... Jag drack en banansmoothie med lite snabbkaffepulver i, på vatten...

... Jag klev av på det första stället som någon stoppade bussen på, och så gick jag till den affär som jag, nuför tiden brukar handla på...

Jag köpte mig en färdig baguette, och en påse(ungefär 200g) lösviktsgodis då jag inte hittade någonting annat(intressant)...

... Sedan tog jag en promenad till en hållplats några minuter bort, och väntade på nästa buss hem...

... Jag åt min baguette, det första jag gjorde när jag kom hem. En med räksallad eller om det var skagenröra... -Minns inte riktigt...

Och så har det typ blivit tv... Tv, tv, tv... Jag har kollat BlocketHusdjur. Gått igenom lite bloggar och sådant, som jag har följt ett tag "till och från"...

... Och så har jag tvingat i mig själv en massa godis(ja, inte mer än 200gram, eftersom att det var vad jag köpte), utan att ens vilja ha det..! Ja, det har känts som om jag har proppat, vilket har gjort att jag tvivlar på hur jag ska få ätandet att gå ihop...

Jag menar. Ätstörningen har känts ganska lugn, de senaste dagarna... Jag har kunnat äta och har inte tänkt alldeles för mycket på hur mycket jag äter eller vad... -Ja, jag för ju loggbok varje dag och räknar kalorier.. Men det har ändå känts som om jag har varit rätt så lugn och nöjd...

... Och idag var ju inget proppande, även om det kändes så. Jag hamnade på ungefär 1600kcal.. vilket är lagom vid stillasittande(skulle jag tro)...

... Men jag har iallafall funderat på morgondagen och vardagarna "hädanefter"... Hur jag ska hantera det hela. Vilka regler jag ska ha...

Jag har funderat på ifall jag ska handla helggott imorgon eller bara köpa något litet på butiken i byn och passa på att diska och äta upp frukten istället... och sedan handla helggott på lördag...

Jag har tänkt lite på hund...

Ja! Och så har MinHandläggarePåFörsäkringskassan mailat mig och efterfrågat en uppdatering om hur det går med att komma ut på sysselsättning.. -Om jag har kommit igång...

... Jag svarade att jag väntade svar från JobbCoach... -Och så tog mailkontakten slut... Så hon ville väl inte mer än så...

...

Jag har säkert glömt en del...

Men glömt är glömt, och nu ska jag vänta in att TheMissing börjar.. och slutar. Sedan blir det musik och så småningom sömn.

... Jag beskriver dagen nedifrån och upp... För att jag vet inte vad jag ska skriva, och som det känns just nu, kommer jag att glömma hälften...

...

... Precis när jag hade bloggat klart igår, gått igenom inlägget ett antal gånger, kategoriserat det, och sedan läst igenom det som publicerats och gjort små justeringar, så satte jag mig vid tv:n igen. Mest för att varva ner innan jag gick och la mig för att sova, men jag råkade sätta mig precis när TheMissing började, vilket gjorde att jag tvingade mig själv att hålla mig uppe och vaken i ytterligare drygt en timme..!

... När jag väl gick och la mig, såg jag återigen läskiga ansikten och kalufser framför mig, och hörde en massa ljud i rummet...

Så att det fick bli YouTube inatt(morse) också, innan jag kände mig tillräckligt trött och avslappnad för att sova...

... Jag klev upp vid... elva, tror jag. Satte igång tv:n och gick sedan iväg för att handla...

Egentligen skulle ju dagsordningen idag, vara "1. Diska. 2. handla/äta, och 3. skära grönsaker för infrysning"... Men jag kände mig så hungrig och svag, och att börja diska på det... -Det kändes inte som om det skulle hända. Jag skulle helt enkelt ha större chans att få någonting gjort, om jag åt någonting "riktigt" det första jag gjorde på dagen...

... De hade inte färdiga baguetter på affären idag heller... Så att det fick bli en ostfralla utan smör eller pålägg, och.. en kexchoklad, har jag för mig...

...

Det har blivit mycket tv idag. Precis som varje dag...

Jag har diskat så mycket jag har hunnit i pauserna av de serier jag har sett på tv:n... -Tills jag inte orkade mer för dagen...

Jag har ätit min ostfralla, druckit några smoothies... och såklart ätit min kexchoklad...

Jag har skrivit en del listor... Ja, mest samma saker på varje lista, just för att jag inte vet rikigt vart eller hur jag ska uttrycka mig för att känna mig lugnare och tryggare... Det finns liksom saker som stör mig, som stressar upp mig, som oroar mig och gör mig trött och uppgiven... Och livet känns bara så väldigt svårt och otryggt att leva, just nu...

... Jag har startat om min dator två gånger, då den beter sig konstigt(och egentligen borde bytas ut, för flera.. år sedan!)...

Och så har jag skurit upp morötterna som låg i kylen, och fryst in dessa.. Nu är det bara gullöken kvar...

...

... Imorgon, tänker jag väl att jag vill åka in till stan en vända och handla "dagens godsak"... Men jag vet inte, för att egentligen borde jag ju fortsätta beta mig igenom all denna disk, och sedan börja städa och gärna tvätta... Och så är ju ett faktum att på fredag kommer jag att åka in till stan, för att på fredag är det fredag och då vill jag köpa någonting gott till helgen...

...

Annars då?

... Jag har antagligen glömt någonting om dagen. Det gör jag alltsom oftast... men det var nog inte så viktigt i så fall...

... Snart blir det TheMissning, och sedan ska jag äntligen(äntligen!) avsluta denna dag..!

"Jag borde göra mig själv lycklig... -Jag borde verkligen göra mig själv lycklig!"...

Jag är så trött att ögonen inte orkar vara öppna längre...

Jag gick inte och la mig förren strax efter tre imorse, efter att ha tvingat mig själv till att se film efter serie efter serie på tv:n...

Låg sedan och lyssnade på musik, då jag såg läskiga ansikten framför mig och inte skulle kunna känna mig trygg i mörkret annars...

.. Och så gick jag igenom en kris eller ett smärre katastroftänk i eftermiddags/kväll, vilket antagligen tog en del på krafterna...

...

Jag klev iallafall upp imorse klockan kvart i tio, efter att ha drömt en mardröm om att jag råkade lägga min tygpåse som jag alltid tar med mig till affären när jag ska handla, på rullbandet i affären... Det blev nämligen ett stort missförstånd, då jag inte alls skulle ha betalat för påsen. Men kassörskan skällde bara ifrån och frågade hur hon skulle kunnat veta det...

... Jag tror att mardrömmen kom sig av en sådan enkel sak som att jag igår, rullade ihop tygpåsen och höll den som en knycklad boll i handen, istället för att ha den hängandes runt armen, som jag brukar ha... -Antagligen.

... Men iallafall...

Jag satte mig nog vid tv:n. Såg på MalouEfterTio, tills HemTillGården började... Såg på den, och...

... Ja, just det, ja... Efter det, gick jag iväg till bussen. Skulle ju in till stan idag och handla, tänkte jag...

... Köpte mig en färdig baguette och en liten godispåse, och tog sedan en liten omväg tillbaka till busstationen... Och eftersom att promenaden bara tog ungefär en kvart(kanske tjugo minuter) ändå, bestämde jag mig för att stå upp och vänta på bussen, den kvarten som var. Även fast det fanns sittplats ledig...

... När jag kom hem...

Jag satte mig nog rätt så direkt och åt min baguette... framför tv:n...

...

Jag har kollat BlocketHusdjur, ett antal gånger. Funderat hund... Grubblat över kartongerna i mitt sovrum, och känt att jag verkligen behöver bli av med alla dessa retursopor därinne, så att jag kan få in skrivbordet där och en gästsäng i vardagsrummet... Jag har funderat på ifall jag ska ställa in min gamla säng härinne som gästsäng och sedan köpa en ny till mig själv istället... Och jag har funderat fåtöljer, och nästan stressat upp mig själv vad gäller dessa, igen...

Och så har jag gått in i ett tungt och stressat katastroftänk, för några jobbiga timmar...

... Jag skrev ett inlägg om det, i hettans stund, i min känslobok. Texten blev bra och jag hade gärna velat dela den, då det måste finnas fler än jag, som känner sig oroliga och rädda för vårt samhälle och att leva bland människor som ofta helt utan fullgod anledning, vill andra människor illa... Fler än jag som, förutom alla onda och hänsynslösa människor som vill varandra onödigt ont eller skadar andra för egen vinning, också kan känna en viss rädsla för diverse naturkatastrofer och liknande... Ja men, egentligen rädsla och oro för det mesta som man inte själv kan kontrollera...

Jag hade en sådan stund idag, då dessa känslor var extra överväldigande...

Jag menar. Jag känner ju alltid när jag tänker på det, att jag är rädd, osäker och orolig. Men ibland får jag pauser ifrån att nervöst gnaga sönder min själ på det...

... Men jag valde iallafall att inte dela inlägget, då jag känner mig osäker på vem som kan komma att, på något sätt använda det emot mig... -Ja, jag litar inte till 1% på mänskligheten... Det finns jättebra och goá människor... men alldeles för många som... inte är det... Så att...

...

Annars har jag nog inte gjort så mycket idag...

Jag har ätit. Både choklad och baguette... Och druckit en jättegod egenmixad smoothie på en kiwi, en liten klyfta apelsin och några småbitar ananas.. Och så vatten.

Jag har sett på tv... Kollat husdjur...

... Och så har jag planerat att jag ska, som nummer ett, diska. Som nummer två, handla/äta... Och som nummer tre, skära upp morötterna och lägga i frysen, imorgon...

Jag skulle verkligen behöva tvätta kläder och få ordning i sovrummet, också... Men...

...

Jag fick svar från JobbCoach, imorse...

Hon frågade hur långt jag kunde cykla eller promenera ifall hon hittade en gård i mitt område, som jag kunde vara på... -Ja, cykel har jag ingen. Men promenera kan jag göra ganska långt.

... Imorse ringde min mobil...

Min mobil ringer nästan aldrig, vilket jag tycker att är skönt... Men imorse ringde den...

Jag svarade inte. Jag bara väntade ut att den skulle sluta ringa. Vände mig om i sängen och försökte glömma att det hade ringt. Men till slut, kollade jag ändå upp numret, då det stod kommunen som namn när det ringde...

... Det visade sig vara från en blomsterbutik, och jag kunde till en början inte komma på varför en blomsterbutik skulle vilja ringa mig... Men så kom jag att tänka på att jag ju fyllde år för ca en vecka sedan och att det kanske var någon som ville gratta...

... Jag blev orolig. Stressad... -Och... jag kunde inte ligga kvar i sängen längre.

Jag klev upp, satte mig vid tv:n och bara funderade över ifall de tänkte ringa igen. Ifall de redan hade varit här, eller ifall då de ringde, var innan de skulle åka iväg...

... Jag öppnade innerdörren, då jag aldrig hör ringklockan genom båda dörrarna. Och så sänkte jag volymen på tv:n... -Såg på HemTillGården...

... Ja, men runt tolvtiden, ringde de igen...

Och från den tiden och fram till strax innan fyra, var en av de tyngsta timmar jag någonsin känt. Det kändes så..

... Ja, det bara gnagde inombords. Jag var spänd och orolig. Nervös. Och det faktum att jag inte visste när de skulle komma och ringa på dörren och sedan lätta på min börda, gjorde ju inte ångesten lättare...

... Jag lyssnade noga hela tiden. Kände mig som en surikat varje gång som en bil åkte förbi eller någon rörde sig i porten... Och jag ville bara(bara) att det skulle vara över. Att de skulle komma och gå...

... Ja, jag hade gärna sluppit vänta på blommor. Hade gärna sluppit ta in blommor... Hade inte haft någonting emot att inte bli ihågkommen alls av någon, på min födelsedag...

Jag uppskattar ju gesten... men jag hade klarat mig lika bra utan. Och födelsedagar för mig, är mest för andras skull... -Jag bryr mig bara för att jag vet att det betyder någonting för andra...

...

... Egentligen hade jag ju tänkt åka in till stan idag, vilket förstördes av att de inte kom hit förrän efter att min "braiga" buss hade gått... Det är liksom ingen annan buss som passar, efter den tiden...

... Inte heller kunde jag lämna hemmet, då det enda hon kunde säga, var "eftermiddag". Hon kunde inte säga någon mer exakt tid...

.. Så att jag blev sittandes i lägenheten, med ångest, nervositet och oro...

...

... Jag kunde ju redan tänka mig vem blommorna var ifrån, eftersom att min kära syster, 25åringen, hade så dåligt samvete när hon kom på att hon hade glömt bort min födelsedag, för några dagar sedan...

... Och när dessa äntligen kom, visade det sig också att jag hade trott rätt... Blommorna var från henne, med ett kort med en hälsning, i... Och förutom blommorna, fick jag även en ask chokladpraliner, med ett budskap om vänskap, och en blomvas i genomskinligt glas...

... Efter att blommorna hade kommit, släppte den största delen av ångesten. Jag kände mig dock fortfarande lite skakig, och att se blommorna i den tillbringare som jag ställde dem i innan jag hade öppnat presenten och sett vasen, gjorde mig... -Jag vet inte... stirrig...

Jag försökte en stund, hitta ett bra ställe för buketten. Men jag har både ont om plats och ont om ytor att ställa dem på...

De hamnade till slut på ett ställe där de ser lite smått malplacerade ut... Men jag ville ju kunna se dem från tv:soffan, så att köket skulle inte funka... -Annars har jag nog mest plats därinne!

... Men förutom placeringen av blommorna, har nog det som stört mig mest sedan killen äntligen kom med dem, varit att jag inte visste om jag ville ta bort snöret kring dem eller inte...

Jag menar. Med snöret kvar, sitter blommorna tajt ihop som en bukett... och det blir ett litet mellanrum mellan vasen och blommorna, på ena sidan... -Vilket gör att det bara ser snyggt ut från det ena hållet sett! Och tar jag bort det, är jag orolig att det inte ska se snyggt ut för att jag förstör strukturen på något sätt...

... Jag messade mamma. Frågade om man brukade ta bort snöret eller inte. Stirrade en del på blommorna. Gick från den ena sidan av vasen, till den andra.. och tillbaka igen... Några gånger om...

Messade 25åringen. Tackade för blommorna och presenterna...

... Stirrade lite till... och gick sedan iväg till affären, som jag hade väntat på hela dagen...

...

... Nu var jag hungrig!

Jag hade inte fått ro till att göra iordning någonting, då jag inte visste när jag skulle behöva höra dörrklockan eller gå och öppna dörren. Utan jag hade bara ätit en banan, vilket jag gjorde innan de ens hade ringt vid tolvtiden...

... Jag hade ju redan fått choklad av min syster, så att egentligen behövde jag inte köpa någonting gott... Men jag ville ha någonting matigt...

Det slutade med att jag köpte, då de inte hade några färdiga baguetter idag heller, en mikrorätt och en WasaSandwish...

...

... Kvällen blev lite lugnare...

Ångesten har suttit i och jag har känt mig uppgiven och spänd.. -Och inte heller svarade JobbCoach på mitt mail... Hon läste det, men svarade inte...

... Jag har ätit choklad. Mer än vad jag borde, på grund av stress, ångest, och kanske rastlöshet...

Jag åt min mikromat så fort som jag kom hem... -Ja, efter att den var klar i ugnen...

... Och så har jag druckit ett glas smoothie/juice gjord på en kiwi och vatten.

...

Köket stinker... Tvätten har inte blivit tvättad på flera, flera veckor... Jag har inga kläder att ha på mig... Det behöver städas i de flesta hörn och skrymslen. På de flesta ytor... Grönsaker i kylen, börjar mögla och mjukna... Jag kommer inte ut på aktivitet... och...

...

... Jag skar iallafall upp ingefäran i relativt tunna skivor, idag, och la i frysen, då denna hade börjat mögla...

Och på onsdag(eftersom att det antagligen blir stan imorgon) ska jag väl ta tag i lite av disken...

... Egentligen har jag ingen större önskan om att uppleva ytterligare dagar i livet... men det har jag ju i och för sig inte haft på väldigt, väldigt länge...

25åringen säger att hon tycker att jag har mått dåligt under alldeles för lång tid... Och jag kan väl inte mer än hålla med... men jag vet bara inte hur jag ska ta mig vidare. Iallafall inte när jag varken tycks ha kraften eller viljan...

... Jag vill sova... Så jag ska väl försöka skriva några rader...

...

Dagen började idag, som den slutade igår... -Jag kände mig väldigt pressad, socialt...

Det är liksom det här med presenter. Jag orkar inte med det, och pressen smyger sig på lite rätt som det är, eftersom att det hela tiden kommer födelsedagar eller högtider...

... Men det är ju inte bara det. Utan också umgänget med nära och kära...

... Och jag orkar inte. Orkar inte skriva om det, just nu. Men jag ska beskriva dagen, iallafall...

...

Jag har suttit vid tv:n. Jag har gått till affären en vända för att köpa färdig baguette... -Vilka var slut... igen! Så att jag fick välja någonting annat, då jag inte skulle kunna acceptera att gå hem helt utan någonting alls...

Jag köpte mig en WasaSandwish(stavning?), och gick hem och satte mig vid tv:n igen...

Jag bestämde mig för att äta upp den sista koppen svampsoppa som jag hade i kylen, innan jag åt knäcket, men överkryddade den och orkade därför bara äta två tredjedelar...

Väntade en stund, och åt sedan mitt knäckebröd med en kopp te...

... Jag har messat lite grann med 24åringen... Och slängde iväg ett mess till Xsambon... men kände mig avfärdad(avvisad?)...

Jag har även druckit en del smoothie... -Eller ja, två glas blev det väl. En gång på banan och apelsin, och en gång på avokado och kiwi...

... När jag har tittat ut genom fönstret, har jag känt saknad. Jag har känt meningslöshet och ensamhet... En klump i själen... -Det är så vackert ute nu... och vackrare kommer det att bli...

... Jag har funderat lite hund...

Och så har jag funderat på morgondagen. Ifall jag ska åka in till stan imorgon och köpa mig någonting gott att äta... -Men vi får se... Antagligen kommer det att bli så, nu när jag har tänkt tanken... Brukar vara svårt att släppa då... -Men, men...

... Nu blir det iallafall sängen... Avsluta denna dagen... -Skönt.

... Det är presenter. Det är nära och kära. Det är hundar. Och det är livet...

Idag känner jag mig tung som bly... Huvudet känns tjockt och proppat... och jag har psykiskt och emotionellt svårt att andas... Det känns som om jag har svalt en stor och tung sten som trycker mot lungorna... -Ångest...

... Och just nu känns det bara så meningslöst. Så tungt. Så hopplöst och uppgivet... Jag känner mig pressad, socialt. Bland familjen... Och ingenting går framåt i livet. Ingenting som kan ge mig mening i vardagen. Kärlek, lugn och harmoni...

... Jag har ätit alldeles för mycket. Proppat in i det sista. Och än sålänge har jag inte ens orkat föra någon logg över vad och hur mycket jag har ätit... -Vilket är ovanligt för att vara jag!

Jag har knappt lämnat tv:soffan, förutom när jag har satt mig vid datorn och kollat BlocketHusdjur eller försökt hitta en present till min nyfödde systerson(och när jag skrev av mig i min känslobok, såklart)...

... Ja, det där med presenter... Jag känner mig såå pressad...

Jag menar. Det är inte så viktigt för mig, och jag varken önskar presenter själv eller mår bra av att köpa dem till andra... Jag känner mig för osäker och pressad, helt enkelt, och har för höga krav på mig själv och ett för dåligt förtroende om att jag kommer att lyckas köpa någonting som uppskattas... -Och vad jag än funderar på att köpa, tror jag att det kommer att ses som "onödigt och dumt" av den som ska få presenten i fråga..!

... Så att det har varit stor ångest i det idag, och jag har haft jättesvårt att slappna av... -Jag känner mig så... otillräcklig...

Och så har jag saknat hund. Jag har saknat Vovven, och har än en gång försökt få Xsambon att ta kontakt med hans nya ägare för att se hur han har det. Men den här gången bad jag om deras mobilnummer också, så att jag kan messa dem själv om jag någon gång vågar...

Och nu på kvällen, har jag messat lite med 24åringen och 25åringen.. Båda två på samma gång.. -Stressigt!

Den ena pratade om mående och hälsa, och försökte övertala mig att följa en massa(massa) steg i någon slags självhjälpslista... och föreslog sedan en tjejmiddag med henne och 24åringen, efter att ha "peppat" mig till att börja träffa killar...

Och den andra... Ja, jag hade messat henne och frågat om hon tänkte köpa någonting till bebisen... Så att vi pratade lite om det...

... Anledningen till mitt och 25åringens messande, var att hon kom på att jag hade fyllt år :P

... Och alla dessa träffar. Alla "utfykter" med diverse syskon... Alla familjesammankomster...

Dessa är ju inte så många, om man ser till hur stor familj jag har... Men det känns jättejobbigt, just nu... och jag orkar inte riktigt... Känner mig alldeles... mör...

... Det finns inte så mycket att skriva om dagen idag, tror jag...

Jag har inte haft kontakt med folk, varken per mess eller öga mot öga.. -Ja, förutom när jag drog kortet i kassan. Men då sa jag ju ingenting direkt.

Jag har bara suttit vid tv:n. Ätit... -Ätit en massa...

... Jag har ju som vanligt, känt en hel del, såklart...

Funderat mitt liv. Min tillvaro...

... Men jag vet inte... Har nog inte direkt något att berätta...

Jag gick iväg till affären efter HemTillGården och JugdeRinder(tror jag att han heter), och köpte mig lite fredagsgott... -Eller rättare sagt "mycket"... Men annars har jag bara suttit vid tv:n. Kollat lite på BlocketHusdjur, då och då...

Jag har bävat inför påskfirandet... Inte känt för att träffa någon alls från familjen, då det känns som om mitt eget liv och jag själv blir så litet och obetydande då... -När alla andra... lever...

Orolig för ångesten. Trött på uppgivenheten och känslan av otillräcklighet... Trött på att vara.. trött på mig själv... På att känna mig onödig och dum... Väldigt less på att veta om att jag själv gör detta mot mitt liv "utan att bry mig om att vända håll"...

... Och jag kommer inte att orka med alla sociala sammankomster. Alla träffar med syskon. -Utflykter...

Det händer ju väldigt sällan. Men när det väl händer... -Jag orkar inte när jag inte tycks kunna få vardagen och mitt eget liv att fungera...

Jag vill ha lugn och ro. Jag vill slippa alla de känslor som hör livet till... Och jag vill bara... avsluta...