Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Livets hårda stunder

Av D - Söndag 2 april 23:25

... Min digitalbox har hittat ännu ett sätt att krångla på... Det är det tredje problemet nu, som jag väljer att bara acceptera och stå ut med. Att leva med... Men som egentligen ska fungera, då jag ju betalar för dessa saker... Jag orkar bara inte bry mig. Det är så tungt att bry sig, och därför får allt bara vara som det är och bli som det blir.


Egentligen vill jag bli helt oberoende. Jag vill flytta iväg, lång, långt bort, och bara klippa banden till samhället. Till alla de tjänster som man köper eller hyr från andra människor. Och sedan bara göra så gott jag kan, själv, utan någonting som kan gå sönder eller fortsätta påverka och förändra min vardag, med en massa problem...

... Men, men. Här är jag nu, och jag känner mig inte tillräckligt stark för att varken göra den förändringen eller åtgärda(eller få åtgärdade) alla dessa problem och krångel som dyker upp framför näsan på mig och får golvet att rasa under mina fötter hela tiden...


...


Dagens nyckelord, trots krångel från tekninska prylar, och soppkok, är "energilös"... Och det är ju inte så konstigt, heller... Det var ju liksom några dagar sedan som jag åt såpass mycket som jag äta bör, och de senaste två dagarna har jag levt på ca 300... Så att energin har jag inga frågetecken om...


...


Även inatt, drömde jag konstigt. Verkligt och jobbigt... Jag flydde. Även idag, jagad. Inte jagad av monster eller konstiga ting, utan av vanliga människor...

Inatt befann jag mig på en skola...


...


... Jag klev upp någon gång efter att klockan hade ringt. Satte mig vid tv:n och upptäckte att boxen "fortfarande" inte vill fungera som den ska...

... Började ganska så per omgående med soppan, istället. Den soppa som jag hade bestämt att måste göras idag, så att jag kan stressa ner över grönsakerna sedan....


Att göra soppan, gick rätt så smärtfritt idag. Men eftersom att jag bara lägger i lite vad jag känner för, och går på känsla när det gäller hur mycket, blev den inte alls som jag hade tänkt mig, som jag hoppades på och förväntade mig... Den blev tunnare än vad jag hade önskat och fick inte reduceras tillräckligt länge. Vissa av de grönsaker och liknande, som jag hade i, märktes inte alls i soppan. Och när jag åt en kopp av den, kunde jag inte komma fram till ifall jag hade tillsatt lagom med extra salt till just den koppen, eller ifall det var för lite eller till och med för mycket...


Efter att ha blivit klar med soppan, gick jag in hit till datorn och skrev av mig i min känslobok. Diskuterade med mig själv...

Jag räknade även ut vad soppan hamnade på i kalorier...

... Och sedan så har jag nog i princip bara suttit vid tv:n, och ätit lite mer frukt och grönt. En till portion soppa.. fast min ingefärssoppa, denna gång...


...


Imorgon ska jag väl egentligen iväg till stan och handla, igen.

Men jag vet inte. Det fanns inte så mycket erbjudanden på ekologiska frukter och grönsaker, denna vecka(på den butik som jag brukar handla på). Antagligen åker jag väl iväg ändå, men jag har väl lite svårt att tänka mig en omgång grönsaker till, nu när jag precis har tillagat den förra... -Fast annars kan det bli svårt att ha någonting att leva på, istället!


...


... Jag har inte duschat, idag heller... Inte heller bokat tvättid, diskat, eller alls varit utanför lägenheten...

... Och det börjar verkligen kännas jättetungt och.. psykiskt kvavt, livet, just nu... -Tänk om jag faktiskt kunde, orkade... och vågade.. sticka härifrån. Fly bort. Långt, långt bort...


...


Jag behöver diska, vattna växterna, boka tvättid... Egentligen städa... -Stort behov av att duscha..!

... Men just nu, vill jag bara gå och lägga mig i soffan och vänta på att bli tillräckligt trött för att kunna somna för natten...


... Jag tror inte att det var någonting mer idag...

ANNONS
Av D - Söndag 2 april 00:46

... Jag orkar egentligen inte skriva. För att jag är såå hungrig och vill egentligen bara gå och lägga mig...

Men ett kort inlägg om dagen, iallafall...


...


Inatt drömde jag jättekonstigt. Vi var kidnappade av någon snubbe, jag 24åringen och 25åringen. Men nu var vi trillingar och såg precis likadana ut... Vi blev misshandlade och bestraffade hela tiden, och jag tror att vi turades om att lyckas rymma, då och då...

När jag vaknade av att klockan ringde, och somnade om igen, drömde jag om att jag flydde omkring i en skola, eller något... Eller en hinderbana... Jag vet faktiskt inte riktigt.. -Men jag var inte omtyckt inatt..!


... Jag klev iallafall upp klockan kvart över ett på eftermiddagen. Satte mig vid tv:n, drack en banansmoothie, och diskade så småningom lite grann, och slängde skräp ifrån köksbordet(om inte det var igår)...


... Jag har känt mig pressad, vad gäller mitt behov av att tvätta kläder och duscha... Men jag har varken orkat kliva in i duschen eller boka någon tvättid...

Grejen är att jag gott kan orka mig över till grannhuset och boka en tvättid.. Men det är ju att orka göra alla förberedelser för tvättandet, också... Att välja ut vad som ska prioriteras, att sortera tvätten på ett sätt som blir passande för just de utvalda textilierna... -Och jag orkar bara inte...


... Jag åt en paprika lite senare på dagen, medans jag fortsatte se på tv... Och ännu senare, en portion soppa. Min sista kålsoppa som jag gjorde för några dagar sedan... Och på det, en banansmoothie till...


... Mamma messade... Minns inte om det var idag eller igår, iochförsig.. Men hon...

Äsch, det är inte viktigt. Minns man inte, så minns man inte. Men min mobil har iallafall blivit väldigt konstig, och nu när sms-minnet blir fullt hela tiden, tar det ibland år och dagar för messet att nå fram till min mobil, efter att jag har raderat gamla meddelanden... -Jättestörande...


... Jag har inte vattnat mina växter idag, trots att det står på dagsschemat. Men det är för att jag kom fram till att de nog behövde vila en dag till, innan de får mer vatten...


...


... Imorgon är det meningen att jag ska koka soppa. Så att...

Ja, jag har ju diskat kastrullerna idag. Så trots smutsigt och stökigt kök med fortfarande en del smutsdisk, kan jag iallafall laga min soppa imorgon...


...


... Jag känner mig stressad inför sociala sammankomster i framtiden. Så att nu vill jag göra slut på den här dagen, och lägga mig i sängen och vila nacken.

... Jag tror inte att jag har glömt någonting, då jag har ju bara suttit framför tv:n idag, förutom när jag diskade lite grann...

ANNONS
Av D - Lördag 1 april 01:28

... Idag har jag åkt in till stan och handlat den där frukten och grönsakerna som jag tidigare bara skjutit framför mig...

Jag har stämt träff med 24åringen på fredag nästa vecka...

Jag har fått svar från MinKontaktPåKommunen, om de svar jag skickade in för min ansökan om boendestöd...

Jag har ätit godis och tittat på tv. Funderat och luskat en del... Känt press. Ängslan... men också ett litet inre lugn...


...


Jag har suttit här och stirrat på min elektroniska skärm i några minuter nu, då jag inte minns så mycket om hur min dag har fortlöpt, och inte heller har några direkta klarheter om tankar och känslor, i mitt huvud, just nu... Så att jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Vad jag ska skriva om dagen...


... Det regnar ute, och jag har lite lätt ont i huvudet. Men humöret har idag, varit bättre än igår, och jag har inte känt mig precis lika tung inombords. Det har varit en del ängslan, en del ångest, och vissa problem och bekymmer att lösa... Men.. ja-a...


...


Jag tänker väl beskriva inläggets första meningar, en efter en, så att jag iallafall får ihop någon slags sammanfattning av dagen... Men sedan går jag nog och lägger mig framför tv:n igen...


... Igår natt, var jag väldigt på det klara med att jag skulle in och handla idag. Att jag nu var tvungen att få hem dessa varor som ska vara min enda näringskälla. För att jag skulle aldrig kunna acceptera att gå på helsvält just nu, när jag har levt på hetsätandet under så många månader... Ett hetsätande som i och för sig inte har kunnat ses som något överflöd i näring, på några veckor...

... Nej, jag behövde ha hem någonting. Annars skulle jag inte ha någon chans att kunna uppnå mina egna mål och lyda mina stränga regler...


... Så att så fick det bli.

Idag var jag lika på det klara med att jag skulle åka. Ta tjuren vid hornen och få hem denna frukt och dessa grönsaker som jag visste skulle innebära både ångest, oro, och inre stress och osäkerhet...

... Efter HemTillGården, ett av avsnitten, började jag göra mig klar. Packade ner ett isblock(eller vad det nu heter) i tygpåsen, och gick iväg till bussen, tjugo minuter innan den skulle gå... -Jag var otålig och spänd, idag...


... När jag kom till affären...

Jag hade inte mycket till tid. Eller det kändes inte som om jag hade mycket till tid, och jag var stressad... Tog fram mina bilder på de varor som jag skulle ha eller eventuellt skulle ha, och började söka bland hyllorna...

Jag hade redan innan, bestämt mig för och tjatat inom mig själv.. Diskuterat om att jag skulle tillåta mig själv att köpa en färdigrätt för dagen, varje gång som jag är och handlar. Och att det skulle funka bra för att jag ju bara ska handla en gång i veckan.. "Och en färdigrätt i veckan är ju inte mycket, om jag bara äter enligt reglerna för övrigt"... Jag skulle även tillåta mig själv lite godis, eftersom att det var fredag... Och det skulle bara vara en engångsföreteelse, då jag ju skulle handla enbart på måndagar hädanefter.. "Det står ju på schemat".


... Så att jag letade upp allt jag skulle ha. Lyckades inte finna bland annat en av de varor som jag hade sett mest fram emot.. Men på grund av stressen, struntade jag bara i dessa saker...

När jag hade hittat det mesta och även plockat på mig lite godis och en färdig baguette, betalade jag varorna och hann med första bussen hem igen... -Tur det, för mina frysta bärs skull!


... När jag kom hem, skulle jag ju börja försöka komma fram till hur jag skulle hantera dessa frukter och grönsaker, och hur jag skulle förvara dem... Efterföljt av ångesten och pressen i att jag nu måste få till en matlagning i någon av de närmaste dagarna... -Och för det krävs att jag orkar diska först!

... Jag bestämde mig iallafall till slut för hur jag skulle förvara dem, och bearbetade det i mitt huvud och försökte börja lita på att det kommer att bli bra.. -Är bra...


...


24åringen och jag har messat med varandra, bara några mess. Vi har bestämt att träffas på fredag nästa vecka, då jag och JobbCoach har planeringsmöte på sysselsättningsplatsen på torsdag nästa vecka, och 24åringen jobbar många andra av dagarna. -Fredagen blir bra.

Efter att det var bestämt, började jag kolla upp bussar. Vilka bussar som fanns, vad dessa skulle kosta och på vilke sätt jag skulle betala... -Hur fungerar det att åka på övergång?


Jag började kolla upp info på länstrafikens hemsida. Kolla upp, hur vilken betalning fungerar...

... Jag vet inte ens när jag ska åka hem, men jag tror att det blir för lång tid mellan bussarna, för att kunna åka på övergång... Tror dock att jag har hittat ett sätt som det kommer att fungera på... Så att vi får se.


... Tycker inte om att resa till, för mig okända platser... och det kommer att kosta mig en hel del... Men jag ser fram emot våran träff, även fast jag inte vet ännu, hur eller när jag ska ta mig hem igen... -Vore ju skönt med samma dag...


...


Ja, jag fick ju svar från MinKontaktPÅKommunen imorse, om mina svar till boendestödsansökan... Hon sa att hon kunde påbörja ansökan med dessa svar, men att hon kanske behövde skicka fler frågor sedan...

Ingenting jag tänker på särskilt, just nu. Eftersom att jag är mer ängslig och osäker i ifall jag ens kommer att lyckas ta emot stödet, eller ifall det är helt fel av mig att ansöka... Jag menar. Jag vet inte ifall behovet egentligen finns. Jag vet inte hur min vardagssituation kommer att se ut nu när jag antagligen börjar praktisera...

... Men samtidigt känns det som om det vore dumt att inte ge det ett försök. För att anledningen till att jag säger upp det, är ju osäkerheten i ifall jag verkligen har behov av det. Men under alla dessa år, har jag på samma gång känt att jag inte får grepp på egen hand...


... Så att jag låter ansökan stå kvar tills vidare.

Bara jag säger upp det innan hon har verkställt beslutet, denna gång! Annars får jag faktiskt ge det en bättre(längre) chans än vad jag hittills gjort... För att jag har sagt upp det alldeles för många gånger.. utan att försöka, nu, känner jag..!


...


Jag åt mitt godis, alltihop, efter att ha räknat på kalorier och haft mig. Sökt info, och räknat om igen på grund av ångest och osäkerhet i någonting som kändes som slarv...

... Jag har sett på tv... Bara suttit vid tv:n. Legat och halvsovit vid tv:n... Funderat på matlagningen, på träffen med 24åringen, på boendestödet, på sysselsättningen, på grönsakerna och på kosten.. vid tv:n...

... Och trots den inre ängslan, nervositeten, ångesten och oron, som får mig att vilja lägga mig under ett mörkt skynke och ignorera omvärlden, har det här varit en ljusare dag än gårdagen... Jag har inte haft fullt lika mycket ångest, och även fast grönsakerna, det sociala tillfället framöver, familjesituationen, vardagssysslorna(m.m. m.m m.m), gnager mig inombords i själen, har jag känt mig mindre påttagligt uppgiven idag...


... Men nu behöver jag avsluta den här dagen.

Imorgon måste jag diska, städa lite i köket... och göra iordning så att det blir möjligt att koka soppa av mina grönsaker på söndag... -Och egentligen behöver jag promenera också!

Av D - Torsdag 30 mars 23:04

... Idag har ätstörningen visat sig extra påttaglig... Förutom kaloriräknandet, som jag alltid håller på med och har gjort i tre månader nu(ja, just den loggen, annars är det ju längre), har jag känt av svälthjärnan till den grad att jag bara gick omkring i cirkar och inte visste vart jag skulle ta vägen, och motionerade omkring i ren nervositet och frustration... Ja, det var länge sedan som jag faktiskt brydde mig om, på ett sådant plan, att äta lite(väldigt lite)... Men idag kändes det viktigt...


... Det är bara så mycket just nu, på en gång... Och likväl som mitt svältberoende nu börjar ta sin början på nytt för att jag... Ja, -har det inom mig, beror det också mycket på mina svårigheter i att planera för inköp, att handla och förvara, att tillaga och diska... Att bara... orka med alltihop. Och även allt som händer och inte händer i livet, påverkar ifall jag svälter eller hetsäter.. Och med tanke på hur beroende och nedborrad jag var i min svält, och hur fixerad jag alltid vände mig till svälten varje gång som saker kändes det minsta jobbiga, känns det lite smått som ett under(!) att jag har levt så länge utan den nu..!

Men jag känner... Ja, jag känner att den börjar komma tillbaka nu. Nu när hetsätarberoendet börjar avta...


... Jag vill gärna säga att idag har varit en av de tyngsta dagarna i mitt liv, men det vore att ljuga och det kan jag inte tillåta. För att.. vad ska jag då kalla mitt förflutna? Vad ska jag kalla skolåren? Vad ska jag kalla mina år i H*vetetsStad, och alla månaderna på psykavdelning, om jag kallar denna dag för "en av de värsta dagarna i mitt liv"..?

... Nej, den här dagen har varit tung. Det har den... Men inte i närheten av vissa andra dagar..!


... Dock har jag börjat tänka på döden, på att försvinna, ganska mycket nu de senaste dagarna... Jag har börjat fundera på mina texter, bilder och foton. Allt sådant som jag är rädd för att lämna efter mig, då familjen kan se det... och jag inte vill att någon ska få veta vad jag verkligen tänkt och känt.. Vem jag egentligen var och är...

Jag har funderat på hur jobbigt det skulle bli att försvinna härifrån, då det kräver så mycket förberedelser... Så många nya lösenord. Så många brev, och tillit... Ja-a...


...


Idag ringde 25åringen, någon gång tidig eftermiddag... -Jag orkade inte svara... Hon messade istället. Bad mig att ringa när jag kan... -Jag har inte ringt.

Jag har bara haft jätteångest för det, hela dagen, då jag har känt mig pressad och inte alls haft lust att prata i telefon... Jag vet fortfarande inte vad hon ville, men jag messade och ursäktade mig för att jag aldrig ringde, nu vid tiotiden... Och hon svarade att hon ringer imorgon istället... -Hoppas att jag orkar svara då!


... Hela förmiddagen spenderade jag precis som varje dag de senaste dagarna, med att fundera på hur viktigt det vore att faktiskt åka iväg och få den där frukten och grönsakerna handlade idag.. Eller hur stor chans det fanns att jag skulle ha mer ork att åka på fredag eller söndag(lördagen går nästan inga bussar)... Jag hade ångest, som vanligt. Kände mig pressad.. som vanligt... Och jag skjöt det framför mig, precis som de senaste dagarna...


... Det känns så tungt, det här med inköpen, eftersom att jag har en lista på vad jag ska köpa och att det behöver köpas denna vecka, men jag orkar inte åka iväg... Jag orkar inte få hem mat till skåpen. Orkar inte ha den ligga i skåpen. Orkar inte känna av pressen i att tillaga den...

Jag vill såå gärna äta den. Jag vill såå gärna leva på frukt och grönt... Men jag orkar inte ha den hemma. Och att 24åringen och jag hade messkontakt imorse. Att vi bestämde att träffas någon dag nästa vecka... Och att dessutom JobbCoach och jag har stämt planeringsmöte på den där sysselsättningsplatsen(brukshundklubben).. Det gör bara att det blir för mycket att hålla reda på, och en ännu mindre ork för mig att ha mat ligga och stressa upp mig, i skåpen!


... Så att jag struntade i det. Blev hemma, och mådde som vanligt, rätt så risigt...

Jag har ju inte duschat på ett par veckor(minst), heller... Vilket också gör sitt med ångesten och humöret...

... Efter ett tag, mailade jag iallafall MinKontaktPåKommunen, med mina svar på de frågor som hon hade ställt(till min ansökan om boendestöd).. Men jag gjorde det med en hel del osäkerhet... -Hur ska jag kunna få ihop både sysselsättning, umgänge med familjen(de få gånger som det händer) och boendestöd!? Och en ännu viktigare fråga "Kommer jag att känna att jag behöver stödet, och kommer jag att kunna ta emot det?"...


...


... När klockan var halv sju idag, på kvällen, hade jag bara ätit lite över 200kilokalorier. Ett par portioner(vet inte om de var hela, mäter aldrig) gröt på bara vatten, med lite sirap på... Men jag hade känt av att jag ville gå och köpa någonting, nästan halva dagen...

Jag hade nöjt mig med att äta någonting hemifrån. Jag hade nöjt mig med att äta frukt eller grönsaker... Jag hade inte alls haft någonting emot att följa mina egna uppsatta regler om kost och inköp... Men...

Grejen är den att jag typ inte har någon mat hemma. Jag har tagit slut på mina havregryn, jag har inte köpt några grönsaker ännu, frukten är också slut, och jag hade glömt att ta fram en ny portion soppa ur frysen igår, samtidigt som jag har en viss vägran till att mikra den från fryst tillstånd, då jag hellre låter det frysta hålla kylen kall över natten, medans den tinar... Och så lägger man till att jag inte har orkat åka in till stan för att handla på flera dagar, och att jag.. "vägrar" att handla frukt och grönt här i byn, där dessa inte är på erbjudande, samtidigt som de finns till sänkt pris, en bussresa bort..! Ja, och så det faktum att jag vill planera mina inköp efter veckoerbjudandena, då det är ett bra sätt att förhålla sig till vilka varor man ska köpa vilken vecka.


... Men jag började må sämre och sämre av hungern. Började känna mig svag och frustrerad. Min hjärna började tvinga mig till att fundera på vad jag kunde hitta på att äta, och verkligen tjatade om att få gå till affären "trots vad jag egentligen tyckte, kände och ville i frågan".. -Förnuft mot behov.. typ.

... Egentligen ville jag verkligen inte vika mig för hungern. Inte när jag inte kunde förmå mig att köpa frukt och grönt på denna butik... Men jag gick iväg ändå, efter att ha gått omkring i cirklar en stund, både med och utan ytterkläder på...

Jag köpte mig glass och knappt hundra gram naturgodis... Och allt som allt, hamnade jag på ungefär 1200-1300 kilokalorier idag. Det är ju inte mycket, men det var tillräckligt mycket för att jag skulle finslipa mina regler för kost och inköp, och göra upp en plan för hur jag ska gå ner i vikt till en målvikt... Grejen var nog i och för sig mer att det inte blev som det "borde" idag, än att jag kände att jag åt för mycket..


...


... Jag har skrivit en del i min känslobok, idag... Och så har jag sett på tv...


... Hmmm. Jag vet inte om jag har glömt någonting, men det var nog allt.

Nu blir det att lägga sig i soffan och... glömma bort morgondagen... Antagligen ska jag handla då, för att gör jag inte det, kommer jag att bli jättehungrig, eftersom att jag ska ha totalförbud mot annat än frukt och grönt, och bara får handla mat en gång i veckan..!

Och så har jag ju 24åringen och 25åringen som förväntar sig kontakt, också...


... *Suck*, jag vill verkligen fly... Jag orkar inte det här... 

Av D - Onsdag 29 mars 23:25

... Hmmm.. Har jag några få ord att skriva om dagen, iallafall?

Jag vet inte. Jag sitter här och stirrar in i min elektroniska skärm och har inte alls någon större lust att lätta mina tankar idag... Men plikttrogen min blogg, som jag tvingar mig själv att vara, ska jag ändå skriva några rader. -Intressant eller ointressant...


...


Jag funderar på att ansöka än en gång, om boendestöd, eftersom att jag kräver en förändring för att orka fortsätta.. vara... Så att jag mailade MinKontaktPåKommunen, igår.. och fick svar idag morse...

Det är ju alltid de där frågorna som kommer. De där jättejobbiga frågorna som är nästan omöjliga att svara på när man inte riktigt vet vem man är eller vart man befinner sig. När allt i livet och inom en själv, är mer abstrakt än konkret...

Jag vet liksom inte. Jag vet inte riktigt vad jag behöver. Vad som kommer att fungera för mig, och vad som inte kommer att fungera. Jag vet inte vad som redan fungerar, eller vad som skulle ha fungerat "om jag bara tog tag i det"... Och jag har inte heller någon aning om ifall det kommer att fungera att ta emot stödet alls denna gång till skillnad från andra. Jag menar. -Det har ju aldrig fungerat förut... Varför skulle det vara annorlunda denna gång?


... Så att jag har inte svarat på MinKontaktPåKommunens mail ännu... Jag har försökt färdigställa svaren... men ifall dessa någonsin blir skickade, det vet jag inte...

Däremot svarade jag på JobbCoachs mail. Hennes svar på mitt "Strunta i det istället", om den där praktikplatsen som jag tänkte ge en(kort och ytterst tillfällig) chans... Hon tyckte ändå att jag skulle ge den ett försök, då jag ju "kunde gilla det"... Jag svarade iallafall att jag kanske kan ge det en chans...


...


Idag har jag inte varit utanför lägenheten. Inte alls...

Jag såg på HemTillGården och JudgeRinder, som jag gör varje dag. Och sedan satt jag och försökte komma fram till ifall jag skulle behöva tvinga iväg mig själv till stan och handla de där varorna som jag behöver få köpta denna vecka, idag. Eller ifall jag skulle orka mig iväg någon annan dag...

Det började kännas väldigt tungt inom mig, att bara skjuta på det hela tiden. Att bara skjuta på precis allt... Så att jag skrev upp "Handla", på morgondagens schema, och "Boka tvättid", på lördagens...

Får jag dessa två saker uträttade på sina dagar nu, kanske jag kan känna mig lite mindre svag och menlös... Dum, sedan... Men jag känner liksom ingen motivation. Ingen större anledning att orka med alla dessa saker som ingen annan än jag själv lider av att de inte blir gjorda... Inte när jag är så himla bra på att vara dum mot mig själv i det stora hela... -Jag betyder liksom ingenting...


...


Det har blivit tv... Jag har ätit några kalorier. Sådär 300...

... Det känns som ett sådant litet intag.. Men rent kroppsligt, känner jag inte alls av skillnaden. Jag kan tänka mig att jag klarar några dagar i streck, med knappt näringsintag, nu, på grund av att jag ändå har en del "fettgömmor" eller vad man nu ska kalla det, och att det därför inte känns så tungt. För att jag vet ju att när jag svälte mig själv som värst under långa perioder, kändes det som om jag skulle dö, efter bara ett par dagar av.. svält...

... Men det kanske har lite att göra med att jag äter frukt och grönt nu, också. Och att det godis eller vad jag nu åt under mina ständigt långa svältperioder, gjorde sitt med hungerkänslan...


...


Jag har suttit på sängen... Bara suttit...


...


Jag måste få ordning på mig själv och livet, nu... För att jag kan inte gå igenom hela livet och känna att jag egentligen hellre vill lämna för att det inte finns någonting för mig här att göra... Inte när jag känner mig tvungen att stanna för andras skull...

Vet inte hur jag ska orka det...


... Eftersom att proppandet börjar dra sig tillbaka nu och jag börjar på att lyckas äta frukt och grönt, mer och mer, finns ju risken eller chansen att jag lyckas återgå till svälten igen. Och svälten skrämmer mig lite grann, med tanke på alla inre skador och sådant, man kan dra på sig om man låter det gå för långt... Och när väl mina värsta farhågor är uppnådda("uppnådda" låter som fel ord), kommer jag att känna mig tvungen att dö! Att svika mina föräldrar och syskon...


... Nej, helst vill jag ju inte börja svälta aktivt igen. Men faktum är ändå att det beroendet fortfarande finns kvar, och så fort som det blir möjligt, är det ju den vägen jag går. Det märks ju på mina 500kaloriersdagar som ploppar upp under varje dag utan "svaga stunder"... Och även under de dagar som blir "svaga", äter jag egentligen inte över vad jag borde få i mig. Utan då äter jag bara "fel" enligt mig själv...


Det är så det ser ut just nu... Och trots faran jag känner i svälten, känns det som om det vore väldigt "jag" att ändå tvinga mig själv in i det...


...


Nog om det.

Nu ska jag lägga mig framför tv:n och vänta på att jag känner mig tillräckligt lugn för att kunna sova...

Av D - Tisdag 28 mars 23:02

... Idag...

Jag vet inte vad jag ska säga om dagen... Det känns som vanligt, meningslöst och alldeles hopplöst... och jag har funderat på saker som jag egentligen inte vill fundera på...

Jag känner ett stort behov av att göra någon förändring i vardagen, som kan döva min själsliga och mentala smärta... -Vad som helst bara... Och jag blir uppgiven när jag känner att så aldrig kommer att bli och att jag samtidigt inte vågar eller vill fly ifrån det... -Bli fri...


...


Idag klev jag inte upp när klockan ringde. Jag hade vaknat några gånger, men när klockan blev kvart i tolv och det var dags att kliva upp för dagen "om jag inte redan har gjort det", ville jag inte kliva upp... Jag hade ingen lust att möta dagen... fastän jag hela tiden låg och kände att jag ville kliva upp och se på HemTillGården som jag alltid gör...


Jag fick svar ifrån JobbCoach, som sa att hon skulle kolla om det fanns plats i den där gruppen på brukshundklubben, som jag eventuellt skulle börja praktisera i...

... Men jag vet inte. Visst för att jag sa att jag skulle ge det en chans "medans vi fortsätter leta efter någonting som passar mig bättre". Men jag känner inte att jag når fram eller blir hörd... och jag börjar undra om hon inte förstår eller inte vill förstå... Eller ifall hon helt enkelt inte vill låta mig testa någonting annat för att hon inte litar på mig...

Och egentligen bryr jag mig inte om anledningen, men jag tycker inte om att inte bli hörd eller förstådd... Och jag vill ha samma tydlighet i den konversation vi har, när det är "min väg" vi pratar om, som när det är den vägen som hon känner mest för... Jag känner att jag får en någorlunda respons när jag funderar på att gå åt ett håll som jag själv inte litar det minsta på, men nästan ingen alls, sådär undvikande, när jag vill få fram att jag egentligen vill gå en annan "för att det inte känns bra för mig"...


... Jag vet inte...

Jag fick ingen respons, och jag vet inte om hon vet hur jag uppfattar det eller om hon ens tänker på det själv... Men det kändes inte längre okej att gå den vägen som hon tjatar om att hon tycker jag ska gå, när jag inte kunde vara säker på att inte sökandet efter något annat, skulle stanna upp för ett tag... -Inte när jag känner mig så obekväm med den där sortens plats...

... Så jag kände mig väldigt uppgiven, gråtfärdig och desperat. Drog mig tillbaka, meddelade att hon kunde "strunta i det istället", och försökte sedan komma fram till ifall det fanns någon annan möjlighet alls för mig att ta mig vidare...


...


... Jag har skrivit av mig ett par gånger, i min känslobok...

Jag gick iväg till affären, då jag mådde himla dåligt, och svek mig själv. Köpte, efter mycket(mycket) ältande och ovilja, ett paket kakor, i brist på annat. Jag behövde proppa, fastän det var förbjudet. Det behövde inte nödvändigtvis vara kakor. Inte ens godis, snacks.. eller något annat sådant. Men problemet var att det är en sådan himla liten butik här, och jag var inte sugen på någonting... Inte heller kakorna, som jag till slut köpte på grund av desperation... -Någonting behövde jag ha!


... Jag gick hem igen och proppade i mig mina kakor. Allihopa på bara några få minuter...


...


Det tog stopp, där...


Men dagen har bara varit så himla tung och jag känner väl att jag egentligen inte har någonting kvar här i livet, att göra...

Och kaoset i lägenheten, att inte få grepp om någonting i vardag, sinne och hem... Det gör ju inte saken bättre! Jag orkar inte. Jag behöver få ordning någonstans, på något håll... För att... det här är inte värt det... Inte någonstans...


... Varför är det så svårt?

Jag har två fötter, två ben, två armar, två händer, och ett huvud som kan både tänka, se och höra..! Jag borde ju kunna göra precis vad jag vill av mitt liv. Kämpa för att må på ett helt annat sätt... Men snart dör jag, fortfarande lika missnöjd, olycklig och uppgiven...


...


Jag kände mig ju såklart väldigt uppgiven i ätstörningsvinkel, idag efter att ha vräkt i mig kakor, också...

Skrev återigen ihop några regler för hur jag fick äta och inte. En massa förbud, hit och dit... Satt på hallgolvet en stund. Ältade i smått panik... -Hur förbjuder man sig själv mot någonting som man vill göra? "Det är ju liksom "jag" mot "jag"...


... Jag har funderat på döden...

Förut var min inställning att jag ville dö långsamt "så att jag kunde ångra mig"... Men nu känns det mer som om en snabb död vore bättre, eftersom att jag inte vill hinna lida eller få panik... eller ångra mig när det redan är försent!

... Men ja. Jag är feg, och långsamt är min grej... Men inte för att säga att jag har riktat in mig på att dö... -Det är bara känslor...


...


Det har blivit tv...

Jag har messat några mess med 24åringen...


Ja-a...


Och jag har inte diskat, inte handlat(veckohandlingen), inte vattnat växterna(fastän det stod på dagsschemat)... Jag har inte duschat, inte bokat tvättid... Varken dammat eller torkat golv...

... Och allt gör mig jättestressad.. och får mig att känna mig otillräcklig och onödig...


... Jag hade verkligen behövt komma ut på aktivitet, men jag vet inte hur jag ska åstakomma det... och nu har jag bara lust att krypa ihop i min lägenhet och ignorera omvärlden..

När 24åringen föreslog Ikea på fredag, fick jag ångest och visste inte vart jag skulle ta vägen... Ville varken svara "ja" eller "nej"... -Jag orkar inte... men jag svarade att det kunde hända att jag är upptagen då.. Så får vi se...

Av D - Måndag 27 mars 23:42

... Det blev ingen handling idag...

Jag har haft ont i huvudet, hela dagen. Inte mycket, men ändå störande...

Det har inte blivit någon diskning. Inte heller någonting annat uträttat i syssloväg... Däremot mailade jag JobbCoach och sa att jag kunde tänka mig att testa den där sysselsättningen som hon ville ha mig på, "medans vi letar någonting som passar mig bättre"...

... Men jag vet inte om jag vill skriva något mer än så, idag... Orkar inte...


... Jag beskriver dock ändå dagen från början. Så får vi se vad som blir sagt och osagt...


...


Jag klev upp när klockan ringde vid kvart i tolv, men hade vaknat några gånger, tidigare än så. Fick svar ifrån MinKontaktPåKommunen, med en emailadress som skulle gå rakt till ett av de personliga ombuden... Så att nu kan jag kontakta en av dem direkt, när jag känner för det eller blir redo...


... Jag såg på HemTillGården. Drack en banansmoothie med kaffe i...

Grubblade över ifall jag skulle åka in till stan eller inte. Jag kände inte att jag orkade, då det skulle bli så tungt att köpa saker efter en lista, som sedan skulle ligga och stressa upp mig, i skåpen... Det hade varit en helt annan sak ifall jag skulle grabba vad jag hade lust med, i affären. Då hade jag orkat gå ut. Jag hade orkat åka in till stan. Hade orkat gå in på affären... Och ja-a...

... Men jag skrev av mig i min känslobok(om det och lite till) och bestämde mig för att stanna hemma idag. Duscha, diska, och kanske ta en promenad(vilket aldrig skedde)... "Och så åker jag in till stan och handlar, imorgon istället"...


... Jag gick iväg till affären här i byn, efter att ha suttit ganska länge och grubblat över och försökt komma fram till vad jag ville köpa för någonting "färdigt" att äta idag, utöver frukten...

Jag kom fram till vad jag skulle köpa, handlade, och gick sedan en kortkort omväg hem...


Hemma grubblade jag sedan över att jag egentligen hade lust med en promenad "för att vädret är så härligt", men att jag inte kunde ta mig för... Skrev av mig igen, i min känslobok... Missnöje över mig själv och att inte göra vad man kan för att ta sig dit man vill... "Varför lever jag, när jag ändå inte lever?"...

... Jag känner mig uppgiven... Död... Och det känns inte som om jag någonsin kommer att få ett liv som jag kan trivas i och känna mig tillfreds med... -Jag kommer aldrig att bli kompis med mig själv och.. mitt sätt att vara...


Jag skrev iallafall till JobbCoach, tidigare ikväll...

Och efter mycket om och men, messade jag även 24åringen, för att kanske få veta någonting om vad som händer.. med den familjegrejen som jag inte vill prata om just nu här på bloggen...


...


Det känns så... omöjligt just nu. För att jag vill verkligen inte somna, men jag vill inte heller vakna när jag väl har somnat... -Det är så det känns, i skrivandets stund...

Jag vill bara lägga mig framför tv:n och låta tv:världen vara min värld. Min verklighet... Det är så meningslöst och skavande, alltihop... och jag vill lyfta.. mot himmelen...


...


Förövrigt så har det bara blivit lite ätande och tv:tittande idag...

Av D - Söndag 26 mars 23:54

... Jag var utanför lägenheten idag, men bara i cirka tjugo minuter...

Var och handlade någonting att äta.. -En färdig baguette... Och så tog jag en liten omväg hem, så att promenaden åtminstone skulle hinna bli sammanlagt 15minuter innan jag smet in och gömde mig i lägenheten igen...


... Jag har även passat på att diska några items, och försökt(väldigt halvhjärtat) tjata på mig själv om att jag borde gå och boka tvättid "då jag ju inte har några kläder rena"...

Jag har satt upp "tvätta" på torsdagar, så att någon torsdag framöver, innan jag ska träffa familjen i påsk, måste jag få mina kläder tvättade...

Det är bara så mycket, och det är inte bara kläder..! Så att jag har svårt att föreställa mig hur jag ska strukturera upp allt, och vad som ska prioriteras... -Och tills när ska jag boka nästa tvättid sedan?


... Men förutom diskandet och den korta trippen till affären, har det nog bara blivit tv idag...

Jag åt en portion av soppan som jag kokade utan att smaka på igår, och kände väl att den blev helt okej ändå. Lite kryddstark(peppar, tror jag) och lite för lite salt(som jag dock kunde tillsätta i efterhand)... men annars var den god...


... Jag har kollat upp veckoerbjudandena på den butiken som jag brukar handla på, för nästa vecka. Och eftersom att jag har "handling" uppskrivet på måndagar, kanske jag bestämmer mig för att ta mig iväg till stan imorgon och handla den frukt och grönt som jag var intresserad av... -Om jag nu vågar!

Jag menar. Jag blir ju alltid så stressad och spänd av det. Av att ha grönsaker och sådant ligga och göra mig kluven(över hur jag bör hantera och förvara dem, och vad jag ska använda dem till/i)... Men någonting måste jag ju få i mig, och jag vill verkligen(verkligen) kämpa för att bryta mitt mönster av "skräpmatspropp"..! Av att hetsäta och vräka i mig socker och mättade fetter...

Jag äter inte tillräckligt när jag äter frukt och grönt, men... det känns ändå värt det, om jag kommer ur ett mönster som jag vantrivs i...


... Ja, just det.

Mamma messade idag. Första gången vi hördes av på flera... Jag vet inte. Kanske ett par veckor iallafall... Jag minns inte när vi hördes eller sågs sist...

Hon verkade iallafall på bra humör, vad man kunde utvisa från hennes text, vilket såklart kan vara svårt att känna av..! Jag tänker, med tanke på familjeomständigheterna just nu, trodde jag att hon skulle må lite sämre(vilket gör mig osäker på om saker har förändrats)... Men utefter ett sms, går det ju förståss inte att avgöra ifall det skriks och bråkas därhemma och deras hem fylls av ångest och irritation eller ej... Så att...

... Nej, jag är osäker på familjesituationen just nu. Så att, fram tills jag får en tydlig känsla av vad som händer och sker, tänker jag hålla mig helt i bakgrunden(inte för att jag brukar göra annat i vanliga fall) och inte kontakta någon alls...


...


... Det får vara allt för idag...

Nu ska jag lägga mig framför tv:n...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se