Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av D - 19 mars 2017 23:21

... Jag var till affären en vända, vid tolvtiden... Köpte den där propparmaten som jag kände ett sådant etsigt och tungt behov av igår...

Jag kände egentligen inget större behov av att proppa, idag. Men eftersom att jag var inställd på att handla, så ville jag ju inte motstå...


Sprang in i(inte bokstavligt) granngubben med sin hund, på hemvägen... Den gubben som jag så ofta skäller ut för mig själv, när det låter så oförklarligt i mitt bardrum och samtidigt dunsar och dänger i hans på övervåningen... Han som gör mig så nervös och frustrerad, många gånger...

Han har börjat se ut mer och mer som om han vill starta en koversation när vi stöter in i varandra. Det räcker liksom inte med bara ett "hej" i förbifarten, längre. Utan han stannar, ser ut som om han vill säga något, frågar hur det är... och när jag är beredd att fortsätta gå, öppnar han munnen igen... Men eftersom att vi inte känner varandra och jag har svårt att prata med folk, finns det inte mycket att egentligen säga...


... Tidigare har jag ju själv tagit initiativet över ifall jag bara vill gå förbi och inte ens titta på honom, ifall jag vill gå förbi och bara säga ett snabbt "hej", eller ifall jag ska gå fram och hälsa på hans hund...

Ja, idag hälsade jag iallafall på vovven, och drog mig sedan ur den kortkorta konversation som blev, så fort som möjligt...


...


Hemma...


Jag har proppat. Ätit...

Jag har stirrat på mina avokadokärnor som jag hoppas att snart börjar gro...

... Jag har sett på tv, sett på tv, sett på tv... -Hela dagen!


Och nu, innan jag började skriva detta inlägg, har jag försökt aktivera mig med lite hjärngympa på datorn. -Spel...


...


När jag tänker på igår, tänker på idag, tänker på morgondagen... När jag tänker på åren som gått, hur livet har sett ut... och hur det nu ser hur.. så känns det bara så meningslöst... Jag är trött. Utmattad, uttråkad och uppgiven... Det känns inte värt det, att fortsätta på samma sätt längre, när jag inte kan se mig själv bli lycklig och känna tillfredställelse och mening...


... Imorgon.. Vad ska hända då, liksom?

Om en vecka, en månad, ett år... Kommer saker kännas annorlunda? Kommer vardagen att se annorlunda ut?

... Det känns så meningslöst att gå igenom det meningslösa ensam...


... Jag hoppas iallafall på att JobbCoach kan hitta någonting till mig, som jag äntligen lyckas ta tag i... -Det kan vara min väg...


...


Det blir trots allt en ny dag imorgon... Så att jag ska gå och lägga mig framför tv:n i några timmar till, och sedan avsluta den här dagen...

Av D - 18 mars 2017 23:36

...


... Imorse gick jag och la mig klockan... fem eller så... och så klev jag väl upp klockan tio igen... Men ingen YouTube denna natt, för att jag hade inte sett på någonting obehagligt på tv:n, så att föreställningarna i huvudet, var inte lika intensiva...


... När jag kom upp och skulle i vanlig ordning, sätta mig vid tv:n, blev jag skrämd av en nyckelpiga på min soffa... -Väldigt obehagligt. Jag höll på att ta i den, då jag trodde att det var en smula, och jag stelnade till när jag insåg vad det var...

Jag är livrädd för nyckelpigor(!) och allt annat som är närgånget och kan flyga! Så det tog ett tag innan jag kom fram till hur jag kunde få bort den ifrån soffan, så att jag kunde sätta mig... Men jag lyckades till slut komma tillräckligt nära för att se att den var halv och alltså död(vilket fick mig att undra hur den hade hamnat i min soffa och vart den andra delen fanns!) ... Och när jag insett det, lyckades jag trots allt, samla mod till mig och ta bort den med en tjock(!) bit papper...


Efter det, mådde jag väldigt dåligt över min vardagsrumsmatta...

Snart är det sommar igen och småkrypen kommer tillbaka, vilket betyder att det kan ligga en massa(eller iallafall ett) småkryp i min matta , utan att jag vet om det! Och jag har ingen dammsugare som jag litar på, då den låter för mycket och ger mig känslan av att den är påväg att explodera..! Inte heller vill jag mosa in en massa småkryp i mattan, med en nylonborste, eller mina strumpor när jag går på den!


... Jag lämnade dock småkrypbekymret, ett tag efter att jag hade skrivit om det i min känslobok...

... Jag såg på tv, åt snacks...


...


Ja, just det ja.

Vad jag gjorde innan jag la mig igår... Jag fastnade vid min systemkamera. Blev fast besluten och fixerad vid att lära mig hur de olika funktionerna fungerar vid foto i mörker utan blixt.. -Utan att ha orken till att läsa mig fram till det!

Jag testade och testade, och testade... I säkert över två, tre timmar...


... Men iallafall.

Även tidigare idag, började dagen med, efter och emellan ätandet och tv:n, att jag fotade omkring i lägenheten... Men idag, mestadels bara på autoläge, då jag inte orkade stressa igång och fixera idag också...


... Mamma messade efter ett tag... Hon efterfrågade foton på familjen, till en pekbok hon sätter ihop till 20åringens nyfödde son...

Hon frågade även om jag hade något foto på 28åringen(de har inte kontakt)... -Vilket jag inte hade... Så att jag fick messa henne och fråga efter ett foto... Varpå hon föreslog att komma hit i helgen, så att vi kunde ta ett nytt..!


...


... Jag vet inte riktigt hur jag ska få ut mina ord, tankar och känslor på papper idag, känner jag...

Men dagen blev iallafalla väldigt tung, giv och med allt detta med foton, 28åringen, prestationsångest, social press... och en massa tunga känslor av otillräcklighet, svek och hopplöshet...


Att känna press i att få fram tillräckligt bra foton. Att ha 28åringens ständigt återkommande önskan om att få sova här fastän jag inte orkar...

Det blev bara jättejobbigt och tungt... Och jag orkar inte skriva mer om det...


.. Det blev skickat foton, till slut, iallafall... Och syster och jag ska inte träffas i helgen...


...


Under mina bra stunder idag, diskade jag iallafall lite grann... Eller ja, under "en" bra stund...

Men kvällen har varit jättetung och jag har cravat efter att få proppa, utan att ha haft möjlighet, i flera, flera timmar nu... Affären har varit stängd sedan jag fick min första hetsätartunga ångest... Och istället för att kunna äta mig lugnare, har jag sprungit runt nervöst och satt mig på golven. Lagt mig på sängen... och bara inte vetat vart jag ska ta vägen...

Jag har skrivit av mig i min känslobok, ett antal gånger. Men det har inte hjälpt. Och nu ser jag väl bara fram emot att sova, så att jag kan köpa någonting att proppa på, imorgon.

Av D - 18 mars 2017 00:34

... 20åringen fick en son som på söndag, fyller 2 veckor... Hon har, enligt 24åringen, nu fått flytta in på ett familjehem.

Jag vet inte vilken planen är, men jag tycker att det känns tryggare och lite mer hoppfullt nu än innan... Dock så känns chansen nästan än mindre än innan, att hon kommer att resa hit i april... Fast jag har ju i och för sig tvivlat på hur hon ska klara en flera mils lång resa, ensam med en liten sex veckors bebis, redan från första början när jag hörde att hon beställt resa... Jag har tvivlat på ifall hon verkligen kommer att få myndigheternas tillit i den frågan...


... Kanske kommer de. Kanske inte. Det återstår ju att se.


... Jag har lite svårt att acceptera hela den här familjehändelsen. Jag menar. Jag älskar ju barn, och alla tillskott till familjen, är välkomna. Men samtidigt mår jag väldigt dåligt av det, vilket antagligen beror mest på avundsjuka. Det känns bara som om det nu finns någonting underbart i närheten men ändå så himla långt bort. Och förutom att jag känner att jag missar sådant som jag hade kunnat ta del av, på grund av mina svårigheter att ta initiativ(allra helst på den sociala fronten!), påminns jag också ständigt om vad jag själv aldrig tror mig kunna uppnå! Vad jag själv inte har och aldrig kommer att få. Vad jag går miste om, och hur meningslöst mitt eget liv är...

Jag menar. Just nu, känns det som om vem som helst kommer att uppnå allt som jag önskar... Och att då veta att även jag har den möjligheten men inte tar den och aldrig kommer att göra... känns tungt. Och den förändringen i familjen... kommer att kännas lika tung, varje gång som någon tar sig dit..!


... Japp, avundsjuka. Och jag borde skämmas, att innerst inne, vilja att hon inte klarar det "så att allt känns ogjort"... Men sålänge som jag håller just den delen av mina känslor, för mig själv, sårar jag ju ingen...

Jag får fortsätta uttrycka alla dessa känslor som innebär glädje och fascination(stavning?) inför det nya tillskottet, istället... Även om vi kanske aldrig får chansen att träffas... Min ångest och otillräcklighet, får jag hålla för mig själv och bara acceptera...


...


Imorse när jag satt och såg på HemTillGården(ja, så det var ju inte "imorse"), konstaterade jag för andra gången på bara några dagar, att det återigen har börjat låta konstigt i rören i köket. Sådär som det låter när det börjar proppas igen av någonting... -Och jag blir bara så.. trött!

... Jag menar. Jag förstår inte vad som händer! De har varit här för så många problem, så många gånger, på bara ett par år.. Och många av dessa gånger, har det varit på grund av igenproppade rör och översvämningar i toalett och kökssinkar! -Är det någonting gubben på övervåningen gör? För att jag själv använder ju knappt diskhoarna, för tillfället..!
... Xsambon och jag, när vi bodde tillsammans i H*vetetsStad, bodde i en och samma 2:a i fyra år(!), och vi hade inte någon hemma hos oss för att fixa fel och problem en endaste j*vla gång! Vad är det här för ett skithus?!


... Jag orkar liksom inte ta hem någon en.. gång.. till...

Jag menar. Jag ska ju försöka beta av disken i köket. Städa lite, och tvätta kläder... Men jag orkar inte stressa på någonting(även om jag vet att det får mig att kämpa för att få det klart)... Och jag orkar inte be någon att komma, igen, när både jag och han vet att de snart kommer att komma tillbaka för samma problem än en gång..!

... Dagen då jag fick hem blommorna från 25åringen och jag inte ännu visste vem som hade ringt, trodde jag först att det var hyresvärdarna som ringde... Jag bävade för att de skulle vilja komma in i lägeheten och göra någon renovering eller något... Och jag började med ens, känna mig stressad, och tung inombords... Jag ville verkligen inte ha in dem hit.. Behöva städa, plocka undan saker som kan tänkas vara i vägen... och ha lägenheten tillgänglig för dem samtidigt som jag själv inte skulle våga vara hemma..! -Och ännu värre om det skulle bli tillfälligt boende, som för mormor!! ... Men det var ju som tur var, blommogram.


...


Idag, allra helst första halvan av dagen, har jag haft magknip i små stötar, då och då...

Vet inte varför, eftersom att jag... ändå tycker att jag äter bättre nu än för några veckor sedan... Men det är ju i och för sig, samma sak med håret... Det rasar jättemycket, just nu..!


... Jag åkte iallafall iväg till stan, efter HemTillGården.

Hade tänkt ta en promenad innan jag gick och handlade. Men jag kände mig stressad, och att jag nästan lyfte från marken på grund av blåsten, gjorde väl att jag bara ville få handligen gjord och ta första bästa buss hem...


... Jag handlade. Messade ett par mess fram och tilllbaka, med 24åringen... Och så tog jag nästa buss hem igen...


... Jag har ätit en massa...

Alltså det började rätt så lugnt, och jag kände inte alls behov av att äta mer än vad jag kände för... Men vid ungefär 23-tiden, började jag ändå, på grund av ångest, ängslan och stress, att äta jordnötsringar trots att jag egentligen inte kände något behov...


... Jag har planterat... Eller ja. Inte planterat. Men jag har satt avokadokärnor i vatten, mest för att utforska vad som händer... -Och jag hoppas på grodd! Det känns spännande...

Det var ju som jag skrev, en av tre gånger, i min känslobok idag.. -Jag behöver någon eller något att ta hand om. Att rå om, att vårda och älska... Och växter ger mig en viss tillfredställelse och glädje, men jag behöver någonting mer levade på mitt eget plan. Jag behöver en hund eller bebis...

... Jag är olycklig...


... Annars har jag... nog bara sett på tv.. och väntat på mer info från 24åringen, om 20åringens situation. Jag menar. Jag skulle ju kunna kontakta 20åringen, själv, och höra efter vad som händer och hur hon mår... Men... det sitter en spärr ivägen... Antagligen för att jag aldrig har varit intresserad av att ta kontakt med henne, innan, och att det finns en risk för att hon ska dra slutsatsen att jag börjar intressera mig för henne nu "bara för att hon har en bebis"... Men jag har ju blivit rätt så socialt svag nu... och tar inte riktigt initiativ till att.. ens messa... Mer än med 24åringen..! -Känner mig nog ivägen...

Jag menar. Jag har ju aldrig varit speciellt intresserad av att ta initiativ till social kontakt, och har alltid hållit mig för mig själv tills någon annan räcker sig ut. Tyckt att det varit skönt när någon är långsint sur efter tjafs och bråk... Men även de gånger som jag har lust nu, känner jag att jag inte.. orkar... -Men jag svarar på mess, om andra messar!


... Hmm... Något mer?


... Jo, jag har målat en till nagel, också. Den blev jättefin. Så att nu har jag två målade naglar :) i olika färger och mönster.

Av D - 17 mars 2017 00:58

... Jag tvingade mig själv att sitta uppe till tre, inatt igen... -Såg klart på TheMissing, vilket kommer att ske även idag...

... Sedan så lyssnade jag på musik och stirrade på mobilskärmen med musikvideos, eftersom att jag återigen kände mig otrygg och lite rädd med mina läskiga bilder i huvudet... Ja, jag känner mig skör nuför tiden. Det känns inte som om jag kan gå och lägga mig utan att se läskiga bilder och höra obehagliga ljud i det tysta. -Men bara när det är mörkt, eller vid halvöppna skåp och bakom duschdrapperiet... Och jag vet ju att det är för att jag tänker på det, eftersom att jag kan koppla av när jag lyssnar på musik och stirrar in i en rörlig skärm...


...


Idag klev jag upp när klockan ringde... tror jag... Men jag minns inte...

Jag såg på en snutt av MalouEfterTio, och sedan på HemTillGården och JudgeRinder, innan jag gick iväg till bussen för att åka in till stan en vända och handla...

... Jag drack en banansmoothie med lite snabbkaffepulver i, på vatten...


... Jag klev av på det första stället som någon stoppade bussen på, och så gick jag till den affär som jag, nuför tiden brukar handla på...

Jag köpte mig en färdig baguette, och en påse(ungefär 200g) lösviktsgodis då jag inte hittade någonting annat(intressant)...

... Sedan tog jag en promenad till en hållplats några minuter bort, och väntade på nästa buss hem...


... Jag åt min baguette, det första jag gjorde när jag kom hem. En med räksallad eller om det var skagenröra... -Minns inte riktigt...

Och så har det typ blivit tv... Tv, tv, tv... Jag har kollat BlocketHusdjur. Gått igenom lite bloggar och sådant, som jag har följt ett tag "till och från"...


... Och så har jag tvingat i mig själv en massa godis(ja, inte mer än 200gram, eftersom att det var vad jag köpte), utan att ens vilja ha det..! Ja, det har känts som om jag har proppat, vilket har gjort att jag tvivlar på hur jag ska få ätandet att gå ihop...

Jag menar. Ätstörningen har känts ganska lugn, de senaste dagarna... Jag har kunnat äta och har inte tänkt alldeles för mycket på hur mycket jag äter eller vad... -Ja, jag för ju loggbok varje dag och räknar kalorier.. Men det har ändå känts som om jag har varit rätt så lugn och nöjd...

... Och idag var ju inget proppande, även om det kändes så. Jag hamnade på ungefär 1600kcal.. vilket är lagom vid stillasittande(skulle jag tro)...


... Men jag har iallafall funderat på morgondagen och vardagarna "hädanefter"... Hur jag ska hantera det hela. Vilka regler jag ska ha...

Jag har funderat på ifall jag ska handla helggott imorgon eller bara köpa något litet på butiken i byn och passa på att diska och äta upp frukten istället... och sedan handla helggott på lördag...


Jag har tänkt lite på hund...


Ja! Och så har MinHandläggarePåFörsäkringskassan mailat mig och efterfrågat en uppdatering om hur det går med att komma ut på sysselsättning.. -Om jag har kommit igång...

... Jag svarade att jag väntade svar från JobbCoach... -Och så tog mailkontakten slut... Så hon ville väl inte mer än så...


...


Jag har säkert glömt en del...

Men glömt är glömt, och nu ska jag vänta in att TheMissing börjar.. och slutar. Sedan blir det musik och så småningom sömn.

Av D - 16 mars 2017 00:50

... Jag beskriver dagen nedifrån och upp... För att jag vet inte vad jag ska skriva, och som det känns just nu, kommer jag att glömma hälften...


...


... Precis när jag hade bloggat klart igår, gått igenom inlägget ett antal gånger, kategoriserat det, och sedan läst igenom det som publicerats och gjort små justeringar, så satte jag mig vid tv:n igen. Mest för att varva ner innan jag gick och la mig för att sova, men jag råkade sätta mig precis när TheMissing började, vilket gjorde att jag tvingade mig själv att hålla mig uppe och vaken i ytterligare drygt en timme..!


... När jag väl gick och la mig, såg jag återigen läskiga ansikten och kalufser framför mig, och hörde en massa ljud i rummet...

Så att det fick bli YouTube inatt(morse) också, innan jag kände mig tillräckligt trött och avslappnad för att sova...


... Jag klev upp vid... elva, tror jag. Satte igång tv:n och gick sedan iväg för att handla...

Egentligen skulle ju dagsordningen idag, vara "1. Diska. 2. handla/äta, och 3. skära grönsaker för infrysning"... Men jag kände mig så hungrig och svag, och att börja diska på det... -Det kändes inte som om det skulle hända. Jag skulle helt enkelt ha större chans att få någonting gjort, om jag åt någonting "riktigt" det första jag gjorde på dagen...


... De hade inte färdiga baguetter på affären idag heller... Så att det fick bli en ostfralla utan smör eller pålägg, och.. en kexchoklad, har jag för mig...


...


Det har blivit mycket tv idag. Precis som varje dag...

Jag har diskat så mycket jag har hunnit i pauserna av de serier jag har sett på tv:n... -Tills jag inte orkade mer för dagen...

Jag har ätit min ostfralla, druckit några smoothies... och såklart ätit min kexchoklad...

Jag har skrivit en del listor... Ja, mest samma saker på varje lista, just för att jag inte vet rikigt vart eller hur jag ska uttrycka mig för att känna mig lugnare och tryggare... Det finns liksom saker som stör mig, som stressar upp mig, som oroar mig och gör mig trött och uppgiven... Och livet känns bara så väldigt svårt och otryggt att leva, just nu...


... Jag har startat om min dator två gånger, då den beter sig konstigt(och egentligen borde bytas ut, för flera.. år sedan!)...

Och så har jag skurit upp morötterna som låg i kylen, och fryst in dessa.. Nu är det bara gullöken kvar...


...


... Imorgon, tänker jag väl att jag vill åka in till stan en vända och handla "dagens godsak"... Men jag vet inte, för att egentligen borde jag ju fortsätta beta mig igenom all denna disk, och sedan börja städa och gärna tvätta... Och så är ju ett faktum att på fredag kommer jag att åka in till stan, för att på fredag är det fredag och då vill jag köpa någonting gott till helgen...


...


Annars då?


... Jag har antagligen glömt någonting om dagen. Det gör jag alltsom oftast... men det var nog inte så viktigt i så fall...


... Snart blir det TheMissning, och sedan ska jag äntligen(äntligen!) avsluta denna dag..!

"Jag borde göra mig själv lycklig... -Jag borde verkligen göra mig själv lycklig!"...

Av D - 15 mars 2017 00:56

Jag är så trött att ögonen inte orkar vara öppna längre...

Jag gick inte och la mig förren strax efter tre imorse, efter att ha tvingat mig själv till att se film efter serie efter serie på tv:n...

Låg sedan och lyssnade på musik, då jag såg läskiga ansikten framför mig och inte skulle kunna känna mig trygg i mörkret annars...

.. Och så gick jag igenom en kris eller ett smärre katastroftänk i eftermiddags/kväll, vilket antagligen tog en del på krafterna...


...


Jag klev iallafall upp imorse klockan kvart i tio, efter att ha drömt en mardröm om att jag råkade lägga min tygpåse som jag alltid tar med mig till affären när jag ska handla, på rullbandet i affären... Det blev nämligen ett stort missförstånd, då jag inte alls skulle ha betalat för påsen. Men kassörskan skällde bara ifrån och frågade hur hon skulle kunnat veta det...

... Jag tror att mardrömmen kom sig av en sådan enkel sak som att jag igår, rullade ihop tygpåsen och höll den som en knycklad boll i handen, istället för att ha den hängandes runt armen, som jag brukar ha... -Antagligen.


... Men iallafall...

Jag satte mig nog vid tv:n. Såg på MalouEfterTio, tills HemTillGården började... Såg på den, och...

... Ja, just det, ja... Efter det, gick jag iväg till bussen. Skulle ju in till stan idag och handla, tänkte jag...


... Köpte mig en färdig baguette och en liten godispåse, och tog sedan en liten omväg tillbaka till busstationen... Och eftersom att promenaden bara tog ungefär en kvart(kanske tjugo minuter) ändå, bestämde jag mig för att stå upp och vänta på bussen, den kvarten som var. Även fast det fanns sittplats ledig...


... När jag kom hem...

Jag satte mig nog rätt så direkt och åt min baguette... framför tv:n...


...


Jag har kollat BlocketHusdjur, ett antal gånger. Funderat hund... Grubblat över kartongerna i mitt sovrum, och känt att jag verkligen behöver bli av med alla dessa retursopor därinne, så att jag kan få in skrivbordet där och en gästsäng i vardagsrummet... Jag har funderat på ifall jag ska ställa in min gamla säng härinne som gästsäng och sedan köpa en ny till mig själv istället... Och jag har funderat fåtöljer, och nästan stressat upp mig själv vad gäller dessa, igen...


Och så har jag gått in i ett tungt och stressat katastroftänk, för några jobbiga timmar...

... Jag skrev ett inlägg om det, i hettans stund, i min känslobok. Texten blev bra och jag hade gärna velat dela den, då det måste finnas fler än jag, som känner sig oroliga och rädda för vårt samhälle och att leva bland människor som ofta helt utan fullgod anledning, vill andra människor illa... Fler än jag som, förutom alla onda och hänsynslösa människor som vill varandra onödigt ont eller skadar andra för egen vinning, också kan känna en viss rädsla för diverse naturkatastrofer och liknande... Ja men, egentligen rädsla och oro för det mesta som man inte själv kan kontrollera...


Jag hade en sådan stund idag, då dessa känslor var extra överväldigande...

Jag menar. Jag känner ju alltid när jag tänker på det, att jag är rädd, osäker och orolig. Men ibland får jag pauser ifrån att nervöst gnaga sönder min själ på det...


... Men jag valde iallafall att inte dela inlägget, då jag känner mig osäker på vem som kan komma att, på något sätt använda det emot mig... -Ja, jag litar inte till 1% på mänskligheten... Det finns jättebra och goá människor... men alldeles för många som... inte är det... Så att...


...


Annars har jag nog inte gjort så mycket idag...

Jag har ätit. Både choklad och baguette... Och druckit en jättegod egenmixad smoothie på en kiwi, en liten klyfta apelsin och några småbitar ananas.. Och så vatten.


Jag har sett på tv... Kollat husdjur...


... Och så har jag planerat att jag ska, som nummer ett, diska. Som nummer två, handla/äta... Och som nummer tre, skära upp morötterna och lägga i frysen, imorgon...

Jag skulle verkligen behöva tvätta kläder och få ordning i sovrummet, också... Men...


...


Jag fick svar från JobbCoach, imorse...

Hon frågade hur långt jag kunde cykla eller promenera ifall hon hittade en gård i mitt område, som jag kunde vara på... -Ja, cykel har jag ingen. Men promenera kan jag göra ganska långt.

Av D - 13 mars 2017 22:21

... Imorse ringde min mobil...

Min mobil ringer nästan aldrig, vilket jag tycker att är skönt... Men imorse ringde den...

Jag svarade inte. Jag bara väntade ut att den skulle sluta ringa. Vände mig om i sängen och försökte glömma att det hade ringt. Men till slut, kollade jag ändå upp numret, då det stod kommunen som namn när det ringde...

... Det visade sig vara från en blomsterbutik, och jag kunde till en början inte komma på varför en blomsterbutik skulle vilja ringa mig... Men så kom jag att tänka på att jag ju fyllde år för ca en vecka sedan och att det kanske var någon som ville gratta...


... Jag blev orolig. Stressad... -Och... jag kunde inte ligga kvar i sängen längre.

Jag klev upp, satte mig vid tv:n och bara funderade över ifall de tänkte ringa igen. Ifall de redan hade varit här, eller ifall då de ringde, var innan de skulle åka iväg...

... Jag öppnade innerdörren, då jag aldrig hör ringklockan genom båda dörrarna. Och så sänkte jag volymen på tv:n... -Såg på HemTillGården...


... Ja, men runt tolvtiden, ringde de igen...

Och från den tiden och fram till strax innan fyra, var en av de tyngsta timmar jag någonsin känt. Det kändes så..

... Ja, det bara gnagde inombords. Jag var spänd och orolig. Nervös. Och det faktum att jag inte visste när de skulle komma och ringa på dörren och sedan lätta på min börda, gjorde ju inte ångesten lättare...


... Jag lyssnade noga hela tiden. Kände mig som en surikat varje gång som en bil åkte förbi eller någon rörde sig i porten... Och jag ville bara(bara) att det skulle vara över. Att de skulle komma och gå...

... Ja, jag hade gärna sluppit vänta på blommor. Hade gärna sluppit ta in blommor... Hade inte haft någonting emot att inte bli ihågkommen alls av någon, på min födelsedag...

Jag uppskattar ju gesten... men jag hade klarat mig lika bra utan. Och födelsedagar för mig, är mest för andras skull... -Jag bryr mig bara för att jag vet att det betyder någonting för andra...


...


... Egentligen hade jag ju tänkt åka in till stan idag, vilket förstördes av att de inte kom hit förrän efter att min "braiga" buss hade gått... Det är liksom ingen annan buss som passar, efter den tiden...

... Inte heller kunde jag lämna hemmet, då det enda hon kunde säga, var "eftermiddag". Hon kunde inte säga någon mer exakt tid...

.. Så att jag blev sittandes i lägenheten, med ångest, nervositet och oro...


...


... Jag kunde ju redan tänka mig vem blommorna var ifrån, eftersom att min kära syster, 25åringen, hade så dåligt samvete när hon kom på att hon hade glömt bort min födelsedag, för några dagar sedan...

... Och när dessa äntligen kom, visade det sig också att jag hade trott rätt... Blommorna var från henne, med ett kort med en hälsning, i... Och förutom blommorna, fick jag även en ask chokladpraliner, med ett budskap om vänskap, och en blomvas i genomskinligt glas...


... Efter att blommorna hade kommit, släppte den största delen av ångesten. Jag kände mig dock fortfarande lite skakig, och att se blommorna i den tillbringare som jag ställde dem i innan jag hade öppnat presenten och sett vasen, gjorde mig... -Jag vet inte... stirrig...


Jag försökte en stund, hitta ett bra ställe för buketten. Men jag har både ont om plats och ont om ytor att ställa dem på...

De hamnade till slut på ett ställe där de ser lite smått malplacerade ut... Men jag ville ju kunna se dem från tv:soffan, så att köket skulle inte funka... -Annars har jag nog mest plats därinne!


... Men förutom placeringen av blommorna, har nog det som stört mig mest sedan killen äntligen kom med dem, varit att jag inte visste om jag ville ta bort snöret kring dem eller inte...

Jag menar. Med snöret kvar, sitter blommorna tajt ihop som en bukett... och det blir ett litet mellanrum mellan vasen och blommorna, på ena sidan... -Vilket gör att det bara ser snyggt ut från det ena hållet sett! Och tar jag bort det, är jag orolig att det inte ska se snyggt ut för att jag förstör strukturen på något sätt...


... Jag messade mamma. Frågade om man brukade ta bort snöret eller inte. Stirrade en del på blommorna. Gick från den ena sidan av vasen, till den andra.. och tillbaka igen... Några gånger om...

Messade 25åringen. Tackade för blommorna och presenterna...

... Stirrade lite till... och gick sedan iväg till affären, som jag hade väntat på hela dagen...


...


... Nu var jag hungrig!

Jag hade inte fått ro till att göra iordning någonting, då jag inte visste när jag skulle behöva höra dörrklockan eller gå och öppna dörren. Utan jag hade bara ätit en banan, vilket jag gjorde innan de ens hade ringt vid tolvtiden...


... Jag hade ju redan fått choklad av min syster, så att egentligen behövde jag inte köpa någonting gott... Men jag ville ha någonting matigt...

Det slutade med att jag köpte, då de inte hade några färdiga baguetter idag heller, en mikrorätt och en WasaSandwish...


...


... Kvällen blev lite lugnare...

Ångesten har suttit i och jag har känt mig uppgiven och spänd.. -Och inte heller svarade JobbCoach på mitt mail... Hon läste det, men svarade inte...


... Jag har ätit choklad. Mer än vad jag borde, på grund av stress, ångest, och kanske rastlöshet...

Jag åt min mikromat så fort som jag kom hem... -Ja, efter att den var klar i ugnen...

... Och så har jag druckit ett glas smoothie/juice gjord på en kiwi och vatten.


...


Köket stinker... Tvätten har inte blivit tvättad på flera, flera veckor... Jag har inga kläder att ha på mig... Det behöver städas i de flesta hörn och skrymslen. På de flesta ytor... Grönsaker i kylen, börjar mögla och mjukna... Jag kommer inte ut på aktivitet... och...


...


... Jag skar iallafall upp ingefäran i relativt tunna skivor, idag, och la i frysen, då denna hade börjat mögla...

Och på onsdag(eftersom att det antagligen blir stan imorgon) ska jag väl ta tag i lite av disken...


... Egentligen har jag ingen större önskan om att uppleva ytterligare dagar i livet... men det har jag ju i och för sig inte haft på väldigt, väldigt länge...

25åringen säger att hon tycker att jag har mått dåligt under alldeles för lång tid... Och jag kan väl inte mer än hålla med... men jag vet bara inte hur jag ska ta mig vidare. Iallafall inte när jag varken tycks ha kraften eller viljan...

Av D - 12 mars 2017 23:20

... Jag vill sova... Så jag ska väl försöka skriva några rader...


...


Dagen började idag, som den slutade igår... -Jag kände mig väldigt pressad, socialt...

Det är liksom det här med presenter. Jag orkar inte med det, och pressen smyger sig på lite rätt som det är, eftersom att det hela tiden kommer födelsedagar eller högtider...


... Men det är ju inte bara det. Utan också umgänget med nära och kära...


... Och jag orkar inte. Orkar inte skriva om det, just nu. Men jag ska beskriva dagen, iallafall...


...


Jag har suttit vid tv:n. Jag har gått till affären en vända för att köpa färdig baguette... -Vilka var slut... igen! Så att jag fick välja någonting annat, då jag inte skulle kunna acceptera att gå hem helt utan någonting alls...


Jag köpte mig en WasaSandwish(stavning?), och gick hem och satte mig vid tv:n igen...

Jag bestämde mig för att äta upp den sista koppen svampsoppa som jag hade i kylen, innan jag åt knäcket, men överkryddade den och orkade därför bara äta två tredjedelar...

Väntade en stund, och åt sedan mitt knäckebröd med en kopp te...


... Jag har messat lite grann med 24åringen... Och slängde iväg ett mess till Xsambon... men kände mig avfärdad(avvisad?)...

Jag har även druckit en del smoothie... -Eller ja, två glas blev det väl. En gång på banan och apelsin, och en gång på avokado och kiwi...


... När jag har tittat ut genom fönstret, har jag känt saknad. Jag har känt meningslöshet och ensamhet... En klump i själen... -Det är så vackert ute nu... och vackrare kommer det att bli...


... Jag har funderat lite hund...

Och så har jag funderat på morgondagen. Ifall jag ska åka in till stan imorgon och köpa mig någonting gott att äta... -Men vi får se... Antagligen kommer det att bli så, nu när jag har tänkt tanken... Brukar vara svårt att släppa då... -Men, men...


... Nu blir det iallafall sängen... Avsluta denna dagen... -Skönt.

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards