Egentligen vill jag aldrig gå hem igen. Idag har varit en skitdag, rent utav. Och jag känner mig mer trött på livet, nu, än på väldigt länge. Det känns mer omöjligt nu, -och vägen jag går på, mörkare, -än på väldigt(väldigt) länge. Och jag vet faktiskt inte hur jag ska lösa det hela.

Jag vill fly. Jag vill ge upp, gömma mig, avsluta, bli bortglömd...

Jag är bara så himla trött på allt. På att leta men inte hitta. På att försöka men utan framgång... På att vilja men ändå inte... Jag är trött på att låsa in min själ på ett ställe där den inte trivs. Trött på att försöka övertala mig själv hit och dit, hela tiden, utan en möjlighet att vinna...

Och jag vet inte vad jag håller på med...

Det spelar ingen roll att jag skrattar och har kul, och att jag halvhjärtat kämpar för att någon gång bli lycklig, då och då. För att det känns inte värt det. Min hjärna och jag är giftiga för varandra, -och jag vill egentligen bara avsluta, på ett snabbt och enkelt sätt, där och då jag mår som allra bäst. Släppa det bra, för att lämna det dåliga...