De ljumma vindarnas krafttag, trädens sus, och naturens brus i mina öron. Fåglarnas kvitter bakom motorernas brum och däckens rullningar mot asfalten... -Och jag vill bara vandra. Fortsätta vandra, och aldrig återvända hem igen.. -här jag går, på vägkanten...

För att, där bortom horisonten, väntar lyckan. Där väntar någonting meningsfullt. Där väntar frid och harmoni...

Jag vet inte om den väg jag vandrar på, är den väg som leder mig bortom horisonten -där paradiset väntar "mitt paradis".. -Men jag är villig att fortsätta vandra. Bara fortsätta gå.. tills jag har kommit så långt ifrån det liv jag nu upplever, det bara går...

… Nej, jag vill inte tillbaka igen. Inte tillbaka hem... -Jag vilk känna såhär. Frid och harmoni.. Frihet.. -Där jag går mot ingenstans...