... Jag orkar egentligen inte skriva. För att jag är såå hungrig och vill egentligen bara gå och lägga mig...

Men ett kort inlägg om dagen, iallafall...

...

Inatt drömde jag jättekonstigt. Vi var kidnappade av någon snubbe, jag 24åringen och 25åringen. Men nu var vi trillingar och såg precis likadana ut... Vi blev misshandlade och bestraffade hela tiden, och jag tror att vi turades om att lyckas rymma, då och då...

När jag vaknade av att klockan ringde, och somnade om igen, drömde jag om att jag flydde omkring i en skola, eller något... Eller en hinderbana... Jag vet faktiskt inte riktigt.. -Men jag var inte omtyckt inatt..!

... Jag klev iallafall upp klockan kvart över ett på eftermiddagen. Satte mig vid tv:n, drack en banansmoothie, och diskade så småningom lite grann, och slängde skräp ifrån köksbordet(om inte det var igår)...

... Jag har känt mig pressad, vad gäller mitt behov av att tvätta kläder och duscha... Men jag har varken orkat kliva in i duschen eller boka någon tvättid...

Grejen är att jag gott kan orka mig över till grannhuset och boka en tvättid.. Men det är ju att orka göra alla förberedelser för tvättandet, också... Att välja ut vad som ska prioriteras, att sortera tvätten på ett sätt som blir passande för just de utvalda textilierna... -Och jag orkar bara inte...

... Jag åt en paprika lite senare på dagen, medans jag fortsatte se på tv... Och ännu senare, en portion soppa. Min sista kålsoppa som jag gjorde för några dagar sedan... Och på det, en banansmoothie till...

... Mamma messade... Minns inte om det var idag eller igår, iochförsig.. Men hon...

Äsch, det är inte viktigt. Minns man inte, så minns man inte. Men min mobil har iallafall blivit väldigt konstig, och nu när sms-minnet blir fullt hela tiden, tar det ibland år och dagar för messet att nå fram till min mobil, efter att jag har raderat gamla meddelanden... -Jättestörande...

... Jag har inte vattnat mina växter idag, trots att det står på dagsschemat. Men det är för att jag kom fram till att de nog behövde vila en dag till, innan de får mer vatten...

...

... Imorgon är det meningen att jag ska koka soppa. Så att...

Ja, jag har ju diskat kastrullerna idag. Så trots smutsigt och stökigt kök med fortfarande en del smutsdisk, kan jag iallafall laga min soppa imorgon...

...

... Jag känner mig stressad inför sociala sammankomster i framtiden. Så att nu vill jag göra slut på den här dagen, och lägga mig i sängen och vila nacken.

... Jag tror inte att jag har glömt någonting, då jag har ju bara suttit framför tv:n idag, förutom när jag diskade lite grann...

... Idag har jag åkt in till stan och handlat den där frukten och grönsakerna som jag tidigare bara skjutit framför mig...

Jag har stämt träff med 24åringen på fredag nästa vecka...

Jag har fått svar från MinKontaktPåKommunen, om de svar jag skickade in för min ansökan om boendestöd...

Jag har ätit godis och tittat på tv. Funderat och luskat en del... Känt press. Ängslan... men också ett litet inre lugn...

...

Jag har suttit här och stirrat på min elektroniska skärm i några minuter nu, då jag inte minns så mycket om hur min dag har fortlöpt, och inte heller har några direkta klarheter om tankar och känslor, i mitt huvud, just nu... Så att jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Vad jag ska skriva om dagen...

... Det regnar ute, och jag har lite lätt ont i huvudet. Men humöret har idag, varit bättre än igår, och jag har inte känt mig precis lika tung inombords. Det har varit en del ängslan, en del ångest, och vissa problem och bekymmer att lösa... Men.. ja-a...

...

Jag tänker väl beskriva inläggets första meningar, en efter en, så att jag iallafall får ihop någon slags sammanfattning av dagen... Men sedan går jag nog och lägger mig framför tv:n igen...

... Igår natt, var jag väldigt på det klara med att jag skulle in och handla idag. Att jag nu var tvungen att få hem dessa varor som ska vara min enda näringskälla. För att jag skulle aldrig kunna acceptera att gå på helsvält just nu, när jag har levt på hetsätandet under så många månader... Ett hetsätande som i och för sig inte har kunnat ses som något överflöd i näring, på några veckor...

... Nej, jag behövde ha hem någonting. Annars skulle jag inte ha någon chans att kunna uppnå mina egna mål och lyda mina stränga regler...

... Så att så fick det bli.

Idag var jag lika på det klara med att jag skulle åka. Ta tjuren vid hornen och få hem denna frukt och dessa grönsaker som jag visste skulle innebära både ångest, oro, och inre stress och osäkerhet...

... Efter HemTillGården, ett av avsnitten, började jag göra mig klar. Packade ner ett isblock(eller vad det nu heter) i tygpåsen, och gick iväg till bussen, tjugo minuter innan den skulle gå... -Jag var otålig och spänd, idag...

... När jag kom till affären...

Jag hade inte mycket till tid. Eller det kändes inte som om jag hade mycket till tid, och jag var stressad... Tog fram mina bilder på de varor som jag skulle ha eller eventuellt skulle ha, och började söka bland hyllorna...

Jag hade redan innan, bestämt mig för och tjatat inom mig själv.. Diskuterat om att jag skulle tillåta mig själv att köpa en färdigrätt för dagen, varje gång som jag är och handlar. Och att det skulle funka bra för att jag ju bara ska handla en gång i veckan.. "Och en färdigrätt i veckan är ju inte mycket, om jag bara äter enligt reglerna för övrigt"... Jag skulle även tillåta mig själv lite godis, eftersom att det var fredag... Och det skulle bara vara en engångsföreteelse, då jag ju skulle handla enbart på måndagar hädanefter.. "Det står ju på schemat".

... Så att jag letade upp allt jag skulle ha. Lyckades inte finna bland annat en av de varor som jag hade sett mest fram emot.. Men på grund av stressen, struntade jag bara i dessa saker...

När jag hade hittat det mesta och även plockat på mig lite godis och en färdig baguette, betalade jag varorna och hann med första bussen hem igen... -Tur det, för mina frysta bärs skull!

... När jag kom hem, skulle jag ju börja försöka komma fram till hur jag skulle hantera dessa frukter och grönsaker, och hur jag skulle förvara dem... Efterföljt av ångesten och pressen i att jag nu måste få till en matlagning i någon av de närmaste dagarna... -Och för det krävs att jag orkar diska först!

... Jag bestämde mig iallafall till slut för hur jag skulle förvara dem, och bearbetade det i mitt huvud och försökte börja lita på att det kommer att bli bra.. -Är bra...

...

24åringen och jag har messat med varandra, bara några mess. Vi har bestämt att träffas på fredag nästa vecka, då jag och JobbCoach har planeringsmöte på sysselsättningsplatsen på torsdag nästa vecka, och 24åringen jobbar många andra av dagarna. -Fredagen blir bra.

Efter att det var bestämt, började jag kolla upp bussar. Vilka bussar som fanns, vad dessa skulle kosta och på vilke sätt jag skulle betala... -Hur fungerar det att åka på övergång?

Jag började kolla upp info på länstrafikens hemsida. Kolla upp, hur vilken betalning fungerar...

... Jag vet inte ens när jag ska åka hem, men jag tror att det blir för lång tid mellan bussarna, för att kunna åka på övergång... Tror dock att jag har hittat ett sätt som det kommer att fungera på... Så att vi får se.

... Tycker inte om att resa till, för mig okända platser... och det kommer att kosta mig en hel del... Men jag ser fram emot våran träff, även fast jag inte vet ännu, hur eller när jag ska ta mig hem igen... -Vore ju skönt med samma dag...

...

Ja, jag fick ju svar från MinKontaktPÅKommunen imorse, om mina svar till boendestödsansökan... Hon sa att hon kunde påbörja ansökan med dessa svar, men att hon kanske behövde skicka fler frågor sedan...

Ingenting jag tänker på särskilt, just nu. Eftersom att jag är mer ängslig och osäker i ifall jag ens kommer att lyckas ta emot stödet, eller ifall det är helt fel av mig att ansöka... Jag menar. Jag vet inte ifall behovet egentligen finns. Jag vet inte hur min vardagssituation kommer att se ut nu när jag antagligen börjar praktisera...

... Men samtidigt känns det som om det vore dumt att inte ge det ett försök. För att anledningen till att jag säger upp det, är ju osäkerheten i ifall jag verkligen har behov av det. Men under alla dessa år, har jag på samma gång känt att jag inte får grepp på egen hand...

... Så att jag låter ansökan stå kvar tills vidare.

Bara jag säger upp det innan hon har verkställt beslutet, denna gång! Annars får jag faktiskt ge det en bättre(längre) chans än vad jag hittills gjort... För att jag har sagt upp det alldeles för många gånger.. utan att försöka, nu, känner jag..!

...

Jag åt mitt godis, alltihop, efter att ha räknat på kalorier och haft mig. Sökt info, och räknat om igen på grund av ångest och osäkerhet i någonting som kändes som slarv...

... Jag har sett på tv... Bara suttit vid tv:n. Legat och halvsovit vid tv:n... Funderat på matlagningen, på träffen med 24åringen, på boendestödet, på sysselsättningen, på grönsakerna och på kosten.. vid tv:n...

... Och trots den inre ängslan, nervositeten, ångesten och oron, som får mig att vilja lägga mig under ett mörkt skynke och ignorera omvärlden, har det här varit en ljusare dag än gårdagen... Jag har inte haft fullt lika mycket ångest, och även fast grönsakerna, det sociala tillfället framöver, familjesituationen, vardagssysslorna(m.m. m.m m.m), gnager mig inombords i själen, har jag känt mig mindre påttagligt uppgiven idag...

... Men nu behöver jag avsluta den här dagen.

Imorgon måste jag diska, städa lite i köket... och göra iordning så att det blir möjligt att koka soppa av mina grönsaker på söndag... -Och egentligen behöver jag promenera också!