Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 30 mars 2017

Av D - 30 mars 2017 23:04

... Idag har ätstörningen visat sig extra påttaglig... Förutom kaloriräknandet, som jag alltid håller på med och har gjort i tre månader nu(ja, just den loggen, annars är det ju längre), har jag känt av svälthjärnan till den grad att jag bara gick omkring i cirkar och inte visste vart jag skulle ta vägen, och motionerade omkring i ren nervositet och frustration... Ja, det var länge sedan som jag faktiskt brydde mig om, på ett sådant plan, att äta lite(väldigt lite)... Men idag kändes det viktigt...


... Det är bara så mycket just nu, på en gång... Och likväl som mitt svältberoende nu börjar ta sin början på nytt för att jag... Ja, -har det inom mig, beror det också mycket på mina svårigheter i att planera för inköp, att handla och förvara, att tillaga och diska... Att bara... orka med alltihop. Och även allt som händer och inte händer i livet, påverkar ifall jag svälter eller hetsäter.. Och med tanke på hur beroende och nedborrad jag var i min svält, och hur fixerad jag alltid vände mig till svälten varje gång som saker kändes det minsta jobbiga, känns det lite smått som ett under(!) att jag har levt så länge utan den nu..!

Men jag känner... Ja, jag känner att den börjar komma tillbaka nu. Nu när hetsätarberoendet börjar avta...


... Jag vill gärna säga att idag har varit en av de tyngsta dagarna i mitt liv, men det vore att ljuga och det kan jag inte tillåta. För att.. vad ska jag då kalla mitt förflutna? Vad ska jag kalla skolåren? Vad ska jag kalla mina år i H*vetetsStad, och alla månaderna på psykavdelning, om jag kallar denna dag för "en av de värsta dagarna i mitt liv"..?

... Nej, den här dagen har varit tung. Det har den... Men inte i närheten av vissa andra dagar..!


... Dock har jag börjat tänka på döden, på att försvinna, ganska mycket nu de senaste dagarna... Jag har börjat fundera på mina texter, bilder och foton. Allt sådant som jag är rädd för att lämna efter mig, då familjen kan se det... och jag inte vill att någon ska få veta vad jag verkligen tänkt och känt.. Vem jag egentligen var och är...

Jag har funderat på hur jobbigt det skulle bli att försvinna härifrån, då det kräver så mycket förberedelser... Så många nya lösenord. Så många brev, och tillit... Ja-a...


...


Idag ringde 25åringen, någon gång tidig eftermiddag... -Jag orkade inte svara... Hon messade istället. Bad mig att ringa när jag kan... -Jag har inte ringt.

Jag har bara haft jätteångest för det, hela dagen, då jag har känt mig pressad och inte alls haft lust att prata i telefon... Jag vet fortfarande inte vad hon ville, men jag messade och ursäktade mig för att jag aldrig ringde, nu vid tiotiden... Och hon svarade att hon ringer imorgon istället... -Hoppas att jag orkar svara då!


... Hela förmiddagen spenderade jag precis som varje dag de senaste dagarna, med att fundera på hur viktigt det vore att faktiskt åka iväg och få den där frukten och grönsakerna handlade idag.. Eller hur stor chans det fanns att jag skulle ha mer ork att åka på fredag eller söndag(lördagen går nästan inga bussar)... Jag hade ångest, som vanligt. Kände mig pressad.. som vanligt... Och jag skjöt det framför mig, precis som de senaste dagarna...


... Det känns så tungt, det här med inköpen, eftersom att jag har en lista på vad jag ska köpa och att det behöver köpas denna vecka, men jag orkar inte åka iväg... Jag orkar inte få hem mat till skåpen. Orkar inte ha den ligga i skåpen. Orkar inte känna av pressen i att tillaga den...

Jag vill såå gärna äta den. Jag vill såå gärna leva på frukt och grönt... Men jag orkar inte ha den hemma. Och att 24åringen och jag hade messkontakt imorse. Att vi bestämde att träffas någon dag nästa vecka... Och att dessutom JobbCoach och jag har stämt planeringsmöte på den där sysselsättningsplatsen(brukshundklubben).. Det gör bara att det blir för mycket att hålla reda på, och en ännu mindre ork för mig att ha mat ligga och stressa upp mig, i skåpen!


... Så att jag struntade i det. Blev hemma, och mådde som vanligt, rätt så risigt...

Jag har ju inte duschat på ett par veckor(minst), heller... Vilket också gör sitt med ångesten och humöret...

... Efter ett tag, mailade jag iallafall MinKontaktPåKommunen, med mina svar på de frågor som hon hade ställt(till min ansökan om boendestöd).. Men jag gjorde det med en hel del osäkerhet... -Hur ska jag kunna få ihop både sysselsättning, umgänge med familjen(de få gånger som det händer) och boendestöd!? Och en ännu viktigare fråga "Kommer jag att känna att jag behöver stödet, och kommer jag att kunna ta emot det?"...


...


... När klockan var halv sju idag, på kvällen, hade jag bara ätit lite över 200kilokalorier. Ett par portioner(vet inte om de var hela, mäter aldrig) gröt på bara vatten, med lite sirap på... Men jag hade känt av att jag ville gå och köpa någonting, nästan halva dagen...

Jag hade nöjt mig med att äta någonting hemifrån. Jag hade nöjt mig med att äta frukt eller grönsaker... Jag hade inte alls haft någonting emot att följa mina egna uppsatta regler om kost och inköp... Men...

Grejen är den att jag typ inte har någon mat hemma. Jag har tagit slut på mina havregryn, jag har inte köpt några grönsaker ännu, frukten är också slut, och jag hade glömt att ta fram en ny portion soppa ur frysen igår, samtidigt som jag har en viss vägran till att mikra den från fryst tillstånd, då jag hellre låter det frysta hålla kylen kall över natten, medans den tinar... Och så lägger man till att jag inte har orkat åka in till stan för att handla på flera dagar, och att jag.. "vägrar" att handla frukt och grönt här i byn, där dessa inte är på erbjudande, samtidigt som de finns till sänkt pris, en bussresa bort..! Ja, och så det faktum att jag vill planera mina inköp efter veckoerbjudandena, då det är ett bra sätt att förhålla sig till vilka varor man ska köpa vilken vecka.


... Men jag började må sämre och sämre av hungern. Började känna mig svag och frustrerad. Min hjärna började tvinga mig till att fundera på vad jag kunde hitta på att äta, och verkligen tjatade om att få gå till affären "trots vad jag egentligen tyckte, kände och ville i frågan".. -Förnuft mot behov.. typ.

... Egentligen ville jag verkligen inte vika mig för hungern. Inte när jag inte kunde förmå mig att köpa frukt och grönt på denna butik... Men jag gick iväg ändå, efter att ha gått omkring i cirklar en stund, både med och utan ytterkläder på...

Jag köpte mig glass och knappt hundra gram naturgodis... Och allt som allt, hamnade jag på ungefär 1200-1300 kilokalorier idag. Det är ju inte mycket, men det var tillräckligt mycket för att jag skulle finslipa mina regler för kost och inköp, och göra upp en plan för hur jag ska gå ner i vikt till en målvikt... Grejen var nog i och för sig mer att det inte blev som det "borde" idag, än att jag kände att jag åt för mycket..


...


... Jag har skrivit en del i min känslobok, idag... Och så har jag sett på tv...


... Hmmm. Jag vet inte om jag har glömt någonting, men det var nog allt.

Nu blir det att lägga sig i soffan och... glömma bort morgondagen... Antagligen ska jag handla då, för att gör jag inte det, kommer jag att bli jättehungrig, eftersom att jag ska ha totalförbud mot annat än frukt och grönt, och bara får handla mat en gång i veckan..!

Och så har jag ju 24åringen och 25åringen som förväntar sig kontakt, också...


... *Suck*, jag vill verkligen fly... Jag orkar inte det här... 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19
20 21 22
23
24
25
26
27 28 29 30
31
<<< Mars 2017 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards