Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 13 mars 2017

Av D - 13 mars 2017 22:21

... Imorse ringde min mobil...

Min mobil ringer nästan aldrig, vilket jag tycker att är skönt... Men imorse ringde den...

Jag svarade inte. Jag bara väntade ut att den skulle sluta ringa. Vände mig om i sängen och försökte glömma att det hade ringt. Men till slut, kollade jag ändå upp numret, då det stod kommunen som namn när det ringde...

... Det visade sig vara från en blomsterbutik, och jag kunde till en början inte komma på varför en blomsterbutik skulle vilja ringa mig... Men så kom jag att tänka på att jag ju fyllde år för ca en vecka sedan och att det kanske var någon som ville gratta...


... Jag blev orolig. Stressad... -Och... jag kunde inte ligga kvar i sängen längre.

Jag klev upp, satte mig vid tv:n och bara funderade över ifall de tänkte ringa igen. Ifall de redan hade varit här, eller ifall då de ringde, var innan de skulle åka iväg...

... Jag öppnade innerdörren, då jag aldrig hör ringklockan genom båda dörrarna. Och så sänkte jag volymen på tv:n... -Såg på HemTillGården...


... Ja, men runt tolvtiden, ringde de igen...

Och från den tiden och fram till strax innan fyra, var en av de tyngsta timmar jag någonsin känt. Det kändes så..

... Ja, det bara gnagde inombords. Jag var spänd och orolig. Nervös. Och det faktum att jag inte visste när de skulle komma och ringa på dörren och sedan lätta på min börda, gjorde ju inte ångesten lättare...


... Jag lyssnade noga hela tiden. Kände mig som en surikat varje gång som en bil åkte förbi eller någon rörde sig i porten... Och jag ville bara(bara) att det skulle vara över. Att de skulle komma och gå...

... Ja, jag hade gärna sluppit vänta på blommor. Hade gärna sluppit ta in blommor... Hade inte haft någonting emot att inte bli ihågkommen alls av någon, på min födelsedag...

Jag uppskattar ju gesten... men jag hade klarat mig lika bra utan. Och födelsedagar för mig, är mest för andras skull... -Jag bryr mig bara för att jag vet att det betyder någonting för andra...


...


... Egentligen hade jag ju tänkt åka in till stan idag, vilket förstördes av att de inte kom hit förrän efter att min "braiga" buss hade gått... Det är liksom ingen annan buss som passar, efter den tiden...

... Inte heller kunde jag lämna hemmet, då det enda hon kunde säga, var "eftermiddag". Hon kunde inte säga någon mer exakt tid...

.. Så att jag blev sittandes i lägenheten, med ångest, nervositet och oro...


...


... Jag kunde ju redan tänka mig vem blommorna var ifrån, eftersom att min kära syster, 25åringen, hade så dåligt samvete när hon kom på att hon hade glömt bort min födelsedag, för några dagar sedan...

... Och när dessa äntligen kom, visade det sig också att jag hade trott rätt... Blommorna var från henne, med ett kort med en hälsning, i... Och förutom blommorna, fick jag även en ask chokladpraliner, med ett budskap om vänskap, och en blomvas i genomskinligt glas...


... Efter att blommorna hade kommit, släppte den största delen av ångesten. Jag kände mig dock fortfarande lite skakig, och att se blommorna i den tillbringare som jag ställde dem i innan jag hade öppnat presenten och sett vasen, gjorde mig... -Jag vet inte... stirrig...


Jag försökte en stund, hitta ett bra ställe för buketten. Men jag har både ont om plats och ont om ytor att ställa dem på...

De hamnade till slut på ett ställe där de ser lite smått malplacerade ut... Men jag ville ju kunna se dem från tv:soffan, så att köket skulle inte funka... -Annars har jag nog mest plats därinne!


... Men förutom placeringen av blommorna, har nog det som stört mig mest sedan killen äntligen kom med dem, varit att jag inte visste om jag ville ta bort snöret kring dem eller inte...

Jag menar. Med snöret kvar, sitter blommorna tajt ihop som en bukett... och det blir ett litet mellanrum mellan vasen och blommorna, på ena sidan... -Vilket gör att det bara ser snyggt ut från det ena hållet sett! Och tar jag bort det, är jag orolig att det inte ska se snyggt ut för att jag förstör strukturen på något sätt...


... Jag messade mamma. Frågade om man brukade ta bort snöret eller inte. Stirrade en del på blommorna. Gick från den ena sidan av vasen, till den andra.. och tillbaka igen... Några gånger om...

Messade 25åringen. Tackade för blommorna och presenterna...

... Stirrade lite till... och gick sedan iväg till affären, som jag hade väntat på hela dagen...


...


... Nu var jag hungrig!

Jag hade inte fått ro till att göra iordning någonting, då jag inte visste när jag skulle behöva höra dörrklockan eller gå och öppna dörren. Utan jag hade bara ätit en banan, vilket jag gjorde innan de ens hade ringt vid tolvtiden...


... Jag hade ju redan fått choklad av min syster, så att egentligen behövde jag inte köpa någonting gott... Men jag ville ha någonting matigt...

Det slutade med att jag köpte, då de inte hade några färdiga baguetter idag heller, en mikrorätt och en WasaSandwish...


...


... Kvällen blev lite lugnare...

Ångesten har suttit i och jag har känt mig uppgiven och spänd.. -Och inte heller svarade JobbCoach på mitt mail... Hon läste det, men svarade inte...


... Jag har ätit choklad. Mer än vad jag borde, på grund av stress, ångest, och kanske rastlöshet...

Jag åt min mikromat så fort som jag kom hem... -Ja, efter att den var klar i ugnen...

... Och så har jag druckit ett glas smoothie/juice gjord på en kiwi och vatten.


...


Köket stinker... Tvätten har inte blivit tvättad på flera, flera veckor... Jag har inga kläder att ha på mig... Det behöver städas i de flesta hörn och skrymslen. På de flesta ytor... Grönsaker i kylen, börjar mögla och mjukna... Jag kommer inte ut på aktivitet... och...


...


... Jag skar iallafall upp ingefäran i relativt tunna skivor, idag, och la i frysen, då denna hade börjat mögla...

Och på onsdag(eftersom att det antagligen blir stan imorgon) ska jag väl ta tag i lite av disken...


... Egentligen har jag ingen större önskan om att uppleva ytterligare dagar i livet... men det har jag ju i och för sig inte haft på väldigt, väldigt länge...

25åringen säger att hon tycker att jag har mått dåligt under alldeles för lång tid... Och jag kan väl inte mer än hålla med... men jag vet bara inte hur jag ska ta mig vidare. Iallafall inte när jag varken tycks ha kraften eller viljan...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19
20 21 22
23
24
25
26
27 28 29 30
31
<<< Mars 2017 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards