Jag sitter alltid uppe såpass länge, att jag inte orkar hålla ögonen öppna längre... Och jag tycks bara dra ut på det mer och mer, ju fler dagar som går...

Det är bara det att jag aldrig egentligen vill gå och lägga mig. Jag känner mig aldrig redo att avsluta dagen som är, för att påbörja en ny. Jag ser liksom inte fram emot morgondagen och vet aldrig hur jag ska hantera den. Hur jag kommer att må eller hur jag kommer ett vara mot mig själv... Jag vet inte hur jag kommer att klara dagen eller vad jag kommer att känna om mig själv och livet...

... Eller. Egentligen vet jag väl det...

Jag vet hur jag kommer att må nästa dag. Hur jag kommer att hantera mig själv. Hur jag kommer att tänka och agera... Jag vet vilka mina bekymmer kommer att vara. Hur omöjligt det kommer att kännas... och hur dagen kommer att se ut...

Och jag vet att, lika omöjligt som det har varit idag, kommer det att vara imorgon. Att lika lite livet betyder idag, kommer det att betyda imorgon... Jag vet att jag kommer att ha gjort lika lite för mig själv, min själ och hälsa, imorgon, som jag har gjort idag, igår och tidigare dagar...

... Så att... Ja-a...

Jag har ingen lust till att sova, om jag inte får sova förevigt...

Har ingen lust att påbörja en ny dag, när äntligen "denna" har tröttat ut mig och gjort soffliggandet helt okej...

...

Men jag är trött nu, och måste trots en ny morgondag som jag inte vet hur jag ska(orka) hantera, gå och sova. Njuta av det så länge det varar, och sedan ta mig igenom en ny dag imorgon...

... Men kort om dagen.

Klev upp vid... Det minns jag inte. Säkert runt elva någon gång.

Nej, kvart i tolv var det nog, när klockan ringde...

... Jag började dagen med att kolla bussar.. in till stan och tillbaka.

Ville åka in, men det tycktes inte gå så många bussar och jag kände ingen ork att gå till trafikplatsen idag...

... Jag bestämde mig för att ta beslutet om ifall jag ville åka eller inte, lite senare istället.. Och så gick jag iväg en vända till affären... Köpte frukt, en godsak, och nytt bröd...

Jag ångrar ju såhär i efterhand, att jag köpte bröd. Att jag köpte godsak...

Och nu efter en del hetsätande, är jag rätt så övertygad om att jag nog måste utesluta allt detta helt, och istället rikta in mig på enbart råvaror från växtriket... -Och acceptera det!

... Det skulle vara så skönt att bara äta färska och goda frukter, grönsaker, bönor och liknande...

Det skulle med största sannolikhet bli en hel del soppor... Och av frukten, smoothies...

Idag gjorde jag en banan-och kiwismoothie. Och igår gjorde jag en banan-och apelsinsmoothie...

...

Annars har det blivit tv. En massa äta...

En tripp till stan, där jag stressade mig igenom en kort promenad, eftersom att jag bara hade en halvtimme på mig innan bussen skulle gå tillbaka...

Jag har... skrivit i min känslobok...

...

Hmm... Där tog det stopp...

Imorgon ska jag diska.

På tisdag ska jag diska.

På onsdag ska jag på studiebesök på en sysselsättningsplats...

På torsdag ska jag ta tag i att göra soppa utav alla grönsaker, så att de inte hinner bli dåliga...

... Men nu ska jag sova.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...