... Jag vill bara skriva "*suck*", och sedan spara inlägget och bädda ner mig under filten i soffan, med luvan nerdragen över kinden...

...

... Dagen idag, började ändå rätt så bra. Jag kände mig lite stressad på grund av allt i hem och hygien, som egentligen behöver fixas...

Men jag skulle trots allt vara hemma hela dagen idag, så att det var bara att kämpa.

... Fast först blev det lite tv.

Jag skulle ju se på HemTillGården, som vanligt. Och efter det, var det meningen att jag skulle kliva in i duschen... Efter det, vattna mina växter. Ta en promenad.. Och till sist.. diska/städa...

... Jag såg på HemTillGården, men kände hela tiden att jag inte alls hade någon inre ro till att ta en dusch... Jag sköt på det... och sköt på det...

Men då jag kände mig tvungen att ta tag i en del av allt skräp och kladd på diverse ytor, började jag till slut kasta skräp och slänga sopor... Lite sådär halvt slarvigt, efersom att det var(är) för mycket för att jag ska orka hantera vad jag ska göra med allt... Och det blev bara att havsa in det sista(finns fortfarande kvar en del, dock) i en och samma påse. Kladdigt och dant, utan att källsortera...

Men det där är ju lite dumt också...

Vi har en källsortering i vårt sopförråd... men denna är alltid full... Allra helst containern för plast! ... Så att det bli allt som oftast omöjligt(!) att slänga soporna som sorterade, ens efter att man har sorterat dem!

...

Jaja...

Jag dammade iallafall lite ytor i vardagsrummet, då det såg ut som spindelnät på min kära tv:bänk... och det var ett tjockt lager damm på samtliga möbler..!

Och sedan bar jag ut alla "miljoner" påsar med skräp och sopor, och tog mig en lång promenad...

... Så att egentligen blev väl en del gjort idag. Bara inte det som egentligen var viktigast just idag... -Duschen!

Jag hade verkligen behövt ta en dusch... Allra helst om jag nu ska till Ikea på fredag! Vilket jag i och för sig inte har hört någonting om ännu.. så att jag vet ju inte.

... Men orken till att duscha, har inte funnits. Trots vetskapen om att det vore välbehövligt...

Till eftermiddagen sedan, gjorde jag vad jag gör bäst... Jag gick tillbaka ner i min bekväma zon. I min grop, och började må väldigt dåligt igen. Jag fick ångest. Kände mig meningslös... Och jag visste inte hur jag skulle komma någonstans alls i livet. Hur jag skulle ta mig vidare och finna kärlek och mening...

... Och det har bara blivit tyngre...

Ju längre jag har suttit härinne och gnagt, desto mer omöjligt och deprimernade har det känts... Jag menar... Jag ser inga vägar och jag orkar inte leva såhär... Göra såhär emot mig själv... Tillåta det här att ske... i flera, flera år till...

... Ja, jag skrev i min känslobok idag, att det enda sättet för mig att finna inre ro, är att dö... -Och så är det ju! Så är det ju för varenda människa, åtminstone under perioder. För att livet är hårt. Livet är tufft... Och människor är elaka mot varandra... -Man känner sig otrygg...

...

Jag har funderat samtalskontakt. Jag har funderat boendestöd och kontaktperson... Jag har funderat praktik. Jag har funderat ätstörningsklinik... Och jag har funderat kärlek och gemenskap...

Men det finns ingen väg som, när man fungerar som jag gör, kan få mitt liv att fungera. Som kan göra mig lycklig... Och som kan göra mig nöjd och tillfreds.. Hemma, i både mig själv och livet...

För att jag är inte hemma i mig själv. Jag är väldigt vilsen, och det är därför som allt känns så omöjligt. Jag har under flera år nu, suddat ut alla dessa linjer på mitt livs karta. Den karta som ska visa mig vägen i mörkret... Så att jag vet inte hur jag hittar varken hem, ut, över eller in...

Jag känner inte mig själv. Inte den jag har kommit till att bli... Och att flytta hemifrån. Att växa upp och bli vuxen... Det är nog vad jag ångrar allra mest just nu! ... Ja, om man nu hade haft något val i den frågan...

Jag menar. Jag hade väldigt ont som barn. Vilket säkert har gjort mycket i den otrygghet som jag känner nu...

Men jag levde i en lekvärld. En fantasivärld, och ingenting var verkligt... Man hade tro. Man kände hopp... Och att bli vuxen var någonting som självklart skulle bli helt underbart! -Någon annan verklighet fanns ju inte!

...

Jag har sett på tv. Jag har ätit... Och jag har funderat på vad f*n(!) jag ska göra med den mat som jag inte vet hur jag ska göra av med, som jag har hemma just nu..! -Då jag ju inte ska köpa hem "det" eller "det" och då inte har någonting att använda "det" eller "det" till eller i... Och då har man ju funderat på ifall man ska tillåta att köpa "det" tills "det" har tagit slut... "Bara för nu"... men det vill man ju inte...

.. Och jag har bara blivit så... trött!

...

Imorgon blir jag nog hemma igen...

Jag behöver duscha och diska...