Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 19 december 2016

19/12-16 BEKYMREN AVLÖSER VARANDRA

Av D - 19 december 2016 23:03

Ångesten och oron idag, har varit näst intill outhärdig...

Sådär så att man bara vill öppna ventilen som hindrar själen från att ta sig ut, och lyssna till dess rop efter frihet...

Ja, det känns som om den bankar och slår därinne... -Och jag orkar snart inte hålla den kvar längre...


... Det är fåtöljen.. Det är kanalpaketet... -Det är oron som kommer med att inte kunna ha kontroll över allt och alla... Som kommer i att inte få kontakt med de människor som jag som mest behöver ha kontakt med... Och som, när jag väl får kontakt, inte kommunicerar på "rätt sätt"...

Och det är att svälta och att hetsäta... Det är tröttheten och utmattningen.. -Hungern som kommer med svälten...

... Och det är att... inte ha något liv. Inte vara lycklig... -Och att känna att man inte kan ta sig dit man vill.. "Hur mycket man än kämpar, drar och sliter...

-Och det är att känna att man inte alls kämpar... Att man kanske varken vill eller känner för att kämpa åt rätt håll och ta tillvara på all sin styrka och potential...

Det är att... känna sig svag... Fastän man är stark...


...


Idag har jag...

Mitt i natten igår, började jag, bland alla andra bekymmer(med fåtöljen, pengarna tillbaka, osv), oroa mig över kanalpaketet igen...

Jag litar inte till två procent på det företaget som jag köper tjänsten av..! -Kontakten sinsemellan funkar inte. Och eftersom att jag då skriver så många mail med olika och ibland återkommande frågor.. -Känner jag bara att så mycket kan gå fel hela tiden... -Jag menar. De svarar i omgångar. Olika långt emellan svarstiderna... Och det är ju(förståeligt) olika människor som svarar varje gång!


... Jag skrev en lapp med punkter på de saker som oroar mig just nu... -En av många lappar och listor som jag har pågång för samma problem, just nu...

Och så gick jag(så småningom) och la mig...


... Idag. Enda sedan jag vaknade, har just det bekymret legat som en tung och smärtsam massa över min själ. Som har fått den att banka och slå. Att verkligen försöka brotta sig ut därinne! -Och jag har bara haft lust att släppa ut den...

Jag har gråtit i omgångar... Och jag har bara känt att jag verkligen inte orkar med detta längre nu. Jag är färdig. Och jag känner ingen... -Det finns ingenting som jag tror på just nu, som är värt allt det här... Inte när känslan av att det aldrig kommer att ta slut, livas inombords..!


Jag vill bara att det tar slut nu.

Jag orkar inte vara vuxen. Med all oro och ångest. All osäkerhet och stress...

Jag orkar inte vara vuxen när det känns så tungt. Och när varenda liten sak som betyder lycka för mig, är för tung och gör mig för stressad, för att vågas eller orkas med...


Jag mår dåligt. Och en sådan dag som jag har haft idag, är de dagar som avskräcker mig som mest...

Och att jag nu tycks ha förlorat den lilla självkänsla och det lilla självförtroende som jag förut ändå hade.. -Det gör bara att hoppet fösvinner ännu mer... Och uppgivenheten den bara växer... Bygger bo i min själ...


Det är säkert bara ännu en tung och orolig period i mitt liv. Och kanske lägger det sig snart igen...

Men jag ser det inte... Och anledningen(en av dem) är min rädsla att släppa alla mina bekymmer... -Jag behöver kontroll över dem. Och då kan jag inte bara släppa dem fria...

Jag måste hålla hårt... Krampa fast ordentligt... -För att vem vet vad som händer, om jag inte tänker på dem tills de inte längre finns?!


...


Jag har bara suttit och legat vid tv:n idag...

Jag har sett på tv. Men på grund av ångesten, oron och stressen inombords, knappt haft något ljud på alls...


Dock så skrev jag ytterligare ett mail till Kanalpaketet.

Jag blir så orolig när de inte svarar efter över en veckas tid..! Och att betala 700 spänn eller mer! -För att titta på tre till fyra kanaler..(!). -Nej, det vill jag inte göra. Inte ens för en månad!


... De svarade. Men på det mail som var över en vecka gammalt.

De skulle fixa så att jag blev nedbytt tills min fria tid var över.

... Först blev jag lättad... Men så kom jag på mitt mail som jag skrev idag..! Där jag hade skrivit ett datum som jag ville ha det bytt..! Och jag fick ångest. Blev orolig...


Jag menar. Nu har en gubbe sagt att de ska fixa så att jag byts ner när mina fria månader tar slut. Och en annan läser om några dagar, att jag vill bli nerbytt en viss dag..!

... Men ja. Jag svarade på svaret jag fick från dem idag. Och skrev att jag hade precis mailat dem från deras hemsida. Och att de skulle ignorera det mailet...


Så att. Kanske löser det sig.

Men eftersom att jag verkligen inte litar på dem, blir jag orolig gång, på gång, på gång. Och jag får ångest...

Att inte ha kontroll är det värsta jag vet... Och jag kan omöjligt ha kontroll över någon okänd som sitter framför en skärm på, för mig okänd plats!

Och nu har jag autogiro hos dem. Så att om de inte fixar detta åt mig, kommer onödigt mycket pengar dras från mitt konto automatiskt! -Dessa blir det jobbigt att argumentera tillbaka! .. -Även fast de har lovat att byta ner mig i rätt tid...


...


Och så är det fåtöljen. Att skicka tillbaka den under de helgdagar som nu pågår. Och att om det nu inte kommer att gå, ändå få tillbaka pengarna för den... -Tänk om den blir för sen för att kunna returneras?!

Jag vet ju inte hur det där funkar. Vilka regler som gäller vid returer... Hur lång tid man har på sig... Och så vidare... -Och jag kan ju kolla upp det... Men jag har bara... ingen energi...

Mer fakta, betyder mer i huvudet. Mer att bära inom sig... -Och just nu, orkar jag bara inte... Det är redan för mycket...


... Jag kollade packtejp på nätet... Tänkte om det fanns någon bra sida att köpa ifrån...

Men då jag upptäckte att det finns "dåliga tejper", och det var väldigt dyrt med frakten.. -Konstaterade jag att jag helt enkelt får försöka pallra mig in till stan någon dag...

Men då jag inte har något aktuellt månadkort till bussen just nu, vill jag inte resa för mycket... Och orken att resa varje dag, är för liten för att jag ska vilja fylla på busskortet...


...


Jag var till affären en vända.

Jag var hungrig. Slut i både kropp och sinne...

Och även fast jag just nu tycks ha tagit mig ur mina ätarcravings, har ångesten och stressen inombords varit för tung idag, för att jag skulle vilja avstå ätandet längre...


Så att idag har det blivit lite naturgodis och en kopp naturell yoghurt...


...


24åringen ringde... Men jag svarade inte...

Jag satt hopkrupen i soffan, med en kudde för ansiktet, som jag torkade tårar med... -Så att. Även om jag ibland kan tänkas svara i telefonen, var inte detta en sådan gång.


Hon skrev dock lite senare, och undrade om jag ville vara med på mammas present... -En lättnad.

Tack, 24åringen! Nu slipper jag tänka på den bördan något mer...


...


... Annars har jag bara känt att jag måste hinna orka duscha under morgondagen. Alternativt, tidigt på onsdag innan mamma och pappa kommer och hämtar mig!

... -Samtidigt som jag känner ett visst behov av att åka in till stan imorgon. Köpa packtejp, så att returneringen av fåtöljen ska kunna ske så fort som möjligt...

Och... Ja, jag är hungrig. Svag... Och även om jag känner ett visst motstånd, med tanke på onsdagens julbord.. -Känner jag att jag kanske vill köpa någonting... Men eftersom att det blir svårt att köpa lite och äta normalt, och jag kanske hamnar i ett hetsigt ätande istället.. -Vet jag inte hur smart det är...


Det känns som en sådan smal balansgång, det där..

Jag vill svälta, men ändå äta lite grann... Jag vill hetsäta, men samtidigt svälta och äta normalt...

Och det känns inte som om jag kan få mina känslor stabila, hur jag än beter mig...


Jag vill inte bli överviktig...

Det spelar mig dock ingen roll ifall jag är mager in till döden, eller ifall jag är normalviktig...

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5 6
7
8
9
10 11
12 13 14
15
16 17 18
19 20
21
22
23
24 25
26 27 28
29
30
31
<<< December 2016 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se