Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 2 januari 2016

Av D - 2 januari 2016 22:09

... Klockan är tio...

Jag fryser. Är uttråkad... Och känner mig dum... Misslyckad... Uppgiven...

Och mitt största begär just nu.. På grund av hjälplös desperation.. Är att åter vara dum emot mig själv... Åter svälta...

 

... Inte för att jag vill, denna gången...

Eller antagligen lite för att jag vill...

.. Men det är väl mest för att jag inte ens orkar försöka få till det med ätandet... Äta lagom. Någorlunda regelbundet... Och ta mig an hela utmaningen med att få mat på bordet varje dag...

Inte en gång till...

 

Jag har inte energin. Inte tron eller hoppet...

... Och min innerliga frustration, gör att jag inte värdesätter varken livet eller mig själv tillräckligt för att ha något emot att skada mig själv...

 

... Men det är dumt. Jag vet...

 

...

 

Vet inte om jag ser någon mening med att beskriva min dag. Eller de dagar som varit... Eftersom att livet i sig, känns borta. Över... Och idag, extra meningslöst...

Vill liksom inte gå och lägga mig ikväll... För att jag kan inte se till imorgon...

 

...

 

Det är ju klart.

Det är som jag skrev i mitt förra inlägg. Jag måste själv förändra. Jag måste själv bestämma mig och vilja.

Det är ju liksom jag som sitter på kontrollen. Likväl jag själv som tar den ifrån mig och kämpar fel hela tiden...

 

... Jag har bara väldigt svårt att varken vilja eller orka kämpa åt rätt håll och för rätt sak... Och ju mer medveten jag blir om mig själv. Ju mer jag förstår hur jag fungerar... Desto mer uppgiven blir jag...

Hoppet försvinner. Livet blir grumligt och svart...

Och jag kan varken leva eller dö... Orkar inte... Vill inte...

 

...

 

Men jag är en vanlig människa. Jag måste komma ihåg det.. Och inte monsterfiera mig själv...

Jag har ju samma möjligheter som någon annan...

 

Men varför är det då så svårt? Varför gör jag det då så omöjligt?

 

...

 

Jag tänker inte åka in på sjukhus igen...

Så.. Väljer jag att svälta, får jag stå för det sedan. Då får jag lida, trots rädsla.. Eller frivilligt själv vända håll...

... Och ska jag ta mig någonstans i livet, måste jag själv ta tag i det och vilja...

Annars får jag leva med mitt val att inte göra det...

 

...

 

Jag känner mig vilsen. Och jag vet inte hur någonting ska vara möjligt...

Hur jag ska kunna ta emot stöd och hjälp när problemen inte finns... Hur jag ska kunna klara mig själv, när dessa ändå finns...

Och jag vet inte hur jag ska våga leva, när jag inte ens har viljan... Hur jag ska kunna vända på viljan, när jag inte vågar...

 

...

 

Jag vill ha hund. Kärlek. Någon att leva för och ta hand om...

Men livet blir större och svårare, ju fler saker man tillför. Allt jag väljer att ge mitt liv, ger ytterligare krav... Och ytterligare tankar som ska få plats i ett och samma huvud...

... Det är då som jag känner att jag kommer att lösas upp till en gas... Och spridas ut över jordklotet som en svävande röra... Kanske explodera till små, små partiklar.. Omöjliga att samla ihop igen...

 

... Men det kanske är mer möjlgt än vad jag gör det. Än vad jag föreställer mig... Jag tänker bara för mycket...

 

...

 

Vet inte vad jag känner för någon vårdplanering eller stödkontakt alls, just nu...

... Men hur länge orkar jag leva, om jag inte träffar på några punkter av chans till förändring någonstans längre fram? ...

 

...

 

Jag önskar jag hade något problem som gick att ta på... Någonting självklart även för mig...

... Men nu finns ingenting. Och jag sitter fast... Utan hopp... Utan möjligheter...

Om jag inte lyckas fly... Fly från mig själv...

Kanske finna ett annat jag... En styrka i en del av mig som jag inte visste att jag hade...

 

...

 

Detta blev inget vanligt kvällsinlägg. Då jag inte beskrev min dag... Men skit samma. Orka...

 

.. God natt med er <3

Av D - 2 januari 2016 20:29

   

... Hur ska jag klara det här..?

Hur ska jag finna styrkan..?

Av D - 2 januari 2016 19:15

 

... Jag känner mig muntrare, för tillfället...

... Men jag saknar... Vill ha mening. Men det är för svårt...


En hund vore guld värt. Om jag hade litat på min egen förmåga att orka pressen... och det liv som då växer...

Av D - 2 januari 2016 15:38

 

... Jag har iallafall städat lite idag... Ätit en del...

Men det jag  planerar är väl inte lika bra... Bara desperat drastiskt...


... Den jag är, gör det svåra ännu svårare. Och jag vet inte hur jag ska hantera det...

Av D - 2 januari 2016 03:09

… Nej, jag vill inte dö... Då hade jag inte blivit rädd när jag i mitt huvud, desperat ber om dödshjälp hos läkare... Ja, när jag föreställer mig att det är lagligt...


Nej, jag orkar bara inte leva...

Jag är rädd att, när döden själv knackar på min dörr. När det är dags, ska jag dö under ånger. Jag ska känna mig dum och onödig...

.. Att livet fortfarande ska vara lika meningslöst. Jag ska fortfarande inte ha upplevt eller uppnått någonting. Jag svälter mig själv, till och från...


… Och ja-a...

Det känns som om jag hellre avslutar allt själv, i förtid. Erkänner mig besegrad. Än att dö med samma känsla som jag har nu(eller ännu tyngre), sådär sjuttio år senare.


… Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Tror inte att det är möjligt...


Och nu längtar jag hem...

Av D - 2 januari 2016 01:03

Jag skrev ett långt inlägg, för att jag mår dåligt... Och mobilen sviker mig... Den SUGER att blogga med!!


… Men faktumet iallafall.

Jag kommer aldrig kunna ta emot stöd. Då behovet inte finns.

Kommer aldrig att orka med livet på egen hand. Då jag skulle lösas upp till trilljoner små organismer, om jag försökte...

Och den enda plats där jag någonsin kommer att fungera, är hos mina föräldrar...


Och detta får mig bara att desperat, sukta efter ett avslut. Den enda platsen för frihet...


...


Ja-a...

Jag känner mig uppgiven...

Men jag är stark. Jag mår bra... Och jag klarar mig själv...

Egentligen...


...


Men ändå sitter jag fast i den här gropen. Ofrivilligt nedtvingad av mig själv... Och jag varken kan, vill eller vågar ta mig upp...


Hur länge ska jag leva såhär? Vad är det värt? … Och om det inte finns något avslut i detta livet.. Borde jag ens göra det? Leva menar jag..?


För min familjs skul.. Ja...

Men om jag ser till mig själv.. Vad är snällast?

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
       
1
2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards